Vårsnuva och straffrunda

En fördel med att inte vara anställd journalist, utan istället ägna sig åt bloggkvackande är att jag mer eller mindre bestämmer själv när jag vill och kan värpa ut tyckande. Redan under cupfinalsdagen så märkte jag att den där obligatoriska våråkomman hade anlänt. Kroppen hade bjudit in vad som tydligen inte är allergi (eller åtminstone inte på testet jag tog för ett antal år sedan) men som på ett nitiskt vis ger mig en rejäl lusing under maj varje år. Under den historiska matchen så kunde jag blocka ut det, läktaradrenalinet steg p.g.a. matchens betydelse till en sällsynt nivå. Den dramaturgin som sedan matchen utvecklade fick en på helspänn och en viss Andreas Ekberg, kunde med imponerande inkonsekvens, inte bara spela huvudrollen utan även agera tillfälligt serum mot nästäppa, snuva och brutalhuvudvärk.

 

Men vilken comeback dessa illviljor kunde visa upp! När man först fick möjligheten att drömma sig bort till en sommar i Europa efter Johan Wilands första räddning så berikades jag, och många med mig, det tyngsta fotbollsögonblicket på väldigt länge, när unge Erdal Rakip tyngdes ner å det grövsta av malmöitisk förväntan och slog en bedrövlig straff. 11 meter från Europas oas förbyttes mot en vandring över Allsvenskans karga plastlandskap. Inte för att vi redan skulle göra det per definition, men efter Simon Sandbergs segerstraff så var straffrundan ett faktum. Och min ovalda vårkompanjon knackade mig direkt på axeln när jag med betongkeps och välvald Anton Tinnerholm-tröja lufsade ner för Stadions cuptrappa. Jäklar vad han kunde kapitalisera på situationen. Det var nästan som om han var Häckens segergeneral.

 

Jag har varit däckad, både fysiskt och mentalt, efter torsdagen. Läst lite grann men främst försökt samla ny energi i misströstan. Plågats av ett twitterflöde med en högoktanig syndabocksjakt. Ovärdigt som vanligt. Skummat över kritiken av rökbombsincidenten och fortsatt förvåna mig hur många korkade besserwissers som menar att allting löses genom igenbomning av ståplats. Gratulerat Jasmin Sudic till en välförtjänt titel. Försökt att gå igenom matchens nexuspunkter (tydliga situationer som påverkade matchen i dess riktning; tack Terminator Genisys!). Och som ni märkt. Inte blåggat alls.

 

En punkt där jag fastnade lite extra är hur Allan Kuhn valde att coacha efter att min Polhemskollega Ekberg valt att bedömma Oscar Lewickis tackling som värre än Nasiru Mohammeds bröststämpling. Jag sa till min far, som jag till min stora glädje lyckats få med mig till Stadion denna fina eftermiddag, att det var lite av ett vågspel att inte byta ut en anfallare direkt. Utifrån att Markus Rosenberg helt klart kan klara av att agera skitjobbare så kände jag då att valet faktiskt inte var så konstigt. Jag tror jag hade agerat likadant. I efterhand så är det lätt att hänvisa till varför bytet inte kom direkt. Men att tillskriva två svaga försvarsagerande enbart till en nedflyttade forwards är att göra det lite väl lätt för sig. Laget fick uppenbart sig en mental törn och med matchen kvitterad så blev det ett helt annat flöde. Som slutade rakt ner i avloppet.

 

Det blir inget Europa 2016, men än några förmodade träningsmatcher mot andra skapliga lag med Europabiljett eller nån lägerbelägna britter. Där blir inga Hexenkessel där vi får bjuda kontinenten på en smak av Malmö. Snuvan kommer ligga kvar ett bra tag. Men idag så ska vi självhjälpa varandra. Helsingborg  skall besegras på Olympia.

 

Det snackas om att Skånederbyt på sistone mist sin glans och att Malmö är så mycket bättre än Helsingborg på alla plan. Må så vara; jag kan faktiskt inte själv säga att där finns en enda rödblå spelare som jag skulle kunna tänka mig att se i himmelsblått ur ett kvalitativt perspektiv. Vid ett sådant resonemang så diskvalificeras den tabellmässiga grundessensen. Glans för mig är att ständigt ligga före Helsingborg. Att vi har en mer ärofull historia, rikare, högljudare och bättre på att arrangera tifo m.m. är tämligen cementerat. Men vem som får tre poäng över en 90-minutersbatalj är det som polerar upp det nuet man befinner sig i. I det nuet som infinner sig efter cupajävelförlusten så är det precis den här sortens polerat piller jag vill ha.

 

Vad ska vi se upp för hos Helsingborg? Det jag såg av deras senaste match mot Norrköping var verkligen tamt. Men där finns småhot om Malmö inte puttar ut sitt A-game. Bröderna Calle och Anton Wede är lite underfundiga ifall de tilldelas tid och yta. Pågen Larsson blixtrar till vid några tillfällen varje match. Man har därtill ett acceptabelt hot i luften på fasta situationer med unge Carl Johansson och Peter Larsson. Någon gång då och då tycks även Bajenavfällingen Linus Hallenius hitta en guldkorn.

 

Malmö saknar Markus Rosenberg efter hans smekning på Wahlströms grungebetonade kind. Om medias spekulationer stämmer så petas Anders Christiansen och Rakip flyttas in. Själv är jag inte helt såld på ett sådant beslut, men lagledningen kanske har hittat brister i HIF vilket gör att man hellre ser Tobias Sana, som naturlig yttermittfältare, med sin utmanande spelstil. Rasmus Bengtsson får återvända till startelvan och jag betvivlar inte att hans rutin och huvudstyrka är en nackdel, trots att Franz Brorsson växer för varje insats. Jo Inge Berget får en ny chans i anfaller bredvid Vidar Örn Kjartansson. Hoppas att han kan lägga en liten isbit på sin avslutsvilja och värdera lite bättre än på sistone. Bra med skottvilja. Ännu bättre med avvägd skottvilja.

 

 

Matchstart 15:00 Olympia. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Adu, Christiansen, Rodic, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Adu, Christiansen, Rodic, Molins

 

 

”… att Malmö skulle lägga sig och dö. Då kan ni ingenting om vår historia, vi e Malmö, vi e Malmö, MFF”

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Den försvunna graalen

Då var det dags. Häcken står på checklistan. Vi har väntat på att få en ny chans att klå laget som är farligt nära att skaffa sig positiv allsvensk statistik på oss. Eller så har vi våndats över att än en gång prestera en obefintlig anfallsinsats i kombination med ett slapphänt försvarsspel framför ögonen på en förväntansfull hemmapublik.

 
Ibland så önskar man att det fanns någon form av mentometerknappar på Stadion. För att se vilka drag som föreslogs av flest åskådare. Inte för att de skulle vara fastställande på något sätt. Knappt ens rådgivande. Men ändå. En sådan fråga kan ju vara hur man ska sig an söndagsmatchen. För där måste finnas många sätt att klå gästerna. Eller? I så fall har man inte lyckats hitta den gyllene graalen sedan 2011. Annars handlar det väl om att Malmö har dock inte fått ihop de delarna som behövs för en framgångsrik insats. Oavsett hur man ser på det blir den här veckan ytterligare ett eldprov som kommer definiera Allan Kuhns ledarskap.

 
Många som bänkar sig i himmaborgen vill se underhållning. Man vet att Malmö inte bara har en historia som hintar, utan även en plånbok som borde resultera i ett övertag i så gott som varenda allsvensk match, i synnerhet de på hemmplan. Övertaget förvaltas genom ett ihärdigt bollinnehav där kontentan ska vara at målchanser radas upp, om inte på löpande band, så åtminstone med en sådan frekvens att varje gång man erövrar boll resulterar i att man osökt börjar ögna mot motståndarmålet.

 
HR 20160430 MODDEtt spännande drag ett se, rent hypotetiskt åtminstone, hade varit ifall Malmö fallit ner i en djupare defensivt än man någonsin presterat i Allsvenska sammanhang på Stadion. Vi har spelat tämligen lågt mot exemplevis Salzburg 2014, men vad jag kan komma ihåg så har man aldrig med full beslutsamhet överlåtit bollhållandet till gästerna. Man har en defensivt orienterad innermittfältare i Oscar Lewicki som några gånger har vikarierat som mittback. Dessutom är han stark i luften och ganska positionssäker. Då borde det handla om det centrala låset samkörning. Det gäller att man vet hur arbetsuppgifterna fördelas. Vem som faller och lyfter för att hålla linjen, understödjer varandra och ytterbackarna, stöter mot anstormande Häckenforwards, plockar upp centrala djupledslöpningar från illvilliga getingar. Han må ha potential Lewicki, men han är ingen Markus Halsti. En spelare som vi ska vara glada att vi levt under samma tidsepok som.

 
Nu har ändå Malmös defensiv varit bra i tre matcher på rak och därför känns det lite udda om allt för stora förändringar görs, oavsett ”möjligheten” att testa. Bussparkeringsupplägget känns väldigt oKuhnskt men det hade kanske lockat fram gästerna att försöka sig på att göra mål på något annat vis än att kontringsbestraffa oss. Hade varit spännande ifall de kan eller vill. Och det hade självfallet varit intressant att se ifall Malmö både kan motstå frestelsen att gå på ordinär offensiv och ifall de faktiskt klarar av att hantera försvarsgörat när ett lag tillåts rulla boll. Kan ju eventuellt vara till gagn ifall man faktiskt kan vinn cupfinalen. I ett kval till Europa League och därefter så finns där en klar uppsida att spela kompakt. Problemet med att ge bort bollinnehavet är det självklara faktum att man behöver bollen för att göra mål, ja om man rationellt ignorerar alla de löjliga självmål som man plöjt igenom på YouTube genom åren. Jag är rätt säker på att där kommer lägen ändå över 90 minuter, men då gäller det att omställningarna skall göras kliniskt. Det funkar inte att tombolaagera i sina utföranden typ Anton Tinnerholms välmenande men varierande inläggsförsök. Löpen på yta måste vara vältajmade (ja jag kör denna stavningen på detta svengelska uttryck idag) och bolltouchen för inte slösas bort genom slarv.

 
Vidar Örn Kjartansson såg ganska het ut på Gamla Ullevi. Han löpte mer och mer frekvent i djupled än föregående matcher. Får han chansen så kan han få en nyckelroll om Malmö väljer bussparkering eller en kanske en troligare ”defensiv-prio-men-högoktanig-offensiv”-taktik. Utan att ta i så tror jag att första målet får en stor betydelse för matchens utgång. Häcken har på senare år ofta gjort snabba mål vilket tycks ha haft en lite paralyserande inverkan på Malmö. Detta ska inte ske och det tror jag spelarna är väl medvetna om. Vi har visat att vi kan vända på stekar hittills i år men varför ge Hisingengubbarna ett incitament att ligga i position för att primärt spelvända? Nasiru Mohammed och Demba Savage får gärna få en så liten roll som möjligt. Och visst hade det varit typiskt om Martin Ericsson, mannen som återuppstår från det döda så fort det vankas himmelsblått motstånd får knö in en passning bakom en backlinje i slag att hitta rätt position. Ger mig nästan fan på att försäsongens klart lysande stjärna Paulinho står där skadefri när domarna blåser igång.

 
Hur blir det med kapten Markus Rosenberg då? Mycket tyder på att laget från Göteborgsmatchen får nytt förtroende. Inga klara besked (gott att där inte är några läckor!) Men Mackan känner sig redo. Min känsla är att han kliver på i andra halvlek på bekostnad av den mittfältare eller anfallare (möjligen undantaget Lewicki) som inte presterat tillräckligt i första halvlek. Man kan bolla runt friskt med manskapet. Rasmus Bengtsson då? Det hade såklart varit bra att spela ihop bästa tänkbara mittbackspar, vilket lagledningen fortfarande ser i Bengtsson med Kári Árnason. Men samtidigt, som vi strykit under innan, söndagsmatchen blir underordnad torsdagsmatchen. Därför klokt att vila honom, vilket också tycks vara fallet. Ralle blir en härlig förstärkning på torsdag.

 

 
Matchstart 17:30 Nya Malmö Stadion. Förmodad startelva:

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Molins, Rosenberg
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Molins, Rosenberg

 

 
”Jasmin Sudic knäcker alla ben! Äter barn och dricker fotogen!”

 
// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Trädgårdsgöra

Efter ett antal timmars begrundande av hur korkad en viss person tycks vara, så har jag på något sätt kommit fram att det är lätt att överskatta mänskligheten. Sopan som omkullkastade onsdagskvällen är gripen och ska nu få genomgå en procedur som med tur får honom att förstå vilket jäkla skitt beteende han ligger in med. Som 29-åring. Bedrövligt.

 

Trots att vi snuvades på konfekten, ett sent avgörande som liksom låg i luften, så har uppsnappar man ändå positiva vibbar i MFF-sfären. Inte bara för att man med stor sannolikhet får 9 av 9 poäng mot den svåra trion Elfsborg, Djurgården och Göteborg. Många med mig kunde skönja fortsatt positiva tendenser i spelet. Framförallt verkar det nu bli trångt om startplatser. På allvar. Ja, MFF har en härlig bredd redan, men för tillfället finns där betydligt mer än 11 spelare som förtjänar en startplats. Inte bara tar en p.g.a. gamla meriter eller att man ska fylla uppställningen. Pa Konate, Erdal Rakip och Magnus Wolff Eikrem har med tydlighet visat att de bör klämmas in. Både Oscar Lewicki, Jo Inge Berget och Vidar Örn Kjartansson visade bra takter mot Göteborg; viktigt för alla tre för att inte falla ur diskussionen.

 

Det känns ändå ganska bra att formen känns lite uppåtgående för en majoritet av spelarna. För nu är det dags för det där jobbiga. Vare sig du skaffat eget fristående hus eller sitter på en bostadsrätt. Trädgårdstjänst. Städdag. Och bor du i hyresrätt så kan du ge dig fan på att du hamnar i en situation där du mer eller mindre tvingas bistå någon med de ovanstående bostadssituation eftersom du är skyldig ett flak öl eller så. Häcken skall bemötas. Ett berg av illvilligt upptornande och retsamt utformade utmaningar. Iklädda en färgkombo som osökt får dig att tänka på sommarbästisen Geting. Malmö FF har på senare år inte lyckats ansamla tillräckligt fokus för att utföra årets avstädning. Man har stått där med krattan och sopkvasten men man har lyckats vara taktiskt bakfulla varje jäkla gång. Och självfallet avslutar Häcken sin kräftgång i tabellen med att köra över Gefle med tennissiffror. Det är upplagt för en lång vecka.

 

HR 20160429 MODDMen möjligheten finns där! Allvaret i torsdagens Svenska Cupen-final sätter söndagsmötet i en intressant och lite udda sits. Man får en chans att känna på motståndet innan. Såklart ska Malmö avfärda Häcken hemma, enligt kagig malmöitisk självsäkerhet, men det är ingen kniven-på-strupen-match efter de tre raka segrarna. Istället så kan ledarstaben faktiskt ”ha råd” att testa några specifika drag för att se hur Häcken reagerar och utifrån detta lägga en gameplan till cupfinalen. Peter Gerhardssons upplägg av matchplan verkar alltid fungera till hundra procent, och det kommer nog krävas åter. Det är ovanligt nog Häcken som kommer med en tabellmässig blåslampa.

 

Vad anbelangar startuppställningar mot Häcken så gav torsdagens träning inget stensäkert svar (vi får vänta tills Flinck på Aftonbladet får reda på det via sin källa helt enkelt). Både Markus Rosenberg och Rasmus Bengtsson deltog, men spelade inte tvåmål, och den förstnämnde fick testa ruscher på egen hand för att utvärda lårets beskaffenhet. Där framkom vissa uppgifter under eftermiddagen att han är aktuell som inhoppare. Jag ser Mackan för viktig för att riskera inför torsdag. Så nej, låt honom kurera. Det är inte alls omöjligt att samma startelva som inledde mot Göteborg får chansen att iklä sig Ghostbuster-overallen. Får slår vi inte dem med det här laget, då känns det faktiskt fördömt att göra det med några andra lirare. Vi ska klara det denna gången. Och gången därpå.

 

Vad kan annars rapporteras från träningen då? Rakip fortsätter att lysa av självförtroende. Fick under en av passningsövningarna en stenhårt markslickande pass från Konate som han helt obekymrat skarvade vidare. Nu vet jag att det kanske är en icke-fråga, men beroende på mittfältssituationen och spelschemat, så kanske Rakip skulle kunna vara en man för en OS-trupp. Iaf om MFF mjuknar och kan tänkas bidra med någon spelare. Om det är rätt eller fel är givetvis en intressant diskussion, men rent spontant så borde han vara aktuell om han fortsätter leverera fina insatser som den tvåvägsmittfältare han är. I övrigt så såg Tobias Sana fokuserad och målinriktad ut. Fick en kram av en kort dam innan han klev på banan. Verkade få honom att trycka ifrån extra. Passningskvalitén tycktes vara bättre än förra gången jag besökte träningsplanen. Även om det är lite missvisande att bedömma utifrån två enklare passningsövningar med många parametrar så är min åsikt att Kári Árnason har det lite jobbigt med snabbt kortpassningsspel. Han har andra kvalitéer, men varken långbollande eller passningsdominans i trångmål verkar vara en av dem.

 

Överbevisa mig gärna nu på söndag Kári. Och överbevisa mig gärna hela jävla Malmö FF.

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg