Hungrig ölandsmäklare, en heldag.

Jag blir lite stressad på morgonkvisten, tar en kaffe och ett ägg i farten. Taggad lämnar jag garaget och smyger över ett vindstilla Kalmarsund. Jag kör norrut i dryga timmen där mitt första möte äger rum. Det går bra – vi finner varandra i både prisbild, marknadsupplägg och förutsättningar. Magen kurrar till, asch tänker jag och bestämmer att jag väntar till efter möte nummer två innan jag stannar till och tar lunch.

Det andra mötet går kanon även det och jag ler för mig själv och undrar ”Är alla Ölänningar lika trevliga eller beror deras strålande humör på att Skördefesten står för dörren?”

Magen kurrar till ordentligt och ser fram emot en lunch på lämpligt ”Drive-In”. Då Jag inser jag glömt plånboken…Aj då. Jag börjar fundera på om man kan swisha på den lokala macken. Det går inte – kikar in dieselnivån i tanken. Möte och visning kvar – det bör gå vägen om jag tillämpar mina Eco-driving-skills.

Ofta när vi är ute på möten bjuder kunderna gärna på kaffe och kanske även ett litet tilltugg i form av kaka eller något gottgott. Ibland får man hålla igen och ursäkta sig om man har fikat lite för mycket tidigare under dagen – men inte idag. Framåt 13.30-tiden, strax innan mitt tredje möte, började jag bli riktigt hungrig och förhoppningen växer sig stark om att det kanske, om jag har tur, blir lite kaffe och kaka på nästa…

Sådan tur hade vi inte idag. Det tredje mötet är vid ett äldre torp, utan faciliteter såsom riktigt kök eller toalett. Det är dessutom nedsläckt och tyst… Attans tänker jag. Då står nog inte kaffet på spisen. En enklare boning som packats ihop efter sommarsäsongen. Vi enas om att fastigheten behöver en hel del insatser för att kunna attrahera den stora köparskaran där ute – innan vi skiljs åt.

Jag är tidig till min visning och känner att sockernivån ligger långt under minus. Med 45 min tillgodo går jag runt i trädgården för att se över att allt ser bra ut. Trädgårdsstolar på plats, gräsmattan nyklippt och solstrålarna tittar fram genom molnen. En härlig dag, perfekt för visning. Magen surnar till och törsten är överhängande. Då får jag syn på ett äppelträd som står i ett hörn av trädgården. Perfekt! 5-6 stycken omogna och bittra äpplen senare känner jag en viss mättnad. Magen hackar till och gnäller över den sura fruktsaften.

Jag går över huset invändigt och tänker att det ska bli gott med ett stort glas öländskt vatten. Då inser jag att vattnet är avstängt… Suck. Jag tar två djupa andetag, ställer ut visningsskylten och lägger fram skoskydden.

Trött, hungrig och törstig styr jag kosan hemåt. Men glad över en framgångsrik och givande dag på vår avlånga ö i öster. Jag sladdar in på macken i Borgholm – dundrar förbi killen i kassan, ropar ”hej”- och fullständigt dränker strupen med vatten på toaletten.

Jag har från och med nu placerat ett par hundralappar i handskfacket på familjens två bilar. Just in case.

/Alex

Höstens inredningsprojekt

Jag älskar sommaren. Det är den bästa tiden på hela året! För att gå tillbaka mot mörkare   tider ser jag alltid till att göra hösten till något mysigt med något spännande projekt eller något helt nytt intresse.

Som ni redan vet är hemmet och inredning något som jag brinner för och ger mig energi. Jag har alltid något inredningsprojekt på gång efter sommaren, det kan vara allt från nya kuddar till något större. Det här året blir det något stort och som kommer bli ett lyft för hela hemmet och kanske kan få mig att bli lite mer intresserad av matlagning (med betoning på kanske).. Jag ska renovera köket! Eftersom köket är fullt fungerande och relativt nytt så är det sprutlackering som gäller. Nästa vecka plockas alla luckor ned och lämnas in på NGs lackering för att bli vita. En ljusare bänkskiva ska beställas och stommen ska målas på plats. Det ska bli så spännande!

Mia

Kök

kök 2

 

Mitt steg in i fotbollens värld…

För Kalmar som stad är fotbollen ett av de centrala diskussionsämnena i stan, går det bra så pratas det om det, går det dåligt pratas det om det, vilka spelare som är bra, tränare mm. Nu har vi även Kalmar FFs ordförande på kontoret så jag kommer väldigt nära sporten. Jag tänkte att jag skulle berätta om mitt eget inhopp i fotbollens värld.

När vi var små, mellanstadieelever små hade vi en jättebra och engagerad gymnastiklärare som lärde oss alla sporter och såg till att vi fick vara med på turneringar och cuper. Vår klass var riktigt duktiga i basket och kom ända upp till Smålandsfinal, vi var även riktigt bra i handboll men fotboll däremot var väl lite tveksamt. Vi blev spöade vad jag minns… Smedby och Trekanten hade flera bra lag och vi från Rinkabyholm sög.

Så jag började tidigt spela basket och höll på med det i KFUM Kalmars damlag tills skadorna sa stopp. Några säsonger tyckte vår baskettränare Kia att vi även skulle träna på sommaren och vad kunde vara bättre än att just spela fotboll! J

Det lät ju faktiskt som en bra idé så jag tackade ja och kom sent in till första Korpenmatchen med kavaj och snyggkläder på mig och gympaskor i handen. Ställ och strumpor fick vi låna. Efter ett snabbt ombyte skulle jag in. – Förresten Kia, regler det kanske man ska kunna hann jag säga till vår tränare men något mer hanns inte med, jag förstår ju att det är ett knippe folk som springer hit och dit, en målvakt i varje ände och en boll som ska in i mål, så jag satte fart. –Ta henne där! Skriker Kia och jag van av basketen punktmarkerar min spelare, en riktigt bra spelare som var van att göra mål, hon var inte van vid en riktigt jobbig basketspelare som drog henne i tröjan och tryckte henne i sidan för att få henne ut balans så efter första halvleken när hon dragit till mig sådär en fem gånger och skrikit mer eller mindre hela halvleken frågade jag Kia om det var något jag gjort fel, hon är onormalt vresig! Haha så där gick det tydligen inte till i fotboll! Jag lärde mig spelets regler och fick inte så mycket svordomar eller slag längre framJ

Något år senare slutade vår målvakt och då behövdes ju en ny. –Vem är minst bollrädd? Frågan kom och jag sträckte upp handen, så på de kriterierna blev jag lagets målvakt och i korpen var det så att bara man stod still, höll ögonen öppna och sträckte fram händerna så tog man många mål, annat var det när vi mötte Exxet som var hela Lindsdals gamla damlag, de tittade på målvakten och satte bollen i hörnet av målet.

Det året spelade vi en inomhus cup även på vintern och inomhusplaner var verkligen vår arena, jag kastade mig både hit och dit, två tre steg åt vänster och hopp, två tre steg år höger och kast. Höll nollan genom hela turneringen och vi vann! Vad kul med fotboll!!

För visst är allt mycket roligare när det går bra! Nu håller vi tummarna och riktigt anstränger oss för att heja fram vårt eget lag i Allsvenskan, de behöver vårt stöd, för har man stöd bakom så gör man ett bättre jobb, heja, heja, heja!

/Ulrika Hjort