Omprov Nykomling 101

Malmö kommer inte få någon Lennart gratis i år. Norrköping har gett sig fasen på att inte snubbla på onödiga hinder. Trots det blev där lite friktion när man kryssade mot Gefle, vilket gav en välbehövlig buffert när himmelsblått hade förtvivlat svårt mot Kalmar. Laget med kalsongklubbmärket ska ha credd för att ha gjort två gedigna käpp-i-hjulet-insatser mot Malmö. Faktiskt skönt att de fick en gratis trepoängare mot…*trummvirvel*… Håijeff. AIK boostade sitt självförtroende med en viktig seger mot Örebro, och kan väl inte helt avskrivas ännu. Rikard Norling tycks ha lärt sig lite om vinnarkultur. Han verkar dock ha ruvat på den under tiden som Brannman. Göteborg ska få sig ett omnämnande också. En rejäl mina mot Hammarby i Badkaret och en sänkande frisparkskanon från Kennedy Bakircioglü. Man tog den gamla takesättet ”Ett dåligt genrep ger en bra prestation” väldigt ordagrant inför sin trevliga tripp till Kaukasus oljefält för att gräva Europa League-pengar. Det gjorde mig glad. Precis som GIF-bilden med Bea-Johnnys sena slängning mot Djurgården. Denna, Benny Hill-introt och en kall kan få vilken skitdag som helst att spricka upp till ett fjärilsbestruket himmelsrike.

 

Men detta är ytterst potentiell reservplan. Idag ska det förhoppningsvis njutas av att MFF skall vinna. Omprov Nykomling 101. Laget och läktaren är förvarnade.

 

Pawel Cibicki fick en betydande påverkan på årets MFF. Inte nog med att både lag-, klubbledning och supportrar förundrats över hans prestationsmässiga metamorfos, utan även om Guden Åge faktiskt hanterade honom lite väl osmidigt. Hans pudlande målfirande orsakade viss svedja och förbannande i att spela mot laget man har kontrakt med. Oavsett fick hans avklädnad av MFF-defensiven att analyseras, diskuteras och revideras. Efter dubbeltorsken, där Jönköpingsmatchen var det faktiska bottennappet, så har Malmö enbart förlorat en match. Och denna förlorades främst i sorgmod och mental utmattning, inte p.g.a. naiv offensiv med otillräcklig handlingsplan vid bolltapp. Man pinpointade vikten av att försvaret, skall slippa att vara i rörelse när de tvingas i 1v1-dueller. Så ikväll hoppas jag innerligt att slippa en upprepning av vårens kanske tråkigaste MFF-kväll. Även om Cibicki lämnar hemmet utan poäng så kommer han vara en het potatis. 14 poäng skojar man inte bort. Inte heller ett polskinfluerat missnöje. Tro mig, jag säljer byggmaterial till en hel del duktiga, men otåliga, polacker.

 

På MFF:s hemsida adresserar lagledningen att Jönköping Södra spelar lite annorlunda. De rosas, på numera inbjudande och relationsbyggande MFF-vis, och etiketteras som ett man-man-spelande lag. Jag skall försöka lägga fokus på denna detaljen mellan growlandet i ramsorna. Hur kommer det påverka vårt mångfacetterande anfallsspel? Kommer vi få se iglande i ryggen på Vidar Örn Kjartansson och Markus Rosenberg? Jag vill inte låta stursk, men jag är villig att låta dem prova. Anders Christiansen är kanske inte lika finkänslig som Magnus Wolff Eikrem men i villervallan runt straffområdeslinjen så får han gärna fortsätta att snappa upp bollar och placera in dem som i de senaste två matcherna.

 

Jämfört med den krystade insatsen i östra Småland så görs ett par nödvändiga byten. Oscar Lewicki är tvungen att sona sina tilldelade ostamackor och Kári Árnason får fortsätta kurrera sitt småsargade knä. Just islänningen hade en erbarmelrig dag på Stadsparksvallen i våras så det känns inte alls fel att låta Franz Brorsson oskadliggöra de gröna gästerna. Behrang Safari kommer starta i sin första hemmamatch. Förhoppningsvis får han på nytt göra en pausintervju. Även om han fick in lite matchtempo senast så tänker jag bidra så att stämningen genererar samma svettdrypande Fighting Face på vår senaste hemvändare. Enock Kofi Adu får på nytt chansen att blänka till med sin brillians. Hela Stadion vet vad han kan leverera när han är i balans, men utifrån vårmötets dramaturgi hoppas jag att han är fullt beredd på ett idogt jobb i båda riktningarna, vilket jag inbillar mig att både Lewicki och bänkade Erdal Rakip är naturligt mer benägna att pressa ut.

 

En del vill låta Jo Inge Berget agera inhoppare och därmed kickstarta en falnande form. Vår gode borholmian vid rodret tycks ha en rejäl portion tålamod med norrmannen, och vem kommer ifrågasätta om han plötsligt skrider fram som en sommaråskskur och blixtrar till. Enligt mitt sett att se på det så ser jag gärna inhopp från både Rakip och Tobias Sana, men den tilltänkta elvan känns både rimlig och resonabel. Alexander Jeremejeff får sista inhoppet. Om nu Allan ämnar att byta. Ibland känns han mer motsträvig än valfri blöjbarnsförälder i en dal av höstdepression.

 

 

Matchstart 19:00 Nya Malmö Stadion. Förmodad startuppställning:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
HMB Bengtsson
VMB Brorsson
VB Safari
HM Eikrem
HIM Adu
VIM Christiansen
VM Berget
HF Rosenberg
VF Kjartansson

Förmodad bänk: M.Johansson, Yotún, Konate, Rakip, Svanberg, Sana, Jeremejeff

 

 

Kvällens kristallkula:

– Djärvt gissar jag på att Pa Konate gör sin sista match på Stadion på ett tag. Från bänken. Tolka det som ni vill.
– Jönköping leder tillställningen över 50% av matchtiden, men Malmö vänder och tar 3 pinnar
– Erdal Rakip fixar kommer in i underläge och utför ett fotbollsöversatt Howehattrick; ett mål, en assist och ett gult kort

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Ryktas om ett ryck

Högsommarvärmen har en tendens att skörda offer i den allsvenska tabellen. Om poängtörsten inte stillas under denna delen av säsongen så finns där en risk att hela ens höst blir eftersatt. Malmö FF är i nuläget det bäst blomstrande laget med sina nio vinster på de senaste tio matcherna.

 

Närmst jagande Norrköping drabbades av en tung poängförlust när Östersund, anförda av Malmöpågan Saman Ghoddos, luggade dem och lät dem bita av supen. En Malmövinst hade blivit en svidande lusing och avståndet hade vuxit till fem poöng. Just denna summa är det antalet poäng som söndagens motståndare är distansierade med. AIK, denna månghövdat avgudade klubb med svart bälte i att sällan nå hela vägen, har faktiskt med sig en vinst från förra gången lagen möttes. Men det var då. Årets Solnaupplaga känns i sedvanlig ordning inte komplett och därtill också uddlöst. Ingen Nabil Bahoui eller Henok Goitom. Ingen Mohammmed Bangura i högform eller supersvetsad backlinje. Det räcker att gå tillbaka till torsdagens Europa League-kval mot Europa FC från Gibraltar för att inse att där saknas väsentliga pusselbitar för att detta laget borde anses som en allvarlig titelutmanare. Men det betyder inte att man kan vinna en match i Europas mest oberäkneliga fotbolliga. Det blir intressant att se hur ett Norlingslett Gnaget väljer att ta sig an uppgiften som kan vara en hörnsten i huruvida hösten handlar om guldjakt eller bara europajakt.

 

När jag försöker dra mig till minnes alla gånger MFF stått med ryckmöjligheter så har man tämligen konsekvent inte tagit denna. Nu är min minnesbank tämligen subjektiv men känslan, ur ett supporterperspektiv, är att himmelsblå verkar smittas av någon avståndsfrossa och framför krampaktiga och stabbiga insatser. Lite grann i stil med den oförmåga som i majoriteten av matcher man leder och är spelmässigt överlägsna men inte lyckas göra ospännande förrän slutsignalen. Det vore ju själve fan om inte den här olaten kan städas av likt Häckenspöket, Förlust-Efter-Uppehåll-ofoget samt att misslyckas med att fortsätta styra en match vid ett ledningsmål. Vi ska ha krav på Pågarna, för årets upplaga en rejäl semiutopi av vad vi kunde hoppas på för 7-8 år sedan.

 

I veckan har det främst surrats om två platser; mittbackspositionen och innermittfältsplatsen bredvid Dejlige Drengen. Med allsvenska mått är det ganska löjligt angenämt problem. Senast lirande Carvalho har inte släppt några bollar förbi sig i år och ynglingen Brorsson imponerar både med sitt lugn, följdsamhet, tuffhet och vinnande statistik. Ändå verkar Allan Kuhn vilja köra på rutinen i denna matchen. Árnasons imponerande EM-form behöver således pusslas ihop med Bengtssons prickfria insats senast. Enkelt kan tyckas, men svårare i praktiken under säsongen. Personligen, och många med mig, hade nog hellre sett Brorsson och hänvisat till islänningens feriedagar. Eller varför inte en broilad duell med Carvalho kontra Carlos Strandberg?

 

Indikationer pekar mot att Adu får fortsatt förtroende. Malmö hoppas således kunna hålla boll i en av årets på pappret svåraste bortamatcher. Jag gillar det. Ett rimligt resonemang och en tydlig fingervisning av att man känner sig tillfreds med spelet för närvarande. Både Lewicki och Rakip är två bra inhoppare med en tickande klocka bredvid en ledande resultattavla. Rodic verkar alltså hamna utanför truppen. Beroende på tre backar på bänken? Hoppas lagledningen håller en bra dialog med honom för helhetens skull. Inget lätt med den degraderingen han har fått genomleva hittills, även om den rent kvalitetsmässigt inte behöver ifrågasättas enligt mitt sätt att se på det.

 

Sana, Safari och oerhört otursförföljda Vindheim saknas i matchtruppen. Hoppas att ha dem spelklara snart. Särskilt med tanke på att Lorensborgsexpressen ska passera perrongen i Rio under sensommaren.

 

Det går ändå inte att komma från att Gnagarna under vissa omständigheter är kapabla till att åtminstone få sin förvuxna hemmaplan att skjuda av kakafoni. Det kommer bli en speciell bortamatch och som icke-närvarande soffetto så hoppas jag att våra på-platsvarande Malmöiter mörsar på från den otacksamma läktarsektionen. Det handlar ju ändå om från München till Solna Stad.

 

 

Avspark 17:30 Friends Arena. Förmodad startuppställning:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
RMB Árnason
VMB Bengtsson
VB Konate
HM Berget
HIM Adu
VIM Christiansen
VM Eikrem
HF Rosenberg
VF Kjartansson

 

Förmodad bänk: Johansson, Brorson, Carvalho Yotún, Rakip, Lewicki, Svanberg

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Bröd och skådespel

3-0 till Malmö mot Gefle. Mot ett tydligt bottenlag. Vilket har varit problemet hittills under 2016, om vi tar oss friheten att förutspå att Jönköping, Sundsvall och kanske även Helsingborg kommer sjunka genom tabellen som en mer och mer uppblött brödbit. Leverans mot lag som skall övermannas varenda jävla gång. Och där finns på allvar folk som kallar sig anhängare som allvarligt har gått igenom en djuplodad analys inombords och därefter väljer att bua ut laget man är där för att stötta? Ja ni läste rätt. Sanslöst. ”Bröd och skådespel” är något som kan ligga begravet med Roms ruiner (även om de tekniskt såklart till stor del är utgrävda). Tre mål och dundersäkra poäng i minut sjuttiofem med en bortamatch på onsdag upp i Hufvudstaden. Kolla hur det gick senaste gången vi hade ont om återhämtning. Och i denna skrämmande klick så kan jag lova att där finns en och annan som vid första bästa tillfälle väljer att kasta skit på andra slags supportrar än vad de själva räknar sig som. Nällorna.

 

Äckligt snyggt 1-0-mål. Jag har en viss fallenhet för nickskarvar på första stolpen efter att varit i Köln 2006 och sett Marcus Allbäck toucha in kvitteringen 1-1 mot England. 2-0 från Guillermo Molins är en sanslös delikatess. Erdal Rakips chipmål mot Peking i premiären får snällt kliva ner från ledartronen för årets läckraste MFF-mål. 3-0 är ett mål som bidrar till att hålla konkurrenssituationen på helspänn. Vladimir Rodics säsong hittills har inte varit någon Eriksgata, men där finns jäkligt mycket potential kvar att plocka ut ur honom. Hans tillräckliga skott påvisar förhoppningsvis för honom att målfarlighet inte behöver vara kopplad till att göra saker svårt. Även om det tog en halvlek tills målen kom så är matchen mot Gefle i sammantaget en match som medför en positiv känsla av att kunna nöta ner motståndarna med idog rörelse och smart spelfördelning.

 

Tre stjärnor:

 

160514 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Har just nu ristat in platsen överst på listan med något jäkligt vasst. Erbjuder kreativitet med ett inneboende lugn, sätter sig inte i dåliga situationer där han tvingas syna sina fysiska tillkortakommande. Ny assist på hörna och på nytt dominant när himmelsblått fick diktera alla villkor med boll.

 

 

160514 2 Molins2 Guillermo Molins: En välbehövlig injektion. Lufsinsatsen mot HIF var bortblåst och de flesta färdighetsstaplarna var påfyllda med bubblande energi.Två mål kastar in honom i diskussionen på allvar igen. Men framförallt så var det en synbar lätthet i steget som kändes som den bästa bekräftelsen.

 

 

160514 1 Brorsson1 Franz Brorsson: Egentligen inte en match där han fick nämnvärt att göra men i ett relativt jämnt MFF så är det dags för Jonas Påg (ja vi har en ny sån även om det är fel Jonas) att få lite stjärnkredd. Fokuserad med boll, vågar driva upp och nogrann i beslutstagande både med och utan boll.

 

 

 

Ultrasgrupperingarnas tysta protest fick genomslag eftersom den seglade upp som en bengaldebatt på steroider. Himmelriket svämmade över med icke-analyser av matchens genomförande. Istället avhandlades en verbal snoppfäktning huruvida dessa till viss del separatistiska Norraenklaver faktiskt bidrar eller inte. Det är inte skitsvårt att konstatera att stämningen på supportertribunen var tämligen lemlästad utan att man drev på. Svaga argument om MFF:s storhet med svagt publikstöd ala 80-talet lyftes upp för att förminska läktarens betydelse, varpå svar om CL-kvalsmatcher mörsades iväg i andra riktningen. Radanger om bengalbuarnas missriktade energiläggande då man ljudligt påpekar missnöje ifrågasattes utifrån att man satt afasiskt tysta när Norra valde att trycka Mute. Som vanligt, i dessa sortens debatter, så enades man inte om någon vinnarsida. Ingen KO och poängdomarna oense. Vi får nog återkomma till det här i ett senare inlägg. Nu fokuserar vi på ny match istället.

 

Malmö ställs mot det eviga poplaget Hammarby som lever sin egen lilla trollskog. Bajen är ett legendariskt lag med stöd från alla sköna söderpajsare och därtill minst ett tjogg i vardera lilla bruksort i Dalarna och Småland, de gamla bondeupprorslandskapen. Med visioner om en Nordenledning, utifrån att man minsann faktiskt har alla tiders publikrekord, så blir det lika komiskt varje år när korthuset faller ihop. Dessbättre så tycks man kunna lägga ut ständiga derbyminor för de andra två huvudstadslagen. Så dubbla segrar mot Bajen och man kan räkna in en bra plusstatistik mot Råttorna och Aporna. Hammarbys lag i år känns inte jobbigt namnkunnigt, men betydelsen av detta tycks ju vara ringa i Allsvenskan. Högerbacken Birkir Már Saevarsson rosas fram och tillbaka och både Måns Söderqvist och Melker Hallberg kan blixra till. Brassen Alex har visat en bra boxkänsla, inte minst i derbysegern mot Djurgården. Därtill så kan du lita på att John F. Bakirciuglu alltid är farlig med tid i offensiva lägen. Och ja just det. Deras publik kan ju faktiskt mana på dem helt okej.

 

För Malmö så är återhämtningen från skador och avstängningar nästan total. Anton Tinnerholm har dock drabbats av kortfattad gul feber och hans ersättare Andreas Vindheims skadehelvete börjar få en ryggrad av Litmanen-proportioner. Således så har högerbacksrockaden varit prioriterad i förhandssnacket. In med Yoshimar Yotún och flytt på Pa Konate var tänkbart, men efter Franz Brorssons insatser i kombination med den självsäkra förmågan att kunna lösa den ovana positionen så blir troligen Allan Kuhns beslut enklare än man först trodde. Knixet blir att mittlåset än en gång blir Rasmus Bengtsson och Kári Árnason, vilket hittills inte varit lika med tätt. Mittfältet kan vid det här laget formeras på en jädrans massa vis men det är inte orimligt att tro att Rakips tvåvägsegenskaper kan tänkas passa in i en matchplan där Bajen kommer vilja kontra och kanske gärna utmanar en ovan högerback. Enock Kofi Adu förtjänar verkligen en match till för sin match senast, men får nog vänta på sin startchans till Falkenberg hemma. Anders Christiansen och Oscar Lewicki får förmodligen förtroendet. I ett underläge så är ghanen nu ett reellt alternativ åtminstone. Längst fram måste en spelare få stiga åt sidan när Markus Rosenberg obönhörligen trycker sig in igen. Vidar Örn Kjartansson har ett ypperligt tillfälle att visa upp planens andra fyra islänningar att Lagerbäckur missade honom i EM-laget. Även om Yoda tydligt förtäljer oss att ilskan leder dig in på vägen till den mörka sidan av kraften, så är magkänslan att ett spelmässigt raseri från Örnen hade fått Badkaret att spricka. Tyvärr så får Gische inleda på bänken.

 

Hammarby kommer att få se upp på Malmös hörnor. Eikrems fot levererar mackor som får ordinär Cateringverksamhet att spana avundsjukt. Med den potentiella startelvan som figurerar så kan dock Malmös kantspel bli lite avtrubbat. Det gäller att Rakip vågar gå sin gubbe och att Konate på sitt kloka vis avgör när det finns möjligheter att accelerera utanför sin mittfältare och understödja boxen men inkommande lyror. Förvänta er en match där Malmö börjar lite trevande för att ta bit för bit av det plastiga fältet. Ett mål i första halvlek och stressen kan dämpas. Ledordet är att inte ge bort initiativet vid ledning. Där kan Bajen nog göra sig farligare på hemmaplan än många andra i Allsvenskan. Drömmer om att se Kurt-Arne med simmande blick samtidigt som Allan är glad som en speleman på presskonferensen efteråt.

 

Och ja, då fattar ni ju hur jag vill att matchen skall sluta.

 

 

Matchstart 18:30 Tele 2 Arena. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Berget, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Berget, Molins

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Vill vinna vid västkustvisit

Just nu berikas våra liv med en högintensiv allsvenska. Känslan är nästan att man befinner sig i ett nationellt EM eller VM. Och ja, så är det ju faktiskt på något vis. Man hinner knappt insupa sötman av femte omgångens seger förrän Norrköping direkt satte lite press (inte speciellt oväntat men ändå) genom att klå Bajen inför sin reinkarnerade publik i den påbörjade sjätte omgången. Jag själv är sjukt sent ute med blågginlägg för att snacka upp det svenska stora mästarmötet liksom. Varför kan inte världen MFF-anpassas lite bättre?

 

Malmö kommer att mönstra en startelva utan Markus Rosenberg för första gången denna säsongen. Bra för Göteborg i flera avseende. Det mest självklara är att han är jäkligt bra och tenderar att göra fina insatser när det vankas duell med pyjamaslaget. En annan aspekt, som inte skall underskattas, är faktumet att Göteborg slipper använda all sin tankeverksamhet eller sarkastiska vokabulär för att beskriva på Mackans förträfflighet. Spelarna behöver inte oroas av hans offensiva kreativa förmågor eller defensiva pådrivande slit. Jörgen Lennartsson behöver inte konsultera domarna stup i kvarten om hur han ska få tycker att Rosenberg skall bestraffas utan kan med full fokus basunera ut sina taktiska direktiv mellan de högfrekventa käkrörelserna. Dessutom slipper fansen ägna timmar av efterspelet att skylla på Markus vi poängtapp eller leta videosekvenser som de kan skicka in för granskning hos disciplinnämnden. Med andra ord jackpot för de goa gubbarna. Kanske kan behövas efter en vinter fylld med obehagliga överraskningar. Tror ni Mads Albaeck tyckt det varit festligt med Findus färdigrätter eller gårdagens rester hela vintern?

 

HR 20160427 MODDGöteborg har åtta poäng hittills och har visat upp att de förmodligen blir en toppkandidat även i år. Ändå finns där lite spelmässiga sprickor i fasaden. Den solida defensiven som definierat deras icke-glamourösa spel under de senare åren, har inlett ganska dåligt. Centrala skadebekymmer har gjort att man fått testa diverse lösningar och resultatet av detta är sju insläppta, majoriteten av dem på fasta situationer. Hörnor borde således vara en bra utdelning på offensiva räder för Malmö. Även utan Rosenberg och hjärnskakade Rasmus Bengtsson så finns där en okej uppsättning potentiella aeriala bödlar. Árnason har gjort det innan mot IFK, en balja från honom hade tydligt markerat att säsongens inledning inte är värdig en isländsk landslagsback. Han kommer bilda mittlås med Franz Brorsson som gjorde en stabil insats mot Djurgården. Nu kommer han förmodligen få ett par spännande löpdueller mot självaste Tobias Hysén ikväll. All credd till Djurgårdens Sam Johnson, men Hysén är faktiskt en av, om inte den bästa, djupledsgående forwarden under 2000-talet. Det här är faktiskt något av ett nationellt prov för det unga stjärnskottet. In och ta kontakt med Tobbe tidigt i löpningarna och få honom ur balans!

 

Mittfältssituationen ser ut att besvaras med att de fyra platserna alla besätts av centralt föredragna spelare. Det finns ingen logik i att ställa Erdal Rakip utanför efter senaste matchen, och det ser inte heller ut som Allan Kuhn tänker göra så. Enligt rapporter så börjar han till höger på mittfältet, medan Magnus Wolff Eikrem får förtreoende på vänster. En position han inte innan har figurerat på allt för mycket. Rakip och Eikrem växlade förtjänstfullt senast men då spelade brevid varandra. Kommer bli spännande att se vilken dynamik de kan hålla. Rakip är generellt sätt starkare i defensiven men om Eikrem fortsätter på inslagen väg med tungt jobb över hela banan så borde Pa Konate få den hjälp han behöver hemåt. Det kommer väl till pass, för IFK:s ytterbackar Emil Salomonsson och Haitam Aleesami, i samspel med lurige Sören Rieks är ett vapen som kan straffa Malmö om man agerar tamt och odedikerat. Centralt så återvänder Anders Christiansen från utvisningsbänken och paras ihop med en Oscar Lewicki med förhoppningsvis stegrande form. Hans positionsspel de två senaste matcherna har verkligen stabiliserat försvaret.

 

På topp så kommer Jo Inge Berget få tillfälle att understryka sin tes att han trivs bäst i anfallet (eller strax därbakom). Frustrerade Vidar Örn Kjartansson får en möjlighet att sudda ut fem omgångars ökenvandring. Ett GWG-mål mot Göteborg sanerar det mesta vill jag lova. Om jag får välja matchförlopp så önskar jag en isländsk förlösande strut i första, en kompakt defensiv och två, på gränsen till förnedrande, godbitar från Guillermo Molins när han ersätter en totalt utsliten Kjartansson i 65:e minuten. På ett av målen får gärna Bea-Johnny missbedömma bollbanan o det grövsta.

 

Så nu sitter man här i Malmö. Och önskar att man var i Göteborg. Istället för några öl och upprivna stämband, så får man uppdatera Himmelriket och Twitter samt våndas över hur Jon Persson (ja det blir väl han igen) ska verbalt misshandla min lättkränkta matchdagsbubbla. Inser att naglarna redan är nedbitna av det kompakta spelschemat och är fullt införstådd att de närmsta timmarna kommer spenderas i ett töcken. Chansen att slå den enda riktiga sportsliga konkurrenten på fingrarna för tredje året på rad på deras hemmaarena. Risken att bli avklädd uppe på scen inför en stor ansamling Kållor och Ador som uppenbarligen kommer se det som en revansch för att Markus Rosenberg gav bort SM-guldet till deras fellow Kamrater från Östergötland.

 

Det är det här man älskar med fotboll.

 

 

Matchstart 18:30 Gamla Ullevi. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Molins

 

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Pekingpastej

En förbannat skön inledning på 2016 års Allsvenska. År där vi kan avfärda toppkonkurrenter tenderar att bli framgångsrika. Att det dessutom var interimsmästarna från den där andra gamla industristaden gjorde det inte sämre. Lennart var på besök upp i studion ovanför ståplats. Nu ser vi till att kratta manegen för hans återkomst i omgång 30.

Malmö FF är fullständigt dominanta i allt vad kallas förhandstips och ekonomi. Man tycks också vara brutalt överlägsna om att skapa känslor i allsvenskan. Vilket fantastiskt sammelsurium av surmulna och kränkta man kan gotta ner sig i på sociala medier och forum, om man bara surrar runt lite och betraktar. Men nä då. Där finns så mycket mer. Kollade in vad Aftonbladet hade att rapportera om matchen. Deras fyra matchrelaterade artiklar handlade om: 1) Rubrik fabricerad på Markus Rosenbergs bedömning av straffsituationen 2) Krönika om att Rosenberg är elak 3 ) TV-profils åsikt om uselt ledarskap av Allan Kuhn (när han valde att inte ögna över Bergets straff) 4) Artikel om att Åge Hareide fortfarande tycktes träna Malmö FF. Ja ni ser själva. Vi mot dom (ja, jag skriver dom). Vart var rubriken om Erdal Rakips suveränt kyliga mål? Vart var reportaget om den ljublå publika blomma som stundtals tycktes stå i högblom trots det bara är april?

Till synes verkar det som man väljer att bedömma Malmö med en helt annan monokel än resten av de allsvenska kombatanterna. Verbala orgier i TV-sändningarna om andra lags taktiska förträfflighet basuneras ut så fort Himmelsblått står på andra sidan och inte gör mål var tionde minut (Rasmus Elm borde transkribera SVT:s sändning från cupsemin och tapetsera med ifall han behöver lite mentalt stöd någon gång i livet). Kolumnister pumpar ut sina djupaste analyser så fort MFF får ett 50/50-beslut med sig, så som Norrköpings straffsituation i slutet. Och varenda åsiktsmaskin orerar ut vilken smutsig metodisk fuskare Rosenberg är (t.ex när han lyfter på benen för att inte behöva plocka jordinfesterade dubbar ut ur smalbenet det närmsta halvåret). Jag inser såklart att jag är färgat åt mitt håll men för jävelen – använd samma måttstock åtminstone. Annars bleknar liksom jämförelseaspekten bort och det blir lika ointressant som valfri gåsskit i Pildammsparken. Och dessutom; försök att skippa guldfiskminnet om möjligt. Idag fick man veta att Jon Persson tyckte att Norrköping spelade ut MFF i guldmatchen i höstas. Matchen finns kvar i Cmores arkiv, Jon. Jag ber dig se om matchen. Är du inte riktigt säker hur matchen var så använd inte den i någon liknelse. Malmö blev absolut inte utspelade. Man var en man mindre i 85 minuter, höll ihop bra även om chanserna framåt var lätträknade (men var faktiskt nära en kvittering i andra halvlek).

Men där fanns såklart bitar som behöver filas rejält på. Första halvtimmen var om inte bedrövlig, så åtminstone undermålig. Det gödslades med okontrollerade och överilade tillslag, bollen fick studsa för mycket på den något ovana gräsmattan. Passningsspelet och dess ihophängande löpningar låg kvar i vinteridet. Sen bara kom det. Sista tio i första så sprack det upp och Malmö arbetade sig in matchen på ett vis värdigt laget och staden. Kvitteringen, en psykologisk marrängsviss, kunde inte kommit bättre. Vidar Örn Kjartanssons löpning drog till sig fokus och efter en härlig tvåfotare kunde Anders Christiansen förvalta Rosenbergs passning på bästa sätt. Fullständigt dreglar över att Malmö lyckats få in en innermittfältare som driver på i djupled. Christiansens hunger i varje situation, i samspel med alla de andra kvalitéerna han besitter får mig att kreera storslagna triumfer i fantasin. Ju fler spelare som de facto är reella återkommande hot framåt, ju mer skräck ingjuter man i motståndaren och ju svårare blir det att läsa och öva in förhållningssätt mot dessa.

Kuhn förklarade själv på presskonferensen att han hade gjort ”en bra paus”. Den exakta innebörden är diffus men vi fick åtnjuta ett tryggare och klokare Malmö i andra som vågade lita på att man kunde nöta ner motståndet. Bakade dem långsamt i ugnen till en mör pastej. Alla höjde sig några procent. Det kommer behövas många gånger i år, så betydelsen att få göra det i an premiär på hemmaplan kan inte understykas nog. Tålamod är en dygd. Både på plan och på läktaren. Och nog fasen nötte man ner gästerna lite grann med idog mullrande malmöitiska vrål. Absolut godkänd säsongspremiär från Norra! Kanske hade man en uns med i när domaren pekade på straffpunkten också? Som jag nämnt ovan; där finns många åsikter. Min är att det inte är något att snacka om. Andreas Johansson ska vara glad att han inte fick sitt andra gul. Utförandet då? Jo Inge Berget tryckte in den lika bastant som hans skägg är mäktigt. Vilken larv som försynt satt på den där presskonferensen förra vintern. Metaformosen är total. Förpuppningen kläckte en jäkla Amiral! Det var ett par ögonblick av ångest, men helt plötsligt har vi satt tonen för straffsparkarna i år. 100% hade varit mumma.

Och sen så kom där en till. En sjuhelvetes läcker prestation från unge Rakip. Han personifierar allt det jag vill se att MFF:s ungdomsakademi formar. Ungdomlig entusiasm, slit och ödmjukhet. Också kvalité såklart! Jag funderar på om det inte blir 5 Rakip på årets matchtröja för min del.

Himmelsblåggens Tre stjärnor för premiärmatchen mot IFK Norrköping. Just det, inte en förbundsk. Inte två rätmätiga Malmöitiska. Utan tre. Där en får tre. En får två, och en får en stjärna. Helt enkelt.

 

Christiansen 1604033 Anders Christiansen – Tar hela MFF:s offensiv till en annan nivå. Vill vara delaktig hela tiden och jobbar effektivt i båda riktningarna. Visade upp sin mångsidighet på ett mycket lovande vis. Löpningen och utförandet av kvitteringsmålet är något Malmö saknat väldigt länge.

 

 

Rosenberg 1604032 Markus Rosenberg – Något trögstartad idag men när väl maskineriet puttrar igång så är han nyttig i vartenda offensiva räd. Spelade lagom svårt och vågade gå rakt på mål ett par gånger. Hans revansch blir brutal i år.

 

 

Berget 1604031 Jo Inge Berget – Inledde lite överambitiöst, men vägde upp sina misstag med slit. Varierar sina löpvägar smart. Borde blivit friställd av Vidar Örn Kjartansson i 65:e minuten. Tokhärlig straff samt ett par bra framspelningar. Leder poängligan på 1+1!

 

 

Varje gång vi tar poäng – Hoppar vi i våran säng!

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

En insomnad rivalitet

Rubrik 20160311

På söndag ställs Malmö FF mot laget som klättrade upp högst på tronen under 2015. Ofint kan tyckas men en summerad tabell över 30 omgångar ljuger sällan. Norrköping har kravlat sig tillbaka upp till en position där man åtnjuter respekt, men för ett klassikerlag att faktiskt återta sin forna glans så behöver man nu accelerera rejält. Peking har drygt 20 år i barnbassängen närmst bakom sig som man behöver kompensera upp. Det kommer bli spännande att se ifall östgötarna kan befästa en roll i det allsvenska toppskicktet och därifrån vidareutveckla alla sidor av verksamheten. Utifrån tillströmningen publikmässigt så finns där underlag i Norrköping. Man behöver inte heller brottas med någon större konkurrens från varken innebandy eller handboll. Basketen lirar ju visserligen högt men käppakrigandet är inte i högsta divisionen (ännu åtminstone, men uppenbart i galopp när de Vita Hästarna ändå nosade på SHL ifjol) och den gamla antagonisten Sleipner för en anonym tillvaro längre ner i seriesystemet. Deras frånvaro till toppstriden gör att man trots historiska skillnader ändå kan lägga dem i samma utgångsfack som Elfsborg, Helsingborg och Kalmar. Det förstnämnda har sedan återkomsten till Allsvenskan 1997 gjort en imponerande resa. Men det är när det blåsa lite motvind som viljan och uthålligheten prövas bland dessa föreningar. Elfsborg tycks ha passerat någon form av zenit, alternativt så tar man ett nytt djupt andetag. Helsingborg och Kalmar känns mer ansatta av mjölksyra och deras resultat de senare åren pekar ändå på att man inte lyckats slå mynt helt av en tidigare framgångsvåg.

Kuhn har en rätt så stämningsfull pipa när han drar igång! #PRASS
Kuhn har en rätt så stämningsfull pipa när han drar igång! #PRASS

Norrköpings potentiella metamorfos innebär dock att de behöver nå sportslig framgång. Och helst ska man vinna Allsvenskan. Man ska göra det i en liga där ett lag skaffat sig ett monumental försprång gentemot konkurrenterna, eftersom två års CL-spel fyllt kassakistan till bredden. Ingenting avgörs med plånboksmätning, men man kan skaffa sig goda fördelar, framförallt vad gäller dynastibyggande. Söndagens cupkvartsfinal mellan Malmö FF och IFK Norrköping är just nu het. Fjolårets mest omtalade lag, i form av allsvenskt guld för gästerna och ett lyckat europaspelskval (ja plus segermatchen mot Shaktar; den framstår mer och mer som en förbannat bra prestation!) för hemmalaget. Det är lite av en tidig ramsättare för hela säsongen. Norrköpingvinst och man visar med tydlighet att man blir en utmanare till titeln 2016. Dessutom ”hjälper” man de som med önskvärd tydlighet är klart rädda för MFF:s monetära dominans. Man understryker även att de kan ta sig an en jobbig uppgift trots att de redan är klara för ett Champions League-kval. Mentalt är det säkerligen en riktigt nyttig episod inför vad som komma skall. För MFF är det en ännu spetsigare knivsudd att balansera på. Insatsen är riktigt hög; ett tillräckligt stort felsteg och Europachansen blåser bort redan innan säsongen har börjat. Inte för att jag vill tro det, men där finns en liten risk att detta kan trubba av vissa bitar av truppens geist. Man vill vinna Allsvenskan, och det kommer man stenhårt gå för. Men känslan är att kittlingen från kontinenten behövs praktiskt för en trupp med Malmös kvalité ska ligga på topp. Men å andra sidan så kan vi gå all-in på revanschkortet. Glöd i ögonen på ett lag med MFF 2016-års färdigheter kan bli en plåga för resten av Allsvenskan.

Malmö och Norrköping är två industristäder som under perioder i Sveriges historia haft olika mycket betydelse. Den enas framgång kom inte allt för sällan på den andras bekostnad. Under 40- och 50-talet turades man om att prenumerera på SM-titeln. Kanske kan en tät, intensiv, chansrik men ändå grisig match i den arla skånska våren bli en ny gnista i ett falnande klassikermöte. Lite nytt syre tillkom ju uppenbart under föregående säsong när Norrköping vann 3-1 hemma (vill gärna glömma Pa Konates bedrövliga tackling strax före halvtid som gav de vitklädda 2-1 på straff) och kunde bärga guldet i matchen där Markus Rosenberg fick skulden från Pyjamaslaget för att de inte vann SM-guld. Varför inte återfå lite lagom prestigekänslor som era far- och morföräldrar kan ha hyst mot dessa kaxiga uppstickare?

En seger för Peking mot ett pengapumpat Malmö kan vara andra trappsteget på något riktigt stort. Ibland, med lite översikt på hur allting blev, så finns där distinkta riktningsförändringar beroende på småsaker. Små fjärilsvingslag som drar med sig en tornado på sikt.

Men vänta nu här… Det är ju vi som är stormen. Och vi har Guillermo Molins. Och han gör mål igen!

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

 

Förmodad startelva inför söndag
Förmodad startelva inför söndag. Ingen skräll, men skadade Rasmus Bengtsson ersätts av unge Franz Brorsson.

 

Förmodad bänk: Andersson, Carvalho, Konate, Rakip, Wolff Eikrem, Mehmeti, Molins

Indisponibla: Bengtsson, Vindheim, P.Johansson, Sana, Svanberg,