Adusituationen

Långfredagen 2016 kröntes med att Malmö FF, inför ett relativt öde Swedbank Stadion, krossade finska HJK med 4-0. Vi längtande himmelsblå fick anledning att jubla flertalet gånger. Guillermo Molins levererade passningar på ett sätt som gör att Sportchef Daniel Andersson bara måste greppa den bläckdoppade gåspennan. Markus Rosenberg ser hetare ut än på ett antal månvarv och kommer inte nöja sig med att vara näst- eller tredje bäst i årets Allsvenska. Men vi fick än en gång känna på att där finns en elefant i rummet. Som tycks vara jobbig att tala om. Men frågan är hur situationen skall hanteras. Enock Kofi Adu var typ bäst på plan under sin stund på plan.

Adu är i sina bästa stunder en spelare som inte borde vara nära en allsvensk innerplan. Hans kompetensnivå vad gäller spelfördelning och bollhanteringen runt denna är magnifik utifrån ett svenskt serielunksperspektiv. Under sejourerna i Europa 2014 och 2015 visade han med önskvärd tydlighet varför han redan spelat CL. Han, tillsammans med Markus Rosenberg gick i bräschen för att MFF skulle våga spela fotboll, även mot stormakter från kontinenten. Det blev ändå två segrar och ett flertal behjärtansvärda insatser, som la ett uppfräschat himmelsblått ankare inne i den flådiga marinan. Vi har delvis återvänt till rampljuset och fått betalt för det. Och där i har Adu varit en av huvudrollsinnehavarna.

Ghananen har redan från sin ankomst antytt att han ämnar att hitta en större manege för sig själv. Det är inget fel på självförtroendet, men å andra sidan kan han med svenska mått backa upp det tämligen starkt. Det har ryktats om israeliskt och spanskt intresse vid ett par tillfälle under fjolåret men inget konkret läckte ut. Istället så besudlades vi med pladder från den onämnbara ”chefen” som drar i Adus trådar; han var på väg att lämna och han skulle till USA:s Malmö (det borde man väl kunna kalla det om Malmö ska vara Sveriges Chicago?). Och där var säkert en hel del som med mig tänkte något i stil med: ”Okej, vill du så jäkla gärna iväg så varsågod. Vi vill ha spelare som vill spela i Malmö FF. Om jänkarna betalar oss skäligt så kör på.”)

Men. Helt plötsligt blev det kalla fötter. Adu talade ut i pressen. Han vill vara kvar i Malmö. Han älskar fansen och vill hjälpa Malmö till nya framgångar. Okej..

Nu står Malmö helt plötsligt i en situation där man inte bara är ytterst välklädd på mittfältet, utan även måste prioritera vilka plagg som bör användas. Om man avser att sälja Adu i nästa fönster, vilket känns som ett rimligt antagande, utifrån dagens manskap, så behöver han matchspel. Hans insatser i Malmös Europaäventyr boostar hans värde nu, men om fyra månader är villkoren och prislappen en helt annan. Speltid i Allsvenskt sammanhang är en bristvara utifrån spelaruppsättningen. Oscar Lewicki, Erdal Rakip och till viss del Mattias Svanberg och Erik Andersson blir direkt påverkade av Adusituationen. Även Magnus Wolff Eikrem, Vladimir Rodic och Guillermo Molins kan få en släng av konsekvenserna.

Det är ingen lätt situation att deala med. Sportchefen domderade ut på ett ovanligt myndigt vis vad han tyckte om det hela och inte minst för att sätta hårt mot Pladderkajan. En del lät sig övertygas av Adus fina insats mot ett ganska blekt och oinspirerat finskt motstånd. Många hävdar att Lewicki försvinner i sommarfönstret och då är det gott med en kickass backup. Där finns många osäkra parametrar i det hela.

En stabil centrallinje behöver tid att spelas ihop. Således finns där såklart mer problematik än Adusituationen. Men det hade varit fantastiskt skönt att ha avhandlat denna illaluktande soppa.

Själv anser jag att följande lösning känns adekvat. Erbjud Adu att stanna i Malmö och slåss om plats i startelvan på lika villkor. Som han enligt sina senaste uttalanden vill göra. Mot att han förlänger sitt kontrakt med ett år. Det året som han till viss del bråkat bort med sin gräset-är-grönare-på-andra-sidan-attityd. Han har möjlighet att fortfarande lyfta en ansenlig allsvensk lön och kommer därtill förmodligen få en god chans att ta sats mot VM 2018 och Afrikanska Mästerskapen året innan. Om detta inte godtas, så säger vi så. Varsågod att gå till första bästa -spor. Ta inte energi från ett lag och en organisation som ämnar att fokusera på att vinna titlar. Ta inte plats för spelare som ämnar att iklä sig den himmelsblå tröjan som ordinarie, före man ska ut och äventyra i Europa (Erdal Rakip! Det uttalandet har blivit synonymt med dig!). Ta inte bort den glans som du förtjänat utifrån finfina insatser genom att bråka dig ut ur ett kontrakt. Det är inget värdigt vis för en spelare av din kaliber, Enock.

För övrigt anser jag att Pladderkajans licens bör förstöras.

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

Den utrotningshotade ålen

Rubrik 20160315Himmelsblått är fortfarande med i leken om Cupen och därmed även kvar på den sista smala bron ut i Europa 2016. Genom att man lyckades freda målet under första halvleken, så fick Allan möjlighet att prata roligt med manskapet och låta tyngden tala. 1-0-målet, som räckte som frälsning, grundades i en bollstöld i ett känsligt uppspelsläge för Peking. Anders Christiansen var tjuven. Efter två anfallsvågor, så varierade Anton Tinnerholm med en tidig inläggspastej, som försäsongshetaste Jo-Inge Berget lobbtouchade och vips så var den Kina-importerade isländska kobran där och högg! Vidar Örn Kjartansson kommer att bli ett återkommande namn i målkolumnen om han bara får hålla sig frisk.

Med Vidar och Markus Rosenberg så har MFF ett anfallspar som kan producera tillräckligt för att Lennart ska hitta hem. Det kanske inte är någon sjuk djärv gissning men jag ställer mig på den positiva sidan om spådomarna som haglar runt i den sega malmöitiska vårvintern. Kaptenen kan verka trubbig och på Himmelriket har där faktiskt varit en och annan som påpekat att det inte finns plats för några heliga kor i MFF:s laguppställning. Hold your horses! Nu behöver Malmö visserligen leverera tidigt på säsongen utifrån att man nå Europa, men Rosenberg har varit relativt trögstartad två år på raken. Den offensiva kvintetten som Allan Kuhn tycks vilja starta med har, enligt mitt sätt att se på det, den bästa offensiva potentialen vi satt på banan under min medvetna supporterlivstid. Arsenalen är bred, och med en Yoshimar Yotún som tycks ha fått en anfallstaktisk omdisponering instruerad, så är känslan att motståndarna får svårt att ha koll på samtliga himmelsblå vapen under dryga 90 minuters fotboll. När Rosenberg håvas in så uppstår hål på andra håll. När de andra ska fångas in så hugger Mackan. Vår alldeles egna Malmö-kobra.

Zlatan presenteras i morgon med den nya tröjan. Ingen tvekan. #ingenkickarfotbollsomhan

En som slingrar iväg till nya jaktmarker är Agon Mehmeti. Under måndagen bekräftas ryktet som florerat och ej dementerats. Den rögade Ålen lämnar Malmö för en andra gång; denna gången på ett proffsäventyr norrut. Något mindre exotiskt men samtidigt känns det som en bättre rond att gå. Mehmeti värvades in 2014 utan att riktigt behovet fanns. MFF slantade upp för bredden och la lite extra poletter, kanske av symboliska själ. Efter Malmös goda omnämnande i Norge (Hareide, Berget och de andra har varit hett CL-stoff; även Norge är i behov av lite klubblagsframgångar) så kommer Agon få den chansen i Stabaek. En chans som varit väldigt sparsamt förekommande i Malmö under denna sejouren. Mest signifikativt för hela perioden var hans tidiga skada mot Falkenberg efter hans ursnygga kontring i matchen mot Hammarby gett honom chansen att få starta. Med ett lite mer spark-och-springbetonat spel, som verkligheten är i Tippeligan, så kan hans spetsegenskaper, så som djupledshot och påfyllning i boxen, bli bra värda. Oj vad där är många som unnar honom det! Han har visat proffsighet genom att bita ihop trots minimal speltid. Därtill har han sprudlat av genuin glädje när det gått bra för laget. ”Det är inte lätt att få tag i bra folk nu för tiden” har blivit ett skojmantra vi kör på mitt jobb. Detta kan utan tvekan appliceras på Agons bidragande för truppens välmående. Hans sort är utrotningshotad. Sen hade ju EM varit ytterligare några procent roligare om Ålen snärjer en plats i Albaniens trupp.

Vad blir konsekvensen av Mehmetis transfer? Kommer Malmö håva in en ny anfallare? Är man nöjd eller vill man plocka in en vesslesnabb djupledslöpare? Eller den ständigt vurmade targetanfallaren? Personligen varken hoppas jag eller tror på någon ny gubbe in. Låt laget sjunka in. Ja, det kan uppstå situationer som det blev på målvaktsfronten i fjol. Men på forwardssidan är det annorlunda. Där finns alternativ. Vi har en bänk som är avundsvärd. Färdigställ ett godtagbart kontrakt till Guillermo Molins. Våga ge Pa Konate, ”Lorensborgsexpressen”, fler chanser, för Yotún är redan mittfältsstöpt. Behrang Safari kommer nog inte att testas som mittback direkt vid ankomst. Med Yotun högre upp så finns Berget som alternativ offensivt. Nu gjorde Vladimir Rodic en bra match mot Norrköping, men Berget bör knuffa bort honom därifrån ifall man vill testa Yotún-rokaden samtidigt som det ordinarie anfallsparet är disponibla. Därtill så tror jag på att låta Mattias Svanberg och Teddy Bergqvist känna att de faktiskt inte är milsvidd från matchtruppen. De är båda grymt spännande och har tuggat sig igenom ungdomsåren med ett sällsynt framgångsrikt juniorlag. Vinnarskallen kan vara barriärsbrytande för att slå sig in i Allsvenskan på allvar. Även om det inte är samma Bosse, så gillar jag klangen av Bosses påg.

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg