Sommardåd

Jag har tagit ett nästan omitiverat långt sommaruppehåll från MFF-präntande. Det var en lite udda vändning att gå från att grubbla MFF under otaliga stunder varje vecka till att faktiskt omsätta det i någon form av prosaisk rappakalja. Det senaste inlägget kom att handla om den värsta sortens sommarförälskelse, där jag på allvar trodde att där fanns en koncentrerad droppe av plausibilitet att den långe kunde landa i Malmö till hösten. Såklart rann denna ut i den naiva sorgmodets träsk, men till skillnad från prins Atreyus häst i Oändlighetens Historia så trampade jag mig snabbt ur sörjan. Tålamod är en dygd. Och dessutom är ett sommarlov som serieledare en jävligt triggande tanke som faktiskt kan åsidosätta Zlatans vara eller icke-vara. Ingen, inte Zlatan, inte Gische, inte ens Hövdingen är större än klubben.

 

Ikväll är det dags igen. Den här perioden av säsongen skall inte underskattas. Vi behöver inte gå längre än förra året för att inse att det var här Malmö faktiskt reellt blev avhakade. Nu sitter vi i ett bättre säte, men en annan jinxande faktor är MFF:s vanligen bedrövliga spel efter speluppehåll. Ännu ett spöke av kaliber för Ghostbuster Kuhn att tvinga ner i den getingrandiga fällan.

 

Serieettan tar emot serietrean. Japp, precis så är det. Örebro har gjort en stark vårsäsong och smugit med i toppen utan att försynt be om ursäkt. Med Astrit Ajdarevic som speluppläggare så har spelet blomstrat ut ur Axéns filosofinspirerade skägg. Pollineringen började redan förra sommaren och efter en spirande höstsäsong i fjol så kanske man klarar av att hålla ut en en Europaplats i år- I offensiven har Kalle Holmberg och Elfsborgsaktuella Daniel Gustafsson lyckats virvla upp flertalet konkurrenters försvarslinjer. Den i vintras MFF-aktuella Alhassan Kamara finns fortfarande tillgänglig och skulle såklart med hjälp av Murphys lag bli en jäkligt otrevlig överraskning om han få speltid. Kan man förvänta sig en icke-bussparkerande matchplan från motståndet? Eller åtminstone bara en minibuss?

 

Hur kommer Allan att matcha laget då? Vilka bitar av spelet från vårsäsongen hoppas vi sitter kvar och vilka detaljer behöver ytterligare näring för att nå den potential som finns?

 

Först och främst så hoppas jag att Malmö kan fortsätta ha intentionen att spela ett högt presspel i återerövringsfasen. Även om det inte blev så radikalt som det pratades på förhand så lyckades man efter de inledande förlusterna på Jönköping och Sundsvall anpassa de frejdiga idéerna till ett jordnära men ändå jobbigt effektivt sätt att stessa motståndarna till misstag redan innan de fått läsa av alternativen framåt i banan. Mål, som exempelvis det mot Elfsborg, som orsakades av att man stod högt på en till synes förlorad boll, är enkla mål. Och med årets himmelsblå upplaga finns där kvalité att plocka de här hjortronen.

 

Kuhns filosofi med höga ytterbackar resulterade i omställningar bakåt där backlinjen fick rejäla problem. Han valde att backa, med rätta, på den här punkten. Men någonstans vill jag ändå att han fortsätter att vilja använda backarna offensivt. Problemet ligger inte i utgångshöjden eller frekvensen på löpningarna, utan snarare omdisponering av rollerna på ett tydligt vis. Det är såklart omöjligt att dealjplanera för varje scenario men ifall Tinnerholm, Konate eller annan ytterback tar klivet uppåt så ska åtgärdsplanen vara välsmord. Gör inte av med bollen i onödan såklart, men går man miste om den ändå så måste prioriteringarna vara oerhört distinkta. Metrar i sidled eller stötvinklar kan vara förvånansvärt avgörande.

 

En tredje aspekt jag gärna ser fortsätter att förverkligas med start mot närkingarna är ett genuint våga stöta in i straffområdet med mittfältarna. Det får inte vara så att när Rosenberg, Kjartansson eller annan gör sin gubbe så finns inte hjälpen tillgänglig. Christiansen har infört en ny dimension av detta i Malmö FF, men nu vill jag se resten av innermittfältet också hänsynslöst befläcka motståndarstraffområdet med sin närvaro. Kan man hoppas se Adu störta mot förstastolpen på ett helt orimligt vis?

 

Tyvärr blir där ingen startuppställningsgrafik idag då Windows 10-uppdateringen (som jag väntat länge med men råkade klicka på av misstag till slut) ofint nog stulit den font som jag använde till de små spelikonerna. Blir ett problem att lösa, förhoppningsvis i svallvågorna av en magnifik himmelsblå insats. Ett sommardåd som får oss att tänka tillbaka på de föregående två somrarna som sköt Malmö en bra bit in i framtiden. Ett sommardåd som ytterligare höjer temperaturen i jakten på att sitta överst på tronen igen. Ett sommardåd som med önskvärd tydlighet visar att Malmö aldrig lägger sig ner och dör.

 

 

Förmodad startuppställning:

Mv Wiland

HB Tinnerholm

HMB Bengtsson

VMB Carvalho

VB Konate

HM Eikrem

HIM Adu

VIM Christiansen

VM Berget

HF Rosenberg

VF Kjartansson

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Rakip, Svanberg, Rodic, Bergqvist

 

// Johan Lundahl

Twitter: @himmelsblagg

Större än Torsot

Japp, där har varit tystare på blåggen än ifall samtliga EPA-traktorer i Stehag blivit stulna samtidigt. Där finns två härliga trepoängare till som egentligen borde summeras. Men det blir i nästa inlägg mellan flyttlådor och fulltidsjobb. Idag så måste jag såklart få orda lite om den där Zlatan Ibrahimovic. Den där tatuerade atleten ni vet. Som med hjälp av ett par bevingade ord igår medan klapporna snällt låg på Stadions betong, såg till att starta en invärtes antändning i många svenska hjärta. Även om både journalister, kassörer och andra utomsocknes förmodligen kan ha gjort i brallan, så är den största tårtbiten tillkittlade malmöiter. Det var fan inte lätt att sova inatt.

 

 

”Jag kommer, jag kommer, vänta bara på mig…”

 

Hudgås. Fackin’ Hudgås!

 

Spekulationerna gick igång direkt. En inte alls orimlig flytt till USA för att joina Beckhams projekt (jag hatar när ordet används i fotbollsklubbssammanhang men det är ju ingen gräsrottad kvartersklubb vi snackar om) när det står startklart till MLS. Ett halvår i himmelen. I himmelsblått. Om nu detta skulle vara fallet, vilket alla mina realistiska inre fötterna-på-jorden-röster fortfarande ser som tämligen orimligt, så är detta en utflykt som främst handlar om två fundamentala pelare för Zlatans arv till eftervärlden. The Zlatan Legacy.

 

1. Fortsätta cementera sitt varumärke. Det sprudlar om good-will att återkomma till sin egen stad när man uppnått den status Zlatan har uppnått. Det andra stora klubbar (däribland exkluderas kinesiskt och saudiarabiskt trams) kan erbjuda ekonomiskt i veckan är i paritet med en halvårslön för en riktig allsvensk klasspelare. Men varför ska han bry sig? Den där lila Lamborghinin som det engång snackades om hade bara varit en i mängden som Rosengårdspågen skulle kunna satt framför sin guldplätterade triumfvagn när han åkt runt i sitt land. Guldbollar och andra storslagna utmärkelser i all ära. Men en faktiskt återkomst, som inte bara är en avskedsturné, hade slagit alla tiders svenska rekord i att skörda det man sått. På Himmelriket spekulerades det huruvida all bomull i Sverige skulle kunna ta slut för den mängd himmelsblå Ibrahimovic #27 som skulle kunna säljas. Zlatan är ute efter all världens bomull.

 

den-unge-zlatan

 

2. Den där jävla Lennart. Det ser ut att bli svårt för den långa att vinna den där jävla Champions. Och efter gårdagens sirapssega tillställning så kan alla former av hopp på ett framgångsrikt EM läggas åt sidan. Oavsett hur bra Zlatan är och oavsett hur kul det är att se Emil Forsberg växa gång för gång så är Sveriges Landslag av perifer betydelse när det drar ihop sig för turnering. Ändå så är en avslutsturnering i Frankrike, där Ibra varit ligans behållning, en värdig avslutning på en fantastiskt europeisk karriär. Och därifrån så blir det avstickare till Brasilien också. Om vi återkopplar till varumärkesbyggande och kokar ner det med äventyrsfaktorn och det svenska OS-deltagandets oväntade existens, så borde detta vara av intresse för den Långe. Även om han själv håller i de flesta spakarna; vilken klubb kommer aldrig hindra honom från OS? Och vilken klubb kan ge honom ytterligare en nationell ligatitel? Holland, Italien, Spanien, Frankrike och Sverige.

 

Men varför i helsike skulle Zlatan vilja avsluta i en skitliga som Allsvenskan? Den frågan lyfts gång på gång av skeptiker. Men hur stor du än kan bli över hela världen så hoppas jag, som oerhört blåögd supporter, att den där hungern för att faktiskt på pappret (eller snarare ristas in i bucklan) som kung över sin egen stad och sitt eget fotbollsland som en i kollektivet, nyper Zlatan lite i kinden. Han är redan störst. Och han växer så det knakar. Han är redan större än Torsot.

 

Spännande dagar framöver!

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg