Elmiminering

Kalmar verkar vara ett lag som i det stora hela inte vispar upp en känsloorkan när de kommer på tal. De har snarare blivit ett respektabelt lag som blivit synonymt med ett oscillerande i Allsvenskans mittenparti med relativt profilstarka nyckelfigurer och den nästbästa arenan i södra landsänden. Ja, de tar sitt tydliga ansvar för svensk fotboll genom att spela på gräs och rätmätigt ignorera den logistiskt möjliga dopingen som gladeligen bordläggs av desperata lyckosökande deltagarlag.

 

På förhand så spådde Kalmars säsong både kunna bli himmel eller helvete. En Elm-triad tillbaka skulle kunna boosta vilket lag som helst, utifall de kunde frambringa sin något fallnade glans. Hittills så har dock 2016 inte blivit den kickstartern som man hoppades på, även om man glimtvis kunnat skönja brödernas spetskvalitéer. Istället så har rubrikerna främst handlat om en skriende tom kassakista och han som kom att tillfälligt mätta den, Marcus Antonsson. Våren 2016 så blev han synonym med att bära ett allsvenskt lag på sina axlar. Killen gjorde mål på mer eller mindre allt och ordnade på egen hand flertalet av de sparsmakade poäng som småläningarna tagit.

 

Men nu är han i Leeds. Som dessbättre även norpade Mikael Antonsson så vi himmelsblå slapp att ha magsår över en eventuell värvning av honom.

 

Biljettbarometern påtalar att suget inte tagit semester utan en respektabel skara kommer få se ett Malmö komma till spel för första gången någonsin utan en enda spelare som först och främst vill etikettera sig som yttermittfältare. Rodic är borta lika snabbt som han kom. Även om det är ordlekande på mediumnivå så är det ändå ögonbrynshöjande att Kuhns ovilja att prioritera den breddande och kvicka vesslerollen på kanten. Istället fortsätter man att förfina ytterbackarnas deltagande i offensiven. I en intervju med Fotbollskanalen påtalade Kuhn att både Svanberg och Yotún kunde lira ytter vid behov. Spännande att höra. Känns härligt att man har så stort förtroende i en sjuttonåring så att den sprängfulla pengapungen får fortsätta baxna. Det sänder också svallvågor nedåt i leden. Du kan ta dig in i MFF via de egna leden. Svanberg väntar på sin Stadionpremiär efter assistinhoppet mot Östersund. I en någorlunda stabil ledning så hoppas jag att Berget kan få avnjuta slutminuterna med något läskande från båset. Peruanen hade också varit intressant att se mer än 10 minuter i ledning. Yotún har en bolltouch och ett spelsinne flankerat med sin speed som känns gjutet för att både stövla innåt på Kuhnsk önskan men även stövla utsida och mata inlägg i luften och längs backen. Men han behöver få känna på rollen i matchtempo. Å andra sidan så är det nog bara att ha lite tålamod; med den frekvensen de gula korten regnar och konstgräset skördar sina offer så slår säkerligen min stilla önskan in på sikt.

 

Nyckeln i eftermiddag tycks vara utkristalliserad till att fortsätta vara täta i försvaret. Fem nollor och sex av sju vinster talar ett tydligt språk där Kalmar kommer bli beroende av att deras bitvis kreativa offensiv behöver vara högsommarhet. Samtidigt så kan denna komma genom väl avvägda bollar som brunkas in via fasta situationer. Elmarnas påverkan på matchen skall hållas till att se miserabelt uppgivna ut, och därmed boosta himmelsblått än mer.

 

Mål framåt känns som något vi gör, även om antalet inte är i paritet med vad som skapas. Där finns en mängd olika aktörer som kan spetsa hål på en smålänsk defensiv, som på sistone även blivit av med korsbandsskadade Viktor Agardius. Tinnerholm var brutalnära att bli segerskytt mot AIK. Är det dags nu månne?

 

Utanför eftermiddagens lag är den fortsatt skadade trion Safari, Vindheim och Sana. Allihopa tränade på i varierande skala under veckan och närmar sig comeback. På målvaktssidan vikarierar redan CL-avklarade Marko Johansson. Jag tror Malmö har hittat en jäkligt spännande framtidsman mellan stolparna. Frågan är om han är så vass att han kommer gå förbi Fredrik Andersson redan under nästa år.

 

Femtonde omgången. En seger idag och vi har bara tappat 11 poäng på seriens första halva. Kändes svårt att tro efter avgrundsförlusten mot Sundsvall.

 

 

Matchstart 16:00 Nya Malmö Stadion. Förväntad startelva:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
HMB Árnason
VMB Bengtsson
VB Konate
VM Eikrem
VIM Adu
HIM Christiansen
HM Berget
HF Rosenberg
VF Kjartansson

Förmodad bänk: Johansson, Carvalho, Yotún, Brorsson, Rakip, Svanberg, Bergqvist

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Tvåiett

Ja det ska väl göras då. Jag ska avhandla derbyförlusten. Men det blir fantamaj i korta drag. Och det är av ren pliktskyldighet även om jag dragit ut på det å det längsta. Det har varit en djup mental dal att vandra från att Tornspelaren från min yngre fotbollsår, valde att skicka ut Oscar Lewicki från cupfinalen. Men, då kör vi. Grattis Helsingborg. Det var längre sedan sist och det kommer förhoppningsvis ta lång tid innan det händer igen. Ni undrade varför vi inte sjöng. Vi tänkte att ni hade några års tystnad att ta igen för. Malmös fokus låg tyvärr lite mer på att offensivt nöta ner än att vårda insikten om att mästerskapsvinster byggs bakifrån. Vankelmodet från strafftorsken låg kvar som en för sen GT på Slagthuset, med kommande förmiddagsjobb. Malmö hade mer boll, fler intentioner till chanser, men kunde inte omsätta det alls. Alla gullar med Pågen Larsson för hans förmåga att göra snygga mål och vara klämkäck. Helsingborg borde fått stånga sig mer mot ett trygg himmelsblå fästning. Fast då kanske de rullat boll i Pappa Larsson hade inlett svaret på den frågan med ett sedvanligt ”Nääw”.

Tre Stjärnor:

 

160508 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Målskytt än en gång, även om det kom lite väl sent. Kunde ha räckt till poäng då han skulle blivit serverad av Rasmus Bengtsson i sista sekunderna. Levererar just på en hög nivå, även om hans trolleri inte kunde forcera ner försvaret. Behöver få hjälp med smartare rörelsemönster från sina offensiva vapen.

 

 

160508 2 Sana2 Tobias Sana: Även om där stundtals finns en aura av klydderöveri, så har vår spjutkastare tagit med sig lite knuten näve in på banan. Snillrik, utmanande och relativt rörlig. Han har ju det mesta för att vara en poängspelare. Fan vad jag önskar att han bara kunde få blåsa av sig alla tvivel om hans kapacitet. Det våras för Tobias.

 

 

160508 1 Tinnerholm1 Anton Tinnerholm: Ja, han missar. Ja, hans avslutsfot är obefintlig. Men för eller senare kommer det, för hans positiva ytterbacksintentioner är så pass frekvent återkommande att han blir ytterligare en anfallsdimension. Glöm inte bort Zalgiris i fjol.

 

 

 

 

Vi har även fått reda på disciplinnämndens beslut att stänga av Markus Rosenberg ytterligare en match. Därtill även Lewicki. Förbannade jäkla tombolaregler. Karlsson och Ekberg backas upp i sina felbeslut av Mazarinmaffian. Och smutsluffarna Emil Wahlström och Nasiru Mohammeds tvivelaktiga pajaserier får ännu mer betydelse! Bra jobbat!

 

Elvan mot Gefle kommer att få ett annorlunda utseende än vad man kanske hoppats. Eller inte. Nu har vår goda ghanan Enock Kofi Adu mognat till sig på bänken tillräckligt länge och läget tycks vara passande för den spelfördelande och stundtals brilliante virtuousen. Det har varit många turer fram och tillbaka om hans vara eller icke vara men nu tycks lagledningen valt honom före Erdal Rakip på den vägledande torsdagsträningen. Märkligt kanske ifall han inte ingår i planen efter sommaren. Men samtidigt så får man ibland kompromissa och det finns inget viktigare just nu än att med önskvärd tydlighet visa att man kan slå Gefle trots en oroande stor frånvarolista. För att ge lugn och ro i det bollövertag som rimligen infinner sig mot Gefles handbollsförsvar så blir Malmös mittfält kanske det mest kreativa man hittills mönstrat i år. Sana och Anders Christiansen får växla och stå för djupledsbidraget. Samtliga fyra har kapaciteten att knö in en boll i en trång lucka. Med detta sagt så är det bara att hoppas att Adus matchform väntar på att explodera likt den fantastiska vår som just nu kramar om Skåne.

 

På forwardsidan så är detta en match-i-matchen, efter Jo Inge Bergets skada och Rosenbergs avstängning Guillermo Molins fortsätter att spela med utgående kontrakt, och hans aktier är inför denna fight inte sjukt lockande. Han behöver vända på detta för att visa sig lukrativ att satsa på. Under andra halvan mot Håijeff så såg han tämligen tung ut och djupledsförsöken var tafatta. Både han och den förmodat besvikna Vidar Örn Kjartansson behöver bli tydligare. Målomsättningsbara bollar regnar inte ner som nån fröjdefull jäkla manna (även om lördagens mittfält förhoppningsvis kan skicka iväg nån bevingad sötsak) utan man måste hitta en rollfördelning. Varken Molins eller Kjartansson är i nuläget speciellt bra targets, vilket eventuellt är inläst från motståndarhåll. Ska vi använda oss av en forwardoid (jag kunde inte hålla mig, kvasiordfanskapet bara ville vara med i inlägget!) uppspelspunkt så gäller det att det görs i rätt läge. Kanske i en übertydlig situation där man redan etablerat ett djupledsspel både centralt och via flankerna? Bryt upp försvarets föreställningar och för jävelen, gör skarven eller hur nu bollen touchas, enkel utan Joga Bonito-moves.

 

Och sen handlar det ju om att inte bli straffade bakåt likt Jönköping och Sundsvall. Franz Brorsson är tillbaka in i startelvan. Det var länge sedan han var inne påett baklängesmål i Allsvenskan. Känns tryggt. Kanske även Yoshimar Yotún skulle få chansen här? Fin avvägning, men Pa Konate har ändå visat upp klokt avvägda anfallsinriktade löpningar. Det är inte omöjligt att peruanen kan få ett inhopp, mycket tak vare den tunna bänken som ser ut att mönstras. Vladimir Rodics medverkan är osäker. Både Mattias Svanberg och Teddy Bergqvist är med U17-landslaget och är således indisponibla. Eller varför inte drömma sig bort och låta sig kittlas av tanken att Piotr Johansson presenterar sig för Allsvenskan likt Åla-Agon gjorde 2009. Intressant vem som tar den vakanta anfallsplatsen på bänken. Isak Redzic kan vara svaret.

 

Vad vill jag lägga till om Gefle då? Inte ett enda dugg faktiskt. Mer att visa delar av deras nya arena har vissa siluettmässiga likheter med Malmö Stadion. Och att Robin ”Tomelilla” Nilsson inte gärna får lov att visa att släkten är värst. Och att 3-14 är osmickrande dåligt på de tre senaste matcherna. Nån bättring är inte att vänta imorrn.

 

Kul förresten att Capo Agge snart är tillbaka där han hör hemma! Starkt slantat av alla som tryckte in en slant för att pröjsa den orimliga böter han fick efter att han äntrat arenan efter CL-avancemanget mot Celtic i fjol!

 

Och om du inte redan läst Hans Fridlunds artikel på Sydsvenskan och Svenska Fans, så gör det!

 

http://www.svenskafans.com/fotboll/mff/hans-fridlund-man-maste-skilja-pa-klacken-som-helhet-och-dess-bestandsdelar-552498.aspx

 

 

 

Matchstart 16:00 Nya Malmö Stadion. Förmodad startelva:

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Rakip, P.Johansson, Rodic, Redzic
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Rakip, P.Johansson, Rodic, Redzic

 

 

”När träden lyser gröna i en Malmövår, och MFF-familjen utpå Stadion går…”

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Truppgenomgång Malmö FF 2016

Med två dagar kvar till den himmelsblå avsparken i årets Allsvenska så sammanställde jag en betygsättning på det laget som man går in i serien med. Det är, utan tvekan, ett lag som kan rista in sig i pokalen i början på november. Det har en mer helgjuten bredd än vad jag kan komma ihåg att jag kännt i någon himmelsblå trupp sedan Roys dagar.

Målvakter:
1 Johan Wiland
27 Zlatan Azinovic
29 Fredrik Andersson
30 Marko Johansson
Kommentar: Wiland är tämligen ohotad etta om hans rutin och gedigna kvalité inte har allt för djupa dippar. Spelet i luftrummet är ett ständigt orosmoment samtidigt som han kan dominera totalt med reflexerna på mållinjen. Överlag okej med fötterna men stundtals bedrövliga utsparkar. Anderssons fortsatta väg i MFF kommer avgöras under året; om han på allvar kan utmana Wiland så kanske kanske han kan växa fram som en förstakeeper. Johansson ännu ung och behöver inte brådska. Azinovic har fått en schyst respit efter sin skada och får hoppas på superflax alternativt behövande klubb som bandat Supercupsfinalen 2014.
Helhetsbetyg: 3

Innerbackar:
17 Rasmus Bengtsson
21 Kari Arnason
25 Felipe Carvalho
31 Franz Brorsson
Kommentar: Egentligen en ganska bra uppsättning. Bortsett 1) Bengtssons ständiga skadebekymmer och 2) Arnasons något ojämna nivå. Om dessa två bitar går MFF:s håll i år så är detta en uppsättning som kan föra Lennart tillbaka till Swedbank Stadion. Carvalho är oslipad men intressant med sin styrka och inbitna vilja att spela sig ur situationer. Brorsson lägger inga filtar emellan och är ganska snabb; finns fina utsikter över hans potentiella utvecklingskurva. Kvartetten känns farliga i huvudspelet och borde gå klart plus i hörnmålskolumnen.
Helhetsbetyg: 4

Ytterbackar:
2 Pa Konate
3 Anton Tinnerholm
13 Yoshimar Yotun
26 Andreas Vindheim
Kommentar: En offensivt tämligen intressant fyrling. Klart bättre framåt än bakåt, vilket dock borde passa under förutsättning att man kan äga mycket boll och göra det på sättet tränarstaben föredrar. Tinnerholms vinnarskalle och snabbt inlärda malmöitiska attityd guld värd för laget och balsam för varje tung supporter. Yotun har inlett säsongen bra och kommer vinna på att ha hittat sin parhäst på vänsterflanken redan under våren. Konate har varit väldigt ojämn i sina insatser men kan peka i båda riktingarna bitvis. Vindheim behöver få en liten positiv skjuts snart efter en tung försäsong. Hur påverkar Behrang Safaris redan uttalade återkomst?
Helhetsbetyg: 4

Innermittfältare:
5 Erdal Rakip
6 Oscar Lewicki
7 Anders Christiansen
8 Enock Kofi Adu
14 Erik Andersson
19 Magnus Wolff Eikrem
32 Mattias Svanberg
Kommentar: Lagets överlägset mest välklädda position. Här har Kuhn ett riktigt gottebord att välja på. Frågan är bara om han per automatik ska välja de två bästa spelarna eller om man påtagligt väger in dimensionen vem som passar bäst och kan förädla varandra. Christiansen är den mest mångsidige och är därmed svårpetad. Adus spelfördelande kvalitéer är iögonfallande samtidigt som Lewickis slit och positioneringsspelt kommer väl till hands. I matcher med mycket boll så borde Wolff Eikrems lirarfeeling kunna luckra upp tighta försvar. Samtidigt så har Rakips terrierarbete inte gått obemärkt förbi. Med stor sannolikhet försvinner åtminstone en innermittfältare till sommaren och dessutom är Andersson dubbellicensierad till TFF. I flera matcher lär någon naturlig inner få agera från mittflankerna och arbeta sig inåt. Kan tyckas att det saknas rejäl målfarlighet härifrån, men det kan klart vara avhängigt på hela lagets offensiva prestation. Intressant var Kuhn väljer att sätta potatisen Svanberg.
Helhetsbetyg: 5

Yttermittfältare:
18 Piotr Johansson
20 Vladimir Rodic
22 Tobias Sana
23 Jo Inge Berget
Kommentar: Yttermittfältet är egentligen lite klent tilltaget vad gäller klassiska kantlöpare. Rodic är den som är mest stöpt i formen, men är något klen i kroppen och saknar det där riktigt hotande steget om han vill trampa sin gubbe på utsidan. Berget är i dagsläget självskriven på vänstersidan. Kombinationen av arbetskapacitet och offensiv smartness har verkligen förädlat MFF:s offensiv. Sana har trots många chanser, inte kunnat prestera fullt ut. Framförallt inte i poängkolumnen, vilket gör att han känns långt ifrån startelvan. Trots allt är han en joker, som förhoppingsvis hade kunnat få en grym ketchupeffekt om han bara kunde ta sig över flyttröskeln. Johansson är på tillväxt men har visat att han håller bra i Superettan och därmed som inhoppare i Allsvenskan.
Helhetsbetyg: 4(-)

Anfallare:
9 Markus Rosenberg
10 Guillermo Molins
24 Vidar Örn Kjartansson
33 Teddy Bergqvist
Kommentar: Himmelsblått sitter inne på tre av Allsvenskans absolut bästa anfallare när allting stämmer. För Rosenberg ser det lovande ut och där finns mycket att slänga fram ifall man använder 2015 som mall. Både han och Kjartansson är mångsidiga anfallare som kan göra mål på många olika vis bådar för ett flerfacetterat offensivt manglande. Samspelet behöver filas på men förutsättningarna finns där absolut. Molins kapacitet är fortfarande höljt i dimmor. Två tunga korsbandsskador sitter i skallen i varje närkamp. Men hans fotbollsskalle kommer lära sig att hantera det bättre och bättre ifall han bara får vara skadefri i övrigt. Han kommer kanske inte tillbaka i 2013 års lätta men brutala steg. Men är han nära så är han en grym tillgång. Bergqvist är lite spännande. Får verkligen en liten chans att få debutera om inga fler anfallare värvas.
Helhetsbetyg: 4(+)

Utlånade:
Sixten Mohlin (Mv) Kristianstad
Benjamin Fadi (Anf) Karlskrona
Pawel Cibicki (Anf) Jönköping
Kommentar: Egentligen bara Cibicki som känns rimlig för återkomst. Blir intressant att se ifall han kan resa sig i en icke hemtam miljö där förhoppningsvis speltiden blir stor. Hade bra målsnitt kontra antalet minuten men saknar den där riktigt spetsegenskapen som brukar vara viktig för en anfallare.
Helhetsbetyg: 2

Ledarstaben:
Allan Kuhn (Coach)
Olof Persson (Assisterande Coach)
Daniel Andersson (Assisterande Coach)
Jonnie Fedel (Mv-tränare)
Ben Rosen (Fystränare)
Kommentar: Kuhn har verkligen tagit sig in det Allsvenska rummet med storm. Känns öppen och ärlig. Hoppas inte den malmöistiska cynismen blir för tung om inte allting klaffar direkt. Persson är en gedigen gammal hjälte, men jag tror många gärna velat ha specificerade roller, som defensiv coach etc. Anderssons lite försynt assisterande roll känns vag. En del hävdar att där finns någon form av baktanke medan resten ser det som ett litet misslyckande att inte hittat rätt assistent till Kuhn. Hade gärna sett att man redogjorde för klubbens intressenter om rollfördelningen i ledarstaben. Tror tyvärr inte att Fedel kan lära Wiland mycket om utsparkar 🙂
Helhetsbetyg: 3(+)

Och slutligen så presenterar jag min potentiella drömelva som jag hoppas att få se någon gång under säsongen. Varför inte krossa Göteborg med dessa pågar på plan?

Startelva Optimal

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

Adusituationen

Långfredagen 2016 kröntes med att Malmö FF, inför ett relativt öde Swedbank Stadion, krossade finska HJK med 4-0. Vi längtande himmelsblå fick anledning att jubla flertalet gånger. Guillermo Molins levererade passningar på ett sätt som gör att Sportchef Daniel Andersson bara måste greppa den bläckdoppade gåspennan. Markus Rosenberg ser hetare ut än på ett antal månvarv och kommer inte nöja sig med att vara näst- eller tredje bäst i årets Allsvenska. Men vi fick än en gång känna på att där finns en elefant i rummet. Som tycks vara jobbig att tala om. Men frågan är hur situationen skall hanteras. Enock Kofi Adu var typ bäst på plan under sin stund på plan.

Adu är i sina bästa stunder en spelare som inte borde vara nära en allsvensk innerplan. Hans kompetensnivå vad gäller spelfördelning och bollhanteringen runt denna är magnifik utifrån ett svenskt serielunksperspektiv. Under sejourerna i Europa 2014 och 2015 visade han med önskvärd tydlighet varför han redan spelat CL. Han, tillsammans med Markus Rosenberg gick i bräschen för att MFF skulle våga spela fotboll, även mot stormakter från kontinenten. Det blev ändå två segrar och ett flertal behjärtansvärda insatser, som la ett uppfräschat himmelsblått ankare inne i den flådiga marinan. Vi har delvis återvänt till rampljuset och fått betalt för det. Och där i har Adu varit en av huvudrollsinnehavarna.

Ghananen har redan från sin ankomst antytt att han ämnar att hitta en större manege för sig själv. Det är inget fel på självförtroendet, men å andra sidan kan han med svenska mått backa upp det tämligen starkt. Det har ryktats om israeliskt och spanskt intresse vid ett par tillfälle under fjolåret men inget konkret läckte ut. Istället så besudlades vi med pladder från den onämnbara ”chefen” som drar i Adus trådar; han var på väg att lämna och han skulle till USA:s Malmö (det borde man väl kunna kalla det om Malmö ska vara Sveriges Chicago?). Och där var säkert en hel del som med mig tänkte något i stil med: ”Okej, vill du så jäkla gärna iväg så varsågod. Vi vill ha spelare som vill spela i Malmö FF. Om jänkarna betalar oss skäligt så kör på.”)

Men. Helt plötsligt blev det kalla fötter. Adu talade ut i pressen. Han vill vara kvar i Malmö. Han älskar fansen och vill hjälpa Malmö till nya framgångar. Okej..

Nu står Malmö helt plötsligt i en situation där man inte bara är ytterst välklädd på mittfältet, utan även måste prioritera vilka plagg som bör användas. Om man avser att sälja Adu i nästa fönster, vilket känns som ett rimligt antagande, utifrån dagens manskap, så behöver han matchspel. Hans insatser i Malmös Europaäventyr boostar hans värde nu, men om fyra månader är villkoren och prislappen en helt annan. Speltid i Allsvenskt sammanhang är en bristvara utifrån spelaruppsättningen. Oscar Lewicki, Erdal Rakip och till viss del Mattias Svanberg och Erik Andersson blir direkt påverkade av Adusituationen. Även Magnus Wolff Eikrem, Vladimir Rodic och Guillermo Molins kan få en släng av konsekvenserna.

Det är ingen lätt situation att deala med. Sportchefen domderade ut på ett ovanligt myndigt vis vad han tyckte om det hela och inte minst för att sätta hårt mot Pladderkajan. En del lät sig övertygas av Adus fina insats mot ett ganska blekt och oinspirerat finskt motstånd. Många hävdar att Lewicki försvinner i sommarfönstret och då är det gott med en kickass backup. Där finns många osäkra parametrar i det hela.

En stabil centrallinje behöver tid att spelas ihop. Således finns där såklart mer problematik än Adusituationen. Men det hade varit fantastiskt skönt att ha avhandlat denna illaluktande soppa.

Själv anser jag att följande lösning känns adekvat. Erbjud Adu att stanna i Malmö och slåss om plats i startelvan på lika villkor. Som han enligt sina senaste uttalanden vill göra. Mot att han förlänger sitt kontrakt med ett år. Det året som han till viss del bråkat bort med sin gräset-är-grönare-på-andra-sidan-attityd. Han har möjlighet att fortfarande lyfta en ansenlig allsvensk lön och kommer därtill förmodligen få en god chans att ta sats mot VM 2018 och Afrikanska Mästerskapen året innan. Om detta inte godtas, så säger vi så. Varsågod att gå till första bästa -spor. Ta inte energi från ett lag och en organisation som ämnar att fokusera på att vinna titlar. Ta inte plats för spelare som ämnar att iklä sig den himmelsblå tröjan som ordinarie, före man ska ut och äventyra i Europa (Erdal Rakip! Det uttalandet har blivit synonymt med dig!). Ta inte bort den glans som du förtjänat utifrån finfina insatser genom att bråka dig ut ur ett kontrakt. Det är inget värdigt vis för en spelare av din kaliber, Enock.

För övrigt anser jag att Pladderkajans licens bör förstöras.

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

Den utrotningshotade ålen

Rubrik 20160315Himmelsblått är fortfarande med i leken om Cupen och därmed även kvar på den sista smala bron ut i Europa 2016. Genom att man lyckades freda målet under första halvleken, så fick Allan möjlighet att prata roligt med manskapet och låta tyngden tala. 1-0-målet, som räckte som frälsning, grundades i en bollstöld i ett känsligt uppspelsläge för Peking. Anders Christiansen var tjuven. Efter två anfallsvågor, så varierade Anton Tinnerholm med en tidig inläggspastej, som försäsongshetaste Jo-Inge Berget lobbtouchade och vips så var den Kina-importerade isländska kobran där och högg! Vidar Örn Kjartansson kommer att bli ett återkommande namn i målkolumnen om han bara får hålla sig frisk.

Med Vidar och Markus Rosenberg så har MFF ett anfallspar som kan producera tillräckligt för att Lennart ska hitta hem. Det kanske inte är någon sjuk djärv gissning men jag ställer mig på den positiva sidan om spådomarna som haglar runt i den sega malmöitiska vårvintern. Kaptenen kan verka trubbig och på Himmelriket har där faktiskt varit en och annan som påpekat att det inte finns plats för några heliga kor i MFF:s laguppställning. Hold your horses! Nu behöver Malmö visserligen leverera tidigt på säsongen utifrån att man nå Europa, men Rosenberg har varit relativt trögstartad två år på raken. Den offensiva kvintetten som Allan Kuhn tycks vilja starta med har, enligt mitt sätt att se på det, den bästa offensiva potentialen vi satt på banan under min medvetna supporterlivstid. Arsenalen är bred, och med en Yoshimar Yotún som tycks ha fått en anfallstaktisk omdisponering instruerad, så är känslan att motståndarna får svårt att ha koll på samtliga himmelsblå vapen under dryga 90 minuters fotboll. När Rosenberg håvas in så uppstår hål på andra håll. När de andra ska fångas in så hugger Mackan. Vår alldeles egna Malmö-kobra.

Zlatan presenteras i morgon med den nya tröjan. Ingen tvekan. #ingenkickarfotbollsomhan

En som slingrar iväg till nya jaktmarker är Agon Mehmeti. Under måndagen bekräftas ryktet som florerat och ej dementerats. Den rögade Ålen lämnar Malmö för en andra gång; denna gången på ett proffsäventyr norrut. Något mindre exotiskt men samtidigt känns det som en bättre rond att gå. Mehmeti värvades in 2014 utan att riktigt behovet fanns. MFF slantade upp för bredden och la lite extra poletter, kanske av symboliska själ. Efter Malmös goda omnämnande i Norge (Hareide, Berget och de andra har varit hett CL-stoff; även Norge är i behov av lite klubblagsframgångar) så kommer Agon få den chansen i Stabaek. En chans som varit väldigt sparsamt förekommande i Malmö under denna sejouren. Mest signifikativt för hela perioden var hans tidiga skada mot Falkenberg efter hans ursnygga kontring i matchen mot Hammarby gett honom chansen att få starta. Med ett lite mer spark-och-springbetonat spel, som verkligheten är i Tippeligan, så kan hans spetsegenskaper, så som djupledshot och påfyllning i boxen, bli bra värda. Oj vad där är många som unnar honom det! Han har visat proffsighet genom att bita ihop trots minimal speltid. Därtill har han sprudlat av genuin glädje när det gått bra för laget. ”Det är inte lätt att få tag i bra folk nu för tiden” har blivit ett skojmantra vi kör på mitt jobb. Detta kan utan tvekan appliceras på Agons bidragande för truppens välmående. Hans sort är utrotningshotad. Sen hade ju EM varit ytterligare några procent roligare om Ålen snärjer en plats i Albaniens trupp.

Vad blir konsekvensen av Mehmetis transfer? Kommer Malmö håva in en ny anfallare? Är man nöjd eller vill man plocka in en vesslesnabb djupledslöpare? Eller den ständigt vurmade targetanfallaren? Personligen varken hoppas jag eller tror på någon ny gubbe in. Låt laget sjunka in. Ja, det kan uppstå situationer som det blev på målvaktsfronten i fjol. Men på forwardssidan är det annorlunda. Där finns alternativ. Vi har en bänk som är avundsvärd. Färdigställ ett godtagbart kontrakt till Guillermo Molins. Våga ge Pa Konate, ”Lorensborgsexpressen”, fler chanser, för Yotún är redan mittfältsstöpt. Behrang Safari kommer nog inte att testas som mittback direkt vid ankomst. Med Yotun högre upp så finns Berget som alternativ offensivt. Nu gjorde Vladimir Rodic en bra match mot Norrköping, men Berget bör knuffa bort honom därifrån ifall man vill testa Yotún-rokaden samtidigt som det ordinarie anfallsparet är disponibla. Därtill så tror jag på att låta Mattias Svanberg och Teddy Bergqvist känna att de faktiskt inte är milsvidd från matchtruppen. De är båda grymt spännande och har tuggat sig igenom ungdomsåren med ett sällsynt framgångsrikt juniorlag. Vinnarskallen kan vara barriärsbrytande för att slå sig in i Allsvenskan på allvar. Även om det inte är samma Bosse, så gillar jag klangen av Bosses påg.

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg