Trea på Söder

Just i detta nu är jag inne i en flytt. Det är mycket som tar tid. Men det ska göras för ingen kommer göra det för mig. Oavsett. Det blir en fyra på Blekingsborg. Malmö FF valde istället en trea på Söder.

 

Det var inte storslaget. Det var inget som kommer inspirera framtida skalder där de lyriskt komponerar vers på hexameter om den himmelsblå insatsen den 18:e maj 2016. Men det var ett förbannat skönt trygghetsbesked. Efter en inledning som dränktes i avgrundssorg av Magnus Wolff Eikrems missade öppna mål och försvarets troglodyttröga uppfattande och agerande vid Hammarbys ledningsmål, så blev det ju faktiskt bättre. Vidar Örn Kjartansson tog chansen att sätta tillbaka matchen i likaläge. Svag insats av hans försvarare, men det är precis sånt här som en boxmålskytt ska kunna ta tillvara på. Och därifrån grep Malmö tag i matchen. Tio förlorade minuter följdes upp av en kreativ lagkomposition som tryckte ner Hammarby. Och när de bad om halvtid så serverades de istället en bitter gammeldansk. Eller tja, det var ju inte Ulrich Vinzents men en som jag mer än gärna ser bli vår nya gammeldansk. Anders Christiansen gör en jätteskillnad med sin riviga närvaro och är verkligen en nyckelspelare om Allan Kuhn på sikt ska kunna implementera sitt mer pressbetonade spel. Han får gärna vara kvar ännu fler ur än Ulrich! Klockrent med ett sent mål, dessutom efter att ha hamnat i underläge tidigt.
 

HR 20160521 MODDOsså tar vi en obligatorisk avhyvling av trädgårdsmästaren uppe i Badkaret! Han har alltså lyckats lägga plast istället för gräs. Och dessutom en vedervärdig variant. Om nu plast inte skall förbjudas, vilket det borde, så kan man kanske åtminstone enas om en nationell standard som gäller i Allsvenskan och Superettan. Att uppgradera till bästa möjliga plast är en kostnad som plastklubbarna bör kunna avvara. De dopar sig ju ekonmiskt varje år genom att investera planskötselpengar i spelartruppen. Så varför inte slå två flugor i en smäll och förbättra sin plan samtidigt som man med ärlighet kan gå ut och säga någon klyscha i stil med ”I år kommer vi satsa på våra egna produkter”. Kontentan av SvFF:s inkonsekventa och valhänta handerande av den eskalerande underlagssituationen uttrycker sig extra tydligt på Tele 2 Arena. En evenemangsarena där publiken får det dem ska medan spelarna erbjuds förutsättningar som skiljer sig diametralt från vad de tränar på. En sann styggelse.

 

Andra halvlek blev speciell. Hammarbys läktarstöd malde på fördelaktigt och Malmö blev passiva. Förvånansvärt tillbakadragna och en lätt känsla av obehag kom krypande där man våndades, som en hjälte i Badkaret eller ett laptopfetto. Malmös segermål var ett av andra halvleks få tillfället där man använde sin betydligt tryggare förmåga att lirka genom bolltempo. Nästan 20 passningar inom laget innan Markus Rosenberg på känsla la in bollen så Eikrem kunde radera ut sin miss från matchens begynnelse. Kul att se att backlinjen hade en roll i passningskedjan där man stekte ett aktivt Bajen. Att ha bollsäkra och bolltempohållande backar både i uppspelsfasen och som bakersta nivån i en upprullning gör hela anfallsförfarandet bättre.

 

Dessvärre kom reduceringen tämligen direkt därefter och nu fick Grönvitt om möjligt än mer energi. Man värpte fram ett par riktigt fina lägen, men Johan Wiland hade koll på läget samtidigt som siktet inte var tillräckligt. Malmö å andra sidan blev löjligt passiva och uppstressade. Som professionell fotbollsspelare, så är Clock Management ett begrepp som borde avhandlas och arbetas efter. Då snackar jag inte om att filma sig till en massa spelavbrott eller liknande trams. Däremot så bör man inse att klockan är ens kompis. Inte ta onödiga avslut långt utifrån, som är dömda att misslyckas. Det är klart att man bör gå i ett motanfall om man bryter motståndarnas speluppbyggnad, men därifrån så bör man prioritera att faktiskt äga bollen. Inte minst när man är ett betydligt skickligare lag på denna posten än vad det andra laget är. Gå upp på offensiv tredjedel. Rulla runt och tvinga hem motståndet. Finta med några pseudoattacker och vänd istället tillbaka på bollsäkra mittfältare som kan byta kant.

