Pontuz Löfgren AB goes mindfulness!

Vi på Pontuz Löfgren AB är ett gäng som är vana vid full fart från det att vi vaknar till att vi går och lägger oss. Vi alla älskar att bolla 1000 saker samtidigt och så fort vi har några minuter med ”inget att göra” kliar det  och kryper i oss och vi får smått panik. Vår outtalade filosofi är att alltid göra någonting. Nu ska vi kliva ur vår box och lära oss att göra ingenting. Vi ska lära oss att meditera och bli mindfulness! Det är Pontuz påhitt men något som vi alla säkert behöver.

Första sessionen gick väl inte alls. Sitta ned på en stol med fötterna stadigt i marken och rak hållning, rensa huvudet på tankar och andas långsamt. Det låter inte så svårt men tro mig det är det! Är huvudet tomt så dyker givetvis tusen miljoner nya tankar på allt mellan himmel och jord upp och försöka sitta stilla när någon sagt åt en att sitta stilla är rent ut sagt omöjligt! Vem kan sitta stilla och göra ingenting när mobilen troligtvis ligger och ringer och det droppar in olästa mail i inkorgen samtidigt som det kliar på nästippen och strumpan skaver? Fruktansvärt obekvämt och stressande! Andra sessionen gick något bättre. Jag somnade.. Och sov i 2,5 timme.. Inga tankar och jag låg stilla så helt klart ett framsteg. Men där rök ju min lördagseftermiddag.

Jag har mycket att lära med andra ord och det känns som en rejäl utmaning. Och utmaningar det älskar jag ju!

Mia

Långweekend i vårt egna lilla ”Big Apple”

Känslan av att antalet syskonbarn och svågrars barn multipliceras med två för varje år är påtaglig. Därför packade jag ihop min lilla ensemble och satte mig för att köra till Stockholm över helgen. Min släkt och nära vänner tillhör ännu storstadsfolket även om jag försöker att få dem att förstå tjusningen och alla fördelar med att leva i en något mindre stad. T.ex. Kalmar. ”Näää, då åker man på att göra ett Ironman, det pallar jag inte” osv.

Vi beslöt oss för att inte ge oss in i julhetsens och reastridernas Mecka, Drottninggatan – NK och Gallerian mittemot – Norrlandsgatan etc. Därför föll bokningen på ett helt nytt hotell i Solna/Frösunda: The WInery Hotel, endast ett stenkast ifrån stockholmsbefolkningens nya vattenhål; Mall Of Scandinavia.

MOS

Den nya giganten som precis som alla köpcenter innehar en form av epitet, typ: Europas mest moderna eller Skandinaviens mest barnvänliga eller varför inte Nordens snabbaste kassapersonal… ja ni förstår, alltid finns det något att slå sig för bröstet om. Jag tror i detta fall att ”MOS” är det första miljöcertifierade köpcentret enligt gröntänkande byggnadsteknik med betyget EXCELLENT med hänvisning till Building Research Establishment Environmental Assessment Method, som i sin tur tydligen är världens mest använda certifieringssystem för byggnader.

Men excellent var det – i vart fall utifrån en shopaholics synvinkel.  Wow, allt från designmärkesbutiker till ICA Maxi och biografer till rullande band med sushibuffé. Man plockar av det man vill ha från bandet och det fylls bara på med mer. Det är verkligen genuin kärlek till kokt ris och rå fisk!

En ren och snyggt inredd galleria med genomtänkta sittytor för trötta medshoppare, mobilcorners och lättillgängliga hissar. Superfräscha toaletter och inte minst en riktig lekplats för barnen. Det märks att barnen i storstan är lite ”tuffare” än min lilla knatte från Småland, när det gäller vem som åker först i rutschkanan.

En häftig upplevelse på många sätt – men som alltid slutar det med att man handlar det mesta av sina julklappar på MQ, Clas Olsson och BR – där vet man ju vad man får.

Jag skickar med en varm rekommendation på hotellet, som för övrigt gör sitt eget vin bakom receptionsdisken i entrén. The rooftop pool kanske inte vart succé så här års, men den häftiga industriella och jordnära inredningen som genomsyrar hotellet upplevs otroligt tilltalande och fräscht i dessa inredningstrendiga tider. Grönnyanserat målade väggar matchar de nakna gjutna betongvalven och vart man än tittar, något rostigt nattygsbord eller hyllsystem. Guldiga duschmunstycken och sexkantiga klinkerplattor. Läckert!

Nu laddar vi för Luciafirande imorgon. För mig personligen är det först då jag verkligen insuper julatmosfären och känner av högtidens vibbar. Kanske jag rentav svidar på mig lusselelle-kavajen i eftermiddag.

/Alex Sundstedt

 

Reviderad önskelista

Äntligen jul! Äntligen kan man börja sukta efter fina, dyra och exklusiva julklappar som vackert ligger inslagna under en ståtlig och grön gran. Det finns mycket jag önskar mig i år. Dyra inredningssaker, plagg som kostar mer än både en, två och tre tusenlappar, resor till fjärran länder och parfymer som bara eleganta damer bär.

Lagom till önskelistan är skriven och lagd på lådan till tomten starta jingeln till nyheterna. Och då liksom kommer det ett olustigt kryp i min kropp. Tragiska nyhetsinslag avlöser varandra. Jag känner ett lätt illamående. Ett illamående som är grundat i min gedigna önskelista. Nyheterna flimrar förbi med bilder från utplånade städer, våld, skottlossningar, mammor som gråter och livlösa barn på marken. Där och då kramar jag extra hårt och länge om min dotter som sitter jämte mig i soffan. Jag vill att min extra hårda kram ska skydda henne från allt som inte är gott. Jag tänker ofta att jag aldrig, aldrig mer ska släppa henne från mina kramar. Att jag aldrig mer ska släppa ut henne i den riktiga världen. Men mitt förnuft berättar för mig att det aldrig går, det går inte att skydda henne varje dag, varje minut och sekund.

Snedvriden är vad den här världen är. Vi har konstaterat det förr, konstaterar det nu och troligen sen. Jag bestämmer mig kvickt för att stryka första, andra, tredje och alla andra övriga önskningar på min lista. På något vis är det ju ändå inte det där som spelar någon roll i slutänden. 2016 är verkligen ett år som gett oss insikt i att prylar, pengar och status varken räddar liv, styr av illdåd eller låter fler oskyldiga barn och vuxna få behålla livet. Krig, terrordåd, våldtäkter och vansinneshandlingar går inte att bota med pengar eller prylar. Tyvärr!

 

Så min reviderade önskelista blir till en stor önskan. Jag önskar mig ”en betydligt mer snäll värld”. Naivt, jag vet. Men jag har sen barnsben alltid fått höra att ” önska, det kan man alltid göra”.

 

Klyschan säger att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. För min del blir det https://www.raddabarnen.se/jul/#steg1 Investera en peng  i välgörenhet du också! Prylar, status och pengar kan vi väl ta sen, när världen är god igen?

 

Ha en fortsatt fin vecka!

Åsa

PS Njut gärna av min stora idol Mia Skäringers funderingar kring julhetsen https://www.facebook.com/miaskaringer/videos/1217393055042417/?autoplay_reason=gatekeeper&video_container_type=0&video_creator_product_type=0&app_id=6628568379&live_video_guests=0 DS