Selma Kahrimanovic: So much for Carpe diem!

bild på selma

Jag fick i förra veckan äran att få lyssna på mental-coachen Ulf Sandström. Under hans föreläsning kom han och jag (mest han) underfund med att jag är, som man så fint kallar det, en ”maxad person”. Maxad i bemärkelsen av stark och högpresterande. Jo men visst, det köper jag. Klart att jag är maxad. Det var dock inte riktigt det Ulf menade.

Enligt Ulf är en maxad person en perfektionist som ständigt jagar effektivitet, och det låter ju fortfarande ganska positivt. Under föreläsningen nickar jag instämmande ända fram till dess att han börjar jämföra mig med en restauranggäst som trots skrikande och hungriga barn i sällskapet, tar menyn på alldeles för stort allvar och gång på gång läser igenom den. Inget får lämnas åt slumpen och rätt beslut måste fattas. Haha, det där är inte jag! För vet du vad Ulf, jag har redan studerat menyn långt innan besöket och är redo att beställa!

Min sambo, han är allt annat än en maxad person. I Ulfs bemärkelse så klart. Min sambo, ja han är den där avslappnade typen, som tar dagen som den kommer (dvs. som hans maxade hälft maniskt planerat) där inget problem är för stort och där uttrycket ”det löser sig” allt för ofta dyker upp. Carpe diem helt enkelt.

Låt oss spinna vidare på uttrycket maxad. Att vara maxad innebär att man i varje situation och ögonblick vill optimera både tid och utförande. Allt ska kännas, upplevas och vara perfekt. Ja, men nu börjar jag känna igen mig. Ni med? Man ska gärna tvätta samtidigt som man städar. Man ska både finna och avnjuta kvalitetstid med sin respektive, och en löprunda, ja det går nog också att klämma in. Klick klick, flytta vasen, ta undan skräpet, upp med hakan, le. Fint! Klick klick igen, på med filter, fram med hashtags som #hardwork #familjetid #sommarformen och inte får vi glömma #livetärmagiskt – o vips så var den perfekta söndagen postad och klar på sociala medier.

Ulf, aka Supercoachen försäkrade mig om att det faktiskt är helt okej att vara en ”maxad person”. Men han bad om en sak. Han bad mig lova att jag skulle om bara lite, lossa på kraven. Att låta sängen stå obäddad eller kanske låta skrivbordet vara ostädat. Ah, det här med stökigt skrivbord vet jag inte.

I alla fall, i söndags tänkte jag vara lite wild and crazy. Jag lämnade bostaden med obäddad säng och tänkte, ”Ha! Den där Ulf vet inte vad han pratar om. Inte är jag maxad. Lätt som en plätt!”

Kort därefter är jag hemma igen, möter sambon som även han hittat hem. Han står i hallen aningen chockad och orolig.

”Selma, är allt okej? vad har hänt?”

Förvånat frågar jag vad han menar.

”Ja, sängen var obäddad, så jag tänkte att något måste ha hänt som fått dig att åka iväg. Är allt ok?”

Jag skrattar, och berättar, att från och med nu ska även jag köra lite carpe diem.

Han tittar blygsamt ner. Jag går in i sovrummet och möts av en bäddad säng.

I bakgrunden hör jag en svag röst;

”Jag som till och med la dem fluffiga kuddarna i mitten, som du alltid tjatar om…”

selmas bild

#Nybäddat #livetärmagiskt

So much for carpe diem.

/ Selma Kahrimanovic, soon to be fastighetsmäklare.

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.