Malmö gick (nästan) rent mot bandyklubben 2016/2017

Den galna derbysäsongen slutade som den började under försäsongen, med en Malmöseger. Därmed gick Malmö rent så när som på den enda poäng bandyklubben fick trots allt. Oscar Alsenfelt tangerade dessutom det rekord i hållna nollor Fredrik Norrena har i SHL genom sin nionde nolla för säsongen. Det som känns tråkigt är så klart att det endast hade sålts 9303 biljetter, sanslöst dåligt naturligtvis och något som måste arbetas med. Bättre med mer folk, hellre 12.000 på läktaren med samma inkomst som med 9000 på plats tycker jag. Mer folk ger mer tryck ger mer energi åt laget.

Matchmässigt var det väl inget speciellt spännande derby, helt och hållet på grund av att Malmö inte på något sätt var tvingade att vinna. Något som däremot bandyklubben var och det gjorde också att det trots allt blev lite match i andra och tredje perioden. I första perioden var Malmö så överlägsna att det nästan blev pinsamt. Visserligen tycker jag nog att gästerna då lyckades hålla upp en acceptabel defensiv. Det skulle inte hålla och några av målen Malmö gör är så enkla att det inte får ske på nivån, inte förvånande att bandyklubben släpper in mest mål i serien. Då gör ändå Anders Lindbäck en lysande insats i mål.

Lukas Haudum gör det riktigt bra i frånvaro av Ilari Filppula, jag tycker att det är tydligt att det är en kille Malmö ska satsa på om det är möjligt. Rhett Rakhshani fortsätter att leverera liksom Robin Alvarez. Frederik Storm får visserligen inga poäng med sig idag, men är som en virvelvind där ute och han gav bandyförsvaret problem gång på gång. Defensivt är det inte klockrent, det bjuds på en hel del helt onödiga målchanser men jag skriver det på derbykontot. Det blir sällan som vanliga matcher och inte så ikväll heller, även om det var ganska lugnt. Riktigt roligt att iskalle Andreas Thuresson får göra ett mål idag, han spelar upp sig efter det för innan dess var han utan troligen isens sämste spelare. Hoppas att det ger honom en energiinjektion så att Malmö får ut mer av det fina spel Lars Bryggman och Fredrik Händemark står för i hans kedja.

Fem matcher kvar och Malmö kan bli sämst åtta om man skulle förlora samtliga. Givetvis kommer laget att göra vad man kan för att komma ikapp Skellefteå fem poäng före och därmed direktplats in i kvartsfinalen. Det kommer inte bli lätt, men om man fortsätter jobba hårt ska man åtminstone kunna ge det en ärlig kamp. Säsongen är redan en dundrande succé oavsett hur det går, Malmö har inte bara tagit ett utan två kliv så som jag ser det. Smolket är så klart den tråkiga publiktillströmningen, det känns inte als bra. Laget är värda MINST lika mycket publik som under förra säsongen.

Malmö tog säsongens första seger mot Växjö

Mycket mer än vad som bjöds ikväll gällande underhållning har jag svårt att komma på. Malmö gör en oerhört fin förstaperiod där förvisso Växjö känns väldigt mätta och oinspirerade. Ledningen kändes fullständigt motiverad och de flesta insåg nog att gästerna skulle komma ut på ett helt annat sätt i andra, vilket de gör. Men Malmös defensivarbete är fanstatiskt och lägena för Växjö är få, faktum är att det inte var förrän drygt fem minuter in i andra perioden innan Christopher Nihlstorp behöver göra ett större ingripande. Det är egentligen först i tredje perioden som Malmö inte riktigt orkar med att hålla uppe spelet. Växjös rejält mycket mer imponerande skicklighet börjar märkas. Misstag från Jens Olsson, Erik Andersson, Stefan Warg och André Benoît gjorde att stabiliteten kändes vacklande.

Därför kändes det inte alls ologiskt när 2-0 blev 2-2 på femton sekunder, Nihlstorp hade innan dess räddat bland annat friläge. Däremot trodde jag nog att det skulle bli tre poäng när Fredrik Händemark styr in 3-2 med drygt sex minuter kvar. Men lag som gått så löjligt bra som Växjö gjort under väldigt många matcher, får ofta massor av tur med sig vilket syntes vid kvitteringen. Nio sekunder kvar i spel sex mot fem gick pucken som en flipperkula innan den rasslade till bakom Nihlstorp. Sådant händer nästan aldrig lag på nedre halvan av tabellen, men väldigt ofta lag i topp och Växjö är tveklöst seriens bästa lag just nu. Jag tror nog att de även kommer bli det lag som till slut blir mästare i år.

Malmö blir hårt straffade i förlängningen, Rhett Rakhshani är på väg att bryta sig fri men blir fasthållen utan åtgärd. Sedan åker Frederik Storm på en ytterst tveksam utvisning för andra matchen i rad. Som lök på laxen går en klubba och Malmö spelar oerhört länge i spel 2 mot 4, men håller tätt. Malmö kompenseras med ett powerplay men spelar inget vidare där. Straffar tycker jag sällan är värda att nämna, men både Rakhshani och Benoît lägger lysande sådana ikväll samtidigt som Nihlstorp håller tätt. Ja, fantastiskt regisserad afton helt enkelt. Seger även om det bara blev två poäng är bra mot Växjö. Jag är säker på att alla på plats håller med, möjligen bortsett från de smålänningar som tagit sig ner.

Lars Bryggman, Noah Welsh och Nihlstorp gör stora insatser ikväll. Andreas Thuresson fortsatt kallare än isen, även i kväll drällde han med pucken i helt fel lägen. Synd, Malmö hade mått bra av en Thuresson i form. Nu haltar dessvärre den kedja han ingår i. Han är så klart inte värdelös, men vi ska förvänta oss mycket mer än vad han visar just nu. Många backmisstag i tredje perioden, men samtliga gjorde mer bra än dåligt trots allt. Misstagen tillskriver jag den skicklighet Växjö kan plocka fram när de känner för det.

Dessvärre verkar inte serieledarna vara något som imponerar i Malmö, just över 6000 sålda biljetter är inte något annat än pinsamt. Visst, derby på lördag men herregud serieledarna borde dra över 10.000 tycker jag. Det är förvisso inte bara Malmö, kvällens publiksiffror överlag var skrattretande. Apropå derbyt så kommer en insats lik dagens antagligen räcka till ännu en seger mot bandyklubben. Jag är dock ganska säker på att lillebror kommer göra precis allt för att inte åka på sin femte raka förlust mot Malmö denna säsong inklusive försäsong. De har dessutom spottat upp sig lite på slutet och inte varit fullt lika värdelösa som under stora delar av säsongen. Så visst kan det bli spännande på lördag, trots att det skiljer 33 poäng mellan lagen. Förhoppningsvis blir det en bra bit över 10.000 på läktarna i varje fall.

Bortaspecielisterna hade inga problem med Karlskrona

Det finns inte speciellt mycket att skriva om matchen, Malmö åker upp och hämtar sina tre poäng mot ett synnerligen mellanmjölkslikt Karlskrona. Malmös sjätte raka seger på bortais. Hade jag inte visst att matchen gick i Blekinge, kunde man sannerligen inte se det på isen. Karlskrona ägnade matchen åt kontringsspel medan Malmö stod för det mesta av det konstruktiva spelet. Lysande defensivt arbete av Malmö också, som vi börjat vänja oss vid. Riktigt kul att Nicklas Jadeland äntligen fick göra ett mål, ett mål som kändes ganska typiskt för den typen av spelare han är idag.

Jag tycker att Jens Olsson säljer sig synnerligen billigt på Karlskronas mål, men i övrigt gör han liksom resten av backarna en fin insats. En spelare har det ruskigt tufft idag, Nichlas Hardt jobbar, jobbar och jobbar men har det förtvivlat svårt med pucken. Jag hade verkligen unnat honom att få lite medstuds nu, hans jobb gör att han är värd det. Sen blir jag ganska irriterad på den fula ovana att tappa puck på offensiv blå som Andreas Thuresson lagt sig till med. Inte alls roligt att se, speciellt inte när chanserna oftast finns att spela pucken långt innan det sker. Oscar Alsenfelt är felfri, men ställs bara på ett par svårare utmaningar ikväll.

Är det bara jag som tycker att domarna höjt nivån betydligt? Kanske inte på den något billiga utvisningen på Frederik Storm men det tillåts väldigt mycket fasthållningar och fasthållningar av klubbor nu tycker jag. Det började inte ikväll, utan jag tycker mig ha sett den tendensen i en räcka av matcher nu? Eller är det bara som jag inbillar mig? Nå, hur det än är med det så ska det väl skrivas till lite inför det stundande slutspelet. Kvällens match påminde inte alls om slutspel förvisso, men det krävs nog lite mer skicklighet på isen för det. Hemmalaget var som sagt väldigt mycket mellanmjölk, i sina bästa stunder.

Riktigt tuff utmaning på torsdag mot serieledaren Växjö, ikväll vände de 0-2 till suddenseger mot Luleå. Jag ska inte säga att det kommer krävas en bättre insats av Malmö då, eftersom man spelade så pass lysande defensiv ikväll. Men jag tror att det kan behövas ändå, eftersom Växjö inte på något sätt går att jämföra med Karlskrona. Kvalitetsskillnaden är REJÄL om vi säger så. Förhoppningsvis kommer det mycket folk, trots derbyt som kommer på lördag. Rent hockeymässigt är det inget snack om att torsdagsmatchen är den som är mest intressant.

Tung forcering räckte inte, Brynäs fick sin seger till slut

Äntligen kom det lite folk till Malmö Arena igen och snacka om att de fick valuta för pengen. Visserligen tog inte Malmö de poäng man förtjänade, det berodde främst på att David Rautio överglänste Oscar Alsenfelt för kvällen. Det som är extra smolk för Malmö är så klart att straffen som avgör matchen var aningen tveksam. Vad som inte var tveksamt var den förstärkning som presenteras av Brynässpelaren. Den framkallade förhoppningsvis spykänslor för alla hockeyintresserade, vill man se sådan skit rekommenderar jag varmt fotboll. Faktum är att jag inte alls hade gnällt om det renderat några matchers avstängning. Men precis som i Frölundamatchen får Malmö helt enkelt skylla sig själva, med alla de chanser man skapade i tredje perioden ska man inte kunna kamma noll där. Men det hade kanske varit för mycket om Malmö vunnit samtliga möten med Brynäs under seriespelet, vad vet jag?

Matchen i sig var annars som sagt väldigt underhållande och med massor av ansikten. Tätt och chansfattigt i förstaperioden, hej baberiba och målchanser i vartannat byte i andra och en massiv Malmöpress i tredje. Trots att det blev noll poäng var det som sagt en härlig hockeymatch där känslorna svallade mot slutet. Det märks att det börjar dra ihop sig mot slutspel nu. Apropå slutspel kan man kanske misstänka att kvällens förlust mot just Brynäs definitivt gjorde klart att det inte blir direkt till kvartsfinal för Malmö. Visst, chansen finns kvar men sannolikheten mycket liten.

Man ser att denna tid på året är något en del längtat efter. Erik Forssell och Erik Andersson exempelvis som är så vana vid slutspel efter sina miljarder år i Skellefteå. Men även Robin Alvarez hade stor lekstuga ikväll och i tredje gjorde han lite som han ville med Brynäsförsvaret. En som man borde sett mer av är Andreas Thuresson som fortsatt känns obekväm stundtals. Roligare då att Lukas Haudum tydligt visar att han borde vara i startuppställningen för att stanna. Alsenfelt är inte dålig idag, men klart är att han med kvällens insats och de Christopher Nihlstorp också hade i veckan inte alls ska känna sig säker på start i nästa match. Visserligen bra, det behövs hård konkurrens även på den posten.

Nästa vecka väntar också tre matcher, då kommer absolut inte 3/9 poäng vara acceptabelt med tanke på vilka lag som står för motståndet. Skulle man falla mot Växjö, seriens bästa lag just nu, må det vara hänt. Men både Karlskrona och bandyklubben ska Malmö självfallet knäcka, hur det blir med den saken återstår att se.

Effektivt Malmö stal alla poäng i Jönköping

Om Malmö sist mot Frölunda gjorde sig förtjänta av en seger, kan jag inte ens med godaste vilja säga att man förtjänade tre poäng i kväll. HV71 spelade bättre i stort sett hela matchen, men främst i första perioden då man helt enkelt pissade på Malmö. De hade dock bara 2-1 med sig därifrån, vilket lätt kunde varit 4-0 utan att jag hade kunnat gnälla på det. Mot Frölunda skapade Malmö så många klara målchanser att man borde vunnit, enkelt. Idag skapar inte Malmö speciellt många målchanser, men får med sig sex mål. Inte dussinmål heller utan det var fina mål, så man tog verkligen tillvara på det lilla man bjöds på.

Det var farten Malmö saknade ikväll, hade man kunnat pumpa på lite bättre på isen hade nog matchen sett helt annorlunda ut. De få gånger Malmö skapade riktigt tryck i hemmalagets zon såg man också hur pass begränsad defensiv HV har. Istället fick Malmö förlita sig på att jobba hårt och försöka bryta HV:s spel vilket man lyckades ganska bra med i andra och tredje perioden. Likaså var Malmö fullständigt lysande i boxplay. 4 boxplay blev det ikväll med resultat 1-0 till Malmö, stort överbetyg på det. Samtidigt som man kanske inte spelar bländande powerplay, så får man ändå med sig 2-0 på två försök. Detta avgör matchen i Malmöfavör.

Gladast i kväll var nog ändå Christopher Nihlstorp som ÄNTLIGEN fick vinna en match åt Malmö igen och det utan att på något sätt glänsa. Det gjorde å andra sidan verkligen inte Fredrik Pettersson-Wentzel på andra sidan isen heller, så det behövdes ingen stor målvaktsmatch för den sakens skull. Kul ändå för Nihlstorp som kanske börjat fundera på om han är utsatt för en förbannelse eller något likande hokuspokus. Det var i stora drag ännu en laginsats dör offerviljan var hög, som när Rhett Rakhshani slängde sig för att täcka skott vid ställningen 6-3 med bara sekunder kvar. Trevlig signal att sända, inte minst från en spelare som honom.

Mina största plus i kväll går till Robin Alvarez, Stefan Warg, Noah Welsh och Erik Andersson. Det är egentligen ingen spelare som är anmärkningsvärt dålig, men det är lite för mycket missar i defensiven från Nils Andersson och André Benoît ikväll för att passa min smak. Jag skrev efter Frölunda att det skulle krävas en bättre insats ikväll för att ha chans på tre poäng, det hade jag uppenbarligen fel i. Men å andra sidan har jag mycket svårt att se hur insatser som den ikväll kommer inbringa trepoängare med tre måls marginal framöver. Dock väldigt trevligt när det händer och om några timmar minns ingen matchen, men resultatet finns kvar och är det som kommer gå till historien från kvällen.  Brynäs på lördag i Malmö, på finfin matinétid. Förhoppningsvis något som lockar folk till arenan. Det lutar mer och mer åt att det är ett slutspelslag vi ser framför oss när Malmö spelar.

Ingen har väl över huvud taget funderat på kval i år? Om det nu finns någon så pass negativ människa i världen kan jag meddela att från och med nu kan inte Malmö hamna i negativt kval, även om man förlorar resten av matcherna.

Medelmåttig nystart med domare som älskade rampljuset.

Återstarten blev en förvisso spännande men medelmåttig hockeymatch mellan två för kvällen svaga ishockeylag. Det var förvisso mycket vilja och jobb, men passningsspelet såg ut som. Nej jag ångrar mig, det fanns i det närmaste inget passningsspel. Puckar gick så fel stundtals att jag satt och undrade om det fanns någon osynlig spelare där pucken var på väg. Som extra salt i såren, har Malmö så vassa chanser att det inte bara kunde utan skulle varit stängt och avgjort efter två perioder. Att det stod 2-1 där berodde inte alls på att Frölunda försvarade sig bra, det berodde bara på att Malmö unnade sig att bränna en hel hoper helt öppna och klara lägen.

Det är väl ändå lite typiskt att ett lag som Frölunda vinner en match som denna, utan att vara förtjänta av det. Medan Malmö gör vad man kan för kvällen och kammar noll, speciellt drygt för Christopher Nihlstorp som gissningsvis inte ens minns hur det är att vinna en ishockeymatch. Han var fullständigt oskyldig till förlusten ikväll, de få chanser av hög kaliber han utsattes för tog han. I övrigt fick han helt enkelt inte bra hjälp nog. Vad det beror på lämnar jag dit hän, det vet jag nämligen inte. Det är väl detta som gör Frölunda till ett topplag och Malmö till ett mittenlag antar jag.

Visst, det var kanske inte rätt spelare som fick alla de heta lägena. Men SÅ heta lägen ska alla ishockeyspelare på nivån hänga, oavsett om man heter Ilari Filppula, Lars Bryggman eller Mathias Tjärnqvist. Men icke så och det kostade tre poäng ikväll. Domarna var rejält i fokus ikväll på ett mindre smickrande sätt, det fanns väl i stora drag ingen linje i deras bedömningar över huvud taget. Det drabbade båda lagen så det var inte matchavgörande och fungerade faktiskt som tändvätska på publiken som ironiskt reste sig upp och applåderade när Malmö fick sitt första powerplay. Roligt, välförtjänt men så klart bedrövlig reklam för rättskiparna. Irritationen var påtaglig, från båda bänkarna med full rätt, orimligt för nivån. Å andra sidan såg kanske en del hur obegriplig nivån var även under landslagsturneringen i förra veckan, det behövs fler bra domare och det snabbt.

Tufft spelschema in i mål nu och med denna dåliga start ser jag gärna att laget spottar upp sig rejält till den svåra bortamatchen på torsdag. Ännu hårdare jobb i defensiven och framför allt, försök att lägga puckarna så att de inte tar på knän, skridskor, en meter bakom eller en meter framför. Det underlättar för flytet.

Skellefteå utkrävde sin revansch

Malmös segersvit dog när man körde in i Skellefteås mur ikväll, därmed slutade de inbördes mötena 1-3 vilket är fullt rimligt. Den stora skillnaden mot igår var helt klart att Malmö inte hade några marginaler alls med sig ikväll, vilket inte känns orimligt. Malmö hade oerhört svårt att få till något flyt i passningsspelet under två perioder och när det väl började fungera ok i tredje var det alldeles för sent. Dessutom brändes heta chanser på löpande band i slutet av matchen. Segern för Skellefteå var ohotad till slut och när dessutom Oscar Alsenfelt spelar som en ”normal” målvakt räcker det inte mot lag av denna kalibern.

Det kändes som att Malmö brände sina resurser igår medan det tände Skellefteå. De vann mycket kamper runt Malmös mål, vilket de knappt gjorde en enda gång igår. Därmed var tre av fyra mål sådana som Malmös backar igår antagligen hade sett till att stoppa, ikväll blev Alsenfelt ensam kvar och ikväll var han inte övermänsklig.

Jag har stora plus på Ilari Filppula, igen. Han är fullständigt briljant just nu och det är riktigt tråkigt att hans passningsspel inte renderar i de poäng som hade varit rimligt. Rhett Rakhshani fortsätter att leverera, förhoppningsvis något han kan hålla i ända in i mål. Även Lukas Haudum är fantastiskt rolig att se, noll respekt för de betydligt mer namnkunniga i Skellefteå. Jag kan inte direkt såga någon i laget, övriga varierar så stort mellan hyggliga toppar och bråddjupa dalar att det gör det svårt tycker jag. Noah Welsh exempelvis, gör en hel del riktigt bra men samtidigt en hel del riktigt dåligt. I hans fall kan man då säga att han borde vara på en jämnhög nivå, jämfört med Carl-Johan Lerby exempelvis. Men det kändes som att laget som helhet drogs ner idag, räcker aldrig någonsin mot Skellefteå så klart.

Nu väntar ett uppehåll i drygt en vecka för landslagsspel. Nöten som väntar på andra sidan detta uppehåll är faktiskt betydligt svårare än Skellefteå. Då kommer Frölunda på besök, jag undrar om det är något som lockar publik till Malmö arena?

Det var en tung kväll även för Malmölaget en trappa ner, IK Pantern blev fullständigt massakrerade av BIK Karlskoga som vann med hela 8-1. Mycket av Panterns fina plusstatistik åts därmed upp, men de bör ta sig till slutspelsserien ändå tycker jag.

Femte raka när Alsenfelt höll sin åttonde nolla

Det blev en riktig lagseger när Malmö besegrade Skellefteå i första ronden av denna helgens dubbeldrabbning och därmed tog sin femte raka seger. Malmö hade marginalerna på sin sida och fick genom gott jobb hemmalaget att tänka på helt annat än att spela sitt spel. Det känns som slöseri med text att påpeka hur bra Oscar Alsenfelt var, med fullständigt lysande hjälp av sina utespelare som var etta på varje retur generellt sett. Men, åttonde hållna nollan är så klart löjligt bra och löjligt välförtjänt. Visserligen trillar två puckar in, men ett blev bortdömt och det andra kom efter avblåsning för Skellefteåutvisning. Inga domslut som behöver diskuteras faktiskt, men de hjälpte helt klart Malmö som dessutom kunde göra 2-0 där i trakterna.

Ingen spelare faller ur ramen ikväll, alla jobbar stenhårt och gör vad man kan om det förloras närkamper för att stoppa målchanser. Det var inte heller speciellt många superlägen för hemmalaget, trots ett vildsint tryck stundtals. Bland annat hade de en situation med närmare två minuter i Malmös zon under första perioden utan att skapa en enda hetare målchans. Godis för en som mig som gillar bra defensivt spel. Framåt är det så vasst man kan förvänta sig. Ett mål i powerplay och ett som var frukten av powerplay. Kul att Erik Forssell och Erik Andersson båda hamnade i poängprotokollet i sin gamla hemmaborg, båda gjorde dessutom riktigt fina insatser. Man måste så klart nämna Rhett Rakhshani, Frederik Storm och Lukas Haudum som alla får med sig två poäng av isen, unge Haudum får tid i powerplay och gör det mycket bra.

Av backarna gör Jens Olsson och den äldre Andersson helt lysande insatser, men ingen back faller igenom ikväll och alla bidrar med viktigt jobb genom matchen. Ilari Filppula måste också hyllas för jobbet han kanske inte är i Malmö för, det defensiva. Han gör flera viktiga ingripanden som dödar Skellefteås spel, mycket kul att se. Malmö hanterar dessutom ett spel tre mot fem fullständigt lysande, där var jag helt säker på att det skulle ringa men icke så.

Matchen i sig var dessutom väldigt underhållande, inte ful eller grinig (även om Jimmie Ericsson är grinig som standard som bekant). Även om Skellefteåanstuckna kanske inte håller med mig så tyckte jag att matchen var ren propaganda för sporten, men det kan å sin sida vara för att jag också är färgad på andra hållet. Jag är också ganska säker på att det kan bli en väldigt annorlunda matchbild imorgon. Ett taggat Skellefteå är inte ett roligt Skellefteå, så trepoängaren ikväll borde kunna ge Malmö ett visst lugn i morgon. Hur som helst hoppas jag att det kommer rejält med folk och att det blir bra tryck, det ger några extra procent så klart. Spelarna får nu tillfälle att mysa tillsammans på samma plan ner till Malmö. Mest mysigt för Malmö så klart.