Vågar Malmö göra en Skellefteå fullt ut?

Det har nu gått över två veckor sedan Malmö och Björn Hellkvist gick skilda vägar. Det framstår som allt mer tydligt att detta INTE var något Patrik Sylvegård hade räknat med. Att Malmö fortfarande står utan huvudtränare är något som jag tolkar som att Sylvegård räknat med att köra vidare med Hellkvist. Det hade inte jag alls haft några problem med, han visade resultat samtliga säsonger han var i klubben, även om det tydligen gnisslats från en del spelare. Då kan vi också tänka oss att Hellkvist valde att säga tack och hej på grund av att exempelvis Tommy Qvarfort går ut och snackar om saker han inte över huvud taget borde ha med att göra. Åtminstone inget han borde yttra utanför klubbens väggar. Styrelsen ska sköta sitt jobb och hålla sig borta från media helt och hållet som jag ser det. Är de inte nöjda med det sportsliga får de helt enkelt avsätta Sylvegård som ska sköta den biten som han vill utan inblandning uppifrån. Situationen som den är nu känns alldeles för mycket ”cirkus-Mif” som det såg ut förr, innan det blev en mogen klubb vilket jag ändå tycker att man börjat likna sedan Sylvegårds inträde som VD.

Nå, nu är det som det är och vi fick tack och lov se Sylvegård gå segrande ur kampen om att sätta Stephan Lundh vid rodret igen. Inget fel på Lundh, men han känns ungefär så långt ifrån den kandidat Malmö bör leta efter. Jag tror nämligen inte att Lundh är killen som är beredd att helt underkasta sig en klubb och spela det spel klubben bestämt sig för att spela framöver. Lundh vill spela sin hockey och det är helt i sin ordning, men det är inte vad Malmö behöver som sagt. Man har bestämt sig för att använda Skellefteå som förebild och en sak som är väldigt stabil i just Skellefteå är att man spelar sitt spel och det spelet ska tränaren som kommer ställa upp på, punkt slut. Därför fungerar det också alldeles utmärkt för västerbottningarna att ta in ganska orutinerade huvudtränare. Det spelar liksom ingen roll. De är bara en pusselbit i laget, varken mer eller mindre viktig än någon annan. Detta vet alla ledare och spelare, det spelar ingen roll vem som tränar Skellefteå. Spelet kommer se mer eller mindre likadant ut, oavsett vem som står i båset. Ett oerhört smart sätt att bygga ett lag på, det finns aldrig några frågetecken att räta ut. Exempelvis hade Hans Wallson, som antagligen är en önsketränare för Sylvegård, aldrig tränat på högre nivå än J20 innan han blev huvudtränare i Skellefteå. Han plockades helt enkelt upp likt en egen spelare från det egna juniorlaget. Ännu en garant för att han står för det spel klubben vill se på isen. Anders Forsberg som var innan Wallson hade inte heller tränat annat än juniorlag innan han blev A-lagstränare i Skellefteå.

Alltså, det är viktigare att Malmö hittar en kandidat som ställer upp på lagets idé om hur det ska se ut på isen än att man hittar ett namn som haft framgångar på andra ställen förut. Det är i varje fall vad jag tycker och därmed tycker jag också att det är mycket viktigare att man hittar en person som är bra på att hantera grupper av människor än en meriterad tränare. Här kan man säga att Hellkvist kanske inte var helt optimal av vad jag förstått, den biten har mer fallit på Jesper Mattsson som tack och lov blir kvar. Därmed inte sagt att en meriterad tränare är fel, men som jag ser det är huvudsaken att denna person ställer upp till 100 % på Malmös vision helt utan prestige. Att hitta meriterade tränare som är beredda att gå in utan prestige eller köra sitt race tror jag faktiskt inte är helt lätt. Det ryktas att man kommer plocka in Martin Filander som den andra assisterande tränaren och det känns som en kille som ännu inte hunnit skaffa sig någon större prestige, är ung och med på nytänk. Den intressantaste frågan kvarstår dock som sagt, vem ska ha huvudansvaret i båset? Vågar Malmö göra en Skellefteå? Nja, det tror jag inte faktiskt. I J20 finns en endast 26-årig Viktor Stråhle som huvudtränare och i J18  (SM-brons igår) Tomas Kollar. Hade Sylvegård plockat upp någon av dessa herrar som ansvariga för A-laget hade antagligen Qvarfort gått fullständigt bananer, skickat Sylvegård på permanent semester och därmed på allvar påbörjat återtåget till Hockeyallsvenskan. Men, både Stråhle och Kollar kan ”Malmösystemet” och jag hade personligen tyckt att det hade varit en modig väg att gå. En väg som påminner om det Skellefteå man så gärna vill kopiera. Oavsett vad svaret på tränarfrågan blir, känns det helt i sin ordning att det inte blev den trygga och bakåtsträvande lösningen som Stephan Lundh hade inneburit. Jag räknar med att återkomma i frågan inom mycket kort.

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.