 

Sammantaget är det många spelare som gör en fin insats. Hammarby gör också en ganska bra match. Så media kan fortsätta hylla deras kämpartakter. Imorrn vankas det ny match. Falkenberg skall utsättas för en omild behandling.

 

 

Tre stjärnor:

 

160517 3 Christiansen3 Anders Christiansen:
Vår smukke dreng gör inte bara ett mål som kan exemplifiera vikten av att fylla på i boxen med fler än bara spetsanfallaren (vilket Eikrem snappade upp snabbt till 1-3-målet). Jag har redan rosat honom ovan men kan tillägga att han hittills inte gjort någon dålig match i år, utan har en hög lägstanivå. Klockren i sina randomiserade stötlöpningar som får motståndarna att göra i brallan.

 

160517 2 Lewicki2 Oscar Lewicki:
Frågetecknen haglade när startelvan läckte ut. Och det fanns väl en liten uns misskommunikation i Hammarbys ledningsmål. Men därefter steg Oscar om en raket! Spelade klokt på positionen han tydligen huserat lite grann på under ungdomsåren. Välavvägda medföljningar framåt, oväntat bra bra inlägg och tillräcklig i defensiven. Om där inte blir en försäljning i sommar så kommer Andreas Vindheim verkligen behöva jobba stenhårt får att hitta in på bänken.

 

160517 1 Adu1 Enock Kofi Adu:
Stundtals så bara slås man av hur Malmö kan ha en spelare som Adu i sitt stall. Som dessutom mest vandra runt i paddocken. Men sen så kommer man ihåg allt jäkla oslipade kontraktshanterande och inser att vårens bänknötande förhoppningsvis ovandlats av ghananen på ett ypperligt vis. Hamnar mycket sällan i trångmål, fantastiskt bollsäker och finurlig på ett smart sätt.

 

 

”De e Vargen, de e Vargen, de e Vargen – ni hör!”

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Tre sparsmakade poäng

Riktigt härlig seger mot Djurgården! Efter fem omgångar så är Allsvenskan löjligt komprimerad. En titt på tabellen visar upp Landet Lagoms tabell. De flesta har lagom mycket poäng. Inget lag är längre obesegrat och samtliga lag släpper in åtminstone ett mål per match. Bara tre eftersläntare snittar inte ett mål framåt. Mellan förstaplacerade Sundsvall och tiondebelägna Östersund så går det inte att klämma in en trepoängare. Det går även att konstatera att Malmö FF har, med lagomtabellens mått mätt, fått en tillräckligt bra start på första sjättedelen. Man har dessutom mött de fyra lagen som ligger ovanför, även om det antagandet med allra största sannolikhet har väldigt liten betydelse i slutändan. Men däremot tål det att sägas till sig själv går ned i mental dalgång, med tankarna riktade mot himmelsblå bekymmer, att ingen av de tilltänkta topplagen har levererat något imponerande hittills.

 

Helgens begivenhet fick en pampig inledning. Det uppstyrda tifot var högklassig i sin relativa enkelhet. De ansvariga bakom kan inte nog krediteras för deras dedikation och just denna skapelsen eldade på den härligt månghövdade skaran malmöiter. De hitresta tilldelades ett par luckor i ljudkulissen, vilken användes till att förkunna sin avsky mot våran magnifika stad. Svaret blev en medeltida referens, kanske inte av det smickrande slaget, men ändå en tydlig replik på den huvudstadska översittarmentaliteten. Synd att Malmö aldrig fick möta Stockholm i ”Stadskampen” på tal om inget.

 

Malmö visade ganska direkt att det är skillnad på att spela hemma och borta. Men skillnaden är inte att man skiter i att försvara när man tappar bollen. Ett sunt ställningstagande som ledde till att Skansen visade upp väldigt lite farlig offensiv i första halvlek. Som att titta mot en skygg järv i inhägnaden. Föga iögonfallande. Duon Sam Johnson och Mattias Ranégie fick inte något gratis. Mina små orostomtar på loftet var lite rädd för en-mot-en-dueller mellan Franz Brorsson och Johnson. Bevisligen så var detta bara bullshit. Franz gjorde på nytt en förhoppningsfull insats. Nästa år måste han vara startman. Om inte tidigare. Rasmus Bengtsson la inga sidendukar emellan. Det blev tydligt när Ranégie och Bengtsson kreerade en gemensam faceplant in i varandra. Resultatet blev byte för båda, vilket kom att bli ytterst påverkande för matchens utgång.

 
Där fanns ett offensivt driv i Malmö. I avsaknaden av Anders Christiansen så fick Oscar Lewicki ett större ansvar i fördelningsprocessen. Jag tyckte det gick att se att han blivit coachad att våga sätta upp tempot på dessa bollar. Några gånger flöt det på i en lucköppnande hastighet men flera gånger så var där antingen snö på bollarna eller så var riktningen värt en straffrunda. För att bli en allsidig och mer användbar mittfältare så hoppas jag Oscar fortsätter att arbeta i upptempo. Även Magnus Wolff Eikrem och Erdal Rakip bistod med bollförflyttingar; ett par härliga svepande diagonaler, men överlag hann Djurgårdsförsvaren flytta runt som ett vakande handbollsförsvar. Pa Konate fick en betydligt större roll framåt denna söndagen vilken han omsatte väl. Tillsammans med Rakip och Jo Inge Berget sågade man sig igenom ett par gånger längs kanten. Men inga mål.

 
HR 20160425 MODDVidar Örn Kjartansson gavs chansen att starta istället för Guillermo Molins. Han kom aldrig riktigt med in i matchen. I första akten så var han några tiondelar sen samtidigt som passningarna kunde varit mer ackurata. Två chanser gavs, vilka han inte omsatte. Kritiken från läktarhåll lät inte vänta. Måste vara jobbigt för vissa på Norra att värma en pirog. Noll tålamod. Missförstå mig inte; jag är inte heller skitnöjd med Kjartanssons match, men att dömma ut honom innan paus för att han inte målade på två semichanser är befängt. I andra halvlek så kom där ett par potentiella målningstillfällen. Men inte heller då stämde timingen, tanken eller tekniken. Istället belönades han med en spark i örnnästet. På övertid så fick han läget att sticka fram en härlig genomskärare till Gische men valde att placera bollen på fel sida backen. Får skylla den på trött skalle, för något annat har jag svårt att hänvisa den till. Sammantaget så finns där rätt mycket mer att bevisa. Men jag tänker inte lacka ur utan tänker vråla ut min kärlek till Nummer 24 varje gång Allan Kuhn väljer att spela honom. Det ska jävligt mycket mer än så för att jag ska börja smäda min egna.

 
Första havleks tannalösa blåränder inledde starkt när man fick anfalla mot den egna klacken. Under de inledande tio minuterna i andra så hade man sin bästa period, men
ett avigt skott från Johnson och en ganska bra frispark från Kevin Walker. Båda gångerna stod Johan Wiland för två toppingripande. Oj så mycket lättare det är att
spela fotboll när målvakten har en bra dag. Tar sånt som man med en reell önskning vill att han ska ta och därtill agerar klanderfritt i luftrummet.

 
Hörnmålet, som kom att bli avgörande, är en riktigt pärla. Felipe Carvalhos säsongsupptakt som startspelare har vida överglänsts av hans Instagramfrekvens. Han är ett yrväder, men när det mullrar i offensivt straffområde så är han tung och distinkt. Bollen dunkades ditt som en blixt. Fråga Omar Colley ifall han hade koll på huruvida
våra uruguayan inte bör tillåtas att få komma rakt till boll med lite fart. Dessutom ytterligare en poäng på Eikrem; bra slagen hörna! Denna fick kröna hela matchen,
som slets sönder av en hel del skadeavbrott. Det saknades den där uppsjön av vassa lägen. Men för min del kan jag med glädje återblicka på denna sortens minimalistiska
vinster. Sparsmakat men utsökt.

 
Markus Rosenberg blev utbytt, kanske lite överraskande, minuterna efter målet. Gische fick överta bindeln. Efterspelet verkar tyda på att Mackan missar sjöslaget uppe
på Västkusten mot Göteborg, så frågan är om Gische får behålla förtroendet, eller ifall Kári Árnason vikarierar. På tisdagens stängda träning så exponerar nog Kuhn också upp sittval av startelva. Jag funderar allvarligt på att bryta mig in för att stilla min nyfikenhet.

 

 

Tre stjärnor:

 

Rakip 1604243 Erdal Rakip:
Tog vara på chansen och ställer nu faktiskt frågan på sin spets huruvida han är en startman centralt. Visar upp en stort kämparhjärta samtidigt som han blir bättre och
bättre på att värdera sin redan goda teknik. Kombinerade med mittfältskollegor och ytterbackar. Tog initiativ både centralt och flankerande.

 
Eikrem 1604242 Magnus Wolff Eikrem: Breddade sin högerkant stundtals väldigt tydligt men agerade spelförande över hela mittfältet. Visar en tidigare ej skådad defensiv ådra med
både dedikerade hemåtlöp och uppoffrande glidtäck och glidtacklingar. Härligt att hans självkritiska hållning ger utvecklande effekt.

 

 
Konate 1604241 Pa Konate: Visade upp ett bredare register framförallt under första halvlek då han gång på gång var den som tempoväxlade anfallen från sin kantposition. Faktiskt en
förvånansvärt bra teknik i situationer med hög fart och stress. Ställdes väl kanske inte för någon anstormande offensiv mot sig, men löste uppkomna situationer.

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Uppleva på nära håll

Med eftermiddag- och kvällsjobb på agendan så öppnade möjligheten upp sig för mig att kolla in MFF:s träning under torsdagen. Himlavalvet hade antagit en oerhört inbjudande nyans och redan på morgonkvisten när dottern lämnades på dagis med vagnen så värmde solen gott mellan husen på Roskildevägen. Att få betrakta en av vardagens absolut viktigaste företeelser, bara meter framför ögonen, är oftast en ynnest. Man får blicka ut över hela truppen och kan fritt raljera i huvudet om små och stora detaljer. Man får insupa fragment av pågarnas och ledarstabens yttringar och konversationer. Stundtals är det nästan så man kan urskilja svettdoften och essenser av grästuvor som entledigats från vårjorden som valfri AIK-tränare från sin post, före Andreas Alm. Hela upplevelsen med att gå och titta på en träning ger ett annat perspektiv än själva matchdagsuppladdningen med alla dess mer nervösa procedurer.

 

Jag minns tillbaka på min första träningsvistelse när jag tillverkat min Hjärter Kung-flagga och älgade iväg för att få den signerad av Hasse Mattisson. Det pirrade lite i magen. Och det blev ju inte mindre pirrigt när Tom Prahl fick syn på flaggan och skulle fram och inspektera den. Den citronbestänkta blicken hade kunnat riva djupa fåror i min självbild om den lagt på ett missnöjt omdöme. Men den blev godkänd och kunde nöjd fortsätta att speja ut över vad som borde varit Plan 3. Till slut kom Hasse över och signerade flaggan dubbelt. Ett i varje himmelsblått hjärta. En stor stund för mig. En flagga som Hasse fick efter att vi spöat dem uppe i Halmstad.

 

Oavsett denna lilla anekdot; torsdagens träning bjöd på pirrighet i form av att ett nytt mittfältsalternativ hade valts ut. Malmö FF 2016 har en imponerande bredd på pappret. Men att få samtliga att peaka, gärna gemensamt över en hel säsong, är stört omöjligt. Således så får en sund konkurrens råda. Magnus Wolff Eikrem blev typ matchhjälte med sitt inhopp mot Elfsborg. Vurmandet har varit att han ska in från start när Anders Christiansen tvingas vila till följd av ett hattrick i påskpynt. Men där har funnit en hel drös olika uppställningar som har kunnat motiveras på ett eller annat sätt. Där var fler än jag som var sugna att se vad Allan Kuhn lyckats välja, under de stunderna han fått ledigt från sin kassatjänstgöring på Coop. Vid den utsatta träningsstarten 10:30 så var det enbart målvaktsdrillning som pågick. I den inte ännu lummiga allén stod grupper av himmelsblå och småsnackade. Mest om MFF förmodligen. Men även allt annat. Malmö FF – Makes People Talk.

 

HR 20160422 MODDJohan Wiland, Fredrik Andersson och Marko Johansson stod i fokus under drygt 20 minuter innan utespelarna ramlade in. Skönt som attan att Wiland fick göra en särdeles stabil insats mot sitt gamla lag. Daniel Andersson och Olof Persson hade strosat runt som två lagom engagerade lantmätare och placerat ut koner när Kuhn kom ut. När väl Allan ville köra igång så gällde det att vara beredd. Pa Konate och Erdal Rakip såsade något och fick en verbal örfil i ett bornholmskt ”KOM SÅÅHH” från Kuhn. Passningsövningen som inleddes tämligen slött speedades upp efter ett par minuter. Bitvis så såg det faktiskt inte speciellt mästerligt ut med alla hoppande bollar, men det skärptes. En som tycks vara oerhört fokuserad i varje moment är Franz Brorsson. Imponerad av hans mentala närvaro! Efter första passningsövningen så delades lagen in. Här kom momentet man väntat på. Med telefonen i högsta hugg så skulle en potentiell startelva ut på Himmelriket så snabbt som möjligt. Från höger; Tinnerholm, Brorsson, Carvalho (ingen Rasmus Bengtsson; ska enligt  varit småkrasslig men förmodligen spelklar till söndag), Konate – Wolff Eikrem, Rakip, Lewicki, Berget – Rosenberg, Molins. Resten i den orangea andrauppställningen, däribland Kári Árnason, även han med Gula sjukan.

 

Ett par minuter till hanns med innan jobbet kallade. Underbart är kort. Men det går att konstatera att ledarstaben vill åt Wolff Eikrems kreativitet. Och med AC avstängd, Vladimir Rodic vårfrusen, Tobias Sana inte i fullt slag, Piotr Johansson lite för oprövad och Enock Kofi Adu nedsläppt i en spatial isvak så känns det inte alls orimligt att Vargen får chansen. Han är en poängspelare även om han har flera ganska fundamentala bitar som behöver förbättras. Konsekvensen att Rakip paras ihop med Oscar Lewicki centralt gör att man sätter hårt mot hårt för blårändernas duo Alexander Falsetas och Kevin Walker. Med Wolff Eikrem från start tappar Malmö dock möjligheten att kasta in en klurig mittfältsjoker mot ett tröttnande försvar. Hoppas att Rodic mentalt kan ladda för att ta rollen som mönsterbrytare istället. Stockholmarna är anfaller gärna längs kanterna har postulerats ihop flertalet gånger på forum och i sociala medier och att detta kan ge problem bakom Wolff Eikrem. Min egen uppfattning är att detta hänger ihop med vilka direktiv som ges till främst Anton Tinnerholm, men även den mittback som går närmst honom. Det gäller att hålla ihop laget och vara konsekventa i hur bollrullet i anfallszon värderas och vilka åtgärder som skall prioriteras vid bolltapp. Känslan är att man trots allt kommer behålla en hel del bitar av taktiken från senast för att neutralisera Djurgården. Trots hemmaplan.

 

Kommer bli en ruskigt intressant drabbning på söndag. Malmö bör ta fyra poäng på de närmsta två matcherna, för att svinga sig upp i ett fördelaktigt momentum. Vi behöver inte leda tabellen förrän på övertid i sista omgången. Om vi ska hårddra det.

 

 

”Fack Jou Galloway!”

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Katarsis

Effektivitet. Det pekar mot en säsong av sönderskallade ansikten i supporterled.

 

Första halvleks sävliga inledning följer i ett nästan vanemässigt mönster. Denna kväll berikades vi med ett par minuters glöd, där Guillermo Molins kunde fått sätt lite extra magi direkt, men Tommy Naurin plockade upp bollen strax före den slank in. Han skulle komma att göra sin bästa match mot Malmö någonsin. Hade man trott på sådant så hade man säkerligen kunna härleda detta till en smörjelse från självaste Fredrik Sundfors, MFF-dödaren i början på seklet. Därefter så blev allt vekt. Spelarna tycks inte vara tillräckligt insatta hur de ska komma upp i press, och vad händelsekedjan skall göras. Självfallet har de någonstans Allans dragna pilar och streck men detta är något helt annat än att omsätta det i realitet. Nu vet jag att det är milsvida skillnader i i kommande jämförelse, men presspel tycks ta en ansenlig mängd tid att implementera. Som coach i en annan bollsport (innebandy) så har jag försökt trycka på vikten av högt försvarsspel under snart 10 år, men likväl så är det svårt att gardera sig för specifikt uppkomna situationer. Det sitter i ryggmärgen på spelarna att det är bättre att sjunka och täcka ytor. Problemet är att det måste göras konsekvent. Antingen trycker man eller faller man. Antingen trycker alla eller ingen. Inget jäkla mellanting. Det är svart eller vit som gäller i presspel.

 

Sundsvalls ledningsmål uppkommer genom lite kollektivt naivitet. Malmö stirrar boll och viker ner sig i två situationer på rad. Johan Wiland på smärtsam mellanhand och ännu en gång var det dags för en uppförsbacke. Efter en dryg halvtimme så började Malmö få ordning på bollvinsterna och den offensiva kreativeten. Anders Christiansen rev till sig ytor och yttrar med backar var aktiva. Målet, som måste sparas in i lyckad-pressa-högt-mappen, måste tillskrivas Yoshimar Yotún som smäller på innan Sundsvallspelaren hunnit avläsa fältet. Smart chip och förträffligt timing från den gode Molins som visade att Vidar Örn Kjartansson behöver höja sig för att hålla honom utanför startelvan. Molins match blir helt klart godkänd.

 

Där finns åtgärder att utföra för att optimera vårt presspel. #PRASS
Där finns åtgärder att utföra för att optimera vårt presspel. #PRASS

Andra halvleks dominans pekade mot att det skulle trots allt bli tre poäng. Malmö var numret större och chanserna saknades inte. Erdal Rakip fick möjligheten att komma in och gjorde ett förträffligt inhopp. Pigg och företagssam. Han funkade bra i samspel med Anton Tinnerholm som visade offensiv hunger och fyllde på för fulla muggar. Men i sedvanlig ordning saknas där ett par teskedar kvalitétskontinuitet. Detta, tillsammans med den något oberäkneliga bolltouchen, gör att Tinnerholm inte är internationellt gångbar ännu. Älskar verkligen Antons hela bidrag och hoppas verkligen att han kan få understöd från staben att utveckla de här bitarna.

 

Jo Inge Berget grämer sig såklart rejält för att han inte kunde peta in returen på Christiansens skott, efter Rakips öppnandeskarvning. Det är svårt att se vart hans tyngpunkt ligger i precis det ögonblicken men det går såklart att ifrågasätta ifall han inte borde petat till den med vänster bredsida istället. Örn Kjartanssons inhopp blev inte den frälsning som behövdes heller. Enligt skribenter på Himmelsriket så var han dessutom väldigt snabb ut ifrån plan så fort matchen tog slut. Ogillaknappen på det.

 

Osså kom det där jäkla målet. Från ingenstans fanns där en korridor för kvicke Shpetim Hasani, och Rasmus Bengtsson var inte ens nära att hinna upp honom. Wiland känns något seg i beslutstagandet hur han ska bemöta friläget, men Hasani gör det han ska. Ska Kári Árnason ha frispark i förstaläget? Domaren Johan Hamlin, svartskrudad och med auktoritet som en sothöna (ja där var både duvor, måsar och ett antal mesar ute på mattan i denna ornitologiska fest, så varför inte iklä rättskiparen en fjäderdräkt) hade flera riktigt märkliga beslut igår, men vad gäller duellen som föregår vinstmålet så gör han enligt mig helt rätt. Är tämligen trött på frisparkar när en spelare har valt sin yta och blir påklättrad bakifrån och får domslutet emot sig. Hoppas resten av domarkåren kan enas om hur sådana situationer skall bedömas.

 

Med målet gick luften ur Norra. Totalt. Jag själv, som kände en god sångenergi genom hela matchen, försökte mana på en motgångens syrlighet. Men kallduschen var brutal faktiskt. En något naiv föreställning om ett att ett så stort chansövertag måste rendera sprack som en tuggummibubbla och kletade ner hela alltet. Som vanligt var där ett gäng som produktivt nog valde att prioritera hemfärden före att mana på när det som mest behövs. Kalla mig lättkränkt men jag tycker det är ett jävligt B beteende. Nällorna.

 

”Om Allan går måste Daniel gå” var ett resonemang som lyftes igår. Just nu känns det skit. Men lite jäkla tålamod måste vi faktiskt ha. Hur ogärna man än måste erkänna det. Alla lag är ute efter en framgångsrik kontinuitet. Två förluster på rak smärtar. Det smärtar att vi kanske inte insett tidsåtgången för att sätta Kuhns spel. Där finns svagheter i spelidén kontra spelarmaterialet. Men inte så brutala som vissa vill få det till. Det handlar om att kunna ta sig an ett stort antal situationer på ett så rätt sätt som möjligt. Beslutslagande 101. Det gäller att knyta fickan och inse att vi vinner matcher som Sundsvallskampen de flesta gångerna. Men tydlighet, noggrannhet och framförallt effektivitet.

 

Nu väntar ett gäng matcher som på pappret är betydligt tuffare. Jag vill tro att detta är bra. Vägrar att ge upp hoppet om en tillfredsställande säsong (Topp 3) utifrån det här. Jag är trots allt uppvuxen som motgångssupporter Lite själslig rening hos alla inblandade på plan, i båset och på tribunerna. Sen återvänder Stormen till Borås.

 

 

Tre stjärnor:

Tinnerholm 1604113 Anton Tinnerholm: Satte ansikte på tanken med offensiva ytterbackar. Varierar tidiga inlägg med tramp på utsidan. Vann ett antal sådan man-mot-man dueller. Stänger till sin defensiva kant betydligt bättre än sin kollega på vänster.

 

 

Rakip 1604112 Erdal Rakip: Kom in med energi och företagsamhet. Bjöd på matchens delikatess med touchen som friställde Christiansen. Om inte Adu skall testas centralt så vurmar jag för en startplats centralt snart.

 

 

 

Molins 1604111 Guillermo Molins: Ser betydligt mer lovande ut nu än under förra säsongen. Känns lättare och rörligare och är en måltjuv som uppenbarligen behövs. Kanske dags att testa som yttermittfältare inom kort.

 

 

 

”Vi lämnar aldrig vårt KÄRA LAG”

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Truppgenomgång Malmö FF 2016

Med två dagar kvar till den himmelsblå avsparken i årets Allsvenska så sammanställde jag en betygsättning på det laget som man går in i serien med. Det är, utan tvekan, ett lag som kan rista in sig i pokalen i början på november. Det har en mer helgjuten bredd än vad jag kan komma ihåg att jag kännt i någon himmelsblå trupp sedan Roys dagar.

Målvakter:
1 Johan Wiland
27 Zlatan Azinovic
29 Fredrik Andersson
30 Marko Johansson
Kommentar: Wiland är tämligen ohotad etta om hans rutin och gedigna kvalité inte har allt för djupa dippar. Spelet i luftrummet är ett ständigt orosmoment samtidigt som han kan dominera totalt med reflexerna på mållinjen. Överlag okej med fötterna men stundtals bedrövliga utsparkar. Anderssons fortsatta väg i MFF kommer avgöras under året; om han på allvar kan utmana Wiland så kanske kanske han kan växa fram som en förstakeeper. Johansson ännu ung och behöver inte brådska. Azinovic har fått en schyst respit efter sin skada och får hoppas på superflax alternativt behövande klubb som bandat Supercupsfinalen 2014.
Helhetsbetyg: 3

Innerbackar:
17 Rasmus Bengtsson
21 Kari Arnason
25 Felipe Carvalho
31 Franz Brorsson
Kommentar: Egentligen en ganska bra uppsättning. Bortsett 1) Bengtssons ständiga skadebekymmer och 2) Arnasons något ojämna nivå. Om dessa två bitar går MFF:s håll i år så är detta en uppsättning som kan föra Lennart tillbaka till Swedbank Stadion. Carvalho är oslipad men intressant med sin styrka och inbitna vilja att spela sig ur situationer. Brorsson lägger inga filtar emellan och är ganska snabb; finns fina utsikter över hans potentiella utvecklingskurva. Kvartetten känns farliga i huvudspelet och borde gå klart plus i hörnmålskolumnen.
Helhetsbetyg: 4

Ytterbackar:
2 Pa Konate
3 Anton Tinnerholm
13 Yoshimar Yotun
26 Andreas Vindheim
Kommentar: En offensivt tämligen intressant fyrling. Klart bättre framåt än bakåt, vilket dock borde passa under förutsättning att man kan äga mycket boll och göra det på sättet tränarstaben föredrar. Tinnerholms vinnarskalle och snabbt inlärda malmöitiska attityd guld värd för laget och balsam för varje tung supporter. Yotun har inlett säsongen bra och kommer vinna på att ha hittat sin parhäst på vänsterflanken redan under våren. Konate har varit väldigt ojämn i sina insatser men kan peka i båda riktingarna bitvis. Vindheim behöver få en liten positiv skjuts snart efter en tung försäsong. Hur påverkar Behrang Safaris redan uttalade återkomst?
Helhetsbetyg: 4

Innermittfältare:
5 Erdal Rakip
6 Oscar Lewicki
7 Anders Christiansen
8 Enock Kofi Adu
14 Erik Andersson
19 Magnus Wolff Eikrem
32 Mattias Svanberg
Kommentar: Lagets överlägset mest välklädda position. Här har Kuhn ett riktigt gottebord att välja på. Frågan är bara om han per automatik ska välja de två bästa spelarna eller om man påtagligt väger in dimensionen vem som passar bäst och kan förädla varandra. Christiansen är den mest mångsidige och är därmed svårpetad. Adus spelfördelande kvalitéer är iögonfallande samtidigt som Lewickis slit och positioneringsspelt kommer väl till hands. I matcher med mycket boll så borde Wolff Eikrems lirarfeeling kunna luckra upp tighta försvar. Samtidigt så har Rakips terrierarbete inte gått obemärkt förbi. Med stor sannolikhet försvinner åtminstone en innermittfältare till sommaren och dessutom är Andersson dubbellicensierad till TFF. I flera matcher lär någon naturlig inner få agera från mittflankerna och arbeta sig inåt. Kan tyckas att det saknas rejäl målfarlighet härifrån, men det kan klart vara avhängigt på hela lagets offensiva prestation. Intressant var Kuhn väljer att sätta potatisen Svanberg.
Helhetsbetyg: 5

Yttermittfältare:
18 Piotr Johansson
20 Vladimir Rodic
22 Tobias Sana
23 Jo Inge Berget
Kommentar: Yttermittfältet är egentligen lite klent tilltaget vad gäller klassiska kantlöpare. Rodic är den som är mest stöpt i formen, men är något klen i kroppen och saknar det där riktigt hotande steget om han vill trampa sin gubbe på utsidan. Berget är i dagsläget självskriven på vänstersidan. Kombinationen av arbetskapacitet och offensiv smartness har verkligen förädlat MFF:s offensiv. Sana har trots många chanser, inte kunnat prestera fullt ut. Framförallt inte i poängkolumnen, vilket gör att han känns långt ifrån startelvan. Trots allt är han en joker, som förhoppingsvis hade kunnat få en grym ketchupeffekt om han bara kunde ta sig över flyttröskeln. Johansson är på tillväxt men har visat att han håller bra i Superettan och därmed som inhoppare i Allsvenskan.
Helhetsbetyg: 4(-)

Anfallare:
9 Markus Rosenberg
10 Guillermo Molins
24 Vidar Örn Kjartansson
33 Teddy Bergqvist
Kommentar: Himmelsblått sitter inne på tre av Allsvenskans absolut bästa anfallare när allting stämmer. För Rosenberg ser det lovande ut och där finns mycket att slänga fram ifall man använder 2015 som mall. Både han och Kjartansson är mångsidiga anfallare som kan göra mål på många olika vis bådar för ett flerfacetterat offensivt manglande. Samspelet behöver filas på men förutsättningarna finns där absolut. Molins kapacitet är fortfarande höljt i dimmor. Två tunga korsbandsskador sitter i skallen i varje närkamp. Men hans fotbollsskalle kommer lära sig att hantera det bättre och bättre ifall han bara får vara skadefri i övrigt. Han kommer kanske inte tillbaka i 2013 års lätta men brutala steg. Men är han nära så är han en grym tillgång. Bergqvist är lite spännande. Får verkligen en liten chans att få debutera om inga fler anfallare värvas.
Helhetsbetyg: 4(+)

Utlånade:
Sixten Mohlin (Mv) Kristianstad
Benjamin Fadi (Anf) Karlskrona
Pawel Cibicki (Anf) Jönköping
Kommentar: Egentligen bara Cibicki som känns rimlig för återkomst. Blir intressant att se ifall han kan resa sig i en icke hemtam miljö där förhoppningsvis speltiden blir stor. Hade bra målsnitt kontra antalet minuten men saknar den där riktigt spetsegenskapen som brukar vara viktig för en anfallare.
Helhetsbetyg: 2

Ledarstaben:
Allan Kuhn (Coach)
Olof Persson (Assisterande Coach)
Daniel Andersson (Assisterande Coach)
Jonnie Fedel (Mv-tränare)
Ben Rosen (Fystränare)
Kommentar: Kuhn har verkligen tagit sig in det Allsvenska rummet med storm. Känns öppen och ärlig. Hoppas inte den malmöistiska cynismen blir för tung om inte allting klaffar direkt. Persson är en gedigen gammal hjälte, men jag tror många gärna velat ha specificerade roller, som defensiv coach etc. Anderssons lite försynt assisterande roll känns vag. En del hävdar att där finns någon form av baktanke medan resten ser det som ett litet misslyckande att inte hittat rätt assistent till Kuhn. Hade gärna sett att man redogjorde för klubbens intressenter om rollfördelningen i ledarstaben. Tror tyvärr inte att Fedel kan lära Wiland mycket om utsparkar 🙂
Helhetsbetyg: 3(+)

Och slutligen så presenterar jag min potentiella drömelva som jag hoppas att få se någon gång under säsongen. Varför inte krossa Göteborg med dessa pågar på plan?

Startelva Optimal

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg