Omprov Nykomling 101

Malmö kommer inte få någon Lennart gratis i år. Norrköping har gett sig fasen på att inte snubbla på onödiga hinder. Trots det blev där lite friktion när man kryssade mot Gefle, vilket gav en välbehövlig buffert när himmelsblått hade förtvivlat svårt mot Kalmar. Laget med kalsongklubbmärket ska ha credd för att ha gjort två gedigna käpp-i-hjulet-insatser mot Malmö. Faktiskt skönt att de fick en gratis trepoängare mot…*trummvirvel*… Håijeff. AIK boostade sitt självförtroende med en viktig seger mot Örebro, och kan väl inte helt avskrivas ännu. Rikard Norling tycks ha lärt sig lite om vinnarkultur. Han verkar dock ha ruvat på den under tiden som Brannman. Göteborg ska få sig ett omnämnande också. En rejäl mina mot Hammarby i Badkaret och en sänkande frisparkskanon från Kennedy Bakircioglü. Man tog den gamla takesättet ”Ett dåligt genrep ger en bra prestation” väldigt ordagrant inför sin trevliga tripp till Kaukasus oljefält för att gräva Europa League-pengar. Det gjorde mig glad. Precis som GIF-bilden med Bea-Johnnys sena slängning mot Djurgården. Denna, Benny Hill-introt och en kall kan få vilken skitdag som helst att spricka upp till ett fjärilsbestruket himmelsrike.

 

Men detta är ytterst potentiell reservplan. Idag ska det förhoppningsvis njutas av att MFF skall vinna. Omprov Nykomling 101. Laget och läktaren är förvarnade.

 

Pawel Cibicki fick en betydande påverkan på årets MFF. Inte nog med att både lag-, klubbledning och supportrar förundrats över hans prestationsmässiga metamorfos, utan även om Guden Åge faktiskt hanterade honom lite väl osmidigt. Hans pudlande målfirande orsakade viss svedja och förbannande i att spela mot laget man har kontrakt med. Oavsett fick hans avklädnad av MFF-defensiven att analyseras, diskuteras och revideras. Efter dubbeltorsken, där Jönköpingsmatchen var det faktiska bottennappet, så har Malmö enbart förlorat en match. Och denna förlorades främst i sorgmod och mental utmattning, inte p.g.a. naiv offensiv med otillräcklig handlingsplan vid bolltapp. Man pinpointade vikten av att försvaret, skall slippa att vara i rörelse när de tvingas i 1v1-dueller. Så ikväll hoppas jag innerligt att slippa en upprepning av vårens kanske tråkigaste MFF-kväll. Även om Cibicki lämnar hemmet utan poäng så kommer han vara en het potatis. 14 poäng skojar man inte bort. Inte heller ett polskinfluerat missnöje. Tro mig, jag säljer byggmaterial till en hel del duktiga, men otåliga, polacker.

 

På MFF:s hemsida adresserar lagledningen att Jönköping Södra spelar lite annorlunda. De rosas, på numera inbjudande och relationsbyggande MFF-vis, och etiketteras som ett man-man-spelande lag. Jag skall försöka lägga fokus på denna detaljen mellan growlandet i ramsorna. Hur kommer det påverka vårt mångfacetterande anfallsspel? Kommer vi få se iglande i ryggen på Vidar Örn Kjartansson och Markus Rosenberg? Jag vill inte låta stursk, men jag är villig att låta dem prova. Anders Christiansen är kanske inte lika finkänslig som Magnus Wolff Eikrem men i villervallan runt straffområdeslinjen så får han gärna fortsätta att snappa upp bollar och placera in dem som i de senaste två matcherna.

 

Jämfört med den krystade insatsen i östra Småland så görs ett par nödvändiga byten. Oscar Lewicki är tvungen att sona sina tilldelade ostamackor och Kári Árnason får fortsätta kurrera sitt småsargade knä. Just islänningen hade en erbarmelrig dag på Stadsparksvallen i våras så det känns inte alls fel att låta Franz Brorsson oskadliggöra de gröna gästerna. Behrang Safari kommer starta i sin första hemmamatch. Förhoppningsvis får han på nytt göra en pausintervju. Även om han fick in lite matchtempo senast så tänker jag bidra så att stämningen genererar samma svettdrypande Fighting Face på vår senaste hemvändare. Enock Kofi Adu får på nytt chansen att blänka till med sin brillians. Hela Stadion vet vad han kan leverera när han är i balans, men utifrån vårmötets dramaturgi hoppas jag att han är fullt beredd på ett idogt jobb i båda riktningarna, vilket jag inbillar mig att både Lewicki och bänkade Erdal Rakip är naturligt mer benägna att pressa ut.

 

En del vill låta Jo Inge Berget agera inhoppare och därmed kickstarta en falnande form. Vår gode borholmian vid rodret tycks ha en rejäl portion tålamod med norrmannen, och vem kommer ifrågasätta om han plötsligt skrider fram som en sommaråskskur och blixtrar till. Enligt mitt sett att se på det så ser jag gärna inhopp från både Rakip och Tobias Sana, men den tilltänkta elvan känns både rimlig och resonabel. Alexander Jeremejeff får sista inhoppet. Om nu Allan ämnar att byta. Ibland känns han mer motsträvig än valfri blöjbarnsförälder i en dal av höstdepression.

 

 

Matchstart 19:00 Nya Malmö Stadion. Förmodad startuppställning:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
HMB Bengtsson
VMB Brorsson
VB Safari
HM Eikrem
HIM Adu
VIM Christiansen
VM Berget
HF Rosenberg
VF Kjartansson

Förmodad bänk: M.Johansson, Yotún, Konate, Rakip, Svanberg, Sana, Jeremejeff

 

 

Kvällens kristallkula:

– Djärvt gissar jag på att Pa Konate gör sin sista match på Stadion på ett tag. Från bänken. Tolka det som ni vill.
– Jönköping leder tillställningen över 50% av matchtiden, men Malmö vänder och tar 3 pinnar
– Erdal Rakip fixar kommer in i underläge och utför ett fotbollsöversatt Howehattrick; ett mål, en assist och ett gult kort

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

F som i Gemenskap

Sommaren står runt dörren och den där grönskan som besjunges i ”När Himmelen är blå” har tagit ett bastant grepp om vår direkta tillvaro. Gräset blir bara frodigare för varje soltimme och skänker nytt syre i samma takt som dess missbildade klon plasten stjäler allsvenska korsband. Och helt plötsligt så är vi bara två matcher från ett jobbigt långt uppehåll, som dessutom blivit oceaner bredare när man inte ska få se Malmö spela i Europa. Vi får nöja oss med andra förfaranden. Slänga ett getöga på EM-festen som dessbättre är välbestyckad med MFF-bekantingar. Och kanske ta en kall och några popcorn när våra meritmässiga (men moraliskt nersmutsade) kombatanter från Lisebergs omnejd misslyckas att rubba ett polskt topp 5-lag eller så. Sommaren är bra, trots att MFF-abstinensen är som en mental pollenchock.

 

HR 20160522Nåja, två lag skall först luggas på tre poäng och först av dem blir den allsvenska jumbon Falkenberg. På tio omgångar har man skrapat ihop det tämligen osmickrande målsnittet bakåt på 2,5 mål per match. Rysligt uselt. Detta har resulterat i fyra sketna poäng. Men twisten, som är en regel snarare än ett undantag, är ju att den enda vinsten togs hemma mot serieledande Norrköping. Under sina två år i högsta serien så har Hallands nya bästa lag lyckats hålla sig ovan vattenytan och man har gjort det genom ett antal skalper mot topplag. Bortsett Peking, så har man bl.a. lyckats slå AIK och Göteborg hemma och därtill snott en förarglig pinne mot oss förra året. Men i år så känns laget riktigt urvattnat och tränaren Hans Eklund får verkligen jobba i motvind. Man har kanske seriens mest udda spelartyp i monstertunge Hakeem Araba, vilken Murphys lag självfallet kan tänkas skänka en omänsligt effektiv måndagsafton. Men det ska inte räcka, inte på Nya Malmö Stadion. Men ifjol så lyckades man ändå att måla tre gånger. Och en match som leddes med både 1-0 och 4-1 blev faktiskt spännande.

 

Nu ska vi inte hävda induktiv logik, men utifrån att Malmö har tre förluster mot tre lag som såg sig tvungna att barrikadera eget straffområde, så ligger där en utmaning i att låta offensiven fortsätta spira. Den ganska kvalitetsmässigt sviktande Otto Martler i FFF-målet kommer att bli en nyckelfigur. När Sundsvall kom på besök underströk jag svagheten i deras målvakt, vilket istället var en av faktorerna till att Malmö inte vann. Denna gången finns där, trots skadeläget, en ännu bredare uppsättning offensiva låsdyrkare på banan. I en utopisk matchbild så kommer det förmodade mittfältsparet Anders Christiansen och Enock Kofi Adu lösa den stressen som gästerna hoppas kunna producera från sin tungt befolkade försvarszon. Att Falkenberg har ägnat söndagens pass till att praktisera försvar och fasta situationer känns lika säkert som få in ett oddsspel, oavsett utdelning, att Jörgen Lennartsson tuggar tuggummi i deras viktiga match mot Hammarby. Jag tycker mig kunnat se ett litet tillslipande av de offensiva pusselbitarna i de senaste två matcherna och hoppas att man kan låta tempot och rörelsen ligga i fokus, istället för en ökad svårighetsgrad med influenser av dåliga beslutstagande.

 

Falkenberg kommer få läge att ställa om. Då gäller det att Kári Árnason agerar smart, distinkt och med timing. Det är inte ett måste att magla ner motståndaren, även om hans spelstil har fått sig en beskärd del av de nya domardirektiven. Det gäller att inte förlora duellen helt enkelt. I och med Rasmus Bengtssons skada så får Franz Brorsson definitivt nytt förtroende. Ser gärna att han visar en positiv iver med boll och berikar uppspelsfasen med några bollöpningar då och då. Blir mer och mer övertygad att Brorsson kan gå en ännu mer spikrak framtid till mötes än både Pontus Jansson (kul att lyssna på i MFF-podden senast!) och Filip Helander. Även Oscar Lewicki, Guillermo Molins och Jo Inge Berget saknas imorrn och deras frånfall påverkar självfallet den härliga bredden MFF har i år. Dessutom saknas Copa America-uttagna Yoshimar Yotún. Å andra sidan känns det som en perfekt match för en ung och hungrig bänk. Det känns inte alls orimligt att vid ett fördelaktigt läge låta Mattias Svanberg få göra riktig debut imorrn. Hoppas också att Erdal Rakip får åtminstone en halvtimme. Jag vet inte alls hur Håkan Ericsson resonerar. Inte heller vad MFF:s exakta ståndpunkt är efter Europasortin är. Men jag hade i alla fall sjukt gärna sett Erdal berika en svensk OS-trupp.

 

Slutligen så får vi se om läktarschismen fortgår. Själv vill jag härmed agera fredsmäklare. Skit i era olika åsikter när ni är på match. Stötta Malmö oavsett. Allt annat är så extremt jävla sekundärt. Ingen åsikt är för liten, men ingen är större än klubben. Falkenberg börjar på F. F som i Gemenskap. Eller nått sånt.

 

 

Matchstart 19:00 Nya Malmö Stadion. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Vindheim, Rakip, P.Johansson, Rodic, Svanberg

 

 
// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Trädgårdsgöra

Efter ett antal timmars begrundande av hur korkad en viss person tycks vara, så har jag på något sätt kommit fram att det är lätt att överskatta mänskligheten. Sopan som omkullkastade onsdagskvällen är gripen och ska nu få genomgå en procedur som med tur får honom att förstå vilket jäkla skitt beteende han ligger in med. Som 29-åring. Bedrövligt.

 

Trots att vi snuvades på konfekten, ett sent avgörande som liksom låg i luften, så har uppsnappar man ändå positiva vibbar i MFF-sfären. Inte bara för att man med stor sannolikhet får 9 av 9 poäng mot den svåra trion Elfsborg, Djurgården och Göteborg. Många med mig kunde skönja fortsatt positiva tendenser i spelet. Framförallt verkar det nu bli trångt om startplatser. På allvar. Ja, MFF har en härlig bredd redan, men för tillfället finns där betydligt mer än 11 spelare som förtjänar en startplats. Inte bara tar en p.g.a. gamla meriter eller att man ska fylla uppställningen. Pa Konate, Erdal Rakip och Magnus Wolff Eikrem har med tydlighet visat att de bör klämmas in. Både Oscar Lewicki, Jo Inge Berget och Vidar Örn Kjartansson visade bra takter mot Göteborg; viktigt för alla tre för att inte falla ur diskussionen.

 

Det känns ändå ganska bra att formen känns lite uppåtgående för en majoritet av spelarna. För nu är det dags för det där jobbiga. Vare sig du skaffat eget fristående hus eller sitter på en bostadsrätt. Trädgårdstjänst. Städdag. Och bor du i hyresrätt så kan du ge dig fan på att du hamnar i en situation där du mer eller mindre tvingas bistå någon med de ovanstående bostadssituation eftersom du är skyldig ett flak öl eller så. Häcken skall bemötas. Ett berg av illvilligt upptornande och retsamt utformade utmaningar. Iklädda en färgkombo som osökt får dig att tänka på sommarbästisen Geting. Malmö FF har på senare år inte lyckats ansamla tillräckligt fokus för att utföra årets avstädning. Man har stått där med krattan och sopkvasten men man har lyckats vara taktiskt bakfulla varje jäkla gång. Och självfallet avslutar Häcken sin kräftgång i tabellen med att köra över Gefle med tennissiffror. Det är upplagt för en lång vecka.

 

HR 20160429 MODDMen möjligheten finns där! Allvaret i torsdagens Svenska Cupen-final sätter söndagsmötet i en intressant och lite udda sits. Man får en chans att känna på motståndet innan. Såklart ska Malmö avfärda Häcken hemma, enligt kagig malmöitisk självsäkerhet, men det är ingen kniven-på-strupen-match efter de tre raka segrarna. Istället så kan ledarstaben faktiskt ”ha råd” att testa några specifika drag för att se hur Häcken reagerar och utifrån detta lägga en gameplan till cupfinalen. Peter Gerhardssons upplägg av matchplan verkar alltid fungera till hundra procent, och det kommer nog krävas åter. Det är ovanligt nog Häcken som kommer med en tabellmässig blåslampa.

 

Vad anbelangar startuppställningar mot Häcken så gav torsdagens träning inget stensäkert svar (vi får vänta tills Flinck på Aftonbladet får reda på det via sin källa helt enkelt). Både Markus Rosenberg och Rasmus Bengtsson deltog, men spelade inte tvåmål, och den förstnämnde fick testa ruscher på egen hand för att utvärda lårets beskaffenhet. Där framkom vissa uppgifter under eftermiddagen att han är aktuell som inhoppare. Jag ser Mackan för viktig för att riskera inför torsdag. Så nej, låt honom kurera. Det är inte alls omöjligt att samma startelva som inledde mot Göteborg får chansen att iklä sig Ghostbuster-overallen. Får slår vi inte dem med det här laget, då känns det faktiskt fördömt att göra det med några andra lirare. Vi ska klara det denna gången. Och gången därpå.

 

Vad kan annars rapporteras från träningen då? Rakip fortsätter att lysa av självförtroende. Fick under en av passningsövningarna en stenhårt markslickande pass från Konate som han helt obekymrat skarvade vidare. Nu vet jag att det kanske är en icke-fråga, men beroende på mittfältssituationen och spelschemat, så kanske Rakip skulle kunna vara en man för en OS-trupp. Iaf om MFF mjuknar och kan tänkas bidra med någon spelare. Om det är rätt eller fel är givetvis en intressant diskussion, men rent spontant så borde han vara aktuell om han fortsätter leverera fina insatser som den tvåvägsmittfältare han är. I övrigt så såg Tobias Sana fokuserad och målinriktad ut. Fick en kram av en kort dam innan han klev på banan. Verkade få honom att trycka ifrån extra. Passningskvalitén tycktes vara bättre än förra gången jag besökte träningsplanen. Även om det är lite missvisande att bedömma utifrån två enklare passningsövningar med många parametrar så är min åsikt att Kári Árnason har det lite jobbigt med snabbt kortpassningsspel. Han har andra kvalitéer, men varken långbollande eller passningsdominans i trångmål verkar vara en av dem.

 

Överbevisa mig gärna nu på söndag Kári. Och överbevisa mig gärna hela jävla Malmö FF.

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Oförtjänt skärseld

Dagen var kommen när den enligt många, största matchen på den Allsvenska säsongen, skulle avgöras. Himmelsblått gästade ett Göteborg som var förberett för att sudda ut sex års oförmåga att trycka till varnageln från söder. Och man började verkligen på ett sätt som direkt fick en att sakna Markus Rosenberg. Vi berikades inte med några kameraklipp som visade upp Markus sitta nervös och överblicka fältet, vilket såklart bör inleda djupa konspirationsteorier. Man visade istället upp inzomningar på Göteborgska storheter som Fredrik Risp och Hannes Stiller. Samt en ensamble SM-guldmedaljörer i käppakrig som inmundigade vad som inte bör varit alkoholfritt.

 

Oavsett så inledde blåvitt med att vinna situationer, stånga sig igenom slalombanor av himmelsblå portar och öppna upp planens bredd. Tidigt så tog Erdal Rakip en, vad som skulle kallas felaktig vinkel i NFL-sammanhang, gentemot Haitam Aleesami vars inlägg var centimetrar från att servera en framtumlande Mikael Boman. Mittbacksparet Kári Árnason och Franz Brorsson var inte helt synkade och den förstnämnda tvingades att strategiskt ta en gult kort när Tobias Hysén timeade (ja, svengelskt) en djupledslöpning. Inser såklart att det är knepigt med de sex olika kombinationer av mittbackspar som Malmö kan mönstra (tolv om man tar hänsyn till exakt position) men tycker nog att stöta/falla samt lyftförfarande bör kunna utföras bättre. Det är många läktarcoacher som har en ganska stor kravbild på speciellt Árnason och Rasmus Bengtsson men det finns ju faktiskt en anledning. Deras ryggradsinpräntade rutin ska inte vara det som fallerar vid den här sortens mål.

 

Men något tidigare än vanligt så började Malmö knappra sig in på temposättandet i matchen. Ja, förmodligen fanns där en uns betydelse i att Sören Rieks fick lämna planen och in kom betydligt sämre Martin Smedberg Dalence. Mittfältet fick diktera lite villkor genom att hålla i bollen och understödjas av en bra rörelse på omkringvarande spelare. Båda ytterbackarna kom okej med i spelet, där Pa Konate fortsätter att imponera. Agerar med en överraskande pondus i allting utom möjligen kaströrelsen på inkasten, som förmodligen snart kommer att dömmas över till motståndarna inom en snar framtid. Magnus Wolf Eikrems utgångsposition blev verkligen inget hinder för honom utan opererade över stora ytor. Både Anders Christiansen och Oscar Lewicki låg för det mesta rätt i sina positioner och erbjud inga lätta passager för Göteborg. Som optimistisk supporter med föreställning om vad AC eventuellt kan prestera så vill man givetvis ha ännu mer, men matchens dignitet gör att man tillfälligt får acceptera en något mindre grad dominans. Passningsspelet generellt var bättre än tidigare och man höll bollen på backen tydligare. Utan exakta siffror så kändes det som andelen Unforced Errors var låg på en acceptabel nivå.

 

Anfallsparet Jo Inge Berget och Vidar Örn Kjartansson fungerade så pass bra som jag hoppades. Självfallet kunde det varit ännu bättre men man förstod varandra bra i många situationer vad gällde instick, överlappningar och bollmöte. Kjartansson fick inte gjort något godkänt mål, men i en av många hårfina avblåsningar, offside eller ruff, så tryckte han in bollen distinkt bredvid Bea-Johnny. Oavsett målets legitimitet så verkade vår isländske utslocknade gejser samlat på sig nytt självförtroeende. Jag gillade det jag såg och har en förhoppning att han som relativt utskälld blir en av matchens positiva huvudpersoner i nästa omgång mot Häcken. Hans ribbnick var inte heller dum; utifrån AC:s missade sparks höjd och hans position så var den inte speciellt lätt att nicka nedåt med fart, utan försöket får ses som bra.

 

HR 20160428 MODDSen kom knallen som t.o.m. fick kameramannen att hoppa till. Sätt er då in Tobias Sanas situation. Inte ens vänd mot Göteborgs klacksektion, med rejält tilltaget avstånd. Inte yttrat en provocerande stavelse till föreningen som inte vill tina upp honom efter Ajaxsejouren. Utan nämnvärd speltid som bidragit till MFF:s prestation hittills i årets Allsvenska. Helt plötsligt dimper där ner en smällare med både lite sprängkraft och en inneboende missljud som kan orsaka öronproblem som inte kan repareras. Pjäsen landar några decimeter från honom och med nån ynka tiondel på sig att reagera så kan du ge dig fan på att du blir chockad vilket inte alls orimligen gör dig totalt kolerisk. Hade där legat en reservboll så hade det förmodligen varit den som använts, men istället skrev Sana in sig i svenska 2000-talets något klena spjutkastarhistoria (ja, Wikipediauppdateringstweeten var bland det roligaste jag sett där på sistone). Såklart kan jag stämma in i kören att någon form av tillrättavisning eller mindre straff är på plats, men hur i hela helskotta kan det vara som så att fokus bland journalisterna på plats direkt faller på honom? Uttala er för fan inte för snabbt! Skit i att ta ställning innan ni har fått se repriser och gjort en analys i huvudet! Vi behöver inte en kennel full av pudlar i direktsändning. Trots Jon Persson, som ånyo underpresterade, fanns på plats så var den annars kloke Jens Fjellström som främst får bära hundhuvudet.

 

Utfallet av kvällens abrupta avslut då? Ja det vet man ju aldrig. Vi snackar om disciplinnämnden. Deras vägar äro outgrundliga. Det kan bli säckhoppning om tre poäng. Det kan bli potatis-på-sked-race. Det kan bli mazarinätartävling. Eller så tar man ett krafttag och tydligt sätter ett prejudikat som gäller framöver. Eftersom linjemannen också direkt påverkades av bangern och det tydligen inte gick att sätta in fjärdedomaren på den positionen, så kunde inte matchen återupptas, oavsett om publiken fanns kvar eller inte. Något omspel av 13 minuter plus tillägg blir för olikt förutsättningarna som fanns före knallen. 0-0 känns som ett rån eftersom det var ett tydligt MFF-momentum. Det enda rationella är skrivbordsseger. Hur jäkla mördande tråkigt det än är. Istället för att mala ner och trycka in en segerboll sista fem mellan IFK:s nykomponerade mittbackar så får vi förmodligen se tillbaka på den här matchen som en skitseger. Istället för tre raka triumfer mot Göteborg så sätts en smutsig asterix in i statistiken. Istället för att fira så får vi gå i någon form av limbo förrän SvFF bemödat sig att klara av ärendet.

 

Vilken jävla skitavslutning på dagen. Och förresten; #backasana.

 

 

Tre stjärnor:

 

Konate 1604273 Pa Konate: Visar just nu att han faktiskt är en ytterback av hög allsvensk klass. Följdsam och svårforcerad på egen planhalva. Villigt rörlig och påpassligt opportunistisk när luckorna öppnas. Sitter på ett bra lugn och lyckas med de flesta passningarna, både framåt och i små trianglar.

 

 

Rakip 1604272 Erdal Rakip: Som någon uttryckte på Himmelriket; har börjat visa lite Durmaztakter med sina oväntade genombrott och hala spelsätt, som irriterar både motståndarna och deras publik. Imponerar mer och mer med sin boltouch och teknik. Cementerade sin startplats genom att prestera även på yttermittfältsplats.

 

 

Eikrem 1604271 Magnus Wolff Eikrem: Vargen har verkligen kommit stärkt ut från den karga vintern. Trippar fortfarande med samma härliga flexibitet men är ändå distinkt i sina passningar och beslut. Igår var han på nytt en bidragande faktor för att sätta upp flera av MFF:s bättre anfallsvågor. Sätter just nu press på anfallarna att börja prestera.

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Vill vinna vid västkustvisit

Just nu berikas våra liv med en högintensiv allsvenska. Känslan är nästan att man befinner sig i ett nationellt EM eller VM. Och ja, så är det ju faktiskt på något vis. Man hinner knappt insupa sötman av femte omgångens seger förrän Norrköping direkt satte lite press (inte speciellt oväntat men ändå) genom att klå Bajen inför sin reinkarnerade publik i den påbörjade sjätte omgången. Jag själv är sjukt sent ute med blågginlägg för att snacka upp det svenska stora mästarmötet liksom. Varför kan inte världen MFF-anpassas lite bättre?

 

Malmö kommer att mönstra en startelva utan Markus Rosenberg för första gången denna säsongen. Bra för Göteborg i flera avseende. Det mest självklara är att han är jäkligt bra och tenderar att göra fina insatser när det vankas duell med pyjamaslaget. En annan aspekt, som inte skall underskattas, är faktumet att Göteborg slipper använda all sin tankeverksamhet eller sarkastiska vokabulär för att beskriva på Mackans förträfflighet. Spelarna behöver inte oroas av hans offensiva kreativa förmågor eller defensiva pådrivande slit. Jörgen Lennartsson behöver inte konsultera domarna stup i kvarten om hur han ska få tycker att Rosenberg skall bestraffas utan kan med full fokus basunera ut sina taktiska direktiv mellan de högfrekventa käkrörelserna. Dessutom slipper fansen ägna timmar av efterspelet att skylla på Markus vi poängtapp eller leta videosekvenser som de kan skicka in för granskning hos disciplinnämnden. Med andra ord jackpot för de goa gubbarna. Kanske kan behövas efter en vinter fylld med obehagliga överraskningar. Tror ni Mads Albaeck tyckt det varit festligt med Findus färdigrätter eller gårdagens rester hela vintern?

 

HR 20160427 MODDGöteborg har åtta poäng hittills och har visat upp att de förmodligen blir en toppkandidat även i år. Ändå finns där lite spelmässiga sprickor i fasaden. Den solida defensiven som definierat deras icke-glamourösa spel under de senare åren, har inlett ganska dåligt. Centrala skadebekymmer har gjort att man fått testa diverse lösningar och resultatet av detta är sju insläppta, majoriteten av dem på fasta situationer. Hörnor borde således vara en bra utdelning på offensiva räder för Malmö. Även utan Rosenberg och hjärnskakade Rasmus Bengtsson så finns där en okej uppsättning potentiella aeriala bödlar. Árnason har gjort det innan mot IFK, en balja från honom hade tydligt markerat att säsongens inledning inte är värdig en isländsk landslagsback. Han kommer bilda mittlås med Franz Brorsson som gjorde en stabil insats mot Djurgården. Nu kommer han förmodligen få ett par spännande löpdueller mot självaste Tobias Hysén ikväll. All credd till Djurgårdens Sam Johnson, men Hysén är faktiskt en av, om inte den bästa, djupledsgående forwarden under 2000-talet. Det här är faktiskt något av ett nationellt prov för det unga stjärnskottet. In och ta kontakt med Tobbe tidigt i löpningarna och få honom ur balans!

 

Mittfältssituationen ser ut att besvaras med att de fyra platserna alla besätts av centralt föredragna spelare. Det finns ingen logik i att ställa Erdal Rakip utanför efter senaste matchen, och det ser inte heller ut som Allan Kuhn tänker göra så. Enligt rapporter så börjar han till höger på mittfältet, medan Magnus Wolff Eikrem får förtreoende på vänster. En position han inte innan har figurerat på allt för mycket. Rakip och Eikrem växlade förtjänstfullt senast men då spelade brevid varandra. Kommer bli spännande att se vilken dynamik de kan hålla. Rakip är generellt sätt starkare i defensiven men om Eikrem fortsätter på inslagen väg med tungt jobb över hela banan så borde Pa Konate få den hjälp han behöver hemåt. Det kommer väl till pass, för IFK:s ytterbackar Emil Salomonsson och Haitam Aleesami, i samspel med lurige Sören Rieks är ett vapen som kan straffa Malmö om man agerar tamt och odedikerat. Centralt så återvänder Anders Christiansen från utvisningsbänken och paras ihop med en Oscar Lewicki med förhoppningsvis stegrande form. Hans positionsspel de två senaste matcherna har verkligen stabiliserat försvaret.

 

På topp så kommer Jo Inge Berget få tillfälle att understryka sin tes att han trivs bäst i anfallet (eller strax därbakom). Frustrerade Vidar Örn Kjartansson får en möjlighet att sudda ut fem omgångars ökenvandring. Ett GWG-mål mot Göteborg sanerar det mesta vill jag lova. Om jag får välja matchförlopp så önskar jag en isländsk förlösande strut i första, en kompakt defensiv och två, på gränsen till förnedrande, godbitar från Guillermo Molins när han ersätter en totalt utsliten Kjartansson i 65:e minuten. På ett av målen får gärna Bea-Johnny missbedömma bollbanan o det grövsta.

 

Så nu sitter man här i Malmö. Och önskar att man var i Göteborg. Istället för några öl och upprivna stämband, så får man uppdatera Himmelriket och Twitter samt våndas över hur Jon Persson (ja det blir väl han igen) ska verbalt misshandla min lättkränkta matchdagsbubbla. Inser att naglarna redan är nedbitna av det kompakta spelschemat och är fullt införstådd att de närmsta timmarna kommer spenderas i ett töcken. Chansen att slå den enda riktiga sportsliga konkurrenten på fingrarna för tredje året på rad på deras hemmaarena. Risken att bli avklädd uppe på scen inför en stor ansamling Kållor och Ador som uppenbarligen kommer se det som en revansch för att Markus Rosenberg gav bort SM-guldet till deras fellow Kamrater från Östergötland.

 

Det är det här man älskar med fotboll.

 

 

Matchstart 18:30 Gamla Ullevi. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Molins

 

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Tre sparsmakade poäng

Riktigt härlig seger mot Djurgården! Efter fem omgångar så är Allsvenskan löjligt komprimerad. En titt på tabellen visar upp Landet Lagoms tabell. De flesta har lagom mycket poäng. Inget lag är längre obesegrat och samtliga lag släpper in åtminstone ett mål per match. Bara tre eftersläntare snittar inte ett mål framåt. Mellan förstaplacerade Sundsvall och tiondebelägna Östersund så går det inte att klämma in en trepoängare. Det går även att konstatera att Malmö FF har, med lagomtabellens mått mätt, fått en tillräckligt bra start på första sjättedelen. Man har dessutom mött de fyra lagen som ligger ovanför, även om det antagandet med allra största sannolikhet har väldigt liten betydelse i slutändan. Men däremot tål det att sägas till sig själv går ned i mental dalgång, med tankarna riktade mot himmelsblå bekymmer, att ingen av de tilltänkta topplagen har levererat något imponerande hittills.

 

Helgens begivenhet fick en pampig inledning. Det uppstyrda tifot var högklassig i sin relativa enkelhet. De ansvariga bakom kan inte nog krediteras för deras dedikation och just denna skapelsen eldade på den härligt månghövdade skaran malmöiter. De hitresta tilldelades ett par luckor i ljudkulissen, vilken användes till att förkunna sin avsky mot våran magnifika stad. Svaret blev en medeltida referens, kanske inte av det smickrande slaget, men ändå en tydlig replik på den huvudstadska översittarmentaliteten. Synd att Malmö aldrig fick möta Stockholm i ”Stadskampen” på tal om inget.

 

Malmö visade ganska direkt att det är skillnad på att spela hemma och borta. Men skillnaden är inte att man skiter i att försvara när man tappar bollen. Ett sunt ställningstagande som ledde till att Skansen visade upp väldigt lite farlig offensiv i första halvlek. Som att titta mot en skygg järv i inhägnaden. Föga iögonfallande. Duon Sam Johnson och Mattias Ranégie fick inte något gratis. Mina små orostomtar på loftet var lite rädd för en-mot-en-dueller mellan Franz Brorsson och Johnson. Bevisligen så var detta bara bullshit. Franz gjorde på nytt en förhoppningsfull insats. Nästa år måste han vara startman. Om inte tidigare. Rasmus Bengtsson la inga sidendukar emellan. Det blev tydligt när Ranégie och Bengtsson kreerade en gemensam faceplant in i varandra. Resultatet blev byte för båda, vilket kom att bli ytterst påverkande för matchens utgång.

 
Där fanns ett offensivt driv i Malmö. I avsaknaden av Anders Christiansen så fick Oscar Lewicki ett större ansvar i fördelningsprocessen. Jag tyckte det gick att se att han blivit coachad att våga sätta upp tempot på dessa bollar. Några gånger flöt det på i en lucköppnande hastighet men flera gånger så var där antingen snö på bollarna eller så var riktningen värt en straffrunda. För att bli en allsidig och mer användbar mittfältare så hoppas jag Oscar fortsätter att arbeta i upptempo. Även Magnus Wolff Eikrem och Erdal Rakip bistod med bollförflyttingar; ett par härliga svepande diagonaler, men överlag hann Djurgårdsförsvaren flytta runt som ett vakande handbollsförsvar. Pa Konate fick en betydligt större roll framåt denna söndagen vilken han omsatte väl. Tillsammans med Rakip och Jo Inge Berget sågade man sig igenom ett par gånger längs kanten. Men inga mål.

 
HR 20160425 MODDVidar Örn Kjartansson gavs chansen att starta istället för Guillermo Molins. Han kom aldrig riktigt med in i matchen. I första akten så var han några tiondelar sen samtidigt som passningarna kunde varit mer ackurata. Två chanser gavs, vilka han inte omsatte. Kritiken från läktarhåll lät inte vänta. Måste vara jobbigt för vissa på Norra att värma en pirog. Noll tålamod. Missförstå mig inte; jag är inte heller skitnöjd med Kjartanssons match, men att dömma ut honom innan paus för att han inte målade på två semichanser är befängt. I andra halvlek så kom där ett par potentiella målningstillfällen. Men inte heller då stämde timingen, tanken eller tekniken. Istället belönades han med en spark i örnnästet. På övertid så fick han läget att sticka fram en härlig genomskärare till Gische men valde att placera bollen på fel sida backen. Får skylla den på trött skalle, för något annat har jag svårt att hänvisa den till. Sammantaget så finns där rätt mycket mer att bevisa. Men jag tänker inte lacka ur utan tänker vråla ut min kärlek till Nummer 24 varje gång Allan Kuhn väljer att spela honom. Det ska jävligt mycket mer än så för att jag ska börja smäda min egna.

 
Första havleks tannalösa blåränder inledde starkt när man fick anfalla mot den egna klacken. Under de inledande tio minuterna i andra så hade man sin bästa period, men
ett avigt skott från Johnson och en ganska bra frispark från Kevin Walker. Båda gångerna stod Johan Wiland för två toppingripande. Oj så mycket lättare det är att
spela fotboll när målvakten har en bra dag. Tar sånt som man med en reell önskning vill att han ska ta och därtill agerar klanderfritt i luftrummet.

 
Hörnmålet, som kom att bli avgörande, är en riktigt pärla. Felipe Carvalhos säsongsupptakt som startspelare har vida överglänsts av hans Instagramfrekvens. Han är ett yrväder, men när det mullrar i offensivt straffområde så är han tung och distinkt. Bollen dunkades ditt som en blixt. Fråga Omar Colley ifall han hade koll på huruvida
våra uruguayan inte bör tillåtas att få komma rakt till boll med lite fart. Dessutom ytterligare en poäng på Eikrem; bra slagen hörna! Denna fick kröna hela matchen,
som slets sönder av en hel del skadeavbrott. Det saknades den där uppsjön av vassa lägen. Men för min del kan jag med glädje återblicka på denna sortens minimalistiska
vinster. Sparsmakat men utsökt.

 
Markus Rosenberg blev utbytt, kanske lite överraskande, minuterna efter målet. Gische fick överta bindeln. Efterspelet verkar tyda på att Mackan missar sjöslaget uppe
på Västkusten mot Göteborg, så frågan är om Gische får behålla förtroendet, eller ifall Kári Árnason vikarierar. På tisdagens stängda träning så exponerar nog Kuhn också upp sittval av startelva. Jag funderar allvarligt på att bryta mig in för att stilla min nyfikenhet.

 

 

Tre stjärnor:

 

Rakip 1604243 Erdal Rakip:
Tog vara på chansen och ställer nu faktiskt frågan på sin spets huruvida han är en startman centralt. Visar upp en stort kämparhjärta samtidigt som han blir bättre och
bättre på att värdera sin redan goda teknik. Kombinerade med mittfältskollegor och ytterbackar. Tog initiativ både centralt och flankerande.

 
Eikrem 1604242 Magnus Wolff Eikrem: Breddade sin högerkant stundtals väldigt tydligt men agerade spelförande över hela mittfältet. Visar en tidigare ej skådad defensiv ådra med
både dedikerade hemåtlöp och uppoffrande glidtäck och glidtacklingar. Härligt att hans självkritiska hållning ger utvecklande effekt.

 

 
Konate 1604241 Pa Konate: Visade upp ett bredare register framförallt under första halvlek då han gång på gång var den som tempoväxlade anfallen från sin kantposition. Faktiskt en
förvånansvärt bra teknik i situationer med hög fart och stress. Ställdes väl kanske inte för någon anstormande offensiv mot sig, men löste uppkomna situationer.

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg