Fem leksaker och en leksaksaffär!

Jag sålde för första gången i mitt liv en leksaksaffär i veckan. Eller egentligen var hela fastigheten till salu, med en leksaksbutik i bottenplan. Bare with me.

Tre spekulanter var inbokade för visning. Jag var väl förberedd och stod där, mitt i butiken, med kunder på plats. Då plingar det i dörrklockan. ”Vafasen” tänker jag, ännu fler potentiella köpare – gott!

”Hej, har ni vattenballonger?” frågar en trevlig kvinna i övre medelåldern, när hon kliver in genom dörren.  Av någon anledning svarar jag utan att tänka efter ”Det borde vi ha…”

Det hade kanske varit enklare att hänvisa till den stora skylten på dörren som klart och tydligt annonserade att affären var stängd. Men vad fasen, business är business, dörren stod öppen och kunden förklarade att hon åkt långt för att handla vattenballonger till sitt barnbarns kalas. Det gick inte att motstå. Jag kände mig kallad att hjälpa henne. Mina spekulanter på fastigheten hade redan fått en noggrann presentation och var nere i källaren.

”Men bara du har kontanter, för jag vågar inte röra någon kassaapparat… Det blir 29 kronor.” Förklarar jag. Debit och Kredit har aldrig varit mina starkaste kort.

Damen hade bara en 20-lapp, så hon fick lova att komma tillbaka en annan dag med resten.

”Tack så mycket” hann jag få ur mig. Jag bestämde mig för att jag gjort ett bra jobb. Och att det antagligen var första gången hon handlat leksaker av en kille i kostym. Visningen fortlöpte. 14 minuter senare ringer dörrklockan igen, in kommer en tjej i 30-årsåldern;  ”Är det öppet?”

Nu har jag sansat mig och svarar:

”Njaa, det är det inte. Jag arbetar som fastighetsmäklare och har visning. Går det bra att återkomma?”

I ögonvrån ser jag en av  fastighetens spekulanter. Han skrattar för sig själv åt mäklaren som blev leksaksförsäljare.

”Det går jättefort, om jag bara kan lägga undan några saker som jag kikat på innan och komma tillbaka och betala imorgon?”

Med genetisk optimism, sannolikt i synergi med mitt glatta Dalmasblod, slänger jag ur mig;

”Det löser vi!” med ett leende.

Tre fina leksaker blev det åt ett glatt litet barn. 662 kr blev notan – förhandla är lite av mitt yrke. Slutligen redovisades dagens försäljningar och intäkter till mina säljare via en prydlig handskriven lapp, undertecknad av leksakshandlare Sundstedt.

leksaksbild

 

Nöjda köpare och säljare, av både leksaker och fastighetsaffär – bra där!

/ Alex

Early bird får mycket gjort…

Mitt dåliga, extrem dåliga morgonhumör till trots vill jag den här veckan hylla just mornar. Tidiga mornar. God damn!, vad mycket man får gjort kl 06.15 på ett tyst, mörkt och obefolkat kontor. Den här veckans arbetspass har varat mellan cirkus 6 och 23. Det pampiga bankpalatset på Kaggensgatan vände upp och ner på allt förra veckan. Det ringde, ringde, ringde och ringde. Så fantastiskt kul att ni visat ett sådan fint intresse för ”Handelsbankshuset”. Äntligen ska huset få nytt liv!

Jo, nu åter till dessa tidiga mornar. Jag är ju mamma på deltid, eller jag hon är ju min på heltid men fysiskt är hon hos mig på halvtid och hos sin pappa den andra halvan. Den här veckan var det pappans tur att lämna och hämta på skolan. Varannan vecka ser jag till att jobba så mycket jag bara kan. Allt för att kunna vara en så kallad ”närvarande mamma” när fröken Vega är hos mig.

Senast klockan 6 måndag till torsdag den här veckan har jag larmat av på Västra Sjögatan 33. Direkt styrt kosan mot kaffemaskinen som lydigt levererat ljuvt, etiopiskt kaffe från Sebastian Balck. Med en varm kopp i handen har jag snabbt ögnat igenom de lokala morgonnyheterna för att sedan köra igång dagens göromål. Med Bo Kaspers jazziga toner i bakgrunden svarar jag på mail, rensar i akter, beställer planlösningar, skriver texter, bokar fototider, svarar på mail igen, bokar stylisten och skriver ännu fler texter….
” Pling plong!” Jag tittar upp och ut till receptionen. Där trillade första kollegan in. Klockan börjar tydligen närma sig åtta och jag har fått magiskt mycket gjort!

Det kan vara så att jag har hittat ett för mig, nytt och vinnande koncept. Tidiga mornar verkar ju vara hela grejen. Att sedan varje vecka låta arbetsdagarna löpa från 6 till 23, det är INTE ett vinnande koncept. Det känner jag redan nu. I helgen tänkte jag nämligen ytterst behövligt ta igen mig ett par dagar. Nonchalant lata mig med köksrenovering, tvätt, trädgårdsarbete, löpning, familjetid och kopiösa mängder godis. I julas gjorde jag slut med en mycket nära vän. Min goda men relativt osunda vän heter godis. Godisförbudet har nu löpt över tre månader. Därmed ska jag äta godis hela påsken. Mycket godis. Sen är det dags att låta oss gå skilda vägar igen. Lagom till midsommar ska våra vägar mötas igen. Om jag är beroende? Nej, nej inte alls.

Nu mot soffan och vilan för att på tisdag får köra igång med full fart igen. Precis så som jag vill ha det.

Njut av påsken !

Åsa

IMG_4271

Tidsenliga villarenoveringar…

Vi älskar grävskopor.
Vi älskar grävskopor!
Påkoppling dagvatten
Påkoppling dagvatten
Garageuppfart
Garageuppfart
Vi håller en tumme för min sambos rosor
Vi håller en tumme för min sambos rosor…

 

 

Min far har alltid sagt ”ta det lugnt grabben, det tar ni nästa år – ingen stress med huset” och det har vi anammat. Ett större renoveringsprojekt per år – det blir något kul att se fram emot, det tär mindre på familjen och kalkylen blir mer angenäm om man slår ut totalkostnaden över tid. Annars är det väldigt enkelt att ”renoveringsdjävulen” träder in och snabba beslut tas som man kanske får ångra i efterhand: ”Ja älskling, jag sa ju att medaljongfondtapeter i alla rum vart lite för expressivt”

Kanske? Vad vet jag.

Vi köpte vår villa i Johannesborg 2013. Flyttade in höggravida och strax därefter tog jag värvning hos Pontuz Löfgren AB som fastighetsmäklare – en världsomvändande trio av skeden: Barn, Bostad och Business… Byggt 1949 med alla fördelar och nackdelar en gammal kåk kan frambringa. Men det fantastiska resultatet av gediget hantverk från efterkrigstiden är nu min familjs hem. Jag är numer en av de starkaste ambassadörerna för mitt villaområde.

Men allt har sin tid, även gamla hus och de fordrar uppmärksamhet, kärlek och tidsenliga operationer. Tre år senare har vi nu bytt värmesystem efter att bokstavligen kastat ut den konverterade pelletspannan, som borde ha rykt i kriget. Det kom en trevlig herre från Karlskrona med sin son och köpte hela konkarongen. Vi fick dessutom några tusenlappar för de åtta timmarna det tog att demontera pelletsförrådet, kanske han ville slänga åt mig några slantar för att jag hjälpte till, men jag hade min egna hemliga agenda. Som när en optimist svarar på ens Blocket-annons. Man stämmer träff, den tilltänkta köparen blir tveksam på plats och när det inte fungerar att pruta ned sig under minus, erbjuder man sig att hjälpa till och köra hem prylarna, rentav bygga ihop skräpet igen hos köparen, allt för att försäkra sig om de inte står kvar hos mig när de åker därifrån.

Vi har bytt tak, där takläggaren överraskade mig och hela grannskapet genom att spika nockpannorna iklädd endast kalsonger och skor med stålhätta. Till hans försvar var det väldigt varmt i juli förra året, och alla yrken måste ju ha sina förmåner.

I dagarna har vi gett oss på dräneringsarbete och isolering av källargrunden med tillkommande altanbygge och prydlig stensättning i mängder, som grädde på gösen – eller hur var det nu? Min knappt 3-åriga son älskar det, eller framför allt grävskopan.

Grävgrabbarna i gula jackor dök upp en sval måndagsmorgon. Med glatt humör och stora maskiner satte de igång och vandalisera min trädgård. Grävskopan slungades fram och tillbaka som en vante, befintlig asfalt flög som pappersflyg i containrar och huset skakade som en frusen hundvalp på juldagsmorgon. Men Bendtner (som jag kallar honom efter den danske fotbollsspelaren med kort stubin) och Bulten (som fick namnet när jag hälsat på honom och känt mig som ett barn som lägger sin hand i en vuxens), bara ler och kör sitt race. Börjar varje morgon med ”ha en trevlig dag” när jag pinnar iväg med sonen till dagis. De lovar att allt ska vara klart 24e april – jag gillar tidsoptimism, och får anledning att återkomma med resultat.

Håll tillgodo så länge – och glöm inte att rocka sockorna idag!!

/ Alex

Fönstershoppande gästbloggare

Jag tänkte ägna min gästblogg åt en perfekt kvällsaktivitet, nämligen fönstershopping. Eller vad det nu kan kallas när man intagit bekväm ställning i soffan med datorn fint placerad på magen och inte tänker röra sig en centimeter under resterande del av kvällen och det viktigaste av allt inte tänker spendera några pengar. Go fönstershopping!

Jag har blivit smått beroende av vaser av olika slag och Hemtex är duktiga på originella vaser till rimliga priser.  Denna för 299 kr är en favorit. Perfekt för tulpaner!
Jag har blivit smått beroende av vaser av olika slag och Hemtex är duktiga på originella vaser till rimliga priser. Denna för 299 kr är en favorit. Perfekt för tulpaner!
Jag har även fått dille på småvaser att stoppa ned murgröna och överlevande blommor från större buketter i. Dessa säljs i 3-pack på Hemtex för 149 kr. Ett annat tips är att fynda liknande på loppis!
Jag har även fått dille på småvaser att stoppa ned murgröna och överlevande blommor från större buketter i. Dessa säljs i 3-pack på Hemtex för 149 kr. Ett annat tips är att fynda liknande på loppis!
mia3
Kuddar och kuddfodral är också kul om man vill göra en snabb förändring. Jag tycker det är snyggt att komplettera de man redan har med något nytt och vårfint. En soffa kan aldrig få för många kuddar, eller hur? Kuddarna ovan kommer från Zara Home och kostar ca 259 kr/st.
Kuddar och kuddfodral är också kul om man vill göra en snabb förändring. Jag tycker det är snyggt att komplettera de man redan har med något nytt och vårfint. En soffa kan aldrig få för många kuddar, eller hur?
Kuddarna ovan kommer från Zara Home och kostar ca 259 kr/st.
Och för er som önskat er kuddar från Missoni men   liksom jag tyckt att de är alldeles för dyra.. Inredningsshopen på Kaggensgatan har sytt upp egna med Missoni-tyget. Mycket billigare men minst lika fint!
Och för er som önskat er kuddar från Missoni men liksom jag tyckt att de är alldeles för dyra.. Inredningsshopen på Kaggensgatan har sytt upp egna med Missoni-tyget. Mycket billigare men minst lika fint!
mia6
Vitt är snyggt men ack så opraktiskt.. Är ni som jag och ändå inte kan låta bli?  Ljus, stoppad sänggavel och en crémefärgad bakelse till fotpall fångade fick mig på fall direkt. Sänggavel från Ellos, 1499 kr och fotpall från Jotex 1499 kr. Fotpallen finns även i mindre mått.
Vitt är snyggt men ack så opraktiskt.. Är ni som jag och ändå inte kan låta bli?
Ljus, stoppad sänggavel och en crémefärgad bakelse till fotpall fångade fick mig på fall direkt. Sänggavel från Ellos, 1499 kr och fotpall från Jotex 1499 kr. Fotpallen finns även i mindre mått.

Jag avslutar min fönstershopping för den här gången och säger på återseende!

Mia

Frisören och Jag…

Senaste veckan har varit kanon. Jag har rätat upp mig efter Vasaloppet och håller på att dränera mitt hus med allt vad det innebär (jag skriver lite om det längre fram), jag har haft flera givande kundmöten och har sålt ett par villor till förväntansfulla familjer som flyttar in lagom till försommaren.

I tisdags hade jag dessutom ett av mina återkommande favoritmöten – med min frisör. Jag kallar honom för ”min” eftersom jag har gjort ett aktivt val just här. En gång i månaden trallar jag genom staden för att sätta mig i den svarta frisörstolen. Jag har tidigare varit runt en del och testat olika – men nu har jag gjort precis som mina kunder – ett medvetet val.

Jag har aldrig varit särskilt petig när det kommer till håret. Mina föräldrar har sett till att jag erhållit en normaltjock och lagom svängig lugg som växer som ogräs (än så länge). Oundvikligt kan jag ibland snegla på min far; ”jaha, det är så man kommer se ut – om ett tag, not bad. Stilig karl. Det skulle kanske vara mina vader då, som inte kommer att bli vidare grava, men vad fasen gör det? Jag har ju kostymbyxor mestadels av min tid ändå…”

Jag förstår att frisören är oerhört viktigt för många – frisyren är en del av det personliga uttrycket och man vill ju trots alltid se presentabel ut, även jag. Har man svajigt svall är säkert klippningen en stor grej, kommunikationen med frisören minutiös, det gäller att vara försiktig med topparna, eller mitt uppe på där det börjar glesna. Även min kära sambo kan gå och se sig själv i spegeln flera gånger om dagen efter ett besök hos sin favoritfrisör – granska, kamma och känna på topparna – medan jag skrattar lite inombords och undrar om hon i själva verket har klippt sig alls. Dyrt vart det med…
Nåja, hos min frisör stegade jag självsäkert in, han visste precis. ”Samma som alltid?”
Jajjamen, säger jag och trimmern startar med ett surr…

7 minuter senare är jag färdig, inget speciellt skvaller, ingen massage eller espresso – som vanligt. Och jag är lycklig. Jag dricksar, han bjuder på någon typ av hårvax – jag stegar tillbaka och känner att vi är nog rätt bra polare, han och jag. Vi förstår varandra – jag och min frisör, det är en tyst överenskommelse. Arbetsdagen fortsatte. Luggen är på plats.

I veckan la jag också ut en av de häftigaste villorna jag besökt, där eftertanke och stil finns i allt. Kika in den, garanterad klickfrenesi: http://www.pontuzlofgren.se/till-salu/beskrivning/425JUVDFV35DT9IF

Btw: Maila mig om ni önskar veta mer om denna chef till frisör. Jag vågar inte dela med mig av honom till alla. Min gode kollega Jacob delar numera samma uppfattning, kanske rentav samma frisyr.

So long, så länge!

Before and after, då och nu, före och efter…

I ett renoveringskaos har man olika roller. Jag har en god självinsikt och vet mycket väl att jag inte är något vidare händig. Mina renoveringskunskaper sträcker sig så långt som till att spraymåla en hylla, måla om en gustaviansk stol och rolla ett bord. Möbler är ett stort intresse och möblerna här hemma får ofta byta kulör . På gott och ont. Ibland blir möblerna ommålade utan någon som helst eftertanke. Som i somras då en svart hylla absolut skulle bli grön. Vid närmre eftertanke så slog det mig. Grön? Hur kom det sig att du valde just resedagrön?  Vi har ju absolut inget här hemma som passar med grönt. Så nu är den där snygga, grönmålade hyllan såld och hemflyttad till någon annan som förhoppningsvis tar hand om den väl. Men måla i ett par timmar i solsken fick jag ju göra, och målning kan faktiskt vara en väldigt, väldigt fin terapi. Testa du också.

Idag tänkte jag bjuda på ett par möbelrenoveringar, dvs en liten före- och efterparad.  Samtidigt som jag gör det kastar jag ut en hittelön till den som kan tipsa mig om ett tjusigt soffbord som kan komma att få flytta in här hemma. Soffbord är ta mig sjutton ingen enkel match. Bordet ska vara vitt, rektangulärt och lågt. Men det är klart, skulle det vara blått går det ju alltid att måla om. En helg  med terapimålning kan bli en riktigt bra helg.

 

Brun stol goes antikvit stol
Brun stol goes antikvit stol

3

4

5

6

7

Avlutar med ett fiffigt( i alla fall om du frågar mig) klädförvaringstips. Krokar i taket, en tamp genom kopparör, knyt några knutar och ett, tu, tre har du fått en perfekt klädstång  för dina jackor.

Trevlig helg till er alla! / Åsa

I Sundstedts spår, för framtids segrar

Vår trio fick inte bara se sig besegrade av ”naken Janne” utan även Marko Lehtosalo (Markoolio) som någonstans mellan Oxberg och Hökberg hojtade att han bara åkt sex kilometer längdskidor i sitt liv. Jag skulle uppenbarligen stannat hemma och gått på Guldfesten istället, denna succé som var och varannan prisat i olika medier. Stort grattis till alla pristagare, men även till arrangörerna. Tyvärr inträffade ju dessa event samma helg. Suck, tänkte jag när jag ställde mig sist i startled 10 i Berga By där Gustaf Vasa himself måste stått och huttrat en gång och undrat vad han höll på med. Och då bara med en stav.

Däremot var det lite spännande att stå längst bak. Bakom 16 000 luttrade skidåkare från alla möjliga nationer. De allra flesta med denna dag som största mål för året med mängder av mil i benen, snabba sportbrillor, tighta helkroppsdräkter och de hetaste skidutrustningarna. Det var inte läge att outa, att vår trio hade sex kilometer längdåkning i benen sammanlagt under försäsongen.

Andra hade en annan inställning och bjöd på sig själva. Den mest udda deltagaren måste ändå varit en stormtrooper.  Hoppas ”the force was with him” och att han fick gå i mål, nu när han ändå klätt upp sig.

1

Mums Måns Selmerlöf åkte tydligen också, men honom såg jag aldrig.  Det kanske var lika bra – eftersom jag omedelbart hade bett om hans autograf och en selfie. Det kanske han inte hade uppskattat, i passgång uppför Lundbäcksbacken innan Oxbergs blåbärsstation.

2

I övrigt har jag lätt för att ta till mig nya intressen och är den där som gärna ger allt i vad jag bestämmer mig för. Är det golf, så chip- och puttränar jag tills det är mörkt för att kunna sänka mig. Har jag bestämt mig för att åka Vasaloppet, så åker jag Vasaloppet, oavsett form och mil på skidor. Ett beslut är ett beslut, och så måste det få vara. Även om det idag innebär värkande ljumskar, såriga armar och svidande ögon.

Om jag är nöjd med min insats? Självklart.

Eller som mitt mantra var i tolv långa timmar; Only Gunde can judge me.

 

Vi hörs om en vecka!

/Alex, mäklare, Pontuz Löfgren AB

Hej! säger vi nu på Pontuz Löfgren AB

Vi är glada, tacksamma och förväntansfulla. Vi ha fått äran att bli en del av 24Kalmars bloggteam. Ni kommer få följa mig och mina kollegor både i jobb- och privatliv.

Åsa Jenny Holmkvist, ja det är jag som är först ut av oss. Varje torsdag kommer jag hojta till med ett nytt blogginlägg. Vad kan då tänkas dyka upp när jag håller i bloggpinnen? Tänk er ett högt jobbtempo, tankspriddhet, inredning, husrenovering, något enstaka joggingpass och kanske ett och annat musiktips.

För att göra presentationen av mig själv enkel och samtidigt ta er med på en nostalgitripp tänkte jag presentera mig i ”Mina vännerform”. Ni vet sådana där små söta böcker man hade när man var liten. En bok där alla kompisar skulle svara på diverse nonsensfrågor. Kommer du ihåg? Ja, sådana böcker hade vi i alla fall hemma i Ulricehamn, Åsundens pärla, staden där jag är uppvuxen. Håll till godo.

1

Namn: Åsa Jenny Holmkvist

Ålder: 34 starka år

Familj: Sjuåriga dottern Vega och sambon Erik

Bor: Nyinköpt hus i Berga

Favorithobby: Inredning, träning och musik.

Favoritämne i skolan: Idrott, idrott och idrott.

Bästa vän: ”Lotta”

Bästa egenskap: Humoristisk (I alla fall om du frågar mig. Skrattar till exempel väldigt ofta åt mina egna skämt, då måste man ju anses vara humoristiskt!?)

Sämsta egenskap: Dåligt tålamod. Väldigt dåligt tålamod. Och sen jobbar jag lite för många timmar varje vecka (I alla fall om du frågar familjen där hemma, men kanske inte om du ställer samma fråga till chefen).

Vill ha chans på: Erik (Och det har jag som tur är redan).

Favoritmat: Skaldjur

Favoritdricka: Vin i alla dess former.

Snyggaste kändisen: Persbrandt, klyschigt men sant.

Favoritartist: Peter LeMarc och Anders Wendin.

Det vill jag bli när jag blir stor: När mäklarkarriären är över och går över till att bli pensionär ska jag ägna mig åt möbelrestaurering, driva ett café på Gotland och skriva böcker. Den som lever kommer allt få se!

Jag tänkte avsluta premiärbloggen med ett konstaterade och för mig en helt ny kunskap. Nämligen följande, smörgåspapper och bakplåtspapper är INTE samma sak. Efter fem omgångar med bak av fröknäcke som inte låter sig lossna från pappret höll jag på att skicka ut såväl fröer, mjöl och hela jäkla ugnen genom villans nya, dyra fönster. Jag beklagade mig på jobbet gång efter gång. Till slut så öppnade min vackra och mycket klocka kollega ”Madde” sin näpna lilla mun och sa ” Men Åsa du har väl bakplåtspapper och inte smörgåspapper?”. Nej, tänkt för att jag inte har det! Så nu vet jag, det är skillnad på papper och papper. Ikväll lossnade det lilla knäcket så vackert från pappret. Från bakplåtspappret alltså. Äntligen hembakat till kvällsfikat.

2

På återhörande!

Åsa