Hellkvist lämnar och sågas av Himelfarb

Det har antagligen inte undgått någon under dagen att Björn Hellkvist nu officiellt också avslutat sin tid i Malmö. Tre framgångsrika säsonger fick han vara med och under åtminstone hälften var det också han som styrde skutan. På isen har vi sett rejäla framsteg för spelarna, borta är det ganska sega lag Malmö var innan han tillträde. Det råder nog ingen tvekan om att han var en krävande herre som inte lämnade mycket utrymme för ”glidare”. Som vanligt med krävande ledare leder det till en del missnöje. Framför allt från spelare som känner sig förfördelade. Detta kan också vara en anledning till att Mats Lusth fick gå efter förra säsongen, ännu en herre som har höga krav och antagligen ett ganska burdust sätt stundtals. Nu är både han och Hellkvist historia i klubben, åtminstone för tillfället.

 

Björn Hellkvist
Björn Hellkvist har funderat klart i Malmöbåset.

 

Jag hoppas att det löser sig med ersättare inom kort. Det är inte optimalt att stå utan huvudtränare när man ska värva spelare och dessutom jagar spetsförvärv. Jag tar för givet att klubben redan har ett eller flera heta spår man jobbar med, allt annat hade varit amatörmässigt. Men visst, risken finns att Patrik Sylvegård ville och räknade med att behålla Helllkvist men inte fick med sig styrelsen. I så fall skulle man kunna stå där, utan några vettiga spår att gå på. Men låt oss hoppas att det inte är så.

En annan sak som troligen få undgått idag är den MASSIVA sågning av Hellkvist som Eric Himelfarb levererar i Kvällsposten. Då ska man veta att Himelfarb, även om han kommer lämna, fortfarande tillhör Malmö. Att på detta sätt gå ut och leverera denna typ av intervju känns för mig ytterst oprofessionellt, oavsett sanningshalt. Det är sådant man kan lämna till memoarerna, som Peter Lindmark gjorde. Det kan vara så att allt Himelfarb säger är sant. Men lika sant är det säkert också att det inte är hela sanningen, det tror jag att vi kan vara helt säkra på. Förhoppningsvis är Hellkvist professionell nog (som Lusth i fjol) att inte över huvud taget kommentera intervjun.

Himelfarb bidrog starkt både i slutskedet av förra säsongen och stundtals under innevarande och de insatserna ska han givetvis minnas för. Men för mig sjönk han en bra bit på respektstegen efter denna offentliga sågning av Hellkvist, jag tycker att det är respektlöst och som sagt oprofessionellt. Personligen tycker jag att det räcker och blir över med det glappande Tommy Qvarfort sysslar med. Det påminner allt för mycket om svunna, mörka tider i klubbens historia för att jag ska känna mig trygg i att utvecklingen fortsatt är på rätt kurs. Att spelare gråter ut i media känns allt för mycket cirkus i min bok. Dessvärre grumlar detta nu åtminstone mitt minne av Himelfarb, ett inte speciellt värdigt slut på hans tid i Malmö. Synd, oerhört synd.

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.