Elmiminering

Kalmar verkar vara ett lag som i det stora hela inte vispar upp en känsloorkan när de kommer på tal. De har snarare blivit ett respektabelt lag som blivit synonymt med ett oscillerande i Allsvenskans mittenparti med relativt profilstarka nyckelfigurer och den nästbästa arenan i södra landsänden. Ja, de tar sitt tydliga ansvar för svensk fotboll genom att spela på gräs och rätmätigt ignorera den logistiskt möjliga dopingen som gladeligen bordläggs av desperata lyckosökande deltagarlag.

 

På förhand så spådde Kalmars säsong både kunna bli himmel eller helvete. En Elm-triad tillbaka skulle kunna boosta vilket lag som helst, utifall de kunde frambringa sin något fallnade glans. Hittills så har dock 2016 inte blivit den kickstartern som man hoppades på, även om man glimtvis kunnat skönja brödernas spetskvalitéer. Istället så har rubrikerna främst handlat om en skriende tom kassakista och han som kom att tillfälligt mätta den, Marcus Antonsson. Våren 2016 så blev han synonym med att bära ett allsvenskt lag på sina axlar. Killen gjorde mål på mer eller mindre allt och ordnade på egen hand flertalet av de sparsmakade poäng som småläningarna tagit.

 

Men nu är han i Leeds. Som dessbättre även norpade Mikael Antonsson så vi himmelsblå slapp att ha magsår över en eventuell värvning av honom.

 

Biljettbarometern påtalar att suget inte tagit semester utan en respektabel skara kommer få se ett Malmö komma till spel för första gången någonsin utan en enda spelare som först och främst vill etikettera sig som yttermittfältare. Rodic är borta lika snabbt som han kom. Även om det är ordlekande på mediumnivå så är det ändå ögonbrynshöjande att Kuhns ovilja att prioritera den breddande och kvicka vesslerollen på kanten. Istället fortsätter man att förfina ytterbackarnas deltagande i offensiven. I en intervju med Fotbollskanalen påtalade Kuhn att både Svanberg och Yotún kunde lira ytter vid behov. Spännande att höra. Känns härligt att man har så stort förtroende i en sjuttonåring så att den sprängfulla pengapungen får fortsätta baxna. Det sänder också svallvågor nedåt i leden. Du kan ta dig in i MFF via de egna leden. Svanberg väntar på sin Stadionpremiär efter assistinhoppet mot Östersund. I en någorlunda stabil ledning så hoppas jag att Berget kan få avnjuta slutminuterna med något läskande från båset. Peruanen hade också varit intressant att se mer än 10 minuter i ledning. Yotún har en bolltouch och ett spelsinne flankerat med sin speed som känns gjutet för att både stövla innåt på Kuhnsk önskan men även stövla utsida och mata inlägg i luften och längs backen. Men han behöver få känna på rollen i matchtempo. Å andra sidan så är det nog bara att ha lite tålamod; med den frekvensen de gula korten regnar och konstgräset skördar sina offer så slår säkerligen min stilla önskan in på sikt.

 

Nyckeln i eftermiddag tycks vara utkristalliserad till att fortsätta vara täta i försvaret. Fem nollor och sex av sju vinster talar ett tydligt språk där Kalmar kommer bli beroende av att deras bitvis kreativa offensiv behöver vara högsommarhet. Samtidigt så kan denna komma genom väl avvägda bollar som brunkas in via fasta situationer. Elmarnas påverkan på matchen skall hållas till att se miserabelt uppgivna ut, och därmed boosta himmelsblått än mer.

 

Mål framåt känns som något vi gör, även om antalet inte är i paritet med vad som skapas. Där finns en mängd olika aktörer som kan spetsa hål på en smålänsk defensiv, som på sistone även blivit av med korsbandsskadade Viktor Agardius. Tinnerholm var brutalnära att bli segerskytt mot AIK. Är det dags nu månne?

 

Utanför eftermiddagens lag är den fortsatt skadade trion Safari, Vindheim och Sana. Allihopa tränade på i varierande skala under veckan och närmar sig comeback. På målvaktssidan vikarierar redan CL-avklarade Marko Johansson. Jag tror Malmö har hittat en jäkligt spännande framtidsman mellan stolparna. Frågan är om han är så vass att han kommer gå förbi Fredrik Andersson redan under nästa år.

 

Femtonde omgången. En seger idag och vi har bara tappat 11 poäng på seriens första halva. Kändes svårt att tro efter avgrundsförlusten mot Sundsvall.

 

 

Matchstart 16:00 Nya Malmö Stadion. Förväntad startelva:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
HMB Árnason
VMB Bengtsson
VB Konate
VM Eikrem
VIM Adu
HIM Christiansen
HM Berget
HF Rosenberg
VF Kjartansson

Förmodad bänk: Johansson, Carvalho, Yotún, Brorsson, Rakip, Svanberg, Bergqvist

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

F som i Gemenskap

Sommaren står runt dörren och den där grönskan som besjunges i ”När Himmelen är blå” har tagit ett bastant grepp om vår direkta tillvaro. Gräset blir bara frodigare för varje soltimme och skänker nytt syre i samma takt som dess missbildade klon plasten stjäler allsvenska korsband. Och helt plötsligt så är vi bara två matcher från ett jobbigt långt uppehåll, som dessutom blivit oceaner bredare när man inte ska få se Malmö spela i Europa. Vi får nöja oss med andra förfaranden. Slänga ett getöga på EM-festen som dessbättre är välbestyckad med MFF-bekantingar. Och kanske ta en kall och några popcorn när våra meritmässiga (men moraliskt nersmutsade) kombatanter från Lisebergs omnejd misslyckas att rubba ett polskt topp 5-lag eller så. Sommaren är bra, trots att MFF-abstinensen är som en mental pollenchock.

 

HR 20160522Nåja, två lag skall först luggas på tre poäng och först av dem blir den allsvenska jumbon Falkenberg. På tio omgångar har man skrapat ihop det tämligen osmickrande målsnittet bakåt på 2,5 mål per match. Rysligt uselt. Detta har resulterat i fyra sketna poäng. Men twisten, som är en regel snarare än ett undantag, är ju att den enda vinsten togs hemma mot serieledande Norrköping. Under sina två år i högsta serien så har Hallands nya bästa lag lyckats hålla sig ovan vattenytan och man har gjort det genom ett antal skalper mot topplag. Bortsett Peking, så har man bl.a. lyckats slå AIK och Göteborg hemma och därtill snott en förarglig pinne mot oss förra året. Men i år så känns laget riktigt urvattnat och tränaren Hans Eklund får verkligen jobba i motvind. Man har kanske seriens mest udda spelartyp i monstertunge Hakeem Araba, vilken Murphys lag självfallet kan tänkas skänka en omänsligt effektiv måndagsafton. Men det ska inte räcka, inte på Nya Malmö Stadion. Men ifjol så lyckades man ändå att måla tre gånger. Och en match som leddes med både 1-0 och 4-1 blev faktiskt spännande.

 

Nu ska vi inte hävda induktiv logik, men utifrån att Malmö har tre förluster mot tre lag som såg sig tvungna att barrikadera eget straffområde, så ligger där en utmaning i att låta offensiven fortsätta spira. Den ganska kvalitetsmässigt sviktande Otto Martler i FFF-målet kommer att bli en nyckelfigur. När Sundsvall kom på besök underströk jag svagheten i deras målvakt, vilket istället var en av faktorerna till att Malmö inte vann. Denna gången finns där, trots skadeläget, en ännu bredare uppsättning offensiva låsdyrkare på banan. I en utopisk matchbild så kommer det förmodade mittfältsparet Anders Christiansen och Enock Kofi Adu lösa den stressen som gästerna hoppas kunna producera från sin tungt befolkade försvarszon. Att Falkenberg har ägnat söndagens pass till att praktisera försvar och fasta situationer känns lika säkert som få in ett oddsspel, oavsett utdelning, att Jörgen Lennartsson tuggar tuggummi i deras viktiga match mot Hammarby. Jag tycker mig kunnat se ett litet tillslipande av de offensiva pusselbitarna i de senaste två matcherna och hoppas att man kan låta tempot och rörelsen ligga i fokus, istället för en ökad svårighetsgrad med influenser av dåliga beslutstagande.

 

Falkenberg kommer få läge att ställa om. Då gäller det att Kári Árnason agerar smart, distinkt och med timing. Det är inte ett måste att magla ner motståndaren, även om hans spelstil har fått sig en beskärd del av de nya domardirektiven. Det gäller att inte förlora duellen helt enkelt. I och med Rasmus Bengtssons skada så får Franz Brorsson definitivt nytt förtroende. Ser gärna att han visar en positiv iver med boll och berikar uppspelsfasen med några bollöpningar då och då. Blir mer och mer övertygad att Brorsson kan gå en ännu mer spikrak framtid till mötes än både Pontus Jansson (kul att lyssna på i MFF-podden senast!) och Filip Helander. Även Oscar Lewicki, Guillermo Molins och Jo Inge Berget saknas imorrn och deras frånfall påverkar självfallet den härliga bredden MFF har i år. Dessutom saknas Copa America-uttagna Yoshimar Yotún. Å andra sidan känns det som en perfekt match för en ung och hungrig bänk. Det känns inte alls orimligt att vid ett fördelaktigt läge låta Mattias Svanberg få göra riktig debut imorrn. Hoppas också att Erdal Rakip får åtminstone en halvtimme. Jag vet inte alls hur Håkan Ericsson resonerar. Inte heller vad MFF:s exakta ståndpunkt är efter Europasortin är. Men jag hade i alla fall sjukt gärna sett Erdal berika en svensk OS-trupp.

 

Slutligen så får vi se om läktarschismen fortgår. Själv vill jag härmed agera fredsmäklare. Skit i era olika åsikter när ni är på match. Stötta Malmö oavsett. Allt annat är så extremt jävla sekundärt. Ingen åsikt är för liten, men ingen är större än klubben. Falkenberg börjar på F. F som i Gemenskap. Eller nått sånt.

 

 

Matchstart 19:00 Nya Malmö Stadion. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Vindheim, Rakip, P.Johansson, Rodic, Svanberg

 

 
// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Bröd och skådespel

3-0 till Malmö mot Gefle. Mot ett tydligt bottenlag. Vilket har varit problemet hittills under 2016, om vi tar oss friheten att förutspå att Jönköping, Sundsvall och kanske även Helsingborg kommer sjunka genom tabellen som en mer och mer uppblött brödbit. Leverans mot lag som skall övermannas varenda jävla gång. Och där finns på allvar folk som kallar sig anhängare som allvarligt har gått igenom en djuplodad analys inombords och därefter väljer att bua ut laget man är där för att stötta? Ja ni läste rätt. Sanslöst. ”Bröd och skådespel” är något som kan ligga begravet med Roms ruiner (även om de tekniskt såklart till stor del är utgrävda). Tre mål och dundersäkra poäng i minut sjuttiofem med en bortamatch på onsdag upp i Hufvudstaden. Kolla hur det gick senaste gången vi hade ont om återhämtning. Och i denna skrämmande klick så kan jag lova att där finns en och annan som vid första bästa tillfälle väljer att kasta skit på andra slags supportrar än vad de själva räknar sig som. Nällorna.

 

Äckligt snyggt 1-0-mål. Jag har en viss fallenhet för nickskarvar på första stolpen efter att varit i Köln 2006 och sett Marcus Allbäck toucha in kvitteringen 1-1 mot England. 2-0 från Guillermo Molins är en sanslös delikatess. Erdal Rakips chipmål mot Peking i premiären får snällt kliva ner från ledartronen för årets läckraste MFF-mål. 3-0 är ett mål som bidrar till att hålla konkurrenssituationen på helspänn. Vladimir Rodics säsong hittills har inte varit någon Eriksgata, men där finns jäkligt mycket potential kvar att plocka ut ur honom. Hans tillräckliga skott påvisar förhoppningsvis för honom att målfarlighet inte behöver vara kopplad till att göra saker svårt. Även om det tog en halvlek tills målen kom så är matchen mot Gefle i sammantaget en match som medför en positiv känsla av att kunna nöta ner motståndarna med idog rörelse och smart spelfördelning.

 

Tre stjärnor:

 

160514 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Har just nu ristat in platsen överst på listan med något jäkligt vasst. Erbjuder kreativitet med ett inneboende lugn, sätter sig inte i dåliga situationer där han tvingas syna sina fysiska tillkortakommande. Ny assist på hörna och på nytt dominant när himmelsblått fick diktera alla villkor med boll.

 

 

160514 2 Molins2 Guillermo Molins: En välbehövlig injektion. Lufsinsatsen mot HIF var bortblåst och de flesta färdighetsstaplarna var påfyllda med bubblande energi.Två mål kastar in honom i diskussionen på allvar igen. Men framförallt så var det en synbar lätthet i steget som kändes som den bästa bekräftelsen.

 

 

160514 1 Brorsson1 Franz Brorsson: Egentligen inte en match där han fick nämnvärt att göra men i ett relativt jämnt MFF så är det dags för Jonas Påg (ja vi har en ny sån även om det är fel Jonas) att få lite stjärnkredd. Fokuserad med boll, vågar driva upp och nogrann i beslutstagande både med och utan boll.

 

 

 

Ultrasgrupperingarnas tysta protest fick genomslag eftersom den seglade upp som en bengaldebatt på steroider. Himmelriket svämmade över med icke-analyser av matchens genomförande. Istället avhandlades en verbal snoppfäktning huruvida dessa till viss del separatistiska Norraenklaver faktiskt bidrar eller inte. Det är inte skitsvårt att konstatera att stämningen på supportertribunen var tämligen lemlästad utan att man drev på. Svaga argument om MFF:s storhet med svagt publikstöd ala 80-talet lyftes upp för att förminska läktarens betydelse, varpå svar om CL-kvalsmatcher mörsades iväg i andra riktningen. Radanger om bengalbuarnas missriktade energiläggande då man ljudligt påpekar missnöje ifrågasattes utifrån att man satt afasiskt tysta när Norra valde att trycka Mute. Som vanligt, i dessa sortens debatter, så enades man inte om någon vinnarsida. Ingen KO och poängdomarna oense. Vi får nog återkomma till det här i ett senare inlägg. Nu fokuserar vi på ny match istället.

 

Malmö ställs mot det eviga poplaget Hammarby som lever sin egen lilla trollskog. Bajen är ett legendariskt lag med stöd från alla sköna söderpajsare och därtill minst ett tjogg i vardera lilla bruksort i Dalarna och Småland, de gamla bondeupprorslandskapen. Med visioner om en Nordenledning, utifrån att man minsann faktiskt har alla tiders publikrekord, så blir det lika komiskt varje år när korthuset faller ihop. Dessbättre så tycks man kunna lägga ut ständiga derbyminor för de andra två huvudstadslagen. Så dubbla segrar mot Bajen och man kan räkna in en bra plusstatistik mot Råttorna och Aporna. Hammarbys lag i år känns inte jobbigt namnkunnigt, men betydelsen av detta tycks ju vara ringa i Allsvenskan. Högerbacken Birkir Már Saevarsson rosas fram och tillbaka och både Måns Söderqvist och Melker Hallberg kan blixra till. Brassen Alex har visat en bra boxkänsla, inte minst i derbysegern mot Djurgården. Därtill så kan du lita på att John F. Bakirciuglu alltid är farlig med tid i offensiva lägen. Och ja just det. Deras publik kan ju faktiskt mana på dem helt okej.

 

För Malmö så är återhämtningen från skador och avstängningar nästan total. Anton Tinnerholm har dock drabbats av kortfattad gul feber och hans ersättare Andreas Vindheims skadehelvete börjar få en ryggrad av Litmanen-proportioner. Således så har högerbacksrockaden varit prioriterad i förhandssnacket. In med Yoshimar Yotún och flytt på Pa Konate var tänkbart, men efter Franz Brorssons insatser i kombination med den självsäkra förmågan att kunna lösa den ovana positionen så blir troligen Allan Kuhns beslut enklare än man först trodde. Knixet blir att mittlåset än en gång blir Rasmus Bengtsson och Kári Árnason, vilket hittills inte varit lika med tätt. Mittfältet kan vid det här laget formeras på en jädrans massa vis men det är inte orimligt att tro att Rakips tvåvägsegenskaper kan tänkas passa in i en matchplan där Bajen kommer vilja kontra och kanske gärna utmanar en ovan högerback. Enock Kofi Adu förtjänar verkligen en match till för sin match senast, men får nog vänta på sin startchans till Falkenberg hemma. Anders Christiansen och Oscar Lewicki får förmodligen förtroendet. I ett underläge så är ghanen nu ett reellt alternativ åtminstone. Längst fram måste en spelare få stiga åt sidan när Markus Rosenberg obönhörligen trycker sig in igen. Vidar Örn Kjartansson har ett ypperligt tillfälle att visa upp planens andra fyra islänningar att Lagerbäckur missade honom i EM-laget. Även om Yoda tydligt förtäljer oss att ilskan leder dig in på vägen till den mörka sidan av kraften, så är magkänslan att ett spelmässigt raseri från Örnen hade fått Badkaret att spricka. Tyvärr så får Gische inleda på bänken.

 

Hammarby kommer att få se upp på Malmös hörnor. Eikrems fot levererar mackor som får ordinär Cateringverksamhet att spana avundsjukt. Med den potentiella startelvan som figurerar så kan dock Malmös kantspel bli lite avtrubbat. Det gäller att Rakip vågar gå sin gubbe och att Konate på sitt kloka vis avgör när det finns möjligheter att accelerera utanför sin mittfältare och understödja boxen men inkommande lyror. Förvänta er en match där Malmö börjar lite trevande för att ta bit för bit av det plastiga fältet. Ett mål i första halvlek och stressen kan dämpas. Ledordet är att inte ge bort initiativet vid ledning. Där kan Bajen nog göra sig farligare på hemmaplan än många andra i Allsvenskan. Drömmer om att se Kurt-Arne med simmande blick samtidigt som Allan är glad som en speleman på presskonferensen efteråt.

 

Och ja, då fattar ni ju hur jag vill att matchen skall sluta.

 

 

Matchstart 18:30 Tele 2 Arena. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Berget, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Berget, Molins

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Tvåiett

Ja det ska väl göras då. Jag ska avhandla derbyförlusten. Men det blir fantamaj i korta drag. Och det är av ren pliktskyldighet även om jag dragit ut på det å det längsta. Det har varit en djup mental dal att vandra från att Tornspelaren från min yngre fotbollsår, valde att skicka ut Oscar Lewicki från cupfinalen. Men, då kör vi. Grattis Helsingborg. Det var längre sedan sist och det kommer förhoppningsvis ta lång tid innan det händer igen. Ni undrade varför vi inte sjöng. Vi tänkte att ni hade några års tystnad att ta igen för. Malmös fokus låg tyvärr lite mer på att offensivt nöta ner än att vårda insikten om att mästerskapsvinster byggs bakifrån. Vankelmodet från strafftorsken låg kvar som en för sen GT på Slagthuset, med kommande förmiddagsjobb. Malmö hade mer boll, fler intentioner till chanser, men kunde inte omsätta det alls. Alla gullar med Pågen Larsson för hans förmåga att göra snygga mål och vara klämkäck. Helsingborg borde fått stånga sig mer mot ett trygg himmelsblå fästning. Fast då kanske de rullat boll i Pappa Larsson hade inlett svaret på den frågan med ett sedvanligt ”Nääw”.

Tre Stjärnor:

 

160508 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Målskytt än en gång, även om det kom lite väl sent. Kunde ha räckt till poäng då han skulle blivit serverad av Rasmus Bengtsson i sista sekunderna. Levererar just på en hög nivå, även om hans trolleri inte kunde forcera ner försvaret. Behöver få hjälp med smartare rörelsemönster från sina offensiva vapen.

 

 

160508 2 Sana2 Tobias Sana: Även om där stundtals finns en aura av klydderöveri, så har vår spjutkastare tagit med sig lite knuten näve in på banan. Snillrik, utmanande och relativt rörlig. Han har ju det mesta för att vara en poängspelare. Fan vad jag önskar att han bara kunde få blåsa av sig alla tvivel om hans kapacitet. Det våras för Tobias.

 

 

160508 1 Tinnerholm1 Anton Tinnerholm: Ja, han missar. Ja, hans avslutsfot är obefintlig. Men för eller senare kommer det, för hans positiva ytterbacksintentioner är så pass frekvent återkommande att han blir ytterligare en anfallsdimension. Glöm inte bort Zalgiris i fjol.

 

 

 

 

Vi har även fått reda på disciplinnämndens beslut att stänga av Markus Rosenberg ytterligare en match. Därtill även Lewicki. Förbannade jäkla tombolaregler. Karlsson och Ekberg backas upp i sina felbeslut av Mazarinmaffian. Och smutsluffarna Emil Wahlström och Nasiru Mohammeds tvivelaktiga pajaserier får ännu mer betydelse! Bra jobbat!

 

Elvan mot Gefle kommer att få ett annorlunda utseende än vad man kanske hoppats. Eller inte. Nu har vår goda ghanan Enock Kofi Adu mognat till sig på bänken tillräckligt länge och läget tycks vara passande för den spelfördelande och stundtals brilliante virtuousen. Det har varit många turer fram och tillbaka om hans vara eller icke vara men nu tycks lagledningen valt honom före Erdal Rakip på den vägledande torsdagsträningen. Märkligt kanske ifall han inte ingår i planen efter sommaren. Men samtidigt så får man ibland kompromissa och det finns inget viktigare just nu än att med önskvärd tydlighet visa att man kan slå Gefle trots en oroande stor frånvarolista. För att ge lugn och ro i det bollövertag som rimligen infinner sig mot Gefles handbollsförsvar så blir Malmös mittfält kanske det mest kreativa man hittills mönstrat i år. Sana och Anders Christiansen får växla och stå för djupledsbidraget. Samtliga fyra har kapaciteten att knö in en boll i en trång lucka. Med detta sagt så är det bara att hoppas att Adus matchform väntar på att explodera likt den fantastiska vår som just nu kramar om Skåne.

 

På forwardsidan så är detta en match-i-matchen, efter Jo Inge Bergets skada och Rosenbergs avstängning Guillermo Molins fortsätter att spela med utgående kontrakt, och hans aktier är inför denna fight inte sjukt lockande. Han behöver vända på detta för att visa sig lukrativ att satsa på. Under andra halvan mot Håijeff så såg han tämligen tung ut och djupledsförsöken var tafatta. Både han och den förmodat besvikna Vidar Örn Kjartansson behöver bli tydligare. Målomsättningsbara bollar regnar inte ner som nån fröjdefull jäkla manna (även om lördagens mittfält förhoppningsvis kan skicka iväg nån bevingad sötsak) utan man måste hitta en rollfördelning. Varken Molins eller Kjartansson är i nuläget speciellt bra targets, vilket eventuellt är inläst från motståndarhåll. Ska vi använda oss av en forwardoid (jag kunde inte hålla mig, kvasiordfanskapet bara ville vara med i inlägget!) uppspelspunkt så gäller det att det görs i rätt läge. Kanske i en übertydlig situation där man redan etablerat ett djupledsspel både centralt och via flankerna? Bryt upp försvarets föreställningar och för jävelen, gör skarven eller hur nu bollen touchas, enkel utan Joga Bonito-moves.

 

Och sen handlar det ju om att inte bli straffade bakåt likt Jönköping och Sundsvall. Franz Brorsson är tillbaka in i startelvan. Det var länge sedan han var inne påett baklängesmål i Allsvenskan. Känns tryggt. Kanske även Yoshimar Yotún skulle få chansen här? Fin avvägning, men Pa Konate har ändå visat upp klokt avvägda anfallsinriktade löpningar. Det är inte omöjligt att peruanen kan få ett inhopp, mycket tak vare den tunna bänken som ser ut att mönstras. Vladimir Rodics medverkan är osäker. Både Mattias Svanberg och Teddy Bergqvist är med U17-landslaget och är således indisponibla. Eller varför inte drömma sig bort och låta sig kittlas av tanken att Piotr Johansson presenterar sig för Allsvenskan likt Åla-Agon gjorde 2009. Intressant vem som tar den vakanta anfallsplatsen på bänken. Isak Redzic kan vara svaret.

 

Vad vill jag lägga till om Gefle då? Inte ett enda dugg faktiskt. Mer att visa delar av deras nya arena har vissa siluettmässiga likheter med Malmö Stadion. Och att Robin ”Tomelilla” Nilsson inte gärna får lov att visa att släkten är värst. Och att 3-14 är osmickrande dåligt på de tre senaste matcherna. Nån bättring är inte att vänta imorrn.

 

Kul förresten att Capo Agge snart är tillbaka där han hör hemma! Starkt slantat av alla som tryckte in en slant för att pröjsa den orimliga böter han fick efter att han äntrat arenan efter CL-avancemanget mot Celtic i fjol!

 

Och om du inte redan läst Hans Fridlunds artikel på Sydsvenskan och Svenska Fans, så gör det!

 

http://www.svenskafans.com/fotboll/mff/hans-fridlund-man-maste-skilja-pa-klacken-som-helhet-och-dess-bestandsdelar-552498.aspx

 

 

 

Matchstart 16:00 Nya Malmö Stadion. Förmodad startelva:

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Rakip, P.Johansson, Rodic, Redzic
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Rakip, P.Johansson, Rodic, Redzic

 

 

”När träden lyser gröna i en Malmövår, och MFF-familjen utpå Stadion går…”

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Min sorts tivoli

Det kanske kändes krystat. Det kanske kändes tråkigt. Det kanske kändes som slöseri med offensiv arsenal. Men det kanske även känns så jävla mycket bättre med tre tunga poäng från ett småstadslag som har den ofina förmågan att ofta göra några av sina bättre matcher per säsong mot just oss. I pausen så malde C-Mores studio på ett resonemang om att underhållsvärdet var minimalt. Nällorna på dem. Tre poäng är det enda som betyder något. Vill man ha underhållnings så kan man gå på tivoli. Min sorts tivoli är att se Markus Rosenberg skina upp i intervjumikrofonen efter att tre blytunga poäng var i hamn. Sätt upp mig på en prenumeration på det åkbandet!

 
Jag var sugen på att bara rocka röven av tagentbordet så fort de tre poängen var i hamn. Att vara först ut med mina åsikter om matchen. Men så blev det inte. Istället bara insupa känslan att vinna igen. Två raka torskar i två förväntade förluster nöter ner ens yttre försvar. Som ett gerillaband som går till attack och sabbar dina utposter, mest för att slösa med din tid och få dig på sämre humör. Ut med hunden. Det där hemska oket var nedmonterat. Den malmöitiska kvällen bet ifrån, men vem fasen bryr sig om sådana saker, när Stadionparken inbjuder till en slumrande Malmö Stadion och Nya Malmö Stadion som stilla tycktes ligga och spinna.

 
Att slå Elfsborg borta är inget som görs på beställning. Nä förresten. Jag hoppar ur naivitetsbubblan och stryker under att ingen match i den här oberäkneliga sammansättningen av lag innebär inhåvande av enkla poäng. Därför är jag glad, att Malmö visade en mognad och en stor tro i att gemensamt hålla sig till en så tydlig matchplan som Allan Kuhn med uppbackning ansett att matchen krävde. För den här fullpoängaren igår (samt Djurgårdens fortsatta Golgatavandring i derbysammanhang) gör att vi trots allt inte på något vis sitter i någon utsatt position. Klart som fasen att man ska agera utifrån analys av det egna spelet, men att svulsta upp allt för onödiga åtgärdsplaner med allt för stor grad kris inpumpad är bara fel. Malmö har väldigt mycket kvar att arbeta på för att fullborda det spelet som man eftersträvar. Men uppe i Borås visade man med önskvärd tydlighet att man kan spela cyniskt. Utan prestige och istället anpassa sig utifrån rådande förutsättningar.

 

Malmö FF är Malmö. Det är så förbannat att konstatera. Varje gång! #Tjåckholmsderbi

Första halvlek var kanske svagt lutande åt Elfsborg. Men vi märkte av prioritetsordningen. Defensiv fokus härskade och den strukturerade uppställningen gav tillfällen för att genomföra önskade understöd. Hemmalaget hittade inte mängder med möjligheter att triangulera sig igenom och med detta så uteblev chanserna. Man hade någon lite uppstickande chans, som den screenande hörnvarianten, som kunde resulterat. Men trots allt; den här sortens avtrubbande av Elfsborgs offensiv är inte vanlig i mötena mellan lagen, framförallt inte på Borås Arena. Sen så går det ju inte heller att komma ifrån att den himmelsblå offensiven var väldigt tandlös (alltså tannalös; här måste göras något; denna skånska termen borde ersätta den rikssvenska varianten!). Anders Christiansen var helt för osynlig och Oscar Lewicki har inte riktigt drivet i sig för att kunna starta upp den sortens sprudlande bolltrillande som Malmö FF 2016 borde kunna prestera.

 
Inte heller direkt i andra kunde man se att Malmö började tumma på sin dedikation till dagens budord. Men prescis som tidigare i år så accelererade Malmö långsamt men stadigt. Bollar knycktes och bollar fördelades smartare. Spelare rörde sig mer utan boll och växte när motståndet trubbades av. Jo Inge Berget hade ingen jättedag på vänsterkanten, vilket kan tillskrivas ett par olika faktorer, men främst så var Yoshimar Yotúns frånvaro en betydande del. Erdal Rakip gjorde det hyfsat på sin ovana position och fick ett par bra överlappar från Anton Tinnerholm. Men en tydlig vändpunkt blev när Magnus Wolff Eikrem fick stiga in på arenan där han gjorde två stutar i en omskriven match i fjol. Vargens tassande och sluga bolltouch passade perfekt in i matchbilden. Hans tillskott gjorde att himmelsblått vädrade blod och rätt vad det var högg man på en våghalsig och något missriktad passning. Det är jobbigt att ta sig ur eget defensivt hörn. Den gode Jörgen Horn fick lära sig detta när han hjälplöst såg på då Wolff Eikrem serverade Rosenberg en synnerligen välbehövlig måltid (fan den var kass, men ibland kan man inte låta bli!). Detta gav till slut poängpotten till Malmö.

 
Bra insats från klacken! Inte den mest månghövdade skara men alla röststarka på plats som slet växte in i matchen och gav en härlig ljudkuliss för oss hemmafetton.

 
Nu väntar en vecka där Kuhn behöver hitta ett sätt att ta sig an serieledande Djurgården. Järnkaminerna har ett vasst anfallspar i Mattias Ranegié och Sam Johnson som måste neutraliseras. Mot Hammarby visade man att kantspelet borde utgöra ett hot. Himmelsblått får klara sig utan avstängda Karí Árnason och Christiansen. Hur sorteras Wolff Eikrem in i leken? Får Guillermo Molins en ny chans efter en ganska osynlig insats? Eller omdisponeras han till kanten för att släppa in Rakip centralt? Eller kommer Enock Kofi Adu in som en outsider från ingenstans, gör en fantominsats och får upprättelse?

 
Funderingarna är många. Just nu fortsätter jag att mysa lite till. Mysa över en defensiv fullträff. Ja, det finns många olika sätt att känna tillfredsställelse.

 

 
Tre stjärnor:

 

Bengtsson 1604183 Rasmus Bengtsson: Smart och resolut. Tar inga förhastade beslut och visar rutin vid de få tillfällen Elfsborg kom med fart in i straffområdet. Med ett uppställt försvar framför sig, där han och kollegan i mittlåset behöver försvara under reträtt, så är Rasmus en av seriens bästa defensiva ankare. Bra i luftrummet som vanligt. Funkade bra med Árnason idag.

 

 

Konate 1604182 Pa Konate: Gick in och levererade precis den sortens solida insats som önskades. Följdsam och överarbetade inga situationer. Understödde inte Berget speciellt mycket i offensiven, men matchplanen krävde annat vilket Lorensborgsexpressen noggrant höll sig till. Inga spektakulära framträdande men ett välbehövligt enligt-boken-agerande på en position som Elfsborg hoppades kunna utnyttja.

 

 

Eikrem 1604181 Magnus Wolff Eikrem: Till skillnad från annan betygsättning så behöver du inte ett visst antal minuter på Himmelsblågg för att få ta del av stjärnorna. Eikrem hoppade in och tryckte in lite avighet och passningskvalité som visade sig bli matchvinnande. Sanslöst altruistiskt att servera Rosenberg, trots sin egna frysboxsituation.

 

 

 
// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Minns Gandalf!

För ett drygt år sen skrev jag ett kort inlägg på Himmelriket med andemeningen att det just nu såg utsiktslöst ut för oss motgångssupportrar. Allt verkade gå den himmelsblå vägen. Idag är läget annorlunda. I det korta perspektivet i alla fall.

 

En vecka i avgrundens djup börjar gå mot sin ände. I mången himmelsblå skalle har där säkerligen rört sig en och annan tanke. Spelarna, tränarstaben och kontoret har självfallet haft sina egna tankeduster. Vår gode härförare, den fryntlige dansken, har fått en respit att se över vad som faktiskt gått åt fanders i två matcher på raken. Men just denna priviligerade bunt av klubbens avlönade spelbrickor utgör en klar minoritet av de tankeförfattarna till den gångna veckans påfallande dystopiska vy. Själv har jag försökt tvinga mig själv att putta en del Allsvenskt åt sidan, och låta livets gilla gång fått löpa obehindrat, utan interferens från grubblerier över mittfältets felbalansering eller åtgärdsplaner vid bolltapp och misslyckad förstapress. Men det går fan inte. Är man insyltad så är man. Det går liksom inte att åsidosätta en så stor del av livet oavsett humörsgrad. MFF-hjärtat är ett separat mentalt organ liksom. Med trådar, ådror och synapser vitalt inlindade genom hela kroppen.

 

Inte denna gången heller kunde Glennarna slå KFF hemma. #Rosenbergsfel
Inte denna gången heller kunde Glennarna slå KFF hemma. #Rosenbergsfel

Jag har dock hållt mig från blåggen och till viss del Himmelriket och Twitterflödet. Ingen pod heller. Törner och Wiman med sina respektive crew hade varit för smärtsamt att lyssna på. Istället har jag använt de lediga glimtarna av kvällarna att kolla lite serier m.m. Sneglat bort mot Stephen King-samlingen. Glidit över mot Tolkienboken, som trots löften aldrig tillryggalagts. Jag älskar ju filmerna (ja, jag tillhör den kanske något osofistikerade skaran som t.o.m. uppskattade Hobbit-triologin) så varför inte bara köra på med andra halvan. Har ju faktiskt lyckats ta mig igenom tunnlarna i berget (alltså Moria; Jo Inge Berget kommer inte släppa några jävla tunnlar!). Den gråa trollkarlen faller ner i avgrunden efter att demonen från den gamla värden snärtat iväg sin eldpiska då bron rasar under dennes fötter. Men. Nog fasen kommer Gandalf tillbaka. Som något bättre. Som något obefläckat och än mer vist än innan. Och till slut som en vinnare.

 

Det är precis den här metamorforsen jag önskar se ikväll på Borås Arena. Ett Malmö som har genomgått ett stålbad i veckan som gnagt av de räliga rostfläckar som syns när spelidén sätts på sin spets. Elfsborg borta är en av året klart jobbigaste bortamatcher. För ovanlighetens skull så är båda lagen indragna i någon form av vårkris. Huruvida detta ger ett mer böljande spel per automatik låter jag vara osagt. Enligt rapporterna så indikerar träningarna att Pa Konate får sin första startchans för i år på bekostnad av Yoshimar Yotún. Peruanens kvalitativa bidrag är dessvärre nyckfullt som havet ifall vi sammanfattar det över hela banan. Senast hade han stora problem i första halvlek, men låg samtidigt bakom den lyckade stöten som föranledde Guillermo Molins kvittering. Med Konate får man ett betydligt mindre flaxigt alternativ. Samtidigt har han glimtvis visat upp positiva offensiva räder mixat med taffliga juniormisstag bakåt. Jag tycker det känns som en bra match att testa det här platsbytet.

 

Erdal Rakip kan få chansen från start istället för Vladimir Rodic. Mot J-Södra övertygade han inte men inhoppet mot Giffarna var lovande. Om Allan Kuhn, tillsammans med framförallt Rakip och Anton Tinnerholm, men även övriga mittfältet, fått dissekera hur flödet över banans mitt ska ske, så känner jag mig nog ändå relativt nöjd med Rakip. Trots att han gjort sina mest solida insatser som inhoppare. Hittills i alla fall. Ikväll hoppas vi på ändring. Det har ordats en del om huruvida Oscar Lewicki är självskriven startspelare i dagens Malmö FF. Åsikterna går isär och där finns starka argument från båda läger. Dock måste jag nog luta mig mot att jag gärna ser vår EM- och OS-aktuella terrier i denna holmgång, under förutsättningen att Rakip spelar på kanten.

 

Matchstart 19:00 Borås Arena. Förmodad startelva:

Konate för säsongsdebutera på vänsterbacken och Rakip får nytt förtroende till höger på mittfältet. Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Wolff Eikrem, Sana, Kjartansson
Konate för säsongsdebutera på vänsterbacken och Rakip får nytt förtroende till höger på mittfältet. Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Wolff Eikrem, Sana, Kjartansson

 

”Doppa han i tacosåsen, doppa han i tacosåsen, doppa han i tacosåsen, när han spelar fotboll” (Sorgligt att vi förmodligen aldrig avlossar den här dängan mer!)

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Katarsis

Effektivitet. Det pekar mot en säsong av sönderskallade ansikten i supporterled.

 

Första halvleks sävliga inledning följer i ett nästan vanemässigt mönster. Denna kväll berikades vi med ett par minuters glöd, där Guillermo Molins kunde fått sätt lite extra magi direkt, men Tommy Naurin plockade upp bollen strax före den slank in. Han skulle komma att göra sin bästa match mot Malmö någonsin. Hade man trott på sådant så hade man säkerligen kunna härleda detta till en smörjelse från självaste Fredrik Sundfors, MFF-dödaren i början på seklet. Därefter så blev allt vekt. Spelarna tycks inte vara tillräckligt insatta hur de ska komma upp i press, och vad händelsekedjan skall göras. Självfallet har de någonstans Allans dragna pilar och streck men detta är något helt annat än att omsätta det i realitet. Nu vet jag att det är milsvida skillnader i i kommande jämförelse, men presspel tycks ta en ansenlig mängd tid att implementera. Som coach i en annan bollsport (innebandy) så har jag försökt trycka på vikten av högt försvarsspel under snart 10 år, men likväl så är det svårt att gardera sig för specifikt uppkomna situationer. Det sitter i ryggmärgen på spelarna att det är bättre att sjunka och täcka ytor. Problemet är att det måste göras konsekvent. Antingen trycker man eller faller man. Antingen trycker alla eller ingen. Inget jäkla mellanting. Det är svart eller vit som gäller i presspel.

 

Sundsvalls ledningsmål uppkommer genom lite kollektivt naivitet. Malmö stirrar boll och viker ner sig i två situationer på rad. Johan Wiland på smärtsam mellanhand och ännu en gång var det dags för en uppförsbacke. Efter en dryg halvtimme så började Malmö få ordning på bollvinsterna och den offensiva kreativeten. Anders Christiansen rev till sig ytor och yttrar med backar var aktiva. Målet, som måste sparas in i lyckad-pressa-högt-mappen, måste tillskrivas Yoshimar Yotún som smäller på innan Sundsvallspelaren hunnit avläsa fältet. Smart chip och förträffligt timing från den gode Molins som visade att Vidar Örn Kjartansson behöver höja sig för att hålla honom utanför startelvan. Molins match blir helt klart godkänd.

 

Där finns åtgärder att utföra för att optimera vårt presspel. #PRASS
Där finns åtgärder att utföra för att optimera vårt presspel. #PRASS

Andra halvleks dominans pekade mot att det skulle trots allt bli tre poäng. Malmö var numret större och chanserna saknades inte. Erdal Rakip fick möjligheten att komma in och gjorde ett förträffligt inhopp. Pigg och företagssam. Han funkade bra i samspel med Anton Tinnerholm som visade offensiv hunger och fyllde på för fulla muggar. Men i sedvanlig ordning saknas där ett par teskedar kvalitétskontinuitet. Detta, tillsammans med den något oberäkneliga bolltouchen, gör att Tinnerholm inte är internationellt gångbar ännu. Älskar verkligen Antons hela bidrag och hoppas verkligen att han kan få understöd från staben att utveckla de här bitarna.

 

Jo Inge Berget grämer sig såklart rejält för att han inte kunde peta in returen på Christiansens skott, efter Rakips öppnandeskarvning. Det är svårt att se vart hans tyngpunkt ligger i precis det ögonblicken men det går såklart att ifrågasätta ifall han inte borde petat till den med vänster bredsida istället. Örn Kjartanssons inhopp blev inte den frälsning som behövdes heller. Enligt skribenter på Himmelsriket så var han dessutom väldigt snabb ut ifrån plan så fort matchen tog slut. Ogillaknappen på det.

 

Osså kom det där jäkla målet. Från ingenstans fanns där en korridor för kvicke Shpetim Hasani, och Rasmus Bengtsson var inte ens nära att hinna upp honom. Wiland känns något seg i beslutstagandet hur han ska bemöta friläget, men Hasani gör det han ska. Ska Kári Árnason ha frispark i förstaläget? Domaren Johan Hamlin, svartskrudad och med auktoritet som en sothöna (ja där var både duvor, måsar och ett antal mesar ute på mattan i denna ornitologiska fest, så varför inte iklä rättskiparen en fjäderdräkt) hade flera riktigt märkliga beslut igår, men vad gäller duellen som föregår vinstmålet så gör han enligt mig helt rätt. Är tämligen trött på frisparkar när en spelare har valt sin yta och blir påklättrad bakifrån och får domslutet emot sig. Hoppas resten av domarkåren kan enas om hur sådana situationer skall bedömas.

 

Med målet gick luften ur Norra. Totalt. Jag själv, som kände en god sångenergi genom hela matchen, försökte mana på en motgångens syrlighet. Men kallduschen var brutal faktiskt. En något naiv föreställning om ett att ett så stort chansövertag måste rendera sprack som en tuggummibubbla och kletade ner hela alltet. Som vanligt var där ett gäng som produktivt nog valde att prioritera hemfärden före att mana på när det som mest behövs. Kalla mig lättkränkt men jag tycker det är ett jävligt B beteende. Nällorna.

 

”Om Allan går måste Daniel gå” var ett resonemang som lyftes igår. Just nu känns det skit. Men lite jäkla tålamod måste vi faktiskt ha. Hur ogärna man än måste erkänna det. Alla lag är ute efter en framgångsrik kontinuitet. Två förluster på rak smärtar. Det smärtar att vi kanske inte insett tidsåtgången för att sätta Kuhns spel. Där finns svagheter i spelidén kontra spelarmaterialet. Men inte så brutala som vissa vill få det till. Det handlar om att kunna ta sig an ett stort antal situationer på ett så rätt sätt som möjligt. Beslutslagande 101. Det gäller att knyta fickan och inse att vi vinner matcher som Sundsvallskampen de flesta gångerna. Men tydlighet, noggrannhet och framförallt effektivitet.

 

Nu väntar ett gäng matcher som på pappret är betydligt tuffare. Jag vill tro att detta är bra. Vägrar att ge upp hoppet om en tillfredsställande säsong (Topp 3) utifrån det här. Jag är trots allt uppvuxen som motgångssupporter Lite själslig rening hos alla inblandade på plan, i båset och på tribunerna. Sen återvänder Stormen till Borås.

 

 

Tre stjärnor:

Tinnerholm 1604113 Anton Tinnerholm: Satte ansikte på tanken med offensiva ytterbackar. Varierar tidiga inlägg med tramp på utsidan. Vann ett antal sådan man-mot-man dueller. Stänger till sin defensiva kant betydligt bättre än sin kollega på vänster.

 

 

Rakip 1604112 Erdal Rakip: Kom in med energi och företagsamhet. Bjöd på matchens delikatess med touchen som friställde Christiansen. Om inte Adu skall testas centralt så vurmar jag för en startplats centralt snart.

 

 

 

Molins 1604111 Guillermo Molins: Ser betydligt mer lovande ut nu än under förra säsongen. Känns lättare och rörligare och är en måltjuv som uppenbarligen behövs. Kanske dags att testa som yttermittfältare inom kort.

 

 

 

”Vi lämnar aldrig vårt KÄRA LAG”

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Truppgenomgång Malmö FF 2016

Med två dagar kvar till den himmelsblå avsparken i årets Allsvenska så sammanställde jag en betygsättning på det laget som man går in i serien med. Det är, utan tvekan, ett lag som kan rista in sig i pokalen i början på november. Det har en mer helgjuten bredd än vad jag kan komma ihåg att jag kännt i någon himmelsblå trupp sedan Roys dagar.

Målvakter:
1 Johan Wiland
27 Zlatan Azinovic
29 Fredrik Andersson
30 Marko Johansson
Kommentar: Wiland är tämligen ohotad etta om hans rutin och gedigna kvalité inte har allt för djupa dippar. Spelet i luftrummet är ett ständigt orosmoment samtidigt som han kan dominera totalt med reflexerna på mållinjen. Överlag okej med fötterna men stundtals bedrövliga utsparkar. Anderssons fortsatta väg i MFF kommer avgöras under året; om han på allvar kan utmana Wiland så kanske kanske han kan växa fram som en förstakeeper. Johansson ännu ung och behöver inte brådska. Azinovic har fått en schyst respit efter sin skada och får hoppas på superflax alternativt behövande klubb som bandat Supercupsfinalen 2014.
Helhetsbetyg: 3

Innerbackar:
17 Rasmus Bengtsson
21 Kari Arnason
25 Felipe Carvalho
31 Franz Brorsson
Kommentar: Egentligen en ganska bra uppsättning. Bortsett 1) Bengtssons ständiga skadebekymmer och 2) Arnasons något ojämna nivå. Om dessa två bitar går MFF:s håll i år så är detta en uppsättning som kan föra Lennart tillbaka till Swedbank Stadion. Carvalho är oslipad men intressant med sin styrka och inbitna vilja att spela sig ur situationer. Brorsson lägger inga filtar emellan och är ganska snabb; finns fina utsikter över hans potentiella utvecklingskurva. Kvartetten känns farliga i huvudspelet och borde gå klart plus i hörnmålskolumnen.
Helhetsbetyg: 4

Ytterbackar:
2 Pa Konate
3 Anton Tinnerholm
13 Yoshimar Yotun
26 Andreas Vindheim
Kommentar: En offensivt tämligen intressant fyrling. Klart bättre framåt än bakåt, vilket dock borde passa under förutsättning att man kan äga mycket boll och göra det på sättet tränarstaben föredrar. Tinnerholms vinnarskalle och snabbt inlärda malmöitiska attityd guld värd för laget och balsam för varje tung supporter. Yotun har inlett säsongen bra och kommer vinna på att ha hittat sin parhäst på vänsterflanken redan under våren. Konate har varit väldigt ojämn i sina insatser men kan peka i båda riktingarna bitvis. Vindheim behöver få en liten positiv skjuts snart efter en tung försäsong. Hur påverkar Behrang Safaris redan uttalade återkomst?
Helhetsbetyg: 4

Innermittfältare:
5 Erdal Rakip
6 Oscar Lewicki
7 Anders Christiansen
8 Enock Kofi Adu
14 Erik Andersson
19 Magnus Wolff Eikrem
32 Mattias Svanberg
Kommentar: Lagets överlägset mest välklädda position. Här har Kuhn ett riktigt gottebord att välja på. Frågan är bara om han per automatik ska välja de två bästa spelarna eller om man påtagligt väger in dimensionen vem som passar bäst och kan förädla varandra. Christiansen är den mest mångsidige och är därmed svårpetad. Adus spelfördelande kvalitéer är iögonfallande samtidigt som Lewickis slit och positioneringsspelt kommer väl till hands. I matcher med mycket boll så borde Wolff Eikrems lirarfeeling kunna luckra upp tighta försvar. Samtidigt så har Rakips terrierarbete inte gått obemärkt förbi. Med stor sannolikhet försvinner åtminstone en innermittfältare till sommaren och dessutom är Andersson dubbellicensierad till TFF. I flera matcher lär någon naturlig inner få agera från mittflankerna och arbeta sig inåt. Kan tyckas att det saknas rejäl målfarlighet härifrån, men det kan klart vara avhängigt på hela lagets offensiva prestation. Intressant var Kuhn väljer att sätta potatisen Svanberg.
Helhetsbetyg: 5

Yttermittfältare:
18 Piotr Johansson
20 Vladimir Rodic
22 Tobias Sana
23 Jo Inge Berget
Kommentar: Yttermittfältet är egentligen lite klent tilltaget vad gäller klassiska kantlöpare. Rodic är den som är mest stöpt i formen, men är något klen i kroppen och saknar det där riktigt hotande steget om han vill trampa sin gubbe på utsidan. Berget är i dagsläget självskriven på vänstersidan. Kombinationen av arbetskapacitet och offensiv smartness har verkligen förädlat MFF:s offensiv. Sana har trots många chanser, inte kunnat prestera fullt ut. Framförallt inte i poängkolumnen, vilket gör att han känns långt ifrån startelvan. Trots allt är han en joker, som förhoppingsvis hade kunnat få en grym ketchupeffekt om han bara kunde ta sig över flyttröskeln. Johansson är på tillväxt men har visat att han håller bra i Superettan och därmed som inhoppare i Allsvenskan.
Helhetsbetyg: 4(-)

Anfallare:
9 Markus Rosenberg
10 Guillermo Molins
24 Vidar Örn Kjartansson
33 Teddy Bergqvist
Kommentar: Himmelsblått sitter inne på tre av Allsvenskans absolut bästa anfallare när allting stämmer. För Rosenberg ser det lovande ut och där finns mycket att slänga fram ifall man använder 2015 som mall. Både han och Kjartansson är mångsidiga anfallare som kan göra mål på många olika vis bådar för ett flerfacetterat offensivt manglande. Samspelet behöver filas på men förutsättningarna finns där absolut. Molins kapacitet är fortfarande höljt i dimmor. Två tunga korsbandsskador sitter i skallen i varje närkamp. Men hans fotbollsskalle kommer lära sig att hantera det bättre och bättre ifall han bara får vara skadefri i övrigt. Han kommer kanske inte tillbaka i 2013 års lätta men brutala steg. Men är han nära så är han en grym tillgång. Bergqvist är lite spännande. Får verkligen en liten chans att få debutera om inga fler anfallare värvas.
Helhetsbetyg: 4(+)

Utlånade:
Sixten Mohlin (Mv) Kristianstad
Benjamin Fadi (Anf) Karlskrona
Pawel Cibicki (Anf) Jönköping
Kommentar: Egentligen bara Cibicki som känns rimlig för återkomst. Blir intressant att se ifall han kan resa sig i en icke hemtam miljö där förhoppningsvis speltiden blir stor. Hade bra målsnitt kontra antalet minuten men saknar den där riktigt spetsegenskapen som brukar vara viktig för en anfallare.
Helhetsbetyg: 2

Ledarstaben:
Allan Kuhn (Coach)
Olof Persson (Assisterande Coach)
Daniel Andersson (Assisterande Coach)
Jonnie Fedel (Mv-tränare)
Ben Rosen (Fystränare)
Kommentar: Kuhn har verkligen tagit sig in det Allsvenska rummet med storm. Känns öppen och ärlig. Hoppas inte den malmöistiska cynismen blir för tung om inte allting klaffar direkt. Persson är en gedigen gammal hjälte, men jag tror många gärna velat ha specificerade roller, som defensiv coach etc. Anderssons lite försynt assisterande roll känns vag. En del hävdar att där finns någon form av baktanke medan resten ser det som ett litet misslyckande att inte hittat rätt assistent till Kuhn. Hade gärna sett att man redogjorde för klubbens intressenter om rollfördelningen i ledarstaben. Tror tyvärr inte att Fedel kan lära Wiland mycket om utsparkar 🙂
Helhetsbetyg: 3(+)

Och slutligen så presenterar jag min potentiella drömelva som jag hoppas att få se någon gång under säsongen. Varför inte krossa Göteborg med dessa pågar på plan?

Startelva Optimal

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

Den utrotningshotade ålen

Rubrik 20160315Himmelsblått är fortfarande med i leken om Cupen och därmed även kvar på den sista smala bron ut i Europa 2016. Genom att man lyckades freda målet under första halvleken, så fick Allan möjlighet att prata roligt med manskapet och låta tyngden tala. 1-0-målet, som räckte som frälsning, grundades i en bollstöld i ett känsligt uppspelsläge för Peking. Anders Christiansen var tjuven. Efter två anfallsvågor, så varierade Anton Tinnerholm med en tidig inläggspastej, som försäsongshetaste Jo-Inge Berget lobbtouchade och vips så var den Kina-importerade isländska kobran där och högg! Vidar Örn Kjartansson kommer att bli ett återkommande namn i målkolumnen om han bara får hålla sig frisk.

Med Vidar och Markus Rosenberg så har MFF ett anfallspar som kan producera tillräckligt för att Lennart ska hitta hem. Det kanske inte är någon sjuk djärv gissning men jag ställer mig på den positiva sidan om spådomarna som haglar runt i den sega malmöitiska vårvintern. Kaptenen kan verka trubbig och på Himmelriket har där faktiskt varit en och annan som påpekat att det inte finns plats för några heliga kor i MFF:s laguppställning. Hold your horses! Nu behöver Malmö visserligen leverera tidigt på säsongen utifrån att man nå Europa, men Rosenberg har varit relativt trögstartad två år på raken. Den offensiva kvintetten som Allan Kuhn tycks vilja starta med har, enligt mitt sätt att se på det, den bästa offensiva potentialen vi satt på banan under min medvetna supporterlivstid. Arsenalen är bred, och med en Yoshimar Yotún som tycks ha fått en anfallstaktisk omdisponering instruerad, så är känslan att motståndarna får svårt att ha koll på samtliga himmelsblå vapen under dryga 90 minuters fotboll. När Rosenberg håvas in så uppstår hål på andra håll. När de andra ska fångas in så hugger Mackan. Vår alldeles egna Malmö-kobra.

Zlatan presenteras i morgon med den nya tröjan. Ingen tvekan. #ingenkickarfotbollsomhan

En som slingrar iväg till nya jaktmarker är Agon Mehmeti. Under måndagen bekräftas ryktet som florerat och ej dementerats. Den rögade Ålen lämnar Malmö för en andra gång; denna gången på ett proffsäventyr norrut. Något mindre exotiskt men samtidigt känns det som en bättre rond att gå. Mehmeti värvades in 2014 utan att riktigt behovet fanns. MFF slantade upp för bredden och la lite extra poletter, kanske av symboliska själ. Efter Malmös goda omnämnande i Norge (Hareide, Berget och de andra har varit hett CL-stoff; även Norge är i behov av lite klubblagsframgångar) så kommer Agon få den chansen i Stabaek. En chans som varit väldigt sparsamt förekommande i Malmö under denna sejouren. Mest signifikativt för hela perioden var hans tidiga skada mot Falkenberg efter hans ursnygga kontring i matchen mot Hammarby gett honom chansen att få starta. Med ett lite mer spark-och-springbetonat spel, som verkligheten är i Tippeligan, så kan hans spetsegenskaper, så som djupledshot och påfyllning i boxen, bli bra värda. Oj vad där är många som unnar honom det! Han har visat proffsighet genom att bita ihop trots minimal speltid. Därtill har han sprudlat av genuin glädje när det gått bra för laget. ”Det är inte lätt att få tag i bra folk nu för tiden” har blivit ett skojmantra vi kör på mitt jobb. Detta kan utan tvekan appliceras på Agons bidragande för truppens välmående. Hans sort är utrotningshotad. Sen hade ju EM varit ytterligare några procent roligare om Ålen snärjer en plats i Albaniens trupp.

Vad blir konsekvensen av Mehmetis transfer? Kommer Malmö håva in en ny anfallare? Är man nöjd eller vill man plocka in en vesslesnabb djupledslöpare? Eller den ständigt vurmade targetanfallaren? Personligen varken hoppas jag eller tror på någon ny gubbe in. Låt laget sjunka in. Ja, det kan uppstå situationer som det blev på målvaktsfronten i fjol. Men på forwardssidan är det annorlunda. Där finns alternativ. Vi har en bänk som är avundsvärd. Färdigställ ett godtagbart kontrakt till Guillermo Molins. Våga ge Pa Konate, ”Lorensborgsexpressen”, fler chanser, för Yotún är redan mittfältsstöpt. Behrang Safari kommer nog inte att testas som mittback direkt vid ankomst. Med Yotun högre upp så finns Berget som alternativ offensivt. Nu gjorde Vladimir Rodic en bra match mot Norrköping, men Berget bör knuffa bort honom därifrån ifall man vill testa Yotún-rokaden samtidigt som det ordinarie anfallsparet är disponibla. Därtill så tror jag på att låta Mattias Svanberg och Teddy Bergqvist känna att de faktiskt inte är milsvidd från matchtruppen. De är båda grymt spännande och har tuggat sig igenom ungdomsåren med ett sällsynt framgångsrikt juniorlag. Vinnarskallen kan vara barriärsbrytande för att slå sig in i Allsvenskan på allvar. Även om det inte är samma Bosse, så gillar jag klangen av Bosses påg.

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

Vi ska bada nakna på Ribersborg

Rubrik 20160309Allan Kuhns intåg i Malmö FF innebär att laget skall berikas med nya fräscha idéer från en ny röst, som på ett glädjande vis försöker förskånska sin danska. Det är en stor omställning att ha en ny chef, det tror jag många kan relatera till. MFF valde sin egen väg och undersökte noggrant så att Kuhns filosofi skulle passa in mot den kravbild som man gemensamt stakat ut under ett par år. Eller så att den åtminstone korelerade med vissa grundpelare så att Hareides ryggrad kan morfas till något ännu bättre.

När Kuhn har presenterat ett axplock av sina idéer för media så handlar det om tempo, rörelse, bolltrillande och mod. För att kunna prestera de tre förstnämnda attributen så behöver man ha en kvalitétsstämpel på majoriteten av spelartruppen och det vill nog de flesta med mig hålla med om att så är fallet. Man har landslagsmeriterade spelare på varje position och en bänk där majoriteten av spelarna hade kunnat gå in i startelvan i många av de allsvenska konkurenterna. Där finns även en medvetenhet om hur mer kvalitativ fotboll kan omsättas genom att man har fått uppleva den (och smärtan den kan åsamka) i Champions League under två raka säsonger.

Nu ska man kasta sig in i en allsvensk säsong som utmanare. Man är förhoppningsvis lite mer fokuserad och något mer ödmjuk inför uppgiften (inte spela Allan 🙂 ). Men oavsett förra årets misslyckande så ska man våga visa mod. Man ska fantamaj kasta sig naken ut i vågorna på Ribban. Men inte om vågorna är för höga eller om ett gäng hajfenor sticker upp. Det jag vill säga är att Malmö behöver förfina sin beslutsprocess. Varje beslut du tar som spelare får en konsekvens för matchen, laget och slutresultatet. Det gäller att samtliga involverade spelare förstår innebörden av de val man gör i olika lägen under matchen. För att utveckla sin förmåga och sitt spel så ska man våga göra det oväntade, men man måste lära sig i vilka situationer som detta oväntade är rätt beslut. Vad händer i nästa läge ifall det oväntade inte lyckas och istället slår bakut? Riskminimering kan vara ett avtrubbande förhållningssätt, men ifall alla förstår innebörden och kan kompromissa och ha detta i åtanke varje gång ett beslut tas, så är min känsla från Norra att Malmö skulle bli ett ännu bättre lag.

Många ville försäkra sig om biljett till cupkvarten.
Många ville försäkra sig om biljett till cupkvarten.

Utifrån Kuhns beskrivning så ska MFF vara ännu mer bollförande än innan och i mesta möjliga mån frångå långbollar från backlinje. Förmodligen kommer de offensiva spelarna få ännu mer boll och ännu fler beslut att fatta när man trycker sig närmre och närmre de parkerade bussarna som kommer parkera i straffområdena. Ytterbackarna skall sändas iväg på offensiva räder så fort tillfället ges. I fjol så blev Himmelsblått sårade vid många tillfällen när man faktiskt på blev kontrade på. Man blev också straffad då beslut inte var tillräckligt avvägda utifrån vad konsekvensen blev vid ett misslyckande. I år ska man spela med en högre press för att återerövra bollen snabbt. Än så länge ställer jag mig något tveksam ifall Malmö kan genomföra denna tårtbit av spelidén på ett tillfredsställande vis. Vinner man tillbaka den så får inte motståndaren möjlighet att vila med bollen, vilket borde trötta ut dem och påverka i MFF:s riktning. Missar man så kan där bli öppna stora fält där bakom. Fält som alla Allsvenska lag faktiskt kan utnyttja, även mot MFF. Allan behöver stryka under betydelsen att inte ge bort bollen alls.

Jag vill inte att Markus Rosenberg helt slutar med sina lobbpassar. Jag vill inte att Jo Inge Berget slutar upp med sina klackar. Jag vill inte att Oscar Lewicki helt slutar att prompt spela sig ur ansträngda lägen eller att Yoshimar Yotun totaldissar stötbrytningar. Jag vill däremot att man gör det med ett större matchperspektiv. Visar mer kyla och använder dessa små läckerbitar som alternativ till alternativen. Och framförallt gör det i rätt situationer. Vi är många som går igång tillräckligt av att bara se MFF spela. Vi behöver inte smörjas med en massa fotbollsgodis. Tre poäng smakar alltid bäst.

Om Malmö pushar på sitt mod men samtidigt tar flest rätt beslut av alla lag i Allsvenskan, så kan den här serien bara sluta på ett vis. För den kvalitén har årets himmelsblå upplaga.

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg