Panterneffekten

Kanske är det lite överdrivet att kalla det för Panterneffekten, men kedjan med Lukas HaudumLars Bryggman och isens gigant Fredrik Händemark hade stundtals fullständig lekstuga med HV71. De stod för mycket och både kunde och borde nog gjort ännu fler poäng och mål. Dock är det dumt att gnälla på effektiviteten när laget äntligen gör lite mål. Att det trillar in tre betraktar jag som ett olycksfall i arbetet. Det sista målet var under hård bortapress i spel sex mot fem just i slutsekunden och var helt betydleslöst, om än irriterande. Det som föll några minuter tidigare kan signeras ett ovanligt misstag av Carl-Johan Lerby som gav fel spelare ett två mot ett läge.

Lite märklig match annars, första perioden var helt jämn till slut även om HV71 inledde bäst. Andra perioden var det mer av gästerna, men Malmö gjorde målet. Sen i tredje när man kunde förvänta sig hård press av gästerna, ja då var det Malmö som hade lekstuga under stora delar. Märklig match som sagt, men jag tycker ändå att Malmö vinner den rättvist. Genom bättre målvaktsspel, bättre försvarsspel och effektivare anfallsspel. 4-2 hade varit ett mer rättvisande resultat, så som jag ser det.

Händemark var som sagt isens gigant, han överglänste de flesta där ute och vissa med oändliga dimensioner. Exempelvis Rhett Rakhshani som stod för ännu en katastrofal insats och tack och lov bänkades för bättre spelare. Tungt, tungt, tungt för Rakhshani som med ganska stor marginal var isens sämste spelare. Det är faktiskt frågan om inte han borde låns ut till Pantern lite, med hans tro borde han väl tackla det som Jona gjorde i bibeln när han befann sig i fiskens buk? Min känsla är dock att en sådan utlåning inte kommer på fråga någonsin. Om min känsla är rätt, frågar jag mig hur han ska kunna få speltid när han kostar så pass mycket för laget som han gjorde ikväll? En omöjlig ekvation just nu i varje fall. Inget stämmer för honom.

Segern var en skön klapp på axeln åt laget och tränarna som slitet galet hårt i motvinden under alla de matcher som inte gav trepoängare, men väl poäng. Magiskt skönt att Nils Andersson fick göra mål igen, det tror jag gjorde honom riktigt gott. Han har sett ut att tvivla lite på sig själv på slutet. Jag tycker till och med att publiken är bra ikväll, även det var ett tag sedan. Bortamatch mot Linköping väntar på torsdag, kan den pånyttfödda offensiven möjligen då ha lockat med sig fler kedjor än Händemarks?

Löjeväckande när Malmö var tillbaka i Leksand

Senaste gången Malmö spelade seriematch uppe i Leksand är det väl få som har glömt? Det var kvällen som innebar Malmös återkomst till den högsta serien. Den gången var det en spännande och tät match. Ikväll var det en, ja faktiskt fullständigt patetisk historia mellan två för kvällen nära nog magiskt usla ishockeylag. Offensivt ska jag kanske tillägga, för defensivt fungerar Malmö fortsatt oerhört bra och det gjorde även Leksand. Malmö var dessutom oerhört ivriga att hjälpa Leksands försvarsarbetare genom att ha med sig ett passningsspel som var, ja även det fullständigt patetiskt.

Det är nästan så att jag måste blunda när jag exempelvis ser Robin Alvarez på isen. Ibland säger man att en spelare verkar ha en magnet i klubban, den gode Robin verkar ha en klubba med samma pol som i pucken istället. Han kan varken slå eller ta emot passningar ikväll. Som läget är nu, är det nog klubben som är gladast att han bara sitter på ettårskontrakt.

Men det är inte Robin som är den stora plumpen offensivt, istället är det de riktigt spetsiga spetsarna Nils Andersson och framför allt Illari Filppula som står för kvällens mest magiskt dåliga insatser. Ger bort puckar i fullständigt idiotiska lägen och sprider puckar runt hela isen, helst rakt på bladet på Leksandsspelare.

Det enda positiva jag kan säga om kvällens match är att Malmö får med sig poäng. Kanske inte så konstigt eftersom laget på andra sidan isen bara var ytterst marginellt mindre dåliga. De lyckades ju trots allt göra ett straffmål. Fast jag ska ändå hylla två killar som gör en bra match, de vinner sina kamper och ser till att jobba tillbaka om de inte gör det. Både Carl-Johan Lerby och framför allt Kim Rosdahl hör till isens absolut bästa spelare ikväll. Christopher Nihlstorp är självklart också bra, men ställs knappt på en handfull vassa lägen under 65 minuter och gör helt enkelt sitt jobb.

Malmös offensiva svacka är tveklöst ett akut problem, med tanke på hur pass bleka Leksand var ikväll ska ett lag med Malmös position relativt enkelt hämta sina tre poäng och åka hem. Kan man inte det är det helt klart ett problem. Min förhoppning att islossningen i slutet mot Brynäs skulle ge en ketchupeffekt grusades fullständigt ikväll. Nu fattas väl bara att defensiven också skall fallera, då väntar hissen nedåt i tabellen. Det lär i varje fall bli ett helt annat åka av mot snabbt avancerande HV71 på tisdag.

Sen rättvisa skipades mot Brynäs

Ännu en match som blev mer och mer frustrerande att titta på ju längre den led. Jag ska inte säga att Malmö radade upp målchanser, men de kom i en lagom ström samtidigt som Brynäs inte skapade något förrän efter drygt 24 minuter och gör mål. Malmö unnade sig att bränna öppet mål via Konstantin Komarek. Jag skrev i ett tidigare inlägg om att Malmö kanske behövde bandymål för att få in pucken, idag kändes det som att det kanske till och med borde vara fotbollsmål.

När hemmapubliken äntligen vaknade ur sin mysdvala var det på grund av ett matchstraff på Frederik Storm för huvudtackling. Ett solklart straff som han kommer bli avstängd för dessvärre, men sådan ska bestraffas så det är bara att köpa. Publiken höll emellertid inte med och vädrade sitt missnöje. Det var skönt att äntligen höra lite ljud, vilket antagligen Malmöspelarna också tyckte som höjde sig omgående och spelade av sitt boxplay lekande lätt. Med lite hjälp från Brynäs skall sägas, som klantigt nog drog på sig en tvåa för felaktig tekning.

Matchens stora hjälte hade synts till under hela matchen, men det var först med knappt fyra minuter kvar han presenterade sig på allvar. Ilari Filppula får in den förlösande kvitteringen efter fint förspel av Erik Andersson och Nils Andersson. Viktigt att Filppula fick göra mål och mycket viktigt att den yngre Andersson fick bidra. Han var indirekt ansvarig för gästernas mål efter mindre bra spel i egen zon. Mindre än minuten senare var Komarek fri och fick med sig en tvåa och knappt en minut senare drar Fredrik Händemark in segermålet via en retur efter fint spel av Andreas Thuresson och Filppula. Skönt för Thuresson att också bidra, han hade haft en ganska tung match med massor av onödiga bjudningar.

Segern är fullständigt rättvis, det borde inte alls blivit så spännande som det blev. Detta ska normalt sett vara en bekväm Malmöseger, men just nu är det onormalt trubbigt offensivt. Kanske är det ändå rimligt med tanke på att det i början var helt orimligt spetsigt? Oscar Alsenfelt behövde inte ens vara bra ikväll, det var ytterst få gånger han sattes på några större test.

Lars Bryggman då? Han gör inte alls bort sig även om han råkar vara på isen när Brynäs gör mål. Han krigade på och landade på plus i min privata bedömning. Han kände sig kanske till och med hemma under de två inledande perioderna då det var i det närmaste tyst som i graven bortsett från musiken i högtalarna?

Bäst i Malmö är ändå Filppula tillsammans med Carl-Johan Lerby som fortsätter vara stabil. Robin Alvarez fortsätter att ha det riktigt tungt. Inte mycket går hans väg just nu. Ska bli spännande att se om de två målen kan vara proppen i flaskan, om inte lär det bli tuffare än det bör mot Leksand på lördag.

 

Malmö lyckades stjäla poäng av Frölunda

Vilken match Christopher Nihlstorp fick när han äntligen fick spela igen. Det skall sägas att han gör en nära nog lysande insats och visar att Malmö verkligen har ett sanslöst start målvaktspar. Han fick dessutom kliva av i slutet av andra efter att ha fått en klubba under masken, då kom Oscar Alsenfelt in och vikarierade fram till periodpaus och höll nollan.

Malmös defensiv är fortfarande oerhört imponerande, trots att det vid åtskilliga tillfällen i kväll bjöds på helt galna lägen åt Frölunda. Johan IvarssonErik AnderssonNils AnderssonChristoffer Forsberg är bara några i raden av spelare som gav bort puckar i helt sjuka lägen. Jag vill ändå inte såga, för i övrigt jobbades det hårt och bra. Frölunda är också i en ruggig form och gjorde det verkligen inte lätt.

Sen kommer vi till sorgebarnet, offensiven. Malmö har åtminstone tre mer eller mindre öppna mål men kan verkligen inte göra mål. Inte ens öppna mål räcker och jag undrar om det ens gått med ett bandymål. Kedjan med Ilari FilppulaFrederik Storm och Nichlas Hardt har flera fina lägen och var utan tvekan den formation som kunde öppna upp hemmaförsvaret och absolut borde gjort mål ikväll. Kvällens lysande stjärnor i ett i övrigt ganska defensivinriktat lag.

Slutet av matchen går inte att beskriva, den måste man faktiskt se. Jag bara konstaterar att när det som allra mest behövdes lyckades Fredrik Händemark pilla in den puck som gav poäng. Då återstod mindre än en sekund av matchen. Jag anser personligen att utvisningen på Robin Alvarez som gav Frölunda chansen att göra mål, var horribel. Men det är som sagt min åsikt, jag får lita på att domarna vet vad de gör även om det inte framgick av tv-bilderna speciellt tydligt.

Någonstans tycker jag ändå att det är starkt att knipa poäng, trots att det verkar som att man spelar med släggor istället för klubbor i händerna just nu. Det är givetvis något som måste lossna, för inte kan man lita på att målvakterna ska kunna hålla nollan i varje match? Det kändes därför också helt givet att Frölunda skulle vinna straffläggningen till slut och så blev det. Nya tag mot Brynäs på torsdag.

 

Minimjölksinsats gav 1 ynka poäng mot bottenlaget

Det började så bra ikväll, första tio minuterna såg det så lovande ut. Men sen gick det över och Djurgården dikterade egentligen allt på isen fram tills det var fem minuter kvar av andra perioden. Det är fortsatt det offensiva spelet som är riktigt dåligt just nu. Det som skapas kommer oftast ur individuella prestationer. Inte minst Frederik Storm har stor lekstuga vid ett par tillfällen och sannerligen sticker ut i minimjölksglaset. Även Andreas Thuresson ska ha stort plus, framför allt för att nästan ingen kan ta pucken ifrån honom. I övrigt var det alltså väldigt blekt och framför allt alldeles för lite tryck mot ett lag Malmö inte bör utan ska slå givetvis.

Malmö passade även på att bränna en straff, en straff som var en av fåtaliga tillfällen då Rhett Rakhshani faktiskt bidrog med något som inte gav målchans för motståndarna. Ok, jag kanske är lite för hård men jag kan verkligen inte tycka att han förtjänar speciellt mycket istid just nu. Speciellt inte när spelare knackar på underifrån som gjort det så mycket bättre på senare tid.

Defensivt fungerar det fortsatt tillfredsställande och det blev alldeles för mycket av det jobbet ikväll. Dels för att Malmös spel inte fungerade som sagt, men också för att man drog på sig sinnessjukt mycket utvisningar. Dessutom idel slarviga utvisningar som inte fyllde någon som helst funktion, ingen var en så kallad bra utvisning. Dessvärre släpper domaren en handfull liknande situationer begångna av Djurgårdare, inte gränsfall utan helt solklara. Det hade antagligen inte spelat någon roll, eftersom powerplay i stort sett var menlöst de få gånger man fick ikväll. Boxplay var desto roligare att se. Stefan WargMathias TjärnqvistFredrik Händemark och Nicklas Jadeland hade ruskigt fina insatser i spelformen ikväll. Kul, men inget laget borde ägna sig åt.

En enkel trea blev alltså en medioker etta, inte godkänt så klart och en bra bit där ifrån också. Ledartrojkan har massor att jobba med framöver, det håller så klart inte att fortsätta vara så beroende av individuella insatser. Det är ett lagspel och laget ska göra jobbet i 9 fall av 10. Med Nils Andersson tillbaka hade jag hoppats att det skulle bli hot från de bakre regionerna också, men faktum är att Carl-Johan Lerby klart överglänste honom ikväll gällande det offensiva spelet ikväll. Massor mer krävs av laget på tisdag då man möter ett flera gånger bättre Frölunda. Annars lär Oscar Alsenfelt behöva stå på huvudet fullständigt.

Nära skjuter ingen hare

Malmö gör en helt ok insats uppe i Växjö, men hemmalaget vinner fullt rättvist. Så vill jag sammanfatta kvällens drabbning. Det får betecknas som en viss sorts framgång att det är så pass nära som ett mål, trots att spelet egentligen inte kuggade i under matchen över huvud taget. Felpassningarna och puckarna som studsade emot var oändligt många. Något som på klarast möjliga vis syntes när Malmö skulle spela sex mot fyra i slutminuten. Bra defensivt, mindre bra offensivt.

Svårt att gnälla på någon speciell spelare när det ser ut som i kväll, men det är svårt för mig att inte nämna hur pass dålig kväll Rhett Rahkshani hade. Han hade något byte som kunde antyda viss klass och hade en av Malmös bästa målchanser, men han var också oerhört nära att bidra till baklängesmål ett flertal gånger under kvällen.

Plus till krigare så som Christoffer ForsbergErik ForssellRobin AlvarezFrederik Storm och Fredrik Händemark. De jobbar kanonhårt genom hela matchen och försöker kriga in puckar mot mål, så som det ser ut kvällar som denna när passningsspelet inte fungerar speciellt väl. Bakåt är det fortsatt underbart att se Carl-Johan Lerby, det är så pass nu att det börjar bli svårt att ta istiden ifrån honom. Kall som en veteran i de flesta lägen han hamnar i.

Sen behöver laget få ut mer offensivt av sina toppar. Ilari Filppula och Andreas Thuresson måste leverera. Det fanns lägen ikväll, men inte alls på nivån som behövs och vi ska förvänta oss.

På lördag blir det en helt annorlunda typ av match. Istället för ett toppjagande hemmalag att tugga mot ska Malmö ta emot ett desperat Djurgården som nu är fast förankrat i botten av tabellen. En match sett till tabelläget Malmö ska vinna, men Djurgården är också ett lag som brukar spela bra mot just Malmö. Intressant och spännande att se hur det utvecklar sig.

Hembakade derbyhjältar när Malmö besegrade bandyklubben igen

Det blev som det brukar i derbymatcher, inget som påminner om övriga alltså. Ganska dålig kvalité och mycket känslor alltså. Vän av ordning kan tycka att Malmö borde spelat som man brukar, vilket antagligen inneburit en promenadseger. Men som sagt, derby är derby och vad som helst kan hända. Malmö förde merparten av matchen, men jag tycker nog att bandyklubben hade fler rena chanser. Det ska sägas att det ändå var ganska få, Oscar Alsenfelt jobbade nog lika mycket under första perioden mot Färjestad som under hela matchen ikväll. Ett friläge, annars var det för en målvakt med hans form småplock runt kassen. Tyvärr fick han inte hålla ytterligare en välförtjänt nolla, bandy får in en reducering med bara sekunder kvar i spel sex mot fyra.

Malmö däremot var alldeles för slarviga när de stundtals fick rejält snurr i offensiv zon, passningsspelet satt inte där det kan förväntas och därmed uteblev de chanser som borde skapats. Jag skyller det på derbyhänder, vilket väl även får sägas om Andreas Thuresson som unnade sig att bränna en straff. Förarbetet till denna straff var dock av yppersta landslagsklass, han promenerade helt sonika igenom tre bandyspelare som kanske stod och spelade Pokemon eller något.

Bortsett från vårat bakvalv längst avgjordes matchen på ett sätt som är typiskt för ett derby. Ett höstlöv från blå av Johan Ivarsson, som fick istid när Erik Andersson blivit sjuk, trillar in (misstänkt styrning. I två perioder blandade han och gav, men i tredje gör han riktigt bra i från sig och avgör som sagt också matchen. Framåt var Fredrik Händemark och Christoffer Forsberg väldigt konstruktiva och jobbiga för motståndarna. På backen fortsätter Carl-Johan Lerby att visa att han är värd istiden, han gör mycket av den. När Stefan Warg spelar enkelt, som i boxplay exempelvis, är han riktigt bra. Men dessvärre vill han mer än han kan ofta i spel fem mot fem. Jens Olsson bjöd också bortalaget på för mycket för att bli helt godkänd ikväll.

Huvudsaken är ändå att seger satt där den skulle, det kan faktiskt kvitta hur det ser ut ikväll. Derbystatistiken blir nu garanterat bättre än förra säsongen, skönt att det redan står klart efter sjutton spelade matcher. Men nog måste offensiven börja kugga i bättre igen tycker jag. Det blir tufft att lägga så stort ansvar på Alsenfelt som läget är just nu. Kul att det blev över tiotusen på plats, även om fullsatt borde vara givet vid ett derby så klart. Slutligen, sex poäng av sex möjliga mot bandyklubben. Allt är som det ska vara således. Nya tag mot Växjö på torsdag, då kommer det troligen krävas betydligt bättre spel än i kväll dock.

Slutspelsliknande match när Malmö stal poäng i Karlstad

Herre min gud vilket galet övertag Färjestad hade i matchens första period. Men Malmö var äckligt disciplinerade och drog inte på sig några utvisningar. Trots detta såg det ut som boxplay i femton minuter och längst bak fanns matchens i särklass bästa spelare, Oscar Alsenfelt. Inte minst en räddning i tredje perioden räddade absolut poängen till Malmö. Denna poäng måste vara oerhört skön för laget, samtidigt som det i det närmaste måste kännas som en förlust för Färjestad. Matchen var åtminstone bitvis slutspelsliknande där disciplinerad defensiv var ett kännetecken.

Samtidigt hade Malmö, trots att puckarna sannerligen inte studsade rätt denna kväll, lägen att ta samtliga poäng. Fler frilägen till Malmö under matchen, bland annat av Andreas Thuresson i sudden. Han var genomgående Malmös främste spelare offensivt sett med fortsatt hårt jobb. Men noll poäng hade faktiskt varit FÖR brutalt mot Färjestad med tanke på spelet de presterade. Fyra poäng av sex möjliga på de två bortamatcherna denna vecka är ändå mer än väl godkänt av Malmö.

Jag hade tänkt gnälla på Mathias Tjärnqvist som hade svårt att hänga med, men så går han in och står för en fullständigt underbar skottäckning i matchens enda boxplay och det blev en insats som ändå bidrog till poäng. Däremot kunde inte Jens Olsson följa upp den magiska insatsen i Luleå, ikväll var det ömsom vin och ömsom vatten. Även Stefan Warg var väldigt ojämn, men han avslutade med lysande boxplayspel och kommer undan med godkänt. Plusvarianter i Konstantin Komarek och Christoffer Forsberg också. Ett litet extra plus i kanten för unge Marcus Sylvegård som bland annat hade byten i powerplay och gjorde det riktigt bra.

Nu är det fullt fokus på derbyt på måndag, en helt annan match med helt egna regler. Jag hoppas sannerligen att den inte blir det minsta lik det första derbyt. Det var en plojmatch av stora mått, ovärdigt nivån som jag ser det.

Lite bonus på slutet. Pantern slog Almtuna borta med 4-0 i eftermiddag och befäste sin position på övre halvan i Hockeyallsvenskan. Anmärkningsvärt var att matchen avgjordes genom två mål i boxplay, udda och mäktigt. Nollan hölls av Tex Williamsson.

Ytterligare en rolig hockeynyhet som kanske några Malmöbor kan vara intresserade av. Imorgon snörar Robert Burakovsky (49 år) på sig rören för laget han tränar, Limhamn Hockey. Även Patrik Lindfors ska spela, han hann spela en SHL-match för Malmö innan han försvann nedåt i seriesystemet. 17:00 i morgon, Kirsebergs ishall.

Förlustsviten bruten i Luleå

5-0 är stora siffror, men riktigt så stor skillnad var det egentligen inte. Tre av målen kom under matchens sista fem minuter. Malmö var bättre i nästintill hela matchen, men Luleå var inte alls dåliga och kunde med lite flyt kunnat göra mer match av det hela än vad det blev. Det som var riktigt roligt att se var hur bra det defensiva spelet var. Luleås rena och tydliga chanser var faktiskt ganska lätträknade. Just defensivt var det oerhört roligt att se Carl-Johan Lerby och Jens Olsson som båda gjorde ruskigt fint ifrån sig. Den förre såg ut som att det enda han gjort de senaste tio åren var att spela SHL-hockey. Den senare fick massvis med istid eftersom Nils Andersson saknades. Den tiden gjorde han massor av och var dessutom bättre än Andersson den yngre i egen zon. Med insatser som i kväll är Olsson en mycket bra SHL-back.

Framåt var det framför allt Andreas Thuresson som hade stor lekstuga hela kvällen lång. Det kändes som att han vann varenda närkamp han gick in i och att det var fullständigt omöjligt att ta pucken ifrån honom. Det var egentligen ingen spelare som föll ur ramen offensivt sett. Även de spelare som hade det lite kämpigare med pucken bidrog genom hårt jobb och att ligga rätt när spelet vände. Jag tänker exempelvis på Nichlas Hardt som inte alls hade studsarna med sig.

Längst bak stod även Oscar Alsenfelt som visserligen inte ställdes på allt för hårda prov tack vare den gedigna defensiven. Men när det väl hände var han säkerheten själv. Den enda puck han släppte förbi sig dömdes bort, i handboll hade det målet dock varit ett snyggt backhandskott.

I mina anteckningar är det ingen spelare som blir underkänd, men det ska sägas att Stefan Warg vid ett par tillfällen inte var på den nivå jag tycker kan krävas. Å andra sidan gjorde han ibland mycket viktigt jobb, exempel i spel 4/6 i slutskedet av matchen.

Det viktigaste är att laget fungerade alldeles utmärkt ikväll, en säkerligen mycket skön återstart efter uppehållet. Man hade säkert snackat om defensiven en del, av vikten att inte bjuda på något. Detta lyckades man som sagt oerhört bra med. Dessutom levererade powerplay igen och dessa båda faktum kombinerat gör Malmö till ett svårslaget lag. Trepoängaren ger också arbetsro för resten av veckan. Borta mot Färjestad på lördag är inte lätt alls, men inte heller helt akut att vinna efter i kväll. Den enda plumpen jag kan komma på är inte heller speciellt negativ. Det är att inte Fredrik Händemark fick göra mål i första perioden, när han ensam dribblade sig igenom Luleå bara för att till slut stoppas av Joel Lassinantti. Avdelningen lyxproblem alltså.