Vill vinna vid västkustvisit

Just nu berikas våra liv med en högintensiv allsvenska. Känslan är nästan att man befinner sig i ett nationellt EM eller VM. Och ja, så är det ju faktiskt på något vis. Man hinner knappt insupa sötman av femte omgångens seger förrän Norrköping direkt satte lite press (inte speciellt oväntat men ändå) genom att klå Bajen inför sin reinkarnerade publik i den påbörjade sjätte omgången. Jag själv är sjukt sent ute med blågginlägg för att snacka upp det svenska stora mästarmötet liksom. Varför kan inte världen MFF-anpassas lite bättre?

 

Malmö kommer att mönstra en startelva utan Markus Rosenberg för första gången denna säsongen. Bra för Göteborg i flera avseende. Det mest självklara är att han är jäkligt bra och tenderar att göra fina insatser när det vankas duell med pyjamaslaget. En annan aspekt, som inte skall underskattas, är faktumet att Göteborg slipper använda all sin tankeverksamhet eller sarkastiska vokabulär för att beskriva på Mackans förträfflighet. Spelarna behöver inte oroas av hans offensiva kreativa förmågor eller defensiva pådrivande slit. Jörgen Lennartsson behöver inte konsultera domarna stup i kvarten om hur han ska få tycker att Rosenberg skall bestraffas utan kan med full fokus basunera ut sina taktiska direktiv mellan de högfrekventa käkrörelserna. Dessutom slipper fansen ägna timmar av efterspelet att skylla på Markus vi poängtapp eller leta videosekvenser som de kan skicka in för granskning hos disciplinnämnden. Med andra ord jackpot för de goa gubbarna. Kanske kan behövas efter en vinter fylld med obehagliga överraskningar. Tror ni Mads Albaeck tyckt det varit festligt med Findus färdigrätter eller gårdagens rester hela vintern?

 

HR 20160427 MODDGöteborg har åtta poäng hittills och har visat upp att de förmodligen blir en toppkandidat även i år. Ändå finns där lite spelmässiga sprickor i fasaden. Den solida defensiven som definierat deras icke-glamourösa spel under de senare åren, har inlett ganska dåligt. Centrala skadebekymmer har gjort att man fått testa diverse lösningar och resultatet av detta är sju insläppta, majoriteten av dem på fasta situationer. Hörnor borde således vara en bra utdelning på offensiva räder för Malmö. Även utan Rosenberg och hjärnskakade Rasmus Bengtsson så finns där en okej uppsättning potentiella aeriala bödlar. Árnason har gjort det innan mot IFK, en balja från honom hade tydligt markerat att säsongens inledning inte är värdig en isländsk landslagsback. Han kommer bilda mittlås med Franz Brorsson som gjorde en stabil insats mot Djurgården. Nu kommer han förmodligen få ett par spännande löpdueller mot självaste Tobias Hysén ikväll. All credd till Djurgårdens Sam Johnson, men Hysén är faktiskt en av, om inte den bästa, djupledsgående forwarden under 2000-talet. Det här är faktiskt något av ett nationellt prov för det unga stjärnskottet. In och ta kontakt med Tobbe tidigt i löpningarna och få honom ur balans!

 

Mittfältssituationen ser ut att besvaras med att de fyra platserna alla besätts av centralt föredragna spelare. Det finns ingen logik i att ställa Erdal Rakip utanför efter senaste matchen, och det ser inte heller ut som Allan Kuhn tänker göra så. Enligt rapporter så börjar han till höger på mittfältet, medan Magnus Wolff Eikrem får förtreoende på vänster. En position han inte innan har figurerat på allt för mycket. Rakip och Eikrem växlade förtjänstfullt senast men då spelade brevid varandra. Kommer bli spännande att se vilken dynamik de kan hålla. Rakip är generellt sätt starkare i defensiven men om Eikrem fortsätter på inslagen väg med tungt jobb över hela banan så borde Pa Konate få den hjälp han behöver hemåt. Det kommer väl till pass, för IFK:s ytterbackar Emil Salomonsson och Haitam Aleesami, i samspel med lurige Sören Rieks är ett vapen som kan straffa Malmö om man agerar tamt och odedikerat. Centralt så återvänder Anders Christiansen från utvisningsbänken och paras ihop med en Oscar Lewicki med förhoppningsvis stegrande form. Hans positionsspel de två senaste matcherna har verkligen stabiliserat försvaret.

 

På topp så kommer Jo Inge Berget få tillfälle att understryka sin tes att han trivs bäst i anfallet (eller strax därbakom). Frustrerade Vidar Örn Kjartansson får en möjlighet att sudda ut fem omgångars ökenvandring. Ett GWG-mål mot Göteborg sanerar det mesta vill jag lova. Om jag får välja matchförlopp så önskar jag en isländsk förlösande strut i första, en kompakt defensiv och två, på gränsen till förnedrande, godbitar från Guillermo Molins när han ersätter en totalt utsliten Kjartansson i 65:e minuten. På ett av målen får gärna Bea-Johnny missbedömma bollbanan o det grövsta.

 

Så nu sitter man här i Malmö. Och önskar att man var i Göteborg. Istället för några öl och upprivna stämband, så får man uppdatera Himmelriket och Twitter samt våndas över hur Jon Persson (ja det blir väl han igen) ska verbalt misshandla min lättkränkta matchdagsbubbla. Inser att naglarna redan är nedbitna av det kompakta spelschemat och är fullt införstådd att de närmsta timmarna kommer spenderas i ett töcken. Chansen att slå den enda riktiga sportsliga konkurrenten på fingrarna för tredje året på rad på deras hemmaarena. Risken att bli avklädd uppe på scen inför en stor ansamling Kållor och Ador som uppenbarligen kommer se det som en revansch för att Markus Rosenberg gav bort SM-guldet till deras fellow Kamrater från Östergötland.

 

Det är det här man älskar med fotboll.

 

 

Matchstart 18:30 Gamla Ullevi. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Molins

 

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Tre sparsmakade poäng

Riktigt härlig seger mot Djurgården! Efter fem omgångar så är Allsvenskan löjligt komprimerad. En titt på tabellen visar upp Landet Lagoms tabell. De flesta har lagom mycket poäng. Inget lag är längre obesegrat och samtliga lag släpper in åtminstone ett mål per match. Bara tre eftersläntare snittar inte ett mål framåt. Mellan förstaplacerade Sundsvall och tiondebelägna Östersund så går det inte att klämma in en trepoängare. Det går även att konstatera att Malmö FF har, med lagomtabellens mått mätt, fått en tillräckligt bra start på första sjättedelen. Man har dessutom mött de fyra lagen som ligger ovanför, även om det antagandet med allra största sannolikhet har väldigt liten betydelse i slutändan. Men däremot tål det att sägas till sig själv går ned i mental dalgång, med tankarna riktade mot himmelsblå bekymmer, att ingen av de tilltänkta topplagen har levererat något imponerande hittills.

 

Helgens begivenhet fick en pampig inledning. Det uppstyrda tifot var högklassig i sin relativa enkelhet. De ansvariga bakom kan inte nog krediteras för deras dedikation och just denna skapelsen eldade på den härligt månghövdade skaran malmöiter. De hitresta tilldelades ett par luckor i ljudkulissen, vilken användes till att förkunna sin avsky mot våran magnifika stad. Svaret blev en medeltida referens, kanske inte av det smickrande slaget, men ändå en tydlig replik på den huvudstadska översittarmentaliteten. Synd att Malmö aldrig fick möta Stockholm i ”Stadskampen” på tal om inget.

 

Malmö visade ganska direkt att det är skillnad på att spela hemma och borta. Men skillnaden är inte att man skiter i att försvara när man tappar bollen. Ett sunt ställningstagande som ledde till att Skansen visade upp väldigt lite farlig offensiv i första halvlek. Som att titta mot en skygg järv i inhägnaden. Föga iögonfallande. Duon Sam Johnson och Mattias Ranégie fick inte något gratis. Mina små orostomtar på loftet var lite rädd för en-mot-en-dueller mellan Franz Brorsson och Johnson. Bevisligen så var detta bara bullshit. Franz gjorde på nytt en förhoppningsfull insats. Nästa år måste han vara startman. Om inte tidigare. Rasmus Bengtsson la inga sidendukar emellan. Det blev tydligt när Ranégie och Bengtsson kreerade en gemensam faceplant in i varandra. Resultatet blev byte för båda, vilket kom att bli ytterst påverkande för matchens utgång.

 
Där fanns ett offensivt driv i Malmö. I avsaknaden av Anders Christiansen så fick Oscar Lewicki ett större ansvar i fördelningsprocessen. Jag tyckte det gick att se att han blivit coachad att våga sätta upp tempot på dessa bollar. Några gånger flöt det på i en lucköppnande hastighet men flera gånger så var där antingen snö på bollarna eller så var riktningen värt en straffrunda. För att bli en allsidig och mer användbar mittfältare så hoppas jag Oscar fortsätter att arbeta i upptempo. Även Magnus Wolff Eikrem och Erdal Rakip bistod med bollförflyttingar; ett par härliga svepande diagonaler, men överlag hann Djurgårdsförsvaren flytta runt som ett vakande handbollsförsvar. Pa Konate fick en betydligt större roll framåt denna söndagen vilken han omsatte väl. Tillsammans med Rakip och Jo Inge Berget sågade man sig igenom ett par gånger längs kanten. Men inga mål.

 
HR 20160425 MODDVidar Örn Kjartansson gavs chansen att starta istället för Guillermo Molins. Han kom aldrig riktigt med in i matchen. I första akten så var han några tiondelar sen samtidigt som passningarna kunde varit mer ackurata. Två chanser gavs, vilka han inte omsatte. Kritiken från läktarhåll lät inte vänta. Måste vara jobbigt för vissa på Norra att värma en pirog. Noll tålamod. Missförstå mig inte; jag är inte heller skitnöjd med Kjartanssons match, men att dömma ut honom innan paus för att han inte målade på två semichanser är befängt. I andra halvlek så kom där ett par potentiella målningstillfällen. Men inte heller då stämde timingen, tanken eller tekniken. Istället belönades han med en spark i örnnästet. På övertid så fick han läget att sticka fram en härlig genomskärare till Gische men valde att placera bollen på fel sida backen. Får skylla den på trött skalle, för något annat har jag svårt att hänvisa den till. Sammantaget så finns där rätt mycket mer att bevisa. Men jag tänker inte lacka ur utan tänker vråla ut min kärlek till Nummer 24 varje gång Allan Kuhn väljer att spela honom. Det ska jävligt mycket mer än så för att jag ska börja smäda min egna.

 
Första havleks tannalösa blåränder inledde starkt när man fick anfalla mot den egna klacken. Under de inledande tio minuterna i andra så hade man sin bästa period, men
ett avigt skott från Johnson och en ganska bra frispark från Kevin Walker. Båda gångerna stod Johan Wiland för två toppingripande. Oj så mycket lättare det är att
spela fotboll när målvakten har en bra dag. Tar sånt som man med en reell önskning vill att han ska ta och därtill agerar klanderfritt i luftrummet.

 
Hörnmålet, som kom att bli avgörande, är en riktigt pärla. Felipe Carvalhos säsongsupptakt som startspelare har vida överglänsts av hans Instagramfrekvens. Han är ett yrväder, men när det mullrar i offensivt straffområde så är han tung och distinkt. Bollen dunkades ditt som en blixt. Fråga Omar Colley ifall han hade koll på huruvida
våra uruguayan inte bör tillåtas att få komma rakt till boll med lite fart. Dessutom ytterligare en poäng på Eikrem; bra slagen hörna! Denna fick kröna hela matchen,
som slets sönder av en hel del skadeavbrott. Det saknades den där uppsjön av vassa lägen. Men för min del kan jag med glädje återblicka på denna sortens minimalistiska
vinster. Sparsmakat men utsökt.

 
Markus Rosenberg blev utbytt, kanske lite överraskande, minuterna efter målet. Gische fick överta bindeln. Efterspelet verkar tyda på att Mackan missar sjöslaget uppe
på Västkusten mot Göteborg, så frågan är om Gische får behålla förtroendet, eller ifall Kári Árnason vikarierar. På tisdagens stängda träning så exponerar nog Kuhn också upp sittval av startelva. Jag funderar allvarligt på att bryta mig in för att stilla min nyfikenhet.

 

 

Tre stjärnor:

 

Rakip 1604243 Erdal Rakip:
Tog vara på chansen och ställer nu faktiskt frågan på sin spets huruvida han är en startman centralt. Visar upp en stort kämparhjärta samtidigt som han blir bättre och
bättre på att värdera sin redan goda teknik. Kombinerade med mittfältskollegor och ytterbackar. Tog initiativ både centralt och flankerande.

 
Eikrem 1604242 Magnus Wolff Eikrem: Breddade sin högerkant stundtals väldigt tydligt men agerade spelförande över hela mittfältet. Visar en tidigare ej skådad defensiv ådra med
både dedikerade hemåtlöp och uppoffrande glidtäck och glidtacklingar. Härligt att hans självkritiska hållning ger utvecklande effekt.

 

 
Konate 1604241 Pa Konate: Visade upp ett bredare register framförallt under första halvlek då han gång på gång var den som tempoväxlade anfallen från sin kantposition. Faktiskt en
förvånansvärt bra teknik i situationer med hög fart och stress. Ställdes väl kanske inte för någon anstormande offensiv mot sig, men löste uppkomna situationer.

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Jurgårdstjyrkogård

I eftermiddag är det dags igen. ”Kroppen ska ha sitt” om man parafraserar ett gammal klassikt svenskt idrottutryck. Men det stämmer ganska väl. Som insnärjd pjäs i detta rullande parti av bottenlös avgrundsångest och spetsiga tinnar av eufori så kanske det är lätt att fråga sig den enligt oss förlorade själar, menlösa frågan ”Är det värt det?”. Du kan inte få ett mer rungande svar om du så frågat efter världsfred! Okej, det kanske blev en smått asymmetrisk jämförelse. Men fortfarande. Ja det är värt det. Om man dessutom inte bara haft privilegiet att födas himmelsblå, utan även uppfostrats himmelsblå och därefter förvaltat sina förutsättningar, så finner man sig i en synnerligen intressant epok. Så trots två sura förluster så är det jävligt mycket värt det just

 

De senare årens relation till Blåränderna har blivit lite speciell. När Djurgården kommer på besök handlar det som om att säkerhetsrutinerna behöver dubbelkollas. Publikvärdarna skall hårdtränas och dietanpassas. Kamerorna som är riktade mot bortaklacken måste provköras och finjusteras av filmbranschens bästa ögon varpå allt skall godkännas av kriminaltekniker och juridikexperter. Då kanske vi har en chans. Men de mazarinbestuckna pamparna kan nog hitta andra sätt att frikänna så vi ska inte hoppas på för mycket. Jag tror helt enkelt att vi får lägga vår tilltro till turen och att de gästande Stockholmarna använde alla sina smällare under Badkarsderbyt.

 

Djurgården 2016 är ett lag som på pappret inte skrämmer speciellt mycket om man får vara ärlig. Men om man tillhör Allsvenskan så är man per definition ett lag som kan slå alla. Blåränderna har fått en oförtjänt bra start, som dock fick sig en rejäl törn efter förlusten mot Hammarby senast. Spelet i första halvlek var faktiskt lovande men ändå fann mig sig i ett underläge som inte kunde vändas. Från tidigare år så finns keepern Kenneth Höie kvar. Han brukar vara svårforcerad och kommer förmodligen få en mer framträdande roll om Malmö ska hållas borta från poängtavlan. Djurgårdens försvar är annars enligt de flesta bedömmare deras svaga lagdel. Man kunde glimtvis se slarv i både närkampsspel och virriga bollförfarande när man sattes under olika former av press senast.

 

Sportchefen Bosse Andersson har haft en god utdelning på ett antal budgetförvärv de senaste åren, och därför känns det planenligt att Sam Johnson är inne i ett poängstimm. Hur han kommer att avväpnas är på förhand en av matchens huvudakter. Med den ordinarie mittbacksuppsättningen så hade jag velat se Rasmus Bengtsson som ett plåster på honom, men med Kári Árnason avstängd, så kommer rollfördelningen förändras något. Franz Brorsson är absolut inte dålig i luften och är inte långsam men på förhand så hissas ändå ett par små varningsvimplar för duellerna mellan honom och Johnson eller parhästen Mattias Ranegié. Gör Brorsson den sortens insats utan boll, som han i sitt lugn ofta gör med bollen, så tror jag mycket är vunnet för himmelsblått. Ett annat tungt vapen för gästerna, åtminstone enligt säsongen hittills, är fasta situationer. Lördagens stängda träning innehöll säkerligen motdrag på de hörnvarianter lagledningen detekterat och därtill ingående ihopparning av himmelsblå till järnkaminiska diton.

 

HR 20160423 MODDEn annan klart adekvat fråga för dig som åskådare är huruvida Allan Kuhn kommer förändra matchplanen kontra den tillräckligt framgångsrika Elfsborgstaktiken. I ett mediaklipp kunde man tydligt höra att Erdal Rakip ville att laget skulle blåsa på mer framåt, men kom sedan på sig att understryka den defensiva innebörden för att införskaffa tre friska. Det som vi kan tycka är lurigt tycker förmodligen bortalaget är ännu lurigare. Det vi kan fastställa är dock att blåränderna har haft ett bra facit på Stadion under de senare åren. I fjol kom man undan med en poäng efter en, med himmelsblåa ögon, solklart missad straffvissling. Där finns en herrans massa sätt att tilldömmas en straff i fotboll, men någonting säger mig att MFF inte kommer få några gratis ytor i motståndarnas försvarsregion. Det gäller att man hittar ett flow där man kan utnyttja de kreativa krafterna på ett vis som inte riskerar ytor i allt för stor utsträckning bakåt.

 

I Borås kunde man tydligt se att Jo Inge Berget hade behövt bättre offensivt understöd för att få de där extra tiondelarna som får honom att få den ursprungliga ytan. Magnus Wolff Eikrem, som med största sannolikhet får förtroendet på högerflanken, kommer trampa fritt diagonalt inåt så fort där finns yta. En överambitiös försök till lösning och Anton Tinnerholm får en både stor och svårförsvarad yta bakom sig att spärra av under tidsnöd. Blir intressant huruvida Rakip kanske växlar av Wolff Eikrem och drar ett par räder längs sidlinjen Som jag ser på det så blir det stundtals lite för plottrigt och svårt när Malmö trillar boll på sista tredjedelen. Lite för svåra lösningar som ofta involverar att man kvalitativt behöver utföra onödigt svåra aktioner. När dessutom den kanske bollsäkraste spelaren i Anders Christiansen får avnjuta sin första match från läktaren, så gäller det att spelare utan boll verkligen ger alternativ i fart, och att man gör det direkt. Ett stillastående letande kommer bara gynna motståndet. Pelle Olsson är en välrenommerad bussparkerare. Så det gäller att slå dem med fart. Snurra upp dem med distinkta aktioner. Gräv grav på grav och anlägg en Jurgårdstjyrkogård. Ibland kommer de tillbaka sägs det. Men inte imorrn.

 

Matchstart 15:00 Swedbank Stadion. Förmodad startelva:

 

20160424 Startelva Djurgården hemma
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Örn Kjartansson

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Min sorts tivoli

Det kanske kändes krystat. Det kanske kändes tråkigt. Det kanske kändes som slöseri med offensiv arsenal. Men det kanske även känns så jävla mycket bättre med tre tunga poäng från ett småstadslag som har den ofina förmågan att ofta göra några av sina bättre matcher per säsong mot just oss. I pausen så malde C-Mores studio på ett resonemang om att underhållsvärdet var minimalt. Nällorna på dem. Tre poäng är det enda som betyder något. Vill man ha underhållnings så kan man gå på tivoli. Min sorts tivoli är att se Markus Rosenberg skina upp i intervjumikrofonen efter att tre blytunga poäng var i hamn. Sätt upp mig på en prenumeration på det åkbandet!

 
Jag var sugen på att bara rocka röven av tagentbordet så fort de tre poängen var i hamn. Att vara först ut med mina åsikter om matchen. Men så blev det inte. Istället bara insupa känslan att vinna igen. Två raka torskar i två förväntade förluster nöter ner ens yttre försvar. Som ett gerillaband som går till attack och sabbar dina utposter, mest för att slösa med din tid och få dig på sämre humör. Ut med hunden. Det där hemska oket var nedmonterat. Den malmöitiska kvällen bet ifrån, men vem fasen bryr sig om sådana saker, när Stadionparken inbjuder till en slumrande Malmö Stadion och Nya Malmö Stadion som stilla tycktes ligga och spinna.

 
Att slå Elfsborg borta är inget som görs på beställning. Nä förresten. Jag hoppar ur naivitetsbubblan och stryker under att ingen match i den här oberäkneliga sammansättningen av lag innebär inhåvande av enkla poäng. Därför är jag glad, att Malmö visade en mognad och en stor tro i att gemensamt hålla sig till en så tydlig matchplan som Allan Kuhn med uppbackning ansett att matchen krävde. För den här fullpoängaren igår (samt Djurgårdens fortsatta Golgatavandring i derbysammanhang) gör att vi trots allt inte på något vis sitter i någon utsatt position. Klart som fasen att man ska agera utifrån analys av det egna spelet, men att svulsta upp allt för onödiga åtgärdsplaner med allt för stor grad kris inpumpad är bara fel. Malmö har väldigt mycket kvar att arbeta på för att fullborda det spelet som man eftersträvar. Men uppe i Borås visade man med önskvärd tydlighet att man kan spela cyniskt. Utan prestige och istället anpassa sig utifrån rådande förutsättningar.

 

Malmö FF är Malmö. Det är så förbannat att konstatera. Varje gång! #Tjåckholmsderbi

Första halvlek var kanske svagt lutande åt Elfsborg. Men vi märkte av prioritetsordningen. Defensiv fokus härskade och den strukturerade uppställningen gav tillfällen för att genomföra önskade understöd. Hemmalaget hittade inte mängder med möjligheter att triangulera sig igenom och med detta så uteblev chanserna. Man hade någon lite uppstickande chans, som den screenande hörnvarianten, som kunde resulterat. Men trots allt; den här sortens avtrubbande av Elfsborgs offensiv är inte vanlig i mötena mellan lagen, framförallt inte på Borås Arena. Sen så går det ju inte heller att komma ifrån att den himmelsblå offensiven var väldigt tandlös (alltså tannalös; här måste göras något; denna skånska termen borde ersätta den rikssvenska varianten!). Anders Christiansen var helt för osynlig och Oscar Lewicki har inte riktigt drivet i sig för att kunna starta upp den sortens sprudlande bolltrillande som Malmö FF 2016 borde kunna prestera.

 
Inte heller direkt i andra kunde man se att Malmö började tumma på sin dedikation till dagens budord. Men prescis som tidigare i år så accelererade Malmö långsamt men stadigt. Bollar knycktes och bollar fördelades smartare. Spelare rörde sig mer utan boll och växte när motståndet trubbades av. Jo Inge Berget hade ingen jättedag på vänsterkanten, vilket kan tillskrivas ett par olika faktorer, men främst så var Yoshimar Yotúns frånvaro en betydande del. Erdal Rakip gjorde det hyfsat på sin ovana position och fick ett par bra överlappar från Anton Tinnerholm. Men en tydlig vändpunkt blev när Magnus Wolff Eikrem fick stiga in på arenan där han gjorde två stutar i en omskriven match i fjol. Vargens tassande och sluga bolltouch passade perfekt in i matchbilden. Hans tillskott gjorde att himmelsblått vädrade blod och rätt vad det var högg man på en våghalsig och något missriktad passning. Det är jobbigt att ta sig ur eget defensivt hörn. Den gode Jörgen Horn fick lära sig detta när han hjälplöst såg på då Wolff Eikrem serverade Rosenberg en synnerligen välbehövlig måltid (fan den var kass, men ibland kan man inte låta bli!). Detta gav till slut poängpotten till Malmö.

 
Bra insats från klacken! Inte den mest månghövdade skara men alla röststarka på plats som slet växte in i matchen och gav en härlig ljudkuliss för oss hemmafetton.

 
Nu väntar en vecka där Kuhn behöver hitta ett sätt att ta sig an serieledande Djurgården. Järnkaminerna har ett vasst anfallspar i Mattias Ranegié och Sam Johnson som måste neutraliseras. Mot Hammarby visade man att kantspelet borde utgöra ett hot. Himmelsblått får klara sig utan avstängda Karí Árnason och Christiansen. Hur sorteras Wolff Eikrem in i leken? Får Guillermo Molins en ny chans efter en ganska osynlig insats? Eller omdisponeras han till kanten för att släppa in Rakip centralt? Eller kommer Enock Kofi Adu in som en outsider från ingenstans, gör en fantominsats och får upprättelse?

 
Funderingarna är många. Just nu fortsätter jag att mysa lite till. Mysa över en defensiv fullträff. Ja, det finns många olika sätt att känna tillfredsställelse.

 

 
Tre stjärnor:

 

Bengtsson 1604183 Rasmus Bengtsson: Smart och resolut. Tar inga förhastade beslut och visar rutin vid de få tillfällen Elfsborg kom med fart in i straffområdet. Med ett uppställt försvar framför sig, där han och kollegan i mittlåset behöver försvara under reträtt, så är Rasmus en av seriens bästa defensiva ankare. Bra i luftrummet som vanligt. Funkade bra med Árnason idag.

 

 

Konate 1604182 Pa Konate: Gick in och levererade precis den sortens solida insats som önskades. Följdsam och överarbetade inga situationer. Understödde inte Berget speciellt mycket i offensiven, men matchplanen krävde annat vilket Lorensborgsexpressen noggrant höll sig till. Inga spektakulära framträdande men ett välbehövligt enligt-boken-agerande på en position som Elfsborg hoppades kunna utnyttja.

 

 

Eikrem 1604181 Magnus Wolff Eikrem: Till skillnad från annan betygsättning så behöver du inte ett visst antal minuter på Himmelsblågg för att få ta del av stjärnorna. Eikrem hoppade in och tryckte in lite avighet och passningskvalité som visade sig bli matchvinnande. Sanslöst altruistiskt att servera Rosenberg, trots sin egna frysboxsituation.

 

 

 
// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg