Omprov Nykomling 101

Malmö kommer inte få någon Lennart gratis i år. Norrköping har gett sig fasen på att inte snubbla på onödiga hinder. Trots det blev där lite friktion när man kryssade mot Gefle, vilket gav en välbehövlig buffert när himmelsblått hade förtvivlat svårt mot Kalmar. Laget med kalsongklubbmärket ska ha credd för att ha gjort två gedigna käpp-i-hjulet-insatser mot Malmö. Faktiskt skönt att de fick en gratis trepoängare mot…*trummvirvel*… Håijeff. AIK boostade sitt självförtroende med en viktig seger mot Örebro, och kan väl inte helt avskrivas ännu. Rikard Norling tycks ha lärt sig lite om vinnarkultur. Han verkar dock ha ruvat på den under tiden som Brannman. Göteborg ska få sig ett omnämnande också. En rejäl mina mot Hammarby i Badkaret och en sänkande frisparkskanon från Kennedy Bakircioglü. Man tog den gamla takesättet ”Ett dåligt genrep ger en bra prestation” väldigt ordagrant inför sin trevliga tripp till Kaukasus oljefält för att gräva Europa League-pengar. Det gjorde mig glad. Precis som GIF-bilden med Bea-Johnnys sena slängning mot Djurgården. Denna, Benny Hill-introt och en kall kan få vilken skitdag som helst att spricka upp till ett fjärilsbestruket himmelsrike.

 

Men detta är ytterst potentiell reservplan. Idag ska det förhoppningsvis njutas av att MFF skall vinna. Omprov Nykomling 101. Laget och läktaren är förvarnade.

 

Pawel Cibicki fick en betydande påverkan på årets MFF. Inte nog med att både lag-, klubbledning och supportrar förundrats över hans prestationsmässiga metamorfos, utan även om Guden Åge faktiskt hanterade honom lite väl osmidigt. Hans pudlande målfirande orsakade viss svedja och förbannande i att spela mot laget man har kontrakt med. Oavsett fick hans avklädnad av MFF-defensiven att analyseras, diskuteras och revideras. Efter dubbeltorsken, där Jönköpingsmatchen var det faktiska bottennappet, så har Malmö enbart förlorat en match. Och denna förlorades främst i sorgmod och mental utmattning, inte p.g.a. naiv offensiv med otillräcklig handlingsplan vid bolltapp. Man pinpointade vikten av att försvaret, skall slippa att vara i rörelse när de tvingas i 1v1-dueller. Så ikväll hoppas jag innerligt att slippa en upprepning av vårens kanske tråkigaste MFF-kväll. Även om Cibicki lämnar hemmet utan poäng så kommer han vara en het potatis. 14 poäng skojar man inte bort. Inte heller ett polskinfluerat missnöje. Tro mig, jag säljer byggmaterial till en hel del duktiga, men otåliga, polacker.

 

På MFF:s hemsida adresserar lagledningen att Jönköping Södra spelar lite annorlunda. De rosas, på numera inbjudande och relationsbyggande MFF-vis, och etiketteras som ett man-man-spelande lag. Jag skall försöka lägga fokus på denna detaljen mellan growlandet i ramsorna. Hur kommer det påverka vårt mångfacetterande anfallsspel? Kommer vi få se iglande i ryggen på Vidar Örn Kjartansson och Markus Rosenberg? Jag vill inte låta stursk, men jag är villig att låta dem prova. Anders Christiansen är kanske inte lika finkänslig som Magnus Wolff Eikrem men i villervallan runt straffområdeslinjen så får han gärna fortsätta att snappa upp bollar och placera in dem som i de senaste två matcherna.

 

Jämfört med den krystade insatsen i östra Småland så görs ett par nödvändiga byten. Oscar Lewicki är tvungen att sona sina tilldelade ostamackor och Kári Árnason får fortsätta kurrera sitt småsargade knä. Just islänningen hade en erbarmelrig dag på Stadsparksvallen i våras så det känns inte alls fel att låta Franz Brorsson oskadliggöra de gröna gästerna. Behrang Safari kommer starta i sin första hemmamatch. Förhoppningsvis får han på nytt göra en pausintervju. Även om han fick in lite matchtempo senast så tänker jag bidra så att stämningen genererar samma svettdrypande Fighting Face på vår senaste hemvändare. Enock Kofi Adu får på nytt chansen att blänka till med sin brillians. Hela Stadion vet vad han kan leverera när han är i balans, men utifrån vårmötets dramaturgi hoppas jag att han är fullt beredd på ett idogt jobb i båda riktningarna, vilket jag inbillar mig att både Lewicki och bänkade Erdal Rakip är naturligt mer benägna att pressa ut.

 

En del vill låta Jo Inge Berget agera inhoppare och därmed kickstarta en falnande form. Vår gode borholmian vid rodret tycks ha en rejäl portion tålamod med norrmannen, och vem kommer ifrågasätta om han plötsligt skrider fram som en sommaråskskur och blixtrar till. Enligt mitt sett att se på det så ser jag gärna inhopp från både Rakip och Tobias Sana, men den tilltänkta elvan känns både rimlig och resonabel. Alexander Jeremejeff får sista inhoppet. Om nu Allan ämnar att byta. Ibland känns han mer motsträvig än valfri blöjbarnsförälder i en dal av höstdepression.

 

 

Matchstart 19:00 Nya Malmö Stadion. Förmodad startuppställning:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
HMB Bengtsson
VMB Brorsson
VB Safari
HM Eikrem
HIM Adu
VIM Christiansen
VM Berget
HF Rosenberg
VF Kjartansson

Förmodad bänk: M.Johansson, Yotún, Konate, Rakip, Svanberg, Sana, Jeremejeff

 

 

Kvällens kristallkula:

– Djärvt gissar jag på att Pa Konate gör sin sista match på Stadion på ett tag. Från bänken. Tolka det som ni vill.
– Jönköping leder tillställningen över 50% av matchtiden, men Malmö vänder och tar 3 pinnar
– Erdal Rakip fixar kommer in i underläge och utför ett fotbollsöversatt Howehattrick; ett mål, en assist och ett gult kort

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Sommardåd

Jag har tagit ett nästan omitiverat långt sommaruppehåll från MFF-präntande. Det var en lite udda vändning att gå från att grubbla MFF under otaliga stunder varje vecka till att faktiskt omsätta det i någon form av prosaisk rappakalja. Det senaste inlägget kom att handla om den värsta sortens sommarförälskelse, där jag på allvar trodde att där fanns en koncentrerad droppe av plausibilitet att den långe kunde landa i Malmö till hösten. Såklart rann denna ut i den naiva sorgmodets träsk, men till skillnad från prins Atreyus häst i Oändlighetens Historia så trampade jag mig snabbt ur sörjan. Tålamod är en dygd. Och dessutom är ett sommarlov som serieledare en jävligt triggande tanke som faktiskt kan åsidosätta Zlatans vara eller icke-vara. Ingen, inte Zlatan, inte Gische, inte ens Hövdingen är större än klubben.

 

Ikväll är det dags igen. Den här perioden av säsongen skall inte underskattas. Vi behöver inte gå längre än förra året för att inse att det var här Malmö faktiskt reellt blev avhakade. Nu sitter vi i ett bättre säte, men en annan jinxande faktor är MFF:s vanligen bedrövliga spel efter speluppehåll. Ännu ett spöke av kaliber för Ghostbuster Kuhn att tvinga ner i den getingrandiga fällan.

 

Serieettan tar emot serietrean. Japp, precis så är det. Örebro har gjort en stark vårsäsong och smugit med i toppen utan att försynt be om ursäkt. Med Astrit Ajdarevic som speluppläggare så har spelet blomstrat ut ur Axéns filosofinspirerade skägg. Pollineringen började redan förra sommaren och efter en spirande höstsäsong i fjol så kanske man klarar av att hålla ut en en Europaplats i år- I offensiven har Kalle Holmberg och Elfsborgsaktuella Daniel Gustafsson lyckats virvla upp flertalet konkurrenters försvarslinjer. Den i vintras MFF-aktuella Alhassan Kamara finns fortfarande tillgänglig och skulle såklart med hjälp av Murphys lag bli en jäkligt otrevlig överraskning om han få speltid. Kan man förvänta sig en icke-bussparkerande matchplan från motståndet? Eller åtminstone bara en minibuss?

 

Hur kommer Allan att matcha laget då? Vilka bitar av spelet från vårsäsongen hoppas vi sitter kvar och vilka detaljer behöver ytterligare näring för att nå den potential som finns?

 

Först och främst så hoppas jag att Malmö kan fortsätta ha intentionen att spela ett högt presspel i återerövringsfasen. Även om det inte blev så radikalt som det pratades på förhand så lyckades man efter de inledande förlusterna på Jönköping och Sundsvall anpassa de frejdiga idéerna till ett jordnära men ändå jobbigt effektivt sätt att stessa motståndarna till misstag redan innan de fått läsa av alternativen framåt i banan. Mål, som exempelvis det mot Elfsborg, som orsakades av att man stod högt på en till synes förlorad boll, är enkla mål. Och med årets himmelsblå upplaga finns där kvalité att plocka de här hjortronen.

 

Kuhns filosofi med höga ytterbackar resulterade i omställningar bakåt där backlinjen fick rejäla problem. Han valde att backa, med rätta, på den här punkten. Men någonstans vill jag ändå att han fortsätter att vilja använda backarna offensivt. Problemet ligger inte i utgångshöjden eller frekvensen på löpningarna, utan snarare omdisponering av rollerna på ett tydligt vis. Det är såklart omöjligt att dealjplanera för varje scenario men ifall Tinnerholm, Konate eller annan ytterback tar klivet uppåt så ska åtgärdsplanen vara välsmord. Gör inte av med bollen i onödan såklart, men går man miste om den ändå så måste prioriteringarna vara oerhört distinkta. Metrar i sidled eller stötvinklar kan vara förvånansvärt avgörande.

 

En tredje aspekt jag gärna ser fortsätter att förverkligas med start mot närkingarna är ett genuint våga stöta in i straffområdet med mittfältarna. Det får inte vara så att när Rosenberg, Kjartansson eller annan gör sin gubbe så finns inte hjälpen tillgänglig. Christiansen har infört en ny dimension av detta i Malmö FF, men nu vill jag se resten av innermittfältet också hänsynslöst befläcka motståndarstraffområdet med sin närvaro. Kan man hoppas se Adu störta mot förstastolpen på ett helt orimligt vis?

 

Tyvärr blir där ingen startuppställningsgrafik idag då Windows 10-uppdateringen (som jag väntat länge med men råkade klicka på av misstag till slut) ofint nog stulit den font som jag använde till de små spelikonerna. Blir ett problem att lösa, förhoppningsvis i svallvågorna av en magnifik himmelsblå insats. Ett sommardåd som får oss att tänka tillbaka på de föregående två somrarna som sköt Malmö en bra bit in i framtiden. Ett sommardåd som ytterligare höjer temperaturen i jakten på att sitta överst på tronen igen. Ett sommardåd som med önskvärd tydlighet visar att Malmö aldrig lägger sig ner och dör.

 

 

Förmodad startuppställning:

Mv Wiland

HB Tinnerholm

HMB Bengtsson

VMB Carvalho

VB Konate

HM Eikrem

HIM Adu

VIM Christiansen

VM Berget

HF Rosenberg

VF Kjartansson

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Rakip, Svanberg, Rodic, Bergqvist

 

// Johan Lundahl

Twitter: @himmelsblagg

Trea på Söder

Just i detta nu är jag inne i en flytt. Det är mycket som tar tid. Men det ska göras för ingen kommer göra det för mig. Oavsett. Det blir en fyra på Blekingsborg. Malmö FF valde istället en trea på Söder.

 

Det var inte storslaget. Det var inget som kommer inspirera framtida skalder där de lyriskt komponerar vers på hexameter om den himmelsblå insatsen den 18:e maj 2016. Men det var ett förbannat skönt trygghetsbesked. Efter en inledning som dränktes i avgrundssorg av Magnus Wolff Eikrems missade öppna mål och försvarets troglodyttröga uppfattande och agerande vid Hammarbys ledningsmål, så blev det ju faktiskt bättre. Vidar Örn Kjartansson tog chansen att sätta tillbaka matchen i likaläge. Svag insats av hans försvarare, men det är precis sånt här som en boxmålskytt ska kunna ta tillvara på. Och därifrån grep Malmö tag i matchen. Tio förlorade minuter följdes upp av en kreativ lagkomposition som tryckte ner Hammarby. Och när de bad om halvtid så serverades de istället en bitter gammeldansk. Eller tja, det var ju inte Ulrich Vinzents men en som jag mer än gärna ser bli vår nya gammeldansk. Anders Christiansen gör en jätteskillnad med sin riviga närvaro och är verkligen en nyckelspelare om Allan Kuhn på sikt ska kunna implementera sitt mer pressbetonade spel. Han får gärna vara kvar ännu fler ur än Ulrich! Klockrent med ett sent mål, dessutom efter att ha hamnat i underläge tidigt.
 

HR 20160521 MODDOsså tar vi en obligatorisk avhyvling av trädgårdsmästaren uppe i Badkaret! Han har alltså lyckats lägga plast istället för gräs. Och dessutom en vedervärdig variant. Om nu plast inte skall förbjudas, vilket det borde, så kan man kanske åtminstone enas om en nationell standard som gäller i Allsvenskan och Superettan. Att uppgradera till bästa möjliga plast är en kostnad som plastklubbarna bör kunna avvara. De dopar sig ju ekonmiskt varje år genom att investera planskötselpengar i spelartruppen. Så varför inte slå två flugor i en smäll och förbättra sin plan samtidigt som man med ärlighet kan gå ut och säga någon klyscha i stil med ”I år kommer vi satsa på våra egna produkter”. Kontentan av SvFF:s inkonsekventa och valhänta handerande av den eskalerande underlagssituationen uttrycker sig extra tydligt på Tele 2 Arena. En evenemangsarena där publiken får det dem ska medan spelarna erbjuds förutsättningar som skiljer sig diametralt från vad de tränar på. En sann styggelse.

 

Andra halvlek blev speciell. Hammarbys läktarstöd malde på fördelaktigt och Malmö blev passiva. Förvånansvärt tillbakadragna och en lätt känsla av obehag kom krypande där man våndades, som en hjälte i Badkaret eller ett laptopfetto. Malmös segermål var ett av andra halvleks få tillfället där man använde sin betydligt tryggare förmåga att lirka genom bolltempo. Nästan 20 passningar inom laget innan Markus Rosenberg på känsla la in bollen så Eikrem kunde radera ut sin miss från matchens begynnelse. Kul att se att backlinjen hade en roll i passningskedjan där man stekte ett aktivt Bajen. Att ha bollsäkra och bolltempohållande backar både i uppspelsfasen och som bakersta nivån i en upprullning gör hela anfallsförfarandet bättre.

 

Dessvärre kom reduceringen tämligen direkt därefter och nu fick Grönvitt om möjligt än mer energi. Man värpte fram ett par riktigt fina lägen, men Johan Wiland hade koll på läget samtidigt som siktet inte var tillräckligt. Malmö å andra sidan blev löjligt passiva och uppstressade. Som professionell fotbollsspelare, så är Clock Management ett begrepp som borde avhandlas och arbetas efter. Då snackar jag inte om att filma sig till en massa spelavbrott eller liknande trams. Däremot så bör man inse att klockan är ens kompis. Inte ta onödiga avslut långt utifrån, som är dömda att misslyckas. Det är klart att man bör gå i ett motanfall om man bryter motståndarnas speluppbyggnad, men därifrån så bör man prioritera att faktiskt äga bollen. Inte minst när man är ett betydligt skickligare lag på denna posten än vad det andra laget är. Gå upp på offensiv tredjedel. Rulla runt och tvinga hem motståndet. Finta med några pseudoattacker och vänd istället tillbaka på bollsäkra mittfältare som kan byta kant.

 

Sammantaget är det många spelare som gör en fin insats. Hammarby gör också en ganska bra match. Så media kan fortsätta hylla deras kämpartakter. Imorrn vankas det ny match. Falkenberg skall utsättas för en omild behandling.

 

 

Tre stjärnor:

 

160517 3 Christiansen3 Anders Christiansen:
Vår smukke dreng gör inte bara ett mål som kan exemplifiera vikten av att fylla på i boxen med fler än bara spetsanfallaren (vilket Eikrem snappade upp snabbt till 1-3-målet). Jag har redan rosat honom ovan men kan tillägga att han hittills inte gjort någon dålig match i år, utan har en hög lägstanivå. Klockren i sina randomiserade stötlöpningar som får motståndarna att göra i brallan.

 

160517 2 Lewicki2 Oscar Lewicki:
Frågetecknen haglade när startelvan läckte ut. Och det fanns väl en liten uns misskommunikation i Hammarbys ledningsmål. Men därefter steg Oscar om en raket! Spelade klokt på positionen han tydligen huserat lite grann på under ungdomsåren. Välavvägda medföljningar framåt, oväntat bra bra inlägg och tillräcklig i defensiven. Om där inte blir en försäljning i sommar så kommer Andreas Vindheim verkligen behöva jobba stenhårt får att hitta in på bänken.

 

160517 1 Adu1 Enock Kofi Adu:
Stundtals så bara slås man av hur Malmö kan ha en spelare som Adu i sitt stall. Som dessutom mest vandra runt i paddocken. Men sen så kommer man ihåg allt jäkla oslipade kontraktshanterande och inser att vårens bänknötande förhoppningsvis ovandlats av ghananen på ett ypperligt vis. Hamnar mycket sällan i trångmål, fantastiskt bollsäker och finurlig på ett smart sätt.

 

 

”De e Vargen, de e Vargen, de e Vargen – ni hör!”

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Bröd och skådespel

3-0 till Malmö mot Gefle. Mot ett tydligt bottenlag. Vilket har varit problemet hittills under 2016, om vi tar oss friheten att förutspå att Jönköping, Sundsvall och kanske även Helsingborg kommer sjunka genom tabellen som en mer och mer uppblött brödbit. Leverans mot lag som skall övermannas varenda jävla gång. Och där finns på allvar folk som kallar sig anhängare som allvarligt har gått igenom en djuplodad analys inombords och därefter väljer att bua ut laget man är där för att stötta? Ja ni läste rätt. Sanslöst. ”Bröd och skådespel” är något som kan ligga begravet med Roms ruiner (även om de tekniskt såklart till stor del är utgrävda). Tre mål och dundersäkra poäng i minut sjuttiofem med en bortamatch på onsdag upp i Hufvudstaden. Kolla hur det gick senaste gången vi hade ont om återhämtning. Och i denna skrämmande klick så kan jag lova att där finns en och annan som vid första bästa tillfälle väljer att kasta skit på andra slags supportrar än vad de själva räknar sig som. Nällorna.

 

Äckligt snyggt 1-0-mål. Jag har en viss fallenhet för nickskarvar på första stolpen efter att varit i Köln 2006 och sett Marcus Allbäck toucha in kvitteringen 1-1 mot England. 2-0 från Guillermo Molins är en sanslös delikatess. Erdal Rakips chipmål mot Peking i premiären får snällt kliva ner från ledartronen för årets läckraste MFF-mål. 3-0 är ett mål som bidrar till att hålla konkurrenssituationen på helspänn. Vladimir Rodics säsong hittills har inte varit någon Eriksgata, men där finns jäkligt mycket potential kvar att plocka ut ur honom. Hans tillräckliga skott påvisar förhoppningsvis för honom att målfarlighet inte behöver vara kopplad till att göra saker svårt. Även om det tog en halvlek tills målen kom så är matchen mot Gefle i sammantaget en match som medför en positiv känsla av att kunna nöta ner motståndarna med idog rörelse och smart spelfördelning.

 

Tre stjärnor:

 

160514 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Har just nu ristat in platsen överst på listan med något jäkligt vasst. Erbjuder kreativitet med ett inneboende lugn, sätter sig inte i dåliga situationer där han tvingas syna sina fysiska tillkortakommande. Ny assist på hörna och på nytt dominant när himmelsblått fick diktera alla villkor med boll.

 

 

160514 2 Molins2 Guillermo Molins: En välbehövlig injektion. Lufsinsatsen mot HIF var bortblåst och de flesta färdighetsstaplarna var påfyllda med bubblande energi.Två mål kastar in honom i diskussionen på allvar igen. Men framförallt så var det en synbar lätthet i steget som kändes som den bästa bekräftelsen.

 

 

160514 1 Brorsson1 Franz Brorsson: Egentligen inte en match där han fick nämnvärt att göra men i ett relativt jämnt MFF så är det dags för Jonas Påg (ja vi har en ny sån även om det är fel Jonas) att få lite stjärnkredd. Fokuserad med boll, vågar driva upp och nogrann i beslutstagande både med och utan boll.

 

 

 

Ultrasgrupperingarnas tysta protest fick genomslag eftersom den seglade upp som en bengaldebatt på steroider. Himmelriket svämmade över med icke-analyser av matchens genomförande. Istället avhandlades en verbal snoppfäktning huruvida dessa till viss del separatistiska Norraenklaver faktiskt bidrar eller inte. Det är inte skitsvårt att konstatera att stämningen på supportertribunen var tämligen lemlästad utan att man drev på. Svaga argument om MFF:s storhet med svagt publikstöd ala 80-talet lyftes upp för att förminska läktarens betydelse, varpå svar om CL-kvalsmatcher mörsades iväg i andra riktningen. Radanger om bengalbuarnas missriktade energiläggande då man ljudligt påpekar missnöje ifrågasattes utifrån att man satt afasiskt tysta när Norra valde att trycka Mute. Som vanligt, i dessa sortens debatter, så enades man inte om någon vinnarsida. Ingen KO och poängdomarna oense. Vi får nog återkomma till det här i ett senare inlägg. Nu fokuserar vi på ny match istället.

 

Malmö ställs mot det eviga poplaget Hammarby som lever sin egen lilla trollskog. Bajen är ett legendariskt lag med stöd från alla sköna söderpajsare och därtill minst ett tjogg i vardera lilla bruksort i Dalarna och Småland, de gamla bondeupprorslandskapen. Med visioner om en Nordenledning, utifrån att man minsann faktiskt har alla tiders publikrekord, så blir det lika komiskt varje år när korthuset faller ihop. Dessbättre så tycks man kunna lägga ut ständiga derbyminor för de andra två huvudstadslagen. Så dubbla segrar mot Bajen och man kan räkna in en bra plusstatistik mot Råttorna och Aporna. Hammarbys lag i år känns inte jobbigt namnkunnigt, men betydelsen av detta tycks ju vara ringa i Allsvenskan. Högerbacken Birkir Már Saevarsson rosas fram och tillbaka och både Måns Söderqvist och Melker Hallberg kan blixra till. Brassen Alex har visat en bra boxkänsla, inte minst i derbysegern mot Djurgården. Därtill så kan du lita på att John F. Bakirciuglu alltid är farlig med tid i offensiva lägen. Och ja just det. Deras publik kan ju faktiskt mana på dem helt okej.

 

För Malmö så är återhämtningen från skador och avstängningar nästan total. Anton Tinnerholm har dock drabbats av kortfattad gul feber och hans ersättare Andreas Vindheims skadehelvete börjar få en ryggrad av Litmanen-proportioner. Således så har högerbacksrockaden varit prioriterad i förhandssnacket. In med Yoshimar Yotún och flytt på Pa Konate var tänkbart, men efter Franz Brorssons insatser i kombination med den självsäkra förmågan att kunna lösa den ovana positionen så blir troligen Allan Kuhns beslut enklare än man först trodde. Knixet blir att mittlåset än en gång blir Rasmus Bengtsson och Kári Árnason, vilket hittills inte varit lika med tätt. Mittfältet kan vid det här laget formeras på en jädrans massa vis men det är inte orimligt att tro att Rakips tvåvägsegenskaper kan tänkas passa in i en matchplan där Bajen kommer vilja kontra och kanske gärna utmanar en ovan högerback. Enock Kofi Adu förtjänar verkligen en match till för sin match senast, men får nog vänta på sin startchans till Falkenberg hemma. Anders Christiansen och Oscar Lewicki får förmodligen förtroendet. I ett underläge så är ghanen nu ett reellt alternativ åtminstone. Längst fram måste en spelare få stiga åt sidan när Markus Rosenberg obönhörligen trycker sig in igen. Vidar Örn Kjartansson har ett ypperligt tillfälle att visa upp planens andra fyra islänningar att Lagerbäckur missade honom i EM-laget. Även om Yoda tydligt förtäljer oss att ilskan leder dig in på vägen till den mörka sidan av kraften, så är magkänslan att ett spelmässigt raseri från Örnen hade fått Badkaret att spricka. Tyvärr så får Gische inleda på bänken.

 

Hammarby kommer att få se upp på Malmös hörnor. Eikrems fot levererar mackor som får ordinär Cateringverksamhet att spana avundsjukt. Med den potentiella startelvan som figurerar så kan dock Malmös kantspel bli lite avtrubbat. Det gäller att Rakip vågar gå sin gubbe och att Konate på sitt kloka vis avgör när det finns möjligheter att accelerera utanför sin mittfältare och understödja boxen men inkommande lyror. Förvänta er en match där Malmö börjar lite trevande för att ta bit för bit av det plastiga fältet. Ett mål i första halvlek och stressen kan dämpas. Ledordet är att inte ge bort initiativet vid ledning. Där kan Bajen nog göra sig farligare på hemmaplan än många andra i Allsvenskan. Drömmer om att se Kurt-Arne med simmande blick samtidigt som Allan är glad som en speleman på presskonferensen efteråt.

 

Och ja, då fattar ni ju hur jag vill att matchen skall sluta.

 

 

Matchstart 18:30 Tele 2 Arena. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Berget, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Berget, Molins

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Vårsnuva och straffrunda

En fördel med att inte vara anställd journalist, utan istället ägna sig åt bloggkvackande är att jag mer eller mindre bestämmer själv när jag vill och kan värpa ut tyckande. Redan under cupfinalsdagen så märkte jag att den där obligatoriska våråkomman hade anlänt. Kroppen hade bjudit in vad som tydligen inte är allergi (eller åtminstone inte på testet jag tog för ett antal år sedan) men som på ett nitiskt vis ger mig en rejäl lusing under maj varje år. Under den historiska matchen så kunde jag blocka ut det, läktaradrenalinet steg p.g.a. matchens betydelse till en sällsynt nivå. Den dramaturgin som sedan matchen utvecklade fick en på helspänn och en viss Andreas Ekberg, kunde med imponerande inkonsekvens, inte bara spela huvudrollen utan även agera tillfälligt serum mot nästäppa, snuva och brutalhuvudvärk.

 

Men vilken comeback dessa illviljor kunde visa upp! När man först fick möjligheten att drömma sig bort till en sommar i Europa efter Johan Wilands första räddning så berikades jag, och många med mig, det tyngsta fotbollsögonblicket på väldigt länge, när unge Erdal Rakip tyngdes ner å det grövsta av malmöitisk förväntan och slog en bedrövlig straff. 11 meter från Europas oas förbyttes mot en vandring över Allsvenskans karga plastlandskap. Inte för att vi redan skulle göra det per definition, men efter Simon Sandbergs segerstraff så var straffrundan ett faktum. Och min ovalda vårkompanjon knackade mig direkt på axeln när jag med betongkeps och välvald Anton Tinnerholm-tröja lufsade ner för Stadions cuptrappa. Jäklar vad han kunde kapitalisera på situationen. Det var nästan som om han var Häckens segergeneral.

 

Jag har varit däckad, både fysiskt och mentalt, efter torsdagen. Läst lite grann men främst försökt samla ny energi i misströstan. Plågats av ett twitterflöde med en högoktanig syndabocksjakt. Ovärdigt som vanligt. Skummat över kritiken av rökbombsincidenten och fortsatt förvåna mig hur många korkade besserwissers som menar att allting löses genom igenbomning av ståplats. Gratulerat Jasmin Sudic till en välförtjänt titel. Försökt att gå igenom matchens nexuspunkter (tydliga situationer som påverkade matchen i dess riktning; tack Terminator Genisys!). Och som ni märkt. Inte blåggat alls.

 

En punkt där jag fastnade lite extra är hur Allan Kuhn valde att coacha efter att min Polhemskollega Ekberg valt att bedömma Oscar Lewickis tackling som värre än Nasiru Mohammeds bröststämpling. Jag sa till min far, som jag till min stora glädje lyckats få med mig till Stadion denna fina eftermiddag, att det var lite av ett vågspel att inte byta ut en anfallare direkt. Utifrån att Markus Rosenberg helt klart kan klara av att agera skitjobbare så kände jag då att valet faktiskt inte var så konstigt. Jag tror jag hade agerat likadant. I efterhand så är det lätt att hänvisa till varför bytet inte kom direkt. Men att tillskriva två svaga försvarsagerande enbart till en nedflyttade forwards är att göra det lite väl lätt för sig. Laget fick uppenbart sig en mental törn och med matchen kvitterad så blev det ett helt annat flöde. Som slutade rakt ner i avloppet.

 

Det blir inget Europa 2016, men än några förmodade träningsmatcher mot andra skapliga lag med Europabiljett eller nån lägerbelägna britter. Där blir inga Hexenkessel där vi får bjuda kontinenten på en smak av Malmö. Snuvan kommer ligga kvar ett bra tag. Men idag så ska vi självhjälpa varandra. Helsingborg  skall besegras på Olympia.

 

Det snackas om att Skånederbyt på sistone mist sin glans och att Malmö är så mycket bättre än Helsingborg på alla plan. Må så vara; jag kan faktiskt inte själv säga att där finns en enda rödblå spelare som jag skulle kunna tänka mig att se i himmelsblått ur ett kvalitativt perspektiv. Vid ett sådant resonemang så diskvalificeras den tabellmässiga grundessensen. Glans för mig är att ständigt ligga före Helsingborg. Att vi har en mer ärofull historia, rikare, högljudare och bättre på att arrangera tifo m.m. är tämligen cementerat. Men vem som får tre poäng över en 90-minutersbatalj är det som polerar upp det nuet man befinner sig i. I det nuet som infinner sig efter cupajävelförlusten så är det precis den här sortens polerat piller jag vill ha.

 

Vad ska vi se upp för hos Helsingborg? Det jag såg av deras senaste match mot Norrköping var verkligen tamt. Men där finns småhot om Malmö inte puttar ut sitt A-game. Bröderna Calle och Anton Wede är lite underfundiga ifall de tilldelas tid och yta. Pågen Larsson blixtrar till vid några tillfällen varje match. Man har därtill ett acceptabelt hot i luften på fasta situationer med unge Carl Johansson och Peter Larsson. Någon gång då och då tycks även Bajenavfällingen Linus Hallenius hitta en guldkorn.

 

Malmö saknar Markus Rosenberg efter hans smekning på Wahlströms grungebetonade kind. Om medias spekulationer stämmer så petas Anders Christiansen och Rakip flyttas in. Själv är jag inte helt såld på ett sådant beslut, men lagledningen kanske har hittat brister i HIF vilket gör att man hellre ser Tobias Sana, som naturlig yttermittfältare, med sin utmanande spelstil. Rasmus Bengtsson får återvända till startelvan och jag betvivlar inte att hans rutin och huvudstyrka är en nackdel, trots att Franz Brorsson växer för varje insats. Jo Inge Berget får en ny chans i anfaller bredvid Vidar Örn Kjartansson. Hoppas att han kan lägga en liten isbit på sin avslutsvilja och värdera lite bättre än på sistone. Bra med skottvilja. Ännu bättre med avvägd skottvilja.

 

 

Matchstart 15:00 Olympia. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Adu, Christiansen, Rodic, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Adu, Christiansen, Rodic, Molins

 

 

”… att Malmö skulle lägga sig och dö. Då kan ni ingenting om vår historia, vi e Malmö, vi e Malmö, MFF”

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Cupfinal 2016

När man långsamt började reflektera över säsongen 2015:s oförmåga att gå våran väg (ja så är det, oavsett CL-äventyr; man önskar ändå att alla sorters misslyckande kan ge sådär 250 miljoner plåster på såren) så dök den där livlinan upp. Inte för att man ville sätta sin tilltro i den. Men med alla andra möjligheter borta så kändes det ändå som en utmaning som inte var en dag för tidig att ta sig an på allvar. Och det gjorde man. Så därför är det idag dags för den första cupfinalen, för Sveriges mest framgångsrika cupvinnare, sedan 1996. Vi har chansen att bryta ett 27 årigt trauma. Inför en kokande Hexenkessel.

 
Eftermiddagens match bör kunna elda på alla bidragsvilliga åskådare något extra. Det här handlar inte bara om titeln utan är även en Europakvalmatch. Jag väljer att se det så. De senaste årens absolut bästa MFF-minnen ligger nära knutna till detta fenomen. Därför är jag övertygad att jag kommer hitta några extra galenskapsprocent att frambringa på Norra. Vråla några extra ”Mats Lillienberg”, ta ett extra jobb att hålla liv någon falnande ramsa och hetsa extra med oljud om Häcken ens vågar sig på att skrapa fram en hörna. Eftersom jag själv valt en position på Norra som är beläget i ett lugnare område, ett par rader under där Cmore:s TV-studio brukar husera, så handlar det extra mycket om att inspirera med rejäl stämma. Det faller inte alla naturligt att hjälpa till med sången, men det är betydligt lättare att stämma in ifall där finns någon att luta sig emot. Jävlar vilken klippa jag ämnar vara i eftermiddag.

 
För att rangordna de fantastiska fester som spelarna tillsammans med publiken vävt ihop så behöver man bryta ner dem i dramaturgiska beståndsdelar. Detta blir till ett annat inlägg. Förhoppningsvis inför ett Play Off till Europa League framöver. För i detta nu handlar det enbart om dessa minuter. På torsdagskvällen så kommer chansen vara förbi att påverka. Cyniker undrar säker exakt hur korkad jag är som sitter och raljerar över en persons påverkan på en utgång där jag inte ens är i närheten av bollen. För mig och en stor andel på Norra så är detta en helt oväsentlig fråga. Eftersom spelarna öppenhjärtligt påtalat hur mycket det betyder för dem, med fyra himmelsblå väggar som frambringar kraft på ett sätt som inte normala väggar är kapabla att göra. För min del hade det räckt att en spelare berättat hur mycket energi det ger honom så hade stöttningen varit tveklös.

 
HR 20160505 MODDMotståndarna, som inte alls fick matchen dit man ville, är oavsett söndagen laget som har allt att vinna. Med sin totala ökenvandring på titlar, bortsett från ett SM-guld i Hallsvenskan (80-talets uppehållsturnering inomhus) så är det förståeligt att Hisingenlaget enligt sig själva kommer ner med närmre 700 man. Himmelriket var inte sena att jubla över detta. Det kommer bli intressant att höra deras sångrepetoar, utkvad någon. För den har varit totalt ohörbar alla gånger hittills. Martin Ericsson är en spelare som man alltid behöver våndas över och kan han starta för Getingarna så bör han kunna tillföra den offensiva dimension som Peter Gerhardsson tydligt tyckte man saknade. Det ryktas dessutom att mannen som var den största orsaken till att Häcken står i Cupajävelfinalen, Paulinho, är såpass kurerad att han är tillgänglig för ett inhopp. Malmös försvar är varnade. Det gäller att mittfältet hittar samma fina position och rytm som senast för att trubba av kreering från farliga ytor och djupledslöpningarna. En annan som kommer få ett påpekande varje gång han får bollen är backen Emil Wahlström. Hans överreaktion visade ut vår kapten. Efter att det borde varit frispark för otillåten koalaklängning i förstaläget. Välkommen till vår Hexenkessel, förgrömmade unge.

 
Rapporterna säger att MFF-ledningen väljer att inte peta för mycket på ett vinnande lag. Enda förändringen i startelvan tycks vara att Markus Rosenberg återgår till sin anfallsposition. Detta känns inte alls oväntat men härifrån behöver Mackan lägga i lite extra bränsle. Han har ett sparkapital som behöver få utlopp. Även om han är en väldigt speciell MFF:are, så kan man inte frångå att där inte skall finnas några heliga kor i en trupp som ämnar att alltid sätta bäst laget på banan. Nu är jag inte alls orolig för finalen; det är precis en sådan här match som plockar fram det bästa hos lagkaptenen. Den Rosenberg som ledde Malmö till CL tå år på raken har alla möjligheter att få ett försvarsharmoniskt lag med uppåtgående form att upprepa söndagens insats. Lägg till publikdimensionen och jag kan se Monster-Mackan i spåkulan. När han tar sin anfallsplats flyttas Jo Inge Berget ner på kanten och Magnus Wolff Eikrem får byta flank medan Erdal Rakip får inleda vid sidan om.

 
Tobias Sana ser ut att ta bänkplatsen ifrån Vladimir Rodic. Hade varit väldigt intressant att se Allan Kuhns för- repektive nackdelslista när han valde mellan sina två yttermittfältare. Hur många procent handlar det om att eventuellt släppa loss Sana och låta honom köra loss med all den positiva stöttningen han fått från alla håll sedan bangersincidenten? Förmodligen finns där ett par kryddmått av den varan, men den stora sanningen handlar om Malmös extrema bredd kontra antalet bänkplatser och skadeläget. Dessutom har man de senaste matcherna visat upp att vårt största behov just nu inte är renoldlad kantspringning. Det blir för Rodic att knyta näven helt enkelt. Rasmus Bengtsson hade förmodligen varit spelbar, men efter övervägningar och samtal så ser han ut att stå utanför imorrn. En vinnarskalle som Ralle tycker förmodligen att detta suger hårt men utifrån hans skadehistorik och otur sedan återkomsten så känns det klokt. Det tydliga faktum att Franz Brorsson och Kári Árnason gjorde det mycket bra senast får inte beslutet att bli konstigare.

 
Anton Tinnerholm underströk det i en intervju på MFF:s hemsida: ”Första målet är viktigt”. Ja, det är ingen underdrift att påstå detta. För vår del på läktaren är det viktigt att vi hörs från första sekund när spelarna äntrar banan. Till sista andetaget. Hjälp till att kokade upp den allra brutalaste och lömskaste brygd ni någonsin drömt om. En brygd som är svårstoppad som tumlande lava och giftig som cyanid för våra motståndare. En brygd som är mentalt guld för de våra. Som får varje jobbig löpning att kännas som en solig söndagsmorgon. Som får varje osedd armbåge från motståndarna att smaka som den ljuvaste nektar. En brygd där varje ton och stavelse får varje himmelsblå påg att kunna utföra storverk.

 
Nu vinner vi den där förbannade Cupajäveln.

 

 
Nya Malmö Stadion 15:30. Förmodad startelva

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rakip, Sana, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rakip, Sana, Molins

 

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

 

Holografisk Häckenhalvtid

Ibland blir det sena blåggreflektioner. Det är lite av charmen. Försöker jag iaf lura mig själv att ni ska tro.

 

Det fanns såklart farhågor. Skulle Malmö sätta sig på för höga hästar med en överlägsen tilltro att denna gången skulle inte Häcken kunna göra så som de gjort de senaste åtta mötena? Eller skulle publiken sätta i vrångstrupen av något taktiskt genidrag? Den inledande kvarten visade upp två jämlika lag som turades om att ha bollen och visade noll förmåga att kunna luckra upp ett motståndarförsvar. Det kändes riktigt tafatt och jag minns mig själv känna en genuin oro. Inte för motståndets kvalité utan huruvida Malmöspelarna på allvar visade upp det bästa de kunde frambringa. Men dessbättre så handlade det främst om en seg accelerationsfas som inte renderat i några tveksamheter vid starten på ett 110-häcklopp (På tal om inget så kan jag faktiskt på något sjukt sätt sakna alla den där tjuvstartsorgien som som snarare var regel än undantag vid vartenda mästerskap; försök som final). Malmö började äta sig in och gjorde det med rejäla bett.

 

Aptiten spred sig genom de himmelsblå leden. I princip alla spelare, undantaget Erdal Rakip och Anton Tinnerholm, såg riktigt glupska ut under andra delen av första halvlek. De nämnda var inte dåliga, men överskuggades av den kringvarande majoriteten. Oscar Lewicki och Anders Christiansen fick för första gången rollfördelningen att stämma, om inte perfekt, så flera trappsteg bättre än tidigare under säsongen. Mittförsvaret därmed också möjlighet att briljera. Kári Árnason var resolut och Franz Brorsson hängde med alla djupledslodande utbrytsförsök.

 

Islänningslossningen sipprade inte fram utan den blev som en fors om våren. Magnus Wolff Eikrem fortsatte att leverera omsättningsbara hörnor. Peter Abrahamsson kom tydligt på mellanhand och bollen gick över honom och hela fadderrullan och till slut fanns bara Vidar Örn Kjartansson kvar där, om vi ska använda oss av ramverket från ett klassiskt svenskt fotbollsreferat. Vissa undrade över hans pekfinger över munnen. Själv brydde jag mig inte det minsta faktiskt. Andra ville uppenbarligen hitta undermeningar. För min del är det helt okej ifall en spelare kan få berätta för sin publik att tålamod är en dygd.

 

När ettan kom så lät inte tvåan sig vänta. Han stod rätt och Lewickis uppoffrande luftduell blev en helt perfekt framspelning. Ifall man gnäller över vissa av den kortvuxne mittfältarens egenskaper så kan man i samma andetag uttrycka en stor vördnad för den aeriala timing han ligger inne med.

 

När tredje målet föll, på ett så ovanligt sätt som en kontring på en hörna (När fasen gjorde vi mål på det senast?) så kom tre fingrar upp på varje hand (ingen tumme och pekfinger; ser häftigast ut så) och jag började infernaliskt flaxa som ett annat jäkla psykfall. Om det här var balsam för mig vilket exponerade min sanna karaktär, så går det knappt att föreställa sig hur upplyftande hattricket bör varit för Vidar. Han har på sitt timida men självsäkra vis påpekat vikten av att få av korken på målskyttesflaskan. Detta har inte helt accepterats av en del tålamodsbegränsade anhängare och med den infekterade Guillermo Molins-situationen så har han lätt börjat skissas upp som 2016 års Dardan, vars fel allting går att hänvisa till.

 

Visar läktarinsatsen upp samma stigande formkurva som många av spelarna? Nej, där stannar faktiskt hyllningskören. Nummer 12 får godkänt för sina supportande kakafoni. Inte mer. Självfallet är det Kasta Spjut-ramsan som är det som kommer läggas i minnesbanken efter Häcken, match 1. Jag hade sett den florera på Himmelrikets forum och slöt snabbt upp i den. Där grymtades på olika håll att det var fel och rentav osmakligt att sjunga sådär. Föga förvånande i dagens superlättkränkta tillvaro. Oavsett så behöver Norra, med omgivande tribuner faktiskt rannsaka sig något. För lite bättre stöd kan vi gemensamt frambringa. Om det blir 1-2 halstabletter per person så må så vara.

 

Efter tredje målet så kunde Malmö ro hem segern utan några problem. Tinnerholm växte i andra halvlek och visade fina tendenser i sin offensiv längs kanten. Markus Rosenberg blev inbytt mot Kjartansson. Jag med många vet faktiskt inte riktigt varför men misstänker att lagledningen ville se huruvida hans baksida skulle hålla i matchtempo.

 

Och trots den sköna tremålsledningen så gjorde Rosenbergs utvisning att det inte blev en superglad hemgång. Kristoffer Karlsson hade tydligen modet att kommentera hur han tolkade händelsen, vilket är förståndigt. Men det raderar inte faktumet att en domare med kopplingar till nordvästra Skåne fladdrar oerhört lättvindigt med det röda kortet för Malmös lagkapten, omgången innan derbyt. Domartillsättarna bör ta ett skutt rakt ut bland nällorna.

 

Då har vi någon form av halvtid i denna veckobatalj. Inte på vanligt manér, då matcherna är resultatmässigt frikopplade. Det gäller att förstå att halvleken är ett hologram. Den finns inte. Det kommer krävas en ny prestation där 3-0 seger från i söndags är historia. Men likväl har Malmö hittat graalen. Man vet att man kan slå Häcken och man har fått ett par olika verktyg att använda. Jag hoppas att medan vi i supportersvansen ägnat tankeverksamhet över rättmätigt spy galla över Göteborgs kontrapudel, så har Allan Kuhn sönderdelat Häckenvinsten i smulor och noggrant sett över varje liten bits struktur. Optimera förutsättningarna från varje perspektiv.

 

 

Tre stjärnor:

 

160501 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Tokdominant med sin bollförsel. Serverade mackor till höger och vänster, vilket inte minst syns med två- plus en hockeyassist. Lyckas bemästra stora ytor över hela mitten trots sin flankerande utgångsposition. Slet vid varje bolltapp för att komma på rätt sida. Verkade gilla när hela hans beundrarflock tokade loss i ylkör på hörnorna.

 

160501 2 Lewicki2 Oscar Lewicki: Hittade ner i den rollen där han fungerat bäst, men gjorde det i en match som Malmö styrde. Brukar agera bäst när laget jämnt ansatt men här kunde han droppa ner och ge understöd till backarna på ett effektivt vis. Hoppas Allan går igenom matchen noggrant, då Lewicki ska agera precis så här. Bra i duellspelet och uppoffrande nickskarv på 2-0-målet.

 

160501 1 Kjartansson1 Vidar Örn Kjartansson: Känns lite småjobbigt att inte ge högsta betyg vid ett hattrick men så kan det vara i lagsporter. Verkligen på hugget matchen igenom. Kunde faktiskt blivit ännu fler bollar i mål. Smart framnosat var bollen skulle kunna komma vid båda hörnmålen. Oerhört precis löpning på Eikrems fina passning till det matchstängande målet.

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Den försvunna graalen

Då var det dags. Häcken står på checklistan. Vi har väntat på att få en ny chans att klå laget som är farligt nära att skaffa sig positiv allsvensk statistik på oss. Eller så har vi våndats över att än en gång prestera en obefintlig anfallsinsats i kombination med ett slapphänt försvarsspel framför ögonen på en förväntansfull hemmapublik.

 
Ibland så önskar man att det fanns någon form av mentometerknappar på Stadion. För att se vilka drag som föreslogs av flest åskådare. Inte för att de skulle vara fastställande på något sätt. Knappt ens rådgivande. Men ändå. En sådan fråga kan ju vara hur man ska sig an söndagsmatchen. För där måste finnas många sätt att klå gästerna. Eller? I så fall har man inte lyckats hitta den gyllene graalen sedan 2011. Annars handlar det väl om att Malmö har dock inte fått ihop de delarna som behövs för en framgångsrik insats. Oavsett hur man ser på det blir den här veckan ytterligare ett eldprov som kommer definiera Allan Kuhns ledarskap.

 
Många som bänkar sig i himmaborgen vill se underhållning. Man vet att Malmö inte bara har en historia som hintar, utan även en plånbok som borde resultera i ett övertag i så gott som varenda allsvensk match, i synnerhet de på hemmplan. Övertaget förvaltas genom ett ihärdigt bollinnehav där kontentan ska vara at målchanser radas upp, om inte på löpande band, så åtminstone med en sådan frekvens att varje gång man erövrar boll resulterar i att man osökt börjar ögna mot motståndarmålet.

 
HR 20160430 MODDEtt spännande drag ett se, rent hypotetiskt åtminstone, hade varit ifall Malmö fallit ner i en djupare defensivt än man någonsin presterat i Allsvenska sammanhang på Stadion. Vi har spelat tämligen lågt mot exemplevis Salzburg 2014, men vad jag kan komma ihåg så har man aldrig med full beslutsamhet överlåtit bollhållandet till gästerna. Man har en defensivt orienterad innermittfältare i Oscar Lewicki som några gånger har vikarierat som mittback. Dessutom är han stark i luften och ganska positionssäker. Då borde det handla om det centrala låset samkörning. Det gäller att man vet hur arbetsuppgifterna fördelas. Vem som faller och lyfter för att hålla linjen, understödjer varandra och ytterbackarna, stöter mot anstormande Häckenforwards, plockar upp centrala djupledslöpningar från illvilliga getingar. Han må ha potential Lewicki, men han är ingen Markus Halsti. En spelare som vi ska vara glada att vi levt under samma tidsepok som.

 
Nu har ändå Malmös defensiv varit bra i tre matcher på rak och därför känns det lite udda om allt för stora förändringar görs, oavsett ”möjligheten” att testa. Bussparkeringsupplägget känns väldigt oKuhnskt men det hade kanske lockat fram gästerna att försöka sig på att göra mål på något annat vis än att kontringsbestraffa oss. Hade varit spännande ifall de kan eller vill. Och det hade självfallet varit intressant att se ifall Malmö både kan motstå frestelsen att gå på ordinär offensiv och ifall de faktiskt klarar av att hantera försvarsgörat när ett lag tillåts rulla boll. Kan ju eventuellt vara till gagn ifall man faktiskt kan vinn cupfinalen. I ett kval till Europa League och därefter så finns där en klar uppsida att spela kompakt. Problemet med att ge bort bollinnehavet är det självklara faktum att man behöver bollen för att göra mål, ja om man rationellt ignorerar alla de löjliga självmål som man plöjt igenom på YouTube genom åren. Jag är rätt säker på att där kommer lägen ändå över 90 minuter, men då gäller det att omställningarna skall göras kliniskt. Det funkar inte att tombolaagera i sina utföranden typ Anton Tinnerholms välmenande men varierande inläggsförsök. Löpen på yta måste vara vältajmade (ja jag kör denna stavningen på detta svengelska uttryck idag) och bolltouchen för inte slösas bort genom slarv.

 
Vidar Örn Kjartansson såg ganska het ut på Gamla Ullevi. Han löpte mer och mer frekvent i djupled än föregående matcher. Får han chansen så kan han få en nyckelroll om Malmö väljer bussparkering eller en kanske en troligare ”defensiv-prio-men-högoktanig-offensiv”-taktik. Utan att ta i så tror jag att första målet får en stor betydelse för matchens utgång. Häcken har på senare år ofta gjort snabba mål vilket tycks ha haft en lite paralyserande inverkan på Malmö. Detta ska inte ske och det tror jag spelarna är väl medvetna om. Vi har visat att vi kan vända på stekar hittills i år men varför ge Hisingengubbarna ett incitament att ligga i position för att primärt spelvända? Nasiru Mohammed och Demba Savage får gärna få en så liten roll som möjligt. Och visst hade det varit typiskt om Martin Ericsson, mannen som återuppstår från det döda så fort det vankas himmelsblått motstånd får knö in en passning bakom en backlinje i slag att hitta rätt position. Ger mig nästan fan på att försäsongens klart lysande stjärna Paulinho står där skadefri när domarna blåser igång.

 
Hur blir det med kapten Markus Rosenberg då? Mycket tyder på att laget från Göteborgsmatchen får nytt förtroende. Inga klara besked (gott att där inte är några läckor!) Men Mackan känner sig redo. Min känsla är att han kliver på i andra halvlek på bekostnad av den mittfältare eller anfallare (möjligen undantaget Lewicki) som inte presterat tillräckligt i första halvlek. Man kan bolla runt friskt med manskapet. Rasmus Bengtsson då? Det hade såklart varit bra att spela ihop bästa tänkbara mittbackspar, vilket lagledningen fortfarande ser i Bengtsson med Kári Árnason. Men samtidigt, som vi strykit under innan, söndagsmatchen blir underordnad torsdagsmatchen. Därför klokt att vila honom, vilket också tycks vara fallet. Ralle blir en härlig förstärkning på torsdag.

 

 
Matchstart 17:30 Nya Malmö Stadion. Förmodad startelva:

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Molins, Rosenberg
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Molins, Rosenberg

 

 
”Jasmin Sudic knäcker alla ben! Äter barn och dricker fotogen!”

 
// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Trädgårdsgöra

Efter ett antal timmars begrundande av hur korkad en viss person tycks vara, så har jag på något sätt kommit fram att det är lätt att överskatta mänskligheten. Sopan som omkullkastade onsdagskvällen är gripen och ska nu få genomgå en procedur som med tur får honom att förstå vilket jäkla skitt beteende han ligger in med. Som 29-åring. Bedrövligt.

 

Trots att vi snuvades på konfekten, ett sent avgörande som liksom låg i luften, så har uppsnappar man ändå positiva vibbar i MFF-sfären. Inte bara för att man med stor sannolikhet får 9 av 9 poäng mot den svåra trion Elfsborg, Djurgården och Göteborg. Många med mig kunde skönja fortsatt positiva tendenser i spelet. Framförallt verkar det nu bli trångt om startplatser. På allvar. Ja, MFF har en härlig bredd redan, men för tillfället finns där betydligt mer än 11 spelare som förtjänar en startplats. Inte bara tar en p.g.a. gamla meriter eller att man ska fylla uppställningen. Pa Konate, Erdal Rakip och Magnus Wolff Eikrem har med tydlighet visat att de bör klämmas in. Både Oscar Lewicki, Jo Inge Berget och Vidar Örn Kjartansson visade bra takter mot Göteborg; viktigt för alla tre för att inte falla ur diskussionen.

 

Det känns ändå ganska bra att formen känns lite uppåtgående för en majoritet av spelarna. För nu är det dags för det där jobbiga. Vare sig du skaffat eget fristående hus eller sitter på en bostadsrätt. Trädgårdstjänst. Städdag. Och bor du i hyresrätt så kan du ge dig fan på att du hamnar i en situation där du mer eller mindre tvingas bistå någon med de ovanstående bostadssituation eftersom du är skyldig ett flak öl eller så. Häcken skall bemötas. Ett berg av illvilligt upptornande och retsamt utformade utmaningar. Iklädda en färgkombo som osökt får dig att tänka på sommarbästisen Geting. Malmö FF har på senare år inte lyckats ansamla tillräckligt fokus för att utföra årets avstädning. Man har stått där med krattan och sopkvasten men man har lyckats vara taktiskt bakfulla varje jäkla gång. Och självfallet avslutar Häcken sin kräftgång i tabellen med att köra över Gefle med tennissiffror. Det är upplagt för en lång vecka.

 

HR 20160429 MODDMen möjligheten finns där! Allvaret i torsdagens Svenska Cupen-final sätter söndagsmötet i en intressant och lite udda sits. Man får en chans att känna på motståndet innan. Såklart ska Malmö avfärda Häcken hemma, enligt kagig malmöitisk självsäkerhet, men det är ingen kniven-på-strupen-match efter de tre raka segrarna. Istället så kan ledarstaben faktiskt ”ha råd” att testa några specifika drag för att se hur Häcken reagerar och utifrån detta lägga en gameplan till cupfinalen. Peter Gerhardssons upplägg av matchplan verkar alltid fungera till hundra procent, och det kommer nog krävas åter. Det är ovanligt nog Häcken som kommer med en tabellmässig blåslampa.

 

Vad anbelangar startuppställningar mot Häcken så gav torsdagens träning inget stensäkert svar (vi får vänta tills Flinck på Aftonbladet får reda på det via sin källa helt enkelt). Både Markus Rosenberg och Rasmus Bengtsson deltog, men spelade inte tvåmål, och den förstnämnde fick testa ruscher på egen hand för att utvärda lårets beskaffenhet. Där framkom vissa uppgifter under eftermiddagen att han är aktuell som inhoppare. Jag ser Mackan för viktig för att riskera inför torsdag. Så nej, låt honom kurera. Det är inte alls omöjligt att samma startelva som inledde mot Göteborg får chansen att iklä sig Ghostbuster-overallen. Får slår vi inte dem med det här laget, då känns det faktiskt fördömt att göra det med några andra lirare. Vi ska klara det denna gången. Och gången därpå.

 

Vad kan annars rapporteras från träningen då? Rakip fortsätter att lysa av självförtroende. Fick under en av passningsövningarna en stenhårt markslickande pass från Konate som han helt obekymrat skarvade vidare. Nu vet jag att det kanske är en icke-fråga, men beroende på mittfältssituationen och spelschemat, så kanske Rakip skulle kunna vara en man för en OS-trupp. Iaf om MFF mjuknar och kan tänkas bidra med någon spelare. Om det är rätt eller fel är givetvis en intressant diskussion, men rent spontant så borde han vara aktuell om han fortsätter leverera fina insatser som den tvåvägsmittfältare han är. I övrigt så såg Tobias Sana fokuserad och målinriktad ut. Fick en kram av en kort dam innan han klev på banan. Verkade få honom att trycka ifrån extra. Passningskvalitén tycktes vara bättre än förra gången jag besökte träningsplanen. Även om det är lite missvisande att bedömma utifrån två enklare passningsövningar med många parametrar så är min åsikt att Kári Árnason har det lite jobbigt med snabbt kortpassningsspel. Han har andra kvalitéer, men varken långbollande eller passningsdominans i trångmål verkar vara en av dem.

 

Överbevisa mig gärna nu på söndag Kári. Och överbevisa mig gärna hela jävla Malmö FF.

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Oförtjänt skärseld

Dagen var kommen när den enligt många, största matchen på den Allsvenska säsongen, skulle avgöras. Himmelsblått gästade ett Göteborg som var förberett för att sudda ut sex års oförmåga att trycka till varnageln från söder. Och man började verkligen på ett sätt som direkt fick en att sakna Markus Rosenberg. Vi berikades inte med några kameraklipp som visade upp Markus sitta nervös och överblicka fältet, vilket såklart bör inleda djupa konspirationsteorier. Man visade istället upp inzomningar på Göteborgska storheter som Fredrik Risp och Hannes Stiller. Samt en ensamble SM-guldmedaljörer i käppakrig som inmundigade vad som inte bör varit alkoholfritt.

 

Oavsett så inledde blåvitt med att vinna situationer, stånga sig igenom slalombanor av himmelsblå portar och öppna upp planens bredd. Tidigt så tog Erdal Rakip en, vad som skulle kallas felaktig vinkel i NFL-sammanhang, gentemot Haitam Aleesami vars inlägg var centimetrar från att servera en framtumlande Mikael Boman. Mittbacksparet Kári Árnason och Franz Brorsson var inte helt synkade och den förstnämnda tvingades att strategiskt ta en gult kort när Tobias Hysén timeade (ja, svengelskt) en djupledslöpning. Inser såklart att det är knepigt med de sex olika kombinationer av mittbackspar som Malmö kan mönstra (tolv om man tar hänsyn till exakt position) men tycker nog att stöta/falla samt lyftförfarande bör kunna utföras bättre. Det är många läktarcoacher som har en ganska stor kravbild på speciellt Árnason och Rasmus Bengtsson men det finns ju faktiskt en anledning. Deras ryggradsinpräntade rutin ska inte vara det som fallerar vid den här sortens mål.

 

Men något tidigare än vanligt så började Malmö knappra sig in på temposättandet i matchen. Ja, förmodligen fanns där en uns betydelse i att Sören Rieks fick lämna planen och in kom betydligt sämre Martin Smedberg Dalence. Mittfältet fick diktera lite villkor genom att hålla i bollen och understödjas av en bra rörelse på omkringvarande spelare. Båda ytterbackarna kom okej med i spelet, där Pa Konate fortsätter att imponera. Agerar med en överraskande pondus i allting utom möjligen kaströrelsen på inkasten, som förmodligen snart kommer att dömmas över till motståndarna inom en snar framtid. Magnus Wolf Eikrems utgångsposition blev verkligen inget hinder för honom utan opererade över stora ytor. Både Anders Christiansen och Oscar Lewicki låg för det mesta rätt i sina positioner och erbjud inga lätta passager för Göteborg. Som optimistisk supporter med föreställning om vad AC eventuellt kan prestera så vill man givetvis ha ännu mer, men matchens dignitet gör att man tillfälligt får acceptera en något mindre grad dominans. Passningsspelet generellt var bättre än tidigare och man höll bollen på backen tydligare. Utan exakta siffror så kändes det som andelen Unforced Errors var låg på en acceptabel nivå.

 

Anfallsparet Jo Inge Berget och Vidar Örn Kjartansson fungerade så pass bra som jag hoppades. Självfallet kunde det varit ännu bättre men man förstod varandra bra i många situationer vad gällde instick, överlappningar och bollmöte. Kjartansson fick inte gjort något godkänt mål, men i en av många hårfina avblåsningar, offside eller ruff, så tryckte han in bollen distinkt bredvid Bea-Johnny. Oavsett målets legitimitet så verkade vår isländske utslocknade gejser samlat på sig nytt självförtroeende. Jag gillade det jag såg och har en förhoppning att han som relativt utskälld blir en av matchens positiva huvudpersoner i nästa omgång mot Häcken. Hans ribbnick var inte heller dum; utifrån AC:s missade sparks höjd och hans position så var den inte speciellt lätt att nicka nedåt med fart, utan försöket får ses som bra.

 

HR 20160428 MODDSen kom knallen som t.o.m. fick kameramannen att hoppa till. Sätt er då in Tobias Sanas situation. Inte ens vänd mot Göteborgs klacksektion, med rejält tilltaget avstånd. Inte yttrat en provocerande stavelse till föreningen som inte vill tina upp honom efter Ajaxsejouren. Utan nämnvärd speltid som bidragit till MFF:s prestation hittills i årets Allsvenska. Helt plötsligt dimper där ner en smällare med både lite sprängkraft och en inneboende missljud som kan orsaka öronproblem som inte kan repareras. Pjäsen landar några decimeter från honom och med nån ynka tiondel på sig att reagera så kan du ge dig fan på att du blir chockad vilket inte alls orimligen gör dig totalt kolerisk. Hade där legat en reservboll så hade det förmodligen varit den som använts, men istället skrev Sana in sig i svenska 2000-talets något klena spjutkastarhistoria (ja, Wikipediauppdateringstweeten var bland det roligaste jag sett där på sistone). Såklart kan jag stämma in i kören att någon form av tillrättavisning eller mindre straff är på plats, men hur i hela helskotta kan det vara som så att fokus bland journalisterna på plats direkt faller på honom? Uttala er för fan inte för snabbt! Skit i att ta ställning innan ni har fått se repriser och gjort en analys i huvudet! Vi behöver inte en kennel full av pudlar i direktsändning. Trots Jon Persson, som ånyo underpresterade, fanns på plats så var den annars kloke Jens Fjellström som främst får bära hundhuvudet.

 

Utfallet av kvällens abrupta avslut då? Ja det vet man ju aldrig. Vi snackar om disciplinnämnden. Deras vägar äro outgrundliga. Det kan bli säckhoppning om tre poäng. Det kan bli potatis-på-sked-race. Det kan bli mazarinätartävling. Eller så tar man ett krafttag och tydligt sätter ett prejudikat som gäller framöver. Eftersom linjemannen också direkt påverkades av bangern och det tydligen inte gick att sätta in fjärdedomaren på den positionen, så kunde inte matchen återupptas, oavsett om publiken fanns kvar eller inte. Något omspel av 13 minuter plus tillägg blir för olikt förutsättningarna som fanns före knallen. 0-0 känns som ett rån eftersom det var ett tydligt MFF-momentum. Det enda rationella är skrivbordsseger. Hur jäkla mördande tråkigt det än är. Istället för att mala ner och trycka in en segerboll sista fem mellan IFK:s nykomponerade mittbackar så får vi förmodligen se tillbaka på den här matchen som en skitseger. Istället för tre raka triumfer mot Göteborg så sätts en smutsig asterix in i statistiken. Istället för att fira så får vi gå i någon form av limbo förrän SvFF bemödat sig att klara av ärendet.

 

Vilken jävla skitavslutning på dagen. Och förresten; #backasana.

 

 

Tre stjärnor:

 

Konate 1604273 Pa Konate: Visar just nu att han faktiskt är en ytterback av hög allsvensk klass. Följdsam och svårforcerad på egen planhalva. Villigt rörlig och påpassligt opportunistisk när luckorna öppnas. Sitter på ett bra lugn och lyckas med de flesta passningarna, både framåt och i små trianglar.

 

 

Rakip 1604272 Erdal Rakip: Som någon uttryckte på Himmelriket; har börjat visa lite Durmaztakter med sina oväntade genombrott och hala spelsätt, som irriterar både motståndarna och deras publik. Imponerar mer och mer med sin boltouch och teknik. Cementerade sin startplats genom att prestera även på yttermittfältsplats.

 

 

Eikrem 1604271 Magnus Wolff Eikrem: Vargen har verkligen kommit stärkt ut från den karga vintern. Trippar fortfarande med samma härliga flexibitet men är ändå distinkt i sina passningar och beslut. Igår var han på nytt en bidragande faktor för att sätta upp flera av MFF:s bättre anfallsvågor. Sätter just nu press på anfallarna att börja prestera.

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg