Revansch utkrävd på Luleå

Ja, det blev fjärde raka segern för Malmö när det blev revansch på Luleå för den snöpliga övertidsförlusten i förra hemmamatchen. Men det var inte ett speciellt lysande spel från Malmö trots att slutresultatet skrivs till hela 5-1. Till skillnad från på senare tid var det däremot första perioden som var svagast för Malmö för att sedan lyfta sig något ju längre matchen gick. Matchbilden var egentligen ganska jämn, kanske till och med ett litet övertag för Luleå som lättare kom till heta chanser och vände spelet snabbt. Men med Oscar Alsenfelt där bak kan Malmö vinna precis varenda match, han var lysande som vanligt.

Framåt ikväll måste det sägas att det är helt osannolikt att Frederik Storm kliver av isen med endast en assist, han har grejerna med sig och är i sig värd entrépengen tillsammans med Konstantin Komarek och Nichlas Hardt. Denna kedjan är utan någon direkt konkurrens bäst på isen ikväll. Även Ilari Filppula har stor lekstuga på isen, men hans kedja är lite svagare eftersom Andreas Thuresson inte har sin bättre kväll. Han var inte direkt dålig, men inte heller på den nivå vi ska förvänta oss. Robin Alvarez var bättre, men inte i närheten av finländaren som var lysande. Stefan Warg har verkligen växlat upp och är enligt mig bäste back i Malmö.

Malmö har därmed tagit mer poäng nu än på hela förra säsongen, ett klart fall framåt och i och med kvällen så är det full huggning med Brynäs om sjätteplatsen. Malmö är hastigt och lustigt bara en poäng bakom gästrikarna i tabellen. För Malmö väntar det nu en rejäl utmaning med ett dubbelmöte mot Skellefteå till helgen, Skellefteå som mosade just Brynäs ikväll. Ska bli mycket spännande att se hur Malmö hanterar detta.

Men den stora frågan nu är, vad i hela friden händer med hockeypubliken i Malmö? Det är helt orimligt att det bara kommer 5763 när laget kommer hem från en road trip med tre raka segrar. Det är ovärdigt och i det närmaste genant tycker jag. Inte minst när jag vet att klubben har massor av fina erbjudanden på billiga biljetter. Vad ska man mer göra? Det måste bara lösas, för att den hockeyintresserade publiken finns det vet vi. Det såg man inte minst när det vankades gratismatcher för både Malmö (10612 åskådare) och Pantern (7463). Då är det inte rimligt att Malmö drar under 6000 i någon match, oavsett hur det går. Och ÄNNU mer orimligt att Pantern drar under 1000-åskådare i snitt, trots gratismatchens fina siffra. Detta är nöten att knäcka för Malmöhockeyn, för just nu ser det ruskigt fint ut på isen och framtiden känns mycket ljus. Men, kommer inte publiken blir det mycket tufft att sikta högre upp.

Pantern krossade sitt publikrekord när MODO besegrades igen

7463 åskådare, på en ishockeymatch, med IK Pantern. Ja så blev det alltså idag när det vankades gratishockey på Malmö arena. En imponerande publiksiffra för ett lag som inte ens varit över 1000-åskådare hittills under säsongen. Det var dessutom en stämning som kändes uppsluppen och glädjefylld. Även när det stod 0-2, oerhört missvisande men dock, var publiken på Panterns sida. När hände det på en match med Redhawks senast? Hur som helst brukar det inte vara glada tongångar vid ett sådant underläge för laget en nivå upp. Visst, det var nog många på plats i eftermiddag som inte direkt är härdade hockeybesökare.

20170129_181115
7463 åskådare såg topplaget Pantern slå mittenlaget MODO. Smaka på den meningen.

 

Pantern visade på isen att man definitivt är ett lag att räkna med, visserligen är MODO av modell 2016/2017 ett allt annat än imponerande lagbygge, främst defensivt håller de en medioker klass. I varje fall när de möter ett så pass intensivt motstånd som Pantern. Att matchen slutar 3-2 till hemmalaget var synnerligen rättvist. Inte alls rättvisande dock, för denna tillställning kunde och borde slutat minst 5-0 till Pantern. Hemmalaget var det bättre laget hela matchen igenom och inte minst i andra perioden som var en fullständig förnedring av MODO.

Imponerande att Pantern inte föll ihop fullständigt när MODO alldels för enkelt kunde gå upp till 2-0 under loppet av drygt en minut i första perioden där hemmaspelarna gick bort sig rejält i hemjobbet. Nivån sjönk en stund och det var inte helt långt bort att även 3-0 kom, men hemmalaget reste sig och tog över det hela igen. Antagligen ganska viktigt att man fick in en reducering innan första perioden var över. Vi ska förstås inte snacka om målchanserna Pantern brände i matchen, helt galna lägen.

20170129_182238
Tim Hultstrand intervjuas samtidigt som övriga Panternspelare tackar publiken.

 

Hur som helst, intet snack om vart de tre poängen skulle hamna. Så fick Pantern också visa att de kan spela inför en existerande hemmapublik och det gjorde man med bravur. Tim Hultstrand inlånad från Redhawks gjorde sin debut på nivån och kan absolut inte lastas för något av målen, istället gör han en riktigt fin match och räddar bland annat en straff. Nästa hemmamatch är onsdagen den 8/2, då är Pantern tillbaka på Isstadion Kirsebergs ishall för att ta emot Timrå. Något säger mig att de då är tillbaka på normalt bedrövliga publiksiffror, de förtjänar så mycket mer än så. Men vem vet, kanske kunde de värva några supporters i eftermiddag. Helt klart var i varje fall att de som kom trivdes utmärkt på läktaren.

Marginalerna med Malmö när tredje raka segern kom

Marginaler kan vara mer eller mindre viktiga, ikväll var det verkligen viktiga marginaler som var på Malmös sida. Förvisso börjar Malmö matchen på ett riktigt bra sätt och hade ett tvåmålsöverläge med sig efter första perioden. Brynäs hade ändå haft ett flertal riktigt fina lägen att få kontakt, men Oscar Alsenfelt och de där marginalerna var på Malmös sida.

Andra perioden var hemmalagets mer eller mindre från start till mål, det är något med Malmö och andraperioder. Bland annat hade Alsenfelt en helt sinnessjuk räddning i boxplay. Brynäs hade för övrigt våldsamma tryck i just spelet med en man mer och det är faktiskt helt galet att de inte kunde göra mål i den spelformen.

Malmö får drömstarten i tredje där Fredrik Händemark gör 3-0 efter endast 9 sekunder. Med tanke på hur det grinat emot hemmalaget trodde jag nog att det definitivt skulle knäcka deras ryggrad. Inte alls, deras småkycklingar gör det de mer namnkunniga spelarna inte klarar av och efter åtta och en halv minut är det hastigt och olustigt bara ett mål upp för Malmö. Det var överlag ett otroligt flippande med puckar i denna match, från båda lagen. Ibland såg det mer ut som flipperspel än ishockey, men det är klart att det gjorde händelserna mer oförutsägbara och spännande. Christoffer Forsberg avgör det hela på egen hand i spel fem mot sex där han stöter ut pucken och går själv mot det tomma målet.

Jag skrev senast att det skulle behövas en bättre insats i Gävle än vad som behövdes i Karlskrona, men det blev inte så. Det var en match på ungefär samma nivå, Brynäs verkar helt enkelt passa Malmö i år. Tre möten, tre segrar skulle åtminstone kunna tala för den tesen. Men jag skulle nog vilja påstå att det krävs de där marginalerna för att man ska kunna vinna en match som denna. Marginalerna och en målvakt som är het, vilket Malmö har i seriens bästa.

Händemark, Lars Bryggman och Andreas Thuresson är nog den kedja som har det absolut jobbigast ikväll. Jag har inte minus på dem, men det hade jag haft om de inte var inne när trean kom i början av tredje. De jobbar, men det är inte på den nivå jag vill se i varje fall. Bortsett från Alsenfelt har jag stora plus på Stefan Warg, Forsberg, Frederik Storm och Mathias Tjärnqvist. Den senare för hans makalösa slit i boxplay och vid 2-0 som han bäddade för med just detta slit. Han har inte en tacksam uppgift i truppen, men han gör den utan att gnälla. Viktigt! Dessvärre var André Benoît nere på för låg nivå igen, inte mycket av det som fanns när säsongen började syns till nu.

Om någon hade sagt att Malmö skulle plocka 8/9 poäng på dessa tre bortamatcher innan, hade jag inte vågat tro på det. Jag hade varit övernöjd med 6 poäng på dessa matcher. Hoppas att dessa segrar gett nytt gry i truppen, så att Luleå får åka hem som förlorare från Malmö denna gång.

Sist men inte minst måste jag säga hur mycket jag gillar att se Malmö möta Brynäs. Inte bara för att det hittills bara inneburit segrar i år, utan för att Brynäs reklamfria matchställ är så behagliga att se på. Där är de tveklöst segrare varje kväll.

Andra raka bortasegern bärgad

Det blev en märklig match, eller mycket märklig skulle nog några säga, ikväll. Första perioden har Malmö lekstuga och Karlskrona är ytterst sällan ur egen zon med pucken i behåll. Så ser det ut ända fram tills de får powerplay då de radar upp chanser. Då fick Oscar Alsenfelt kliva in i handlingarna efter att ha stått helt sysslolös fram till dess. In klev han och spelade så som han brukar, vilket innebär att man måste vara mycket bra för att få hål på honom och det var helt uppenbart inte hemmalaget ikväll. Frågan är, hur många nollor kommer han att hålla denna säsong?

Alsenfelt hade också mycket bra hjälp från ett för kvällen oerhört inspirerat försvar. André Benoît gör sin bästa match i Malmötröjan sedan urminnes tider, helt lysande ikväll. Även Jens Olsson gör en mycket fin insats, på en nivå jag önskar att han spelade jämt och ständigt. Framåt var det inte lika skärpt ikväll, speciellt inte med tanke på hur mycket lysande framspelningar Ilari Filppula stod för. Dessa brändes dock på löpande band och att han kliver av isen med två assist får betraktas som alldeles för lite, kan vi hoppas att han växlar upp nu månde?

Båda målen kommer diskuteras långt efter slutsignalen. Jag skriver under på att det första nog inte borde kommit, istället borde Fredrik Händemark åkt på en tvåa för interference. På repriserna ser det ut som han höjer axeln och klipper hemmaspelaren, inget jag är säker på men det ser ut så. Det andra läget var dock inget jag höjer på ögonbrynen åt. Karlskrona kontrar med en man mindre och tokgår. Malmö vänder och det blir givetvis panik i hemmalaget som är helt överspelade. Robin Alvarez får ett felskär och går i backen, en hemmaspelare åker in i honom och faller. Jag tror att denne spelare chansar för att på så sätt få med sig en tvåa. Detta lyckas han inte med och vem av alla gör då mål, jo Händemark. Snacka om att mula hemmalaget på ett riktigt brutalt sätt. Diskuteras kommer det dock, men de tre poängen sitter kvar så det kan det väl få göra om det känns relevant. Möjligen kan till och med Händemark åka på avstängning, det visar sig i morgon.

Nåväl, tre poäng är tre poäng och det är egentligen det enda som är viktigt som jag ser det. Hur det ser ut skelar faktiskt ingen som helst roll så här dags i serien. Dock är jag mycket övertygad om att det kommer behövas en större match i en större del av matchen på lördag. Brynäs hade, med Karlskronas övertag ikväll, nog gjort processen kort med Malmö. Oavsett hur bra Alsenfelt är. Strort, stort plus till de Malmösupporters som var på plats också, de jobbade stenhårt matchen igenom.

Seger till slut även i tredje derbyt

Det ska sägas direkt, Malmö borde tagit tre poäng i detta tredje derby i SHL säsongen 2016/17. Lägena man skapade borde inte bara räckt till en seger utan en komfortabel sådan. Men just nu har laget ännu en gång så oerhört svårt att göra mål att det nästan blir löjligt stundtals. Men, givetvis är det viktigaste ikväll att man faktiskt slår bandyklubben igen och det lyckas man med ännu en gång. Stor segerherre blev, och så värd han var det efter sitt tunga slit, Lars Bryggman som avslutade kliniskt efter en framspelning av Ilari Filppula i förlängningen. Klart att det skulle till en Panternspelare för att äntligen göra mål igen (även om jag är ganska säker på att han snart är Malmöspelare på heltid).

Tillbaka i kassen var Oscar Alsenfelt som säkert är skitsur för att han inte höll nollan ikväll. Men de ganska få riktigt heta lägen bandyklubben skapar under matchen fixar han lekande lätt. Individuellt är han Malmös bästa spelare, trots att det inte var världens tuffaste match för honom. En annan kille som stundtals har lekstuga djupt ner i hemmalagets zon var Frederik Storm. Det är underhållning av högsta klass när han möter backar av lite lägre klass. Jag vill också hylla unge Tony Pappila som växte in i matchen och på slutet verkligen förtjänade speltiden.

Jag är aningen missnöjd med Andreas Thuresson ikväll. Visst ingår han i en av de tuffaste linorna och jobbar hårt, men han bjuder på fullständigt onödiga lägen åt hemmalaget också och drar på sig en korkad utvisning när han faller för bandyklubbens tjuvknep. Vi måste kunna kräva mer Thuresson än så och inte minst när han fick bära C på bröstet när Erik Forssell fick lämna återbud. Jag tycker inte heller att André Benoît alls är i närheten av vad vi ska förvänta oss, Jens Olsson är ikväll klasser bättre än den rutinerade kanadensaren.

Vill också passa på att berömma hemmapubliken som sannerligen gör sitt för att ge sitt lag en chans till seger. Hemmalaget får i det närmaste med sig var enda utvisning de ska ha, medan Malmö slapp spela powerplay vid ett flertal tillfällen, bland annat vid ett tillfälle som hade gett fem mot tre. Hemmapubliken försökte till och med få utvisning på Malmö i slutminuterna när en hemmaspelare drog klubban i ansiktet på en lagkamrat. Så ska en hemmapublik jobba, trots att deras lag spelar en bedrövlig ishockey långa stunder. Massor att lära för Malmöpubliken alltså. Stort plus till de Malmösupporters som fanns på plats också, gott jobb där.

Derby som sagt och det kan gå hur som helst, men Malmö plockade segern igen och är nu utan all tvekan Skånes bästa lag denna säsong. 8-1 är poängfördelningen och bandyklubben kan ju då bara komma upp i 4. Allt är alltså som det ska vara, derby ska vara fyra segrar till Malmö ALLA säsonger. Dessvärre är det synnerligen sällsynt och förra säsongen blev som bekant bandyklubben till och med bästa Skånelag. Bara att det inte händer i år är så klart ett steg uppåt för Malmö. Nu kan man dessvärre inte bygga vidare på kvällens viktoria direkt, det är en hel vecka till nästa match borta mot Karlskrona. Å andra sidan är det kanske bra att laget får slicka lite sår.

Mycket folk när en stukad påg fick resa sig

Vi börjar med det positiva, det mest positiva. Cristopher Nihlstorp, som svajat likt en gran i storm på slutet och stått för ett antal kostsamma tavlor, kom igen på ett mästerligt sätt. Det är till stor del hans förtjänst att Malmö har chans på tre poäng ända in till slutsignalen. Han inleder med att rädda ett friläge det första han gör, ett friläge som kommer efter en massiv Malmöpress ska sägas. Detta renderar dessutom i straff för Luleå och den kniper han också. En stund efter det får Malmö vädra sitt powerplay och Robin Alvarez kan ge Malmö ledningen och blir så glad att han kastar sig in i plexit. En ledning som var SYNNERLIGEN välmotiverad efter första perioden, Luleå fick knappt låna pucken.

Robin Alvarez kastar sig mot plexit efter att ha gjort 1-0 mot Luleå 14/1-2017.
Robin Alvarez kastar sig mot plexit och jublande fans efter att ha gjort 1-0 mot Luleå i powerplay.

Sedan hände något, för i andra perioden var det inte mycket i Malmös spel som fungerade. Visst hade man några lägen men desto oftare fick man i desperation slå ifrån sig. Passningar gick till ingen alls, puckar tappades ja det var rent ut sagt en massa j*vla fippel där ute. När Luleå till slut kunde kvittera var det verkligen på tiden om man får säga så, det borde kommit långt innan faktiskt. Kvitteringen dessutom kommer efter synnerligen tafatt försvarsarbete av främst André Benoît som inte alls går att känna igen längre. Malmö lyfter sig lite i tredje men kommer inte i närheten av första periodens intensitet förrän just i slutet av matchen. Där finns det ett antal lägen att avgöra, men effektiviteten är bortblåst igen. Att Luleå avgör i förlängningen känns ändå rättvist, jag tycker att de är närmast tre poäng efter tre perioder.

Jag tänker inte gnälla på arbetsinsatsen, för den är där ikväll. Jag gnäller på det slarv som förekommer, där puckar kastas helt utan tanke och inte helt sällan rakt på ett Luleåblad. Det känns inte så lysande när det för en gångs skull kom publik och gjorde arenan mer än halvtom. Det hade varit ett synnerligen väl valt tillfälle att göra lite reklam för produkten ute på isen och jag tror inte att första perioden räcker då jag tänker att de flesta minns slutet när de lämnar. Det är dock ingen spelare som gör en riktigt dålig match. Slarv, ja. Men samtidigt gör samma spelare även väldigt bra saker där ute och kan på så sätt uppväga det negativa.

Däremot måste jag gnälla på hur stirrigt det ser ut så fort det vankas målchans. Det är många som verkar i det närmaste rädda för att avsluta. Som jämförelse kan sägas att Luleå ganska konsekvent la höstlöv mot Nihlstorp för att skapa oreda och det lyckades ganska ofta. Malmö å sin sida letade, letade och letade efter det perfekta läget som alldeles för ofta aldrig kom. Istället vann Luleå pucken och vände blixtsnabbt. När Malmö vann pucken i egen zon, var det alldeles för ofta som hela femman åkte och bytte och en ensam spelare blev kvar och sedan vann Luleå pucken igen. Det kändes som att Malmö tappade tempot och det kuggade inte i alls, något som helt klart gynnade gästerna.

Nå ja, det var mycket folk och det var ändå något jag glädjer mig åt. Det är roligt med ishockey i en välbesökt arena, mycket roligare än i en halvtom och öde. Nu får man slicka såren ända tills på torsdag då det är dags att åka upp till jumbolaget i Ängelholm för att hälsa på igen. Med tanke på hur det gått mot lag som ligger under Malmö i tabellen på senaste tiden känns det som att något måste hända för att det inte ska bli säsongens första förlust mot lillebror. Den som lever får se.

Plattmatch när Lusth hyllades

Kvällens behållning är så klart hyllningen av Mats Lusth, mer än så hade jag egentligen inte behövt skriva om. Färjestad ser ut som ett pojklag i första perioden och ett juniorlag i andra, men Malmö vägrar konsekvent göra mål ikväll. Missarna man gör är faktiskt helt osannolika, absolut INGEN hade kunnat pipa om det stått 5-0 till Malmö efter fyrtio minuter. Istället står det bara 2-1 och med tanke på hur det hade sett ut hade nog Malmö tänkt promenera hem denna säkra trepoängare i tredje.

Men då börjar även Malmös dittills stabila defensiv darra och puckar sprids som gödsel över en Ängelholmsåker på våren. Dessa puckar studsade sedan konstant ett mycket hårdare jobbande Färjestad som tillslut såg ut så som laguppställningen säger att de ska se ut. Allra mest nedslagen måste Christopher Nihlstorp vara som byttes in i andra perioden efter att Oscar Alsenfelt enligt Peter Andersson ”känt sig krasslig”. Nihlstorp stod emot och höll nollan fram till gästernas kvittering sent i den tredje perioden. Och då, ja då är det dessvärre ännu en rejäl Rembrandt som aldrig någonsin ska gå in på denna nivå. Men, det händer och det är typiskt att det händer Nihlstorp som nu måste vara fullständigt knäckt och befriad från allt vad självförtroende heter. Inte vad Malmö behöver och inte vad han behöver. Han hade behövt hålla den där nollan ikväll.

Som sagt, kvalitén på matchen i stort var patetiskt usel för nivån. Från båda lagen, men det bjöds ändå på några godbitar. Malmös 2-1 och Färjestads 3-2 var båda exempel på bra powerplayspel. Det bjöds också på ett antal magiska kombinationer från Malmös sida som förstördes av ineffektiviteten som gjorde dem betydelselösa. Förlusten kan tillskrivas denna ineffektivitet, att Malmö säker sig till oanade bottennivåer i tredje perioden samt att Lars Haugen gör de där viktiga räddningarna som Malmö inte får ikväll. Kvällens stora plus går till Nicklas Jadeland som på egen hand dödade 20 sekunder av gästernas första powerplay, sanslöst roligt att se.

Ska man se matchen med glimten i ögat (vilket kan vara svårt kanske) kan man ha åsikter om att Malmö valde att spela i ett matchställ baserat på det man bar 1996/97, en säsong som verkligen inte går till historien som någon lyckad. Ett superlag på pappret som gjorde en patetisk säsong och fick gneta sig till slutspel som sista lag. När det då blev en återkomst för dessa tröjor idag, 20 år senare, kan man väl säga att laget höll originallagets fana högt och misslyckades lika grovt. Men egentligen är det inget att skratt åt, kvällens match ska innebära tre poäng på hemmais. När man bjuds så bedrövligt motstånd i mer än halva matchen ska det redan vara avgjort då.

Nya tag mot ännu ett lag man har bakom sig på lördag när Luleå kommer på besök till hockeyns dag. Förhoppningsvis kan vi då få se ett hårdare jobb i 60 minuter och mer skärpa i avsluten. Tre raka förluster mot lag man har bakom sig hade sett allt annat än förtroendeingivande ut.

Leksands vilja och målvaktsbytet fällde Malmö

Mycket svårt att säga något logiskt om kvällens match faktiskt. Det står 1-1 efter första perioden, en period som borde stått 3-0 till Malmö. Leksand skapar med extremt god vilja en målchans, som de inte förvaltar. Det krävdes ett juniormisstag av Christopher Nihlstorp för att ge det resultatet. Andra perioden är mer eller mindre Leksands från start till mål, utan att de ändå skapar enormt mycket. Det krävdes där att en puck skulle ta på Fredrik Händemark och i mål för att de skulle ha en bekväm 3-1 ledning. Malmö reser sig i tredje och leker med Leksands mindre kompetenta backbesättning stundtals. Snorenkelt upp till 3-3 och sedan kommer avgörandet som är ännu ett bedrövligt dåligt ingripande av Nihlstorp. Man kan så klart inte säga att det blivit annorlunda, men jag känner mig 99% säker på att det blivit minst poäng med Oscar Alsenfelt i buren.

Det är inte alls att tappa poäng när motståndet ändå bjuder så hejvilt som Leksand gör egentligen genom hela matchen. Deras defensiva arbete utförs otroligt nog bättre av många forwards än deras backar. Det är inte heller bra att tappa dessa matcher som med ett ordentligt och koncentrerat arbete nästan alltid ska innebära tre poäng. Även om Nihlstorp gör en dålig match, ska man kunna vinna den. Det enda som hade behövts är en andraperiod på samma nivå som de två övriga, då hade aldrig Leksand vunnit denna matchen oavsett hur hårt de slitit. För när Malmö gör jobbet skapar inte Leksand speciellt mycket att skriva hem om.

Vad är bra i kväll då? Flera spelare gör riktigt fina insatser. Framför allt Carl-Johan Lerby som med mer istid ikväll ställer till enorma problem för Leksandsförsvaret i sina utflykter. Han gör det dessutom riktigt bra defensivt. Jag har dessutom flera plustecken för Rhett RakhshaniIlari Filppula och Robin Alvarez. Den senare tappar fortfarande alldeles för mycket puckar, men jobbar sanslöst hårt ikväll och får i varje fall med sig poäng. Rakhshani gör mycket bra även defensivt ikväll och ger dessutom Malmö ledningen.

Även ikväll gör Jens Olsson dessvärre en ganska blek insats men klart blekast i Malmö är så klart Nihlstorp som trots ett par riktigt fina räddningar står för två ruskiga tavlor vilket inte alls är på nivå. Det är trist för honom, han hade behövt få vinna en match åt laget istället för att komma in och avlasta och sedan bli utbytt till nästa match. Som det är nu är det orimligt stor klasskillnad mellan Nihlstorp och Alsenfelt. Nihlstorp är ändå en målvakt med oerhörd rutin och vinnarskalle, det ska inte alls vara en sådant enormt avstånd upp till Alsenfelt tycker jag.

Inte lönt att gråta över spilld mjölk trots allt, Leksands arbetsinsats är bra och eftersom Malmös inte var det i andra perioden är det någonstans bra att laget straffas och får svart på vitt att det inte håller i SHL. Men klart är att det kommer krävas en helt annan insats på torsdag mot Färjestad, även om de ligger nedanför Malmö i tabellen håller de en närmast astronomiskt mycket högre klass än Leksand när vi snackar skicklighetsnivå. Då kommer vi om inga sjukdomar eller skador kommer få se Alsenfelt mellan stolparna.

Seger mot vilt kämpande Leksand

Malmö inleder året med dubbelmöte mot Leksand och inledde också med en relativt odramatisk seger mot Leksand i första mötet. Malmö gör långt ifrån någon stor match, men genom att effektivt utnyttja några målchanser i första och andra perioden kunde laget på ett bekvämt sätt bärga tre poäng. Det ska poängteras att Leksand utan tvekan jobbar hårdast, men saknar skickligheten för att utnyttja detta. Malmö spelar upp framför allt defensiven allt eftersom matchen lider. I första är den nästan frapperande dålig stundtals, men Leksand kan inte göra mål och Oscar Alsenfelt gör det vi vant oss vid.

Förhoppningsvis tyckte publiken att det var en trevlig eftermiddag, när det för en gångs skull kom acceptabelt med folk. När Malmö låg på offensivt i första perioden var det mycket roligt att titta på. Publiken fick även se ett fortsatt fullständigt lysande boxplay samt ett powerplay som levererade igen. En hel del finurliga kombinationer och ett Malmö som när man kunde vänta sig en forcering av gästerna på slutet helt stängde butiken. Det som skulle blivit Leksandspress, blev istället Malmöpress under matchens sista minuter.

Av forwards och centrar tycker jag framför allt att Erik ForssellFredrik Händemark och Konstantin Komarek sticker ut lite extra ikväll. Även om det är en lagseger ikväll gjorde denna trio lite extra. Ingen är direkt dålig, men jag vill se mycket mer från Ilari Filppula.

Av backarna är vill jag plussa lite extra för Erik AnderssonStefan Warg och André Benoît. De tar rätt beslut vid rätt tidpunkt matchen igenom. Jens Olsson har en tyngre kväll och sätter laget i dåliga lägen vid ett antal tillfällen.

Returmatch imorgon och vilket med största sannolikhet är lagens sista möte denna säsong, Malmö har redan vunnit inbördes i och med kvällens seger. Frågan är hur poängfördelningen ska bli? Någonstans mellan 10-2 och 7-5 i Malmöfavör kommer det att landa. Jag tror att det kommer bli en ännu hårdare Leksandsanstormning i morgon. De kommer garanterat vilja ha en ledning att gå på. Malmö behöver vara där man var i slutet av kvällens match defensivt sätt och samtidigt på ett mycket mer brutalt sätt ta tillvara på de bjudningar Leksand ger. Ikväll var det oerhört snällt på den fronten, för bjudningar kommer och de kommer mycket oftare än mot lagen på övre halvan.