Elmiminering

Kalmar verkar vara ett lag som i det stora hela inte vispar upp en känsloorkan när de kommer på tal. De har snarare blivit ett respektabelt lag som blivit synonymt med ett oscillerande i Allsvenskans mittenparti med relativt profilstarka nyckelfigurer och den nästbästa arenan i södra landsänden. Ja, de tar sitt tydliga ansvar för svensk fotboll genom att spela på gräs och rätmätigt ignorera den logistiskt möjliga dopingen som gladeligen bordläggs av desperata lyckosökande deltagarlag.

 

På förhand så spådde Kalmars säsong både kunna bli himmel eller helvete. En Elm-triad tillbaka skulle kunna boosta vilket lag som helst, utifall de kunde frambringa sin något fallnade glans. Hittills så har dock 2016 inte blivit den kickstartern som man hoppades på, även om man glimtvis kunnat skönja brödernas spetskvalitéer. Istället så har rubrikerna främst handlat om en skriende tom kassakista och han som kom att tillfälligt mätta den, Marcus Antonsson. Våren 2016 så blev han synonym med att bära ett allsvenskt lag på sina axlar. Killen gjorde mål på mer eller mindre allt och ordnade på egen hand flertalet av de sparsmakade poäng som småläningarna tagit.

 

Men nu är han i Leeds. Som dessbättre även norpade Mikael Antonsson så vi himmelsblå slapp att ha magsår över en eventuell värvning av honom.

 

Biljettbarometern påtalar att suget inte tagit semester utan en respektabel skara kommer få se ett Malmö komma till spel för första gången någonsin utan en enda spelare som först och främst vill etikettera sig som yttermittfältare. Rodic är borta lika snabbt som han kom. Även om det är ordlekande på mediumnivå så är det ändå ögonbrynshöjande att Kuhns ovilja att prioritera den breddande och kvicka vesslerollen på kanten. Istället fortsätter man att förfina ytterbackarnas deltagande i offensiven. I en intervju med Fotbollskanalen påtalade Kuhn att både Svanberg och Yotún kunde lira ytter vid behov. Spännande att höra. Känns härligt att man har så stort förtroende i en sjuttonåring så att den sprängfulla pengapungen får fortsätta baxna. Det sänder också svallvågor nedåt i leden. Du kan ta dig in i MFF via de egna leden. Svanberg väntar på sin Stadionpremiär efter assistinhoppet mot Östersund. I en någorlunda stabil ledning så hoppas jag att Berget kan få avnjuta slutminuterna med något läskande från båset. Peruanen hade också varit intressant att se mer än 10 minuter i ledning. Yotún har en bolltouch och ett spelsinne flankerat med sin speed som känns gjutet för att både stövla innåt på Kuhnsk önskan men även stövla utsida och mata inlägg i luften och längs backen. Men han behöver få känna på rollen i matchtempo. Å andra sidan så är det nog bara att ha lite tålamod; med den frekvensen de gula korten regnar och konstgräset skördar sina offer så slår säkerligen min stilla önskan in på sikt.

 

Nyckeln i eftermiddag tycks vara utkristalliserad till att fortsätta vara täta i försvaret. Fem nollor och sex av sju vinster talar ett tydligt språk där Kalmar kommer bli beroende av att deras bitvis kreativa offensiv behöver vara högsommarhet. Samtidigt så kan denna komma genom väl avvägda bollar som brunkas in via fasta situationer. Elmarnas påverkan på matchen skall hållas till att se miserabelt uppgivna ut, och därmed boosta himmelsblått än mer.

 

Mål framåt känns som något vi gör, även om antalet inte är i paritet med vad som skapas. Där finns en mängd olika aktörer som kan spetsa hål på en smålänsk defensiv, som på sistone även blivit av med korsbandsskadade Viktor Agardius. Tinnerholm var brutalnära att bli segerskytt mot AIK. Är det dags nu månne?

 

Utanför eftermiddagens lag är den fortsatt skadade trion Safari, Vindheim och Sana. Allihopa tränade på i varierande skala under veckan och närmar sig comeback. På målvaktssidan vikarierar redan CL-avklarade Marko Johansson. Jag tror Malmö har hittat en jäkligt spännande framtidsman mellan stolparna. Frågan är om han är så vass att han kommer gå förbi Fredrik Andersson redan under nästa år.

 

Femtonde omgången. En seger idag och vi har bara tappat 11 poäng på seriens första halva. Kändes svårt att tro efter avgrundsförlusten mot Sundsvall.

 

 

Matchstart 16:00 Nya Malmö Stadion. Förväntad startelva:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
HMB Árnason
VMB Bengtsson
VB Konate
VM Eikrem
VIM Adu
HIM Christiansen
HM Berget
HF Rosenberg
VF Kjartansson

Förmodad bänk: Johansson, Carvalho, Yotún, Brorsson, Rakip, Svanberg, Bergqvist

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Ryktas om ett ryck

Högsommarvärmen har en tendens att skörda offer i den allsvenska tabellen. Om poängtörsten inte stillas under denna delen av säsongen så finns där en risk att hela ens höst blir eftersatt. Malmö FF är i nuläget det bäst blomstrande laget med sina nio vinster på de senaste tio matcherna.

 

Närmst jagande Norrköping drabbades av en tung poängförlust när Östersund, anförda av Malmöpågan Saman Ghoddos, luggade dem och lät dem bita av supen. En Malmövinst hade blivit en svidande lusing och avståndet hade vuxit till fem poöng. Just denna summa är det antalet poäng som söndagens motståndare är distansierade med. AIK, denna månghövdat avgudade klubb med svart bälte i att sällan nå hela vägen, har faktiskt med sig en vinst från förra gången lagen möttes. Men det var då. Årets Solnaupplaga känns i sedvanlig ordning inte komplett och därtill också uddlöst. Ingen Nabil Bahoui eller Henok Goitom. Ingen Mohammmed Bangura i högform eller supersvetsad backlinje. Det räcker att gå tillbaka till torsdagens Europa League-kval mot Europa FC från Gibraltar för att inse att där saknas väsentliga pusselbitar för att detta laget borde anses som en allvarlig titelutmanare. Men det betyder inte att man kan vinna en match i Europas mest oberäkneliga fotbolliga. Det blir intressant att se hur ett Norlingslett Gnaget väljer att ta sig an uppgiften som kan vara en hörnsten i huruvida hösten handlar om guldjakt eller bara europajakt.

 

När jag försöker dra mig till minnes alla gånger MFF stått med ryckmöjligheter så har man tämligen konsekvent inte tagit denna. Nu är min minnesbank tämligen subjektiv men känslan, ur ett supporterperspektiv, är att himmelsblå verkar smittas av någon avståndsfrossa och framför krampaktiga och stabbiga insatser. Lite grann i stil med den oförmåga som i majoriteten av matcher man leder och är spelmässigt överlägsna men inte lyckas göra ospännande förrän slutsignalen. Det vore ju själve fan om inte den här olaten kan städas av likt Häckenspöket, Förlust-Efter-Uppehåll-ofoget samt att misslyckas med att fortsätta styra en match vid ett ledningsmål. Vi ska ha krav på Pågarna, för årets upplaga en rejäl semiutopi av vad vi kunde hoppas på för 7-8 år sedan.

 

I veckan har det främst surrats om två platser; mittbackspositionen och innermittfältsplatsen bredvid Dejlige Drengen. Med allsvenska mått är det ganska löjligt angenämt problem. Senast lirande Carvalho har inte släppt några bollar förbi sig i år och ynglingen Brorsson imponerar både med sitt lugn, följdsamhet, tuffhet och vinnande statistik. Ändå verkar Allan Kuhn vilja köra på rutinen i denna matchen. Árnasons imponerande EM-form behöver således pusslas ihop med Bengtssons prickfria insats senast. Enkelt kan tyckas, men svårare i praktiken under säsongen. Personligen, och många med mig, hade nog hellre sett Brorsson och hänvisat till islänningens feriedagar. Eller varför inte en broilad duell med Carvalho kontra Carlos Strandberg?

 

Indikationer pekar mot att Adu får fortsatt förtroende. Malmö hoppas således kunna hålla boll i en av årets på pappret svåraste bortamatcher. Jag gillar det. Ett rimligt resonemang och en tydlig fingervisning av att man känner sig tillfreds med spelet för närvarande. Både Lewicki och Rakip är två bra inhoppare med en tickande klocka bredvid en ledande resultattavla. Rodic verkar alltså hamna utanför truppen. Beroende på tre backar på bänken? Hoppas lagledningen håller en bra dialog med honom för helhetens skull. Inget lätt med den degraderingen han har fått genomleva hittills, även om den rent kvalitetsmässigt inte behöver ifrågasättas enligt mitt sätt att se på det.

 

Sana, Safari och oerhört otursförföljda Vindheim saknas i matchtruppen. Hoppas att ha dem spelklara snart. Särskilt med tanke på att Lorensborgsexpressen ska passera perrongen i Rio under sensommaren.

 

Det går ändå inte att komma från att Gnagarna under vissa omständigheter är kapabla till att åtminstone få sin förvuxna hemmaplan att skjuda av kakafoni. Det kommer bli en speciell bortamatch och som icke-närvarande soffetto så hoppas jag att våra på-platsvarande Malmöiter mörsar på från den otacksamma läktarsektionen. Det handlar ju ändå om från München till Solna Stad.

 

 

Avspark 17:30 Friends Arena. Förmodad startuppställning:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
RMB Árnason
VMB Bengtsson
VB Konate
HM Berget
HIM Adu
VIM Christiansen
VM Eikrem
HF Rosenberg
VF Kjartansson

 

Förmodad bänk: Johansson, Brorson, Carvalho Yotún, Rakip, Lewicki, Svanberg

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Bröd och skådespel

3-0 till Malmö mot Gefle. Mot ett tydligt bottenlag. Vilket har varit problemet hittills under 2016, om vi tar oss friheten att förutspå att Jönköping, Sundsvall och kanske även Helsingborg kommer sjunka genom tabellen som en mer och mer uppblött brödbit. Leverans mot lag som skall övermannas varenda jävla gång. Och där finns på allvar folk som kallar sig anhängare som allvarligt har gått igenom en djuplodad analys inombords och därefter väljer att bua ut laget man är där för att stötta? Ja ni läste rätt. Sanslöst. ”Bröd och skådespel” är något som kan ligga begravet med Roms ruiner (även om de tekniskt såklart till stor del är utgrävda). Tre mål och dundersäkra poäng i minut sjuttiofem med en bortamatch på onsdag upp i Hufvudstaden. Kolla hur det gick senaste gången vi hade ont om återhämtning. Och i denna skrämmande klick så kan jag lova att där finns en och annan som vid första bästa tillfälle väljer att kasta skit på andra slags supportrar än vad de själva räknar sig som. Nällorna.

 

Äckligt snyggt 1-0-mål. Jag har en viss fallenhet för nickskarvar på första stolpen efter att varit i Köln 2006 och sett Marcus Allbäck toucha in kvitteringen 1-1 mot England. 2-0 från Guillermo Molins är en sanslös delikatess. Erdal Rakips chipmål mot Peking i premiären får snällt kliva ner från ledartronen för årets läckraste MFF-mål. 3-0 är ett mål som bidrar till att hålla konkurrenssituationen på helspänn. Vladimir Rodics säsong hittills har inte varit någon Eriksgata, men där finns jäkligt mycket potential kvar att plocka ut ur honom. Hans tillräckliga skott påvisar förhoppningsvis för honom att målfarlighet inte behöver vara kopplad till att göra saker svårt. Även om det tog en halvlek tills målen kom så är matchen mot Gefle i sammantaget en match som medför en positiv känsla av att kunna nöta ner motståndarna med idog rörelse och smart spelfördelning.

 

Tre stjärnor:

 

160514 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Har just nu ristat in platsen överst på listan med något jäkligt vasst. Erbjuder kreativitet med ett inneboende lugn, sätter sig inte i dåliga situationer där han tvingas syna sina fysiska tillkortakommande. Ny assist på hörna och på nytt dominant när himmelsblått fick diktera alla villkor med boll.

 

 

160514 2 Molins2 Guillermo Molins: En välbehövlig injektion. Lufsinsatsen mot HIF var bortblåst och de flesta färdighetsstaplarna var påfyllda med bubblande energi.Två mål kastar in honom i diskussionen på allvar igen. Men framförallt så var det en synbar lätthet i steget som kändes som den bästa bekräftelsen.

 

 

160514 1 Brorsson1 Franz Brorsson: Egentligen inte en match där han fick nämnvärt att göra men i ett relativt jämnt MFF så är det dags för Jonas Påg (ja vi har en ny sån även om det är fel Jonas) att få lite stjärnkredd. Fokuserad med boll, vågar driva upp och nogrann i beslutstagande både med och utan boll.

 

 

 

Ultrasgrupperingarnas tysta protest fick genomslag eftersom den seglade upp som en bengaldebatt på steroider. Himmelriket svämmade över med icke-analyser av matchens genomförande. Istället avhandlades en verbal snoppfäktning huruvida dessa till viss del separatistiska Norraenklaver faktiskt bidrar eller inte. Det är inte skitsvårt att konstatera att stämningen på supportertribunen var tämligen lemlästad utan att man drev på. Svaga argument om MFF:s storhet med svagt publikstöd ala 80-talet lyftes upp för att förminska läktarens betydelse, varpå svar om CL-kvalsmatcher mörsades iväg i andra riktningen. Radanger om bengalbuarnas missriktade energiläggande då man ljudligt påpekar missnöje ifrågasattes utifrån att man satt afasiskt tysta när Norra valde att trycka Mute. Som vanligt, i dessa sortens debatter, så enades man inte om någon vinnarsida. Ingen KO och poängdomarna oense. Vi får nog återkomma till det här i ett senare inlägg. Nu fokuserar vi på ny match istället.

 

Malmö ställs mot det eviga poplaget Hammarby som lever sin egen lilla trollskog. Bajen är ett legendariskt lag med stöd från alla sköna söderpajsare och därtill minst ett tjogg i vardera lilla bruksort i Dalarna och Småland, de gamla bondeupprorslandskapen. Med visioner om en Nordenledning, utifrån att man minsann faktiskt har alla tiders publikrekord, så blir det lika komiskt varje år när korthuset faller ihop. Dessbättre så tycks man kunna lägga ut ständiga derbyminor för de andra två huvudstadslagen. Så dubbla segrar mot Bajen och man kan räkna in en bra plusstatistik mot Råttorna och Aporna. Hammarbys lag i år känns inte jobbigt namnkunnigt, men betydelsen av detta tycks ju vara ringa i Allsvenskan. Högerbacken Birkir Már Saevarsson rosas fram och tillbaka och både Måns Söderqvist och Melker Hallberg kan blixra till. Brassen Alex har visat en bra boxkänsla, inte minst i derbysegern mot Djurgården. Därtill så kan du lita på att John F. Bakirciuglu alltid är farlig med tid i offensiva lägen. Och ja just det. Deras publik kan ju faktiskt mana på dem helt okej.

 

För Malmö så är återhämtningen från skador och avstängningar nästan total. Anton Tinnerholm har dock drabbats av kortfattad gul feber och hans ersättare Andreas Vindheims skadehelvete börjar få en ryggrad av Litmanen-proportioner. Således så har högerbacksrockaden varit prioriterad i förhandssnacket. In med Yoshimar Yotún och flytt på Pa Konate var tänkbart, men efter Franz Brorssons insatser i kombination med den självsäkra förmågan att kunna lösa den ovana positionen så blir troligen Allan Kuhns beslut enklare än man först trodde. Knixet blir att mittlåset än en gång blir Rasmus Bengtsson och Kári Árnason, vilket hittills inte varit lika med tätt. Mittfältet kan vid det här laget formeras på en jädrans massa vis men det är inte orimligt att tro att Rakips tvåvägsegenskaper kan tänkas passa in i en matchplan där Bajen kommer vilja kontra och kanske gärna utmanar en ovan högerback. Enock Kofi Adu förtjänar verkligen en match till för sin match senast, men får nog vänta på sin startchans till Falkenberg hemma. Anders Christiansen och Oscar Lewicki får förmodligen förtroendet. I ett underläge så är ghanen nu ett reellt alternativ åtminstone. Längst fram måste en spelare få stiga åt sidan när Markus Rosenberg obönhörligen trycker sig in igen. Vidar Örn Kjartansson har ett ypperligt tillfälle att visa upp planens andra fyra islänningar att Lagerbäckur missade honom i EM-laget. Även om Yoda tydligt förtäljer oss att ilskan leder dig in på vägen till den mörka sidan av kraften, så är magkänslan att ett spelmässigt raseri från Örnen hade fått Badkaret att spricka. Tyvärr så får Gische inleda på bänken.

 

Hammarby kommer att få se upp på Malmös hörnor. Eikrems fot levererar mackor som får ordinär Cateringverksamhet att spana avundsjukt. Med den potentiella startelvan som figurerar så kan dock Malmös kantspel bli lite avtrubbat. Det gäller att Rakip vågar gå sin gubbe och att Konate på sitt kloka vis avgör när det finns möjligheter att accelerera utanför sin mittfältare och understödja boxen men inkommande lyror. Förvänta er en match där Malmö börjar lite trevande för att ta bit för bit av det plastiga fältet. Ett mål i första halvlek och stressen kan dämpas. Ledordet är att inte ge bort initiativet vid ledning. Där kan Bajen nog göra sig farligare på hemmaplan än många andra i Allsvenskan. Drömmer om att se Kurt-Arne med simmande blick samtidigt som Allan är glad som en speleman på presskonferensen efteråt.

 

Och ja, då fattar ni ju hur jag vill att matchen skall sluta.

 

 

Matchstart 18:30 Tele 2 Arena. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Berget, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Berget, Molins

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Tvåiett

Ja det ska väl göras då. Jag ska avhandla derbyförlusten. Men det blir fantamaj i korta drag. Och det är av ren pliktskyldighet även om jag dragit ut på det å det längsta. Det har varit en djup mental dal att vandra från att Tornspelaren från min yngre fotbollsår, valde att skicka ut Oscar Lewicki från cupfinalen. Men, då kör vi. Grattis Helsingborg. Det var längre sedan sist och det kommer förhoppningsvis ta lång tid innan det händer igen. Ni undrade varför vi inte sjöng. Vi tänkte att ni hade några års tystnad att ta igen för. Malmös fokus låg tyvärr lite mer på att offensivt nöta ner än att vårda insikten om att mästerskapsvinster byggs bakifrån. Vankelmodet från strafftorsken låg kvar som en för sen GT på Slagthuset, med kommande förmiddagsjobb. Malmö hade mer boll, fler intentioner till chanser, men kunde inte omsätta det alls. Alla gullar med Pågen Larsson för hans förmåga att göra snygga mål och vara klämkäck. Helsingborg borde fått stånga sig mer mot ett trygg himmelsblå fästning. Fast då kanske de rullat boll i Pappa Larsson hade inlett svaret på den frågan med ett sedvanligt ”Nääw”.

Tre Stjärnor:

 

160508 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Målskytt än en gång, även om det kom lite väl sent. Kunde ha räckt till poäng då han skulle blivit serverad av Rasmus Bengtsson i sista sekunderna. Levererar just på en hög nivå, även om hans trolleri inte kunde forcera ner försvaret. Behöver få hjälp med smartare rörelsemönster från sina offensiva vapen.

 

 

160508 2 Sana2 Tobias Sana: Även om där stundtals finns en aura av klydderöveri, så har vår spjutkastare tagit med sig lite knuten näve in på banan. Snillrik, utmanande och relativt rörlig. Han har ju det mesta för att vara en poängspelare. Fan vad jag önskar att han bara kunde få blåsa av sig alla tvivel om hans kapacitet. Det våras för Tobias.

 

 

160508 1 Tinnerholm1 Anton Tinnerholm: Ja, han missar. Ja, hans avslutsfot är obefintlig. Men för eller senare kommer det, för hans positiva ytterbacksintentioner är så pass frekvent återkommande att han blir ytterligare en anfallsdimension. Glöm inte bort Zalgiris i fjol.

 

 

 

 

Vi har även fått reda på disciplinnämndens beslut att stänga av Markus Rosenberg ytterligare en match. Därtill även Lewicki. Förbannade jäkla tombolaregler. Karlsson och Ekberg backas upp i sina felbeslut av Mazarinmaffian. Och smutsluffarna Emil Wahlström och Nasiru Mohammeds tvivelaktiga pajaserier får ännu mer betydelse! Bra jobbat!

 

Elvan mot Gefle kommer att få ett annorlunda utseende än vad man kanske hoppats. Eller inte. Nu har vår goda ghanan Enock Kofi Adu mognat till sig på bänken tillräckligt länge och läget tycks vara passande för den spelfördelande och stundtals brilliante virtuousen. Det har varit många turer fram och tillbaka om hans vara eller icke vara men nu tycks lagledningen valt honom före Erdal Rakip på den vägledande torsdagsträningen. Märkligt kanske ifall han inte ingår i planen efter sommaren. Men samtidigt så får man ibland kompromissa och det finns inget viktigare just nu än att med önskvärd tydlighet visa att man kan slå Gefle trots en oroande stor frånvarolista. För att ge lugn och ro i det bollövertag som rimligen infinner sig mot Gefles handbollsförsvar så blir Malmös mittfält kanske det mest kreativa man hittills mönstrat i år. Sana och Anders Christiansen får växla och stå för djupledsbidraget. Samtliga fyra har kapaciteten att knö in en boll i en trång lucka. Med detta sagt så är det bara att hoppas att Adus matchform väntar på att explodera likt den fantastiska vår som just nu kramar om Skåne.

 

På forwardsidan så är detta en match-i-matchen, efter Jo Inge Bergets skada och Rosenbergs avstängning Guillermo Molins fortsätter att spela med utgående kontrakt, och hans aktier är inför denna fight inte sjukt lockande. Han behöver vända på detta för att visa sig lukrativ att satsa på. Under andra halvan mot Håijeff så såg han tämligen tung ut och djupledsförsöken var tafatta. Både han och den förmodat besvikna Vidar Örn Kjartansson behöver bli tydligare. Målomsättningsbara bollar regnar inte ner som nån fröjdefull jäkla manna (även om lördagens mittfält förhoppningsvis kan skicka iväg nån bevingad sötsak) utan man måste hitta en rollfördelning. Varken Molins eller Kjartansson är i nuläget speciellt bra targets, vilket eventuellt är inläst från motståndarhåll. Ska vi använda oss av en forwardoid (jag kunde inte hålla mig, kvasiordfanskapet bara ville vara med i inlägget!) uppspelspunkt så gäller det att det görs i rätt läge. Kanske i en übertydlig situation där man redan etablerat ett djupledsspel både centralt och via flankerna? Bryt upp försvarets föreställningar och för jävelen, gör skarven eller hur nu bollen touchas, enkel utan Joga Bonito-moves.

 

Och sen handlar det ju om att inte bli straffade bakåt likt Jönköping och Sundsvall. Franz Brorsson är tillbaka in i startelvan. Det var länge sedan han var inne påett baklängesmål i Allsvenskan. Känns tryggt. Kanske även Yoshimar Yotún skulle få chansen här? Fin avvägning, men Pa Konate har ändå visat upp klokt avvägda anfallsinriktade löpningar. Det är inte omöjligt att peruanen kan få ett inhopp, mycket tak vare den tunna bänken som ser ut att mönstras. Vladimir Rodics medverkan är osäker. Både Mattias Svanberg och Teddy Bergqvist är med U17-landslaget och är således indisponibla. Eller varför inte drömma sig bort och låta sig kittlas av tanken att Piotr Johansson presenterar sig för Allsvenskan likt Åla-Agon gjorde 2009. Intressant vem som tar den vakanta anfallsplatsen på bänken. Isak Redzic kan vara svaret.

 

Vad vill jag lägga till om Gefle då? Inte ett enda dugg faktiskt. Mer att visa delar av deras nya arena har vissa siluettmässiga likheter med Malmö Stadion. Och att Robin ”Tomelilla” Nilsson inte gärna får lov att visa att släkten är värst. Och att 3-14 är osmickrande dåligt på de tre senaste matcherna. Nån bättring är inte att vänta imorrn.

 

Kul förresten att Capo Agge snart är tillbaka där han hör hemma! Starkt slantat av alla som tryckte in en slant för att pröjsa den orimliga böter han fick efter att han äntrat arenan efter CL-avancemanget mot Celtic i fjol!

 

Och om du inte redan läst Hans Fridlunds artikel på Sydsvenskan och Svenska Fans, så gör det!

 

http://www.svenskafans.com/fotboll/mff/hans-fridlund-man-maste-skilja-pa-klacken-som-helhet-och-dess-bestandsdelar-552498.aspx

 

 

 

Matchstart 16:00 Nya Malmö Stadion. Förmodad startelva:

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Rakip, P.Johansson, Rodic, Redzic
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Rakip, P.Johansson, Rodic, Redzic

 

 

”När träden lyser gröna i en Malmövår, och MFF-familjen utpå Stadion går…”

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Cupfinal 2016

När man långsamt började reflektera över säsongen 2015:s oförmåga att gå våran väg (ja så är det, oavsett CL-äventyr; man önskar ändå att alla sorters misslyckande kan ge sådär 250 miljoner plåster på såren) så dök den där livlinan upp. Inte för att man ville sätta sin tilltro i den. Men med alla andra möjligheter borta så kändes det ändå som en utmaning som inte var en dag för tidig att ta sig an på allvar. Och det gjorde man. Så därför är det idag dags för den första cupfinalen, för Sveriges mest framgångsrika cupvinnare, sedan 1996. Vi har chansen att bryta ett 27 årigt trauma. Inför en kokande Hexenkessel.

 
Eftermiddagens match bör kunna elda på alla bidragsvilliga åskådare något extra. Det här handlar inte bara om titeln utan är även en Europakvalmatch. Jag väljer att se det så. De senaste årens absolut bästa MFF-minnen ligger nära knutna till detta fenomen. Därför är jag övertygad att jag kommer hitta några extra galenskapsprocent att frambringa på Norra. Vråla några extra ”Mats Lillienberg”, ta ett extra jobb att hålla liv någon falnande ramsa och hetsa extra med oljud om Häcken ens vågar sig på att skrapa fram en hörna. Eftersom jag själv valt en position på Norra som är beläget i ett lugnare område, ett par rader under där Cmore:s TV-studio brukar husera, så handlar det extra mycket om att inspirera med rejäl stämma. Det faller inte alla naturligt att hjälpa till med sången, men det är betydligt lättare att stämma in ifall där finns någon att luta sig emot. Jävlar vilken klippa jag ämnar vara i eftermiddag.

 
För att rangordna de fantastiska fester som spelarna tillsammans med publiken vävt ihop så behöver man bryta ner dem i dramaturgiska beståndsdelar. Detta blir till ett annat inlägg. Förhoppningsvis inför ett Play Off till Europa League framöver. För i detta nu handlar det enbart om dessa minuter. På torsdagskvällen så kommer chansen vara förbi att påverka. Cyniker undrar säker exakt hur korkad jag är som sitter och raljerar över en persons påverkan på en utgång där jag inte ens är i närheten av bollen. För mig och en stor andel på Norra så är detta en helt oväsentlig fråga. Eftersom spelarna öppenhjärtligt påtalat hur mycket det betyder för dem, med fyra himmelsblå väggar som frambringar kraft på ett sätt som inte normala väggar är kapabla att göra. För min del hade det räckt att en spelare berättat hur mycket energi det ger honom så hade stöttningen varit tveklös.

 
HR 20160505 MODDMotståndarna, som inte alls fick matchen dit man ville, är oavsett söndagen laget som har allt att vinna. Med sin totala ökenvandring på titlar, bortsett från ett SM-guld i Hallsvenskan (80-talets uppehållsturnering inomhus) så är det förståeligt att Hisingenlaget enligt sig själva kommer ner med närmre 700 man. Himmelriket var inte sena att jubla över detta. Det kommer bli intressant att höra deras sångrepetoar, utkvad någon. För den har varit totalt ohörbar alla gånger hittills. Martin Ericsson är en spelare som man alltid behöver våndas över och kan han starta för Getingarna så bör han kunna tillföra den offensiva dimension som Peter Gerhardsson tydligt tyckte man saknade. Det ryktas dessutom att mannen som var den största orsaken till att Häcken står i Cupajävelfinalen, Paulinho, är såpass kurerad att han är tillgänglig för ett inhopp. Malmös försvar är varnade. Det gäller att mittfältet hittar samma fina position och rytm som senast för att trubba av kreering från farliga ytor och djupledslöpningarna. En annan som kommer få ett påpekande varje gång han får bollen är backen Emil Wahlström. Hans överreaktion visade ut vår kapten. Efter att det borde varit frispark för otillåten koalaklängning i förstaläget. Välkommen till vår Hexenkessel, förgrömmade unge.

 
Rapporterna säger att MFF-ledningen väljer att inte peta för mycket på ett vinnande lag. Enda förändringen i startelvan tycks vara att Markus Rosenberg återgår till sin anfallsposition. Detta känns inte alls oväntat men härifrån behöver Mackan lägga i lite extra bränsle. Han har ett sparkapital som behöver få utlopp. Även om han är en väldigt speciell MFF:are, så kan man inte frångå att där inte skall finnas några heliga kor i en trupp som ämnar att alltid sätta bäst laget på banan. Nu är jag inte alls orolig för finalen; det är precis en sådan här match som plockar fram det bästa hos lagkaptenen. Den Rosenberg som ledde Malmö till CL tå år på raken har alla möjligheter att få ett försvarsharmoniskt lag med uppåtgående form att upprepa söndagens insats. Lägg till publikdimensionen och jag kan se Monster-Mackan i spåkulan. När han tar sin anfallsplats flyttas Jo Inge Berget ner på kanten och Magnus Wolff Eikrem får byta flank medan Erdal Rakip får inleda vid sidan om.

 
Tobias Sana ser ut att ta bänkplatsen ifrån Vladimir Rodic. Hade varit väldigt intressant att se Allan Kuhns för- repektive nackdelslista när han valde mellan sina två yttermittfältare. Hur många procent handlar det om att eventuellt släppa loss Sana och låta honom köra loss med all den positiva stöttningen han fått från alla håll sedan bangersincidenten? Förmodligen finns där ett par kryddmått av den varan, men den stora sanningen handlar om Malmös extrema bredd kontra antalet bänkplatser och skadeläget. Dessutom har man de senaste matcherna visat upp att vårt största behov just nu inte är renoldlad kantspringning. Det blir för Rodic att knyta näven helt enkelt. Rasmus Bengtsson hade förmodligen varit spelbar, men efter övervägningar och samtal så ser han ut att stå utanför imorrn. En vinnarskalle som Ralle tycker förmodligen att detta suger hårt men utifrån hans skadehistorik och otur sedan återkomsten så känns det klokt. Det tydliga faktum att Franz Brorsson och Kári Árnason gjorde det mycket bra senast får inte beslutet att bli konstigare.

 
Anton Tinnerholm underströk det i en intervju på MFF:s hemsida: ”Första målet är viktigt”. Ja, det är ingen underdrift att påstå detta. För vår del på läktaren är det viktigt att vi hörs från första sekund när spelarna äntrar banan. Till sista andetaget. Hjälp till att kokade upp den allra brutalaste och lömskaste brygd ni någonsin drömt om. En brygd som är svårstoppad som tumlande lava och giftig som cyanid för våra motståndare. En brygd som är mentalt guld för de våra. Som får varje jobbig löpning att kännas som en solig söndagsmorgon. Som får varje osedd armbåge från motståndarna att smaka som den ljuvaste nektar. En brygd där varje ton och stavelse får varje himmelsblå påg att kunna utföra storverk.

 
Nu vinner vi den där förbannade Cupajäveln.

 

 
Nya Malmö Stadion 15:30. Förmodad startelva

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rakip, Sana, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rakip, Sana, Molins

 

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

 

Uppleva på nära håll

Med eftermiddag- och kvällsjobb på agendan så öppnade möjligheten upp sig för mig att kolla in MFF:s träning under torsdagen. Himlavalvet hade antagit en oerhört inbjudande nyans och redan på morgonkvisten när dottern lämnades på dagis med vagnen så värmde solen gott mellan husen på Roskildevägen. Att få betrakta en av vardagens absolut viktigaste företeelser, bara meter framför ögonen, är oftast en ynnest. Man får blicka ut över hela truppen och kan fritt raljera i huvudet om små och stora detaljer. Man får insupa fragment av pågarnas och ledarstabens yttringar och konversationer. Stundtals är det nästan så man kan urskilja svettdoften och essenser av grästuvor som entledigats från vårjorden som valfri AIK-tränare från sin post, före Andreas Alm. Hela upplevelsen med att gå och titta på en träning ger ett annat perspektiv än själva matchdagsuppladdningen med alla dess mer nervösa procedurer.

 

Jag minns tillbaka på min första träningsvistelse när jag tillverkat min Hjärter Kung-flagga och älgade iväg för att få den signerad av Hasse Mattisson. Det pirrade lite i magen. Och det blev ju inte mindre pirrigt när Tom Prahl fick syn på flaggan och skulle fram och inspektera den. Den citronbestänkta blicken hade kunnat riva djupa fåror i min självbild om den lagt på ett missnöjt omdöme. Men den blev godkänd och kunde nöjd fortsätta att speja ut över vad som borde varit Plan 3. Till slut kom Hasse över och signerade flaggan dubbelt. Ett i varje himmelsblått hjärta. En stor stund för mig. En flagga som Hasse fick efter att vi spöat dem uppe i Halmstad.

 

Oavsett denna lilla anekdot; torsdagens träning bjöd på pirrighet i form av att ett nytt mittfältsalternativ hade valts ut. Malmö FF 2016 har en imponerande bredd på pappret. Men att få samtliga att peaka, gärna gemensamt över en hel säsong, är stört omöjligt. Således så får en sund konkurrens råda. Magnus Wolff Eikrem blev typ matchhjälte med sitt inhopp mot Elfsborg. Vurmandet har varit att han ska in från start när Anders Christiansen tvingas vila till följd av ett hattrick i påskpynt. Men där har funnit en hel drös olika uppställningar som har kunnat motiveras på ett eller annat sätt. Där var fler än jag som var sugna att se vad Allan Kuhn lyckats välja, under de stunderna han fått ledigt från sin kassatjänstgöring på Coop. Vid den utsatta träningsstarten 10:30 så var det enbart målvaktsdrillning som pågick. I den inte ännu lummiga allén stod grupper av himmelsblå och småsnackade. Mest om MFF förmodligen. Men även allt annat. Malmö FF – Makes People Talk.

 

HR 20160422 MODDJohan Wiland, Fredrik Andersson och Marko Johansson stod i fokus under drygt 20 minuter innan utespelarna ramlade in. Skönt som attan att Wiland fick göra en särdeles stabil insats mot sitt gamla lag. Daniel Andersson och Olof Persson hade strosat runt som två lagom engagerade lantmätare och placerat ut koner när Kuhn kom ut. När väl Allan ville köra igång så gällde det att vara beredd. Pa Konate och Erdal Rakip såsade något och fick en verbal örfil i ett bornholmskt ”KOM SÅÅHH” från Kuhn. Passningsövningen som inleddes tämligen slött speedades upp efter ett par minuter. Bitvis så såg det faktiskt inte speciellt mästerligt ut med alla hoppande bollar, men det skärptes. En som tycks vara oerhört fokuserad i varje moment är Franz Brorsson. Imponerad av hans mentala närvaro! Efter första passningsövningen så delades lagen in. Här kom momentet man väntat på. Med telefonen i högsta hugg så skulle en potentiell startelva ut på Himmelriket så snabbt som möjligt. Från höger; Tinnerholm, Brorsson, Carvalho (ingen Rasmus Bengtsson; ska enligt  varit småkrasslig men förmodligen spelklar till söndag), Konate – Wolff Eikrem, Rakip, Lewicki, Berget – Rosenberg, Molins. Resten i den orangea andrauppställningen, däribland Kári Árnason, även han med Gula sjukan.

 

Ett par minuter till hanns med innan jobbet kallade. Underbart är kort. Men det går att konstatera att ledarstaben vill åt Wolff Eikrems kreativitet. Och med AC avstängd, Vladimir Rodic vårfrusen, Tobias Sana inte i fullt slag, Piotr Johansson lite för oprövad och Enock Kofi Adu nedsläppt i en spatial isvak så känns det inte alls orimligt att Vargen får chansen. Han är en poängspelare även om han har flera ganska fundamentala bitar som behöver förbättras. Konsekvensen att Rakip paras ihop med Oscar Lewicki centralt gör att man sätter hårt mot hårt för blårändernas duo Alexander Falsetas och Kevin Walker. Med Wolff Eikrem från start tappar Malmö dock möjligheten att kasta in en klurig mittfältsjoker mot ett tröttnande försvar. Hoppas att Rodic mentalt kan ladda för att ta rollen som mönsterbrytare istället. Stockholmarna är anfaller gärna längs kanterna har postulerats ihop flertalet gånger på forum och i sociala medier och att detta kan ge problem bakom Wolff Eikrem. Min egen uppfattning är att detta hänger ihop med vilka direktiv som ges till främst Anton Tinnerholm, men även den mittback som går närmst honom. Det gäller att hålla ihop laget och vara konsekventa i hur bollrullet i anfallszon värderas och vilka åtgärder som skall prioriteras vid bolltapp. Känslan är att man trots allt kommer behålla en hel del bitar av taktiken från senast för att neutralisera Djurgården. Trots hemmaplan.

 

Kommer bli en ruskigt intressant drabbning på söndag. Malmö bör ta fyra poäng på de närmsta två matcherna, för att svinga sig upp i ett fördelaktigt momentum. Vi behöver inte leda tabellen förrän på övertid i sista omgången. Om vi ska hårddra det.

 

 

”Fack Jou Galloway!”

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Minns Gandalf!

För ett drygt år sen skrev jag ett kort inlägg på Himmelriket med andemeningen att det just nu såg utsiktslöst ut för oss motgångssupportrar. Allt verkade gå den himmelsblå vägen. Idag är läget annorlunda. I det korta perspektivet i alla fall.

 

En vecka i avgrundens djup börjar gå mot sin ände. I mången himmelsblå skalle har där säkerligen rört sig en och annan tanke. Spelarna, tränarstaben och kontoret har självfallet haft sina egna tankeduster. Vår gode härförare, den fryntlige dansken, har fått en respit att se över vad som faktiskt gått åt fanders i två matcher på raken. Men just denna priviligerade bunt av klubbens avlönade spelbrickor utgör en klar minoritet av de tankeförfattarna till den gångna veckans påfallande dystopiska vy. Själv har jag försökt tvinga mig själv att putta en del Allsvenskt åt sidan, och låta livets gilla gång fått löpa obehindrat, utan interferens från grubblerier över mittfältets felbalansering eller åtgärdsplaner vid bolltapp och misslyckad förstapress. Men det går fan inte. Är man insyltad så är man. Det går liksom inte att åsidosätta en så stor del av livet oavsett humörsgrad. MFF-hjärtat är ett separat mentalt organ liksom. Med trådar, ådror och synapser vitalt inlindade genom hela kroppen.

 

Inte denna gången heller kunde Glennarna slå KFF hemma. #Rosenbergsfel
Inte denna gången heller kunde Glennarna slå KFF hemma. #Rosenbergsfel

Jag har dock hållt mig från blåggen och till viss del Himmelriket och Twitterflödet. Ingen pod heller. Törner och Wiman med sina respektive crew hade varit för smärtsamt att lyssna på. Istället har jag använt de lediga glimtarna av kvällarna att kolla lite serier m.m. Sneglat bort mot Stephen King-samlingen. Glidit över mot Tolkienboken, som trots löften aldrig tillryggalagts. Jag älskar ju filmerna (ja, jag tillhör den kanske något osofistikerade skaran som t.o.m. uppskattade Hobbit-triologin) så varför inte bara köra på med andra halvan. Har ju faktiskt lyckats ta mig igenom tunnlarna i berget (alltså Moria; Jo Inge Berget kommer inte släppa några jävla tunnlar!). Den gråa trollkarlen faller ner i avgrunden efter att demonen från den gamla värden snärtat iväg sin eldpiska då bron rasar under dennes fötter. Men. Nog fasen kommer Gandalf tillbaka. Som något bättre. Som något obefläckat och än mer vist än innan. Och till slut som en vinnare.

 

Det är precis den här metamorforsen jag önskar se ikväll på Borås Arena. Ett Malmö som har genomgått ett stålbad i veckan som gnagt av de räliga rostfläckar som syns när spelidén sätts på sin spets. Elfsborg borta är en av året klart jobbigaste bortamatcher. För ovanlighetens skull så är båda lagen indragna i någon form av vårkris. Huruvida detta ger ett mer böljande spel per automatik låter jag vara osagt. Enligt rapporterna så indikerar träningarna att Pa Konate får sin första startchans för i år på bekostnad av Yoshimar Yotún. Peruanens kvalitativa bidrag är dessvärre nyckfullt som havet ifall vi sammanfattar det över hela banan. Senast hade han stora problem i första halvlek, men låg samtidigt bakom den lyckade stöten som föranledde Guillermo Molins kvittering. Med Konate får man ett betydligt mindre flaxigt alternativ. Samtidigt har han glimtvis visat upp positiva offensiva räder mixat med taffliga juniormisstag bakåt. Jag tycker det känns som en bra match att testa det här platsbytet.

 

Erdal Rakip kan få chansen från start istället för Vladimir Rodic. Mot J-Södra övertygade han inte men inhoppet mot Giffarna var lovande. Om Allan Kuhn, tillsammans med framförallt Rakip och Anton Tinnerholm, men även övriga mittfältet, fått dissekera hur flödet över banans mitt ska ske, så känner jag mig nog ändå relativt nöjd med Rakip. Trots att han gjort sina mest solida insatser som inhoppare. Hittills i alla fall. Ikväll hoppas vi på ändring. Det har ordats en del om huruvida Oscar Lewicki är självskriven startspelare i dagens Malmö FF. Åsikterna går isär och där finns starka argument från båda läger. Dock måste jag nog luta mig mot att jag gärna ser vår EM- och OS-aktuella terrier i denna holmgång, under förutsättningen att Rakip spelar på kanten.

 

Matchstart 19:00 Borås Arena. Förmodad startelva:

Konate för säsongsdebutera på vänsterbacken och Rakip får nytt förtroende till höger på mittfältet. Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Wolff Eikrem, Sana, Kjartansson
Konate för säsongsdebutera på vänsterbacken och Rakip får nytt förtroende till höger på mittfältet. Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Wolff Eikrem, Sana, Kjartansson

 

”Doppa han i tacosåsen, doppa han i tacosåsen, doppa han i tacosåsen, när han spelar fotboll” (Sorgligt att vi förmodligen aldrig avlossar den här dängan mer!)

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Reboot utan böl

Efter två dagars allsvenska utan Malmöinnehåll så få vi ikväll chansen att visa upp oss från den bästa sidan i den malmöitiska våren. 19:00 kommer ett mobiliserat och aningen mer ödmjukt lag med en vinsttörstig supportersvans frambringa takterna som får oss att drömma om nya gemensamma triumfer. För även om där finns bittra toner kvar på tungan efter onsdagens sammanstörtning, så är det bara en enkel bismak att acceptera. Vi har vid flera tillfällen vänt underlägen i matcher. Efter Djurgårdens orättvisa seger så är det dags att ta sig an en tabellmässig upphämtning. Finns ingen anledning alls att låta avståndet uppåt bli för stort. Den pressen som finns i vägarna på Stadion räcker gott som motivationsfaktor; där behövs inga vidunderliga poänggap i Europas mest oberäkneliga förstaliga.

 

Omgången hittills har bjudit på ännu ett påpekande att Elfsborgs turfsatsning slår bakut när det ska spelas på genuint underlag, Kalmar vann med 3-2 till svärfars förtjusning. Som förespråkare för den goda sidan vill man gärna att det ska bero på detta åtminstone. Oavsett så behövde gräsbröderna på Chicken Bowl denna seger. Man är ett varannandagslag men med matchvinnare som Marcus Antonsson och en triad friska Elmar, senare under säsongen åtminstone, så ska de nog kunna inhåva tillräckligt med poäng. Som nämnt är Djurgården fullpoängare och Falkenbergs 2016 kommer bjuda på stora portioner med friktion. Trots FFF:s icke-klassiska status, så är det ett lag många med mig hoppas ha kvar; gräs och en passande bortaresa. Det är den sortens smålag som ska fläcka ut den allsvenska kartan.

 

Lite förvridna talessätt ger alltid tillvaron guldkant! #himmelrikiskvisdom

Helsingborgs kräftgång har blivit påtaglig. Muntre Henrik Larsson har alltså satt sin plats till förfogande efter gårdagens förnedring uppe i Badkaret. 5-1 mot ett tandlöst Hammarby måste smärta något oerhört för en vinnarskalle som Henke. Men med handen på hjärtat så kan han inte ha tänkt över scenariet att insatser, likt gårdagens, faktiskt kan vara en realitet med den totala avsaknad av spetskompetens som finns i Håijef. Varje insats av den här typen sölar ner Larssons tilltänkta Eriksgata längs tränarbåsen i Europa. Men att hota med avgång efter tre omgångar, oavsett senaste insatsen, känns förhastat och oansvarigt. Framförallt med kommentarerna vad gäller spelartruppens fulla förtroende (vilket visseligen kan vara spel för galleriet). Frustrationen måste kunna kokas ner till att ta nya tag på veckans träningar. Hade varit vansinnig om MFF:s tränare, med en stor del av ansvaret, fläkt ut sitt missnöje på det här viset. Det gäller att trycka på omstartsknappen utan en massa pibande.

 

Allan Kuhn var såklart inte nöjd med förlusten i Jönköping, men kändes ändå nyanserad utåt. Dagarnas träningar har förhoppningsvis bjudit på ihoptrimmande av offensiva kombination, där idéer har blötts mellan enheter och spelarpar. Där behöver implanteras en mängd olika scenarier i ryggmärgen, trots där finns en sällsynt kreativ bank att tillgå utifrån laget offensiva kvalité. Något jag personligen hade velat se mer av är de svepande diagonalerna som alla våra CL-motståndare utnyttjat stort mot oss. Vi har fötter som kan lägga den sortens bollar och vi har dessutom löpvilliga yttrar eller backar, som bör kunna komma överens om arbetsfördelningen vid denna sortens anfallsförfarande. Sundsvall är ett f.d. spöke, som vi hade lätt för förra året. Men, med onsdagen i ryggsäcken, så bör där inte finnas minsta tvivel att de kan kontra ut Himmelsblått om det slarvas med boll samt press och hemjobb falerar. En stor fördel, enligt mig, är GIF:arnas målvakt Tommy Naurin, som aldrig hittills imponerat på mig. Jag vågar mig på den jinxen.

 

Enligt medias spekulationer så kommer Guillermo Molins starta. Det är ju ett tag sen. Bara en sådan sak kommer ju höja temperaturen betydligt i den småputtrande kitteln. Han visade, visserligen mot ett tämligen oinsirerat Helsingfors, att han och Markus Rosenberg borde kunna servera och avlasta varandra. Det hela blir ju på Vidar Örn Kjartanssons bekostnad. Men i en sund konkurrenssituation så ska där göras något efter en underprestation som senast. Allans 3K-filosofi kan behöva en konkret fingervisning. Vladimir Rodic tycks återgå till sin högerkant, där Erdal Rakip inte kom till sin rätta senast. Jag vill se att han vågar få med sig bollen mer i fart och utmanar mot icke uppställda positioner. Låt inte ett defensivt inställt Sundsvall få den extra respiten man får. Hoppas att Allan påtalat att han ska våga direkt, för hans kreativitet är så mycket bättre när farten finns där samtidigt som bussen inte fått finjustera sig på sista tredjedelen. Ser även gärna ett nytt inhopp från Magnus Wolff Eikrem. Vargavintern är slut. Jag vill se en vargavår likt den vi hade vårt förra år.

Förmodad startelva:

Nu är det dags för Guillermo Molins att få chansen från start. Vladimir Rodic tar tillbaka sin plats till höger. Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Konate, Rakip, Wolff Eikrem, Sana, Örn Kjartansson
Nu är det dags för Guillermo Molins att få chansen från start. Vladimir Rodic tar tillbaka sin plats till höger. Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Konate, Rakip, Wolff Eikrem, Sana, Örn Kjartansson

 
”Sjung med om du älskar Malmö, Di Blåe di spelar idag!”

// Johan Lundahl

Twitter: @himmelsblagg

Korståg med goda intentioner

Ikväll så inleds ett femtonstationers gräshoppesvärmande över hela landet. Årets Allsvenska är synnerligen välspridd över Sverige. Östersund och Jönköping är två lite nya betesmarker (åtminstone den senare, kan väl inte finnas mer än ett däggdjur som tycker konstgräs är en okej idé?) för den himmelsblå skaran som månghövdat skämmer bort de mer stationära över TV-ljudet. J-Södra har trots egen allsvensk comeback i modern tid, överlåtit en större del biljetter till MFF än vad som krävs. Lockropet har till viss del snappats upp och nog kan där bli en 1500 malmöitiska sympatisörer i Sveriges Jerusalem. Jag själv, är numera tämligen svårforcerad från livssituationen, för att kunna joina på bortaresor. Malmö FF är en av de viktigaste delarna i den vardagliga tankekompotten hos mig själv och många med mig, men likväl måste man fäkta familj, jobb och logistik så att allting funkar. Därför växer det fram ett extra stort leende varje gång jag snappar upp en himmelsblå uppmaning genom etern. Jag är förbannat glad att där finns så många i vår stora himmelsblå familj som verkligen brinnande lägger själ, hjärta och finanser för att dra sitt strå till stacken. Detta blir också ett argument för mig själv att alltid ge allt från ståplats på hemmaplan. Oavsett hur sångexalterad klungan runt mig är för dagen. Var noga med att väga in detta er bedömning när ni har åsikter om hur en del andra supportrar väljer att stötta. Jag ogillar generellt diskussionen om vad som är en ”äkta supporter” men måste passa en smörpass med respekt till alla ni som tar kampen och lyckas pussla ihop sina liv utifrån Malmös spelschema. Från München till Solna Stad.

Den himmelsblå förmågan att piska upp härliga stämningar har uppenbarligen fått fotfäste på andra sidan sundet. #uteieuropa
Den himmelsblå förmågan att piska upp härliga stämningar har uppenbarligen fått fotfäste på andra sidan sundet. #uteieuropa

Jag har svårt för lag som spelar i grönt. Det kan ligga i uppväxtens aversion mot uppväxtkommunens andra två fotbollslag. Å andra sidan spelade vi själv i Edsbyn-kombinationen (ja, ni fattar vad jag menar, men jag vill inte nämna dem vid namn), så liknelsen kanske faller där. Oavsett tröjfärg så ska Sveriges Jerusalem bara besegras. Senast man utkämpade en match av vikt var i fjolårets cupgrupp. Den gången blev det till slut en tämligen enkel 4-0-seger efter att Jo-Inge Berget gjort ett tidigt mål och satt tonen. En liknande matchutveckling hade såklart varit fördelaktig. Givetvis för det slutgiltiga målet med tre poäng, men också för att det lugnar ner Malmös brinnande vilja till en mer anpassad nivå så man mer avslappnat kan omsätta Allans Kuhns önskade taktiska drag. Nu är Norrköping ett bättre lag än Jönköping men det kändes ändå märkligt att Malmö gjord en så pass dålig första halvtimmen i en seriepremiär inför hemmapublik. Det är såklart skönt att MFF hittills löst justeringarna och vuxit in matcherna, men det kommer inte alltid gå att försynt smyga sig in i tillställningen.

I Jönköping så finns inte helt obekante Pawel Cibicki. En riktig Malmöpåg vars MFF-karriär har gått i vågor. Och just nu är han landspolad på Vätterns södra strand. När utlåningen var ett faktum så var Pawel noga med att understryka att han trodde det var en bra lösning utifrån att Jönköping är ett spelande lag. Det tycker man sig ha sett och hört de senaste åren. Ändå är de brutalt bottentippade av de flesta inför säsongen (till skillnad från Östersund som målat upp en tavla med betydligt fler spekulanter på). Den överraskande premiärvinsten mot Kalmar FF måste därför varit en moraliskt oerhört stöttande kudde, både i avseende på förhandstipsen och den interna turbulens som skakat om föreningens inre. Pawels påpasslig inlöp i straffområdet kändes ganska signifikativt för hans speltyp. Han har ingen riktig superspets men han är jäkligt påpasslig i offensiva lägen. Efter en riktigt bra 2014-säsong så kom han lite i kläm med den offensiva situationen och enligt mig så kanske Åge Hareide kunde smort hela situation lite mer, även om min synvinkel självfallet är från utsidan, utan att känna till närgågna detaljer. Cibicki fick chansen ett par gånger och fick faktiskt in ett par bollar. Ikväll hoppas vi så klart att där inte blir några, men framöver får han gärna agera Under Cover-agent och sänka Bananer-i-Pyjamas och Gnagare till höger och vänster.

Startuppställningen läckte ut under gårdagen och den tyckte förkunna att Erdal Rakip får ett startförtroende då Vladimir Rodic dras med sjukdom. Inte alls fel enligt mitt sätt att se på det. Där finns säkerligen en hel del som kanske tycker att Magnus Wolff Eikrems kreativitet borde prioriteras i detta läget, men för mig så blir detta ett naturligt byte efter dryga 65. Malmö har nött ner motståndare under försäsongen och dagens match kan absolut få en liknande karaktär. I ett låst läge så blir norrmannens smartness mot ett ansatt och till viss del slitet försvar förhoppningsvis en faktor i himmelsblå favör. Ett annat reellt alternativ hade även varit att flankera på högern med Guillermo Molins. Kuhn har visat vart han tycker Molins främst är aktuell och efter Agons sorti så tror jag det är bättre att Gische koncentrerar sig på att återkomma till sitt forna jag i en position. Därefter breddar vi upp registret. Men borde han inte gå in istället för Vidar Örn Kjartansson på topp? Nej säger jag. Inte än. Örnen och Rosen får en bra match att fortsätta kreera en hållbar kemi.

Så nu är det bara att se klockan långsamt ticka från eftermiddag till kväll och till matchstart. Ett himmelsblått korståg anländer. Med enbart goda intentioner. Jag hoppas vi hälsar J-Södra välkomna till Allsvenskan genom att visa upp det bästa spel vi kan frambringa. Så de kan beskåda och därifrån förhoppningsvis lära sig. Så de kan fälla andra lag.

Förväntad startelva för Malmö FF. Innermittfältet orört men Rakip går in istället för sjuke Rodic
Förväntad startelva för Malmö FF. Innermittfältet orört men Rakip går in istället för sjuke Rodic. Förmodad bänk: F.Andersson, Konate, Brorsson, Wolff Eikrem, P.Johansson, Sana, Molins

 

”Bussen till Stadsparksvallen avgick tjugo i sex. Jag hade med mig min pipa, och ett paket kex” (Underbart att denna raden äntligen är Allsvensk!)

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

Truppgenomgång Malmö FF 2016

Med två dagar kvar till den himmelsblå avsparken i årets Allsvenska så sammanställde jag en betygsättning på det laget som man går in i serien med. Det är, utan tvekan, ett lag som kan rista in sig i pokalen i början på november. Det har en mer helgjuten bredd än vad jag kan komma ihåg att jag kännt i någon himmelsblå trupp sedan Roys dagar.

Målvakter:
1 Johan Wiland
27 Zlatan Azinovic
29 Fredrik Andersson
30 Marko Johansson
Kommentar: Wiland är tämligen ohotad etta om hans rutin och gedigna kvalité inte har allt för djupa dippar. Spelet i luftrummet är ett ständigt orosmoment samtidigt som han kan dominera totalt med reflexerna på mållinjen. Överlag okej med fötterna men stundtals bedrövliga utsparkar. Anderssons fortsatta väg i MFF kommer avgöras under året; om han på allvar kan utmana Wiland så kanske kanske han kan växa fram som en förstakeeper. Johansson ännu ung och behöver inte brådska. Azinovic har fått en schyst respit efter sin skada och får hoppas på superflax alternativt behövande klubb som bandat Supercupsfinalen 2014.
Helhetsbetyg: 3

Innerbackar:
17 Rasmus Bengtsson
21 Kari Arnason
25 Felipe Carvalho
31 Franz Brorsson
Kommentar: Egentligen en ganska bra uppsättning. Bortsett 1) Bengtssons ständiga skadebekymmer och 2) Arnasons något ojämna nivå. Om dessa två bitar går MFF:s håll i år så är detta en uppsättning som kan föra Lennart tillbaka till Swedbank Stadion. Carvalho är oslipad men intressant med sin styrka och inbitna vilja att spela sig ur situationer. Brorsson lägger inga filtar emellan och är ganska snabb; finns fina utsikter över hans potentiella utvecklingskurva. Kvartetten känns farliga i huvudspelet och borde gå klart plus i hörnmålskolumnen.
Helhetsbetyg: 4

Ytterbackar:
2 Pa Konate
3 Anton Tinnerholm
13 Yoshimar Yotun
26 Andreas Vindheim
Kommentar: En offensivt tämligen intressant fyrling. Klart bättre framåt än bakåt, vilket dock borde passa under förutsättning att man kan äga mycket boll och göra det på sättet tränarstaben föredrar. Tinnerholms vinnarskalle och snabbt inlärda malmöitiska attityd guld värd för laget och balsam för varje tung supporter. Yotun har inlett säsongen bra och kommer vinna på att ha hittat sin parhäst på vänsterflanken redan under våren. Konate har varit väldigt ojämn i sina insatser men kan peka i båda riktingarna bitvis. Vindheim behöver få en liten positiv skjuts snart efter en tung försäsong. Hur påverkar Behrang Safaris redan uttalade återkomst?
Helhetsbetyg: 4

Innermittfältare:
5 Erdal Rakip
6 Oscar Lewicki
7 Anders Christiansen
8 Enock Kofi Adu
14 Erik Andersson
19 Magnus Wolff Eikrem
32 Mattias Svanberg
Kommentar: Lagets överlägset mest välklädda position. Här har Kuhn ett riktigt gottebord att välja på. Frågan är bara om han per automatik ska välja de två bästa spelarna eller om man påtagligt väger in dimensionen vem som passar bäst och kan förädla varandra. Christiansen är den mest mångsidige och är därmed svårpetad. Adus spelfördelande kvalitéer är iögonfallande samtidigt som Lewickis slit och positioneringsspelt kommer väl till hands. I matcher med mycket boll så borde Wolff Eikrems lirarfeeling kunna luckra upp tighta försvar. Samtidigt så har Rakips terrierarbete inte gått obemärkt förbi. Med stor sannolikhet försvinner åtminstone en innermittfältare till sommaren och dessutom är Andersson dubbellicensierad till TFF. I flera matcher lär någon naturlig inner få agera från mittflankerna och arbeta sig inåt. Kan tyckas att det saknas rejäl målfarlighet härifrån, men det kan klart vara avhängigt på hela lagets offensiva prestation. Intressant var Kuhn väljer att sätta potatisen Svanberg.
Helhetsbetyg: 5

Yttermittfältare:
18 Piotr Johansson
20 Vladimir Rodic
22 Tobias Sana
23 Jo Inge Berget
Kommentar: Yttermittfältet är egentligen lite klent tilltaget vad gäller klassiska kantlöpare. Rodic är den som är mest stöpt i formen, men är något klen i kroppen och saknar det där riktigt hotande steget om han vill trampa sin gubbe på utsidan. Berget är i dagsläget självskriven på vänstersidan. Kombinationen av arbetskapacitet och offensiv smartness har verkligen förädlat MFF:s offensiv. Sana har trots många chanser, inte kunnat prestera fullt ut. Framförallt inte i poängkolumnen, vilket gör att han känns långt ifrån startelvan. Trots allt är han en joker, som förhoppingsvis hade kunnat få en grym ketchupeffekt om han bara kunde ta sig över flyttröskeln. Johansson är på tillväxt men har visat att han håller bra i Superettan och därmed som inhoppare i Allsvenskan.
Helhetsbetyg: 4(-)

Anfallare:
9 Markus Rosenberg
10 Guillermo Molins
24 Vidar Örn Kjartansson
33 Teddy Bergqvist
Kommentar: Himmelsblått sitter inne på tre av Allsvenskans absolut bästa anfallare när allting stämmer. För Rosenberg ser det lovande ut och där finns mycket att slänga fram ifall man använder 2015 som mall. Både han och Kjartansson är mångsidiga anfallare som kan göra mål på många olika vis bådar för ett flerfacetterat offensivt manglande. Samspelet behöver filas på men förutsättningarna finns där absolut. Molins kapacitet är fortfarande höljt i dimmor. Två tunga korsbandsskador sitter i skallen i varje närkamp. Men hans fotbollsskalle kommer lära sig att hantera det bättre och bättre ifall han bara får vara skadefri i övrigt. Han kommer kanske inte tillbaka i 2013 års lätta men brutala steg. Men är han nära så är han en grym tillgång. Bergqvist är lite spännande. Får verkligen en liten chans att få debutera om inga fler anfallare värvas.
Helhetsbetyg: 4(+)

Utlånade:
Sixten Mohlin (Mv) Kristianstad
Benjamin Fadi (Anf) Karlskrona
Pawel Cibicki (Anf) Jönköping
Kommentar: Egentligen bara Cibicki som känns rimlig för återkomst. Blir intressant att se ifall han kan resa sig i en icke hemtam miljö där förhoppningsvis speltiden blir stor. Hade bra målsnitt kontra antalet minuten men saknar den där riktigt spetsegenskapen som brukar vara viktig för en anfallare.
Helhetsbetyg: 2

Ledarstaben:
Allan Kuhn (Coach)
Olof Persson (Assisterande Coach)
Daniel Andersson (Assisterande Coach)
Jonnie Fedel (Mv-tränare)
Ben Rosen (Fystränare)
Kommentar: Kuhn har verkligen tagit sig in det Allsvenska rummet med storm. Känns öppen och ärlig. Hoppas inte den malmöistiska cynismen blir för tung om inte allting klaffar direkt. Persson är en gedigen gammal hjälte, men jag tror många gärna velat ha specificerade roller, som defensiv coach etc. Anderssons lite försynt assisterande roll känns vag. En del hävdar att där finns någon form av baktanke medan resten ser det som ett litet misslyckande att inte hittat rätt assistent till Kuhn. Hade gärna sett att man redogjorde för klubbens intressenter om rollfördelningen i ledarstaben. Tror tyvärr inte att Fedel kan lära Wiland mycket om utsparkar 🙂
Helhetsbetyg: 3(+)

Och slutligen så presenterar jag min potentiella drömelva som jag hoppas att få se någon gång under säsongen. Varför inte krossa Göteborg med dessa pågar på plan?

Startelva Optimal

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg