Malmö hittade vägen till tredje raka förlusten

Malmö hade matchen som i en liten ask inför sista perioden, problemet var bara att det endast gjorts ett ynka mål på fyra powerplay samt diverse fina lägen i slottet. Karlskrona spelade fullständigt lysande, defensivt och utnyttjade sina ganska få lägen på ett magiskt sätt. Visserligen krävdes det också att Cristopher Nihlstorp gav bort det tredje målet, i övrigt var han bra men inte ens i närheten så bra som Johannes Jönsson i KHK-kassen. De andra två målen var ett friläge samt en inbrytning efter medioker defensiv från Nils Andersson.

Det stora problemet nu är att Malmö överhuvudtaget inte kan göra mål oavsett vilka lägen man får eller skaffar sig. Så har det sett ut i tre raka matcher och vid det läget får man egentligen inte släppa in några mål alls för att kunna ta poäng. Dessutom är powerplay inte den avgörande faktor som tidigare. Första är bra och ger ett lysande hockeymål. De två följande powerplayspelen är fullständigt värdlösa där defensiva insatser i egen zon var det främsta att minnas. Jag hoppas innerligt att laget kan få tillbaka lite spelare under uppehållet, för just nu känns det lite som att man är tillbaka på ruta noll.

Tre raka förluster är inte något man ska ha som topplag, så jag tror nog att vi kan ge upp tanken på att Malmö faktiskt är ett sådant i år. Vilket å andra sidan var helt absurt, under den tid man var det. Spelet motsvarade inte alls en förstaplats, med alldeles för många lägen mot eget mål samtidigt som allt gick in framåt. Det håller aldrig över en hel säsong och nu visar det sig. Dock, en plats på övre halvan av tabellen vid uppehållet hade jag och säkert de flesta av er tagit alla dagar i veckan inför säsongen.

Karlskrona däremot, låt mig få säga ”äckligt disciplinerade”. Deras defensiv är faktiskt nästan magisk, oerhört imponerande. Det ger en trygghet för offensiven som tar de chanser de får och som de vet alltid kommer. Bara att bocka och buga, de har hittat sitt spel och det fungerar kväll efter kväll. Jag skulle nog vilja säga att de fick de tre poäng ikväll som de var värda redan i första mötet.

Det var egentligen ingen i Malmö som gjorde en speciellt dålig match, men båda bröderna Andersson var ganska bleka. Den yngre som sagt ansvarig vid inbrytningen som gav 1-2, alldeles för valpigt ingripande. Och den äldre gick inte riktigt att känna igen, han brukar vara tryggheten själv i egen zon. Jag tycker att Robin Alvarez var outstanding i Malmö, en ruskigt fin insats där bara målen saknades. Han jobbade stenhårt, vann puckar, bröt igenom och gjorde lite som han ville stundtals. Även Konstantin Komarek blixtrade till stundtals, i övrigt var det en ganska jämn massa där det både bjöds och togs. Just nu är det dock inte bra nog, skönt med uppehåll.

Är det verkligheten som kommit i kapp?

Nja, kanske lite hårt att säga. Men Det var inget som helst snack ikväll, Växjö var precis så bra som många tippat och trott inför serien. Samtidigt var Malmö på den nivå som ganska många också tippat och trott. Första perioden var ruskig att se, Malmö hade inte många rätt som lag. Individuellt stod en del ut och räddade Malmö från ett större underläge än ett mål. Oscar Alsenfelt var helt galet bra i första perioden, outstanding faktiskt.

Att Malmö lyfte sig betydligt i andra perioden spelade ingen roll, Växjö fick två frilägen och gjorde två mål. Malmö hade ett friläge via Nichlas Hardt och gjorde inte mål. Lite kan man nog säga att verkligheten är i fatt. Jag tror absolut att Malmö har lämnat de absoluta topplaceringarna, där laget egentligen inte hör hemma så klart. Men Karlskrona då, säger kanske några? Hör de hemma i toppen? En klar skillnad mot Malmö är att deras defensiv är klart bättre. Växjö vann också matchen ikväll på en mycket bra defensiv i kombination med klass när de klara lägena kom. Malmö hade oerhört svårt att komma till de riktigt vassa lägena.

Visserligen saknades tunga pjäser som Fredrik HändemarkMagnus Häggström och Frederik Storm framåt, men de som var med borde kunna bjuda upp bättre än i kväll. Det kan också vara så att det var ”en sådan där kväll”. Det typiska för det är att passningar är dåliga, att puckar studsar fel och spelare hamnar fel istället för rätt. Det är oerhört svårt att vinna mot så bra lag som Växjö när man inte får till något längre tryck och istället slår bort puckar i tid och otid.

Carl-Johan Lerby fick mer istid ikväll, visst innebär det att han går bort sig några gångar. Men, han gör mycket riktigt bra och hart en tendens att få till fina passningar uppåt i banan. Jag tycker att han är värd att få köra med. Även Mattias Elfström fick komma in och gjorde inte alls bort sig, skönt att det finns att plocka underifrån när skadelistan fylls på.

Några spelare jag tyckte var riktigt bra ikväll var Alsenfelt som nämnd tidigare. Dessutom var Noah Welch en riktigt jätte i defensiven och löste många luriga situationer. Nicklas Jadeland var en konstant pina i ändalykten för Växjö och är värd att nämnas. Mindre bra ikväll var främst Ilari Filppula och Nils Andersson som gav bort på tok för mycket på tok för enkelt.

På lördag kommer alltså nämnda Karlskrona på besök, ett lag Malmö besegrade i inledningen. Men redan då var egentligen Karlskrona det bättre laget, gissningsvis är de ännu bättre med magiskt självförtroende nu. Serieledare, fullständigt osannolikt men sant. Laguppställningen borde inte vara så bra, men det är den ändå på något sätt. Ska Malmö ha en chans då, måste man göra en gedigen insats över sextio minuter samt inte minst börja göra mål igen. Stora krav ska ställas på de ledande spelarna i offensiven. Krav de var långt ifrån i kväll.

Persson på lekhumör när SSK besegrades

Mattias Persson var riktigt låg och i det närmaste handlingsförlamad när han blev utlånad till Pantern. Det tog tid, lång tid innan han tog sig upp ur denna bråddjupa svacka. Men ikväll visade han hur kul det kan vara på isen när de flesta av verktygen i hans arsenal är väloljade och välanvända. Han ligger bakom, direkt eller indirekt, samtliga tre mål Pantern gör ikväll och han kunde gjort några själv också. I den form han nu har, skulle han antagligen kunna bidra även i Malmö uppe i SHL.

Första perioden var en orgie i felpass och misstag. SSK hade 1-0, även om det inte direkt var rättvist. Men Pantern vässade passningsspelet och kunde skära genom SSK gång efter annan. Hade man varit lite effektivare, kunde och borde segersiffrorna blivit större. Två av målen i powerplay, båda från blålinjen signerade Johan Björk som fortsatt är en oerhörd tillgång för Pantern.

Pantern har gått ut med erbjudande om att få se båda veckans matcher till priset av en. Det gav inte speciellt mycket ikväll med 463 personer på plats. Kanske inte så konstigt när Malmö FF kunde säkra sitt SM-guld i kväll också (vilket de gjorde, stort grattis till det). Jag tror och hoppas att det kan bli en betydligt finare publiksiffra på fredag när MODO kommer på besök. Den som lever får se.

Malmö föll i den tidiga seriefinalen

Ganska ironiskt egentligen, kvällens insats mot Frölunda var Malmös klart bästa match för säsongen. Defensiven är koncentrerad och bra över 60 minuter, spelet är bra och det görs oftast kloka val på isen. MEN, ikväll var effektiviteten framåt så nära noll man kan komma. Det krävdes cirkuskonst av Ilari Filppula för att få hål på Frölunda ikväll. Det saknades inte lägen, det fanns lägen som inneburit ett antal mål i matcher som spelats tidigare.

Efter att Frederik Storm strösslat med fina lägen utan att få till avsluten får han en axel i huvudet, något som ger Malmö powerplay i fem minuter. Normalt sett denna säsong hade det inneburit allra minst ett mål. Ikväll är spelet så pass okoncentrerat att det faktiskt är Frölunda som har bäst läge under dessa fem minuter. Jag vill då påstå att det var powerplay som avgjorde matchen. Frölunda gjorde mål i sitt enda, Malmö gjorde det inte och det var det enda som skilde lagen åt.

Även ikväll gör Carl-Johan Lerby en riktigt fin insats, han förtjänar verkligen sin istid och bör absolut stanna som det ser ut just nu. Även Lukas Haudum kommer in och gör några fina byten, kul att se. Cristopher Nihlstorp fick fortsätta mellan stolparna och gör ännu en fin match. Förvisso utan allt för många svåra lägen, men de som uppstår löser han med den äran. Skönt att han verkar ha kommit in i matchen igen.

Framåt är Tre Kronors representant i Malmö, Andreas Thuresson, riktigt bra ikväll. Utan hans stenhårda jobb hade Filppula aldrig fått det läge som gjorde att han fick briljera lite. Har du inte sett det målet, leta genast reda på det. Känns som en stund sedan vi fick njuta av en så pass skicklig artist i Malmö.

I och med förlusten tappar Malmö serieledningen, man tappar till och med andraplatsen på grund av målskillnad till Karlskrona. Ändå skönt att vi ni kan sluta tjata om den där serieledningen. Jag tror fortsatt att Malmö kommer vara en bit ifrån den efter 52 omgångar, men starten har absolut gett fina förutsättningar för att det åtminstone ska bli slutspel. Så länge ödmjukheten och jobbet förblir intakt. Kan laget dessutom spela så pass bra som i kväll OCH samtidigt göra mål, kommer det lastas på en hel del segrar till.

Nu kommer Malmö tillbaka hem, efter en halv oändlighet på bortaplan. Hur kommer det att se ut på hemmaplan nu? Växjö är på gång, jag tror på ännu en tuff match där effektiviteten nog bör vara åter för att det ska sluta lyckligt.

Effektiviteten fortsatt utomjordisk

Innan jag skriver något annat, måste jag som vanligt hylla Brynäs reklambefriade matchställ. Älskar det oändligt mycket! Malmö kom till match utan Konstantin Komarek, Fredrik Händemark och Stefan Warg. Dessbättre kunde däremot Erik Andersson göra comeback och vilken klippa det är. Det är lättare att räkna vad han gör mindre bra på isen än tvärt om, annars får man ha en kulram med sig.

Cristopher Nihlstorp fick chansen igen efter sina senaste mindre smickrande insatser och ikväll tog han chansen. Tre mål är kanske mycket tycker en del, men utan hans insats hade matchen kunnat vara över efter trettio minuter. Visst ser tvåan svag ut, men han ser inte pucken som styrs ut mot hörnet där Brynäs får öppet mål. Inget han kan ta på sig, sådant som händer i ishockey Malmös defensiv var under den första hälften inte direkt imponerande, hemmalaget fick många riktigt grymma lägen. Med tredje perioden i färskt minne känns det nästan absurt, där var försvaret plötsligt så lugn och trygg som man vill se det.

Effektiviteten framåt är däremot på en konstant utomjordisk nivå. Malmö gör mål på det mesta och lite till. Se bara målet André Benoît gör i kväll, drar ett höstlöv på mål från blå och hej vad det rasslade till bakom hemmakeepern. Frågan jag ställer mig är hur länge Malmö ska kunna ha denna osannolika effektivitet? Ikväll kunde man till och med kosta på sig att INTE göra mål i sitt enda powerplay, även om chanserna stod som spön i backen då också.

Det är omöjligt att inte vara imponerad, åtta trepoängare på elva matcher är oerhört starkt för alla lag. Att laget hittills studsat tillbaka efter sina förluster är också viktigt och kommer vara oerhört värdefullt när tabellen skall summeras. Jag kan omöjligt tro att laget kommer vara kvar på förstaplatsen när seriespelet är över, men nog borde man klara av målsättningen med slutspel?

Erik Forssell gör en oerhört bra och viktig insats för laget ikväll, precis vad jag vill se från en kapten. Även Robin Alvarez klev fram och ledde vägen ikväll. Samtidigt får vi inte glömma grovarbetarna som både fördrev tid och ibland tog plats i offensiv zon. Magnus HäggströmNicklas JadelandChristoffer Forsberg och Mathias Tjärnqvist gör alla riktigt bra ifrån sig. Det är egentligen bara Johan Ivarsson som har oerhörda svårigheter matchen igenom, han verkar sakna all form av självförtroende just nu. Carl-Johan Lerby gör bara lite drygt två minuter, men känns betydligt tryggare i sitt spel än Ivarsson. Kul att pågen får med sig sin första poäng i SHL ikväll.

På tisdag lär det bli åka av, uppväckta Frölunda på bortaplan lär vilja ha revansch för uddamålsförlusten i säsongspremiären. Brynäs var bra ikväll, jag vågar nästan lova att Frölunda kommer vara ett par nivåer bättre. Det blir en tidig seriefinal, bara tanken att Malmö spelar en sådan i SHL är svindlande med tanke på vart laget befann sig för bara ett par säsonger sedan. Just nu är det hej hopp, glim och glam att följa Malmö Redhawks. En mycket ovan känsla på denna sidan millennieskiftet.

Förstaperioden gav bort segern

Ganska märklig match som var helt jämn från start till mål egentligen. Luleå fick 3-0 som en skänk från ovan innan det gått sju minuter. Sannerligen en skänk från ovan, puckarna bara gick in. Men det är ändå lite så det måste bli, under säsongens första nio omgångar har Malmö haft oerhört mycket flyt stundtals. Kändes ganska givet att det skulle komma i retur någon gång. Resterande del av matchen hade INTE Luleå studsarna med sig fullt lika mycket, inte heller Malmö förvisso men under den tiden är det 2-1 till Malmö.

Däremot tycker jag att Luleås defensiv är aningen bättre än Malmös, de ger åtminstone inte bort riktigt lika mycket puckar utan är bättre på att städa. Detta gör också att Malmö inte riktigt lika lätt får till sina anfall. Där Luleås defensiv håller rent bakom eget mål, förlorade Malmö stundtals lite väl mycket just där vilket gav hemmalaget några sekunder extra i offensiv zon. Som grädde på moset drar Malmö på sig för mycket utvisningar, igen. Riktigt bra boxplay ikväll dock men det är svårt att vinna matcher från botbänken

Powerplay är det som levererar ikväll och ger Malmö kontakt i matchen och möjligheten att få med poäng hem. Besynnerligt nog tappar Malmö allt spel just i slutminuterna och jag kan bara gissa att Luleå antagligen inte förstår någonting när de bara får puckarna till skänks. Det är också ett sådant länge som till slut stänger butiken. Andreas Thuresson försöker sig på en dragning vid offensiv blå, tack och bock säger Luleå och kan skicka fyran i tom bur. Dock, hade dragningen lyckats kanske det inneburit kvitteringen.

Trots tre insläppta, gör Oscar Alsenfelt en stark match till slut. Han såg osäker ut under första perioden efter de tre målen, men sedan växte han och stod för några oerhört viktiga räddningar. Av de tre han släpper kunde han möjligen tagit ett, det var snarare dåligt spel utifrån som bäddade för samtliga mål.

Nils Andersson gör kanske sin bästa match för säsongen, sett till helheten. Han brukar vara bra med puck, mindre så utan. Ikväll var han stundtals riktigt grym även defensivt, kul att se. Jag har faktiskt ganska många spelare med plus efter matchen. Kanske konstigt efter en torsk men det var en bra ishockeymatch med flera riktigt fina individuella prestationer, både offensivt och defensivt. En spelare sticker ikväll ut med en stor påse minus i Malmö, det är Rhett Rakhshani som direkt eller indirekt är inblandad i två av baklängesmålen. Inte på grund av slarv eller otur, utan på grund av dåligt jobb. Nu gör han ett mål, så han kommer undan med bara underkänd ikväll.

Nya tag på lördag, troligtvis är då Brynäs en än svårare nöt än vad Luleå var ikväll. Alltså bör inte Malmö ge hemmalaget lika mycket handicap då.

Makalös effektivitet räddar tre poäng hem till Malmö

Det ska sägas direkt, Malmö gör verkligen ingen stor match inför en halvtom arena uppe i Linköping. Trots detta blir det tre poäng och det beror på två saker. En oerhörd effektivitet och ett stort målvaktsspel från Oscar Alsenfelt. Att göra fem mål borta skulle egentligen säga att det var en bra match, men det tycker jag inte. Mängder med slarv, framför allt i mittenperioden men även de andra två. Hade jag varit Peter Andersson hade det blivit en hel del samtal som resultat av kvällen. Det blir orimligt mycket målchanser för Linköping.

Stora och fina insatser från Christoffer ForsbergErik ForssellKim Rosdahl och Magnus Häggström. Även Andreas Thuresson gör det ruskigt bra första halvan av matchen. Stefan Warg och framför allt Johan Ivarsson har en mycket jobbig afton. Det är inte bra att backsidan är så tunn, för just nu tycker jag inte att Ivarsson platsar. Han ger bort på tok för mycket och på tok för enkelt. Jag vet inte om det var på grund av den tunna backlinjen som Nils Andersson fick spela boxplay, men det är inte direkt något han briljerar på. Han är helt klart ansvarig för ett av baklängesmålen i spelformen när han leker målvakt istället för att trycka fram klubben. Resultatet är att Alsenfelt inte ser något över huvud taget.

Tråkigt nog drabbas Malmö av ännu en ful bentackling. Denna gång är det vår gamle vän Jacob Lilja (ni vet han som skulle slå av nacken på Jens Olsson för ett par säsonger sedan) som ville stänga säsongen för Rhett Rakhshani som dessbättre klarade sig bättre än Konstantin Komarek, vad det verkar åtminstone. Känns inte rimligt att laget drabbas av SÅ många bentacklingar. Är beredd att hålla med Peter Anderssom om att det måste bestraffas hårdare, annars riskerar knä/bentacklingar bli det nya huvudtackling.

Nu blev det lycklig slut ikväll som sagt och Malmö har ända tills på tisdag på sig att få ihop trupperna. Det lär bli långt mycket svårare att komma undan med kvällens insats uppe i Luleå, sådan är min känsla åtminstone. Det är ändå starkt av Malmö att man inte kollapsar helt efter att ha tappat 3-0 till 3-3, framför allt med tanke på hur mycket utvisningar man drar på sig i sista perioden. Det kan också vara värt att minnas hur man hanterar det läget som lag.

Örebro dödade sviten

Malmö gjorde som bekant en blek match igår, men vann ändå. Ikväll är man klart bättre och det kan väl inte vara mer rimligt än att man då för första gången kammar noll. För om Malmö egentligen inte var värda poäng igår, var inte Örebro värda poäng idag. De vinner på att Malmö under ett par tillfällen i matchen tappar defensiven och inte minst att Cristopher Nilhstorp var fullständigt usel under de minuter han fick vara på isen. 3-0 till Örebro med honom på isen och 4-2 till Malmö resterande del av matchen säger det mesta. Inte heller Oscar Alsenfelt övertygar på något sätt och släpper en löjligt billig puck. Men är trots allt klasser bättre än Nihlstorp ikväll. Förhoppningsvis en tillfällighet som kan förklaras med lagets sämre defensiv ikväll. Men frågan är om inte Alsenfelt sitter på tronen som första valet nu?

Det känns ändå rimligt att Malmö till slut kammar noll, ett antal matcher har man gjort i vilka man egentligen inte helt förtjänat fullpoängare. Det är bra på det sättet att laget får reda på att det inte håller i det långa loppet, men trist att det sker som det sker mot laget det sker. Jag tycker att Örebro helt klart är ett lag Malmö ska slå i nio fall av tio.

Under matchen tappar Malmö Konstantin Komarek som bentacklas fult, inte bra någonstans om han kommer vara borta. Matchstraffet är inte mycket att orda om och det var Malmös biljett in i matchen. En biljett man sedan kastade bort mitt i andra perioden för att hitta i tredje, men den ledde bara till stationen innan ändstationen. Det är dock inte lönt att gråta över den spillda mjölken som man säger. Tjugo poäng på åtta matcher är fortfarande ruskigt bra.

Även ikväll var Magnus Häggström oerhört bra, precis som Christoffer Forsberg. Fantastiskt roligt att Rhett Rakhshani fick göra två kassar, det sista efter en sjukt fin framspelning av Frederik Storm. Annars tycker jag att Rakhshani har en lång väg kvar att gå för att kugga i. Nihlstorp står för den sämsta insatsen i laget, utan konkurrens faktiskt. En fråga jag har, vågar man starta med honom igen inom kort? Hans två senaste matcher har han alltså släppt nio puckar bakom sig, på strax över sjuttio minuter. Dessutom står Robin Alvarez för en riktigt blek insats ikväll, vilket inte känns speciellt kul alls. Han ska ju vara en energigivare. Det är förvisso roligt att Johan Ivarsson får chansen, han kan nog bli en helt ok back för nivån. Men, det är fortsatt en bra bit att vandra för att ta sig dit. Just nu är Erik Andersson oerhört saknad med sitt lugna och trygga spel i egen zon.

Nu gäller det att slicka såren eftersom det stundar betydligt tuffare motstånd än vad Örebro kan bjuda framöver. Linköping, Luleå, Brynäs och Frölunda på bortais i den ordningen. Inga av dessa lag kommer vara speciellt förlåtande om Malmö tappar sin defensiv som man gjorde bitvis ikväll. Nästa match är ändå inte förrän på torsdag, det finns alltså gott om tid att snacka ihop sig.

Likblekt Malmö tvingades till straffar för att behålla sviten

Malmös helt utan konkurrens sämsta insats för säsongen fick den lilla publik (6369) som tagit sig till Malmö Arena ikväll beskåda. Det ska sägas att man var helt ok defensivt under hela matchen. Visserligen tycker jag fortsatt att Johan Ivarsson bjuder på lite för mycket, men det är som sagt nästan omöjligt för honom att ersätta Erik Andersson. Trots att bortalaget var betydligt hetare i stort sett hela matchen lyckades de ändå skapa förvånansvärt få målchanser av klass.

Offensivt var det dock en helt annan historia för Malmö, även de enklaste passningar såg ut att vara mer komplicerade än kärnfysik och därmed var det väldigt sällan man fick till någon offensiv att tala om. Under de två första perioderna var det egentligen bara Christoffer ForsbergFredrik Händemark och Kim Rosdahl som fungerade så som man kan förvänta sig. Magnus Häggström gjorde det också riktigt bra. De lyckades dessutom trycka ner gästerna ett antal gånger. I övrigt var det som sagt likblekt om man bortser från Oscar Alsenfelt som var lysande i sitt mål.

På något sätt lyckas Malmö ändå slingra sig ur eländet man själva försatt sig i och vinner på straffar efter matchens enda mål signerat André Benoît. Men jag vågar lova på stående fot att med insatser som ikväll kommer man inte bara förlora utan även bli överkörda. Till exempel i morgon inför en gissningsvis vild hemmapublik i Örebro lär det bli så, om inte Malmö sätter fart på grejerna och försöker sätta en eller annan passning rätt.

Bäst säger jag att Alsenfelt, Forsberg och Häggström var. Jag tycker även att Konstantin Komarek och Frederik Storm blixtrade till stundtals, men inte så som vi ska förvänta oss sett till sextio minuter. Robin Alvarez hade en riktigt mörk afton och kunde mycket väl haft assist till Örebros segermål om inte Alsenfelt velat annat. I stora drag fungerade som sagt. Noah Welsh drar på sig för mycket utvisningar och även om den sista defintivt söktes av Örebroaren, ska han inte snacka till sig en tvåa till. Det är icke godkänt. Men väl på isen är han fortsatt viktig, han bör hålla sig där.

Ja, retur i morgon alltså. Förhoppningsvis spelar INTE Malmö som ikväll, då kommer garanterat första nollpoängaren för säsongen som sagt. Segersviten är nu sju matcher lång, vinner man imorgon tangerar man sitt rekord i SHL/Elitserien. Borde väl vara tändvätska nog? Om inte skammen för kvällens insats räcker vill säga.

 

Som en fredagseftermiddag på jobbet mot Leksand

Vad ska man säga, Malmö gjorde vad man behövde utan en uns mer. Ändå lös det 5-1 på tavlan efter 60 minuter, vilket antagligen säger mer om Leksand än Malmö faktiskt. Malmö är fortsatt mördande effektiva när de får doft på mål, ikväll unnade man sig ändå att bränna två frilägen.

I andra perioden tyckte domaren att Leksand behövde lite handicap och letade upp ett 5/3-läge för masarna. De hade knappt några skott på mål under dessa två så detta handicap blev bara löjligt, speciellt när man sen skiter i en bentackling på Fredrik Händemark som tack och lov inte blev skadad. Jag säger inte att det inte var utvisning på Malmö-spelarna. Men jag säger att om man ska hålla den nivån, så hade också Malmö haft ganska många powerplay fram tills dess. Tråkigt att behöva gnälla på domarna, men det är dessvärre fortsatt relevant.

Malmö la inte ner mycket energi ikväll som sagt, i slutet av andra perioden var det så mysigt på isen att Malmö tog timeout. Jag tycker dock att de kunde lagt ner lite mer i slutminuterna så att Oscar Alsenfelt kunde fått sin välförtjänta nolla, trots 5-0 vid det läget. Han sattes inte på några större prov ikväll, men var precis så lugn och trygg som han visat hittills. Tung press på Christopher Nihlstorp nu efter hans bleka insats mot bandyklubben.

Sjätte raka segern alltså, två matcher ifrån rekordet från säsongen 1991/92 på åtta matcher. Ett powerplay som fortsatt levererar på löjliga nivåer. Men jag är ganska övertygad om att man ändå måste höja sitt spel sett över hela matcherna. Denna effektivitet kan inte hålla en hel säsong rakt igenom, väl? Om vi utgår från att Malmö så småningom närmar sig ”normala” siffror, kommer det krävas att man är säkra och bekväma i sitt spel. Det är fortsatt lite för mycket missar och onödiga sådana. Dessutom märks det direkt när Erik Andersson saknas, hans trygghet behövs och de skridskorna kan verkligen inte Johan Ivarsson fylla ännu i sin karriär.

Christoffer Forsberg var en av de spelare som slet i varje byte ikväll, det tycker jag att han är värd en guldstjärna för. Även Frederik Storm beredde en del bekymmer för ett i och för sig stundtals vimmelkantigt Leksandsförsvar när han kom med fart. Både Kim Rosdahl och Magnus Häggström jobbade hårt hela matchen.

Frågan är om Malmö kan ta sin sjunde raka mot Örebro på fredag? Frågan är också om sex raka segrar är något som kan tända Malmöpubliken som fortsatt verkar mätt. Hur det nu kan vara möjligt efter så många år i mörkret. Ett stort misstag från klubbledningen är så klart att man trodde att Leksand skulle dra mer folk än andra lag och därmed tog högre biljettpriser. De drog folk i Hockeyallsvenskan, men då var de laget man skulle slå. Här i SHL är de bara ett lag i mängden som dessutom har inlett på ett sätt att de lockar lika mycket som Almtuna hade gjort i serien under.