Ryktas om ett ryck

Högsommarvärmen har en tendens att skörda offer i den allsvenska tabellen. Om poängtörsten inte stillas under denna delen av säsongen så finns där en risk att hela ens höst blir eftersatt. Malmö FF är i nuläget det bäst blomstrande laget med sina nio vinster på de senaste tio matcherna.

 

Närmst jagande Norrköping drabbades av en tung poängförlust när Östersund, anförda av Malmöpågan Saman Ghoddos, luggade dem och lät dem bita av supen. En Malmövinst hade blivit en svidande lusing och avståndet hade vuxit till fem poöng. Just denna summa är det antalet poäng som söndagens motståndare är distansierade med. AIK, denna månghövdat avgudade klubb med svart bälte i att sällan nå hela vägen, har faktiskt med sig en vinst från förra gången lagen möttes. Men det var då. Årets Solnaupplaga känns i sedvanlig ordning inte komplett och därtill också uddlöst. Ingen Nabil Bahoui eller Henok Goitom. Ingen Mohammmed Bangura i högform eller supersvetsad backlinje. Det räcker att gå tillbaka till torsdagens Europa League-kval mot Europa FC från Gibraltar för att inse att där saknas väsentliga pusselbitar för att detta laget borde anses som en allvarlig titelutmanare. Men det betyder inte att man kan vinna en match i Europas mest oberäkneliga fotbolliga. Det blir intressant att se hur ett Norlingslett Gnaget väljer att ta sig an uppgiften som kan vara en hörnsten i huruvida hösten handlar om guldjakt eller bara europajakt.

 

När jag försöker dra mig till minnes alla gånger MFF stått med ryckmöjligheter så har man tämligen konsekvent inte tagit denna. Nu är min minnesbank tämligen subjektiv men känslan, ur ett supporterperspektiv, är att himmelsblå verkar smittas av någon avståndsfrossa och framför krampaktiga och stabbiga insatser. Lite grann i stil med den oförmåga som i majoriteten av matcher man leder och är spelmässigt överlägsna men inte lyckas göra ospännande förrän slutsignalen. Det vore ju själve fan om inte den här olaten kan städas av likt Häckenspöket, Förlust-Efter-Uppehåll-ofoget samt att misslyckas med att fortsätta styra en match vid ett ledningsmål. Vi ska ha krav på Pågarna, för årets upplaga en rejäl semiutopi av vad vi kunde hoppas på för 7-8 år sedan.

 

I veckan har det främst surrats om två platser; mittbackspositionen och innermittfältsplatsen bredvid Dejlige Drengen. Med allsvenska mått är det ganska löjligt angenämt problem. Senast lirande Carvalho har inte släppt några bollar förbi sig i år och ynglingen Brorsson imponerar både med sitt lugn, följdsamhet, tuffhet och vinnande statistik. Ändå verkar Allan Kuhn vilja köra på rutinen i denna matchen. Árnasons imponerande EM-form behöver således pusslas ihop med Bengtssons prickfria insats senast. Enkelt kan tyckas, men svårare i praktiken under säsongen. Personligen, och många med mig, hade nog hellre sett Brorsson och hänvisat till islänningens feriedagar. Eller varför inte en broilad duell med Carvalho kontra Carlos Strandberg?

 

Indikationer pekar mot att Adu får fortsatt förtroende. Malmö hoppas således kunna hålla boll i en av årets på pappret svåraste bortamatcher. Jag gillar det. Ett rimligt resonemang och en tydlig fingervisning av att man känner sig tillfreds med spelet för närvarande. Både Lewicki och Rakip är två bra inhoppare med en tickande klocka bredvid en ledande resultattavla. Rodic verkar alltså hamna utanför truppen. Beroende på tre backar på bänken? Hoppas lagledningen håller en bra dialog med honom för helhetens skull. Inget lätt med den degraderingen han har fått genomleva hittills, även om den rent kvalitetsmässigt inte behöver ifrågasättas enligt mitt sätt att se på det.

 

Sana, Safari och oerhört otursförföljda Vindheim saknas i matchtruppen. Hoppas att ha dem spelklara snart. Särskilt med tanke på att Lorensborgsexpressen ska passera perrongen i Rio under sensommaren.

 

Det går ändå inte att komma från att Gnagarna under vissa omständigheter är kapabla till att åtminstone få sin förvuxna hemmaplan att skjuda av kakafoni. Det kommer bli en speciell bortamatch och som icke-närvarande soffetto så hoppas jag att våra på-platsvarande Malmöiter mörsar på från den otacksamma läktarsektionen. Det handlar ju ändå om från München till Solna Stad.

 

 

Avspark 17:30 Friends Arena. Förmodad startuppställning:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
RMB Árnason
VMB Bengtsson
VB Konate
HM Berget
HIM Adu
VIM Christiansen
VM Eikrem
HF Rosenberg
VF Kjartansson

 

Förmodad bänk: Johansson, Brorson, Carvalho Yotún, Rakip, Lewicki, Svanberg

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Trevande triumf

Det mesta har sagt redan om Örebromatchen men självfallet ska jag kräka ur mig mina reflektioner av vad som skedde. Jag hoppades på en veritabel knockout. På ett kanske orimligt vis. Men med lite distans så var nog utfallet av matchen ganska optimalt. Varför det?

 

– Malmö fick möta ett annat topplag direkt. Visserligen utgår alla ifrån att himmelsblått ska knyckla till Örebro beroende på allehanda faktorer från plånbok till historia, men likväl så gav den tighta tabellpositioneringen ett utmärkt incitament för tre poäng (om där nu på något sätt skulle finnas ett tvivel).

 

– Med den trevande matchinledningen och ett bortalag som faktiskt försökte rulla boll under första halvan av halvleken så fick Malmö långsamt reglera upp vredet för anfallspelet. Är det något som jag tycker kan ses tydligt sedan Elfsborgsmatchen fjärde omgången så är det att med ett tillknäppt försvar som slipper att försvara i allt för rask rörelse, så är MFF Anno 2016 svårforcerat. Mot Örebro kom påminnelsen direkt, matcher vinns bakifrån.

 

– Malmö vann bara men en liten bollusling; 1-0, men det var med en rejäl mersmak. Chanserna under andra halvlek involverade i stort sett samtliga spelare på ett eller annat sätt. Eller nja, var där någon hörna som blev riktigt farlig? Vi har blivit bortskämda sedan förra sommaren på fasta situationer (som inte sker från elva meter kan vara värt att tillägga). Risken är noll att inte denna ineffektivitet kommer att fortsätta att hanteras och finpoleras framöver.

 

– Sättet som andra halvlek flöt fram och mynnade ut i en lättad trepoängsocean kändes som ett rejält styrkebesked. Närkingarna hade inget att svara på MFF:s kraftfulla bevakande, som härligt nog aldrig blev passivt. Örebro har ändå gjort en hel del mål, mycket beroende på offensiva kvalitéer men dessa hölls i schack på ett imponerande vis. Detta var ett typexempel på en nermalning utan målslakt.

 

– Målet som den hyfsat månghövdade publikskaran bjöds på var ett tydligt bevis på vilken sort spetskompetens som man mönstrar genom att spela Enock Kofi Adu. Den där svepande men ändå oerhört finstämda precisionen är högre än vad Allsvenskan borde kunna husera. Dessbättre, om man ser det ur ett pragmatiskt blått öga, så saknar ghananen ett par andra egenskaper (fullfjädrat närkampsspel, djupledshot och skottfot) som värdesätts högt bland Europas topp 5-ligors topp-5-lag, och därmed faller under radarn. Adu gjorde ingen av sina mest iögonfallande helhetsinsatser, men likväl lirkar han upp gnällbältianernas bussdörr. Varsågod Allan, ett kvitto på varför Adu för närvarande bör gå före Oscar Lewicki i de flesta inför-match-scenarier med skadefri trupp.

 

För övrigt är det bedrövligt att Erdal Rakip inte ens varit uttagen i OS-bruttotruppen.

 

 

Tre stjärnor (med fortsatta grafiska tillkortakommanden):

 

*** : Rasmus Bengtsson

Såklart måste jag exponera att flera onödiga sekunder av matchen användes för att avhandla Faster-Harder-Scooter-frillan från mitt håll. Istället borde jag luppat än mer hur bra Ralle faktiskt var i denna match. Avväpnade i princip allt som kom via luften och backen (bortsett RÅP:s skott från nära håll). Jag hoppas att Pladderkajans kåserier om klubbyte är en lika stor lögn som dennes agentmässiga förträfflighet.

 

** : Jo Inge Berget

Missade förvisso några passningar här och var men var ändå hela tiden med där det hände. Förkroppsligar i mycket den intensitet som Allan Kuhn förkunnar varje gång han öppnar foderluckan. Malmö ska vara hungrigast i varje situation. Oavsett om det är att skalla in en boll eller att täcka en boll till hörna med hela härligheten. Det där skägget börjar för övrigt bli så maffigt så det kan göra fälleben på vilken ovetande stackare som helst.

 

* : Anton Tinnerholm

I tuff konkurrens med ytterbackkollegan Pa Konate. Avvägde smart när löpningarna skulle tas. Har även vågat kliva in i banan på de offensiva utflykterna. Snart sitter nog fasen ett inlägg där det ska. Hade råkoll på defensiven. Anton har på två år blivit unison med Malmömentaliteten.

 

 

AIK, hoppas ni firar rejält segern mot Europa FC. Det får bli dessa minnesbilder ni använder er av för att inte drunkna i tårar på söndagkväll.

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

F som i Gemenskap

Sommaren står runt dörren och den där grönskan som besjunges i ”När Himmelen är blå” har tagit ett bastant grepp om vår direkta tillvaro. Gräset blir bara frodigare för varje soltimme och skänker nytt syre i samma takt som dess missbildade klon plasten stjäler allsvenska korsband. Och helt plötsligt så är vi bara två matcher från ett jobbigt långt uppehåll, som dessutom blivit oceaner bredare när man inte ska få se Malmö spela i Europa. Vi får nöja oss med andra förfaranden. Slänga ett getöga på EM-festen som dessbättre är välbestyckad med MFF-bekantingar. Och kanske ta en kall och några popcorn när våra meritmässiga (men moraliskt nersmutsade) kombatanter från Lisebergs omnejd misslyckas att rubba ett polskt topp 5-lag eller så. Sommaren är bra, trots att MFF-abstinensen är som en mental pollenchock.

 

HR 20160522Nåja, två lag skall först luggas på tre poäng och först av dem blir den allsvenska jumbon Falkenberg. På tio omgångar har man skrapat ihop det tämligen osmickrande målsnittet bakåt på 2,5 mål per match. Rysligt uselt. Detta har resulterat i fyra sketna poäng. Men twisten, som är en regel snarare än ett undantag, är ju att den enda vinsten togs hemma mot serieledande Norrköping. Under sina två år i högsta serien så har Hallands nya bästa lag lyckats hålla sig ovan vattenytan och man har gjort det genom ett antal skalper mot topplag. Bortsett Peking, så har man bl.a. lyckats slå AIK och Göteborg hemma och därtill snott en förarglig pinne mot oss förra året. Men i år så känns laget riktigt urvattnat och tränaren Hans Eklund får verkligen jobba i motvind. Man har kanske seriens mest udda spelartyp i monstertunge Hakeem Araba, vilken Murphys lag självfallet kan tänkas skänka en omänsligt effektiv måndagsafton. Men det ska inte räcka, inte på Nya Malmö Stadion. Men ifjol så lyckades man ändå att måla tre gånger. Och en match som leddes med både 1-0 och 4-1 blev faktiskt spännande.

 

Nu ska vi inte hävda induktiv logik, men utifrån att Malmö har tre förluster mot tre lag som såg sig tvungna att barrikadera eget straffområde, så ligger där en utmaning i att låta offensiven fortsätta spira. Den ganska kvalitetsmässigt sviktande Otto Martler i FFF-målet kommer att bli en nyckelfigur. När Sundsvall kom på besök underströk jag svagheten i deras målvakt, vilket istället var en av faktorerna till att Malmö inte vann. Denna gången finns där, trots skadeläget, en ännu bredare uppsättning offensiva låsdyrkare på banan. I en utopisk matchbild så kommer det förmodade mittfältsparet Anders Christiansen och Enock Kofi Adu lösa den stressen som gästerna hoppas kunna producera från sin tungt befolkade försvarszon. Att Falkenberg har ägnat söndagens pass till att praktisera försvar och fasta situationer känns lika säkert som få in ett oddsspel, oavsett utdelning, att Jörgen Lennartsson tuggar tuggummi i deras viktiga match mot Hammarby. Jag tycker mig kunnat se ett litet tillslipande av de offensiva pusselbitarna i de senaste två matcherna och hoppas att man kan låta tempot och rörelsen ligga i fokus, istället för en ökad svårighetsgrad med influenser av dåliga beslutstagande.

 

Falkenberg kommer få läge att ställa om. Då gäller det att Kári Árnason agerar smart, distinkt och med timing. Det är inte ett måste att magla ner motståndaren, även om hans spelstil har fått sig en beskärd del av de nya domardirektiven. Det gäller att inte förlora duellen helt enkelt. I och med Rasmus Bengtssons skada så får Franz Brorsson definitivt nytt förtroende. Ser gärna att han visar en positiv iver med boll och berikar uppspelsfasen med några bollöpningar då och då. Blir mer och mer övertygad att Brorsson kan gå en ännu mer spikrak framtid till mötes än både Pontus Jansson (kul att lyssna på i MFF-podden senast!) och Filip Helander. Även Oscar Lewicki, Guillermo Molins och Jo Inge Berget saknas imorrn och deras frånfall påverkar självfallet den härliga bredden MFF har i år. Dessutom saknas Copa America-uttagna Yoshimar Yotún. Å andra sidan känns det som en perfekt match för en ung och hungrig bänk. Det känns inte alls orimligt att vid ett fördelaktigt läge låta Mattias Svanberg få göra riktig debut imorrn. Hoppas också att Erdal Rakip får åtminstone en halvtimme. Jag vet inte alls hur Håkan Ericsson resonerar. Inte heller vad MFF:s exakta ståndpunkt är efter Europasortin är. Men jag hade i alla fall sjukt gärna sett Erdal berika en svensk OS-trupp.

 

Slutligen så får vi se om läktarschismen fortgår. Själv vill jag härmed agera fredsmäklare. Skit i era olika åsikter när ni är på match. Stötta Malmö oavsett. Allt annat är så extremt jävla sekundärt. Ingen åsikt är för liten, men ingen är större än klubben. Falkenberg börjar på F. F som i Gemenskap. Eller nått sånt.

 

 

Matchstart 19:00 Nya Malmö Stadion. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Vindheim, Rakip, P.Johansson, Rodic, Svanberg

 

 
// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Bröd och skådespel

3-0 till Malmö mot Gefle. Mot ett tydligt bottenlag. Vilket har varit problemet hittills under 2016, om vi tar oss friheten att förutspå att Jönköping, Sundsvall och kanske även Helsingborg kommer sjunka genom tabellen som en mer och mer uppblött brödbit. Leverans mot lag som skall övermannas varenda jävla gång. Och där finns på allvar folk som kallar sig anhängare som allvarligt har gått igenom en djuplodad analys inombords och därefter väljer att bua ut laget man är där för att stötta? Ja ni läste rätt. Sanslöst. ”Bröd och skådespel” är något som kan ligga begravet med Roms ruiner (även om de tekniskt såklart till stor del är utgrävda). Tre mål och dundersäkra poäng i minut sjuttiofem med en bortamatch på onsdag upp i Hufvudstaden. Kolla hur det gick senaste gången vi hade ont om återhämtning. Och i denna skrämmande klick så kan jag lova att där finns en och annan som vid första bästa tillfälle väljer att kasta skit på andra slags supportrar än vad de själva räknar sig som. Nällorna.

 

Äckligt snyggt 1-0-mål. Jag har en viss fallenhet för nickskarvar på första stolpen efter att varit i Köln 2006 och sett Marcus Allbäck toucha in kvitteringen 1-1 mot England. 2-0 från Guillermo Molins är en sanslös delikatess. Erdal Rakips chipmål mot Peking i premiären får snällt kliva ner från ledartronen för årets läckraste MFF-mål. 3-0 är ett mål som bidrar till att hålla konkurrenssituationen på helspänn. Vladimir Rodics säsong hittills har inte varit någon Eriksgata, men där finns jäkligt mycket potential kvar att plocka ut ur honom. Hans tillräckliga skott påvisar förhoppningsvis för honom att målfarlighet inte behöver vara kopplad till att göra saker svårt. Även om det tog en halvlek tills målen kom så är matchen mot Gefle i sammantaget en match som medför en positiv känsla av att kunna nöta ner motståndarna med idog rörelse och smart spelfördelning.

 

Tre stjärnor:

 

160514 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Har just nu ristat in platsen överst på listan med något jäkligt vasst. Erbjuder kreativitet med ett inneboende lugn, sätter sig inte i dåliga situationer där han tvingas syna sina fysiska tillkortakommande. Ny assist på hörna och på nytt dominant när himmelsblått fick diktera alla villkor med boll.

 

 

160514 2 Molins2 Guillermo Molins: En välbehövlig injektion. Lufsinsatsen mot HIF var bortblåst och de flesta färdighetsstaplarna var påfyllda med bubblande energi.Två mål kastar in honom i diskussionen på allvar igen. Men framförallt så var det en synbar lätthet i steget som kändes som den bästa bekräftelsen.

 

 

160514 1 Brorsson1 Franz Brorsson: Egentligen inte en match där han fick nämnvärt att göra men i ett relativt jämnt MFF så är det dags för Jonas Påg (ja vi har en ny sån även om det är fel Jonas) att få lite stjärnkredd. Fokuserad med boll, vågar driva upp och nogrann i beslutstagande både med och utan boll.

 

 

 

Ultrasgrupperingarnas tysta protest fick genomslag eftersom den seglade upp som en bengaldebatt på steroider. Himmelriket svämmade över med icke-analyser av matchens genomförande. Istället avhandlades en verbal snoppfäktning huruvida dessa till viss del separatistiska Norraenklaver faktiskt bidrar eller inte. Det är inte skitsvårt att konstatera att stämningen på supportertribunen var tämligen lemlästad utan att man drev på. Svaga argument om MFF:s storhet med svagt publikstöd ala 80-talet lyftes upp för att förminska läktarens betydelse, varpå svar om CL-kvalsmatcher mörsades iväg i andra riktningen. Radanger om bengalbuarnas missriktade energiläggande då man ljudligt påpekar missnöje ifrågasattes utifrån att man satt afasiskt tysta när Norra valde att trycka Mute. Som vanligt, i dessa sortens debatter, så enades man inte om någon vinnarsida. Ingen KO och poängdomarna oense. Vi får nog återkomma till det här i ett senare inlägg. Nu fokuserar vi på ny match istället.

 

Malmö ställs mot det eviga poplaget Hammarby som lever sin egen lilla trollskog. Bajen är ett legendariskt lag med stöd från alla sköna söderpajsare och därtill minst ett tjogg i vardera lilla bruksort i Dalarna och Småland, de gamla bondeupprorslandskapen. Med visioner om en Nordenledning, utifrån att man minsann faktiskt har alla tiders publikrekord, så blir det lika komiskt varje år när korthuset faller ihop. Dessbättre så tycks man kunna lägga ut ständiga derbyminor för de andra två huvudstadslagen. Så dubbla segrar mot Bajen och man kan räkna in en bra plusstatistik mot Råttorna och Aporna. Hammarbys lag i år känns inte jobbigt namnkunnigt, men betydelsen av detta tycks ju vara ringa i Allsvenskan. Högerbacken Birkir Már Saevarsson rosas fram och tillbaka och både Måns Söderqvist och Melker Hallberg kan blixra till. Brassen Alex har visat en bra boxkänsla, inte minst i derbysegern mot Djurgården. Därtill så kan du lita på att John F. Bakirciuglu alltid är farlig med tid i offensiva lägen. Och ja just det. Deras publik kan ju faktiskt mana på dem helt okej.

 

För Malmö så är återhämtningen från skador och avstängningar nästan total. Anton Tinnerholm har dock drabbats av kortfattad gul feber och hans ersättare Andreas Vindheims skadehelvete börjar få en ryggrad av Litmanen-proportioner. Således så har högerbacksrockaden varit prioriterad i förhandssnacket. In med Yoshimar Yotún och flytt på Pa Konate var tänkbart, men efter Franz Brorssons insatser i kombination med den självsäkra förmågan att kunna lösa den ovana positionen så blir troligen Allan Kuhns beslut enklare än man först trodde. Knixet blir att mittlåset än en gång blir Rasmus Bengtsson och Kári Árnason, vilket hittills inte varit lika med tätt. Mittfältet kan vid det här laget formeras på en jädrans massa vis men det är inte orimligt att tro att Rakips tvåvägsegenskaper kan tänkas passa in i en matchplan där Bajen kommer vilja kontra och kanske gärna utmanar en ovan högerback. Enock Kofi Adu förtjänar verkligen en match till för sin match senast, men får nog vänta på sin startchans till Falkenberg hemma. Anders Christiansen och Oscar Lewicki får förmodligen förtroendet. I ett underläge så är ghanen nu ett reellt alternativ åtminstone. Längst fram måste en spelare få stiga åt sidan när Markus Rosenberg obönhörligen trycker sig in igen. Vidar Örn Kjartansson har ett ypperligt tillfälle att visa upp planens andra fyra islänningar att Lagerbäckur missade honom i EM-laget. Även om Yoda tydligt förtäljer oss att ilskan leder dig in på vägen till den mörka sidan av kraften, så är magkänslan att ett spelmässigt raseri från Örnen hade fått Badkaret att spricka. Tyvärr så får Gische inleda på bänken.

 

Hammarby kommer att få se upp på Malmös hörnor. Eikrems fot levererar mackor som får ordinär Cateringverksamhet att spana avundsjukt. Med den potentiella startelvan som figurerar så kan dock Malmös kantspel bli lite avtrubbat. Det gäller att Rakip vågar gå sin gubbe och att Konate på sitt kloka vis avgör när det finns möjligheter att accelerera utanför sin mittfältare och understödja boxen men inkommande lyror. Förvänta er en match där Malmö börjar lite trevande för att ta bit för bit av det plastiga fältet. Ett mål i första halvlek och stressen kan dämpas. Ledordet är att inte ge bort initiativet vid ledning. Där kan Bajen nog göra sig farligare på hemmaplan än många andra i Allsvenskan. Drömmer om att se Kurt-Arne med simmande blick samtidigt som Allan är glad som en speleman på presskonferensen efteråt.

 

Och ja, då fattar ni ju hur jag vill att matchen skall sluta.

 

 

Matchstart 18:30 Tele 2 Arena. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Berget, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Berget, Molins

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Vårsnuva och straffrunda

En fördel med att inte vara anställd journalist, utan istället ägna sig åt bloggkvackande är att jag mer eller mindre bestämmer själv när jag vill och kan värpa ut tyckande. Redan under cupfinalsdagen så märkte jag att den där obligatoriska våråkomman hade anlänt. Kroppen hade bjudit in vad som tydligen inte är allergi (eller åtminstone inte på testet jag tog för ett antal år sedan) men som på ett nitiskt vis ger mig en rejäl lusing under maj varje år. Under den historiska matchen så kunde jag blocka ut det, läktaradrenalinet steg p.g.a. matchens betydelse till en sällsynt nivå. Den dramaturgin som sedan matchen utvecklade fick en på helspänn och en viss Andreas Ekberg, kunde med imponerande inkonsekvens, inte bara spela huvudrollen utan även agera tillfälligt serum mot nästäppa, snuva och brutalhuvudvärk.

 

Men vilken comeback dessa illviljor kunde visa upp! När man först fick möjligheten att drömma sig bort till en sommar i Europa efter Johan Wilands första räddning så berikades jag, och många med mig, det tyngsta fotbollsögonblicket på väldigt länge, när unge Erdal Rakip tyngdes ner å det grövsta av malmöitisk förväntan och slog en bedrövlig straff. 11 meter från Europas oas förbyttes mot en vandring över Allsvenskans karga plastlandskap. Inte för att vi redan skulle göra det per definition, men efter Simon Sandbergs segerstraff så var straffrundan ett faktum. Och min ovalda vårkompanjon knackade mig direkt på axeln när jag med betongkeps och välvald Anton Tinnerholm-tröja lufsade ner för Stadions cuptrappa. Jäklar vad han kunde kapitalisera på situationen. Det var nästan som om han var Häckens segergeneral.

 

Jag har varit däckad, både fysiskt och mentalt, efter torsdagen. Läst lite grann men främst försökt samla ny energi i misströstan. Plågats av ett twitterflöde med en högoktanig syndabocksjakt. Ovärdigt som vanligt. Skummat över kritiken av rökbombsincidenten och fortsatt förvåna mig hur många korkade besserwissers som menar att allting löses genom igenbomning av ståplats. Gratulerat Jasmin Sudic till en välförtjänt titel. Försökt att gå igenom matchens nexuspunkter (tydliga situationer som påverkade matchen i dess riktning; tack Terminator Genisys!). Och som ni märkt. Inte blåggat alls.

 

En punkt där jag fastnade lite extra är hur Allan Kuhn valde att coacha efter att min Polhemskollega Ekberg valt att bedömma Oscar Lewickis tackling som värre än Nasiru Mohammeds bröststämpling. Jag sa till min far, som jag till min stora glädje lyckats få med mig till Stadion denna fina eftermiddag, att det var lite av ett vågspel att inte byta ut en anfallare direkt. Utifrån att Markus Rosenberg helt klart kan klara av att agera skitjobbare så kände jag då att valet faktiskt inte var så konstigt. Jag tror jag hade agerat likadant. I efterhand så är det lätt att hänvisa till varför bytet inte kom direkt. Men att tillskriva två svaga försvarsagerande enbart till en nedflyttade forwards är att göra det lite väl lätt för sig. Laget fick uppenbart sig en mental törn och med matchen kvitterad så blev det ett helt annat flöde. Som slutade rakt ner i avloppet.

 

Det blir inget Europa 2016, men än några förmodade träningsmatcher mot andra skapliga lag med Europabiljett eller nån lägerbelägna britter. Där blir inga Hexenkessel där vi får bjuda kontinenten på en smak av Malmö. Snuvan kommer ligga kvar ett bra tag. Men idag så ska vi självhjälpa varandra. Helsingborg  skall besegras på Olympia.

 

Det snackas om att Skånederbyt på sistone mist sin glans och att Malmö är så mycket bättre än Helsingborg på alla plan. Må så vara; jag kan faktiskt inte själv säga att där finns en enda rödblå spelare som jag skulle kunna tänka mig att se i himmelsblått ur ett kvalitativt perspektiv. Vid ett sådant resonemang så diskvalificeras den tabellmässiga grundessensen. Glans för mig är att ständigt ligga före Helsingborg. Att vi har en mer ärofull historia, rikare, högljudare och bättre på att arrangera tifo m.m. är tämligen cementerat. Men vem som får tre poäng över en 90-minutersbatalj är det som polerar upp det nuet man befinner sig i. I det nuet som infinner sig efter cupajävelförlusten så är det precis den här sortens polerat piller jag vill ha.

 

Vad ska vi se upp för hos Helsingborg? Det jag såg av deras senaste match mot Norrköping var verkligen tamt. Men där finns småhot om Malmö inte puttar ut sitt A-game. Bröderna Calle och Anton Wede är lite underfundiga ifall de tilldelas tid och yta. Pågen Larsson blixtrar till vid några tillfällen varje match. Man har därtill ett acceptabelt hot i luften på fasta situationer med unge Carl Johansson och Peter Larsson. Någon gång då och då tycks även Bajenavfällingen Linus Hallenius hitta en guldkorn.

 

Malmö saknar Markus Rosenberg efter hans smekning på Wahlströms grungebetonade kind. Om medias spekulationer stämmer så petas Anders Christiansen och Rakip flyttas in. Själv är jag inte helt såld på ett sådant beslut, men lagledningen kanske har hittat brister i HIF vilket gör att man hellre ser Tobias Sana, som naturlig yttermittfältare, med sin utmanande spelstil. Rasmus Bengtsson får återvända till startelvan och jag betvivlar inte att hans rutin och huvudstyrka är en nackdel, trots att Franz Brorsson växer för varje insats. Jo Inge Berget får en ny chans i anfaller bredvid Vidar Örn Kjartansson. Hoppas att han kan lägga en liten isbit på sin avslutsvilja och värdera lite bättre än på sistone. Bra med skottvilja. Ännu bättre med avvägd skottvilja.

 

 

Matchstart 15:00 Olympia. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Adu, Christiansen, Rodic, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Adu, Christiansen, Rodic, Molins

 

 

”… att Malmö skulle lägga sig och dö. Då kan ni ingenting om vår historia, vi e Malmö, vi e Malmö, MFF”

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Cupfinal 2016

När man långsamt började reflektera över säsongen 2015:s oförmåga att gå våran väg (ja så är det, oavsett CL-äventyr; man önskar ändå att alla sorters misslyckande kan ge sådär 250 miljoner plåster på såren) så dök den där livlinan upp. Inte för att man ville sätta sin tilltro i den. Men med alla andra möjligheter borta så kändes det ändå som en utmaning som inte var en dag för tidig att ta sig an på allvar. Och det gjorde man. Så därför är det idag dags för den första cupfinalen, för Sveriges mest framgångsrika cupvinnare, sedan 1996. Vi har chansen att bryta ett 27 årigt trauma. Inför en kokande Hexenkessel.

 
Eftermiddagens match bör kunna elda på alla bidragsvilliga åskådare något extra. Det här handlar inte bara om titeln utan är även en Europakvalmatch. Jag väljer att se det så. De senaste årens absolut bästa MFF-minnen ligger nära knutna till detta fenomen. Därför är jag övertygad att jag kommer hitta några extra galenskapsprocent att frambringa på Norra. Vråla några extra ”Mats Lillienberg”, ta ett extra jobb att hålla liv någon falnande ramsa och hetsa extra med oljud om Häcken ens vågar sig på att skrapa fram en hörna. Eftersom jag själv valt en position på Norra som är beläget i ett lugnare område, ett par rader under där Cmore:s TV-studio brukar husera, så handlar det extra mycket om att inspirera med rejäl stämma. Det faller inte alla naturligt att hjälpa till med sången, men det är betydligt lättare att stämma in ifall där finns någon att luta sig emot. Jävlar vilken klippa jag ämnar vara i eftermiddag.

 
För att rangordna de fantastiska fester som spelarna tillsammans med publiken vävt ihop så behöver man bryta ner dem i dramaturgiska beståndsdelar. Detta blir till ett annat inlägg. Förhoppningsvis inför ett Play Off till Europa League framöver. För i detta nu handlar det enbart om dessa minuter. På torsdagskvällen så kommer chansen vara förbi att påverka. Cyniker undrar säker exakt hur korkad jag är som sitter och raljerar över en persons påverkan på en utgång där jag inte ens är i närheten av bollen. För mig och en stor andel på Norra så är detta en helt oväsentlig fråga. Eftersom spelarna öppenhjärtligt påtalat hur mycket det betyder för dem, med fyra himmelsblå väggar som frambringar kraft på ett sätt som inte normala väggar är kapabla att göra. För min del hade det räckt att en spelare berättat hur mycket energi det ger honom så hade stöttningen varit tveklös.

 
HR 20160505 MODDMotståndarna, som inte alls fick matchen dit man ville, är oavsett söndagen laget som har allt att vinna. Med sin totala ökenvandring på titlar, bortsett från ett SM-guld i Hallsvenskan (80-talets uppehållsturnering inomhus) så är det förståeligt att Hisingenlaget enligt sig själva kommer ner med närmre 700 man. Himmelriket var inte sena att jubla över detta. Det kommer bli intressant att höra deras sångrepetoar, utkvad någon. För den har varit totalt ohörbar alla gånger hittills. Martin Ericsson är en spelare som man alltid behöver våndas över och kan han starta för Getingarna så bör han kunna tillföra den offensiva dimension som Peter Gerhardsson tydligt tyckte man saknade. Det ryktas dessutom att mannen som var den största orsaken till att Häcken står i Cupajävelfinalen, Paulinho, är såpass kurerad att han är tillgänglig för ett inhopp. Malmös försvar är varnade. Det gäller att mittfältet hittar samma fina position och rytm som senast för att trubba av kreering från farliga ytor och djupledslöpningarna. En annan som kommer få ett påpekande varje gång han får bollen är backen Emil Wahlström. Hans överreaktion visade ut vår kapten. Efter att det borde varit frispark för otillåten koalaklängning i förstaläget. Välkommen till vår Hexenkessel, förgrömmade unge.

 
Rapporterna säger att MFF-ledningen väljer att inte peta för mycket på ett vinnande lag. Enda förändringen i startelvan tycks vara att Markus Rosenberg återgår till sin anfallsposition. Detta känns inte alls oväntat men härifrån behöver Mackan lägga i lite extra bränsle. Han har ett sparkapital som behöver få utlopp. Även om han är en väldigt speciell MFF:are, så kan man inte frångå att där inte skall finnas några heliga kor i en trupp som ämnar att alltid sätta bäst laget på banan. Nu är jag inte alls orolig för finalen; det är precis en sådan här match som plockar fram det bästa hos lagkaptenen. Den Rosenberg som ledde Malmö till CL tå år på raken har alla möjligheter att få ett försvarsharmoniskt lag med uppåtgående form att upprepa söndagens insats. Lägg till publikdimensionen och jag kan se Monster-Mackan i spåkulan. När han tar sin anfallsplats flyttas Jo Inge Berget ner på kanten och Magnus Wolff Eikrem får byta flank medan Erdal Rakip får inleda vid sidan om.

 
Tobias Sana ser ut att ta bänkplatsen ifrån Vladimir Rodic. Hade varit väldigt intressant att se Allan Kuhns för- repektive nackdelslista när han valde mellan sina två yttermittfältare. Hur många procent handlar det om att eventuellt släppa loss Sana och låta honom köra loss med all den positiva stöttningen han fått från alla håll sedan bangersincidenten? Förmodligen finns där ett par kryddmått av den varan, men den stora sanningen handlar om Malmös extrema bredd kontra antalet bänkplatser och skadeläget. Dessutom har man de senaste matcherna visat upp att vårt största behov just nu inte är renoldlad kantspringning. Det blir för Rodic att knyta näven helt enkelt. Rasmus Bengtsson hade förmodligen varit spelbar, men efter övervägningar och samtal så ser han ut att stå utanför imorrn. En vinnarskalle som Ralle tycker förmodligen att detta suger hårt men utifrån hans skadehistorik och otur sedan återkomsten så känns det klokt. Det tydliga faktum att Franz Brorsson och Kári Árnason gjorde det mycket bra senast får inte beslutet att bli konstigare.

 
Anton Tinnerholm underströk det i en intervju på MFF:s hemsida: ”Första målet är viktigt”. Ja, det är ingen underdrift att påstå detta. För vår del på läktaren är det viktigt att vi hörs från första sekund när spelarna äntrar banan. Till sista andetaget. Hjälp till att kokade upp den allra brutalaste och lömskaste brygd ni någonsin drömt om. En brygd som är svårstoppad som tumlande lava och giftig som cyanid för våra motståndare. En brygd som är mentalt guld för de våra. Som får varje jobbig löpning att kännas som en solig söndagsmorgon. Som får varje osedd armbåge från motståndarna att smaka som den ljuvaste nektar. En brygd där varje ton och stavelse får varje himmelsblå påg att kunna utföra storverk.

 
Nu vinner vi den där förbannade Cupajäveln.

 

 
Nya Malmö Stadion 15:30. Förmodad startelva

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rakip, Sana, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rakip, Sana, Molins

 

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

 

Den försvunna graalen

Då var det dags. Häcken står på checklistan. Vi har väntat på att få en ny chans att klå laget som är farligt nära att skaffa sig positiv allsvensk statistik på oss. Eller så har vi våndats över att än en gång prestera en obefintlig anfallsinsats i kombination med ett slapphänt försvarsspel framför ögonen på en förväntansfull hemmapublik.

 
Ibland så önskar man att det fanns någon form av mentometerknappar på Stadion. För att se vilka drag som föreslogs av flest åskådare. Inte för att de skulle vara fastställande på något sätt. Knappt ens rådgivande. Men ändå. En sådan fråga kan ju vara hur man ska sig an söndagsmatchen. För där måste finnas många sätt att klå gästerna. Eller? I så fall har man inte lyckats hitta den gyllene graalen sedan 2011. Annars handlar det väl om att Malmö har dock inte fått ihop de delarna som behövs för en framgångsrik insats. Oavsett hur man ser på det blir den här veckan ytterligare ett eldprov som kommer definiera Allan Kuhns ledarskap.

 
Många som bänkar sig i himmaborgen vill se underhållning. Man vet att Malmö inte bara har en historia som hintar, utan även en plånbok som borde resultera i ett övertag i så gott som varenda allsvensk match, i synnerhet de på hemmplan. Övertaget förvaltas genom ett ihärdigt bollinnehav där kontentan ska vara at målchanser radas upp, om inte på löpande band, så åtminstone med en sådan frekvens att varje gång man erövrar boll resulterar i att man osökt börjar ögna mot motståndarmålet.

 
HR 20160430 MODDEtt spännande drag ett se, rent hypotetiskt åtminstone, hade varit ifall Malmö fallit ner i en djupare defensivt än man någonsin presterat i Allsvenska sammanhang på Stadion. Vi har spelat tämligen lågt mot exemplevis Salzburg 2014, men vad jag kan komma ihåg så har man aldrig med full beslutsamhet överlåtit bollhållandet till gästerna. Man har en defensivt orienterad innermittfältare i Oscar Lewicki som några gånger har vikarierat som mittback. Dessutom är han stark i luften och ganska positionssäker. Då borde det handla om det centrala låset samkörning. Det gäller att man vet hur arbetsuppgifterna fördelas. Vem som faller och lyfter för att hålla linjen, understödjer varandra och ytterbackarna, stöter mot anstormande Häckenforwards, plockar upp centrala djupledslöpningar från illvilliga getingar. Han må ha potential Lewicki, men han är ingen Markus Halsti. En spelare som vi ska vara glada att vi levt under samma tidsepok som.

 
Nu har ändå Malmös defensiv varit bra i tre matcher på rak och därför känns det lite udda om allt för stora förändringar görs, oavsett ”möjligheten” att testa. Bussparkeringsupplägget känns väldigt oKuhnskt men det hade kanske lockat fram gästerna att försöka sig på att göra mål på något annat vis än att kontringsbestraffa oss. Hade varit spännande ifall de kan eller vill. Och det hade självfallet varit intressant att se ifall Malmö både kan motstå frestelsen att gå på ordinär offensiv och ifall de faktiskt klarar av att hantera försvarsgörat när ett lag tillåts rulla boll. Kan ju eventuellt vara till gagn ifall man faktiskt kan vinn cupfinalen. I ett kval till Europa League och därefter så finns där en klar uppsida att spela kompakt. Problemet med att ge bort bollinnehavet är det självklara faktum att man behöver bollen för att göra mål, ja om man rationellt ignorerar alla de löjliga självmål som man plöjt igenom på YouTube genom åren. Jag är rätt säker på att där kommer lägen ändå över 90 minuter, men då gäller det att omställningarna skall göras kliniskt. Det funkar inte att tombolaagera i sina utföranden typ Anton Tinnerholms välmenande men varierande inläggsförsök. Löpen på yta måste vara vältajmade (ja jag kör denna stavningen på detta svengelska uttryck idag) och bolltouchen för inte slösas bort genom slarv.

 
Vidar Örn Kjartansson såg ganska het ut på Gamla Ullevi. Han löpte mer och mer frekvent i djupled än föregående matcher. Får han chansen så kan han få en nyckelroll om Malmö väljer bussparkering eller en kanske en troligare ”defensiv-prio-men-högoktanig-offensiv”-taktik. Utan att ta i så tror jag att första målet får en stor betydelse för matchens utgång. Häcken har på senare år ofta gjort snabba mål vilket tycks ha haft en lite paralyserande inverkan på Malmö. Detta ska inte ske och det tror jag spelarna är väl medvetna om. Vi har visat att vi kan vända på stekar hittills i år men varför ge Hisingengubbarna ett incitament att ligga i position för att primärt spelvända? Nasiru Mohammed och Demba Savage får gärna få en så liten roll som möjligt. Och visst hade det varit typiskt om Martin Ericsson, mannen som återuppstår från det döda så fort det vankas himmelsblått motstånd får knö in en passning bakom en backlinje i slag att hitta rätt position. Ger mig nästan fan på att försäsongens klart lysande stjärna Paulinho står där skadefri när domarna blåser igång.

 
Hur blir det med kapten Markus Rosenberg då? Mycket tyder på att laget från Göteborgsmatchen får nytt förtroende. Inga klara besked (gott att där inte är några läckor!) Men Mackan känner sig redo. Min känsla är att han kliver på i andra halvlek på bekostnad av den mittfältare eller anfallare (möjligen undantaget Lewicki) som inte presterat tillräckligt i första halvlek. Man kan bolla runt friskt med manskapet. Rasmus Bengtsson då? Det hade såklart varit bra att spela ihop bästa tänkbara mittbackspar, vilket lagledningen fortfarande ser i Bengtsson med Kári Árnason. Men samtidigt, som vi strykit under innan, söndagsmatchen blir underordnad torsdagsmatchen. Därför klokt att vila honom, vilket också tycks vara fallet. Ralle blir en härlig förstärkning på torsdag.

 

 
Matchstart 17:30 Nya Malmö Stadion. Förmodad startelva:

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Molins, Rosenberg
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Molins, Rosenberg

 

 
”Jasmin Sudic knäcker alla ben! Äter barn och dricker fotogen!”

 
// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Trädgårdsgöra

Efter ett antal timmars begrundande av hur korkad en viss person tycks vara, så har jag på något sätt kommit fram att det är lätt att överskatta mänskligheten. Sopan som omkullkastade onsdagskvällen är gripen och ska nu få genomgå en procedur som med tur får honom att förstå vilket jäkla skitt beteende han ligger in med. Som 29-åring. Bedrövligt.

 

Trots att vi snuvades på konfekten, ett sent avgörande som liksom låg i luften, så har uppsnappar man ändå positiva vibbar i MFF-sfären. Inte bara för att man med stor sannolikhet får 9 av 9 poäng mot den svåra trion Elfsborg, Djurgården och Göteborg. Många med mig kunde skönja fortsatt positiva tendenser i spelet. Framförallt verkar det nu bli trångt om startplatser. På allvar. Ja, MFF har en härlig bredd redan, men för tillfället finns där betydligt mer än 11 spelare som förtjänar en startplats. Inte bara tar en p.g.a. gamla meriter eller att man ska fylla uppställningen. Pa Konate, Erdal Rakip och Magnus Wolff Eikrem har med tydlighet visat att de bör klämmas in. Både Oscar Lewicki, Jo Inge Berget och Vidar Örn Kjartansson visade bra takter mot Göteborg; viktigt för alla tre för att inte falla ur diskussionen.

 

Det känns ändå ganska bra att formen känns lite uppåtgående för en majoritet av spelarna. För nu är det dags för det där jobbiga. Vare sig du skaffat eget fristående hus eller sitter på en bostadsrätt. Trädgårdstjänst. Städdag. Och bor du i hyresrätt så kan du ge dig fan på att du hamnar i en situation där du mer eller mindre tvingas bistå någon med de ovanstående bostadssituation eftersom du är skyldig ett flak öl eller så. Häcken skall bemötas. Ett berg av illvilligt upptornande och retsamt utformade utmaningar. Iklädda en färgkombo som osökt får dig att tänka på sommarbästisen Geting. Malmö FF har på senare år inte lyckats ansamla tillräckligt fokus för att utföra årets avstädning. Man har stått där med krattan och sopkvasten men man har lyckats vara taktiskt bakfulla varje jäkla gång. Och självfallet avslutar Häcken sin kräftgång i tabellen med att köra över Gefle med tennissiffror. Det är upplagt för en lång vecka.

 

HR 20160429 MODDMen möjligheten finns där! Allvaret i torsdagens Svenska Cupen-final sätter söndagsmötet i en intressant och lite udda sits. Man får en chans att känna på motståndet innan. Såklart ska Malmö avfärda Häcken hemma, enligt kagig malmöitisk självsäkerhet, men det är ingen kniven-på-strupen-match efter de tre raka segrarna. Istället så kan ledarstaben faktiskt ”ha råd” att testa några specifika drag för att se hur Häcken reagerar och utifrån detta lägga en gameplan till cupfinalen. Peter Gerhardssons upplägg av matchplan verkar alltid fungera till hundra procent, och det kommer nog krävas åter. Det är ovanligt nog Häcken som kommer med en tabellmässig blåslampa.

 

Vad anbelangar startuppställningar mot Häcken så gav torsdagens träning inget stensäkert svar (vi får vänta tills Flinck på Aftonbladet får reda på det via sin källa helt enkelt). Både Markus Rosenberg och Rasmus Bengtsson deltog, men spelade inte tvåmål, och den förstnämnde fick testa ruscher på egen hand för att utvärda lårets beskaffenhet. Där framkom vissa uppgifter under eftermiddagen att han är aktuell som inhoppare. Jag ser Mackan för viktig för att riskera inför torsdag. Så nej, låt honom kurera. Det är inte alls omöjligt att samma startelva som inledde mot Göteborg får chansen att iklä sig Ghostbuster-overallen. Får slår vi inte dem med det här laget, då känns det faktiskt fördömt att göra det med några andra lirare. Vi ska klara det denna gången. Och gången därpå.

 

Vad kan annars rapporteras från träningen då? Rakip fortsätter att lysa av självförtroende. Fick under en av passningsövningarna en stenhårt markslickande pass från Konate som han helt obekymrat skarvade vidare. Nu vet jag att det kanske är en icke-fråga, men beroende på mittfältssituationen och spelschemat, så kanske Rakip skulle kunna vara en man för en OS-trupp. Iaf om MFF mjuknar och kan tänkas bidra med någon spelare. Om det är rätt eller fel är givetvis en intressant diskussion, men rent spontant så borde han vara aktuell om han fortsätter leverera fina insatser som den tvåvägsmittfältare han är. I övrigt så såg Tobias Sana fokuserad och målinriktad ut. Fick en kram av en kort dam innan han klev på banan. Verkade få honom att trycka ifrån extra. Passningskvalitén tycktes vara bättre än förra gången jag besökte träningsplanen. Även om det är lite missvisande att bedömma utifrån två enklare passningsövningar med många parametrar så är min åsikt att Kári Árnason har det lite jobbigt med snabbt kortpassningsspel. Han har andra kvalitéer, men varken långbollande eller passningsdominans i trångmål verkar vara en av dem.

 

Överbevisa mig gärna nu på söndag Kári. Och överbevisa mig gärna hela jävla Malmö FF.

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Oförtjänt skärseld

Dagen var kommen när den enligt många, största matchen på den Allsvenska säsongen, skulle avgöras. Himmelsblått gästade ett Göteborg som var förberett för att sudda ut sex års oförmåga att trycka till varnageln från söder. Och man började verkligen på ett sätt som direkt fick en att sakna Markus Rosenberg. Vi berikades inte med några kameraklipp som visade upp Markus sitta nervös och överblicka fältet, vilket såklart bör inleda djupa konspirationsteorier. Man visade istället upp inzomningar på Göteborgska storheter som Fredrik Risp och Hannes Stiller. Samt en ensamble SM-guldmedaljörer i käppakrig som inmundigade vad som inte bör varit alkoholfritt.

 

Oavsett så inledde blåvitt med att vinna situationer, stånga sig igenom slalombanor av himmelsblå portar och öppna upp planens bredd. Tidigt så tog Erdal Rakip en, vad som skulle kallas felaktig vinkel i NFL-sammanhang, gentemot Haitam Aleesami vars inlägg var centimetrar från att servera en framtumlande Mikael Boman. Mittbacksparet Kári Árnason och Franz Brorsson var inte helt synkade och den förstnämnda tvingades att strategiskt ta en gult kort när Tobias Hysén timeade (ja, svengelskt) en djupledslöpning. Inser såklart att det är knepigt med de sex olika kombinationer av mittbackspar som Malmö kan mönstra (tolv om man tar hänsyn till exakt position) men tycker nog att stöta/falla samt lyftförfarande bör kunna utföras bättre. Det är många läktarcoacher som har en ganska stor kravbild på speciellt Árnason och Rasmus Bengtsson men det finns ju faktiskt en anledning. Deras ryggradsinpräntade rutin ska inte vara det som fallerar vid den här sortens mål.

 

Men något tidigare än vanligt så började Malmö knappra sig in på temposättandet i matchen. Ja, förmodligen fanns där en uns betydelse i att Sören Rieks fick lämna planen och in kom betydligt sämre Martin Smedberg Dalence. Mittfältet fick diktera lite villkor genom att hålla i bollen och understödjas av en bra rörelse på omkringvarande spelare. Båda ytterbackarna kom okej med i spelet, där Pa Konate fortsätter att imponera. Agerar med en överraskande pondus i allting utom möjligen kaströrelsen på inkasten, som förmodligen snart kommer att dömmas över till motståndarna inom en snar framtid. Magnus Wolf Eikrems utgångsposition blev verkligen inget hinder för honom utan opererade över stora ytor. Både Anders Christiansen och Oscar Lewicki låg för det mesta rätt i sina positioner och erbjud inga lätta passager för Göteborg. Som optimistisk supporter med föreställning om vad AC eventuellt kan prestera så vill man givetvis ha ännu mer, men matchens dignitet gör att man tillfälligt får acceptera en något mindre grad dominans. Passningsspelet generellt var bättre än tidigare och man höll bollen på backen tydligare. Utan exakta siffror så kändes det som andelen Unforced Errors var låg på en acceptabel nivå.

 

Anfallsparet Jo Inge Berget och Vidar Örn Kjartansson fungerade så pass bra som jag hoppades. Självfallet kunde det varit ännu bättre men man förstod varandra bra i många situationer vad gällde instick, överlappningar och bollmöte. Kjartansson fick inte gjort något godkänt mål, men i en av många hårfina avblåsningar, offside eller ruff, så tryckte han in bollen distinkt bredvid Bea-Johnny. Oavsett målets legitimitet så verkade vår isländske utslocknade gejser samlat på sig nytt självförtroeende. Jag gillade det jag såg och har en förhoppning att han som relativt utskälld blir en av matchens positiva huvudpersoner i nästa omgång mot Häcken. Hans ribbnick var inte heller dum; utifrån AC:s missade sparks höjd och hans position så var den inte speciellt lätt att nicka nedåt med fart, utan försöket får ses som bra.

 

HR 20160428 MODDSen kom knallen som t.o.m. fick kameramannen att hoppa till. Sätt er då in Tobias Sanas situation. Inte ens vänd mot Göteborgs klacksektion, med rejält tilltaget avstånd. Inte yttrat en provocerande stavelse till föreningen som inte vill tina upp honom efter Ajaxsejouren. Utan nämnvärd speltid som bidragit till MFF:s prestation hittills i årets Allsvenska. Helt plötsligt dimper där ner en smällare med både lite sprängkraft och en inneboende missljud som kan orsaka öronproblem som inte kan repareras. Pjäsen landar några decimeter från honom och med nån ynka tiondel på sig att reagera så kan du ge dig fan på att du blir chockad vilket inte alls orimligen gör dig totalt kolerisk. Hade där legat en reservboll så hade det förmodligen varit den som använts, men istället skrev Sana in sig i svenska 2000-talets något klena spjutkastarhistoria (ja, Wikipediauppdateringstweeten var bland det roligaste jag sett där på sistone). Såklart kan jag stämma in i kören att någon form av tillrättavisning eller mindre straff är på plats, men hur i hela helskotta kan det vara som så att fokus bland journalisterna på plats direkt faller på honom? Uttala er för fan inte för snabbt! Skit i att ta ställning innan ni har fått se repriser och gjort en analys i huvudet! Vi behöver inte en kennel full av pudlar i direktsändning. Trots Jon Persson, som ånyo underpresterade, fanns på plats så var den annars kloke Jens Fjellström som främst får bära hundhuvudet.

 

Utfallet av kvällens abrupta avslut då? Ja det vet man ju aldrig. Vi snackar om disciplinnämnden. Deras vägar äro outgrundliga. Det kan bli säckhoppning om tre poäng. Det kan bli potatis-på-sked-race. Det kan bli mazarinätartävling. Eller så tar man ett krafttag och tydligt sätter ett prejudikat som gäller framöver. Eftersom linjemannen också direkt påverkades av bangern och det tydligen inte gick att sätta in fjärdedomaren på den positionen, så kunde inte matchen återupptas, oavsett om publiken fanns kvar eller inte. Något omspel av 13 minuter plus tillägg blir för olikt förutsättningarna som fanns före knallen. 0-0 känns som ett rån eftersom det var ett tydligt MFF-momentum. Det enda rationella är skrivbordsseger. Hur jäkla mördande tråkigt det än är. Istället för att mala ner och trycka in en segerboll sista fem mellan IFK:s nykomponerade mittbackar så får vi förmodligen se tillbaka på den här matchen som en skitseger. Istället för tre raka triumfer mot Göteborg så sätts en smutsig asterix in i statistiken. Istället för att fira så får vi gå i någon form av limbo förrän SvFF bemödat sig att klara av ärendet.

 

Vilken jävla skitavslutning på dagen. Och förresten; #backasana.

 

 

Tre stjärnor:

 

Konate 1604273 Pa Konate: Visar just nu att han faktiskt är en ytterback av hög allsvensk klass. Följdsam och svårforcerad på egen planhalva. Villigt rörlig och påpassligt opportunistisk när luckorna öppnas. Sitter på ett bra lugn och lyckas med de flesta passningarna, både framåt och i små trianglar.

 

 

Rakip 1604272 Erdal Rakip: Som någon uttryckte på Himmelriket; har börjat visa lite Durmaztakter med sina oväntade genombrott och hala spelsätt, som irriterar både motståndarna och deras publik. Imponerar mer och mer med sin boltouch och teknik. Cementerade sin startplats genom att prestera även på yttermittfältsplats.

 

 

Eikrem 1604271 Magnus Wolff Eikrem: Vargen har verkligen kommit stärkt ut från den karga vintern. Trippar fortfarande med samma härliga flexibitet men är ändå distinkt i sina passningar och beslut. Igår var han på nytt en bidragande faktor för att sätta upp flera av MFF:s bättre anfallsvågor. Sätter just nu press på anfallarna att börja prestera.

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Vill vinna vid västkustvisit

Just nu berikas våra liv med en högintensiv allsvenska. Känslan är nästan att man befinner sig i ett nationellt EM eller VM. Och ja, så är det ju faktiskt på något vis. Man hinner knappt insupa sötman av femte omgångens seger förrän Norrköping direkt satte lite press (inte speciellt oväntat men ändå) genom att klå Bajen inför sin reinkarnerade publik i den påbörjade sjätte omgången. Jag själv är sjukt sent ute med blågginlägg för att snacka upp det svenska stora mästarmötet liksom. Varför kan inte världen MFF-anpassas lite bättre?

 

Malmö kommer att mönstra en startelva utan Markus Rosenberg för första gången denna säsongen. Bra för Göteborg i flera avseende. Det mest självklara är att han är jäkligt bra och tenderar att göra fina insatser när det vankas duell med pyjamaslaget. En annan aspekt, som inte skall underskattas, är faktumet att Göteborg slipper använda all sin tankeverksamhet eller sarkastiska vokabulär för att beskriva på Mackans förträfflighet. Spelarna behöver inte oroas av hans offensiva kreativa förmågor eller defensiva pådrivande slit. Jörgen Lennartsson behöver inte konsultera domarna stup i kvarten om hur han ska få tycker att Rosenberg skall bestraffas utan kan med full fokus basunera ut sina taktiska direktiv mellan de högfrekventa käkrörelserna. Dessutom slipper fansen ägna timmar av efterspelet att skylla på Markus vi poängtapp eller leta videosekvenser som de kan skicka in för granskning hos disciplinnämnden. Med andra ord jackpot för de goa gubbarna. Kanske kan behövas efter en vinter fylld med obehagliga överraskningar. Tror ni Mads Albaeck tyckt det varit festligt med Findus färdigrätter eller gårdagens rester hela vintern?

 

HR 20160427 MODDGöteborg har åtta poäng hittills och har visat upp att de förmodligen blir en toppkandidat även i år. Ändå finns där lite spelmässiga sprickor i fasaden. Den solida defensiven som definierat deras icke-glamourösa spel under de senare åren, har inlett ganska dåligt. Centrala skadebekymmer har gjort att man fått testa diverse lösningar och resultatet av detta är sju insläppta, majoriteten av dem på fasta situationer. Hörnor borde således vara en bra utdelning på offensiva räder för Malmö. Även utan Rosenberg och hjärnskakade Rasmus Bengtsson så finns där en okej uppsättning potentiella aeriala bödlar. Árnason har gjort det innan mot IFK, en balja från honom hade tydligt markerat att säsongens inledning inte är värdig en isländsk landslagsback. Han kommer bilda mittlås med Franz Brorsson som gjorde en stabil insats mot Djurgården. Nu kommer han förmodligen få ett par spännande löpdueller mot självaste Tobias Hysén ikväll. All credd till Djurgårdens Sam Johnson, men Hysén är faktiskt en av, om inte den bästa, djupledsgående forwarden under 2000-talet. Det här är faktiskt något av ett nationellt prov för det unga stjärnskottet. In och ta kontakt med Tobbe tidigt i löpningarna och få honom ur balans!

 

Mittfältssituationen ser ut att besvaras med att de fyra platserna alla besätts av centralt föredragna spelare. Det finns ingen logik i att ställa Erdal Rakip utanför efter senaste matchen, och det ser inte heller ut som Allan Kuhn tänker göra så. Enligt rapporter så börjar han till höger på mittfältet, medan Magnus Wolff Eikrem får förtreoende på vänster. En position han inte innan har figurerat på allt för mycket. Rakip och Eikrem växlade förtjänstfullt senast men då spelade brevid varandra. Kommer bli spännande att se vilken dynamik de kan hålla. Rakip är generellt sätt starkare i defensiven men om Eikrem fortsätter på inslagen väg med tungt jobb över hela banan så borde Pa Konate få den hjälp han behöver hemåt. Det kommer väl till pass, för IFK:s ytterbackar Emil Salomonsson och Haitam Aleesami, i samspel med lurige Sören Rieks är ett vapen som kan straffa Malmö om man agerar tamt och odedikerat. Centralt så återvänder Anders Christiansen från utvisningsbänken och paras ihop med en Oscar Lewicki med förhoppningsvis stegrande form. Hans positionsspel de två senaste matcherna har verkligen stabiliserat försvaret.

 

På topp så kommer Jo Inge Berget få tillfälle att understryka sin tes att han trivs bäst i anfallet (eller strax därbakom). Frustrerade Vidar Örn Kjartansson får en möjlighet att sudda ut fem omgångars ökenvandring. Ett GWG-mål mot Göteborg sanerar det mesta vill jag lova. Om jag får välja matchförlopp så önskar jag en isländsk förlösande strut i första, en kompakt defensiv och två, på gränsen till förnedrande, godbitar från Guillermo Molins när han ersätter en totalt utsliten Kjartansson i 65:e minuten. På ett av målen får gärna Bea-Johnny missbedömma bollbanan o det grövsta.

 

Så nu sitter man här i Malmö. Och önskar att man var i Göteborg. Istället för några öl och upprivna stämband, så får man uppdatera Himmelriket och Twitter samt våndas över hur Jon Persson (ja det blir väl han igen) ska verbalt misshandla min lättkränkta matchdagsbubbla. Inser att naglarna redan är nedbitna av det kompakta spelschemat och är fullt införstådd att de närmsta timmarna kommer spenderas i ett töcken. Chansen att slå den enda riktiga sportsliga konkurrenten på fingrarna för tredje året på rad på deras hemmaarena. Risken att bli avklädd uppe på scen inför en stor ansamling Kållor och Ador som uppenbarligen kommer se det som en revansch för att Markus Rosenberg gav bort SM-guldet till deras fellow Kamrater från Östergötland.

 

Det är det här man älskar med fotboll.

 

 

Matchstart 18:30 Gamla Ullevi. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Molins

 

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg