Årets snabbaste vecka….hittills!

Tisdagen rasslades av i högt tempo. Budgivningarna fortsatte ända fram tills en viss Henrik Schyffert travade in på kontoret och påminde mig om kvällens spännande välgörenhetsgala. Sundstedt passade på att knäppa en selfie med en avslappnad ”ståuppare” i skinnjacka, innan det bar av mot Kalmarsalen och uppställning i entrén och mottagande av ca 500 förväntansfulla gäster. Vilken afton det blev – man har ju vuxit upp med Hassans alla volymer tillika Killing-gängets sinnesförvridna humor. Vilken kille han är – och hans pappa har tydligen ett hus i Glömminge med enorm TV-antenn.

Onsdag morgon, upp tidigt – morgonpromenad 07.30 med Kalmar kommun, Friska Steg. Ett typ av nätverkande med andra företagare i Kalmar på ca 75 minuter där man träffar nya verksamma människor i Kalmar under en rask promenad. En rolig, enkel motionsform liksom affärsnätverkande på en lagom nivå.

Av med löparskorna och på med mäklarmunderingen. Ett par kundmöten, ett hus sålt liksom fortsatt dialog med budgivare från söndagens visningar. Två nya kanonvillor ut på marknaden.

17.30  – snabbt iväg till Kalmarsalen för att närvara under Riksbyggens informationsträff med de nya lägenhetsköparna i BRF Nyckeln, utmed Erik Dahlbergs väg. En fullträff – lägenheterna såldes slut på bara ett par månader. Spännande det måste vara för de närvarande – att träffa alla sina blivande grannar på en och samma kväll.

Torsdag – stormöte på kontoret. En gång i månaden burar vi in och grottar ner oss i budgetar, idésprutande möjligheter, lägesrapporter och generell omvärldsanalys. Grymt kul att studera marknadsandelarna för 2016. Året är ju snart slut, nu när jag tänker efter – i vart fall om man läser tidningarna där reklambladen till några av de större kedjorna bjuder in till glögg och pepparkaksafton på tisdag.. Lite lagom tidigt kan jag tycka, nog för att pepparkakor är gott men jag sparar mig nog.

Hur som haver – både på villasidan och lägenhetssidan gör vi ett kanonår, igen!

Denna dag hade vi dessutom en fantastisk föreläsare i Christina Bengtsson som talade om fokus i arbetet, vardagen, ja egentligen alla tillfällen som fordrar närvaro och koncentration. Med världsmästartitel i bagaget som skytt hade hon bra koll på vad hon talade om.

Klockan slår 17.00 – kontrakt står på agendan. En förväntansfull familj skall få köpa sin villa. Efter kontrakt blir det raka vägen upp till Alarmstreet Media för att fira 10 år med Nytt Boende, Kalmars tredje största tidning! 170 gäster som lovats fest och festivalstämning. Galet roligt – varje gång gänget på Alarmstreet bjuder upp till dans. Avrundning framåt 21.30-tiden för att komma lagom i sängs.

Fredag morgon – intervallpass på kontorets löpband. Två kontrakt inplanerade liksom förberedelse för två villor som skall ut på marknaden och leta nya ägare i nästa vecka.

Att höstmörkret är här har jag inte hunnit reflektera över. Jag får svänga förbi IKEA och köpa lite mysljus inför helgen. Justja….På söndag visar jag en otroligt mysig villa i Hossmo. Vi kanske syns där!

/Alex Sundstedt

Högby fyr, jobbfri helg och bubbelkopp med artiga främlingar.

badtunna

Hur som haver tillbringade jag min helg på fantastiska Halltorps Gästgiveri. En av de mer lätträknade jobbfria helgerna på länge blev dessutom barnfri då jag och min sambo checkade in i ett av de anrika landskapsrummen. Tror det var Östergötland, för jag envisades med att försöka härma en gammal väns dialekt från Mellerud. Men det kanske ligger i Dalsland å andra sidan. Nåja nu var vi ju på Öland – och snart satt vi även i en av två utomhus-bubbelbad-koppar som finns där. Den andra var belägrad till fullo så jag fipplade av locket till den andra.

Vi hann med en mysig stund på tu man hand innan dörren öppnas och ut kommer ett annat par. De frågar artigt om de får hoppa i. Visst säger vi – jump in!

Och då slår det mig att denna situation är ingen man hamnar i dagligen – vanligtvis har jag kostym på mig och paret i tunnan är ett par kunder som skall sälja sin villa. Framför mig sitter istället två personer stort sett i mässingen. Vi sitter ca 60 cm ifrån varandra och jag har ingen aning om vilka de är. Det finns heller inga signaler eller ”giveaways” som kan ge en hint om vad de jobbar med, har för klädsmak eller signalerar för tillhörighet med kroppsspråket. Det enda som sticker upp är ju knoppen och den förtäljer inte tillräckligt med information att tyda. Man utgår från samma förutsättningar, börjar från noll i sin analys om vilka det är som sitter framför en. Det är nästan lite kusligt att inte veta någonting om den som sitter mitt emot, inom ens egna ”comfort zone”.

Jag kom snabbt fram till att det finns två olika sätt att agera i en sådan bubbelkopp, för max 6 personer, när två par som inte känner varandra i stort sett turas om att stöta i varandras fötter under ytan. Antingen antyder man med sitt kroppsspråk att man inte har för avsikt att ens presentera sig genom att vända sig mot sin partner. Låtsas mysa lite extra mycket och därmed markera att vi, minsann, bara har tid för varandra. Dessutom så blir det svårare att slå ihop fötterna med någon av de andra om man nästlar ihop sig i en romantisk knut.

Det andra alternativet är helt enkelt att öppna upp för kontakt. Att ställa en anspråkslös fråga till dem som sannolikt delar ens egna skäl till helgens tillflyktsort. ”Jaha, är ni här och firar ni något speciellt?” och därmed hoppas på att de inte gör detta varje lördagskväll. Önskar de inte föra dialogen vidare kan de ju alltid ta till tidigare nämnda knep, att själva knyta ihop sig i en kärleksknut.

Nu gjorde de ju inte det, utan det visade sig att det trevliga paret kom från Lenhovda och var på plats för att fira hans 40-årsdag. Vi satt nog där och sällskapade i minst en timme innan mina mormorshänder inte mäktade med det 39-gradiga vattnet och fick ge upp. Trevlig middag, god mat och kunnig personal fick avrunda den barnfria aftonen.

Kontentan av denna lilla redovisning blir kort och gott:

Vill man lära känna någon snabbt, utan yttre barriärer eller förutsättningar – släng i ett gäng i ett bubbelbadkar/utomhus-spa, ge det 15 minuter och vips! Sen kan det vara bra att hålla någorlunda koll på fötterna så man inte duffar i någon mer än två gånger de första minuterna.

/Alex Sundstedt

Ett par krukor kommer rullande…

Har du ett par vackra, stora växter som du vill bjuda in i värmen nu till vintern? Istället för att skuffa undan krukorna i ett hörn där dom inte syns kan du istället ge växterna en bättre plats i rampljuset.

Eller så har du kanske samma problem som jag, dvs ett hem som är helt befriat från fönsterbräden att ställa fina krukor och blommor på . Här kommer nu ett tips!

I helgen tillverkade jag en skateboard för mina krukor. Så simpelt ! Jag bad min sambo åka till Bauhaus och hämta en lagom stor, obehandlad bräda. Sen bad jag honom ta brädan ner till källaren där den vitbetsades. Fyra hjul skruvades på, på undersidan av brädan och vips!, har du en rullbräda för dina större krukor. Visst lät det simpelt? Det blir ofta det om man låter den i familjen som är duktigast på hantverk att utföra sådana här saker. Men jag tror banne mig jag hade löst det själv också. Nästa gång är det min tur.

PS Jag vet att oliv- och citrusträd ej ska förvaras i ett vardagsrum på vintern. Men jag var ju tvungen att testa brädans funktion ! DS

 

FullSizeRender (005) IMG_7794

En helt ovanlig dag – en exepedit, en tjuv & en mäklare

Glad över att två affärer rotts i hamn när jag skickar iväg ett kontrakt till ett par från Jönköping som bestämt sig för att de saknade Öland så pass att de flyttar tillbaka. Precis då smäller det till i rutan utanför min kontorsplats. Jag ställer mig upp och inser att det är någon typ av tumult som pågår på trottoaren. En kvinna håller i en annan kvinna som motstridigt försöker nässla sig därifrån.

I huvudet fryser det liksom till när man ser och förstår att något inte stämmer. Någonting är fel och beteendemönstret upplevs aggressivt. Jag ser i ögonen på kvinnan vänd med ansiktet mot fönstret att hon har adrenalinpåslag – noterar vidare att hon har en namnbricka från en närliggande affär.

Först då vaknar jag till och inser att hon behöver hjälp. Släpper telefonen och springer mot dörren. Väl ute rundar jag hörnet mot Fiskaregatan och spånar de två kvinnorna, varav en som hastigt försöker lämna platsen. En annan men skyndar mot henne och jag tar rygg på honom. Han försöker stanna kvinnan, utan framgång.

Jag skyndar ikapp och frågar vad som står på. Jag känner att min puls slår hårt och snabbt. Mannen har samma namnbricka som kvinnan jag såg genom fönstret. Det visar sig att den flyende kvinnan knyckt kläder i en närliggande butik och var inte alls villig att stanna kvar och förklara sig.

Tillsammans får vi, efter några om och men, henne att återvända till butiken för att invänta polisen. Under ca 10 minuter lyssnar jag till hennes vädjande om förlåtelse och ursäkts godtagande. Till en början känner jag mig förbannad – men det går snabbt över i medkänsla och viss sorg. Efter ha hört kvinnans rädsla och önskan om överseende under flera minuter, tänker jag vid ett tillfälle att ”Vad fasen – låt henne gå. Hon ångrar sig och ingen kom till skada” Men jag ruskar om mig själv och inser att det inte är mitt beslut att fatta. Att vi har ett beskyddande organ som Polismyndigheten ser jag som ett privilegium, tillika en trygghet i min och min familjs vardag. Och så bör det fortsätta få vara.

När allt lugnat ner sig återgår jag till mitt – att sälja fastigheter. Jag intalar mig själv att jag gjort en bra insats och jag nog besitter visst civilkurage ändå. Men blåställ, polisbricka och batong överlåter jag åt andra.

/Alex Sundstedt

Äppel, päppel, pirum, paj!..

I vår trädgård finns tre ståtliga och gamla äppelträd. I år får deras stammar jobba extra hårt. Träden bågnar av all frukt. Något som en av grannarna tydligen hade uppmärksammat. Idag när jag låg på sofflocket knacka det på dörren. En för mig obekant herre och tillhörande hund stod på vår trappa och frågade om han fick plocka en kasse eller två av våra goda äpplen. Hur han nu visste att dom var goda? Misstänker att vi har en ”pallare” i grannskapet. Han fick ett ja på frågan och nu är vi en kasse äpplen fattigare.

Äpplena är fantastiska vackra att titta på och minst lika fantastiska att äta, gärna med ett ordentligt täcke av god pajdeg. Därför tänkte jag nu bjuda på receptet till en helt ljuvlig äppelpaj. Hälsofreak göra sig icke besvär. Här är det nämligen mycket av allt det goda!

 

Skala och skiva 3-4 normalstora äpplen från din eller grannens trädgård., lägg dem i en ungsform. Strö på lite kanel och kardemumma.

Smält 150 g smör Häll i 0,5 dl sirap och 1 dl grädde, vispa ihop och dra av kastrullen

Blanda 2 dl mjöl 2,5 dl havregryn 1 tsk bakpulver 2 dl socker

Blanda detta med innehållet i kastrullen, men kastrullen ska ej stå kvar på plattan. Fördela pajdegen över äpplena, grädda i 25-30 min i 175 grader, tills ytan är lite knäckig. Njut av pajen, gärna halvt dränkt i vaniljsås.

 

Smaklig spis!

äp

äp2äp5äp1