Medelmåttig nystart med domare som älskade rampljuset.

Återstarten blev en förvisso spännande men medelmåttig hockeymatch mellan två för kvällen svaga ishockeylag. Det var förvisso mycket vilja och jobb, men passningsspelet såg ut som. Nej jag ångrar mig, det fanns i det närmaste inget passningsspel. Puckar gick så fel stundtals att jag satt och undrade om det fanns någon osynlig spelare där pucken var på väg. Som extra salt i såren, har Malmö så vassa chanser att det inte bara kunde utan skulle varit stängt och avgjort efter två perioder. Att det stod 2-1 där berodde inte alls på att Frölunda försvarade sig bra, det berodde bara på att Malmö unnade sig att bränna en hel hoper helt öppna och klara lägen.

Det är väl ändå lite typiskt att ett lag som Frölunda vinner en match som denna, utan att vara förtjänta av det. Medan Malmö gör vad man kan för kvällen och kammar noll, speciellt drygt för Christopher Nihlstorp som gissningsvis inte ens minns hur det är att vinna en ishockeymatch. Han var fullständigt oskyldig till förlusten ikväll, de få chanser av hög kaliber han utsattes för tog han. I övrigt fick han helt enkelt inte bra hjälp nog. Vad det beror på lämnar jag dit hän, det vet jag nämligen inte. Det är väl detta som gör Frölunda till ett topplag och Malmö till ett mittenlag antar jag.

Visst, det var kanske inte rätt spelare som fick alla de heta lägena. Men SÅ heta lägen ska alla ishockeyspelare på nivån hänga, oavsett om man heter Ilari Filppula, Lars Bryggman eller Mathias Tjärnqvist. Men icke så och det kostade tre poäng ikväll. Domarna var rejält i fokus ikväll på ett mindre smickrande sätt, det fanns väl i stora drag ingen linje i deras bedömningar över huvud taget. Det drabbade båda lagen så det var inte matchavgörande och fungerade faktiskt som tändvätska på publiken som ironiskt reste sig upp och applåderade när Malmö fick sitt första powerplay. Roligt, välförtjänt men så klart bedrövlig reklam för rättskiparna. Irritationen var påtaglig, från båda bänkarna med full rätt, orimligt för nivån. Å andra sidan såg kanske en del hur obegriplig nivån var även under landslagsturneringen i förra veckan, det behövs fler bra domare och det snabbt.

Tufft spelschema in i mål nu och med denna dåliga start ser jag gärna att laget spottar upp sig rejält till den svåra bortamatchen på torsdag. Ännu hårdare jobb i defensiven och framför allt, försök att lägga puckarna så att de inte tar på knän, skridskor, en meter bakom eller en meter framför. Det underlättar för flytet.

Malmö lyckades stjäla poäng av Frölunda

Vilken match Christopher Nihlstorp fick när han äntligen fick spela igen. Det skall sägas att han gör en nära nog lysande insats och visar att Malmö verkligen har ett sanslöst start målvaktspar. Han fick dessutom kliva av i slutet av andra efter att ha fått en klubba under masken, då kom Oscar Alsenfelt in och vikarierade fram till periodpaus och höll nollan.

Malmös defensiv är fortfarande oerhört imponerande, trots att det vid åtskilliga tillfällen i kväll bjöds på helt galna lägen åt Frölunda. Johan IvarssonErik AnderssonNils AnderssonChristoffer Forsberg är bara några i raden av spelare som gav bort puckar i helt sjuka lägen. Jag vill ändå inte såga, för i övrigt jobbades det hårt och bra. Frölunda är också i en ruggig form och gjorde det verkligen inte lätt.

Sen kommer vi till sorgebarnet, offensiven. Malmö har åtminstone tre mer eller mindre öppna mål men kan verkligen inte göra mål. Inte ens öppna mål räcker och jag undrar om det ens gått med ett bandymål. Kedjan med Ilari FilppulaFrederik Storm och Nichlas Hardt har flera fina lägen och var utan tvekan den formation som kunde öppna upp hemmaförsvaret och absolut borde gjort mål ikväll. Kvällens lysande stjärnor i ett i övrigt ganska defensivinriktat lag.

Slutet av matchen går inte att beskriva, den måste man faktiskt se. Jag bara konstaterar att när det som allra mest behövdes lyckades Fredrik Händemark pilla in den puck som gav poäng. Då återstod mindre än en sekund av matchen. Jag anser personligen att utvisningen på Robin Alvarez som gav Frölunda chansen att göra mål, var horribel. Men det är som sagt min åsikt, jag får lita på att domarna vet vad de gör även om det inte framgick av tv-bilderna speciellt tydligt.

Någonstans tycker jag ändå att det är starkt att knipa poäng, trots att det verkar som att man spelar med släggor istället för klubbor i händerna just nu. Det är givetvis något som måste lossna, för inte kan man lita på att målvakterna ska kunna hålla nollan i varje match? Det kändes därför också helt givet att Frölunda skulle vinna straffläggningen till slut och så blev det. Nya tag mot Brynäs på torsdag.

 

Malmö föll i den tidiga seriefinalen

Ganska ironiskt egentligen, kvällens insats mot Frölunda var Malmös klart bästa match för säsongen. Defensiven är koncentrerad och bra över 60 minuter, spelet är bra och det görs oftast kloka val på isen. MEN, ikväll var effektiviteten framåt så nära noll man kan komma. Det krävdes cirkuskonst av Ilari Filppula för att få hål på Frölunda ikväll. Det saknades inte lägen, det fanns lägen som inneburit ett antal mål i matcher som spelats tidigare.

Efter att Frederik Storm strösslat med fina lägen utan att få till avsluten får han en axel i huvudet, något som ger Malmö powerplay i fem minuter. Normalt sett denna säsong hade det inneburit allra minst ett mål. Ikväll är spelet så pass okoncentrerat att det faktiskt är Frölunda som har bäst läge under dessa fem minuter. Jag vill då påstå att det var powerplay som avgjorde matchen. Frölunda gjorde mål i sitt enda, Malmö gjorde det inte och det var det enda som skilde lagen åt.

Även ikväll gör Carl-Johan Lerby en riktigt fin insats, han förtjänar verkligen sin istid och bör absolut stanna som det ser ut just nu. Även Lukas Haudum kommer in och gör några fina byten, kul att se. Cristopher Nihlstorp fick fortsätta mellan stolparna och gör ännu en fin match. Förvisso utan allt för många svåra lägen, men de som uppstår löser han med den äran. Skönt att han verkar ha kommit in i matchen igen.

Framåt är Tre Kronors representant i Malmö, Andreas Thuresson, riktigt bra ikväll. Utan hans stenhårda jobb hade Filppula aldrig fått det läge som gjorde att han fick briljera lite. Har du inte sett det målet, leta genast reda på det. Känns som en stund sedan vi fick njuta av en så pass skicklig artist i Malmö.

I och med förlusten tappar Malmö serieledningen, man tappar till och med andraplatsen på grund av målskillnad till Karlskrona. Ändå skönt att vi ni kan sluta tjata om den där serieledningen. Jag tror fortsatt att Malmö kommer vara en bit ifrån den efter 52 omgångar, men starten har absolut gett fina förutsättningar för att det åtminstone ska bli slutspel. Så länge ödmjukheten och jobbet förblir intakt. Kan laget dessutom spela så pass bra som i kväll OCH samtidigt göra mål, kommer det lastas på en hel del segrar till.

Nu kommer Malmö tillbaka hem, efter en halv oändlighet på bortaplan. Hur kommer det att se ut på hemmaplan nu? Växjö är på gång, jag tror på ännu en tuff match där effektiviteten nog bör vara åter för att det ska sluta lyckligt.

Onödigt spännande premiär

Så är det äntligen igång och vilken tung skalp Malmö inleder med när man välter den svenska mästaren Frölunda. Det såg dessutom oförskämt bra ut i två perioder vilket gav en helt rättvis 3-0 ledning. Då måste vi tänka på att Malmö dessutom hade två puckar i ramverket. Men något hände i tredje perioden, Malmö kom ut med ett lägre tempo och gästerna tilläts dominera ganska rejält.

Visserligen krävdes det två riktigt dåliga och onödiga utvisningar för att Frölunda skulle få in pucken till slut, men just dessa utvisningar innebar att 3-0 på nolltid var 3-2 och därmed nerv med versaler. Jag är säker på att flera tänkte på försäsongsmatchen mot HV71 här. Men Malmö håller undan och tar tre poäng, vilket trots allt var rättvist.

Det finns en del att ta upp, även om en match inte säger jättemycket om hur det kommer se ut. Powerplay gav ett mål på fyra försök och var egentligen dåligt. Första spelet i numerärt överläge var bra men sedan var det mellanmjölk. Målet som faller är en magisk individuell prestation av Fredrik Händemark, som står för en riktigt fin match. Vad kan man annars säga efter två mål.

Boxplay är på det stora hela riktigt bra, men faller ihop efter att man släppt in 1-3 i 3/5-spel vilket ger även 2-3 i det följande 4/5-spelet. Det första målet bör inte påverka det efterföljande boxplayspelet så mycket. Att släppa in mål i 3/5 mot ett förmodat topplag är inget att bry sig speciellt mycket om, allt annat är lysande egentligen.

Annars var det fantastiskt roligt att se det hårda jobbet fortsätta vara en röd tråd i Malmö och det ger utdelning exempelvis vid 2-0 som är ett riktigt brunkarmål. Mathias Tjärnqvist som jobbar till sig pucken, får fram den till Kim Rosdahl som sparkar fram pucken till Händemark. Oerhört roligt att sådant jobb får utdelning även i mål.

Publiksiffran 8170 är inget att höja ögonbrynen åt, helt ok men inte mer.

Dessvärre ser väl inte Noah Welch speciellt imponerande ut nu heller, jag hade hoppats att det skulle bli bättre idag men han känns fortsatt som ett svagt kort.

Hemmaklacken blir, när det börjar dra i hop sig i tredje perioden, sönderägd av gästerna på läktaren. Känns inte speciellt kul.

Några gånger har man alldeles för långa byten, tycker jag.

Några spelare sticket ut extra mycket idag, mina tre favoriter för kvällen är Frederik Storm som var galet bra. Andreas Thuresson som var med och bidrog över hela isen samt Christopher Nihlstorp som gör en riktigt fin insats. Möjligen att han kunde tagit 1-3 men han är annars tryggheten själv. Händemark med två mål då? Jodå, han är nyttig men hade också några tyngre byten.

Nu är vi i gång, även om det blir ett långt uppehåll till på onsdag då Karlskrona kommer på besök. Det blir en helt annan utmaning skulle jag tro.

Äntligen drar det igång igen

Efter en lång sommar och en matchfattig försäsong är det nu dags för Malmö att bruka allvar. Lekandet och mysandets tid är över, nu står det poäng på spel i 52 omgångar. Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag har Malmö efter försäsongen, lite som vanligt egentligen. Men det är ett lite nytt spelsystem eller kanske mer ett lite nytt speltänk. Det har varit få matcher för laget att bli vana vid det och det har varit en del frånvaro av olika skäl.

Det är ändå en stor stomme kvar från förra säsongen, kryddad med förhoppningsvis bidragande nyförvärv. Även om det finns en del ungdomlig entusiasm är huvuddelen av laget byggt på rutin eller till och med rejält med rutin. Förhoppningsvis kan det bidra med lugn och trygghet. De matcher jag har sett på försäsongen har gett både trevliga- och mindre trevliga svar. Det trevliga är väl att man slagit de lag man vill ha bakom sig i SHL samt allsvenskt motstånd. Det tråkiga är utan tvekan kollapsen mot HV71, det kändes inte alls bra att tappa en sådan match.

Nåväl, det är som sagt över nu. I eftermiddag är det allvar och premiärmotståndet är, låt oss säga inspirerande. Den svenska mästaren med en hel del nytt efter att ha tappat en hel hoper med spets som tack för guldet. Jag har sett någon match med dem i CHL nu under försäsongen och det ser bra ut. Det är utan tvekan ett bra lag som kommer på besök, även om jag tror det blir tufft för dem att försvara sitt guld. Jag kan inte ens i mina vildaste fantasier se Malmö som en utmanare till det där guldet, så nog får Frölunda ses som favorit idag.

Det är skönt att känna nerven igen, om ca åtta timmar vet vi om premiären slutade i dur eller i moll.