Ny bortaskalp för Malmö i kvartsfinalen.

Malmö åker alltså upp till Växjö och kniper ännu en match, det hade jag inte ens vågat tro på i mina vildaste drömmar om jag ska vara ärlig. Ärlig ska jag också vara och säga att Malmö trots detta också gör sin klart svagaste match i denna serie hittills, men det räckte för att vinna. Första perioden är Malmö sådär ruskigt ”slutspelsbra” som innan, men sedan ser det inte riktigt lika imponerande ut. Skulle i och för sig kunna bero på att Växjö höjer sig rejält också så klart. Jag vill inte säga att Malmö hade tur med domsluten idag, men de var åtminstone inte helt emot dem som i hemmamatchen. I hemmamatchen hade domarna säkert hittat någon anledning att döma bort det mål Rhett Rakhshani gör, vilket inte var något att diskutera i övrigt.

Matchserien har varit ganska snäll hittills, lite tacklingar och småsnackigt men i övrigt snäll. Kanske var det därför Dennis Everberg tyckte att det var tufft att crosschecka Nils Andersson över halsen. Där borde så klart matchen avgjorts i och med att det blev matchstraff, men Malmö slarvade bort chansen att lägga in några puckar genom att dra på sig utvisning själva. Det blev mål, men det borde utnyttjats bättre givetvis. Men det kändes ändå på något sätt som att det var Malmös kväll, igen. Trots att det inte såg helt lysande ut hela tiden. Frederik Storm gör 1-0 med 69 sekunder kvar av första perioden. Christoffer Forsberg (av alla spelare) gör 3-1 med 28 sekunder kvar av andra perioden. En sådan kväll helt enkelt.

Dessutom kommer Christopher Nihlstorp in och gör en fullständigt lysande insats, vid flera tillfällen är det han som håller Malmö kvar i vinnarspåret. Det är också första matchen i serien där Malmös målvakt faktiskt satts på rejäla prov och inte bara ströchanser. Ska bli spännande att se hur man gör i burväktarfrågan på torsdag. Detta skulle kunna vara ett sådant tillfälle där tvåan kommer in och överträffar den klara ettan under slutspelet, hade inte varit första gången det händer i så fall. Så säker som Nihlstorp kändes ikväll har kan sällan gjort under de matcher han ståt under säsongen, bra kontroll och fin koll på returerna.

Om jag bortser från målskyttarna som givetvis var av yttersta vikt för kvällens seger tycker jag att Jens Olsson har en riktigt fin kväll. Då gör han ändå en del ganska dåliga ingripanden, men det positiva överväger och det klart. Däremot hade Erik Andersson en lite jobbigare kväll. Hans start på matchen kan ha varit hans sämsta byten under hela tiden i Malmö, sedan spelar han upp sig men åker på en misstänkt knäskada. Efter en lång frånvaro återkom han dock till matchen, så förhoppningsvis är det inga problem. Trots starten är han helt klart en spelare som behövs nu.

Nu vänder Malmö hem igen och har nu en chans att sätta en massiv press på Växjö, seger hemma och man har flera matchbollar. Det kommer troligen krävas en lite bättre insats än i kväll, jag tror inte att Växjö är sugna på att göra en så pass svag insats som senast i Malmö. Då krävdes det rejält flyt med domslut, eller uteblivna domslut, för att slå Malmö. En sådan insats räcker inte till seger en gång till, det vågar jag lova. Jag hoppas givetvis att Malmö är lika sugna som i söndags på att ge laget energi, speciellt som det lät på slutet i matchen (bortsett från de inkastade flaskorna förstås). Så ska det låta, alla som inte bär Malmötröja på isen ska känna ända in i märgen att de inte är välkomna.

Köp biljetter nu, så kör vi igen på torsdag: http://www.ticketmaster.se/event/malmo-redhawks-vaxjo-kvartsfinal-biljetter/456899

Matchserien kvitterad, Malmö fortsatt riktigt bra.

Ännu en härlig slutspelsmatch med Malmö inblandat och ÄNTLIGEN kom det i varje fall acceptabelt med folk på matchen. 9243 åskådare är inte bra, men som sagt acceptabelt. Publiken gjorde dessutom vad de kunde för att stötta sitt Malmö, åtminstone ända fram till slutet då det förekom lite onödiga grejer med inkastade flaskor och sådant. Inte snyggt, inte snyggt alls. Det roligaste med kvällens match var ändå att Malmö ännu en gång i denna serien var det bättre och stundtals klart bättre laget. Det verkar faktiskt som att slutspel passar truppen som handen i handsken. Malmö kunde och borde dessutom avgjort det hela under full tid och därmed haft 2-0 i matcher, men se så blev det inte. Bra lag har tur säger man, Växjö är ju ett bra lag och idag hade de oändligt med tur i avgörande lägen.

När 2-0 blev 2-1 fick Noah Welsh ett felskär och föll bakom egen kasse, vilket gav Växjö det utrymme de behövde. Vid 2-2 får Växjö lov att begå två solklara regelöverträdelser inom loppet av sekunder, vilket ger dem övertag och möjlighet att göra mål. Istället för powerplay för Malmö, kvitterat och det är så klart tungt för hemmalaget. Tyckte ändå inte att det märktes på Malmö, de bara körde på som om ingenting hänt. Tredje och sista gången Växjö har flyt är direkt i inledningen av förlängningen, pucken är inte blockerad vilket domaren däremot tror. Det är anledningen till att det mål Frederik Storm gör där inte blir mål. Sådant som händer så klart, men dock tur för Växjö.

Inte lönt att gnälla på domarna egentligen, det ser ut så här hela säsongen lång och det är bara att acceptera den något tveksamma nivån de håller. Vi får vara glada att några vill döma överhuvudtaget helt enkelt, däremot kan man så klart ha åsikter om det är vettigt att ha två huvuddomare på isen när det inte ser bättre ut än i Hockeyallsvenskan. Jag tycker det låter dyrt i förhållande till vad man får. För att avsluta diskussionen om domarna tänkte jag när Jens Olsson åkte på matchen första utvisning i andra perioden att det absolut inte kommer dömas efter den måttstocken matchen igenom och så blev det inte heller. Annars hade Malmö som sagt spelat powerplay istället för att Växjö gjort 2-2.

Om Malmö kan fortsätta spela som de gjort i de båda inledande matcherna och om de fortsatt kan ignorera det domarna gör eller inte gör, då är chansen fortsatt riktigt stor att skrälla. Malmö har varit det bättre laget och framför allt i den intensiva och fysiska delen av spelet är det stundtals klasskillnad. Kanske inte så märkligt i och för sig, Växjö är väl ett mer smånätt och lirande lag medan Malmö har ganska många intensiva och fysiska spelare.

Nu vänder serien åter till Växjö som helt säkert kommer försöka sig på en chockstart likt den i den första matchen, allt för att inte åka på ännu en hemmaförlust. Malmö ska bara fortsätta köra som hittills med skärpa i defensiven och snabba och vassa spelvändningar. Jag tänker att i en serie bäst av sju borde det flyt Växjö hade ikväll och det missflyt Malmö hade jämna ut sig, ska bli spännande att se om jag får rätt i det. Fortsättning följer i Växjö på tisdag och hemma i Malmö igen på torsdag. Jag tar för givet att det då blir ännu mer folk på plats än i kväll. In och köp biljett nu om ni inte redan gjort det. http://www.ticketmaster.se/search/?keyword=malm%C3%B6+redhawks

Malmö knep en match i Växjö direkt

Jag hade helt glömt hur fantastisk en riktig slutspelsmatch kan vara. När dessutom Malmö åker upp och plockar en seger i seriesegrarens borg är det inte mindre härligt. Växjö kom ut som Duracell-kaniner och rullade över Malmö inledningsvis, men utan att skapa så många heta lägen. De som skapades plockades blockades bort eller plockades av Oscar Alsenfelt. Sen är det helt plötsligt helt omvänt i andra perioden, faktum är att Växjö inte lyckas få ett enda skott på mål under denna period. Naturligtvis helt galet bra gjort av Malmö och lika dåligt av hemmalaget. Robin Alvarez ger fullt rättvist Malmö ledningen, men effektiviteten är inte lika hög som mot Luleå.

Malmö hade full kontroll på matchen även i tredje perioden, ända till slutminuterna. Lars Bryggman kunde och borde gjort 2-0 i tom kasse, istället blev det utvisning och kvittering i spel sex mot fyra med endast tio sekunder kvar. Kändes allt annat än rättvist, men gör man bara ett mål krävs det oerhört mycket att vinna ishockeymatcher. Inte minst mot seriesegraren med sina klasar av skickliga spelare. Malmö var ändå starkast i kväll och vinner helt rättvist i förlängningen, slutspelets superstar nummer ett Nicklas Hardt avgör i powerplay. Fredrik Händemark fick en assist på detmålet, skönt för honom eftersom han drog på sig den onödiga utvisning som ledde till kvitteringen.

Det var en ruskigt imponerande laginsats av Malmö ikväll, ruskigt! En taktiks triumf som var värd mer än två mål, men med en defensiv som i kväll räcker det. Malmö var helt enkelt bättre än Växjö totalt sätt i kväll, kanske inte så mycket men lite bättre på allt. OM Malmö kan fortsätta på ett liknade sätt kommer det absolut inte bli en walk in the park för Växjö, OM Malmö kan fortsätta som i kväll finns alla förutsättningar för en skräll.

Hela laget gör en oerhört stark insats i kväll som sagt, alla spelare köper sina roller till 100 % och ingen faller ur ramen. Visst, det tas en del onödiga utvisningar men det är svårt att undvika. Boxplay är däremot riktigt bra, vi ska ändå veta att Växjö inte direkt består av dussinlirare. Den stora, stora frågan nu är om Malmöborna behagar ställa upp för laget nu på söndag. Det var pinsamt i den match man spelade hemma mot Luleå, då gör ändå det fåtal som är på plats ett GRYMT jobb. Med dubbelt så många på samma nivå är det inte speciellt kul att komma till Malmö som motståndarlag, som det ska vara.

Skit i soffan på söndag, så slipper ni C More och deras ide att bryta mitt i sudden. Ja, det är helt korrekt att jag är besviken på deras produkt.

Biljetterna ni SKA köpa finns här: http://www.ticketmaster.se/event/malmo-redhawks-vaxjo-kvartsfinal-biljetter/456897

To be continued…

Halvtaskig insats gav biljett till kvartsfinalen

IF Malmö Redhawks är alltså klara för kvartsfinal, detta efter att ha åkt upp till Luleå och gjort en överlag ganska dålig match. Defensiven var lite hejsanhoppsan lite för ofta och utan den effektivitet man hade i första perioden hade det säkert inte gått. 2 skott, 2 mål under första tjugo minuterna som dessutom innebar att det stod 2-0 till Malmö. Detta tappade man, fullt logiskt eftersom Luleå lekte med laget där. Malmö höjer sig marginellt i andra och håller hyfsat jämna steg med hemmalaget, visserligen fortsatt hejåhå i defensiven. Tredje gör däremot Malmö ganska bra, då är det mer skärpt och det mål Luleå gör kändes inte rättvist där. Men Robin Alvarez hade ju ett manus som inte går av för hackor. När alla går och väntar på sudden, tänker han att han vill hem i tid och bara hänger upp trissan i krysset med 37 sekunder kvar. Nej, sett till hela matchen var det inte helt rättvist men där och då i tredje var det så.

Luleå fick ett tveksamt mål bortdömt, vilket fick hemmalagets tränare att gå fullständigt bananaz i intervjun efter matchen. Om ni minns Foppas sågning av Börje efter den avgörande finalen 94, tänk den och multiplicera med ca 1000. Kan dock förstå hans frustration, hans lag har just gått på sommarlov och han känner sig orättvist behandlad. Att Luleåspelaren ser till att Oscar Alsenfelt faller behöver inte diskuteras, bedömningen kan man kanske ha åsikter om och speciellt om man har sympatier för Luleå. Skönt för Malmö att få lite domslut med sig dock, det var väl ganska mycket si och så i hemmamatchen.

Det är åter igen kedjan med Nichlas Hardt, Erik Forssell och Frederik Storm som gör det bäst i Malmö offensivt, egentligen bara den kedjan som gör det bra över hela matchen. De fick spela galet mycket stundtals, så jag gissar att tränarna tyckte att de var en avgörande del i segern ikväll. Just Forssell är bäst i Malmö överlag i kväll, bra över hela isen. Nils Andersson gör ett ruskigt viktigt mål, hade han inte gjort det hade jag måst säga att han gjort en medioker insats ikväll. Han hade stundtals stora problem och verkade närmast skärrad, hoppas att det var en engångsföreteelse. Jag vill givetvis se mycket mer av Ilari Filppula och Rhett Rakhshani, det är ju NU de ska bidra och även om den senare hängde två i hemmamatchen har ingen av dem gjort några större intryck.

Nåväl, nu är åttondelsfinalen glömd och lagd till handlingarna. Man kan säga som så här, med ett spel som i kväll blir det snabbt respass i kvartsfinalen. Men jag tror inte att Malmö kommer spela som i kväll, det baserar jag på att laget sällan gjort två dåliga insatser på rad under säsongen. Samt givetvis att defensiven har varit mer eller mindre lysande och det tänker jag att man kommer visa igen. Från och med nu är man inte längre favoriter heller, vilket man så klart var mot Luleå. Nu blir det lite vila och finslipning innan det är på det igen. Kan Malmöborna vakna då, månde? Fan vet? Inte ens Luleå hade vaknat idag, trots en viktig match för hemmalaget var det mediokra 4459 åskådare på plats. Sanslöst. Nämnde jag för övrigt att Robin Alvarez är kung ikväll? ????

1-0 i matcher efter överkörning av Luleå

Jag hade förväntat mig en tät, tuff och jämn match i första matchen i bäst av tre. Den blev tät och tuff men ack så ojämn. Malmö var både en och två klasser bättre än Luleå idag och jag undrar om det inte var lagets bästa match för hela säsongen totalt sett. Det var oerhört få misstag och spelet var skärpt, intensivt och finurligt. Det blev så pass att Luleå började ta till riktiga griserier stundtals för att få stopp på Malmö och/eller för att få till en scenförändring. Ett par lägen i andra perioden, som Luleå dessutom kom undan med utan att få utvisning. Att Luleå till slut har färre tvåor än Malmö stämmer inte med vad som hände på isen, det är det inget snack om.

Hela laget gör rakt över en gedigen insats, fantastiskt på så många sätt att Mathias Tjärnqvist går in och gör sitt första mål för säsongen. Både snyggt och faktiskt även det matchvinnande målet. Frederik Storm och Nichlas Hardt är fantastiskt bra, den senare av den kröp verkligen under skinnet på Luleå. Han fick ta emot både en sinnessjukt ful slashing över benen och en lika sinnessjukt ful tackling som renderade matchstraff på Luleåspelaren, otroligt att Hardt fortfarande stod på benen efter matchen. Inget snack om att Luleå gick för att få bort honom ur matchen, han for nämligen fram som en stridsvagn på isen och tacklade så hela arenan skakade.

Arenan ja, 5510 sålda biljetter i den första slutspelsmatchen på 15 år är så klart så makalöst uselt att man egentligen skulle ta laget och hela arenan och flytta till en värdigare stad. Att någon melodifestival skulle vara en anledning köper jag över huvud taget inte, är man idrottsintresserad går man på finalspel och därmed punkt. Det ska dock sägas att de som verkligen var på plats gjorde ett lysande jobb. Det lät som minst 8000 pers och sittplats var med och drog igång det hela, fantastiskt skönt att se och höra. Stämningen var underbar, men jag kan inte hjälpa att fundera på hur det varit med de där 8000 på plats.

6-1 är stora siffror, men det spelar ingen roll på måndag. Det står 1-0 i matcher, Malmö har matchboll och den ska också slås in. Någon målskillnad finns inte att ta hänsyn till. Däremot var det så klart bra att så många fick nätkänning, de lär åtminstone vara sugna på mer. Sparkapital i Robin Alvarez och Ilari Filppula som gick poänglösa av banan och så även samtliga backar förutom Erik Andersson. Dragningen Rhett Rakhshani bjuder åldermannen Jan Sandström på är också värd att minnas, om man inte är just nämnde Sandström så klart. Han lär drömma mardrömmar om den resten av sitt liv. Det blir fler matcher i Malmö denna säsong alltså, biljetter till fortsättningen släpps vid midnatt. Frågan är om det blir mot Luleå igen eller om det blir kvartsfinal, oavsett hoppas jag verkligen att det blir flera tusen fler än i kväll på plats.

Serien avslutades med seger

Malmö fick äntligen slut på blödningen i seriespelets absolut sista match, en betydelselös sådan gällande placering. Därmed blev det ganska myspysigt och stundtals hej baberiba i defensiven från båda lagen. Jag tycker ändå att första perioden till viss del höll ”normal” klass stundtals, där också Malmö täckte mycket skott som jag gärna vill se. De andra två perioderna blev mer och mer försiktiga, antagligen började spelare medvetet eller undermedvetet tänka på det som kommer till helgen.

Det allra bästa var att många av de som saknats på senare tid var tillbaka och det syntes givetvis på isen där kvalitén skruvades upp något trots avsaknaden av betydelse. Speciellt roligt var det att se kedjan med Nichlas Hardt, Erik Forssell och Frederik Storm som testade Växjö gång på gång och kunde producerat mer än de två mål de gör. Effektivare var då Andreas Thuresson, Fredrik Händemark och Lars Bryggman som låg bakom de andra tre. Framförallt känns det väldigt viktigt att Thuresson får göra tre poäng varav ett mål, han har sannerligen haft en lång och mörk svacka. Frågan är om kvällen hjälpte honom ur den? Det får vi snart nog reda på.

Det blev en mycket svår kväll för Cristopher Nihlstorp i kassen, inte alltid den bästa hjälpen och ganska svåra lägen. Men jag tycker att han hanterar det riktigt bra och han gör några helt avgörande räddningar, svårt att begära mer en kväll som denna. Jag har ingen spelare som utmärker sig på något speciellt negativt sätt, men jag tycker att Stefan Warg syndat aningen mycket på slutet. Han är bäst när han spelar enkelt och det tänker jag att han kommer göra nu när det vankas slutspel.

Slutspel ja, det är nästan så att jag inte ens kan dra mig till minnes att Malmö någonsin varit där. Så längesedan är det. Men nu blir det så, åttondelsfinal i bäst av tre matcher och för motståndet kommer Luleå stå. Det blir en tuff serie utan tvekan, men det känns ändå mindre jobbigt än vad det hade gjort mot ett ruskigt formtoppat Djurgården. Skellefteå såg till att Malmö slapp dem med bara två och en halv minut kvar av den matchen. Första matchen är på lördag 18:00, det ska bli oerhört spännande att se vad Malmö kan göra i den typen av match. Några sådana har det inte varit tal om denna säsong på grund av att man mest hela serien legat bra till.

Oavsett hur det går måste vi ändå hylla laget och klubben som sannerligen tagit ett kliv till, kan man fortsätta på den vägen bör framtiden kunna se trevlig ut. Det enda och i och för sig inte så lilla smolket i glädjebägaren är den nära nog usla publiktillströmningen. Jag hoppas verkligen att Malmö visar sig från en bättre sida på lördagskväll.

Måste erkänna att jag även sneglade på den tredje matchen i den Hockeyallsvenska finalen mellan Mora och BIK Karlskoga. Det blev en ny Mora seger och därmed får vi en ”drömmatchning” i kvalet till SHL. Mora ska nämligen ta sig an Leksand, herregud vilken holmgång det kan bli.

Bättre spel, tunt lag och ny torsk

Det blev alltså en fjärde raka förlust för Malmö i sista hemmamatchen för serien. Men man gör sin bästa match av dessa fyra, inte minst med tanke på hur många viktiga spelare som saknades. Precis som i förra matchen var det en hel hoper juniorer som fick köra och de gjorde det helt ok. Körde så mycket de orkade även om det också förekom enkla juniormisstag, helt i sin ordning givetvis. Robin Alvarez var tillbaka och var lysande. Han utgick och spelade inte tredje perioden och det märktes tydligt. Även Frederik Storm och Ilari Filppula gör fina och betydelsefulla insatser framåt. Defensivt var det inte en match av den klass vi vant oss vid, vilket kanske inte är så märkligt med tanke på frånvaron. Jag tycker att André Benoît och Carl-Johan Lerby är bäst bakåt ikväll. Precis som i förra matchen tycker jag att Oscar Eklind gör det bäst av de juniorer som inte spelar regelbundet.

Det är inte bra att förlora så mycket nu just innan slutspelet, men å andra sidan är det inte heller rimligt att Malmö skall kunna pressa Färjestad med den laguppställning man kommer till spel med ikväll. Nu gör man det ändå riktigt bra i två perioder, sedan är krutet slut och dessutom försvann kvällens bästa offensiva hot.

Det skulle inte alls förvåna mig om det blir Djurgården som kommer stå för motståndet i åttondelsfinalen, eftersom det är Malmös absoluta mardrömsmotståndare. Murphys lag säger att det blir så och inför sista omgången är det också de facto så. Ska Malmö ha någon som helst chans i en sådan matchserie kommer man behöva få tillbaka näst intill samtliga spelare. Magnus Häggström är definitivt borta, men han har svårt att ta plats ändå. Men Erik Andersson, Nils Andersson, Rhett Rakhshani, Fredrik Händemark och Nichlas Hardt kommer behövas. Allra helst också Konstantin Komarek som vi vet kan göra skillnad ute på isen.

Vad Malmö också kommer behöva är publik som kan göra skillnad, ikväll var det så patetisk publiksiffra att jag inte ens vill skriva den. Jag har skrivit förr att jag hoppas att Malmöborna ska vakna, men det har aldrig hänt denna säsongen så jag vågar inte ens tro att det blir så inför stadens första slutspelsmatch i ishockey sedan Digerdöden. Skulle jag få fel, kommer det absolut kunna vara det som ger laget den där extra procent man behöver för att välta Djurgården eller vilket lag det nu blir till slut. Om vi förutsätter att man kan spela med någorlunda ordinarie lag åtminstone, kvällens uppställning räcker inte i ett slutspel.

Tredje raka förlusten bärgad

Tredje raka förlusten inkasserad efter att Malmö ikväll blev nollade av Djurgården. Malmö gör en bättre insats än i går, men det fungerade ändå inte speciellt bra ikväll. Defensivt gör ändå Malmö en ganska bra match. Man kunde tänka sig att ett desperat Djurgården som var helt tvungna att vinna skulle mata på duktigt, men så blev det inte riktigt. Det dröjde nästan en halvtimme innan Oscar Alsenfelt ställdes på något större prov av hemmalaget. Däremot såg det otroligt obekvämt ut offensivt, så klart tog det för kvällen väl åderlåtna laget sin roll här. Erik Andersson, Nils Andersson, Robin Alvarez och Magnus Häggström hade för dagen försvunnit ur laget.

Jag tycker ändå att de ungdomar som fick fylla ut gjorde helt ok insatser, även om jag gärna hade sett att de visat upp sig ÄNNU mer. Måns Hansson och Oscar Eklind debuterade i A-laget, Martin Fehervary och Marcus Sylvegård har varit med förr liksom de mer bofasta Lukas Haudum och Carl-Johan Lerby. Med lite mer medstuds och flyt kunde Malmö absolut gjort några kassar och sett till matchen jämfört med igår var laget absolut mer värda poäng ikväll än vad man var igår. Med Alsenfelt mått mätt hade han bedrövliga siffror, men det hade varit svårt för honom att göra något på målen. Det var tillfälligheter och mindre lysande jobb av försvaret framför honom som gjorde att han fick släppa fyra.

Jag hoppas verkligen att Malmö kan komma tillbaka igen, annars kan det bli så att det roliga tar slut innan det ens hunnit bli roligt. Tre raka förluster är inte speciellt meriterande så här tätt inpå slutspelet, jämför exempel med Karlskrona som fullständigt mosade Skellefteå idag. Förhoppningsvis kan Malmö slicka såren och bli lite förbannade lagom till matchen mot Färjestad på tisdag, säsongens sista hemmamatch i grundserien mot ett lag som hållit TRE raka nollor. Det blir något att bita i på allvar.

Idag har jag lite extra plus på Frederik Storm, Nichlas Hardt och Lerby. De två förra ingick i kvällens bästa kedja och Lerby hade mycket godis för sig även om han blandade med ruskiga misstag, men det var betydligt mer plus än minus till slut. Jag har faktiskt bara en spelare som har mer minus än plus och det var Andreas Thuresson. Där måste något börja hända, den där svackan är nu skrämmande lång. Frågorna hopar sig alltså, men till skillnad från så många säsonger de senaste tio åren är det i år väldigt angenäma frågor trots allt. Ovant.

Bedrövligt Malmö stal en poäng av Djurgården

Vi hade nog alla tagit för givet att Malmö skulle göra en bättre match än den bleka insatsen senast mot Örebro. Tji fick vi, Malmö gjorde en otroligt nog ÄNNU sämre insats ikväll. Det var ingen fart, förutom enstaka individuella utflykter, ingen skärpa och vad värre var en bedrövlig defensiv. Ska man säga något positivt får det vara att Christopher Nihlstorp gör en bra insats, Malmö kan tacka honom för den ynka poäng man tar, och att Malmö på något sätt gör två mål. Väl i övertiden kunde man anta att gästerna snabbt skulle avgöra det hela och så blev det. Fullständigt rättvist, att Malmö tar poäng var verkligen inte rättvist.

En normalt så stabil kille som Erik Andersson gör en otroligt blek match, antagligen hans sämsta insats på hela säsongen. Andreas Thuresson kommer inte ur sin svacka och är fortsatt kallare än isen matchen spelas på. Rhett Rakhshani som varit så bra ett långt tag gör en helt slätstruken insats. Till och med Erik Forssell var dålig ikväll.

Som sagt var Nihlstorp riktigt bra, även om jag har svårt för när han ska gå ut långt och lämnar hela målet öppet. Å andra sidan ger det väl lite spänning. Även Stefan Warg tycker jag gör en riktigt bra match. I övrigt var det inte mycket att skriva hem om, lite individuella grejer här och var men ingen laginsats att minnas längre än nu. Förstår att Peter Andersson för andra matchen i rad var lack, inte speciellt ofta som ett helt lag viker ner sig som en schweizisk armékniv. Inte det sätt jag tänker mig att man växlar upp för slutspel direkt. Nu är det två värdelösa insatser på rad, minst en för mycket.

Vem hade förresten trott att seriens bästa powerplaylag skulle spela nästan två minuter i fem mot tre utan att skapa något av större värde, ofattbart uselt. Djurgården har inte rosat marknaden med sitt powerplay under säsongen, men gör naturligtvis mål i sitt fem mot tre så som man ska göra. Nej det här var under all kritik och kommer man inte upp bättre i morgon lär det handla om kross från Djurgårdens sida.

Tung kväll även för IK Pantern som skulle spela sig till bästa möjliga förutsättningar i slutspelsserien genom att slå jättejumbon Södertälje. Så blev det inte och SSK kunde bärga sin blott trettonde seger för säsongen, bra avslutning inför sitt kval för att behålla sin plats i Hockeyallsvenskan för dem. Mycket svagt av Pantern å andra sidan som därmed blev snuvade på flest extrapoäng in i slutspelsserien av nykomlingen Västervik. Bedrövlig hockeykväll för Malmöhockeyn helt enkelt.

Äckligt disciplinerat Örebro slog segt Malmö

Malmö kom inte upp i nivå ikväll och kunde därmed inte sätta press på Skellefteå ovanför strecket. Örebro däremot som varit nära nog helt värdelösa under en längre tid kommer upp rejält, framför allt defensivt. Med ett gammalt 90-talsuttryck skulle jag vilja kalla dem äckligt disciplinerade ikväll. Med den lugna och avslappnade inställning Malmö körde med blev det nära nog omöjligt att få till de målchanser man borde skapat. Det var lite individuella grejer av exempelvis Frederik Storm som vid några tillfällen åkte åttor med Örebroförsvaret, men utan utdelning. Även Nicklas Jadeland hade en genomåkning där han lade pucken i underdelen av ribban och ut. Ilari Filppula hade också en puck i virket, så nog skapade Malmö en del heta chanser. Men om man inte ger allt blir det svårt mot ett panikdesperat lag som Örebro, segern i kväll gav dem välbehövlig marginal ner till kvalstrecket. Faktum är att jag tror att de räddade sitt SHL-kontrakt ikväll, har mycket svårt att se Leksand plocka in nio poäng och 19 minusmål på fyra matcher.

Rhett Rakhshani gör sin vana trogen på slutet en bra insats och givetvis Oscar Alsenfelt som har ett par riktigt galna räddningar. Noah Welsh kommer dock inte upp i den nivå vi ska vänta oss ikväll. Men Malmö förlorar som ett lag, de är helt enkelt inte tillräckligt bra och alldeles för omständliga. Det märks inte minst när de får flera powerplay i andra perioden och inte gör mer än ett mål, där borde matchen avgjorts faktiskt. Allra bäst i kväll är tveklöst publiken i Örebro, som trots att laget gjort en usel säsong är där och ger energi. Fantastiskt att se och höra, det blir jag avundsjuk på.

En fråga jag har efter matchen är hur pass illa den axel Robin Alvarez fick i huvudet tog? Den renderade inte i någon utvisning men med tanke på hur det fungerar kan det nog bli en fråga för disciplinnämnden imorgon. Hoppas verkligen inte att Alvarez åkte på någon hjärnskakning, laget behöver honom nu när det snart vankas slutspel.

Malmö har chans till snabb revansch mot Djurgården hemma på fredag. Även då blir det nog ett desperat motståndarlag att vänta. Ikväll krigade de till sig 2 poäng mot ett bra Växjö, detta innebär att det bara är 2 poäng upp till slutspelsplats för stockholmarna. Den platsen kommer de kriga till sista blodsdroppen för. Frågan är om ett redan slutspelsklart Malmö kan uppbringa tillräckligt mycket energi för att slå det? Blir intressant att se både på fredag och returen uppe i Stockholm på lördag hur det blir med den saken.