Pulsökning, batteriladdare & P-vaktsuppvaktning.

Å andra sidan vill man ha fart och fläkt omkring sig som mäklare. Jag har en idealisk arbetspuls på ca 140/150 bpm – då vet jag att jag har att göra utan att det blir för mycket. När midsommar närmar sig brukar jag ligga runt 170/180 bpm och vårkänslorna är ett minne blott medan svettpärlorna skönjas i pannan.

Det märks hos oss alla när tempot höjs och dygnets timmar krånglar till det med att endast innehålla 24 stycken. Men i år har jag börjat förbereda mig.

Jag har döpt min laddare. På så sätt vet jag att den alltid finner sin väg tillbaka till mig efter att ha gjort utflykt till någon av mina kollegors skrivbord, handskfack i bilen eller rent av hem på lunch. Att arbeta som fastighetsmäklare och råka snegla på displayen och upptäcka 29 % batterinivå och ingen laddare finns i närheten är något jag inte ens önskar mina värsta antagonister. Att leva på mobilruinens brant är inget jag vill riskera i år.

laddare

Jag har skrivit ett brev till vår stads parkeringsvakter. Under första kvartalet har vi haft det lite för bra på Västra Sjögatan/Fiskaregatan. I samband med omläggning av vägen utanför försvann samtliga P-skyltar och betalningsautomater. ”Vips!!”

Som fastighetsmäklare är man ofta ute på fältet med korta stopp på kontoret för att hämta dokument, korta möten eller en snabblunch. Att inte behöva fylla framrutan med parkeringslappar har sparat värdefull tid. Nu är maskinerna och P-skyltarna tillbaka. Så därför vilar nu ett brev i min framruta.

Ett brev riktat till vår gode parkeringsvakt där jag börjar med att be om ursäkt för att jag inte betalt P-avgiften. Därefter tackar jag för att de gör ett bra jobb och till sist önskar jag dem en trevlig dag och ber dem avvakta två minuter innan P-boten formuleras, så kanske jag hinner komma ut på momangen. Min plan blir att skriva en ny lapp varannan vecka för på så sätt försöka hålla igång en form av glad monolog. Om inte så får jag nog skylla mig själv, men jag intalar mig att det ibland ska göra att jag slipper undan…. Vi får väl se.

Ikväll är det premiär för Allsvenskan och min kollega Mattias som numera är ordförande i FF är sammanbiten men känns cool. Jag tolkar det som ett positivt tecken och ser fram emot avspark.

/Alex Sundstedt

Seniormässa och annat smått och gott!

Att socialisera över en mässmonter på ett anspråkslöst och ledigt sätt kändes viktigt och framför allt uppskattat. Vi valde därför i år att fokusera på dialogen och på mötet med människan snarare än att erbjuda mängder med give-aways och annan rekvisita på klassiskt mässmanér.

Det märktes snart att det finns mängder med frågetecken som våra äldre söker svar på. Ett 40-tal bokade möten hos seniorägda bostäder hoppades vi kunna råda bot på deras frågor. Superkul och helt anspråkslöst – därför har denna vecka mestadels bestått av att träffa på ”gamla bekanta” från mässan.

Fem nya enplansvillor i Djurängen om ca 137 kvm släpptes på marknaden i Onsdags. En kvalitativ produkt som redan igår funnit intressenter. Tre reserverade under ett dygn vittnar om stor efterfråga, och redan innan julafton kommer samtliga husen stå inflyttningsklara!

Snart går även startskottet för försäljningen av de åtta nya lägenheterna som skall heta Bastionpalatset. Unika lägenheter med ett fantastiskt läge och, om ryktet stämmer, med några av Kalmars trevligaste grannar på Västra Sjögatan 33.

Till påsk hoppas vi även kunna stoltsera med ytterligare nytt nyproduktionsprojekt i Borgholms hjärta med ett 50-tal påkostade och tilltalande lägenheter. Men det får jag anledning att återkomma om…

Massor på gång helt enkelt – nu måste jag dock stretcha ljumskarna och packa ner det sista inför resan mot Dalarna och de nio milen från Berga By till Mora.

Just ja, det ser ut som att vi på mäkleriet kommer få både en och två nya kollegor vart det lider – spännande tycker vi!

 

/Alex Sundstedt

 

Försäljningsstatistik & Vasaloppsfeeling!

Vi i mäklarbranschen följer givetvis den lokala marknaden noggrant – månad för månad, kvartal för kvartal och år för år – precis som många följer sitt favoritfotbollslag, så granskas tingsrättsstatistiken noggrant hos oss. Med en mäklad marknad om 46% av köpeskillingarna i januari får vi känna oss nöjda över starten. Vi ångar på och med allt ljusare dagar känner vi oss peppade på 2017.

På tal om att ånga på så är det även Vasaloppstider runtom oss. Om mindre än tre veckor står jag och kollegan Mattias Rosenlund i startfållan, i Berga by…. i startled 10…dvs startled sist.

vasaloppet1Startled 10 i första backen upp #kämpasundstedt

Och precis som de två tidigare åren är planen att anlända i fjällen någon gång på lördagen. Vi bor i en mysig stuga i någon av Malungs urskogar, ca 60 km från Sälen. Vi knoppar in tidigt för att kliva upp runt 05.00-tiden för att smörja ljumskarna med diverse antifriktions-salva innan vi kör mot start. En kort blund och en snabb mardröm om vad som komma skall.

Har vi tur i år, hinner vi till startskottet om den långa bilkön in mot Sälen rullar på. Men sannolikt inte. Det är i vart fall med gott mod och trevligt sällskap de första stavtagen tas och den dyra vallan får göra rätt för sig.

”Åååhej!” så är man iväg. Någonstans 10 – 12 timmar senare anländer vi i ett kallt Mora, påhejandes av några få tappra åskådare som ännu orkar heja på. Förra året fick vi ingen medalj. De deltagare som landar på vinnarens tid + 50% erhåller medalj, dvs måste man genomföra loppet på ca 6 timmar…Njaa, det blir tufft – även i år.

Förgående Vasalopp fick vi istället pannlampor för att vi nästintill var sist i loppet och för att kunna se någonting i Gustaf Vasa-skogarna, de sista två milen. Jo man tackar.

Efter loppet samlar vi ihop truppen och sätter av mot Kalmar. Vi siktar på att anlända hemma på måndag morgon runt 03.00.

Fyra timmars sömn och sen upp igen. På med kostymen och så börjar arbetsveckan. Det har sett precis likadant ut varje år – och varje år hinner jag undra om jag verkligen genomförde Vasaloppet eller om det bara var en dröm. Omtöcknad, trött & stolt möter jag kollegorna på måndagsmorgonen för en ny vecka.

Syns i spåret.

/Alex Sundstedt

Årets rapport från Hemnet – siffror och inredningsspaning!

Knappt 2 500 000 miljoner unika besökare per vecka studsar in på Hemnet.se för att söka sin nya bostad alternativt suga i sig inredningstips eller bara snoka reda på hur grannen har det på hemmaplan. Intressant är att ca 44% av oss gör det under arbetstid. Allra störst frekvens är det vardagar efter morgonkaffet vid 09-tiden då jobbdatorn tänts upp liksom runt 21.00, lagom till att gode Skavlans första gäst entrar studion.

13 dagar tar det innan din bostad är såld. I snitt för riket d.v.s., uppdelat i 4 områden: Sthlm, Göteborg, Malmö och ”Övriga riket”(?)

Vi Kalmariter vävs alltså in under samma kategori som Arvidsjaur, Smygehuk och Rättvik under ”Övriga riket”. Det känns sådär rättvist när försäljningstiden i vårt upptagningsområde i så fall skulle vara 51 dagar. Men å andra sidan kanske mäklarkollegorna i Västernorrland är kanon-nöjda med det statistiska utfallet.

I Sverige finns idag ca 2 miljoner villor och 1 miljon bostadsrätter. Omsättningen på lägenheter är betydligt större. Av Hemnets utbud under året var 55% lägenheter och 29% villor. Under året som gick såldes 6% färre villor och 4% färre bostadsrätter – vilket har känts av, även hos oss. Köparna har vi, men utbudet på ”begagnatmarknaden” mättar inte alla munnar. Eller, som vi ser det: Det är läge att sälja!

– Årets mest populära sökord vart precis som under 2015: Balkong, Sjöutsikt och Sjö.

– Mest klickade bostad vart en vacker villa i fashionabla Danderyd med 173 000 klick.

danderyd

– Dyraste objektet blev en gård i Eldsberga, strax söder om Halmstad. 95 miljoner fick den lyckliga köparen betala.

Inredningsmässigt under 2016 var det inte helt otippat en kavalkad i grått som prydde våra kök men även dörrar, lister och foder. Mässingskranar, marmorskivor och kopparhandtag gav den lilla extra kryddan i vardagen. Den nakna glödlampan och spretiga tavelväggar var precis som de skrynkliga linnelakanen en given snackis. Att blått var flott missade ingen som vågade ta ut svängarna och målade snabbt över den svindyra blommiga fondtapeten, endast några år gammal.

blått

Under 2017 byter vi ut det läckra skimrande guldiga mot lillasyster silver. Blått mot sköna grönt och massor med färg. Helst naturnära, murriga färger kommer göra revansch och ersätta det gråa strama. Mycket textilier, gärna antik sammet i rosa, terrakotta och beige/nude-nyanser. Ekinredningen har nog dessvärre gjort sitt uttåg på riktigt och ersätts med naturliga ljusa träslag, kork och matt keramik.

Posters och prints ersätts med….håll i er – Oljemålningen, helst jättestora verk. Äntligen, då kanske jag kan få hänga upp den gamle fiskaren som samlat damm i källaren sen jag köpte honom för 6 år sen.

fiskaren

En kort rapport – som precis som alltid avslutas med att man ska ”våga gå sin egen väg och vägra kortsiktiga trender”

Lagom är bäst!

/Alex Sundstedt

Bilmäklare för en dag

För oss är det självklart, lika självklart som morgonkaffet är för andra. Det är vad jag utbildat mig till och brinner för. När jag kliver innanför dörrarna på Västra Sjögatan 33 är jag inom min komfortzon och vet exakt vad som förväntas av mig som yrkesman. Lite som stålmannen när han svidar om – fastän han klär av sig medan jag klär på mig min mundering. Min kostym är min stålmannen-dräkt.

Men ibland händer det att jag kliver utanför dörren och komfortzonen – vi kan kalla det fritid eller varför inte vardag. Här gör man en hel del affärer som inte alls känns lika bekväma eller naturliga som i stålmannen-kostymen. Allt från att jämföra försäkringsbolag, köpa balanscykel till sonen eller jämföra priser och utrustningsnivåer på en ny gräsklippare. Där blir jag själv den som behöver vägledning och trygghet hos den jag handlar. Att sälja något som privatperson är nästan än värre.

Vi sålde vår äldsta familjemedlem för några veckor sedan. Hon heter Toyota Yaris och föddes 2007, för att sedan komma till familjen Sundstedt ett år senare. En lättmanövrerad och snabb liten tjej med högt vridmoment och tacksamt dragläge. Under nästan 10 år trivdes hon väl hos oss, men i takt med att familjen ökat i antal förpassades hon allt oftare till att pryda garageuppfarten när familjen gjorde sina utflykter i en betydligt större storasyster.

IMG_8006

 

Med en tår i ögat klickade jag på ”publicera” på Blockets begagnatsida. 10 minuter senare, 5 mail – samtliga spekulanter med en vilja att hämta bilen inom 45 minuter för halva priset. Nej, så kul skulle vi inte ha det – däcksparkare och dussinkompisar klarar jag mig utan.

Det tog någon vecka innan det ringde på dörren och en dam med sitt entourage från Högsby stegade in i hallen. Tre stycken affärssugna smålänningar som grundligt granskade mig och vår Yaris i sömmarna. Att förhandla är mitt levebröd men i detta fall hade motparten övertaget. De var fler till antalet – den onde, den gode och den skojfriska.

De hade en större kunskap kring bilar än jag (i vart fall lyckades de få mig att tro så) och de var övertygande trevliga och konkreta i sin förhandling. Dessutom hade en av de tre på sig en racerkeps och ett par mörka snickarbyxor som lika gärna kunde tillhört någon bilverkstad. Han kunde spelet, han hade på sig sin stålmannen-mundering. ”Attans” tänkte jag. ”Jag skulle slängt på mig kostymen” för att kunna utmana honom. Nu hade de mig i parterrläge.

Det slutade med att jag gav dem ett bra pris för bilen – gentemot att de lovade att ta väl hand om henne och att hon fick stå i varmgarage över vintern. Det kändes som en liten vinst i det stora hela. Vi hälsade vår familjemedlem farväl och lyckönskade Högsby som hennes nästa hemort.

Jag sparade Högsbyvännernas telefonnummer och skrev ner hemadressen – då min son fyller 18 tänker jag att vi köper tillbaka henne, om inte annat för att kolla till så hon har det bra.

/Alex Sundstedt

Långweekend i vårt egna lilla ”Big Apple”

Känslan av att antalet syskonbarn och svågrars barn multipliceras med två för varje år är påtaglig. Därför packade jag ihop min lilla ensemble och satte mig för att köra till Stockholm över helgen. Min släkt och nära vänner tillhör ännu storstadsfolket även om jag försöker att få dem att förstå tjusningen och alla fördelar med att leva i en något mindre stad. T.ex. Kalmar. ”Näää, då åker man på att göra ett Ironman, det pallar jag inte” osv.

Vi beslöt oss för att inte ge oss in i julhetsens och reastridernas Mecka, Drottninggatan – NK och Gallerian mittemot – Norrlandsgatan etc. Därför föll bokningen på ett helt nytt hotell i Solna/Frösunda: The WInery Hotel, endast ett stenkast ifrån stockholmsbefolkningens nya vattenhål; Mall Of Scandinavia.

MOS

Den nya giganten som precis som alla köpcenter innehar en form av epitet, typ: Europas mest moderna eller Skandinaviens mest barnvänliga eller varför inte Nordens snabbaste kassapersonal… ja ni förstår, alltid finns det något att slå sig för bröstet om. Jag tror i detta fall att ”MOS” är det första miljöcertifierade köpcentret enligt gröntänkande byggnadsteknik med betyget EXCELLENT med hänvisning till Building Research Establishment Environmental Assessment Method, som i sin tur tydligen är världens mest använda certifieringssystem för byggnader.

Men excellent var det – i vart fall utifrån en shopaholics synvinkel.  Wow, allt från designmärkesbutiker till ICA Maxi och biografer till rullande band med sushibuffé. Man plockar av det man vill ha från bandet och det fylls bara på med mer. Det är verkligen genuin kärlek till kokt ris och rå fisk!

En ren och snyggt inredd galleria med genomtänkta sittytor för trötta medshoppare, mobilcorners och lättillgängliga hissar. Superfräscha toaletter och inte minst en riktig lekplats för barnen. Det märks att barnen i storstan är lite ”tuffare” än min lilla knatte från Småland, när det gäller vem som åker först i rutschkanan.

En häftig upplevelse på många sätt – men som alltid slutar det med att man handlar det mesta av sina julklappar på MQ, Clas Olsson och BR – där vet man ju vad man får.

Jag skickar med en varm rekommendation på hotellet, som för övrigt gör sitt eget vin bakom receptionsdisken i entrén. The rooftop pool kanske inte vart succé så här års, men den häftiga industriella och jordnära inredningen som genomsyrar hotellet upplevs otroligt tilltalande och fräscht i dessa inredningstrendiga tider. Grönnyanserat målade väggar matchar de nakna gjutna betongvalven och vart man än tittar, något rostigt nattygsbord eller hyllsystem. Guldiga duschmunstycken och sexkantiga klinkerplattor. Läckert!

Nu laddar vi för Luciafirande imorgon. För mig personligen är det först då jag verkligen insuper julatmosfären och känner av högtidens vibbar. Kanske jag rentav svidar på mig lusselelle-kavajen i eftermiddag.

/Alex Sundstedt

 

Årets julklapp!

Det är vinterminnena från min uppväxt som rotat sig allra djupast i långtidsminnet. Kånka skridskor till den nyspolade isfläcken i Fålhagen, Uppsala – några kilometer från vårt hus. Med iskalla händer dra fast grillorna med vaxade snören för att verkligen få bett i snörningen. Rinkbandy med kvartersbarnen i timmar innan mörkret tvingade oss alla hem till värme och familj. Vi var alltid ett par stycken som kämpade kvar längst. ”Sätter jag två i krysset på raken, så ger jag mig”

Lycka var att få skjuts till Studenternas IP där storlaget, och stadens stolthet, Sirius spelar sina hemmabataljer. De starka strålkastarna förlängde istiden med minst tre timmar. En kall ostsmörgås och en mun vatten – sen på det igen. Mina första riktiga skridskor är nog en av få gåvor jag verkligen kommer ihåg och uppskattade under flera vintrar. Kanske också för att skridskorna var tre storlekar för stora att de höll i flera säsonger. Jag kanske rentav fortfarande kan få på mig dem.

Nu blev det istället för skridskor, VR-glasögon som toppar undersökningsföretaget HUI:s lista över samtida nyhet, som representerar den tid vi lever i liksom skall säljas i miljonutgåvor. Pang – årets julklapp 2016!

Perfekt, då slipper man över huvud taget se sin omgivning när man tar sig an sitt favorit tv-spel. På med Robocop-masken och sen är man försvunnen i den virtuella verkligheten. Idén är superläcker och för den tv-spelande generationen kanske lika stort moment som när Counterstrike 1.6 och LAN gjorde sitt intrång i det svenska folkhemmet i slutet av 90-talet. Utvecklingen går minst sagt framåt.

vr brillor

Tänk om man kunde applicera VR-teknologin på fastighetsmarknaden. Tänk om vi på Västra Sjögatan byggde en studio på kontoret där våra kunder kunde komma in – välja vilka hus/lägenheter de önskade besöka. På med VR-Googles och vips så skulle kunderna gå på fyra visningar under en timme – effektivt och rätt läckert. Dessutom kunde jag och Mackan utkämpa virtuella golfrundor på Pebble Beach efter kontorets stängning. Kunderna skulle aldrig behöva frysa under vintermånaderna, de kan själva komma på visning när de önskar och vi blir mer gröntänkade i och med minskade bilresorna till och från visningar.

Nja, jag vet inte. Årets julklapp hos Casa de Sundstedt blir nog inte VR-glasögon, kanske inte skridskor till min son heller. I år vädjar jag till högre makter om lite snö på marken och is på våra sjöar. En glad liten kille på tre år med kalla fingrar och rosiga kinder efter ha åkt pulka en hel dag med sin far. Det får bli årets julklapp.

/Alex Sundstedt

Jag älskar 50-talet…

Jag älskar 50-talet! Kanske inte så mycket för de kulinariska upplevelser det erbjöd, såsom potatis fylld med torsk eller den salta stekta sillen. Ouch!! Men för de frekventa och uppklädda kafferepen med mängder av kakor och litervis av kaffe låter tilltalande.

Eller så var kaffekopparna så små och blommiga att det måste känts som att man öst i sig det svarta guldet när man bad om påtår för femte gången, trots att man bara tillgodogjort sig några deciliter. Idag får man en knapp liter på ett bräde när man ber om en stor latte på närmsta kondis. Skönare så – då slipper man be om påtår.

När började man egentligen dricka kaffe på fat, var det på 50-talet, slår det mig? Och framför allt varför? Och vart lade man kakan – i koppen?

Tydligen var det tidigare än så. På 1700-talet ansågs det vara toppen, rent av lite fint, att fatsörpla sin espresso. Det heta kaffet svalnade helt enkelt fortare. Upp som en tupp, ner som en pannkaka. I slutet av 1700-talet hade dock kaffetrenden med fat kastat in handduken. Idag skulle min familj skämmas ögonen ur sig om jag satt och lapade java från assiett på anrika Holmgrens. Men lite kul skulle det vara, på samma gång.

Förutom att fira kafferep med många kakor och portvin, kunde man bygga hus under ”the fifties”. Gedigna och kvalitativa kåkar från en tid när man inte levde under samma press, offertförfaranden och deadlines som idag. Därför känner jag mig alltid trygg när jag säljer hus från denna tid. De står pall för allt! Dessutom erbjöds en inredningsstil som man ser i vart och vartannat hem idag – och trenden håller i sig. Allt från stringhyllan till de pastellfärgade bakmaskinerna, släta köksluckor, glada tapeter i blommigt mönster á la Josef Frank till vackra teakmöbler. En 50-talets jukebox skulle jag gärna lägga rabarber på!

På den tiden körde man något som heter Volvo PV. De var en aning mindre än dagens V70-modeller, eller varför inte det nya flaggskeppet Volvo V90 som är större än tre bilar från den tiden. Det är inte allt för sällan mina visningskunder kliar sig i huvudet när de mäter upp 50-talsvillans garage. Funderar…mäter ytterligare en gång för att försäkra sig om att det måste vara något fel på garagets proportioner.

AS rosenstigen 1B 22

I veckan lade jag ut ett radhus till försäljning som uppfördes just 1950. Rosenstigen 1 B ligger vid Södercentrum. 84 effektiva och välplanerade kvm som kanske inte lämpar sig för den större familjen. Men vilket kvalitativt hus – jag vart lite småkär redan vid första ögonkastet. Dessutom har det inget garage – så man slipper byta bil till Toyota Yaris.

Kika gärna in radhuset:

http://www.pontuzlofgren.se/till-salu/beskrivning/4I9QD4GA4F0ANI0G

 

/Alex Sundstedt

Årets snabbaste vecka….hittills!

Tisdagen rasslades av i högt tempo. Budgivningarna fortsatte ända fram tills en viss Henrik Schyffert travade in på kontoret och påminde mig om kvällens spännande välgörenhetsgala. Sundstedt passade på att knäppa en selfie med en avslappnad ”ståuppare” i skinnjacka, innan det bar av mot Kalmarsalen och uppställning i entrén och mottagande av ca 500 förväntansfulla gäster. Vilken afton det blev – man har ju vuxit upp med Hassans alla volymer tillika Killing-gängets sinnesförvridna humor. Vilken kille han är – och hans pappa har tydligen ett hus i Glömminge med enorm TV-antenn.

Onsdag morgon, upp tidigt – morgonpromenad 07.30 med Kalmar kommun, Friska Steg. Ett typ av nätverkande med andra företagare i Kalmar på ca 75 minuter där man träffar nya verksamma människor i Kalmar under en rask promenad. En rolig, enkel motionsform liksom affärsnätverkande på en lagom nivå.

Av med löparskorna och på med mäklarmunderingen. Ett par kundmöten, ett hus sålt liksom fortsatt dialog med budgivare från söndagens visningar. Två nya kanonvillor ut på marknaden.

17.30  – snabbt iväg till Kalmarsalen för att närvara under Riksbyggens informationsträff med de nya lägenhetsköparna i BRF Nyckeln, utmed Erik Dahlbergs väg. En fullträff – lägenheterna såldes slut på bara ett par månader. Spännande det måste vara för de närvarande – att träffa alla sina blivande grannar på en och samma kväll.

Torsdag – stormöte på kontoret. En gång i månaden burar vi in och grottar ner oss i budgetar, idésprutande möjligheter, lägesrapporter och generell omvärldsanalys. Grymt kul att studera marknadsandelarna för 2016. Året är ju snart slut, nu när jag tänker efter – i vart fall om man läser tidningarna där reklambladen till några av de större kedjorna bjuder in till glögg och pepparkaksafton på tisdag.. Lite lagom tidigt kan jag tycka, nog för att pepparkakor är gott men jag sparar mig nog.

Hur som haver – både på villasidan och lägenhetssidan gör vi ett kanonår, igen!

Denna dag hade vi dessutom en fantastisk föreläsare i Christina Bengtsson som talade om fokus i arbetet, vardagen, ja egentligen alla tillfällen som fordrar närvaro och koncentration. Med världsmästartitel i bagaget som skytt hade hon bra koll på vad hon talade om.

Klockan slår 17.00 – kontrakt står på agendan. En förväntansfull familj skall få köpa sin villa. Efter kontrakt blir det raka vägen upp till Alarmstreet Media för att fira 10 år med Nytt Boende, Kalmars tredje största tidning! 170 gäster som lovats fest och festivalstämning. Galet roligt – varje gång gänget på Alarmstreet bjuder upp till dans. Avrundning framåt 21.30-tiden för att komma lagom i sängs.

Fredag morgon – intervallpass på kontorets löpband. Två kontrakt inplanerade liksom förberedelse för två villor som skall ut på marknaden och leta nya ägare i nästa vecka.

Att höstmörkret är här har jag inte hunnit reflektera över. Jag får svänga förbi IKEA och köpa lite mysljus inför helgen. Justja….På söndag visar jag en otroligt mysig villa i Hossmo. Vi kanske syns där!

/Alex Sundstedt

Högby fyr, jobbfri helg och bubbelkopp med artiga främlingar.

badtunna

Hur som haver tillbringade jag min helg på fantastiska Halltorps Gästgiveri. En av de mer lätträknade jobbfria helgerna på länge blev dessutom barnfri då jag och min sambo checkade in i ett av de anrika landskapsrummen. Tror det var Östergötland, för jag envisades med att försöka härma en gammal väns dialekt från Mellerud. Men det kanske ligger i Dalsland å andra sidan. Nåja nu var vi ju på Öland – och snart satt vi även i en av två utomhus-bubbelbad-koppar som finns där. Den andra var belägrad till fullo så jag fipplade av locket till den andra.

Vi hann med en mysig stund på tu man hand innan dörren öppnas och ut kommer ett annat par. De frågar artigt om de får hoppa i. Visst säger vi – jump in!

Och då slår det mig att denna situation är ingen man hamnar i dagligen – vanligtvis har jag kostym på mig och paret i tunnan är ett par kunder som skall sälja sin villa. Framför mig sitter istället två personer stort sett i mässingen. Vi sitter ca 60 cm ifrån varandra och jag har ingen aning om vilka de är. Det finns heller inga signaler eller ”giveaways” som kan ge en hint om vad de jobbar med, har för klädsmak eller signalerar för tillhörighet med kroppsspråket. Det enda som sticker upp är ju knoppen och den förtäljer inte tillräckligt med information att tyda. Man utgår från samma förutsättningar, börjar från noll i sin analys om vilka det är som sitter framför en. Det är nästan lite kusligt att inte veta någonting om den som sitter mitt emot, inom ens egna ”comfort zone”.

Jag kom snabbt fram till att det finns två olika sätt att agera i en sådan bubbelkopp, för max 6 personer, när två par som inte känner varandra i stort sett turas om att stöta i varandras fötter under ytan. Antingen antyder man med sitt kroppsspråk att man inte har för avsikt att ens presentera sig genom att vända sig mot sin partner. Låtsas mysa lite extra mycket och därmed markera att vi, minsann, bara har tid för varandra. Dessutom så blir det svårare att slå ihop fötterna med någon av de andra om man nästlar ihop sig i en romantisk knut.

Det andra alternativet är helt enkelt att öppna upp för kontakt. Att ställa en anspråkslös fråga till dem som sannolikt delar ens egna skäl till helgens tillflyktsort. ”Jaha, är ni här och firar ni något speciellt?” och därmed hoppas på att de inte gör detta varje lördagskväll. Önskar de inte föra dialogen vidare kan de ju alltid ta till tidigare nämnda knep, att själva knyta ihop sig i en kärleksknut.

Nu gjorde de ju inte det, utan det visade sig att det trevliga paret kom från Lenhovda och var på plats för att fira hans 40-årsdag. Vi satt nog där och sällskapade i minst en timme innan mina mormorshänder inte mäktade med det 39-gradiga vattnet och fick ge upp. Trevlig middag, god mat och kunnig personal fick avrunda den barnfria aftonen.

Kontentan av denna lilla redovisning blir kort och gott:

Vill man lära känna någon snabbt, utan yttre barriärer eller förutsättningar – släng i ett gäng i ett bubbelbadkar/utomhus-spa, ge det 15 minuter och vips! Sen kan det vara bra att hålla någorlunda koll på fötterna så man inte duffar i någon mer än två gånger de första minuterna.

/Alex Sundstedt