Omprov Nykomling 101

Malmö kommer inte få någon Lennart gratis i år. Norrköping har gett sig fasen på att inte snubbla på onödiga hinder. Trots det blev där lite friktion när man kryssade mot Gefle, vilket gav en välbehövlig buffert när himmelsblått hade förtvivlat svårt mot Kalmar. Laget med kalsongklubbmärket ska ha credd för att ha gjort två gedigna käpp-i-hjulet-insatser mot Malmö. Faktiskt skönt att de fick en gratis trepoängare mot…*trummvirvel*… Håijeff. AIK boostade sitt självförtroende med en viktig seger mot Örebro, och kan väl inte helt avskrivas ännu. Rikard Norling tycks ha lärt sig lite om vinnarkultur. Han verkar dock ha ruvat på den under tiden som Brannman. Göteborg ska få sig ett omnämnande också. En rejäl mina mot Hammarby i Badkaret och en sänkande frisparkskanon från Kennedy Bakircioglü. Man tog den gamla takesättet ”Ett dåligt genrep ger en bra prestation” väldigt ordagrant inför sin trevliga tripp till Kaukasus oljefält för att gräva Europa League-pengar. Det gjorde mig glad. Precis som GIF-bilden med Bea-Johnnys sena slängning mot Djurgården. Denna, Benny Hill-introt och en kall kan få vilken skitdag som helst att spricka upp till ett fjärilsbestruket himmelsrike.

 

Men detta är ytterst potentiell reservplan. Idag ska det förhoppningsvis njutas av att MFF skall vinna. Omprov Nykomling 101. Laget och läktaren är förvarnade.

 

Pawel Cibicki fick en betydande påverkan på årets MFF. Inte nog med att både lag-, klubbledning och supportrar förundrats över hans prestationsmässiga metamorfos, utan även om Guden Åge faktiskt hanterade honom lite väl osmidigt. Hans pudlande målfirande orsakade viss svedja och förbannande i att spela mot laget man har kontrakt med. Oavsett fick hans avklädnad av MFF-defensiven att analyseras, diskuteras och revideras. Efter dubbeltorsken, där Jönköpingsmatchen var det faktiska bottennappet, så har Malmö enbart förlorat en match. Och denna förlorades främst i sorgmod och mental utmattning, inte p.g.a. naiv offensiv med otillräcklig handlingsplan vid bolltapp. Man pinpointade vikten av att försvaret, skall slippa att vara i rörelse när de tvingas i 1v1-dueller. Så ikväll hoppas jag innerligt att slippa en upprepning av vårens kanske tråkigaste MFF-kväll. Även om Cibicki lämnar hemmet utan poäng så kommer han vara en het potatis. 14 poäng skojar man inte bort. Inte heller ett polskinfluerat missnöje. Tro mig, jag säljer byggmaterial till en hel del duktiga, men otåliga, polacker.

 

På MFF:s hemsida adresserar lagledningen att Jönköping Södra spelar lite annorlunda. De rosas, på numera inbjudande och relationsbyggande MFF-vis, och etiketteras som ett man-man-spelande lag. Jag skall försöka lägga fokus på denna detaljen mellan growlandet i ramsorna. Hur kommer det påverka vårt mångfacetterande anfallsspel? Kommer vi få se iglande i ryggen på Vidar Örn Kjartansson och Markus Rosenberg? Jag vill inte låta stursk, men jag är villig att låta dem prova. Anders Christiansen är kanske inte lika finkänslig som Magnus Wolff Eikrem men i villervallan runt straffområdeslinjen så får han gärna fortsätta att snappa upp bollar och placera in dem som i de senaste två matcherna.

 

Jämfört med den krystade insatsen i östra Småland så görs ett par nödvändiga byten. Oscar Lewicki är tvungen att sona sina tilldelade ostamackor och Kári Árnason får fortsätta kurrera sitt småsargade knä. Just islänningen hade en erbarmelrig dag på Stadsparksvallen i våras så det känns inte alls fel att låta Franz Brorsson oskadliggöra de gröna gästerna. Behrang Safari kommer starta i sin första hemmamatch. Förhoppningsvis får han på nytt göra en pausintervju. Även om han fick in lite matchtempo senast så tänker jag bidra så att stämningen genererar samma svettdrypande Fighting Face på vår senaste hemvändare. Enock Kofi Adu får på nytt chansen att blänka till med sin brillians. Hela Stadion vet vad han kan leverera när han är i balans, men utifrån vårmötets dramaturgi hoppas jag att han är fullt beredd på ett idogt jobb i båda riktningarna, vilket jag inbillar mig att både Lewicki och bänkade Erdal Rakip är naturligt mer benägna att pressa ut.

 

En del vill låta Jo Inge Berget agera inhoppare och därmed kickstarta en falnande form. Vår gode borholmian vid rodret tycks ha en rejäl portion tålamod med norrmannen, och vem kommer ifrågasätta om han plötsligt skrider fram som en sommaråskskur och blixtrar till. Enligt mitt sett att se på det så ser jag gärna inhopp från både Rakip och Tobias Sana, men den tilltänkta elvan känns både rimlig och resonabel. Alexander Jeremejeff får sista inhoppet. Om nu Allan ämnar att byta. Ibland känns han mer motsträvig än valfri blöjbarnsförälder i en dal av höstdepression.

 

 

Matchstart 19:00 Nya Malmö Stadion. Förmodad startuppställning:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
HMB Bengtsson
VMB Brorsson
VB Safari
HM Eikrem
HIM Adu
VIM Christiansen
VM Berget
HF Rosenberg
VF Kjartansson

Förmodad bänk: M.Johansson, Yotún, Konate, Rakip, Svanberg, Sana, Jeremejeff

 

 

Kvällens kristallkula:

– Djärvt gissar jag på att Pa Konate gör sin sista match på Stadion på ett tag. Från bänken. Tolka det som ni vill.
– Jönköping leder tillställningen över 50% av matchtiden, men Malmö vänder och tar 3 pinnar
– Erdal Rakip fixar kommer in i underläge och utför ett fotbollsöversatt Howehattrick; ett mål, en assist och ett gult kort

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

F som i Gemenskap

Sommaren står runt dörren och den där grönskan som besjunges i ”När Himmelen är blå” har tagit ett bastant grepp om vår direkta tillvaro. Gräset blir bara frodigare för varje soltimme och skänker nytt syre i samma takt som dess missbildade klon plasten stjäler allsvenska korsband. Och helt plötsligt så är vi bara två matcher från ett jobbigt långt uppehåll, som dessutom blivit oceaner bredare när man inte ska få se Malmö spela i Europa. Vi får nöja oss med andra förfaranden. Slänga ett getöga på EM-festen som dessbättre är välbestyckad med MFF-bekantingar. Och kanske ta en kall och några popcorn när våra meritmässiga (men moraliskt nersmutsade) kombatanter från Lisebergs omnejd misslyckas att rubba ett polskt topp 5-lag eller så. Sommaren är bra, trots att MFF-abstinensen är som en mental pollenchock.

 

HR 20160522Nåja, två lag skall först luggas på tre poäng och först av dem blir den allsvenska jumbon Falkenberg. På tio omgångar har man skrapat ihop det tämligen osmickrande målsnittet bakåt på 2,5 mål per match. Rysligt uselt. Detta har resulterat i fyra sketna poäng. Men twisten, som är en regel snarare än ett undantag, är ju att den enda vinsten togs hemma mot serieledande Norrköping. Under sina två år i högsta serien så har Hallands nya bästa lag lyckats hålla sig ovan vattenytan och man har gjort det genom ett antal skalper mot topplag. Bortsett Peking, så har man bl.a. lyckats slå AIK och Göteborg hemma och därtill snott en förarglig pinne mot oss förra året. Men i år så känns laget riktigt urvattnat och tränaren Hans Eklund får verkligen jobba i motvind. Man har kanske seriens mest udda spelartyp i monstertunge Hakeem Araba, vilken Murphys lag självfallet kan tänkas skänka en omänsligt effektiv måndagsafton. Men det ska inte räcka, inte på Nya Malmö Stadion. Men ifjol så lyckades man ändå att måla tre gånger. Och en match som leddes med både 1-0 och 4-1 blev faktiskt spännande.

 

Nu ska vi inte hävda induktiv logik, men utifrån att Malmö har tre förluster mot tre lag som såg sig tvungna att barrikadera eget straffområde, så ligger där en utmaning i att låta offensiven fortsätta spira. Den ganska kvalitetsmässigt sviktande Otto Martler i FFF-målet kommer att bli en nyckelfigur. När Sundsvall kom på besök underströk jag svagheten i deras målvakt, vilket istället var en av faktorerna till att Malmö inte vann. Denna gången finns där, trots skadeläget, en ännu bredare uppsättning offensiva låsdyrkare på banan. I en utopisk matchbild så kommer det förmodade mittfältsparet Anders Christiansen och Enock Kofi Adu lösa den stressen som gästerna hoppas kunna producera från sin tungt befolkade försvarszon. Att Falkenberg har ägnat söndagens pass till att praktisera försvar och fasta situationer känns lika säkert som få in ett oddsspel, oavsett utdelning, att Jörgen Lennartsson tuggar tuggummi i deras viktiga match mot Hammarby. Jag tycker mig kunnat se ett litet tillslipande av de offensiva pusselbitarna i de senaste två matcherna och hoppas att man kan låta tempot och rörelsen ligga i fokus, istället för en ökad svårighetsgrad med influenser av dåliga beslutstagande.

 

Falkenberg kommer få läge att ställa om. Då gäller det att Kári Árnason agerar smart, distinkt och med timing. Det är inte ett måste att magla ner motståndaren, även om hans spelstil har fått sig en beskärd del av de nya domardirektiven. Det gäller att inte förlora duellen helt enkelt. I och med Rasmus Bengtssons skada så får Franz Brorsson definitivt nytt förtroende. Ser gärna att han visar en positiv iver med boll och berikar uppspelsfasen med några bollöpningar då och då. Blir mer och mer övertygad att Brorsson kan gå en ännu mer spikrak framtid till mötes än både Pontus Jansson (kul att lyssna på i MFF-podden senast!) och Filip Helander. Även Oscar Lewicki, Guillermo Molins och Jo Inge Berget saknas imorrn och deras frånfall påverkar självfallet den härliga bredden MFF har i år. Dessutom saknas Copa America-uttagna Yoshimar Yotún. Å andra sidan känns det som en perfekt match för en ung och hungrig bänk. Det känns inte alls orimligt att vid ett fördelaktigt läge låta Mattias Svanberg få göra riktig debut imorrn. Hoppas också att Erdal Rakip får åtminstone en halvtimme. Jag vet inte alls hur Håkan Ericsson resonerar. Inte heller vad MFF:s exakta ståndpunkt är efter Europasortin är. Men jag hade i alla fall sjukt gärna sett Erdal berika en svensk OS-trupp.

 

Slutligen så får vi se om läktarschismen fortgår. Själv vill jag härmed agera fredsmäklare. Skit i era olika åsikter när ni är på match. Stötta Malmö oavsett. Allt annat är så extremt jävla sekundärt. Ingen åsikt är för liten, men ingen är större än klubben. Falkenberg börjar på F. F som i Gemenskap. Eller nått sånt.

 

 

Matchstart 19:00 Nya Malmö Stadion. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Vindheim, Rakip, P.Johansson, Rodic, Svanberg

 

 
// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Trea på Söder

Just i detta nu är jag inne i en flytt. Det är mycket som tar tid. Men det ska göras för ingen kommer göra det för mig. Oavsett. Det blir en fyra på Blekingsborg. Malmö FF valde istället en trea på Söder.

 

Det var inte storslaget. Det var inget som kommer inspirera framtida skalder där de lyriskt komponerar vers på hexameter om den himmelsblå insatsen den 18:e maj 2016. Men det var ett förbannat skönt trygghetsbesked. Efter en inledning som dränktes i avgrundssorg av Magnus Wolff Eikrems missade öppna mål och försvarets troglodyttröga uppfattande och agerande vid Hammarbys ledningsmål, så blev det ju faktiskt bättre. Vidar Örn Kjartansson tog chansen att sätta tillbaka matchen i likaläge. Svag insats av hans försvarare, men det är precis sånt här som en boxmålskytt ska kunna ta tillvara på. Och därifrån grep Malmö tag i matchen. Tio förlorade minuter följdes upp av en kreativ lagkomposition som tryckte ner Hammarby. Och när de bad om halvtid så serverades de istället en bitter gammeldansk. Eller tja, det var ju inte Ulrich Vinzents men en som jag mer än gärna ser bli vår nya gammeldansk. Anders Christiansen gör en jätteskillnad med sin riviga närvaro och är verkligen en nyckelspelare om Allan Kuhn på sikt ska kunna implementera sitt mer pressbetonade spel. Han får gärna vara kvar ännu fler ur än Ulrich! Klockrent med ett sent mål, dessutom efter att ha hamnat i underläge tidigt.
 

HR 20160521 MODDOsså tar vi en obligatorisk avhyvling av trädgårdsmästaren uppe i Badkaret! Han har alltså lyckats lägga plast istället för gräs. Och dessutom en vedervärdig variant. Om nu plast inte skall förbjudas, vilket det borde, så kan man kanske åtminstone enas om en nationell standard som gäller i Allsvenskan och Superettan. Att uppgradera till bästa möjliga plast är en kostnad som plastklubbarna bör kunna avvara. De dopar sig ju ekonmiskt varje år genom att investera planskötselpengar i spelartruppen. Så varför inte slå två flugor i en smäll och förbättra sin plan samtidigt som man med ärlighet kan gå ut och säga någon klyscha i stil med ”I år kommer vi satsa på våra egna produkter”. Kontentan av SvFF:s inkonsekventa och valhänta handerande av den eskalerande underlagssituationen uttrycker sig extra tydligt på Tele 2 Arena. En evenemangsarena där publiken får det dem ska medan spelarna erbjuds förutsättningar som skiljer sig diametralt från vad de tränar på. En sann styggelse.

 

Andra halvlek blev speciell. Hammarbys läktarstöd malde på fördelaktigt och Malmö blev passiva. Förvånansvärt tillbakadragna och en lätt känsla av obehag kom krypande där man våndades, som en hjälte i Badkaret eller ett laptopfetto. Malmös segermål var ett av andra halvleks få tillfället där man använde sin betydligt tryggare förmåga att lirka genom bolltempo. Nästan 20 passningar inom laget innan Markus Rosenberg på känsla la in bollen så Eikrem kunde radera ut sin miss från matchens begynnelse. Kul att se att backlinjen hade en roll i passningskedjan där man stekte ett aktivt Bajen. Att ha bollsäkra och bolltempohållande backar både i uppspelsfasen och som bakersta nivån i en upprullning gör hela anfallsförfarandet bättre.

 

Dessvärre kom reduceringen tämligen direkt därefter och nu fick Grönvitt om möjligt än mer energi. Man värpte fram ett par riktigt fina lägen, men Johan Wiland hade koll på läget samtidigt som siktet inte var tillräckligt. Malmö å andra sidan blev löjligt passiva och uppstressade. Som professionell fotbollsspelare, så är Clock Management ett begrepp som borde avhandlas och arbetas efter. Då snackar jag inte om att filma sig till en massa spelavbrott eller liknande trams. Däremot så bör man inse att klockan är ens kompis. Inte ta onödiga avslut långt utifrån, som är dömda att misslyckas. Det är klart att man bör gå i ett motanfall om man bryter motståndarnas speluppbyggnad, men därifrån så bör man prioritera att faktiskt äga bollen. Inte minst när man är ett betydligt skickligare lag på denna posten än vad det andra laget är. Gå upp på offensiv tredjedel. Rulla runt och tvinga hem motståndet. Finta med några pseudoattacker och vänd istället tillbaka på bollsäkra mittfältare som kan byta kant.

 

Sammantaget är det många spelare som gör en fin insats. Hammarby gör också en ganska bra match. Så media kan fortsätta hylla deras kämpartakter. Imorrn vankas det ny match. Falkenberg skall utsättas för en omild behandling.

 

 

Tre stjärnor:

 

160517 3 Christiansen3 Anders Christiansen:
Vår smukke dreng gör inte bara ett mål som kan exemplifiera vikten av att fylla på i boxen med fler än bara spetsanfallaren (vilket Eikrem snappade upp snabbt till 1-3-målet). Jag har redan rosat honom ovan men kan tillägga att han hittills inte gjort någon dålig match i år, utan har en hög lägstanivå. Klockren i sina randomiserade stötlöpningar som får motståndarna att göra i brallan.

 

160517 2 Lewicki2 Oscar Lewicki:
Frågetecknen haglade när startelvan läckte ut. Och det fanns väl en liten uns misskommunikation i Hammarbys ledningsmål. Men därefter steg Oscar om en raket! Spelade klokt på positionen han tydligen huserat lite grann på under ungdomsåren. Välavvägda medföljningar framåt, oväntat bra bra inlägg och tillräcklig i defensiven. Om där inte blir en försäljning i sommar så kommer Andreas Vindheim verkligen behöva jobba stenhårt får att hitta in på bänken.

 

160517 1 Adu1 Enock Kofi Adu:
Stundtals så bara slås man av hur Malmö kan ha en spelare som Adu i sitt stall. Som dessutom mest vandra runt i paddocken. Men sen så kommer man ihåg allt jäkla oslipade kontraktshanterande och inser att vårens bänknötande förhoppningsvis ovandlats av ghananen på ett ypperligt vis. Hamnar mycket sällan i trångmål, fantastiskt bollsäker och finurlig på ett smart sätt.

 

 

”De e Vargen, de e Vargen, de e Vargen – ni hör!”

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Bröd och skådespel

3-0 till Malmö mot Gefle. Mot ett tydligt bottenlag. Vilket har varit problemet hittills under 2016, om vi tar oss friheten att förutspå att Jönköping, Sundsvall och kanske även Helsingborg kommer sjunka genom tabellen som en mer och mer uppblött brödbit. Leverans mot lag som skall övermannas varenda jävla gång. Och där finns på allvar folk som kallar sig anhängare som allvarligt har gått igenom en djuplodad analys inombords och därefter väljer att bua ut laget man är där för att stötta? Ja ni läste rätt. Sanslöst. ”Bröd och skådespel” är något som kan ligga begravet med Roms ruiner (även om de tekniskt såklart till stor del är utgrävda). Tre mål och dundersäkra poäng i minut sjuttiofem med en bortamatch på onsdag upp i Hufvudstaden. Kolla hur det gick senaste gången vi hade ont om återhämtning. Och i denna skrämmande klick så kan jag lova att där finns en och annan som vid första bästa tillfälle väljer att kasta skit på andra slags supportrar än vad de själva räknar sig som. Nällorna.

 

Äckligt snyggt 1-0-mål. Jag har en viss fallenhet för nickskarvar på första stolpen efter att varit i Köln 2006 och sett Marcus Allbäck toucha in kvitteringen 1-1 mot England. 2-0 från Guillermo Molins är en sanslös delikatess. Erdal Rakips chipmål mot Peking i premiären får snällt kliva ner från ledartronen för årets läckraste MFF-mål. 3-0 är ett mål som bidrar till att hålla konkurrenssituationen på helspänn. Vladimir Rodics säsong hittills har inte varit någon Eriksgata, men där finns jäkligt mycket potential kvar att plocka ut ur honom. Hans tillräckliga skott påvisar förhoppningsvis för honom att målfarlighet inte behöver vara kopplad till att göra saker svårt. Även om det tog en halvlek tills målen kom så är matchen mot Gefle i sammantaget en match som medför en positiv känsla av att kunna nöta ner motståndarna med idog rörelse och smart spelfördelning.

 

Tre stjärnor:

 

160514 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Har just nu ristat in platsen överst på listan med något jäkligt vasst. Erbjuder kreativitet med ett inneboende lugn, sätter sig inte i dåliga situationer där han tvingas syna sina fysiska tillkortakommande. Ny assist på hörna och på nytt dominant när himmelsblått fick diktera alla villkor med boll.

 

 

160514 2 Molins2 Guillermo Molins: En välbehövlig injektion. Lufsinsatsen mot HIF var bortblåst och de flesta färdighetsstaplarna var påfyllda med bubblande energi.Två mål kastar in honom i diskussionen på allvar igen. Men framförallt så var det en synbar lätthet i steget som kändes som den bästa bekräftelsen.

 

 

160514 1 Brorsson1 Franz Brorsson: Egentligen inte en match där han fick nämnvärt att göra men i ett relativt jämnt MFF så är det dags för Jonas Påg (ja vi har en ny sån även om det är fel Jonas) att få lite stjärnkredd. Fokuserad med boll, vågar driva upp och nogrann i beslutstagande både med och utan boll.

 

 

 

Ultrasgrupperingarnas tysta protest fick genomslag eftersom den seglade upp som en bengaldebatt på steroider. Himmelriket svämmade över med icke-analyser av matchens genomförande. Istället avhandlades en verbal snoppfäktning huruvida dessa till viss del separatistiska Norraenklaver faktiskt bidrar eller inte. Det är inte skitsvårt att konstatera att stämningen på supportertribunen var tämligen lemlästad utan att man drev på. Svaga argument om MFF:s storhet med svagt publikstöd ala 80-talet lyftes upp för att förminska läktarens betydelse, varpå svar om CL-kvalsmatcher mörsades iväg i andra riktningen. Radanger om bengalbuarnas missriktade energiläggande då man ljudligt påpekar missnöje ifrågasattes utifrån att man satt afasiskt tysta när Norra valde att trycka Mute. Som vanligt, i dessa sortens debatter, så enades man inte om någon vinnarsida. Ingen KO och poängdomarna oense. Vi får nog återkomma till det här i ett senare inlägg. Nu fokuserar vi på ny match istället.

 

Malmö ställs mot det eviga poplaget Hammarby som lever sin egen lilla trollskog. Bajen är ett legendariskt lag med stöd från alla sköna söderpajsare och därtill minst ett tjogg i vardera lilla bruksort i Dalarna och Småland, de gamla bondeupprorslandskapen. Med visioner om en Nordenledning, utifrån att man minsann faktiskt har alla tiders publikrekord, så blir det lika komiskt varje år när korthuset faller ihop. Dessbättre så tycks man kunna lägga ut ständiga derbyminor för de andra två huvudstadslagen. Så dubbla segrar mot Bajen och man kan räkna in en bra plusstatistik mot Råttorna och Aporna. Hammarbys lag i år känns inte jobbigt namnkunnigt, men betydelsen av detta tycks ju vara ringa i Allsvenskan. Högerbacken Birkir Már Saevarsson rosas fram och tillbaka och både Måns Söderqvist och Melker Hallberg kan blixra till. Brassen Alex har visat en bra boxkänsla, inte minst i derbysegern mot Djurgården. Därtill så kan du lita på att John F. Bakirciuglu alltid är farlig med tid i offensiva lägen. Och ja just det. Deras publik kan ju faktiskt mana på dem helt okej.

 

För Malmö så är återhämtningen från skador och avstängningar nästan total. Anton Tinnerholm har dock drabbats av kortfattad gul feber och hans ersättare Andreas Vindheims skadehelvete börjar få en ryggrad av Litmanen-proportioner. Således så har högerbacksrockaden varit prioriterad i förhandssnacket. In med Yoshimar Yotún och flytt på Pa Konate var tänkbart, men efter Franz Brorssons insatser i kombination med den självsäkra förmågan att kunna lösa den ovana positionen så blir troligen Allan Kuhns beslut enklare än man först trodde. Knixet blir att mittlåset än en gång blir Rasmus Bengtsson och Kári Árnason, vilket hittills inte varit lika med tätt. Mittfältet kan vid det här laget formeras på en jädrans massa vis men det är inte orimligt att tro att Rakips tvåvägsegenskaper kan tänkas passa in i en matchplan där Bajen kommer vilja kontra och kanske gärna utmanar en ovan högerback. Enock Kofi Adu förtjänar verkligen en match till för sin match senast, men får nog vänta på sin startchans till Falkenberg hemma. Anders Christiansen och Oscar Lewicki får förmodligen förtroendet. I ett underläge så är ghanen nu ett reellt alternativ åtminstone. Längst fram måste en spelare få stiga åt sidan när Markus Rosenberg obönhörligen trycker sig in igen. Vidar Örn Kjartansson har ett ypperligt tillfälle att visa upp planens andra fyra islänningar att Lagerbäckur missade honom i EM-laget. Även om Yoda tydligt förtäljer oss att ilskan leder dig in på vägen till den mörka sidan av kraften, så är magkänslan att ett spelmässigt raseri från Örnen hade fått Badkaret att spricka. Tyvärr så får Gische inleda på bänken.

 

Hammarby kommer att få se upp på Malmös hörnor. Eikrems fot levererar mackor som får ordinär Cateringverksamhet att spana avundsjukt. Med den potentiella startelvan som figurerar så kan dock Malmös kantspel bli lite avtrubbat. Det gäller att Rakip vågar gå sin gubbe och att Konate på sitt kloka vis avgör när det finns möjligheter att accelerera utanför sin mittfältare och understödja boxen men inkommande lyror. Förvänta er en match där Malmö börjar lite trevande för att ta bit för bit av det plastiga fältet. Ett mål i första halvlek och stressen kan dämpas. Ledordet är att inte ge bort initiativet vid ledning. Där kan Bajen nog göra sig farligare på hemmaplan än många andra i Allsvenskan. Drömmer om att se Kurt-Arne med simmande blick samtidigt som Allan är glad som en speleman på presskonferensen efteråt.

 

Och ja, då fattar ni ju hur jag vill att matchen skall sluta.

 

 

Matchstart 18:30 Tele 2 Arena. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Berget, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Berget, Molins

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Reboot utan böl

Efter två dagars allsvenska utan Malmöinnehåll så få vi ikväll chansen att visa upp oss från den bästa sidan i den malmöitiska våren. 19:00 kommer ett mobiliserat och aningen mer ödmjukt lag med en vinsttörstig supportersvans frambringa takterna som får oss att drömma om nya gemensamma triumfer. För även om där finns bittra toner kvar på tungan efter onsdagens sammanstörtning, så är det bara en enkel bismak att acceptera. Vi har vid flera tillfällen vänt underlägen i matcher. Efter Djurgårdens orättvisa seger så är det dags att ta sig an en tabellmässig upphämtning. Finns ingen anledning alls att låta avståndet uppåt bli för stort. Den pressen som finns i vägarna på Stadion räcker gott som motivationsfaktor; där behövs inga vidunderliga poänggap i Europas mest oberäkneliga förstaliga.

 

Omgången hittills har bjudit på ännu ett påpekande att Elfsborgs turfsatsning slår bakut när det ska spelas på genuint underlag, Kalmar vann med 3-2 till svärfars förtjusning. Som förespråkare för den goda sidan vill man gärna att det ska bero på detta åtminstone. Oavsett så behövde gräsbröderna på Chicken Bowl denna seger. Man är ett varannandagslag men med matchvinnare som Marcus Antonsson och en triad friska Elmar, senare under säsongen åtminstone, så ska de nog kunna inhåva tillräckligt med poäng. Som nämnt är Djurgården fullpoängare och Falkenbergs 2016 kommer bjuda på stora portioner med friktion. Trots FFF:s icke-klassiska status, så är det ett lag många med mig hoppas ha kvar; gräs och en passande bortaresa. Det är den sortens smålag som ska fläcka ut den allsvenska kartan.

 

Lite förvridna talessätt ger alltid tillvaron guldkant! #himmelrikiskvisdom

Helsingborgs kräftgång har blivit påtaglig. Muntre Henrik Larsson har alltså satt sin plats till förfogande efter gårdagens förnedring uppe i Badkaret. 5-1 mot ett tandlöst Hammarby måste smärta något oerhört för en vinnarskalle som Henke. Men med handen på hjärtat så kan han inte ha tänkt över scenariet att insatser, likt gårdagens, faktiskt kan vara en realitet med den totala avsaknad av spetskompetens som finns i Håijef. Varje insats av den här typen sölar ner Larssons tilltänkta Eriksgata längs tränarbåsen i Europa. Men att hota med avgång efter tre omgångar, oavsett senaste insatsen, känns förhastat och oansvarigt. Framförallt med kommentarerna vad gäller spelartruppens fulla förtroende (vilket visseligen kan vara spel för galleriet). Frustrationen måste kunna kokas ner till att ta nya tag på veckans träningar. Hade varit vansinnig om MFF:s tränare, med en stor del av ansvaret, fläkt ut sitt missnöje på det här viset. Det gäller att trycka på omstartsknappen utan en massa pibande.

 

Allan Kuhn var såklart inte nöjd med förlusten i Jönköping, men kändes ändå nyanserad utåt. Dagarnas träningar har förhoppningsvis bjudit på ihoptrimmande av offensiva kombination, där idéer har blötts mellan enheter och spelarpar. Där behöver implanteras en mängd olika scenarier i ryggmärgen, trots där finns en sällsynt kreativ bank att tillgå utifrån laget offensiva kvalité. Något jag personligen hade velat se mer av är de svepande diagonalerna som alla våra CL-motståndare utnyttjat stort mot oss. Vi har fötter som kan lägga den sortens bollar och vi har dessutom löpvilliga yttrar eller backar, som bör kunna komma överens om arbetsfördelningen vid denna sortens anfallsförfarande. Sundsvall är ett f.d. spöke, som vi hade lätt för förra året. Men, med onsdagen i ryggsäcken, så bör där inte finnas minsta tvivel att de kan kontra ut Himmelsblått om det slarvas med boll samt press och hemjobb falerar. En stor fördel, enligt mig, är GIF:arnas målvakt Tommy Naurin, som aldrig hittills imponerat på mig. Jag vågar mig på den jinxen.

 

Enligt medias spekulationer så kommer Guillermo Molins starta. Det är ju ett tag sen. Bara en sådan sak kommer ju höja temperaturen betydligt i den småputtrande kitteln. Han visade, visserligen mot ett tämligen oinsirerat Helsingfors, att han och Markus Rosenberg borde kunna servera och avlasta varandra. Det hela blir ju på Vidar Örn Kjartanssons bekostnad. Men i en sund konkurrenssituation så ska där göras något efter en underprestation som senast. Allans 3K-filosofi kan behöva en konkret fingervisning. Vladimir Rodic tycks återgå till sin högerkant, där Erdal Rakip inte kom till sin rätta senast. Jag vill se att han vågar få med sig bollen mer i fart och utmanar mot icke uppställda positioner. Låt inte ett defensivt inställt Sundsvall få den extra respiten man får. Hoppas att Allan påtalat att han ska våga direkt, för hans kreativitet är så mycket bättre när farten finns där samtidigt som bussen inte fått finjustera sig på sista tredjedelen. Ser även gärna ett nytt inhopp från Magnus Wolff Eikrem. Vargavintern är slut. Jag vill se en vargavår likt den vi hade vårt förra år.

Förmodad startelva:

Nu är det dags för Guillermo Molins att få chansen från start. Vladimir Rodic tar tillbaka sin plats till höger. Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Konate, Rakip, Wolff Eikrem, Sana, Örn Kjartansson
Nu är det dags för Guillermo Molins att få chansen från start. Vladimir Rodic tar tillbaka sin plats till höger. Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Konate, Rakip, Wolff Eikrem, Sana, Örn Kjartansson

 
”Sjung med om du älskar Malmö, Di Blåe di spelar idag!”

// Johan Lundahl

Twitter: @himmelsblagg