Halvtaskig insats gav biljett till kvartsfinalen

IF Malmö Redhawks är alltså klara för kvartsfinal, detta efter att ha åkt upp till Luleå och gjort en överlag ganska dålig match. Defensiven var lite hejsanhoppsan lite för ofta och utan den effektivitet man hade i första perioden hade det säkert inte gått. 2 skott, 2 mål under första tjugo minuterna som dessutom innebar att det stod 2-0 till Malmö. Detta tappade man, fullt logiskt eftersom Luleå lekte med laget där. Malmö höjer sig marginellt i andra och håller hyfsat jämna steg med hemmalaget, visserligen fortsatt hejåhå i defensiven. Tredje gör däremot Malmö ganska bra, då är det mer skärpt och det mål Luleå gör kändes inte rättvist där. Men Robin Alvarez hade ju ett manus som inte går av för hackor. När alla går och väntar på sudden, tänker han att han vill hem i tid och bara hänger upp trissan i krysset med 37 sekunder kvar. Nej, sett till hela matchen var det inte helt rättvist men där och då i tredje var det så.

Luleå fick ett tveksamt mål bortdömt, vilket fick hemmalagets tränare att gå fullständigt bananaz i intervjun efter matchen. Om ni minns Foppas sågning av Börje efter den avgörande finalen 94, tänk den och multiplicera med ca 1000. Kan dock förstå hans frustration, hans lag har just gått på sommarlov och han känner sig orättvist behandlad. Att Luleåspelaren ser till att Oscar Alsenfelt faller behöver inte diskuteras, bedömningen kan man kanske ha åsikter om och speciellt om man har sympatier för Luleå. Skönt för Malmö att få lite domslut med sig dock, det var väl ganska mycket si och så i hemmamatchen.

Det är åter igen kedjan med Nichlas Hardt, Erik Forssell och Frederik Storm som gör det bäst i Malmö offensivt, egentligen bara den kedjan som gör det bra över hela matchen. De fick spela galet mycket stundtals, så jag gissar att tränarna tyckte att de var en avgörande del i segern ikväll. Just Forssell är bäst i Malmö överlag i kväll, bra över hela isen. Nils Andersson gör ett ruskigt viktigt mål, hade han inte gjort det hade jag måst säga att han gjort en medioker insats ikväll. Han hade stundtals stora problem och verkade närmast skärrad, hoppas att det var en engångsföreteelse. Jag vill givetvis se mycket mer av Ilari Filppula och Rhett Rakhshani, det är ju NU de ska bidra och även om den senare hängde två i hemmamatchen har ingen av dem gjort några större intryck.

Nåväl, nu är åttondelsfinalen glömd och lagd till handlingarna. Man kan säga som så här, med ett spel som i kväll blir det snabbt respass i kvartsfinalen. Men jag tror inte att Malmö kommer spela som i kväll, det baserar jag på att laget sällan gjort två dåliga insatser på rad under säsongen. Samt givetvis att defensiven har varit mer eller mindre lysande och det tänker jag att man kommer visa igen. Från och med nu är man inte längre favoriter heller, vilket man så klart var mot Luleå. Nu blir det lite vila och finslipning innan det är på det igen. Kan Malmöborna vakna då, månde? Fan vet? Inte ens Luleå hade vaknat idag, trots en viktig match för hemmalaget var det mediokra 4459 åskådare på plats. Sanslöst. Nämnde jag för övrigt att Robin Alvarez är kung ikväll? ????

1-0 i matcher efter överkörning av Luleå

Jag hade förväntat mig en tät, tuff och jämn match i första matchen i bäst av tre. Den blev tät och tuff men ack så ojämn. Malmö var både en och två klasser bättre än Luleå idag och jag undrar om det inte var lagets bästa match för hela säsongen totalt sett. Det var oerhört få misstag och spelet var skärpt, intensivt och finurligt. Det blev så pass att Luleå började ta till riktiga griserier stundtals för att få stopp på Malmö och/eller för att få till en scenförändring. Ett par lägen i andra perioden, som Luleå dessutom kom undan med utan att få utvisning. Att Luleå till slut har färre tvåor än Malmö stämmer inte med vad som hände på isen, det är det inget snack om.

Hela laget gör rakt över en gedigen insats, fantastiskt på så många sätt att Mathias Tjärnqvist går in och gör sitt första mål för säsongen. Både snyggt och faktiskt även det matchvinnande målet. Frederik Storm och Nichlas Hardt är fantastiskt bra, den senare av den kröp verkligen under skinnet på Luleå. Han fick ta emot både en sinnessjukt ful slashing över benen och en lika sinnessjukt ful tackling som renderade matchstraff på Luleåspelaren, otroligt att Hardt fortfarande stod på benen efter matchen. Inget snack om att Luleå gick för att få bort honom ur matchen, han for nämligen fram som en stridsvagn på isen och tacklade så hela arenan skakade.

Arenan ja, 5510 sålda biljetter i den första slutspelsmatchen på 15 år är så klart så makalöst uselt att man egentligen skulle ta laget och hela arenan och flytta till en värdigare stad. Att någon melodifestival skulle vara en anledning köper jag över huvud taget inte, är man idrottsintresserad går man på finalspel och därmed punkt. Det ska dock sägas att de som verkligen var på plats gjorde ett lysande jobb. Det lät som minst 8000 pers och sittplats var med och drog igång det hela, fantastiskt skönt att se och höra. Stämningen var underbar, men jag kan inte hjälpa att fundera på hur det varit med de där 8000 på plats.

6-1 är stora siffror, men det spelar ingen roll på måndag. Det står 1-0 i matcher, Malmö har matchboll och den ska också slås in. Någon målskillnad finns inte att ta hänsyn till. Däremot var det så klart bra att så många fick nätkänning, de lär åtminstone vara sugna på mer. Sparkapital i Robin Alvarez och Ilari Filppula som gick poänglösa av banan och så även samtliga backar förutom Erik Andersson. Dragningen Rhett Rakhshani bjuder åldermannen Jan Sandström på är också värd att minnas, om man inte är just nämnde Sandström så klart. Han lär drömma mardrömmar om den resten av sitt liv. Det blir fler matcher i Malmö denna säsong alltså, biljetter till fortsättningen släpps vid midnatt. Frågan är om det blir mot Luleå igen eller om det blir kvartsfinal, oavsett hoppas jag verkligen att det blir flera tusen fler än i kväll på plats.

Revansch utkrävd på Luleå

Ja, det blev fjärde raka segern för Malmö när det blev revansch på Luleå för den snöpliga övertidsförlusten i förra hemmamatchen. Men det var inte ett speciellt lysande spel från Malmö trots att slutresultatet skrivs till hela 5-1. Till skillnad från på senare tid var det däremot första perioden som var svagast för Malmö för att sedan lyfta sig något ju längre matchen gick. Matchbilden var egentligen ganska jämn, kanske till och med ett litet övertag för Luleå som lättare kom till heta chanser och vände spelet snabbt. Men med Oscar Alsenfelt där bak kan Malmö vinna precis varenda match, han var lysande som vanligt.

Framåt ikväll måste det sägas att det är helt osannolikt att Frederik Storm kliver av isen med endast en assist, han har grejerna med sig och är i sig värd entrépengen tillsammans med Konstantin Komarek och Nichlas Hardt. Denna kedjan är utan någon direkt konkurrens bäst på isen ikväll. Även Ilari Filppula har stor lekstuga på isen, men hans kedja är lite svagare eftersom Andreas Thuresson inte har sin bättre kväll. Han var inte direkt dålig, men inte heller på den nivå vi ska förvänta oss. Robin Alvarez var bättre, men inte i närheten av finländaren som var lysande. Stefan Warg har verkligen växlat upp och är enligt mig bäste back i Malmö.

Malmö har därmed tagit mer poäng nu än på hela förra säsongen, ett klart fall framåt och i och med kvällen så är det full huggning med Brynäs om sjätteplatsen. Malmö är hastigt och lustigt bara en poäng bakom gästrikarna i tabellen. För Malmö väntar det nu en rejäl utmaning med ett dubbelmöte mot Skellefteå till helgen, Skellefteå som mosade just Brynäs ikväll. Ska bli mycket spännande att se hur Malmö hanterar detta.

Men den stora frågan nu är, vad i hela friden händer med hockeypubliken i Malmö? Det är helt orimligt att det bara kommer 5763 när laget kommer hem från en road trip med tre raka segrar. Det är ovärdigt och i det närmaste genant tycker jag. Inte minst när jag vet att klubben har massor av fina erbjudanden på billiga biljetter. Vad ska man mer göra? Det måste bara lösas, för att den hockeyintresserade publiken finns det vet vi. Det såg man inte minst när det vankades gratismatcher för både Malmö (10612 åskådare) och Pantern (7463). Då är det inte rimligt att Malmö drar under 6000 i någon match, oavsett hur det går. Och ÄNNU mer orimligt att Pantern drar under 1000-åskådare i snitt, trots gratismatchens fina siffra. Detta är nöten att knäcka för Malmöhockeyn, för just nu ser det ruskigt fint ut på isen och framtiden känns mycket ljus. Men, kommer inte publiken blir det mycket tufft att sikta högre upp.

Mycket folk när en stukad påg fick resa sig

Vi börjar med det positiva, det mest positiva. Cristopher Nihlstorp, som svajat likt en gran i storm på slutet och stått för ett antal kostsamma tavlor, kom igen på ett mästerligt sätt. Det är till stor del hans förtjänst att Malmö har chans på tre poäng ända in till slutsignalen. Han inleder med att rädda ett friläge det första han gör, ett friläge som kommer efter en massiv Malmöpress ska sägas. Detta renderar dessutom i straff för Luleå och den kniper han också. En stund efter det får Malmö vädra sitt powerplay och Robin Alvarez kan ge Malmö ledningen och blir så glad att han kastar sig in i plexit. En ledning som var SYNNERLIGEN välmotiverad efter första perioden, Luleå fick knappt låna pucken.

Robin Alvarez kastar sig mot plexit efter att ha gjort 1-0 mot Luleå 14/1-2017.
Robin Alvarez kastar sig mot plexit och jublande fans efter att ha gjort 1-0 mot Luleå i powerplay.

Sedan hände något, för i andra perioden var det inte mycket i Malmös spel som fungerade. Visst hade man några lägen men desto oftare fick man i desperation slå ifrån sig. Passningar gick till ingen alls, puckar tappades ja det var rent ut sagt en massa j*vla fippel där ute. När Luleå till slut kunde kvittera var det verkligen på tiden om man får säga så, det borde kommit långt innan faktiskt. Kvitteringen dessutom kommer efter synnerligen tafatt försvarsarbete av främst André Benoît som inte alls går att känna igen längre. Malmö lyfter sig lite i tredje men kommer inte i närheten av första periodens intensitet förrän just i slutet av matchen. Där finns det ett antal lägen att avgöra, men effektiviteten är bortblåst igen. Att Luleå avgör i förlängningen känns ändå rättvist, jag tycker att de är närmast tre poäng efter tre perioder.

Jag tänker inte gnälla på arbetsinsatsen, för den är där ikväll. Jag gnäller på det slarv som förekommer, där puckar kastas helt utan tanke och inte helt sällan rakt på ett Luleåblad. Det känns inte så lysande när det för en gångs skull kom publik och gjorde arenan mer än halvtom. Det hade varit ett synnerligen väl valt tillfälle att göra lite reklam för produkten ute på isen och jag tror inte att första perioden räcker då jag tänker att de flesta minns slutet när de lämnar. Det är dock ingen spelare som gör en riktigt dålig match. Slarv, ja. Men samtidigt gör samma spelare även väldigt bra saker där ute och kan på så sätt uppväga det negativa.

Däremot måste jag gnälla på hur stirrigt det ser ut så fort det vankas målchans. Det är många som verkar i det närmaste rädda för att avsluta. Som jämförelse kan sägas att Luleå ganska konsekvent la höstlöv mot Nihlstorp för att skapa oreda och det lyckades ganska ofta. Malmö å sin sida letade, letade och letade efter det perfekta läget som alldeles för ofta aldrig kom. Istället vann Luleå pucken och vände blixtsnabbt. När Malmö vann pucken i egen zon, var det alldeles för ofta som hela femman åkte och bytte och en ensam spelare blev kvar och sedan vann Luleå pucken igen. Det kändes som att Malmö tappade tempot och det kuggade inte i alls, något som helt klart gynnade gästerna.

Nå ja, det var mycket folk och det var ändå något jag glädjer mig åt. Det är roligt med ishockey i en välbesökt arena, mycket roligare än i en halvtom och öde. Nu får man slicka såren ända tills på torsdag då det är dags att åka upp till jumbolaget i Ängelholm för att hälsa på igen. Med tanke på hur det gått mot lag som ligger under Malmö i tabellen på senaste tiden känns det som att något måste hända för att det inte ska bli säsongens första förlust mot lillebror. Den som lever får se.

Förlustsviten bruten i Luleå

5-0 är stora siffror, men riktigt så stor skillnad var det egentligen inte. Tre av målen kom under matchens sista fem minuter. Malmö var bättre i nästintill hela matchen, men Luleå var inte alls dåliga och kunde med lite flyt kunnat göra mer match av det hela än vad det blev. Det som var riktigt roligt att se var hur bra det defensiva spelet var. Luleås rena och tydliga chanser var faktiskt ganska lätträknade. Just defensivt var det oerhört roligt att se Carl-Johan Lerby och Jens Olsson som båda gjorde ruskigt fint ifrån sig. Den förre såg ut som att det enda han gjort de senaste tio åren var att spela SHL-hockey. Den senare fick massvis med istid eftersom Nils Andersson saknades. Den tiden gjorde han massor av och var dessutom bättre än Andersson den yngre i egen zon. Med insatser som i kväll är Olsson en mycket bra SHL-back.

Framåt var det framför allt Andreas Thuresson som hade stor lekstuga hela kvällen lång. Det kändes som att han vann varenda närkamp han gick in i och att det var fullständigt omöjligt att ta pucken ifrån honom. Det var egentligen ingen spelare som föll ur ramen offensivt sett. Även de spelare som hade det lite kämpigare med pucken bidrog genom hårt jobb och att ligga rätt när spelet vände. Jag tänker exempelvis på Nichlas Hardt som inte alls hade studsarna med sig.

Längst bak stod även Oscar Alsenfelt som visserligen inte ställdes på allt för hårda prov tack vare den gedigna defensiven. Men när det väl hände var han säkerheten själv. Den enda puck han släppte förbi sig dömdes bort, i handboll hade det målet dock varit ett snyggt backhandskott.

I mina anteckningar är det ingen spelare som blir underkänd, men det ska sägas att Stefan Warg vid ett par tillfällen inte var på den nivå jag tycker kan krävas. Å andra sidan gjorde han ibland mycket viktigt jobb, exempel i spel 4/6 i slutskedet av matchen.

Det viktigaste är att laget fungerade alldeles utmärkt ikväll, en säkerligen mycket skön återstart efter uppehållet. Man hade säkert snackat om defensiven en del, av vikten att inte bjuda på något. Detta lyckades man som sagt oerhört bra med. Dessutom levererade powerplay igen och dessa båda faktum kombinerat gör Malmö till ett svårslaget lag. Trepoängaren ger också arbetsro för resten av veckan. Borta mot Färjestad på lördag är inte lätt alls, men inte heller helt akut att vinna efter i kväll. Den enda plumpen jag kan komma på är inte heller speciellt negativ. Det är att inte Fredrik Händemark fick göra mål i första perioden, när han ensam dribblade sig igenom Luleå bara för att till slut stoppas av Joel Lassinantti. Avdelningen lyxproblem alltså.

Förstaperioden gav bort segern

Ganska märklig match som var helt jämn från start till mål egentligen. Luleå fick 3-0 som en skänk från ovan innan det gått sju minuter. Sannerligen en skänk från ovan, puckarna bara gick in. Men det är ändå lite så det måste bli, under säsongens första nio omgångar har Malmö haft oerhört mycket flyt stundtals. Kändes ganska givet att det skulle komma i retur någon gång. Resterande del av matchen hade INTE Luleå studsarna med sig fullt lika mycket, inte heller Malmö förvisso men under den tiden är det 2-1 till Malmö.

Däremot tycker jag att Luleås defensiv är aningen bättre än Malmös, de ger åtminstone inte bort riktigt lika mycket puckar utan är bättre på att städa. Detta gör också att Malmö inte riktigt lika lätt får till sina anfall. Där Luleås defensiv håller rent bakom eget mål, förlorade Malmö stundtals lite väl mycket just där vilket gav hemmalaget några sekunder extra i offensiv zon. Som grädde på moset drar Malmö på sig för mycket utvisningar, igen. Riktigt bra boxplay ikväll dock men det är svårt att vinna matcher från botbänken

Powerplay är det som levererar ikväll och ger Malmö kontakt i matchen och möjligheten att få med poäng hem. Besynnerligt nog tappar Malmö allt spel just i slutminuterna och jag kan bara gissa att Luleå antagligen inte förstår någonting när de bara får puckarna till skänks. Det är också ett sådant länge som till slut stänger butiken. Andreas Thuresson försöker sig på en dragning vid offensiv blå, tack och bock säger Luleå och kan skicka fyran i tom bur. Dock, hade dragningen lyckats kanske det inneburit kvitteringen.

Trots tre insläppta, gör Oscar Alsenfelt en stark match till slut. Han såg osäker ut under första perioden efter de tre målen, men sedan växte han och stod för några oerhört viktiga räddningar. Av de tre han släpper kunde han möjligen tagit ett, det var snarare dåligt spel utifrån som bäddade för samtliga mål.

Nils Andersson gör kanske sin bästa match för säsongen, sett till helheten. Han brukar vara bra med puck, mindre så utan. Ikväll var han stundtals riktigt grym även defensivt, kul att se. Jag har faktiskt ganska många spelare med plus efter matchen. Kanske konstigt efter en torsk men det var en bra ishockeymatch med flera riktigt fina individuella prestationer, både offensivt och defensivt. En spelare sticker ikväll ut med en stor påse minus i Malmö, det är Rhett Rakhshani som direkt eller indirekt är inblandad i två av baklängesmålen. Inte på grund av slarv eller otur, utan på grund av dåligt jobb. Nu gör han ett mål, så han kommer undan med bara underkänd ikväll.

Nya tag på lördag, troligtvis är då Brynäs en än svårare nöt än vad Luleå var ikväll. Alltså bör inte Malmö ge hemmalaget lika mycket handicap då.