Oförtjänt skärseld

Dagen var kommen när den enligt många, största matchen på den Allsvenska säsongen, skulle avgöras. Himmelsblått gästade ett Göteborg som var förberett för att sudda ut sex års oförmåga att trycka till varnageln från söder. Och man började verkligen på ett sätt som direkt fick en att sakna Markus Rosenberg. Vi berikades inte med några kameraklipp som visade upp Markus sitta nervös och överblicka fältet, vilket såklart bör inleda djupa konspirationsteorier. Man visade istället upp inzomningar på Göteborgska storheter som Fredrik Risp och Hannes Stiller. Samt en ensamble SM-guldmedaljörer i käppakrig som inmundigade vad som inte bör varit alkoholfritt.

 

Oavsett så inledde blåvitt med att vinna situationer, stånga sig igenom slalombanor av himmelsblå portar och öppna upp planens bredd. Tidigt så tog Erdal Rakip en, vad som skulle kallas felaktig vinkel i NFL-sammanhang, gentemot Haitam Aleesami vars inlägg var centimetrar från att servera en framtumlande Mikael Boman. Mittbacksparet Kári Árnason och Franz Brorsson var inte helt synkade och den förstnämnda tvingades att strategiskt ta en gult kort när Tobias Hysén timeade (ja, svengelskt) en djupledslöpning. Inser såklart att det är knepigt med de sex olika kombinationer av mittbackspar som Malmö kan mönstra (tolv om man tar hänsyn till exakt position) men tycker nog att stöta/falla samt lyftförfarande bör kunna utföras bättre. Det är många läktarcoacher som har en ganska stor kravbild på speciellt Árnason och Rasmus Bengtsson men det finns ju faktiskt en anledning. Deras ryggradsinpräntade rutin ska inte vara det som fallerar vid den här sortens mål.

 

Men något tidigare än vanligt så började Malmö knappra sig in på temposättandet i matchen. Ja, förmodligen fanns där en uns betydelse i att Sören Rieks fick lämna planen och in kom betydligt sämre Martin Smedberg Dalence. Mittfältet fick diktera lite villkor genom att hålla i bollen och understödjas av en bra rörelse på omkringvarande spelare. Båda ytterbackarna kom okej med i spelet, där Pa Konate fortsätter att imponera. Agerar med en överraskande pondus i allting utom möjligen kaströrelsen på inkasten, som förmodligen snart kommer att dömmas över till motståndarna inom en snar framtid. Magnus Wolf Eikrems utgångsposition blev verkligen inget hinder för honom utan opererade över stora ytor. Både Anders Christiansen och Oscar Lewicki låg för det mesta rätt i sina positioner och erbjud inga lätta passager för Göteborg. Som optimistisk supporter med föreställning om vad AC eventuellt kan prestera så vill man givetvis ha ännu mer, men matchens dignitet gör att man tillfälligt får acceptera en något mindre grad dominans. Passningsspelet generellt var bättre än tidigare och man höll bollen på backen tydligare. Utan exakta siffror så kändes det som andelen Unforced Errors var låg på en acceptabel nivå.

 

Anfallsparet Jo Inge Berget och Vidar Örn Kjartansson fungerade så pass bra som jag hoppades. Självfallet kunde det varit ännu bättre men man förstod varandra bra i många situationer vad gällde instick, överlappningar och bollmöte. Kjartansson fick inte gjort något godkänt mål, men i en av många hårfina avblåsningar, offside eller ruff, så tryckte han in bollen distinkt bredvid Bea-Johnny. Oavsett målets legitimitet så verkade vår isländske utslocknade gejser samlat på sig nytt självförtroeende. Jag gillade det jag såg och har en förhoppning att han som relativt utskälld blir en av matchens positiva huvudpersoner i nästa omgång mot Häcken. Hans ribbnick var inte heller dum; utifrån AC:s missade sparks höjd och hans position så var den inte speciellt lätt att nicka nedåt med fart, utan försöket får ses som bra.

 

HR 20160428 MODDSen kom knallen som t.o.m. fick kameramannen att hoppa till. Sätt er då in Tobias Sanas situation. Inte ens vänd mot Göteborgs klacksektion, med rejält tilltaget avstånd. Inte yttrat en provocerande stavelse till föreningen som inte vill tina upp honom efter Ajaxsejouren. Utan nämnvärd speltid som bidragit till MFF:s prestation hittills i årets Allsvenska. Helt plötsligt dimper där ner en smällare med både lite sprängkraft och en inneboende missljud som kan orsaka öronproblem som inte kan repareras. Pjäsen landar några decimeter från honom och med nån ynka tiondel på sig att reagera så kan du ge dig fan på att du blir chockad vilket inte alls orimligen gör dig totalt kolerisk. Hade där legat en reservboll så hade det förmodligen varit den som använts, men istället skrev Sana in sig i svenska 2000-talets något klena spjutkastarhistoria (ja, Wikipediauppdateringstweeten var bland det roligaste jag sett där på sistone). Såklart kan jag stämma in i kören att någon form av tillrättavisning eller mindre straff är på plats, men hur i hela helskotta kan det vara som så att fokus bland journalisterna på plats direkt faller på honom? Uttala er för fan inte för snabbt! Skit i att ta ställning innan ni har fått se repriser och gjort en analys i huvudet! Vi behöver inte en kennel full av pudlar i direktsändning. Trots Jon Persson, som ånyo underpresterade, fanns på plats så var den annars kloke Jens Fjellström som främst får bära hundhuvudet.

 

Utfallet av kvällens abrupta avslut då? Ja det vet man ju aldrig. Vi snackar om disciplinnämnden. Deras vägar äro outgrundliga. Det kan bli säckhoppning om tre poäng. Det kan bli potatis-på-sked-race. Det kan bli mazarinätartävling. Eller så tar man ett krafttag och tydligt sätter ett prejudikat som gäller framöver. Eftersom linjemannen också direkt påverkades av bangern och det tydligen inte gick att sätta in fjärdedomaren på den positionen, så kunde inte matchen återupptas, oavsett om publiken fanns kvar eller inte. Något omspel av 13 minuter plus tillägg blir för olikt förutsättningarna som fanns före knallen. 0-0 känns som ett rån eftersom det var ett tydligt MFF-momentum. Det enda rationella är skrivbordsseger. Hur jäkla mördande tråkigt det än är. Istället för att mala ner och trycka in en segerboll sista fem mellan IFK:s nykomponerade mittbackar så får vi förmodligen se tillbaka på den här matchen som en skitseger. Istället för tre raka triumfer mot Göteborg så sätts en smutsig asterix in i statistiken. Istället för att fira så får vi gå i någon form av limbo förrän SvFF bemödat sig att klara av ärendet.

 

Vilken jävla skitavslutning på dagen. Och förresten; #backasana.

 

 

Tre stjärnor:

 

Konate 1604273 Pa Konate: Visar just nu att han faktiskt är en ytterback av hög allsvensk klass. Följdsam och svårforcerad på egen planhalva. Villigt rörlig och påpassligt opportunistisk när luckorna öppnas. Sitter på ett bra lugn och lyckas med de flesta passningarna, både framåt och i små trianglar.

 

 

Rakip 1604272 Erdal Rakip: Som någon uttryckte på Himmelriket; har börjat visa lite Durmaztakter med sina oväntade genombrott och hala spelsätt, som irriterar både motståndarna och deras publik. Imponerar mer och mer med sin boltouch och teknik. Cementerade sin startplats genom att prestera även på yttermittfältsplats.

 

 

Eikrem 1604271 Magnus Wolff Eikrem: Vargen har verkligen kommit stärkt ut från den karga vintern. Trippar fortfarande med samma härliga flexibitet men är ändå distinkt i sina passningar och beslut. Igår var han på nytt en bidragande faktor för att sätta upp flera av MFF:s bättre anfallsvågor. Sätter just nu press på anfallarna att börja prestera.

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Vill vinna vid västkustvisit

Just nu berikas våra liv med en högintensiv allsvenska. Känslan är nästan att man befinner sig i ett nationellt EM eller VM. Och ja, så är det ju faktiskt på något vis. Man hinner knappt insupa sötman av femte omgångens seger förrän Norrköping direkt satte lite press (inte speciellt oväntat men ändå) genom att klå Bajen inför sin reinkarnerade publik i den påbörjade sjätte omgången. Jag själv är sjukt sent ute med blågginlägg för att snacka upp det svenska stora mästarmötet liksom. Varför kan inte världen MFF-anpassas lite bättre?

 

Malmö kommer att mönstra en startelva utan Markus Rosenberg för första gången denna säsongen. Bra för Göteborg i flera avseende. Det mest självklara är att han är jäkligt bra och tenderar att göra fina insatser när det vankas duell med pyjamaslaget. En annan aspekt, som inte skall underskattas, är faktumet att Göteborg slipper använda all sin tankeverksamhet eller sarkastiska vokabulär för att beskriva på Mackans förträfflighet. Spelarna behöver inte oroas av hans offensiva kreativa förmågor eller defensiva pådrivande slit. Jörgen Lennartsson behöver inte konsultera domarna stup i kvarten om hur han ska få tycker att Rosenberg skall bestraffas utan kan med full fokus basunera ut sina taktiska direktiv mellan de högfrekventa käkrörelserna. Dessutom slipper fansen ägna timmar av efterspelet att skylla på Markus vi poängtapp eller leta videosekvenser som de kan skicka in för granskning hos disciplinnämnden. Med andra ord jackpot för de goa gubbarna. Kanske kan behövas efter en vinter fylld med obehagliga överraskningar. Tror ni Mads Albaeck tyckt det varit festligt med Findus färdigrätter eller gårdagens rester hela vintern?

 

HR 20160427 MODDGöteborg har åtta poäng hittills och har visat upp att de förmodligen blir en toppkandidat även i år. Ändå finns där lite spelmässiga sprickor i fasaden. Den solida defensiven som definierat deras icke-glamourösa spel under de senare åren, har inlett ganska dåligt. Centrala skadebekymmer har gjort att man fått testa diverse lösningar och resultatet av detta är sju insläppta, majoriteten av dem på fasta situationer. Hörnor borde således vara en bra utdelning på offensiva räder för Malmö. Även utan Rosenberg och hjärnskakade Rasmus Bengtsson så finns där en okej uppsättning potentiella aeriala bödlar. Árnason har gjort det innan mot IFK, en balja från honom hade tydligt markerat att säsongens inledning inte är värdig en isländsk landslagsback. Han kommer bilda mittlås med Franz Brorsson som gjorde en stabil insats mot Djurgården. Nu kommer han förmodligen få ett par spännande löpdueller mot självaste Tobias Hysén ikväll. All credd till Djurgårdens Sam Johnson, men Hysén är faktiskt en av, om inte den bästa, djupledsgående forwarden under 2000-talet. Det här är faktiskt något av ett nationellt prov för det unga stjärnskottet. In och ta kontakt med Tobbe tidigt i löpningarna och få honom ur balans!

 

Mittfältssituationen ser ut att besvaras med att de fyra platserna alla besätts av centralt föredragna spelare. Det finns ingen logik i att ställa Erdal Rakip utanför efter senaste matchen, och det ser inte heller ut som Allan Kuhn tänker göra så. Enligt rapporter så börjar han till höger på mittfältet, medan Magnus Wolff Eikrem får förtreoende på vänster. En position han inte innan har figurerat på allt för mycket. Rakip och Eikrem växlade förtjänstfullt senast men då spelade brevid varandra. Kommer bli spännande att se vilken dynamik de kan hålla. Rakip är generellt sätt starkare i defensiven men om Eikrem fortsätter på inslagen väg med tungt jobb över hela banan så borde Pa Konate få den hjälp han behöver hemåt. Det kommer väl till pass, för IFK:s ytterbackar Emil Salomonsson och Haitam Aleesami, i samspel med lurige Sören Rieks är ett vapen som kan straffa Malmö om man agerar tamt och odedikerat. Centralt så återvänder Anders Christiansen från utvisningsbänken och paras ihop med en Oscar Lewicki med förhoppningsvis stegrande form. Hans positionsspel de två senaste matcherna har verkligen stabiliserat försvaret.

 

På topp så kommer Jo Inge Berget få tillfälle att understryka sin tes att han trivs bäst i anfallet (eller strax därbakom). Frustrerade Vidar Örn Kjartansson får en möjlighet att sudda ut fem omgångars ökenvandring. Ett GWG-mål mot Göteborg sanerar det mesta vill jag lova. Om jag får välja matchförlopp så önskar jag en isländsk förlösande strut i första, en kompakt defensiv och två, på gränsen till förnedrande, godbitar från Guillermo Molins när han ersätter en totalt utsliten Kjartansson i 65:e minuten. På ett av målen får gärna Bea-Johnny missbedömma bollbanan o det grövsta.

 

Så nu sitter man här i Malmö. Och önskar att man var i Göteborg. Istället för några öl och upprivna stämband, så får man uppdatera Himmelriket och Twitter samt våndas över hur Jon Persson (ja det blir väl han igen) ska verbalt misshandla min lättkränkta matchdagsbubbla. Inser att naglarna redan är nedbitna av det kompakta spelschemat och är fullt införstådd att de närmsta timmarna kommer spenderas i ett töcken. Chansen att slå den enda riktiga sportsliga konkurrenten på fingrarna för tredje året på rad på deras hemmaarena. Risken att bli avklädd uppe på scen inför en stor ansamling Kållor och Ador som uppenbarligen kommer se det som en revansch för att Markus Rosenberg gav bort SM-guldet till deras fellow Kamrater från Östergötland.

 

Det är det här man älskar med fotboll.

 

 

Matchstart 18:30 Gamla Ullevi. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Molins

 

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Pekingpastej

En förbannat skön inledning på 2016 års Allsvenska. År där vi kan avfärda toppkonkurrenter tenderar att bli framgångsrika. Att det dessutom var interimsmästarna från den där andra gamla industristaden gjorde det inte sämre. Lennart var på besök upp i studion ovanför ståplats. Nu ser vi till att kratta manegen för hans återkomst i omgång 30.

Malmö FF är fullständigt dominanta i allt vad kallas förhandstips och ekonomi. Man tycks också vara brutalt överlägsna om att skapa känslor i allsvenskan. Vilket fantastiskt sammelsurium av surmulna och kränkta man kan gotta ner sig i på sociala medier och forum, om man bara surrar runt lite och betraktar. Men nä då. Där finns så mycket mer. Kollade in vad Aftonbladet hade att rapportera om matchen. Deras fyra matchrelaterade artiklar handlade om: 1) Rubrik fabricerad på Markus Rosenbergs bedömning av straffsituationen 2) Krönika om att Rosenberg är elak 3 ) TV-profils åsikt om uselt ledarskap av Allan Kuhn (när han valde att inte ögna över Bergets straff) 4) Artikel om att Åge Hareide fortfarande tycktes träna Malmö FF. Ja ni ser själva. Vi mot dom (ja, jag skriver dom). Vart var rubriken om Erdal Rakips suveränt kyliga mål? Vart var reportaget om den ljublå publika blomma som stundtals tycktes stå i högblom trots det bara är april?

Till synes verkar det som man väljer att bedömma Malmö med en helt annan monokel än resten av de allsvenska kombatanterna. Verbala orgier i TV-sändningarna om andra lags taktiska förträfflighet basuneras ut så fort Himmelsblått står på andra sidan och inte gör mål var tionde minut (Rasmus Elm borde transkribera SVT:s sändning från cupsemin och tapetsera med ifall han behöver lite mentalt stöd någon gång i livet). Kolumnister pumpar ut sina djupaste analyser så fort MFF får ett 50/50-beslut med sig, så som Norrköpings straffsituation i slutet. Och varenda åsiktsmaskin orerar ut vilken smutsig metodisk fuskare Rosenberg är (t.ex när han lyfter på benen för att inte behöva plocka jordinfesterade dubbar ut ur smalbenet det närmsta halvåret). Jag inser såklart att jag är färgat åt mitt håll men för jävelen – använd samma måttstock åtminstone. Annars bleknar liksom jämförelseaspekten bort och det blir lika ointressant som valfri gåsskit i Pildammsparken. Och dessutom; försök att skippa guldfiskminnet om möjligt. Idag fick man veta att Jon Persson tyckte att Norrköping spelade ut MFF i guldmatchen i höstas. Matchen finns kvar i Cmores arkiv, Jon. Jag ber dig se om matchen. Är du inte riktigt säker hur matchen var så använd inte den i någon liknelse. Malmö blev absolut inte utspelade. Man var en man mindre i 85 minuter, höll ihop bra även om chanserna framåt var lätträknade (men var faktiskt nära en kvittering i andra halvlek).

Men där fanns såklart bitar som behöver filas rejält på. Första halvtimmen var om inte bedrövlig, så åtminstone undermålig. Det gödslades med okontrollerade och överilade tillslag, bollen fick studsa för mycket på den något ovana gräsmattan. Passningsspelet och dess ihophängande löpningar låg kvar i vinteridet. Sen bara kom det. Sista tio i första så sprack det upp och Malmö arbetade sig in matchen på ett vis värdigt laget och staden. Kvitteringen, en psykologisk marrängsviss, kunde inte kommit bättre. Vidar Örn Kjartanssons löpning drog till sig fokus och efter en härlig tvåfotare kunde Anders Christiansen förvalta Rosenbergs passning på bästa sätt. Fullständigt dreglar över att Malmö lyckats få in en innermittfältare som driver på i djupled. Christiansens hunger i varje situation, i samspel med alla de andra kvalitéerna han besitter får mig att kreera storslagna triumfer i fantasin. Ju fler spelare som de facto är reella återkommande hot framåt, ju mer skräck ingjuter man i motståndaren och ju svårare blir det att läsa och öva in förhållningssätt mot dessa.

Kuhn förklarade själv på presskonferensen att han hade gjort ”en bra paus”. Den exakta innebörden är diffus men vi fick åtnjuta ett tryggare och klokare Malmö i andra som vågade lita på att man kunde nöta ner motståndet. Bakade dem långsamt i ugnen till en mör pastej. Alla höjde sig några procent. Det kommer behövas många gånger i år, så betydelsen att få göra det i an premiär på hemmaplan kan inte understykas nog. Tålamod är en dygd. Både på plan och på läktaren. Och nog fasen nötte man ner gästerna lite grann med idog mullrande malmöitiska vrål. Absolut godkänd säsongspremiär från Norra! Kanske hade man en uns med i när domaren pekade på straffpunkten också? Som jag nämnt ovan; där finns många åsikter. Min är att det inte är något att snacka om. Andreas Johansson ska vara glad att han inte fick sitt andra gul. Utförandet då? Jo Inge Berget tryckte in den lika bastant som hans skägg är mäktigt. Vilken larv som försynt satt på den där presskonferensen förra vintern. Metaformosen är total. Förpuppningen kläckte en jäkla Amiral! Det var ett par ögonblick av ångest, men helt plötsligt har vi satt tonen för straffsparkarna i år. 100% hade varit mumma.

Och sen så kom där en till. En sjuhelvetes läcker prestation från unge Rakip. Han personifierar allt det jag vill se att MFF:s ungdomsakademi formar. Ungdomlig entusiasm, slit och ödmjukhet. Också kvalité såklart! Jag funderar på om det inte blir 5 Rakip på årets matchtröja för min del.

Himmelsblåggens Tre stjärnor för premiärmatchen mot IFK Norrköping. Just det, inte en förbundsk. Inte två rätmätiga Malmöitiska. Utan tre. Där en får tre. En får två, och en får en stjärna. Helt enkelt.

 

Christiansen 1604033 Anders Christiansen – Tar hela MFF:s offensiv till en annan nivå. Vill vara delaktig hela tiden och jobbar effektivt i båda riktningarna. Visade upp sin mångsidighet på ett mycket lovande vis. Löpningen och utförandet av kvitteringsmålet är något Malmö saknat väldigt länge.

 

 

Rosenberg 1604032 Markus Rosenberg – Något trögstartad idag men när väl maskineriet puttrar igång så är han nyttig i vartenda offensiva räd. Spelade lagom svårt och vågade gå rakt på mål ett par gånger. Hans revansch blir brutal i år.

 

 

Berget 1604031 Jo Inge Berget – Inledde lite överambitiöst, men vägde upp sina misstag med slit. Varierar sina löpvägar smart. Borde blivit friställd av Vidar Örn Kjartansson i 65:e minuten. Tokhärlig straff samt ett par bra framspelningar. Leder poängligan på 1+1!

 

 

Varje gång vi tar poäng – Hoppar vi i våran säng!

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg