Dags att stänga säsongen 2015/2016

Malmö beger sig till Linköping för att avsluta denna lyckade debutsäsong. Det har blåst vindar under året. Dels på grund av längre svackor och dels på grund av orimliga krav från vissa håll på en till stora delar Hockeyallsvensk trupp. Malmö klarade ändå målsättningen med god marginal, vilket får sägas vara en styrka. Det florerar rykten på alla möjliga håll. En hel del tyder på att Björn Hellkvist gör sin sista match som huvudtränare imorgon. Han har gjort ett nära nog fantastiskt jobb med klubben sedan han kom. Klubben har på isen gått från ett ganska dysfunktionellt lag, till ett lag som håller sig kvar i SHL. Detta utan speciellt många spektakulära värvningar eller miljonregn, en bedrift som jag inte kan påminna mig någonsin hänt i Malmö.

Det ryktas att lagkapten Henrik Hetta lämnar för större utmaningar. Ett tråkigt tapp i så fall, men antagligen inte speciellt svårersatt på isen åtminstone. Ett rykte in i klubben är Nichlas Hardt från just Linköping. En återkomst i så fall och samtidigt en klar uppgradering av just Hetta, åtminstone på pappret. Han var dessutom en stor publikfavorit i Malmö och kommer garanterat välkomnas med öppna armar av supporters om det skulle bli så. Men först tränarfrågan, något som måste lösas OMGÅENDE. Att värva spelare utan en klar huvudtränare är ruskigt svårt, här måste klubben agera så fort det bara är möjligt. Helst ska det vara klart inom en vecka. Vem det än blir ska alltså genomföra den svåra andrasäsongen. Jag kan inte hjälpa att känna en liten gnagande oro. Det får bara inte bli en u-sväng tillbaka till det Malmö var innan Hellkvist, det känns som en returbiljett rakt ner i Hockeyallsvenskan. Men först ska det spelas en match imorgon som sagt.

Malmö kommer åka upp till Linköping med ett, osannolikt nog, ännu mer decimerat lag än det man ställde upp mot Rögle med. Idag tränade alltså 13 A-lagspelare inför matchen och det är inte osannolikt att det är just dessa som åker upp. De som varit uppe från J20 kommer INTE vara med, de ska spela slutspel och det smäller högre än en betydelselös säsongsavslutning givetvis. Istället tar man troligen med sig några J18-killar för att fylla ut lite. Som ni förstår tyder INGENTING på Malmöseger imorgon. Något som antagligen kommer innebära att bandyklubben får paradgata fram till ”bästa Skånelag 2015/2016”. Vad jag vill se är att man inte viker ner sig, utan gör det bästa av situationen. För vissa blir det sista natten med gänget, ingen nämnd och ingen glömd.

Tröttheten lös igenom när Malmö föll på straffar

Fullsatt derby som sista hemmamatch med utsålda läktare, vilket lysande tillfälle att avtacka en kille som ställt upp utan att gnälla. Jag syftar så klart på Pontus Sjögren som inte spelat mycket under de två senaste säsongerna som fick starta, hans blott tredje match med Malmö för säsongen. Stort av lagledningen att ge honom möjligheten att en sista gång få spela för den publik som i fem år varit hans hemmapublik.

Efter gårdagens förlust var den mest markanta skillnaden, förutom Sjögren i mål, att Nicklas Jadeland var åter i truppen. Annars samma sjuk- och skadefrånvaro som innan dessvärre. Om det berodde på detta eller inte att bortalaget gör en bättre inledningsperiod och också tog ledningen låter jag vara osagt. Men det är inget snack om att det märktes tydligt att vissa spelare får och har fått spela lite för mycket i Malmö på senare tid.

Mål betyder ganska mycket för ishockeylag, vilket syns tydligt i andra perioden. Så fort Malmö fått göra mål lyfte sig hela laget betydligt. Men till skillnad från matchen igår gör bortalaget mer mål, annars är det ganska likt. Bortalaget gör en bra förstaperiod med en ganska dålig period därefter.

Min känsla var ändå att flera spelare i Malmö var ganska trötta. Lite märkliga beslut förekommer på isen som stundtals ger gästerna helt onödiga lägen. Med tanke på detta och avsaknaden av i det närmaste ett halvt lag tycker jag att Malmö ändå kan vara nöjda med sin insats. Ingen kan veta hur det hade gått om man sluppit dessa hål i uppställningen, men jag gissar att man då plockat tre poäng. Kanske inte enkelt, men slitaget på vissa spelare hade blivit mer mänskligt under senaste veckan.

Mest imponerande i matchen tycker jag är att Malmö överlever i tre mot fyra under förlängningen. Här gör Jeremias AugustinOliver Bohm och Kim Rosdahl ett oerhört fint jobb. Att falla på straffar känns någonstans logiskt ändå, bortalaget kändes lite farligare vilket de också borde vara med förutsättningarna som gällde. Nu kommer det avgöras i sista matchen vilket lag som är bäst i Skåne, med fördel för bandyklubben från Ängelholm som har Karlskrona hemma.


Bäst i Malmö

*** Magnus Häggström – Magnus gjorde en riktigt fin match, han hade kanske fått fler poäng med sig om han spelat i en något spetsigare kedja ikväll. Bra både framåt och bakåt. Tycker att han är värd betyget trots bränd straff.

** Nils Andersson – Sett över hela matchen en av isens största aktörer, som vanligt måste jag säga.

* Pontus Sjögren –  I sin sista match för Malmö i Malmö gör han sin bästa match för säsongen. Visst får han ta på sig minst ett av bortalagets mål, men han gör också helt avgörande räddningar. Bra för att ha stått och tittat en hel säsong.

Enkel seger för Rögle i första derbyt

När även Nicklas Jadeland försvann, fick 17-årige Casper Andersson chansen att fylla på underifrån. Sedan tidigare fanns som bekant en hel hoper juniorer i A-laget som fortsatt var med. Frågan var hur pass mycket den ofrivilliga föryngringen skulle betyda ute på isen. Förutsättningarna i övrigt var utsålda läktare, trots att matchen i sig egentligen var betydelselös. Även om ett Skånederby aldrig är betydelselöst för de flesta av de inblandade.

Men känslorna som då och då visade sig under matchens första period kändes mer som ett spel än på allvar. Det var förvisso en ganska kul period att titta på, men den känslan förtas aningen av en klantigt hanterad situation när Malmö kvitterar men får målet bortdömt. Situationen kan, som jag ser det, bara innebära mål för Malmö eller utvisning för Rögle. Istället blir det boxplay för Malmö när man drar på sig ett lagstraff, gissningsvis på grund av nyss nämnda bedömning.

Om det efter första perioden kändes synnerligen omotiverat med en hemmaledning var den desto mer motiverad efter två perioder. Allt det Malmö hade under första saknade man i andra. Dessutom kändes det lite som att orutinen tog överhanden för de ungdomar som spelade, misstagen blev fler och tydligare. Malmö kändes överlag trötta i mittperioden och hemmalaget dominerade tydligt. För tydligt för att jag ska kunna vara nöjd.

Hemmalaget skapar knappt något under tredje perioden, men vinner den ändå med 2-1. Ett av målen i tom bur, efter misstänkt offside. Ikväll kan man ändå säga att det var rejäl soppatorsk för Malmö. Kanske inte helt oväntat, om än underkänt i just ett derby. Men med så galet mycket frånvaro mot ett i det närmaste fulltaligt Rögle hade man nog behövt en ledning att gå på för att kunna utmana rejält.

Frågan jag måste ställa mig nu är om något förändras inför morgondagen? Får inte Malmö tillbaka någon eller några spelare känns det som en tung uppgift. Matchen imorgon kommer sannolikt avgöra vilket lag som är bäst i Skåne. Malmö behöver antagligen vinna matchen för att plocka den utmärkelsen. Jonas Gunnarsson behöver dessutom göra en betydligt bättre insats än vad han gjorde ikväll.


Bäst i Malmö

*** Nils Andersson – Fick spela sjukt mycket och stod bakom mycket av det som hände framåt, igen. Vissa mindre bra ingripande defensivt, men det positiva övervägde.

** Jens Olsson – Gjorde målet och spelade även han galet mycket, i stort sett kan man säga att han och Nils Andersson spelade halva matchen.

* Oliver Bohm – Han får sällan beröm, men jag tycker att han i kväll står för en gedigen insats och följde dessutom med upp i anfall när energin i laget tröt.

Derby är alltid derby

Säsongens blott tredje Skånederby väntar under fredagskvällen uppe i Ängelholm. Hittills har lagen delat på poängen, men i ärlighetens namn borde Malmö vunnit även det första derbyt. Där tappade man 2-0  till 2-3 och var ganska ineffektiva. Hemmamötet vann Malmö med 3-1, vilket var i underkant men klart rättvist. Sedan dess har Malmö blivit ett betydligt bättre ishockeylag, men även bandyklubben har gått ganska bra denna debutsäsong. Beroende på hur det går för MODO ikväll kan även Rögle vara klara för fortsatt SHL-spel när pucken släpps imorgon.

Dessvärre är frånvarolistan hos Malmö fortsatt diger och jag läser om att Nils Andersson försvunnit i sjukdom sedan igår, ett oerhört tungt tapp om han inte kan spela. Med tanke på vad ett derby vanligtvis kräver, med tanke på läktartryck och tempo, känns Malmö absolut inte som favoriter i mötet imorgon. Förhoppningsvis kan man kanske få tillbaka någan av de som saknades igår. Men det är på isen det avgörs till slut och det är inte omöjligt att de juniorer som får fylla upp är EXTRA tända mot just bandyklubben. Troligen mer än ordinarie A-lagsspelare kan man misstänka. Ibland är det bra och ibland blir det övertändning med onödiga utvisningar som resultat.

Hur som helst är det riktigt roligt att två av tre återstående matcher är derby, det ger någon form av nerv och prestige i annars ganska meningslösa matcher. För många på läktaren är matcherna de viktigaste av alla att vinna. Vinner man derbymatcherna, är andra förluster förlåtna. Jag tror därför att det kommer vara bra tryck både i Ängelholm i morgon och i Malmö på lördag. I Malmö är det i det närmaste slutsålt, också det oerhört roligt givetvis. En fullsatt Malmö Arena är en mäktig och oerhört rolig upplevelse.

Malmö tog sista chansen att slå Brynäs

Från juniorlaget plockade Malmö ikväll upp Carl-Johan LerbyMalte SjögrenDavid Sätmark och Mattias Elfström för att få fullt lag. Andreas Thuresson kunde visserligen göra comeback medan tunga pjäser som Stefan WargErik AnderssonPeter Mueller och Björn Svensson försvunnit sedan förra matchen mot Karlskrona. Kraftigt manfall och endast äran att spela för kunde väl bara betyda en sak, speciellt med tanke på att Brynäs fortsatt har möjlighet att nå en placering bland de sex främsta lagen?

Riktigt så enkelt fungerar dock inte ishockey som de flesta känner till. Men jag tror faktiskt inte ens att de mest optimistiska hade förväntat sig att Malmö skulle komma ut och köra över Brynäs under första perioden, vilket man gjorde. Bra och gediget spel där man i stort sett inte bjöd på någonting, samtidigt som man gjorde mål på allt. 6 skott på mål och 3 i mål, som sagt brukar det jämna ut sig över en säsong med tanke på ineffektiviteten som plågat laget under stora delar av säsongen.

Jag tror att det var Leif Boork som sa att det svåraste som finns i ishockey är att ha ledningen med 3-0, därför passade Malmö på att göra även 4-0. Men med ganska stor tydlighet är 4-0 ännu svårare ledning, för inom loppet av drygt fyra minuter gick Brynäs upp till 3-4 när det såg ut som att hemmalaget redan funderade på kommande derbyn. Det går aldrig att mysa ner sig i ishockey, då smäller det obönhörligen.

De flesta hade säkert förväntat sig en rejäl forcering från gästerna under den avslutade perioden. Men Malmö visar upp ett gediget försvarsarbete och de få lägen som skapas beror på tillfälligheter. Inte ens när Brynäs plockar målvakten OCH får ett friläge kan man kvittera. Istället stänger Kent McDonell tillställningen när han lägger pucken i tom bur. Malmö utan något att spela för slår Brynäs för första gången under säsongen. Ingen jättematch på något sätt, mycket på grund av en ganska slätstruken insats från gästerna. Segern var klart rättvis.


Bäst i Malmö

*** Nils Andersson – Det kändes som att han var överallt, hela tiden. En ruskigt fin insats från den yngre Andersson, både defensivt och offensivt.

** Andreas Thuresson – Gör vad han skall och två mål talar sitt tydliga språk, viktigt att han var tillbaka idag med det stora frånfället i uppställningen.

* Mathias Tjärnqvist – Den gamle har gått från klarhet till klarhet på slutet och gör ett kanonjobb över hela isen ikväll.