Ryktas om ett ryck

Högsommarvärmen har en tendens att skörda offer i den allsvenska tabellen. Om poängtörsten inte stillas under denna delen av säsongen så finns där en risk att hela ens höst blir eftersatt. Malmö FF är i nuläget det bäst blomstrande laget med sina nio vinster på de senaste tio matcherna.

 

Närmst jagande Norrköping drabbades av en tung poängförlust när Östersund, anförda av Malmöpågan Saman Ghoddos, luggade dem och lät dem bita av supen. En Malmövinst hade blivit en svidande lusing och avståndet hade vuxit till fem poöng. Just denna summa är det antalet poäng som söndagens motståndare är distansierade med. AIK, denna månghövdat avgudade klubb med svart bälte i att sällan nå hela vägen, har faktiskt med sig en vinst från förra gången lagen möttes. Men det var då. Årets Solnaupplaga känns i sedvanlig ordning inte komplett och därtill också uddlöst. Ingen Nabil Bahoui eller Henok Goitom. Ingen Mohammmed Bangura i högform eller supersvetsad backlinje. Det räcker att gå tillbaka till torsdagens Europa League-kval mot Europa FC från Gibraltar för att inse att där saknas väsentliga pusselbitar för att detta laget borde anses som en allvarlig titelutmanare. Men det betyder inte att man kan vinna en match i Europas mest oberäkneliga fotbolliga. Det blir intressant att se hur ett Norlingslett Gnaget väljer att ta sig an uppgiften som kan vara en hörnsten i huruvida hösten handlar om guldjakt eller bara europajakt.

 

När jag försöker dra mig till minnes alla gånger MFF stått med ryckmöjligheter så har man tämligen konsekvent inte tagit denna. Nu är min minnesbank tämligen subjektiv men känslan, ur ett supporterperspektiv, är att himmelsblå verkar smittas av någon avståndsfrossa och framför krampaktiga och stabbiga insatser. Lite grann i stil med den oförmåga som i majoriteten av matcher man leder och är spelmässigt överlägsna men inte lyckas göra ospännande förrän slutsignalen. Det vore ju själve fan om inte den här olaten kan städas av likt Häckenspöket, Förlust-Efter-Uppehåll-ofoget samt att misslyckas med att fortsätta styra en match vid ett ledningsmål. Vi ska ha krav på Pågarna, för årets upplaga en rejäl semiutopi av vad vi kunde hoppas på för 7-8 år sedan.

 

I veckan har det främst surrats om två platser; mittbackspositionen och innermittfältsplatsen bredvid Dejlige Drengen. Med allsvenska mått är det ganska löjligt angenämt problem. Senast lirande Carvalho har inte släppt några bollar förbi sig i år och ynglingen Brorsson imponerar både med sitt lugn, följdsamhet, tuffhet och vinnande statistik. Ändå verkar Allan Kuhn vilja köra på rutinen i denna matchen. Árnasons imponerande EM-form behöver således pusslas ihop med Bengtssons prickfria insats senast. Enkelt kan tyckas, men svårare i praktiken under säsongen. Personligen, och många med mig, hade nog hellre sett Brorsson och hänvisat till islänningens feriedagar. Eller varför inte en broilad duell med Carvalho kontra Carlos Strandberg?

 

Indikationer pekar mot att Adu får fortsatt förtroende. Malmö hoppas således kunna hålla boll i en av årets på pappret svåraste bortamatcher. Jag gillar det. Ett rimligt resonemang och en tydlig fingervisning av att man känner sig tillfreds med spelet för närvarande. Både Lewicki och Rakip är två bra inhoppare med en tickande klocka bredvid en ledande resultattavla. Rodic verkar alltså hamna utanför truppen. Beroende på tre backar på bänken? Hoppas lagledningen håller en bra dialog med honom för helhetens skull. Inget lätt med den degraderingen han har fått genomleva hittills, även om den rent kvalitetsmässigt inte behöver ifrågasättas enligt mitt sätt att se på det.

 

Sana, Safari och oerhört otursförföljda Vindheim saknas i matchtruppen. Hoppas att ha dem spelklara snart. Särskilt med tanke på att Lorensborgsexpressen ska passera perrongen i Rio under sensommaren.

 

Det går ändå inte att komma från att Gnagarna under vissa omständigheter är kapabla till att åtminstone få sin förvuxna hemmaplan att skjuda av kakafoni. Det kommer bli en speciell bortamatch och som icke-närvarande soffetto så hoppas jag att våra på-platsvarande Malmöiter mörsar på från den otacksamma läktarsektionen. Det handlar ju ändå om från München till Solna Stad.

 

 

Avspark 17:30 Friends Arena. Förmodad startuppställning:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
RMB Árnason
VMB Bengtsson
VB Konate
HM Berget
HIM Adu
VIM Christiansen
VM Eikrem
HF Rosenberg
VF Kjartansson

 

Förmodad bänk: Johansson, Brorson, Carvalho Yotún, Rakip, Lewicki, Svanberg

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Sommardåd

Jag har tagit ett nästan omitiverat långt sommaruppehåll från MFF-präntande. Det var en lite udda vändning att gå från att grubbla MFF under otaliga stunder varje vecka till att faktiskt omsätta det i någon form av prosaisk rappakalja. Det senaste inlägget kom att handla om den värsta sortens sommarförälskelse, där jag på allvar trodde att där fanns en koncentrerad droppe av plausibilitet att den långe kunde landa i Malmö till hösten. Såklart rann denna ut i den naiva sorgmodets träsk, men till skillnad från prins Atreyus häst i Oändlighetens Historia så trampade jag mig snabbt ur sörjan. Tålamod är en dygd. Och dessutom är ett sommarlov som serieledare en jävligt triggande tanke som faktiskt kan åsidosätta Zlatans vara eller icke-vara. Ingen, inte Zlatan, inte Gische, inte ens Hövdingen är större än klubben.

 

Ikväll är det dags igen. Den här perioden av säsongen skall inte underskattas. Vi behöver inte gå längre än förra året för att inse att det var här Malmö faktiskt reellt blev avhakade. Nu sitter vi i ett bättre säte, men en annan jinxande faktor är MFF:s vanligen bedrövliga spel efter speluppehåll. Ännu ett spöke av kaliber för Ghostbuster Kuhn att tvinga ner i den getingrandiga fällan.

 

Serieettan tar emot serietrean. Japp, precis så är det. Örebro har gjort en stark vårsäsong och smugit med i toppen utan att försynt be om ursäkt. Med Astrit Ajdarevic som speluppläggare så har spelet blomstrat ut ur Axéns filosofinspirerade skägg. Pollineringen började redan förra sommaren och efter en spirande höstsäsong i fjol så kanske man klarar av att hålla ut en en Europaplats i år- I offensiven har Kalle Holmberg och Elfsborgsaktuella Daniel Gustafsson lyckats virvla upp flertalet konkurrenters försvarslinjer. Den i vintras MFF-aktuella Alhassan Kamara finns fortfarande tillgänglig och skulle såklart med hjälp av Murphys lag bli en jäkligt otrevlig överraskning om han få speltid. Kan man förvänta sig en icke-bussparkerande matchplan från motståndet? Eller åtminstone bara en minibuss?

 

Hur kommer Allan att matcha laget då? Vilka bitar av spelet från vårsäsongen hoppas vi sitter kvar och vilka detaljer behöver ytterligare näring för att nå den potential som finns?

 

Först och främst så hoppas jag att Malmö kan fortsätta ha intentionen att spela ett högt presspel i återerövringsfasen. Även om det inte blev så radikalt som det pratades på förhand så lyckades man efter de inledande förlusterna på Jönköping och Sundsvall anpassa de frejdiga idéerna till ett jordnära men ändå jobbigt effektivt sätt att stessa motståndarna till misstag redan innan de fått läsa av alternativen framåt i banan. Mål, som exempelvis det mot Elfsborg, som orsakades av att man stod högt på en till synes förlorad boll, är enkla mål. Och med årets himmelsblå upplaga finns där kvalité att plocka de här hjortronen.

 

Kuhns filosofi med höga ytterbackar resulterade i omställningar bakåt där backlinjen fick rejäla problem. Han valde att backa, med rätta, på den här punkten. Men någonstans vill jag ändå att han fortsätter att vilja använda backarna offensivt. Problemet ligger inte i utgångshöjden eller frekvensen på löpningarna, utan snarare omdisponering av rollerna på ett tydligt vis. Det är såklart omöjligt att dealjplanera för varje scenario men ifall Tinnerholm, Konate eller annan ytterback tar klivet uppåt så ska åtgärdsplanen vara välsmord. Gör inte av med bollen i onödan såklart, men går man miste om den ändå så måste prioriteringarna vara oerhört distinkta. Metrar i sidled eller stötvinklar kan vara förvånansvärt avgörande.

 

En tredje aspekt jag gärna ser fortsätter att förverkligas med start mot närkingarna är ett genuint våga stöta in i straffområdet med mittfältarna. Det får inte vara så att när Rosenberg, Kjartansson eller annan gör sin gubbe så finns inte hjälpen tillgänglig. Christiansen har infört en ny dimension av detta i Malmö FF, men nu vill jag se resten av innermittfältet också hänsynslöst befläcka motståndarstraffområdet med sin närvaro. Kan man hoppas se Adu störta mot förstastolpen på ett helt orimligt vis?

 

Tyvärr blir där ingen startuppställningsgrafik idag då Windows 10-uppdateringen (som jag väntat länge med men råkade klicka på av misstag till slut) ofint nog stulit den font som jag använde till de små spelikonerna. Blir ett problem att lösa, förhoppningsvis i svallvågorna av en magnifik himmelsblå insats. Ett sommardåd som får oss att tänka tillbaka på de föregående två somrarna som sköt Malmö en bra bit in i framtiden. Ett sommardåd som ytterligare höjer temperaturen i jakten på att sitta överst på tronen igen. Ett sommardåd som med önskvärd tydlighet visar att Malmö aldrig lägger sig ner och dör.

 

 

Förmodad startuppställning:

Mv Wiland

HB Tinnerholm

HMB Bengtsson

VMB Carvalho

VB Konate

HM Eikrem

HIM Adu

VIM Christiansen

VM Berget

HF Rosenberg

VF Kjartansson

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Rakip, Svanberg, Rodic, Bergqvist

 

// Johan Lundahl

Twitter: @himmelsblagg

Tvåiett

Ja det ska väl göras då. Jag ska avhandla derbyförlusten. Men det blir fantamaj i korta drag. Och det är av ren pliktskyldighet även om jag dragit ut på det å det längsta. Det har varit en djup mental dal att vandra från att Tornspelaren från min yngre fotbollsår, valde att skicka ut Oscar Lewicki från cupfinalen. Men, då kör vi. Grattis Helsingborg. Det var längre sedan sist och det kommer förhoppningsvis ta lång tid innan det händer igen. Ni undrade varför vi inte sjöng. Vi tänkte att ni hade några års tystnad att ta igen för. Malmös fokus låg tyvärr lite mer på att offensivt nöta ner än att vårda insikten om att mästerskapsvinster byggs bakifrån. Vankelmodet från strafftorsken låg kvar som en för sen GT på Slagthuset, med kommande förmiddagsjobb. Malmö hade mer boll, fler intentioner till chanser, men kunde inte omsätta det alls. Alla gullar med Pågen Larsson för hans förmåga att göra snygga mål och vara klämkäck. Helsingborg borde fått stånga sig mer mot ett trygg himmelsblå fästning. Fast då kanske de rullat boll i Pappa Larsson hade inlett svaret på den frågan med ett sedvanligt ”Nääw”.

Tre Stjärnor:

 

160508 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Målskytt än en gång, även om det kom lite väl sent. Kunde ha räckt till poäng då han skulle blivit serverad av Rasmus Bengtsson i sista sekunderna. Levererar just på en hög nivå, även om hans trolleri inte kunde forcera ner försvaret. Behöver få hjälp med smartare rörelsemönster från sina offensiva vapen.

 

 

160508 2 Sana2 Tobias Sana: Även om där stundtals finns en aura av klydderöveri, så har vår spjutkastare tagit med sig lite knuten näve in på banan. Snillrik, utmanande och relativt rörlig. Han har ju det mesta för att vara en poängspelare. Fan vad jag önskar att han bara kunde få blåsa av sig alla tvivel om hans kapacitet. Det våras för Tobias.

 

 

160508 1 Tinnerholm1 Anton Tinnerholm: Ja, han missar. Ja, hans avslutsfot är obefintlig. Men för eller senare kommer det, för hans positiva ytterbacksintentioner är så pass frekvent återkommande att han blir ytterligare en anfallsdimension. Glöm inte bort Zalgiris i fjol.

 

 

 

 

Vi har även fått reda på disciplinnämndens beslut att stänga av Markus Rosenberg ytterligare en match. Därtill även Lewicki. Förbannade jäkla tombolaregler. Karlsson och Ekberg backas upp i sina felbeslut av Mazarinmaffian. Och smutsluffarna Emil Wahlström och Nasiru Mohammeds tvivelaktiga pajaserier får ännu mer betydelse! Bra jobbat!

 

Elvan mot Gefle kommer att få ett annorlunda utseende än vad man kanske hoppats. Eller inte. Nu har vår goda ghanan Enock Kofi Adu mognat till sig på bänken tillräckligt länge och läget tycks vara passande för den spelfördelande och stundtals brilliante virtuousen. Det har varit många turer fram och tillbaka om hans vara eller icke vara men nu tycks lagledningen valt honom före Erdal Rakip på den vägledande torsdagsträningen. Märkligt kanske ifall han inte ingår i planen efter sommaren. Men samtidigt så får man ibland kompromissa och det finns inget viktigare just nu än att med önskvärd tydlighet visa att man kan slå Gefle trots en oroande stor frånvarolista. För att ge lugn och ro i det bollövertag som rimligen infinner sig mot Gefles handbollsförsvar så blir Malmös mittfält kanske det mest kreativa man hittills mönstrat i år. Sana och Anders Christiansen får växla och stå för djupledsbidraget. Samtliga fyra har kapaciteten att knö in en boll i en trång lucka. Med detta sagt så är det bara att hoppas att Adus matchform väntar på att explodera likt den fantastiska vår som just nu kramar om Skåne.

 

På forwardsidan så är detta en match-i-matchen, efter Jo Inge Bergets skada och Rosenbergs avstängning Guillermo Molins fortsätter att spela med utgående kontrakt, och hans aktier är inför denna fight inte sjukt lockande. Han behöver vända på detta för att visa sig lukrativ att satsa på. Under andra halvan mot Håijeff så såg han tämligen tung ut och djupledsförsöken var tafatta. Både han och den förmodat besvikna Vidar Örn Kjartansson behöver bli tydligare. Målomsättningsbara bollar regnar inte ner som nån fröjdefull jäkla manna (även om lördagens mittfält förhoppningsvis kan skicka iväg nån bevingad sötsak) utan man måste hitta en rollfördelning. Varken Molins eller Kjartansson är i nuläget speciellt bra targets, vilket eventuellt är inläst från motståndarhåll. Ska vi använda oss av en forwardoid (jag kunde inte hålla mig, kvasiordfanskapet bara ville vara med i inlägget!) uppspelspunkt så gäller det att det görs i rätt läge. Kanske i en übertydlig situation där man redan etablerat ett djupledsspel både centralt och via flankerna? Bryt upp försvarets föreställningar och för jävelen, gör skarven eller hur nu bollen touchas, enkel utan Joga Bonito-moves.

 

Och sen handlar det ju om att inte bli straffade bakåt likt Jönköping och Sundsvall. Franz Brorsson är tillbaka in i startelvan. Det var länge sedan han var inne påett baklängesmål i Allsvenskan. Känns tryggt. Kanske även Yoshimar Yotún skulle få chansen här? Fin avvägning, men Pa Konate har ändå visat upp klokt avvägda anfallsinriktade löpningar. Det är inte omöjligt att peruanen kan få ett inhopp, mycket tak vare den tunna bänken som ser ut att mönstras. Vladimir Rodics medverkan är osäker. Både Mattias Svanberg och Teddy Bergqvist är med U17-landslaget och är således indisponibla. Eller varför inte drömma sig bort och låta sig kittlas av tanken att Piotr Johansson presenterar sig för Allsvenskan likt Åla-Agon gjorde 2009. Intressant vem som tar den vakanta anfallsplatsen på bänken. Isak Redzic kan vara svaret.

 

Vad vill jag lägga till om Gefle då? Inte ett enda dugg faktiskt. Mer att visa delar av deras nya arena har vissa siluettmässiga likheter med Malmö Stadion. Och att Robin ”Tomelilla” Nilsson inte gärna får lov att visa att släkten är värst. Och att 3-14 är osmickrande dåligt på de tre senaste matcherna. Nån bättring är inte att vänta imorrn.

 

Kul förresten att Capo Agge snart är tillbaka där han hör hemma! Starkt slantat av alla som tryckte in en slant för att pröjsa den orimliga böter han fick efter att han äntrat arenan efter CL-avancemanget mot Celtic i fjol!

 

Och om du inte redan läst Hans Fridlunds artikel på Sydsvenskan och Svenska Fans, så gör det!

 

http://www.svenskafans.com/fotboll/mff/hans-fridlund-man-maste-skilja-pa-klacken-som-helhet-och-dess-bestandsdelar-552498.aspx

 

 

 

Matchstart 16:00 Nya Malmö Stadion. Förmodad startelva:

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Rakip, P.Johansson, Rodic, Redzic
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Rakip, P.Johansson, Rodic, Redzic

 

 

”När träden lyser gröna i en Malmövår, och MFF-familjen utpå Stadion går…”

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Trädgårdsgöra

Efter ett antal timmars begrundande av hur korkad en viss person tycks vara, så har jag på något sätt kommit fram att det är lätt att överskatta mänskligheten. Sopan som omkullkastade onsdagskvällen är gripen och ska nu få genomgå en procedur som med tur får honom att förstå vilket jäkla skitt beteende han ligger in med. Som 29-åring. Bedrövligt.

 

Trots att vi snuvades på konfekten, ett sent avgörande som liksom låg i luften, så har uppsnappar man ändå positiva vibbar i MFF-sfären. Inte bara för att man med stor sannolikhet får 9 av 9 poäng mot den svåra trion Elfsborg, Djurgården och Göteborg. Många med mig kunde skönja fortsatt positiva tendenser i spelet. Framförallt verkar det nu bli trångt om startplatser. På allvar. Ja, MFF har en härlig bredd redan, men för tillfället finns där betydligt mer än 11 spelare som förtjänar en startplats. Inte bara tar en p.g.a. gamla meriter eller att man ska fylla uppställningen. Pa Konate, Erdal Rakip och Magnus Wolff Eikrem har med tydlighet visat att de bör klämmas in. Både Oscar Lewicki, Jo Inge Berget och Vidar Örn Kjartansson visade bra takter mot Göteborg; viktigt för alla tre för att inte falla ur diskussionen.

 

Det känns ändå ganska bra att formen känns lite uppåtgående för en majoritet av spelarna. För nu är det dags för det där jobbiga. Vare sig du skaffat eget fristående hus eller sitter på en bostadsrätt. Trädgårdstjänst. Städdag. Och bor du i hyresrätt så kan du ge dig fan på att du hamnar i en situation där du mer eller mindre tvingas bistå någon med de ovanstående bostadssituation eftersom du är skyldig ett flak öl eller så. Häcken skall bemötas. Ett berg av illvilligt upptornande och retsamt utformade utmaningar. Iklädda en färgkombo som osökt får dig att tänka på sommarbästisen Geting. Malmö FF har på senare år inte lyckats ansamla tillräckligt fokus för att utföra årets avstädning. Man har stått där med krattan och sopkvasten men man har lyckats vara taktiskt bakfulla varje jäkla gång. Och självfallet avslutar Häcken sin kräftgång i tabellen med att köra över Gefle med tennissiffror. Det är upplagt för en lång vecka.

 

HR 20160429 MODDMen möjligheten finns där! Allvaret i torsdagens Svenska Cupen-final sätter söndagsmötet i en intressant och lite udda sits. Man får en chans att känna på motståndet innan. Såklart ska Malmö avfärda Häcken hemma, enligt kagig malmöitisk självsäkerhet, men det är ingen kniven-på-strupen-match efter de tre raka segrarna. Istället så kan ledarstaben faktiskt ”ha råd” att testa några specifika drag för att se hur Häcken reagerar och utifrån detta lägga en gameplan till cupfinalen. Peter Gerhardssons upplägg av matchplan verkar alltid fungera till hundra procent, och det kommer nog krävas åter. Det är ovanligt nog Häcken som kommer med en tabellmässig blåslampa.

 

Vad anbelangar startuppställningar mot Häcken så gav torsdagens träning inget stensäkert svar (vi får vänta tills Flinck på Aftonbladet får reda på det via sin källa helt enkelt). Både Markus Rosenberg och Rasmus Bengtsson deltog, men spelade inte tvåmål, och den förstnämnde fick testa ruscher på egen hand för att utvärda lårets beskaffenhet. Där framkom vissa uppgifter under eftermiddagen att han är aktuell som inhoppare. Jag ser Mackan för viktig för att riskera inför torsdag. Så nej, låt honom kurera. Det är inte alls omöjligt att samma startelva som inledde mot Göteborg får chansen att iklä sig Ghostbuster-overallen. Får slår vi inte dem med det här laget, då känns det faktiskt fördömt att göra det med några andra lirare. Vi ska klara det denna gången. Och gången därpå.

 

Vad kan annars rapporteras från träningen då? Rakip fortsätter att lysa av självförtroende. Fick under en av passningsövningarna en stenhårt markslickande pass från Konate som han helt obekymrat skarvade vidare. Nu vet jag att det kanske är en icke-fråga, men beroende på mittfältssituationen och spelschemat, så kanske Rakip skulle kunna vara en man för en OS-trupp. Iaf om MFF mjuknar och kan tänkas bidra med någon spelare. Om det är rätt eller fel är givetvis en intressant diskussion, men rent spontant så borde han vara aktuell om han fortsätter leverera fina insatser som den tvåvägsmittfältare han är. I övrigt så såg Tobias Sana fokuserad och målinriktad ut. Fick en kram av en kort dam innan han klev på banan. Verkade få honom att trycka ifrån extra. Passningskvalitén tycktes vara bättre än förra gången jag besökte träningsplanen. Även om det är lite missvisande att bedömma utifrån två enklare passningsövningar med många parametrar så är min åsikt att Kári Árnason har det lite jobbigt med snabbt kortpassningsspel. Han har andra kvalitéer, men varken långbollande eller passningsdominans i trångmål verkar vara en av dem.

 

Överbevisa mig gärna nu på söndag Kári. Och överbevisa mig gärna hela jävla Malmö FF.

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Oförtjänt skärseld

Dagen var kommen när den enligt många, största matchen på den Allsvenska säsongen, skulle avgöras. Himmelsblått gästade ett Göteborg som var förberett för att sudda ut sex års oförmåga att trycka till varnageln från söder. Och man började verkligen på ett sätt som direkt fick en att sakna Markus Rosenberg. Vi berikades inte med några kameraklipp som visade upp Markus sitta nervös och överblicka fältet, vilket såklart bör inleda djupa konspirationsteorier. Man visade istället upp inzomningar på Göteborgska storheter som Fredrik Risp och Hannes Stiller. Samt en ensamble SM-guldmedaljörer i käppakrig som inmundigade vad som inte bör varit alkoholfritt.

 

Oavsett så inledde blåvitt med att vinna situationer, stånga sig igenom slalombanor av himmelsblå portar och öppna upp planens bredd. Tidigt så tog Erdal Rakip en, vad som skulle kallas felaktig vinkel i NFL-sammanhang, gentemot Haitam Aleesami vars inlägg var centimetrar från att servera en framtumlande Mikael Boman. Mittbacksparet Kári Árnason och Franz Brorsson var inte helt synkade och den förstnämnda tvingades att strategiskt ta en gult kort när Tobias Hysén timeade (ja, svengelskt) en djupledslöpning. Inser såklart att det är knepigt med de sex olika kombinationer av mittbackspar som Malmö kan mönstra (tolv om man tar hänsyn till exakt position) men tycker nog att stöta/falla samt lyftförfarande bör kunna utföras bättre. Det är många läktarcoacher som har en ganska stor kravbild på speciellt Árnason och Rasmus Bengtsson men det finns ju faktiskt en anledning. Deras ryggradsinpräntade rutin ska inte vara det som fallerar vid den här sortens mål.

