Matchen med tre ansikten

När Ilari Fillppula gjorde 4-0 till Malmö på nyss inbytte Stefan Steen efter lite drygt tolv minuter av första perioden var det absolut tvunget att gnida sig lite i ögonen. Malmö gjorde egentligen mål på allt och fullständigt mosade hemmalaget under stora delar av första tjugo minuterna. Jag kände mig dock inte alls säker där, fyrtio minuter är massor av tid i hockey och hemmaspelarna såg ruskigt förbannade ut.

Visst var de förbannade och i andra perioden kommer de in och mosar Malmö under tjugo minuter. Att de bara lyckas få in två puckar får Malmö tacka Oscar Alsenfelt och antagligen även någon form av högre makt.

Tredje perioden visade ännu ett ansikte där Malmö var tillbaka med den typ av starka defensiv som vi fått se i inledningen av denna SHL-säsong. Det spelet hade hemmalaget stora problem att luckra upp och därför kunde Malmö spela av tiden och ta med sig tre poäng, igen.

Ännu en gång betalar Fillppula av sin lön i det offensiva spelet, tre poäng varav två mål ikväll är så klart klass. Dessutom riktigt viktigt att Nils Andersson fick göra sitt både första och andra mål för säsongen, han var bra om vi bortser från en handfull skönhetsfläckar. Men så är inte defensiven hans största fördel heller.

Erik Forssell gjorde debut för Malmö i seriesammanhang och hade det lite tufft i början och under boxplay i andra perioden. Men jag tyckte att han kom mer och tillförde en del med sin rutin och sitt lugn i slutet när hemmalaget jagade mål.

En som hade det ganska jobbigt ikväll var Robin Alvarez, han kämpade och slet men fick inte mycket med sig och gav bort lite för mycket för min smak. Förhoppningsvis laddar han redan mentalt för derbyt på lördag. Malmö är alltså enda lag med full pott efter fyra matcher, förhoppningsvis bygger man något bra med den grunden att utgå ifrån.

Plötsligt händer det

Ja det var alltså så långt bak i forntiden som 2006 som Malmö lyckats fälla Djurgården på deras hemmabana. Men idag var det dags, plötsligt hände det och det var dessutom inte på något sätt orättvist. Malmö har fortsatt, man var ju som bekant bättre borta än hemma förra säsongen, ett riktigt bra bortaspel. Dessutom, vilket var helt avgörande ikväll, ett nära nog strålande boxplay.

För skönhetsfläckar fanns det som sagt. En av dem var att man drog på sig för många så kallade onödiga utvisningar. I första perioden var det Nicklas Jadeland som verkade ha säsongskort i skamvrån, dessutom helt onödigt. Men som sagt, boxplay var grymt och gick helt rent ikväll. Malmö fick själva två chanser i powerplay men utan utdelning, dock var åtminstone det första pp-läget riktigt bra.

Ikväll är det dessutom en av de där spelarna som är värvade helt avgörande för framgången. Ilari Filppula gör en helt lysande match och är hjärnan, för det är han sannerligen, bakom båda Malmös mål. Två perfekta och för Djurgården oväntade passningar som ger Andreas Thuresson respektive Nichlas Hardt lägen som gav utdelning. Dessutom är Christopher Nihlstorp lugn och trygg, även om han inte sätts på allt för många stora prövningar ikväll. Ett friläge får nog betraktas som hans största räddning.

Backarna gör ett gediget arbeta och även här gör förväntad klass i form av Noah Welch och André Benoît fina insatser i defensiven. Nils Andersson gjorde också sin bästa match för säsongen, så länge han kunde spela. Han utgick dessvärre och jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt, han behövs med sin kreativitet och måste komma igång.

Om jag ska gnälla på någon spelare, vilket ändå inte är helt lätt efter en sådan laginsats som ikväll, är det Mathias Tjärnqvist. Han gör en del i det tysta som vanligt, men har lite för många felbeslut för att komma undan med det. Jag är dock hyggligt säker på att han kommer bidra med det han är bäst på i det långa loppet och det är onödigt att ta fram någon bandsåg efter en match som gav tre poäng.

Tre raka segrar, det tror jag inte att jag hade vågat tippa efter tre omgångar. Bra start för nyförvärven, bra start för tränartrojkan och framför allt en bra start för laget. Jag önskar bara att Malmöpubliken hade varit på samma nivå som den i Stockholm ikväll. Stämningen var riktigt bra och framför allt försökte verkligen hela Hovet att bära fram Djurgården i tredje perioden och nog syntes det att det gav någon procent extra.

Next stop Karlstad. Med samma inställning och insats bör Malmö absolut ha en god chans att stjäla med sig poäng även därifrån.

Sirapssegt Malmö nollade Karlskrona

Jaha, hur i hela friden ska jag kunna skriva något positivt om en 3-0 seger (borde varit 4-0) där Malmö i stora drag är bedrövliga ute på isen? Lika bra att börja med det som ändå var positivt för min laguppställning var fullständigt nerklottrad av minustecken. Några står dock ut och har plustecken. Den ende back som slipper ifrån några minustecken från mig är Erik Andersson som står för ett gediget och stundtals mycket viktigt jobb ikväll.

Framåt var kedjan med Andreas ThuressonIlari Filppula och Nichlas Hardt klart bäst i Malmö. Allra bäst i Malmö var dock Oscar Alsenfelt som ensam höll Malmö kvar i matchen när det såg som allra mest bistert ut i första och andra perioden. I tredje perioden var det betydligt lugnare eftersom det såg ut som om Karlskrona helt enkelt gett upp matchen, märkligt nog. Dessutom var framför allt boxplay riktigt bra ikväll. Bara två tillfällen där det sista gav fler chanser för Malmö än KHK. Powerplay blev 100% tack vare att det enda gav utdelning men gick egentligen lite för långsamt. Grym spets på Filppula där, nyttigt.

Vad var då dåligt ikväll? Tja, det mesta faktiskt. Från hemmapublik till hemmalag och även bortalagets effektivitet som var ungefär lika skarp som en ekstock. Domarna hade inte överdrivet mycket att göra men lyckades ändå utmärka sig. Felaktig offside på Malmö, felaktigt friande av Noah Welch som slog puckout och en helt horribel bortdömning av det 1-0 som Kim Rosdahl gjorde. Ska den nivån gälla som vid det målet kan man bara skicka in en motståndare i egen målvakt så ska målet dömas bort. Mathias Tjärnqvist är klart på Johan Holmqvist med klubban, men bara för att han hakas av en KHK-back. Fullständigt grotesk bedömning, fullständigt.

Malmö har dessutom stundtals alldeles för långa byten, vilket sätter laget i oerhörda bekymmer. Passningsspelet är under all kritik och understödet till lagkamrater är också nästintill icke existerande. Nej, det var en helt igenom bedrövlig match av Malmö och jag inser att man då kan säga att det var starkt att vinna med 3-0. Som jag ser det berodde det BARA på att KHK var så vansinnigt trubbiga ikväll. En match som ikväll ska Malmö egentligen inte kunna vinna, faktiskt. Jag hoppas att matcher som ikväll kommer bli synnerligen sällsynta i vinter, annars kommer det bli jobbigt. Det kommer utan tvekan behövas många procent upp på lördag då Malmö ska upp och möta Djurgården i Stockholm. Kvällens match är i stora drag bara att glömma.

Första hemmasegern för Pantern

Hemmapremiären var som ni kanske minns en sorglig historia för IK Pantern. Efter det åkte man upp och plockade två poäng av självaste MODO Hockey. Med den skalpen i bagaget var det bättre gry i pågarna när de ikväll tog emot BIK Karlskoga på isstadion. En förvånansvärt känslobefriad tillställning med tanke på vika gästerna var slutade 2-1 till hemmalaget, efter lite nerv i slutminuterna.

Allt såg bättre ut för hemmalaget ikväll jämfört med premiären, rejälare spel och en rejäl uppryckning i passningsspelet. Det enda som var sämre än sist var, tro det eller ej, publiksiffran. 558 själar är, ja jag finner egentligen inga ord faktiskt.

Carl-Johan Lerby fortsätter spela som om A-lagshockey är det enda han sysslat med. 19 minuter blankt hade han på isen ikväll, näst mest i hemmalaget. Vill också hylla ”gamle” Malmöbekantingen Emil Carnestad som var riktigt bra ikväll och också bombade in 1-0 i powerplay.

Däremot går det fortsatt trögt för Mattias Persson, det lossnar liksom inte. Jag, och säkert många med mig, hade nog trott att han skulle kunna ha lite lekstuga stundtals, men hittills har vi inte fått se någon tendens till det. Jag hoppas att det lossnar för honom, det hade varit kul för både honom, Pantern och Malmö.

Panterns nästa match är borta mot obesegrade Timrå på fredag, ska man kunna välta en storhet till från Norrlandskusten?

Onödigt spännande premiär

Så är det äntligen igång och vilken tung skalp Malmö inleder med när man välter den svenska mästaren Frölunda. Det såg dessutom oförskämt bra ut i två perioder vilket gav en helt rättvis 3-0 ledning. Då måste vi tänka på att Malmö dessutom hade två puckar i ramverket. Men något hände i tredje perioden, Malmö kom ut med ett lägre tempo och gästerna tilläts dominera ganska rejält.

Visserligen krävdes det två riktigt dåliga och onödiga utvisningar för att Frölunda skulle få in pucken till slut, men just dessa utvisningar innebar att 3-0 på nolltid var 3-2 och därmed nerv med versaler. Jag är säker på att flera tänkte på försäsongsmatchen mot HV71 här. Men Malmö håller undan och tar tre poäng, vilket trots allt var rättvist.

Det finns en del att ta upp, även om en match inte säger jättemycket om hur det kommer se ut. Powerplay gav ett mål på fyra försök och var egentligen dåligt. Första spelet i numerärt överläge var bra men sedan var det mellanmjölk. Målet som faller är en magisk individuell prestation av Fredrik Händemark, som står för en riktigt fin match. Vad kan man annars säga efter två mål.

Boxplay är på det stora hela riktigt bra, men faller ihop efter att man släppt in 1-3 i 3/5-spel vilket ger även 2-3 i det följande 4/5-spelet. Det första målet bör inte påverka det efterföljande boxplayspelet så mycket. Att släppa in mål i 3/5 mot ett förmodat topplag är inget att bry sig speciellt mycket om, allt annat är lysande egentligen.

Annars var det fantastiskt roligt att se det hårda jobbet fortsätta vara en röd tråd i Malmö och det ger utdelning exempelvis vid 2-0 som är ett riktigt brunkarmål. Mathias Tjärnqvist som jobbar till sig pucken, får fram den till Kim Rosdahl som sparkar fram pucken till Händemark. Oerhört roligt att sådant jobb får utdelning även i mål.

Publiksiffran 8170 är inget att höja ögonbrynen åt, helt ok men inte mer.

Dessvärre ser väl inte Noah Welch speciellt imponerande ut nu heller, jag hade hoppats att det skulle bli bättre idag men han känns fortsatt som ett svagt kort.

Hemmaklacken blir, när det börjar dra i hop sig i tredje perioden, sönderägd av gästerna på läktaren. Känns inte speciellt kul.

Några gånger har man alldeles för långa byten, tycker jag.

Några spelare sticket ut extra mycket idag, mina tre favoriter för kvällen är Frederik Storm som var galet bra. Andreas Thuresson som var med och bidrog över hela isen samt Christopher Nihlstorp som gör en riktigt fin insats. Möjligen att han kunde tagit 1-3 men han är annars tryggheten själv. Händemark med två mål då? Jodå, han är nyttig men hade också några tyngre byten.

Nu är vi i gång, även om det blir ett långt uppehåll till på onsdag då Karlskrona kommer på besök. Det blir en helt annan utmaning skulle jag tro.

Äntligen drar det igång igen

Efter en lång sommar och en matchfattig försäsong är det nu dags för Malmö att bruka allvar. Lekandet och mysandets tid är över, nu står det poäng på spel i 52 omgångar. Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag har Malmö efter försäsongen, lite som vanligt egentligen. Men det är ett lite nytt spelsystem eller kanske mer ett lite nytt speltänk. Det har varit få matcher för laget att bli vana vid det och det har varit en del frånvaro av olika skäl.

Det är ändå en stor stomme kvar från förra säsongen, kryddad med förhoppningsvis bidragande nyförvärv. Även om det finns en del ungdomlig entusiasm är huvuddelen av laget byggt på rutin eller till och med rejält med rutin. Förhoppningsvis kan det bidra med lugn och trygghet. De matcher jag har sett på försäsongen har gett både trevliga- och mindre trevliga svar. Det trevliga är väl att man slagit de lag man vill ha bakom sig i SHL samt allsvenskt motstånd. Det tråkiga är utan tvekan kollapsen mot HV71, det kändes inte alls bra att tappa en sådan match.

Nåväl, det är som sagt över nu. I eftermiddag är det allvar och premiärmotståndet är, låt oss säga inspirerande. Den svenska mästaren med en hel del nytt efter att ha tappat en hel hoper med spets som tack för guldet. Jag har sett någon match med dem i CHL nu under försäsongen och det ser bra ut. Det är utan tvekan ett bra lag som kommer på besök, även om jag tror det blir tufft för dem att försvara sitt guld. Jag kan inte ens i mina vildaste fantasier se Malmö som en utmanare till det där guldet, så nog får Frölunda ses som favorit idag.

Det är skönt att känna nerven igen, om ca åtta timmar vet vi om premiären slutade i dur eller i moll.

Blekt Pantern föll i premiären

IK Pantern hade ett, på pappret, överkomligt premiärmotstånd i form av Vita Hästen men det hjälpte inte mycket. Pantern lyckades på tok för sällan få till något ordnat spel, det var i ärlighetens namn en riktigt dålig kvalité på matchen. Mattias Persson var inlånad från Malmö och jag hade hoppats att han skulle visa upp sig rejält, men jag blev ganska besviken på hans insats. Han började matchen med att dra på sig en tvåa och var i övrigt ganska osynlig bortsett från ett bränt friläge. Ett sjukt friläge faktiskt, Pantern kom tre mot noll och borde så klart gjort mål i det läget.

Carl-Johan Lerby, som också lånats in från Malmö, gjorde å andra sidan en riktigt fin insats. Han hade dessutom ett skott i mål som dessvärre dömdes bort för spelare i målgården.

Publiksiffran är så klart också ett hån mot IK Pantern som med små medel ändå spelar i landets näst högsta serie, för andra säsongen i rad. Då är det PINSAMT att endast 577 personer fanns på plats. Fotbollsstad eller ej, det är ett ruskigt underbetyg åt Malmös innevånare. Jag tycker att 1000 personer är den absoluta skamgränsen.

Spelmässigt måste Pantern omgående få till ett fungerande spel. Speciellt med tanke på att man med största sannolikhet kommer få lämna Övik poänglösa på lördag så ska man nog ta en hemmaseger mot Karlskoga på måndag. Det fanns stunder i matchen där man fick bra snurr på Vita Hästen, men alldeles för sällan och det förekom på tok för mycket slarv.

Att man dessutom drog på sig ett tre mot fem läge, där gästernas kvittering kom, genom två magiskt korkade utvisningar. Interference av Lars Bryggman då han fullföljer en tackling på icke puckförande spelare, han hade gott om tid att avbryta. Sedan en fullständigt meningslös crosschecking av Anton Blomkvist i det följande boxplayspelet. Sådant har Pantern under inga omständigheter råd med, det måste spelarna ha fullständigt klart för sig.

Nä, denna premiären lär helt klart gett de som tippar Pantern i botten vatten på sin kvarn. Jag hoppas att laget kan mycket bättre än så här, annars kan det bli tufft att behålla sin plats i Hockeyallsvenskan. Klubben är värd platsen. Men det är som sagt ytterst tveksamt om Malmö som stad är värd platsen.

Malmö går in i seriespelet som förlorare

Man ska ta något med sig från ett genrep och Malmö kan i positiv bemärkelse ta med sig ett riktigt bra boxplay som höll tätt matchen igenom. Man kan givetvis också ta med sig den lilla notisen att man kommer få svårt att ta många poäng mot ett förmodat topplag som Växjö utan betydligt högre intensitet än ikväll. Denna typ av lag måste Malmö jobba ner om man vill ha betalt i form av poäng.

Å andra sidan är det inte lönt att grotta ner sig i för mycket av just denna matchen. Växjö saknade fem spelare och Malmö detsamma efter att Erik Forssell utgått i första perioden. Redan innan match saknades Robin AlvarezNichlas HardtMattias Tjärnqvist och Erik Andersson av olika anledningar. Ska man vara korrekt saknas också Rhett Rakhsahni som ansluter i oktober.

Å tredje sidan fick Lukas Haudum och Mattias Elfström vara med och leka. Båda visar tillräckligt mycket för att kunna komma in och göra byten i SHL om behovet skulle uppstå, som ikväll.

Jag vill fortsätta att hylla Konstantin Komarek som känns kreativ och nyttig på isen. Han hade gjort mål ikväll om inte klubban gått av när han skulle smälla in pucken i öppet mål. André Benoît känns fortsatt som en nyttig värvning, även om han höll på att ställa till det vid något tillfälle ikväll. Noah Welch känns inte lika klockren om jag säger så, bara att hoppas på att seriespel är vad han behöver.

Två klantiga utvisningar ikväll signerade Stefan Warg och Nicklas Jadeland. Annars var det disciplinerat på den fronten vilket är positivt, även om det så klart kan ha att göra med matchens karaktär.

Oscar Alsenfelt gör det bra och sett till försäsongen står Malmö sig mycket bra på målvaktssidan, kanske ett litet plus extra till Christopher Nihlstorp totalt sett.

Nu är det slut på matcher i mysrummet för i år, från och med nu är det poäng som gäller. Då kan jag inte längre se mellan fingrarna gällande insatser som ikväll. Nu vill jag se full fart och 100%.

Malmö tillbaka på vinnarspåret

De båda Skånelagens näst sista träningsmatch spelades dem emellan ikväll och storebror gick segrande ut bataljen som sig bör, även om bandyklubben till och från kom i farligheter. Dessvärre var kvalitén på sändningen som HD.se stod för långt ifrån i nivå, stora delar av första perioden gick mig dessvärre förbi. Men det jag såg av den och resterande del av matchen var lite småtrevlig stundtals.

Känslor förekom, smågruff förekom och dessvärre skador förekom. Robin Alvarez tvingades utgå efter en smäll och det är inte ett plojderby värt om det skulle vara allvarligt. I stora drag vill jag ändå mena att Malmö gör en ganska gedigen insats. Framför allt defensivt såg det väldigt förtroendeingivande ut. Offensivt tycker jag att man slänger bort lite för mycket puckar stundtals. Men det kan vara för att man hattat en del med kedjorna under de matcher som spelats.

Unge Lukas Haudum kom in och visade upp sig, om detta är vad vi kan förvänta oss av honom får han gärna hopp in fler gånger i vinter. Respektlös och med riktigt fina intentioner i sitt spel.

Malmö gör ett powerplaymål, enligt statistiken. Egentligen var det ett individuellt företag av Andreas Thuresson som så klart ville skicka en hälsning till sin farbror Marcus Thuresson på läktaren. Riktigt snyggt, men så mycket powerplay vet jag inte om jag vill kalla det.

Noah Welch hann med en klantig utvisning i dag också, men bara en vilket får ses som ett fall framåt.

Jens Olsson ser fortsatt riktigt bra ut, matchvinnande målet ikväll och dessutom säker i egen zon på en nivå jag gärna ser under hela vintern.

Den siste jag vill ge lite extra hyllning, för det var ett lagjobb ikväll där alla drar sitt strå till stacken, är Konstantin Komarek som både tillförde mycket med puck och utan. En liten retsticka stundtals som hemmaspelarna blev lite lacka på.

En match kvar, sedan är det slut på lekandet.

Brunnström kastar in handduken

Det kan inte komma som någon enorm överraskning för de som sett Fabian Brunnström på försäsongen att det inte blir något kontrakt med Malmö i vinter. Det är alltså Brunnström själv som väljer att bryta sitt tryout då han inte tycker att han räcker till för nivån. Klartänkt och rakryggat av honom, jag menar det fanns två matcher till att visa upp sig i. Men han känner det de flesta sett, att det antagligen inte blivit någon framgångssaga.

Fabian Brunnström gjorde sin första match sedan avancemanget uppe i Leksand.
Fabian Brunnström lämnar Malmö, det blev inte vad han hoppats på.

Det började riktigt bra mot IK Pantern där han var cm ifrån att inleda målskyttet, men det blev inte mycket mer än så. Det har sett ganska obekvämt ut där ute stundtals, han har inte fått mycket med sig och det såg lite ut som att han stod och trampade vatten. Vi säger alltså tack och hej, denna gången antagligen för evigt i Malmötröjan. Frågan är om han gör ett nytt försök på lägre nivå, eller om han ger upp karriären helt och hållet?