 

Men något tidigare än vanligt så började Malmö knappra sig in på temposättandet i matchen. Ja, förmodligen fanns där en uns betydelse i att Sören Rieks fick lämna planen och in kom betydligt sämre Martin Smedberg Dalence. Mittfältet fick diktera lite villkor genom att hålla i bollen och understödjas av en bra rörelse på omkringvarande spelare. Båda ytterbackarna kom okej med i spelet, där Pa Konate fortsätter att imponera. Agerar med en överraskande pondus i allting utom möjligen kaströrelsen på inkasten, som förmodligen snart kommer att dömmas över till motståndarna inom en snar framtid. Magnus Wolf Eikrems utgångsposition blev verkligen inget hinder för honom utan opererade över stora ytor. Både Anders Christiansen och Oscar Lewicki låg för det mesta rätt i sina positioner och erbjud inga lätta passager för Göteborg. Som optimistisk supporter med föreställning om vad AC eventuellt kan prestera så vill man givetvis ha ännu mer, men matchens dignitet gör att man tillfälligt får acceptera en något mindre grad dominans. Passningsspelet generellt var bättre än tidigare och man höll bollen på backen tydligare. Utan exakta siffror så kändes det som andelen Unforced Errors var låg på en acceptabel nivå.

 

Anfallsparet Jo Inge Berget och Vidar Örn Kjartansson fungerade så pass bra som jag hoppades. Självfallet kunde det varit ännu bättre men man förstod varandra bra i många situationer vad gällde instick, överlappningar och bollmöte. Kjartansson fick inte gjort något godkänt mål, men i en av många hårfina avblåsningar, offside eller ruff, så tryckte han in bollen distinkt bredvid Bea-Johnny. Oavsett målets legitimitet så verkade vår isländske utslocknade gejser samlat på sig nytt självförtroeende. Jag gillade det jag såg och har en förhoppning att han som relativt utskälld blir en av matchens positiva huvudpersoner i nästa omgång mot Häcken. Hans ribbnick var inte heller dum; utifrån AC:s missade sparks höjd och hans position så var den inte speciellt lätt att nicka nedåt med fart, utan försöket får ses som bra.

 

HR 20160428 MODDSen kom knallen som t.o.m. fick kameramannen att hoppa till. Sätt er då in Tobias Sanas situation. Inte ens vänd mot Göteborgs klacksektion, med rejält tilltaget avstånd. Inte yttrat en provocerande stavelse till föreningen som inte vill tina upp honom efter Ajaxsejouren. Utan nämnvärd speltid som bidragit till MFF:s prestation hittills i årets Allsvenska. Helt plötsligt dimper där ner en smällare med både lite sprängkraft och en inneboende missljud som kan orsaka öronproblem som inte kan repareras. Pjäsen landar några decimeter från honom och med nån ynka tiondel på sig att reagera så kan du ge dig fan på att du blir chockad vilket inte alls orimligen gör dig totalt kolerisk. Hade där legat en reservboll så hade det förmodligen varit den som använts, men istället skrev Sana in sig i svenska 2000-talets något klena spjutkastarhistoria (ja, Wikipediauppdateringstweeten var bland det roligaste jag sett där på sistone). Såklart kan jag stämma in i kören att någon form av tillrättavisning eller mindre straff är på plats, men hur i hela helskotta kan det vara som så att fokus bland journalisterna på plats direkt faller på honom? Uttala er för fan inte för snabbt! Skit i att ta ställning innan ni har fått se repriser och gjort en analys i huvudet! Vi behöver inte en kennel full av pudlar i direktsändning. Trots Jon Persson, som ånyo underpresterade, fanns på plats så var den annars kloke Jens Fjellström som främst får bära hundhuvudet.

 

Utfallet av kvällens abrupta avslut då? Ja det vet man ju aldrig. Vi snackar om disciplinnämnden. Deras vägar äro outgrundliga. Det kan bli säckhoppning om tre poäng. Det kan bli potatis-på-sked-race. Det kan bli mazarinätartävling. Eller så tar man ett krafttag och tydligt sätter ett prejudikat som gäller framöver. Eftersom linjemannen också direkt påverkades av bangern och det tydligen inte gick att sätta in fjärdedomaren på den positionen, så kunde inte matchen återupptas, oavsett om publiken fanns kvar eller inte. Något omspel av 13 minuter plus tillägg blir för olikt förutsättningarna som fanns före knallen. 0-0 känns som ett rån eftersom det var ett tydligt MFF-momentum. Det enda rationella är skrivbordsseger. Hur jäkla mördande tråkigt det än är. Istället för att mala ner och trycka in en segerboll sista fem mellan IFK:s nykomponerade mittbackar så får vi förmodligen se tillbaka på den här matchen som en skitseger. Istället för tre raka triumfer mot Göteborg så sätts en smutsig asterix in i statistiken. Istället för att fira så får vi gå i någon form av limbo förrän SvFF bemödat sig att klara av ärendet.

 

Vilken jävla skitavslutning på dagen. Och förresten; #backasana.

 

 

Tre stjärnor:

 

Konate 1604273 Pa Konate: Visar just nu att han faktiskt är en ytterback av hög allsvensk klass. Följdsam och svårforcerad på egen planhalva. Villigt rörlig och påpassligt opportunistisk när luckorna öppnas. Sitter på ett bra lugn och lyckas med de flesta passningarna, både framåt och i små trianglar.

 

 

Rakip 1604272 Erdal Rakip: Som någon uttryckte på Himmelriket; har börjat visa lite Durmaztakter med sina oväntade genombrott och hala spelsätt, som irriterar både motståndarna och deras publik. Imponerar mer och mer med sin boltouch och teknik. Cementerade sin startplats genom att prestera även på yttermittfältsplats.

 

 

Eikrem 1604271 Magnus Wolff Eikrem: Vargen har verkligen kommit stärkt ut från den karga vintern. Trippar fortfarande med samma härliga flexibitet men är ändå distinkt i sina passningar och beslut. Igår var han på nytt en bidragande faktor för att sätta upp flera av MFF:s bättre anfallsvågor. Sätter just nu press på anfallarna att börja prestera.

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Tre sparsmakade poäng

Riktigt härlig seger mot Djurgården! Efter fem omgångar så är Allsvenskan löjligt komprimerad. En titt på tabellen visar upp Landet Lagoms tabell. De flesta har lagom mycket poäng. Inget lag är längre obesegrat och samtliga lag släpper in åtminstone ett mål per match. Bara tre eftersläntare snittar inte ett mål framåt. Mellan förstaplacerade Sundsvall och tiondebelägna Östersund så går det inte att klämma in en trepoängare. Det går även att konstatera att Malmö FF har, med lagomtabellens mått mätt, fått en tillräckligt bra start på första sjättedelen. Man har dessutom mött de fyra lagen som ligger ovanför, även om det antagandet med allra största sannolikhet har väldigt liten betydelse i slutändan. Men däremot tål det att sägas till sig själv går ned i mental dalgång, med tankarna riktade mot himmelsblå bekymmer, att ingen av de tilltänkta topplagen har levererat något imponerande hittills.

 

Helgens begivenhet fick en pampig inledning. Det uppstyrda tifot var högklassig i sin relativa enkelhet. De ansvariga bakom kan inte nog krediteras för deras dedikation och just denna skapelsen eldade på den härligt månghövdade skaran malmöiter. De hitresta tilldelades ett par luckor i ljudkulissen, vilken användes till att förkunna sin avsky mot våran magnifika stad. Svaret blev en medeltida referens, kanske inte av det smickrande slaget, men ändå en tydlig replik på den huvudstadska översittarmentaliteten. Synd att Malmö aldrig fick möta Stockholm i ”Stadskampen” på tal om inget.

 

Malmö visade ganska direkt att det är skillnad på att spela hemma och borta. Men skillnaden är inte att man skiter i att försvara när man tappar bollen. Ett sunt ställningstagande som ledde till att Skansen visade upp väldigt lite farlig offensiv i första halvlek. Som att titta mot en skygg järv i inhägnaden. Föga iögonfallande. Duon Sam Johnson och Mattias Ranégie fick inte något gratis. Mina små orostomtar på loftet var lite rädd för en-mot-en-dueller mellan Franz Brorsson och Johnson. Bevisligen så var detta bara bullshit. Franz gjorde på nytt en förhoppningsfull insats. Nästa år måste han vara startman. Om inte tidigare. Rasmus Bengtsson la inga sidendukar emellan. Det blev tydligt när Ranégie och Bengtsson kreerade en gemensam faceplant in i varandra. Resultatet blev byte för båda, vilket kom att bli ytterst påverkande för matchens utgång.

 
Där fanns ett offensivt driv i Malmö. I avsaknaden av Anders Christiansen så fick Oscar Lewicki ett större ansvar i fördelningsprocessen. Jag tyckte det gick att se att han blivit coachad att våga sätta upp tempot på dessa bollar. Några gånger flöt det på i en lucköppnande hastighet men flera gånger så var där antingen snö på bollarna eller så var riktningen värt en straffrunda. För att bli en allsidig och mer användbar mittfältare så hoppas jag Oscar fortsätter att arbeta i upptempo. Även Magnus Wolff Eikrem och Erdal Rakip bistod med bollförflyttingar; ett par härliga svepande diagonaler, men överlag hann Djurgårdsförsvaren flytta runt som ett vakande handbollsförsvar. Pa Konate fick en betydligt större roll framåt denna söndagen vilken han omsatte väl. Tillsammans med Rakip och Jo Inge Berget sågade man sig igenom ett par gånger längs kanten. Men inga mål.

 
HR 20160425 MODDVidar Örn Kjartansson gavs chansen att starta istället för Guillermo Molins. Han kom aldrig riktigt med in i matchen. I första akten så var han några tiondelar sen samtidigt som passningarna kunde varit mer ackurata. Två chanser gavs, vilka han inte omsatte. Kritiken från läktarhåll lät inte vänta. Måste vara jobbigt för vissa på Norra att värma en pirog. Noll tålamod. Missförstå mig inte; jag är inte heller skitnöjd med Kjartanssons match, men att dömma ut honom innan paus för att han inte målade på två semichanser är befängt. I andra halvlek så kom där ett par potentiella målningstillfällen. Men inte heller då stämde timingen, tanken eller tekniken. Istället belönades han med en spark i örnnästet. På övertid så fick han läget att sticka fram en härlig genomskärare till Gische men valde att placera bollen på fel sida backen. Får skylla den på trött skalle, för något annat har jag svårt att hänvisa den till. Sammantaget så finns där rätt mycket mer att bevisa. Men jag tänker inte lacka ur utan tänker vråla ut min kärlek till Nummer 24 varje gång Allan Kuhn väljer att spela honom. Det ska jävligt mycket mer än så för att jag ska börja smäda min egna.

 
Första havleks tannalösa blåränder inledde starkt när man fick anfalla mot den egna klacken. Under de inledande tio minuterna i andra så hade man sin bästa period, men
ett avigt skott från Johnson och en ganska bra frispark från Kevin Walker. Båda gångerna stod Johan Wiland för två toppingripande. Oj så mycket lättare det är att
spela fotboll när målvakten har en bra dag. Tar sånt som man med en reell önskning vill att han ska ta och därtill agerar klanderfritt i luftrummet.

 
Hörnmålet, som kom att bli avgörande, är en riktigt pärla. Felipe Carvalhos säsongsupptakt som startspelare har vida överglänsts av hans Instagramfrekvens. Han är ett yrväder, men när det mullrar i offensivt straffområde så är han tung och distinkt. Bollen dunkades ditt som en blixt. Fråga Omar Colley ifall han hade koll på huruvida
våra uruguayan inte bör tillåtas att få komma rakt till boll med lite fart. Dessutom ytterligare en poäng på Eikrem; bra slagen hörna! Denna fick kröna hela matchen,
som slets sönder av en hel del skadeavbrott. Det saknades den där uppsjön av vassa lägen. Men för min del kan jag med glädje återblicka på denna sortens minimalistiska
vinster. Sparsmakat men utsökt.

 
Markus Rosenberg blev utbytt, kanske lite överraskande, minuterna efter målet. Gische fick överta bindeln. Efterspelet verkar tyda på att Mackan missar sjöslaget uppe
på Västkusten mot Göteborg, så frågan är om Gische får behålla förtroendet, eller ifall Kári Árnason vikarierar. På tisdagens stängda träning så exponerar nog Kuhn också upp sittval av startelva. Jag funderar allvarligt på att bryta mig in för att stilla min nyfikenhet.

 

 

Tre stjärnor:

 

Rakip 1604243 Erdal Rakip:
Tog vara på chansen och ställer nu faktiskt frågan på sin spets huruvida han är en startman centralt. Visar upp en stort kämparhjärta samtidigt som han blir bättre och
bättre på att värdera sin redan goda teknik. Kombinerade med mittfältskollegor och ytterbackar. Tog initiativ både centralt och flankerande.

 
Eikrem 1604242 Magnus Wolff Eikrem: Breddade sin högerkant stundtals väldigt tydligt men agerade spelförande över hela mittfältet. Visar en tidigare ej skådad defensiv ådra med
både dedikerade hemåtlöp och uppoffrande glidtäck och glidtacklingar. Härligt att hans självkritiska hållning ger utvecklande effekt.

 

 
Konate 1604241 Pa Konate: Visade upp ett bredare register framförallt under första halvlek då han gång på gång var den som tempoväxlade anfallen från sin kantposition. Faktiskt en
förvånansvärt bra teknik i situationer med hög fart och stress. Ställdes väl kanske inte för någon anstormande offensiv mot sig, men löste uppkomna situationer.

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Uppleva på nära håll

Med eftermiddag- och kvällsjobb på agendan så öppnade möjligheten upp sig för mig att kolla in MFF:s träning under torsdagen. Himlavalvet hade antagit en oerhört inbjudande nyans och redan på morgonkvisten när dottern lämnades på dagis med vagnen så värmde solen gott mellan husen på Roskildevägen. Att få betrakta en av vardagens absolut viktigaste företeelser, bara meter framför ögonen, är oftast en ynnest. Man får blicka ut över hela truppen och kan fritt raljera i huvudet om små och stora detaljer. Man får insupa fragment av pågarnas och ledarstabens yttringar och konversationer. Stundtals är det nästan så man kan urskilja svettdoften och essenser av grästuvor som entledigats från vårjorden som valfri AIK-tränare från sin post, före Andreas Alm. Hela upplevelsen med att gå och titta på en träning ger ett annat perspektiv än själva matchdagsuppladdningen med alla dess mer nervösa procedurer.

 

Jag minns tillbaka på min första träningsvistelse när jag tillverkat min Hjärter Kung-flagga och älgade iväg för att få den signerad av Hasse Mattisson. Det pirrade lite i magen. Och det blev ju inte mindre pirrigt när Tom Prahl fick syn på flaggan och skulle fram och inspektera den. Den citronbestänkta blicken hade kunnat riva djupa fåror i min självbild om den lagt på ett missnöjt omdöme. Men den blev godkänd och kunde nöjd fortsätta att speja ut över vad som borde varit Plan 3. Till slut kom Hasse över och signerade flaggan dubbelt. Ett i varje himmelsblått hjärta. En stor stund för mig. En flagga som Hasse fick efter att vi spöat dem uppe i Halmstad.

 

Oavsett denna lilla anekdot; torsdagens träning bjöd på pirrighet i form av att ett nytt mittfältsalternativ hade valts ut. Malmö FF 2016 har en imponerande bredd på pappret. Men att få samtliga att peaka, gärna gemensamt över en hel säsong, är stört omöjligt. Således så får en sund konkurrens råda. Magnus Wolff Eikrem blev typ matchhjälte med sitt inhopp mot Elfsborg. Vurmandet har varit att han ska in från start när Anders Christiansen tvingas vila till följd av ett hattrick i påskpynt. Men där har funnit en hel drös olika uppställningar som har kunnat motiveras på ett eller annat sätt. Där var fler än jag som var sugna att se vad Allan Kuhn lyckats välja, under de stunderna han fått ledigt från sin kassatjänstgöring på Coop. Vid den utsatta träningsstarten 10:30 så var det enbart målvaktsdrillning som pågick. I den inte ännu lummiga allén stod grupper av himmelsblå och småsnackade. Mest om MFF förmodligen. Men även allt annat. Malmö FF – Makes People Talk.

 

HR 20160422 MODDJohan Wiland, Fredrik Andersson och Marko Johansson stod i fokus under drygt 20 minuter innan utespelarna ramlade in. Skönt som attan att Wiland fick göra en särdeles stabil insats mot sitt gamla lag. Daniel Andersson och Olof Persson hade strosat runt som två lagom engagerade lantmätare och placerat ut koner när Kuhn kom ut. När väl Allan ville köra igång så gällde det att vara beredd. Pa Konate och Erdal Rakip såsade något och fick en verbal örfil i ett bornholmskt ”KOM SÅÅHH” från Kuhn. Passningsövningen som inleddes tämligen slött speedades upp efter ett par minuter. Bitvis så såg det faktiskt inte speciellt mästerligt ut med alla hoppande bollar, men det skärptes. En som tycks vara oerhört fokuserad i varje moment är Franz Brorsson. Imponerad av hans mentala närvaro! Efter första passningsövningen så delades lagen in. Här kom momentet man väntat på. Med telefonen i högsta hugg så skulle en potentiell startelva ut på Himmelriket så snabbt som möjligt. Från höger; Tinnerholm, Brorsson, Carvalho (ingen Rasmus Bengtsson; ska enligt  varit småkrasslig men förmodligen spelklar till söndag), Konate – Wolff Eikrem, Rakip, Lewicki, Berget – Rosenberg, Molins. Resten i den orangea andrauppställningen, däribland Kári Árnason, även han med Gula sjukan.

 

Ett par minuter till hanns med innan jobbet kallade. Underbart är kort. Men det går att konstatera att ledarstaben vill åt Wolff Eikrems kreativitet. Och med AC avstängd, Vladimir Rodic vårfrusen, Tobias Sana inte i fullt slag, Piotr Johansson lite för oprövad och Enock Kofi Adu nedsläppt i en spatial isvak så känns det inte alls orimligt att Vargen får chansen. Han är en poängspelare även om han har flera ganska fundamentala bitar som behöver förbättras. Konsekvensen att Rakip paras ihop med Oscar Lewicki centralt gör att man sätter hårt mot hårt för blårändernas duo Alexander Falsetas och Kevin Walker. Med Wolff Eikrem från start tappar Malmö dock möjligheten att kasta in en klurig mittfältsjoker mot ett tröttnande försvar. Hoppas att Rodic mentalt kan ladda för att ta rollen som mönsterbrytare istället. Stockholmarna är anfaller gärna längs kanterna har postulerats ihop flertalet gånger på forum och i sociala medier och att detta kan ge problem bakom Wolff Eikrem. Min egen uppfattning är att detta hänger ihop med vilka direktiv som ges till främst Anton Tinnerholm, men även den mittback som går närmst honom. Det gäller att hålla ihop laget och vara konsekventa i hur bollrullet i anfallszon värderas och vilka åtgärder som skall prioriteras vid bolltapp. Känslan är att man trots allt kommer behålla en hel del bitar av taktiken från senast för att neutralisera Djurgården. Trots hemmaplan.

 

Kommer bli en ruskigt intressant drabbning på söndag. Malmö bör ta fyra poäng på de närmsta två matcherna, för att svinga sig upp i ett fördelaktigt momentum. Vi behöver inte leda tabellen förrän på övertid i sista omgången. Om vi ska hårddra det.

 

 

”Fack Jou Galloway!”

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Min sorts tivoli

Det kanske kändes krystat. Det kanske kändes tråkigt. Det kanske kändes som slöseri med offensiv arsenal. Men det kanske även känns så jävla mycket bättre med tre tunga poäng från ett småstadslag som har den ofina förmågan att ofta göra några av sina bättre matcher per säsong mot just oss. I pausen så malde C-Mores studio på ett resonemang om att underhållsvärdet var minimalt. Nällorna på dem. Tre poäng är det enda som betyder något. Vill man ha underhållnings så kan man gå på tivoli. Min sorts tivoli är att se Markus Rosenberg skina upp i intervjumikrofonen efter att tre blytunga poäng var i hamn. Sätt upp mig på en prenumeration på det åkbandet!

 
Jag var sugen på att bara rocka röven av tagentbordet så fort de tre poängen var i hamn. Att vara först ut med mina åsikter om matchen. Men så blev det inte. Istället bara insupa känslan att vinna igen. Två raka torskar i två förväntade förluster nöter ner ens yttre försvar. Som ett gerillaband som går till attack och sabbar dina utposter, mest för att slösa med din tid och få dig på sämre humör. Ut med hunden. Det där hemska oket var nedmonterat. Den malmöitiska kvällen bet ifrån, men vem fasen bryr sig om sådana saker, när Stadionparken inbjuder till en slumrande Malmö Stadion och Nya Malmö Stadion som stilla tycktes ligga och spinna.

 
Att slå Elfsborg borta är inget som görs på beställning. Nä förresten. Jag hoppar ur naivitetsbubblan och stryker under att ingen match i den här oberäkneliga sammansättningen av lag innebär inhåvande av enkla poäng. Därför är jag glad, att Malmö visade en mognad och en stor tro i att gemensamt hålla sig till en så tydlig matchplan som Allan Kuhn med uppbackning ansett att matchen krävde. För den här fullpoängaren igår (samt Djurgårdens fortsatta Golgatavandring i derbysammanhang) gör att vi trots allt inte på något vis sitter i någon utsatt position. Klart som fasen att man ska agera utifrån analys av det egna spelet, men att svulsta upp allt för onödiga åtgärdsplaner med allt för stor grad kris inpumpad är bara fel. Malmö har väldigt mycket kvar att arbeta på för att fullborda det spelet som man eftersträvar. Men uppe i Borås visade man med önskvärd tydlighet att man kan spela cyniskt. Utan prestige och istället anpassa sig utifrån rådande förutsättningar.

 

Malmö FF är Malmö. Det är så förbannat att konstatera. Varje gång! #Tjåckholmsderbi

Första halvlek var kanske svagt lutande åt Elfsborg. Men vi märkte av prioritetsordningen. Defensiv fokus härskade och den strukturerade uppställningen gav tillfällen för att genomföra önskade understöd. Hemmalaget hittade inte mängder med möjligheter att triangulera sig igenom och med detta så uteblev chanserna. Man hade någon lite uppstickande chans, som den screenande hörnvarianten, som kunde resulterat. Men trots allt; den här sortens avtrubbande av Elfsborgs offensiv är inte vanlig i mötena mellan lagen, framförallt inte på Borås Arena. Sen så går det ju inte heller att komma ifrån att den himmelsblå offensiven var väldigt tandlös (alltså tannalös; här måste göras något; denna skånska termen borde ersätta den rikssvenska varianten!). Anders Christiansen var helt för osynlig och Oscar Lewicki har inte riktigt drivet i sig för att kunna starta upp den sortens sprudlande bolltrillande som Malmö FF 2016 borde kunna prestera.

 
Inte heller direkt i andra kunde man se att Malmö började tumma på sin dedikation till dagens budord. Men prescis som tidigare i år så accelererade Malmö långsamt men stadigt. Bollar knycktes och bollar fördelades smartare. Spelare rörde sig mer utan boll och växte när motståndet trubbades av. Jo Inge Berget hade ingen jättedag på vänsterkanten, vilket kan tillskrivas ett par olika faktorer, men främst så var Yoshimar Yotúns frånvaro en betydande del. Erdal Rakip gjorde det hyfsat på sin ovana position och fick ett par bra överlappar från Anton Tinnerholm. Men en tydlig vändpunkt blev när Magnus Wolff Eikrem fick stiga in på arenan där han gjorde två stutar i en omskriven match i fjol. Vargens tassande och sluga bolltouch passade perfekt in i matchbilden. Hans tillskott gjorde att himmelsblått vädrade blod och rätt vad det var högg man på en våghalsig och något missriktad passning. Det är jobbigt att ta sig ur eget defensivt hörn. Den gode Jörgen Horn fick lära sig detta när han hjälplöst såg på då Wolff Eikrem serverade Rosenberg en synnerligen välbehövlig måltid (fan den var kass, men ibland kan man inte låta bli!). Detta gav till slut poängpotten till Malmö.

 
Bra insats från klacken! Inte den mest månghövdade skara men alla röststarka på plats som slet växte in i matchen och gav en härlig ljudkuliss för oss hemmafetton.

 
Nu väntar en vecka där Kuhn behöver hitta ett sätt att ta sig an serieledande Djurgården. Järnkaminerna har ett vasst anfallspar i Mattias Ranegié och Sam Johnson som måste neutraliseras. Mot Hammarby visade man att kantspelet borde utgöra ett hot. Himmelsblått får klara sig utan avstängda Karí Árnason och Christiansen. Hur sorteras Wolff Eikrem in i leken? Får Guillermo Molins en ny chans efter en ganska osynlig insats? Eller omdisponeras han till kanten för att släppa in Rakip centralt? Eller kommer Enock Kofi Adu in som en outsider från ingenstans, gör en fantominsats och får upprättelse?

 
Funderingarna är många. Just nu fortsätter jag att mysa lite till. Mysa över en defensiv fullträff. Ja, det finns många olika sätt att känna tillfredsställelse.

 

 
Tre stjärnor:

 

Bengtsson 1604183 Rasmus Bengtsson: Smart och resolut. Tar inga förhastade beslut och visar rutin vid de få tillfällen Elfsborg kom med fart in i straffområdet. Med ett uppställt försvar framför sig, där han och kollegan i mittlåset behöver försvara under reträtt, så är Rasmus en av seriens bästa defensiva ankare. Bra i luftrummet som vanligt. Funkade bra med Árnason idag.

 

 

Konate 1604182 Pa Konate: Gick in och levererade precis den sortens solida insats som önskades. Följdsam och överarbetade inga situationer. Understödde inte Berget speciellt mycket i offensiven, men matchplanen krävde annat vilket Lorensborgsexpressen noggrant höll sig till. Inga spektakulära framträdande men ett välbehövligt enligt-boken-agerande på en position som Elfsborg hoppades kunna utnyttja.

 

 

Eikrem 1604181 Magnus Wolff Eikrem: Till skillnad från annan betygsättning så behöver du inte ett visst antal minuter på Himmelsblågg för att få ta del av stjärnorna. Eikrem hoppade in och tryckte in lite avighet och passningskvalité som visade sig bli matchvinnande. Sanslöst altruistiskt att servera Rosenberg, trots sin egna frysboxsituation.

 

 

 
// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Minns Gandalf!

För ett drygt år sen skrev jag ett kort inlägg på Himmelriket med andemeningen att det just nu såg utsiktslöst ut för oss motgångssupportrar. Allt verkade gå den himmelsblå vägen. Idag är läget annorlunda. I det korta perspektivet i alla fall.

 

En vecka i avgrundens djup börjar gå mot sin ände. I mången himmelsblå skalle har där säkerligen rört sig en och annan tanke. Spelarna, tränarstaben och kontoret har självfallet haft sina egna tankeduster. Vår gode härförare, den fryntlige dansken, har fått en respit att se över vad som faktiskt gått åt fanders i två matcher på raken. Men just denna priviligerade bunt av klubbens avlönade spelbrickor utgör en klar minoritet av de tankeförfattarna till den gångna veckans påfallande dystopiska vy. Själv har jag försökt tvinga mig själv att putta en del Allsvenskt åt sidan, och låta livets gilla gång fått löpa obehindrat, utan interferens från grubblerier över mittfältets felbalansering eller åtgärdsplaner vid bolltapp och misslyckad förstapress. Men det går fan inte. Är man insyltad så är man. Det går liksom inte att åsidosätta en så stor del av livet oavsett humörsgrad. MFF-hjärtat är ett separat mentalt organ liksom. Med trådar, ådror och synapser vitalt inlindade genom hela kroppen.

 

Inte denna gången heller kunde Glennarna slå KFF hemma. #Rosenbergsfel
Inte denna gången heller kunde Glennarna slå KFF hemma. #Rosenbergsfel

Jag har dock hållt mig från blåggen och till viss del Himmelriket och Twitterflödet. Ingen pod heller. Törner och Wiman med sina respektive crew hade varit för smärtsamt att lyssna på. Istället har jag använt de lediga glimtarna av kvällarna att kolla lite serier m.m. Sneglat bort mot Stephen King-samlingen. Glidit över mot Tolkienboken, som trots löften aldrig tillryggalagts. Jag älskar ju filmerna (ja, jag tillhör den kanske något osofistikerade skaran som t.o.m. uppskattade Hobbit-triologin) så varför inte bara köra på med andra halvan. Har ju faktiskt lyckats ta mig igenom tunnlarna i berget (alltså Moria; Jo Inge Berget kommer inte släppa några jävla tunnlar!). Den gråa trollkarlen faller ner i avgrunden efter att demonen från den gamla värden snärtat iväg sin eldpiska då bron rasar under dennes fötter. Men. Nog fasen kommer Gandalf tillbaka. Som något bättre. Som något obefläckat och än mer vist än innan. Och till slut som en vinnare.

 

Det är precis den här metamorforsen jag önskar se ikväll på Borås Arena. Ett Malmö som har genomgått ett stålbad i veckan som gnagt av de räliga rostfläckar som syns när spelidén sätts på sin spets. Elfsborg borta är en av året klart jobbigaste bortamatcher. För ovanlighetens skull så är båda lagen indragna i någon form av vårkris. Huruvida detta ger ett mer böljande spel per automatik låter jag vara osagt. Enligt rapporterna så indikerar träningarna att Pa Konate får sin första startchans för i år på bekostnad av Yoshimar Yotún. Peruanens kvalitativa bidrag är dessvärre nyckfullt som havet ifall vi sammanfattar det över hela banan. Senast hade han stora problem i första halvlek, men låg samtidigt bakom den lyckade stöten som föranledde Guillermo Molins kvittering. Med Konate får man ett betydligt mindre flaxigt alternativ. Samtidigt har han glimtvis visat upp positiva offensiva räder mixat med taffliga juniormisstag bakåt. Jag tycker det känns som en bra match att testa det här platsbytet.

 

Erdal Rakip kan få chansen från start istället för Vladimir Rodic. Mot J-Södra övertygade han inte men inhoppet mot Giffarna var lovande. Om Allan Kuhn, tillsammans med framförallt Rakip och Anton Tinnerholm, men även övriga mittfältet, fått dissekera hur flödet över banans mitt ska ske, så känner jag mig nog ändå relativt nöjd med Rakip. Trots att han gjort sina mest solida insatser som inhoppare. Hittills i alla fall. Ikväll hoppas vi på ändring. Det har ordats en del om huruvida Oscar Lewicki är självskriven startspelare i dagens Malmö FF. Åsikterna går isär och där finns starka argument från båda läger. Dock måste jag nog luta mig mot att jag gärna ser vår EM- och OS-aktuella terrier i denna holmgång, under förutsättningen att Rakip spelar på kanten.

 

Matchstart 19:00 Borås Arena. Förmodad startelva:

Konate för säsongsdebutera på vänsterbacken och Rakip får nytt förtroende till höger på mittfältet. Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Wolff Eikrem, Sana, Kjartansson
Konate för säsongsdebutera på vänsterbacken och Rakip får nytt förtroende till höger på mittfältet. Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Wolff Eikrem, Sana, Kjartansson

 

”Doppa han i tacosåsen, doppa han i tacosåsen, doppa han i tacosåsen, när han spelar fotboll” (Sorgligt att vi förmodligen aldrig avlossar den här dängan mer!)

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Truppgenomgång Malmö FF 2016

Med två dagar kvar till den himmelsblå avsparken i årets Allsvenska så sammanställde jag en betygsättning på det laget som man går in i serien med. Det är, utan tvekan, ett lag som kan rista in sig i pokalen i början på november. Det har en mer helgjuten bredd än vad jag kan komma ihåg att jag kännt i någon himmelsblå trupp sedan Roys dagar.

Målvakter:
1 Johan Wiland
27 Zlatan Azinovic
29 Fredrik Andersson
30 Marko Johansson
Kommentar: Wiland är tämligen ohotad etta om hans rutin och gedigna kvalité inte har allt för djupa dippar. Spelet i luftrummet är ett ständigt orosmoment samtidigt som han kan dominera totalt med reflexerna på mållinjen. Överlag okej med fötterna men stundtals bedrövliga utsparkar. Anderssons fortsatta väg i MFF kommer avgöras under året; om han på allvar kan utmana Wiland så kanske kanske han kan växa fram som en förstakeeper. Johansson ännu ung och behöver inte brådska. Azinovic har fått en schyst respit efter sin skada och får hoppas på superflax alternativt behövande klubb som bandat Supercupsfinalen 2014.
Helhetsbetyg: 3

Innerbackar:
17 Rasmus Bengtsson
21 Kari Arnason
25 Felipe Carvalho
31 Franz Brorsson
Kommentar: Egentligen en ganska bra uppsättning. Bortsett 1) Bengtssons ständiga skadebekymmer och 2) Arnasons något ojämna nivå. Om dessa två bitar går MFF:s håll i år så är detta en uppsättning som kan föra Lennart tillbaka till Swedbank Stadion. Carvalho är oslipad men intressant med sin styrka och inbitna vilja att spela sig ur situationer. Brorsson lägger inga filtar emellan och är ganska snabb; finns fina utsikter över hans potentiella utvecklingskurva. Kvartetten känns farliga i huvudspelet och borde gå klart plus i hörnmålskolumnen.
Helhetsbetyg: 4

Ytterbackar:
2 Pa Konate
3 Anton Tinnerholm
13 Yoshimar Yotun
26 Andreas Vindheim
Kommentar: En offensivt tämligen intressant fyrling. Klart bättre framåt än bakåt, vilket dock borde passa under förutsättning att man kan äga mycket boll och göra det på sättet tränarstaben föredrar. Tinnerholms vinnarskalle och snabbt inlärda malmöitiska attityd guld värd för laget och balsam för varje tung supporter. Yotun har inlett säsongen bra och kommer vinna på att ha hittat sin parhäst på vänsterflanken redan under våren. Konate har varit väldigt ojämn i sina insatser men kan peka i båda riktingarna bitvis. Vindheim behöver få en liten positiv skjuts snart efter en tung försäsong. Hur påverkar Behrang Safaris redan uttalade återkomst?
Helhetsbetyg: 4

Innermittfältare:
5 Erdal Rakip
6 Oscar Lewicki
7 Anders Christiansen
8 Enock Kofi Adu
14 Erik Andersson
19 Magnus Wolff Eikrem
32 Mattias Svanberg
Kommentar: Lagets överlägset mest välklädda position. Här har Kuhn ett riktigt gottebord att välja på. Frågan är bara om han per automatik ska välja de två bästa spelarna eller om man påtagligt väger in dimensionen vem som passar bäst och kan förädla varandra. Christiansen är den mest mångsidige och är därmed svårpetad. Adus spelfördelande kvalitéer är iögonfallande samtidigt som Lewickis slit och positioneringsspelt kommer väl till hands. I matcher med mycket boll så borde Wolff Eikrems lirarfeeling kunna luckra upp tighta försvar. Samtidigt så har Rakips terrierarbete inte gått obemärkt förbi. Med stor sannolikhet försvinner åtminstone en innermittfältare till sommaren och dessutom är Andersson dubbellicensierad till TFF. I flera matcher lär någon naturlig inner få agera från mittflankerna och arbeta sig inåt. Kan tyckas att det saknas rejäl målfarlighet härifrån, men det kan klart vara avhängigt på hela lagets offensiva prestation. Intressant var Kuhn väljer att sätta potatisen Svanberg.
Helhetsbetyg: 5

Yttermittfältare:
18 Piotr Johansson
20 Vladimir Rodic
22 Tobias Sana
23 Jo Inge Berget
Kommentar: Yttermittfältet är egentligen lite klent tilltaget vad gäller klassiska kantlöpare. Rodic är den som är mest stöpt i formen, men är något klen i kroppen och saknar det där riktigt hotande steget om han vill trampa sin gubbe på utsidan. Berget är i dagsläget självskriven på vänstersidan. Kombinationen av arbetskapacitet och offensiv smartness har verkligen förädlat MFF:s offensiv. Sana har trots många chanser, inte kunnat prestera fullt ut. Framförallt inte i poängkolumnen, vilket gör att han känns långt ifrån startelvan. Trots allt är han en joker, som förhoppingsvis hade kunnat få en grym ketchupeffekt om han bara kunde ta sig över flyttröskeln. Johansson är på tillväxt men har visat att han håller bra i Superettan och därmed som inhoppare i Allsvenskan.
Helhetsbetyg: 4(-)

Anfallare:
9 Markus Rosenberg
10 Guillermo Molins
24 Vidar Örn Kjartansson
33 Teddy Bergqvist
Kommentar: Himmelsblått sitter inne på tre av Allsvenskans absolut bästa anfallare när allting stämmer. För Rosenberg ser det lovande ut och där finns mycket att slänga fram ifall man använder 2015 som mall. Både han och Kjartansson är mångsidiga anfallare som kan göra mål på många olika vis bådar för ett flerfacetterat offensivt manglande. Samspelet behöver filas på men förutsättningarna finns där absolut. Molins kapacitet är fortfarande höljt i dimmor. Två tunga korsbandsskador sitter i skallen i varje närkamp. Men hans fotbollsskalle kommer lära sig att hantera det bättre och bättre ifall han bara får vara skadefri i övrigt. Han kommer kanske inte tillbaka i 2013 års lätta men brutala steg. Men är han nära så är han en grym tillgång. Bergqvist är lite spännande. Får verkligen en liten chans att få debutera om inga fler anfallare värvas.
Helhetsbetyg: 4(+)

Utlånade:
Sixten Mohlin (Mv) Kristianstad
Benjamin Fadi (Anf) Karlskrona
Pawel Cibicki (Anf) Jönköping
Kommentar: Egentligen bara Cibicki som känns rimlig för återkomst. Blir intressant att se ifall han kan resa sig i en icke hemtam miljö där förhoppningsvis speltiden blir stor. Hade bra målsnitt kontra antalet minuten men saknar den där riktigt spetsegenskapen som brukar vara viktig för en anfallare.
Helhetsbetyg: 2

Ledarstaben:
Allan Kuhn (Coach)
Olof Persson (Assisterande Coach)
Daniel Andersson (Assisterande Coach)
Jonnie Fedel (Mv-tränare)
Ben Rosen (Fystränare)
Kommentar: Kuhn har verkligen tagit sig in det Allsvenska rummet med storm. Känns öppen och ärlig. Hoppas inte den malmöistiska cynismen blir för tung om inte allting klaffar direkt. Persson är en gedigen gammal hjälte, men jag tror många gärna velat ha specificerade roller, som defensiv coach etc. Anderssons lite försynt assisterande roll känns vag. En del hävdar att där finns någon form av baktanke medan resten ser det som ett litet misslyckande att inte hittat rätt assistent till Kuhn. Hade gärna sett att man redogjorde för klubbens intressenter om rollfördelningen i ledarstaben. Tror tyvärr inte att Fedel kan lära Wiland mycket om utsparkar 🙂
Helhetsbetyg: 3(+)

Och slutligen så presenterar jag min potentiella drömelva som jag hoppas att få se någon gång under säsongen. Varför inte krossa Göteborg med dessa pågar på plan?

Startelva Optimal

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg