Selma Kahrimanovic: So much for Carpe diem!

bild på selma

Jag fick i förra veckan äran att få lyssna på mental-coachen Ulf Sandström. Under hans föreläsning kom han och jag (mest han) underfund med att jag är, som man så fint kallar det, en ”maxad person”. Maxad i bemärkelsen av stark och högpresterande. Jo men visst, det köper jag. Klart att jag är maxad. Det var dock inte riktigt det Ulf menade.

Enligt Ulf är en maxad person en perfektionist som ständigt jagar effektivitet, och det låter ju fortfarande ganska positivt. Under föreläsningen nickar jag instämmande ända fram till dess att han börjar jämföra mig med en restauranggäst som trots skrikande och hungriga barn i sällskapet, tar menyn på alldeles för stort allvar och gång på gång läser igenom den. Inget får lämnas åt slumpen och rätt beslut måste fattas. Haha, det där är inte jag! För vet du vad Ulf, jag har redan studerat menyn långt innan besöket och är redo att beställa!

Min sambo, han är allt annat än en maxad person. I Ulfs bemärkelse så klart. Min sambo, ja han är den där avslappnade typen, som tar dagen som den kommer (dvs. som hans maxade hälft maniskt planerat) där inget problem är för stort och där uttrycket ”det löser sig” allt för ofta dyker upp. Carpe diem helt enkelt.

Låt oss spinna vidare på uttrycket maxad. Att vara maxad innebär att man i varje situation och ögonblick vill optimera både tid och utförande. Allt ska kännas, upplevas och vara perfekt. Ja, men nu börjar jag känna igen mig. Ni med? Man ska gärna tvätta samtidigt som man städar. Man ska både finna och avnjuta kvalitetstid med sin respektive, och en löprunda, ja det går nog också att klämma in. Klick klick, flytta vasen, ta undan skräpet, upp med hakan, le. Fint! Klick klick igen, på med filter, fram med hashtags som #hardwork #familjetid #sommarformen och inte får vi glömma #livetärmagiskt – o vips så var den perfekta söndagen postad och klar på sociala medier.

Ulf, aka Supercoachen försäkrade mig om att det faktiskt är helt okej att vara en ”maxad person”. Men han bad om en sak. Han bad mig lova att jag skulle om bara lite, lossa på kraven. Att låta sängen stå obäddad eller kanske låta skrivbordet vara ostädat. Ah, det här med stökigt skrivbord vet jag inte.

I alla fall, i söndags tänkte jag vara lite wild and crazy. Jag lämnade bostaden med obäddad säng och tänkte, ”Ha! Den där Ulf vet inte vad han pratar om. Inte är jag maxad. Lätt som en plätt!”

Kort därefter är jag hemma igen, möter sambon som även han hittat hem. Han står i hallen aningen chockad och orolig.

”Selma, är allt okej? vad har hänt?”

Förvånat frågar jag vad han menar.

”Ja, sängen var obäddad, så jag tänkte att något måste ha hänt som fått dig att åka iväg. Är allt ok?”

Jag skrattar, och berättar, att från och med nu ska även jag köra lite carpe diem.

Han tittar blygsamt ner. Jag går in i sovrummet och möts av en bäddad säng.

I bakgrunden hör jag en svag röst;

”Jag som till och med la dem fluffiga kuddarna i mitten, som du alltid tjatar om…”

selmas bild

#Nybäddat #livetärmagiskt

So much for carpe diem.

/ Selma Kahrimanovic, soon to be fastighetsmäklare.

Avdelning: Bänkskiva

Bänksskiva- en skiva att lägga på en bänk. Enkelt eller hur?
Enkelt?! En bänkskiva är allt annat än enkelt. Jo, den är enkel om man fattar bättre än att krångla till det. Krångla till det är precis vad min inredningshjärna gör då och då. Till min sambos förtret. För ni ska ju inte tro att det är jag som förverkligar alla briljanta idéer som kommer upp. Nä, vi har liksom delat lika. Jag tänker och han utför. Oftast gör han det utan speciellt mycket klagomål. Han tycker till och ibland tycker han emot. När han tycker emot så får jag försöka hitta någon slags strategi för att han ska tycka som jag. Ja, ni vet det där vanliga vågspelet man har hemma. Jag får en känsla av att vi vinner ungefär lika många gånger. Men när det kommer till utförande så faller det oftast på hans lott. Jag är bra på mycket, men speciellt händig kan jag inte skryta med att jag är.
Jo, nu stod vi ju där md nya fina skåp och nya vitvaror. Sen kom vi ju på att vi behöver en skiva att lägga på bänken, den där bänkskivan. Från början hade vi siktat in oss på en betongbänkskiva. Sen tvekade sambon. Han menade på att det var för avancerat för en lekman som honom att gjuta en 3.4 meter lång bänkskiva. Medgörlig som jag ju alltid är sa jag att vi får ju då leta efter andra alternativ. Vi hittade massor av tjusiga alternativ. Och alternativen var precis lika dyra som dom var tjusiga. Så vi tog oss därför tillbaka till brottsplatsen.
Här hemma pågår i detta nu en gjutning. En betonggjutning. Jag skrev ju innan att sambon oftast inte klagar eller stönar över projekten vi tar oss för. Men nu är det på något vis en annan stämning här hemma. Han menar på att själva gjuteriet har framkallat någon form av ångest. Det är tydligen små, små detaljera som kan ställa till stora, stora problem om jag har förstått det hela rätt. Jag har valt att ta ett ödmjukt steg tillbaka. Är vuxen och stöttar i de värsta ångeststunderna. Däremellan är jag tyst och uträttar saker på min kant. På min kant jag gör lite mer avancerade saker. Som att skruva ihop jätteavancerade stolar och dricker vin som går i röd nyans. Ja ni förstår ju själva hur svårt det är där ute på kanten. Men det viktigaste är som i alla andra lägen, hålla det goda och glada humöret uppe.

Om några veckor hoppas jag kunna presentera en perfekt, rak, ståtlig och alldeles, alldeles underbar bänkskiva i betong. PS. Håll en tumme eller två. Det lär behövas DS.

Trevlig helg! / Åsa

This is armeringsjärn
This is armeringsjärn(ursäkta renoveringsröran)
This is a form att lägga betong i
This is a form att lägga betong i
This is a "bytta" till att blanda betong i
This is a ”bytta” till att blanda betong i
This is vad jag gör där ute på den "avancerade kanten"
This is vad jag gör där ute på den ”avancerade kanten”
This is a mäklare med ett riktigt gott humör. Alltid. Dygnet runt. Hela tiden.
This is a mäklare med ett riktigt gott humör. Alltid. Dygnet runt. Hela tiden.

Mångsysslande mäklare – Jack of all trades!

Som fastighetsmäklare förväntas jag vara spetsad inom byggnadsteknik – villakonstruktionernas ABC, ett uppdaterat skattesnille och en inredningskonsult som rådfrågas när det gäller val av Barcelona clubfåtöljer eller Jetson framför braskaminen. Jag är också problemlösare vid kniviga och känslosamma situationer köpare och säljare emellan. På det sättet kan man säga att jag har ett unikt yrke, eller att jag är Jack of all trades, mångsysslare.

Visste ni förresten att Sverige är det enda landet i världen där mäklaren sköter allt från första kundmötet med en säljare till överlämnandet av nycklarna till en förväntansfull köpare på tillträdesdagen? Det måste vara ett av de största förtroendeuppdrag man kan få.

Men hur fungerar det här hos våra neighbours?

I vårt grannland Danmark kan det ibland vara lite för spännande att köpa sig en bostad. Saluförs ett objekt (mäklarspråk) som drar till sig flera kunder tillämpar man något som heter ”stängd budgivning”. Här skriver spekulanten helt enkelt ett bud på valfritt papper och lägger i en hatt som senare skakas om och öppnas av säljare och mäklare tillsammans – kanske över en Carlsberg och pølse. Ingen fortsatt budgivning, säljaren väljer sannolikt den som skrivit högst bud på lappen. Det påminner lite om Mästarnas Mästare, där det handlar om att spela ut motståndaren, men man får bara en chans att analysera konkurrenters taktik. Vad har de andra bjudit? Vi måste lägga oss nära, så lågt det går, fast över….lätt eller hur!? Till sist tar en notarie över och hanterar det juridiska.

Finnarna är härliga. Där bestämmer säljaren ett pris som ligger långt över vad han förväntar sig, men gärna skulle önska. Efter det lutar han sig tillbaka, kanske tar en bastu, och låter spekulanterna buda under. Tydliga regler kring eventuell budgivning saknas, kanske är det den som håller ut längst i bastun som får köpa. Det är ju en lösning det med.

Norge är alltid Norge – här har man faktiskt en väldokumenterad ordning på saker och ting. Den öppna marknaden avgör vem som får köpa. Den enda skillnaden är att muntliga bud är bindande. Aj då, tänkte nog unge Alexander Rybak när han vaknade upp i Moskva, dagen efter sin dundervinst i Eurovision och som i en fairytale skanderat ut ” Jeg skal kjøpe hele jævla Olimpskij-arenan hvis jeg vinner!”

Det gäller att passa tungan i Norge helt enkelt.

Om man flyttar blicken än längre bort och funderar över just detta, är USA en intressant marknad. Där är mäklarrollen något komplicerad, enligt mitt sätt att se det. Köpare och säljare har ofta varsitt mäklarombud som bevakar sina klienters intressen. Med fiffiga taktiker, färgglada strumpor och glashala leenden – mäklarna emellan – slingrar man sig allt närmre en affär för att i slutändan få sina klienter, på varsitt håll med veckad panna, att inse att detta är den bästa dealen som finns. ”It’s time to strike” Sen delar köpmäklaren och säljmäklaren på arvodet för affären. Skål för det. Följ gärna processen i TV-såpan Million dollar listing NY, med Fredrik Eklund i spetsen.

Njaa, jag vettitusan – men jag hade gärna sett ett avsnitt av ”Million dollar listing – Helsinki” med en finsk mångsysslare i huvudrollen. Fast å andra sidan kanske Robinsson Robbalainen är färdig med showbiz.

/Alex, Fastighetsmäklare tillika Jack of all trades

BB. Jag erkänner. Jag är BB.

Och då menar jag inte BB som i barnbördshus. Inte BB där små, söta och högljudda bebisar får se dagens ljus. Jag har insett att jag är BB, som i Bortskämd och Bekväm. Insikten kom till mig under förra veckan, eller förr, förra eller om det till och med var veckan innan dess. Hur som haver är det under vår pågående köksrenovering, som ju nu pågått ett par veckor och lär pågå minst lika många veckor till som den här insikten kom till mig.

Vatten i kranen, diskmaskin och full tillgång till alla tänkbara köksattribut. När sådana livsviktiga(?!) ting hux-flux försvinner från vardagslivet, det är då man inser hur bekväm människan är. Eller man och man, jag får väl se till och säga jag. Det är nämligen jag som muttrar och stönar mest där hemma. Muttrar över att behöva gå en trappa upp för att få vatten. Det är jag som blir irriterad över att det fattas knoppar på alla luckor så att projekt ”ta ut kaffefilter” från skafferiet känns som ett berg att bestiga. Det är också jag som häftigt och irriterat vispar runt i den där jäkla diskbaljan ute i trädgården när det ska diskas. Just där finns det en markant skillnad mellan mig och min något mer mogna, sjuåriga dotter. Hon vispar inte alls argt och irriterat runt med diskborsten. Hon tar glatt baljan i sin famn, studsar upp till våning två, fyller baljan och sprutar i lite för mycket diskmedel och fnissar åt lite för mycket bubblor. Sen studsar hon lika lätt ner för trapporna, ut i trädgården, påbörjar diskandet och nämner något om att det är soligt och varmt på framsidan och att det är roligare att diska när jag är med. Oooopppsss, jag missade visst detaljerna. Detaljer som att solen värmer, friska luften är lätt att andas och att en diskning faktiskt kan vara ett trivsamt göromål om man gör det tillsammans. I alla fall om man väljer att se på saken på rätt sätt. Jag inser också att vi är bortskämda. Jag, dottern och sambon och dom flesta som bor här i vårt avlånga land. Förvisso måste jag gå hela, långa vägen upp till våning två för vatten. För stora delar av världen är en sträcka på ett par trappsteg ren och skär lyx för att få vatten i sin balja. Jag förstår ju det.

34 år och BB. Insikten är kommen och nu får jag väl se till att jobba med insikten. Jag har en känsla av att om jag blir mindre BB så kommer jag berikas med ett bättre humör och mindre rynkor i pannan. Alltså kommer det göra gott för både in och utsida. Perfekt!

Trevlig första helg i april!

disk

Fem leksaker och en leksaksaffär!

Jag sålde för första gången i mitt liv en leksaksaffär i veckan. Eller egentligen var hela fastigheten till salu, med en leksaksbutik i bottenplan. Bare with me.

Tre spekulanter var inbokade för visning. Jag var väl förberedd och stod där, mitt i butiken, med kunder på plats. Då plingar det i dörrklockan. ”Vafasen” tänker jag, ännu fler potentiella köpare – gott!

”Hej, har ni vattenballonger?” frågar en trevlig kvinna i övre medelåldern, när hon kliver in genom dörren.  Av någon anledning svarar jag utan att tänka efter ”Det borde vi ha…”

Det hade kanske varit enklare att hänvisa till den stora skylten på dörren som klart och tydligt annonserade att affären var stängd. Men vad fasen, business är business, dörren stod öppen och kunden förklarade att hon åkt långt för att handla vattenballonger till sitt barnbarns kalas. Det gick inte att motstå. Jag kände mig kallad att hjälpa henne. Mina spekulanter på fastigheten hade redan fått en noggrann presentation och var nere i källaren.

”Men bara du har kontanter, för jag vågar inte röra någon kassaapparat… Det blir 29 kronor.” Förklarar jag. Debit och Kredit har aldrig varit mina starkaste kort.

Damen hade bara en 20-lapp, så hon fick lova att komma tillbaka en annan dag med resten.

”Tack så mycket” hann jag få ur mig. Jag bestämde mig för att jag gjort ett bra jobb. Och att det antagligen var första gången hon handlat leksaker av en kille i kostym. Visningen fortlöpte. 14 minuter senare ringer dörrklockan igen, in kommer en tjej i 30-årsåldern;  ”Är det öppet?”

Nu har jag sansat mig och svarar:

”Njaa, det är det inte. Jag arbetar som fastighetsmäklare och har visning. Går det bra att återkomma?”

I ögonvrån ser jag en av  fastighetens spekulanter. Han skrattar för sig själv åt mäklaren som blev leksaksförsäljare.

”Det går jättefort, om jag bara kan lägga undan några saker som jag kikat på innan och komma tillbaka och betala imorgon?”

Med genetisk optimism, sannolikt i synergi med mitt glatta Dalmasblod, slänger jag ur mig;

”Det löser vi!” med ett leende.

Tre fina leksaker blev det åt ett glatt litet barn. 662 kr blev notan – förhandla är lite av mitt yrke. Slutligen redovisades dagens försäljningar och intäkter till mina säljare via en prydlig handskriven lapp, undertecknad av leksakshandlare Sundstedt.

leksaksbild

 

Nöjda köpare och säljare, av både leksaker och fastighetsaffär – bra där!

/ Alex

Early bird får mycket gjort…

Mitt dåliga, extrem dåliga morgonhumör till trots vill jag den här veckan hylla just mornar. Tidiga mornar. God damn!, vad mycket man får gjort kl 06.15 på ett tyst, mörkt och obefolkat kontor. Den här veckans arbetspass har varat mellan cirkus 6 och 23. Det pampiga bankpalatset på Kaggensgatan vände upp och ner på allt förra veckan. Det ringde, ringde, ringde och ringde. Så fantastiskt kul att ni visat ett sådan fint intresse för ”Handelsbankshuset”. Äntligen ska huset få nytt liv!

Jo, nu åter till dessa tidiga mornar. Jag är ju mamma på deltid, eller jag hon är ju min på heltid men fysiskt är hon hos mig på halvtid och hos sin pappa den andra halvan. Den här veckan var det pappans tur att lämna och hämta på skolan. Varannan vecka ser jag till att jobba så mycket jag bara kan. Allt för att kunna vara en så kallad ”närvarande mamma” när fröken Vega är hos mig.

Senast klockan 6 måndag till torsdag den här veckan har jag larmat av på Västra Sjögatan 33. Direkt styrt kosan mot kaffemaskinen som lydigt levererat ljuvt, etiopiskt kaffe från Sebastian Balck. Med en varm kopp i handen har jag snabbt ögnat igenom de lokala morgonnyheterna för att sedan köra igång dagens göromål. Med Bo Kaspers jazziga toner i bakgrunden svarar jag på mail, rensar i akter, beställer planlösningar, skriver texter, bokar fototider, svarar på mail igen, bokar stylisten och skriver ännu fler texter….
” Pling plong!” Jag tittar upp och ut till receptionen. Där trillade första kollegan in. Klockan börjar tydligen närma sig åtta och jag har fått magiskt mycket gjort!

Det kan vara så att jag har hittat ett för mig, nytt och vinnande koncept. Tidiga mornar verkar ju vara hela grejen. Att sedan varje vecka låta arbetsdagarna löpa från 6 till 23, det är INTE ett vinnande koncept. Det känner jag redan nu. I helgen tänkte jag nämligen ytterst behövligt ta igen mig ett par dagar. Nonchalant lata mig med köksrenovering, tvätt, trädgårdsarbete, löpning, familjetid och kopiösa mängder godis. I julas gjorde jag slut med en mycket nära vän. Min goda men relativt osunda vän heter godis. Godisförbudet har nu löpt över tre månader. Därmed ska jag äta godis hela påsken. Mycket godis. Sen är det dags att låta oss gå skilda vägar igen. Lagom till midsommar ska våra vägar mötas igen. Om jag är beroende? Nej, nej inte alls.

Nu mot soffan och vilan för att på tisdag får köra igång med full fart igen. Precis så som jag vill ha det.

Njut av påsken !

Åsa

IMG_4271

Tidsenliga villarenoveringar…

Vi älskar grävskopor.
Vi älskar grävskopor!
Påkoppling dagvatten
Påkoppling dagvatten
Garageuppfart
Garageuppfart
Vi håller en tumme för min sambos rosor
Vi håller en tumme för min sambos rosor…

 

 

Min far har alltid sagt ”ta det lugnt grabben, det tar ni nästa år – ingen stress med huset” och det har vi anammat. Ett större renoveringsprojekt per år – det blir något kul att se fram emot, det tär mindre på familjen och kalkylen blir mer angenäm om man slår ut totalkostnaden över tid. Annars är det väldigt enkelt att ”renoveringsdjävulen” träder in och snabba beslut tas som man kanske får ångra i efterhand: ”Ja älskling, jag sa ju att medaljongfondtapeter i alla rum vart lite för expressivt”

Kanske? Vad vet jag.

Vi köpte vår villa i Johannesborg 2013. Flyttade in höggravida och strax därefter tog jag värvning hos Pontuz Löfgren AB som fastighetsmäklare – en världsomvändande trio av skeden: Barn, Bostad och Business… Byggt 1949 med alla fördelar och nackdelar en gammal kåk kan frambringa. Men det fantastiska resultatet av gediget hantverk från efterkrigstiden är nu min familjs hem. Jag är numer en av de starkaste ambassadörerna för mitt villaområde.

Men allt har sin tid, även gamla hus och de fordrar uppmärksamhet, kärlek och tidsenliga operationer. Tre år senare har vi nu bytt värmesystem efter att bokstavligen kastat ut den konverterade pelletspannan, som borde ha rykt i kriget. Det kom en trevlig herre från Karlskrona med sin son och köpte hela konkarongen. Vi fick dessutom några tusenlappar för de åtta timmarna det tog att demontera pelletsförrådet, kanske han ville slänga åt mig några slantar för att jag hjälpte till, men jag hade min egna hemliga agenda. Som när en optimist svarar på ens Blocket-annons. Man stämmer träff, den tilltänkta köparen blir tveksam på plats och när det inte fungerar att pruta ned sig under minus, erbjuder man sig att hjälpa till och köra hem prylarna, rentav bygga ihop skräpet igen hos köparen, allt för att försäkra sig om de inte står kvar hos mig när de åker därifrån.

Vi har bytt tak, där takläggaren överraskade mig och hela grannskapet genom att spika nockpannorna iklädd endast kalsonger och skor med stålhätta. Till hans försvar var det väldigt varmt i juli förra året, och alla yrken måste ju ha sina förmåner.

I dagarna har vi gett oss på dräneringsarbete och isolering av källargrunden med tillkommande altanbygge och prydlig stensättning i mängder, som grädde på gösen – eller hur var det nu? Min knappt 3-åriga son älskar det, eller framför allt grävskopan.

Grävgrabbarna i gula jackor dök upp en sval måndagsmorgon. Med glatt humör och stora maskiner satte de igång och vandalisera min trädgård. Grävskopan slungades fram och tillbaka som en vante, befintlig asfalt flög som pappersflyg i containrar och huset skakade som en frusen hundvalp på juldagsmorgon. Men Bendtner (som jag kallar honom efter den danske fotbollsspelaren med kort stubin) och Bulten (som fick namnet när jag hälsat på honom och känt mig som ett barn som lägger sin hand i en vuxens), bara ler och kör sitt race. Börjar varje morgon med ”ha en trevlig dag” när jag pinnar iväg med sonen till dagis. De lovar att allt ska vara klart 24e april – jag gillar tidsoptimism, och får anledning att återkomma med resultat.

Håll tillgodo så länge – och glöm inte att rocka sockorna idag!!

/ Alex

Fönstershoppande gästbloggare

Jag tänkte ägna min gästblogg åt en perfekt kvällsaktivitet, nämligen fönstershopping. Eller vad det nu kan kallas när man intagit bekväm ställning i soffan med datorn fint placerad på magen och inte tänker röra sig en centimeter under resterande del av kvällen och det viktigaste av allt inte tänker spendera några pengar. Go fönstershopping!

Jag har blivit smått beroende av vaser av olika slag och Hemtex är duktiga på originella vaser till rimliga priser.  Denna för 299 kr är en favorit. Perfekt för tulpaner!
Jag har blivit smått beroende av vaser av olika slag och Hemtex är duktiga på originella vaser till rimliga priser. Denna för 299 kr är en favorit. Perfekt för tulpaner!
Jag har även fått dille på småvaser att stoppa ned murgröna och överlevande blommor från större buketter i. Dessa säljs i 3-pack på Hemtex för 149 kr. Ett annat tips är att fynda liknande på loppis!
Jag har även fått dille på småvaser att stoppa ned murgröna och överlevande blommor från större buketter i. Dessa säljs i 3-pack på Hemtex för 149 kr. Ett annat tips är att fynda liknande på loppis!
mia3
Kuddar och kuddfodral är också kul om man vill göra en snabb förändring. Jag tycker det är snyggt att komplettera de man redan har med något nytt och vårfint. En soffa kan aldrig få för många kuddar, eller hur? Kuddarna ovan kommer från Zara Home och kostar ca 259 kr/st.
Kuddar och kuddfodral är också kul om man vill göra en snabb förändring. Jag tycker det är snyggt att komplettera de man redan har med något nytt och vårfint. En soffa kan aldrig få för många kuddar, eller hur?
Kuddarna ovan kommer från Zara Home och kostar ca 259 kr/st.
Och för er som önskat er kuddar från Missoni men   liksom jag tyckt att de är alldeles för dyra.. Inredningsshopen på Kaggensgatan har sytt upp egna med Missoni-tyget. Mycket billigare men minst lika fint!
Och för er som önskat er kuddar från Missoni men liksom jag tyckt att de är alldeles för dyra.. Inredningsshopen på Kaggensgatan har sytt upp egna med Missoni-tyget. Mycket billigare men minst lika fint!
mia6
Vitt är snyggt men ack så opraktiskt.. Är ni som jag och ändå inte kan låta bli?  Ljus, stoppad sänggavel och en crémefärgad bakelse till fotpall fångade fick mig på fall direkt. Sänggavel från Ellos, 1499 kr och fotpall från Jotex 1499 kr. Fotpallen finns även i mindre mått.
Vitt är snyggt men ack så opraktiskt.. Är ni som jag och ändå inte kan låta bli?
Ljus, stoppad sänggavel och en crémefärgad bakelse till fotpall fångade fick mig på fall direkt. Sänggavel från Ellos, 1499 kr och fotpall från Jotex 1499 kr. Fotpallen finns även i mindre mått.

Jag avslutar min fönstershopping för den här gången och säger på återseende!

Mia

Frisören och Jag…

Senaste veckan har varit kanon. Jag har rätat upp mig efter Vasaloppet och håller på att dränera mitt hus med allt vad det innebär (jag skriver lite om det längre fram), jag har haft flera givande kundmöten och har sålt ett par villor till förväntansfulla familjer som flyttar in lagom till försommaren.

I tisdags hade jag dessutom ett av mina återkommande favoritmöten – med min frisör. Jag kallar honom för ”min” eftersom jag har gjort ett aktivt val just här. En gång i månaden trallar jag genom staden för att sätta mig i den svarta frisörstolen. Jag har tidigare varit runt en del och testat olika – men nu har jag gjort precis som mina kunder – ett medvetet val.

Jag har aldrig varit särskilt petig när det kommer till håret. Mina föräldrar har sett till att jag erhållit en normaltjock och lagom svängig lugg som växer som ogräs (än så länge). Oundvikligt kan jag ibland snegla på min far; ”jaha, det är så man kommer se ut – om ett tag, not bad. Stilig karl. Det skulle kanske vara mina vader då, som inte kommer att bli vidare grava, men vad fasen gör det? Jag har ju kostymbyxor mestadels av min tid ändå…”

Jag förstår att frisören är oerhört viktigt för många – frisyren är en del av det personliga uttrycket och man vill ju trots alltid se presentabel ut, även jag. Har man svajigt svall är säkert klippningen en stor grej, kommunikationen med frisören minutiös, det gäller att vara försiktig med topparna, eller mitt uppe på där det börjar glesna. Även min kära sambo kan gå och se sig själv i spegeln flera gånger om dagen efter ett besök hos sin favoritfrisör – granska, kamma och känna på topparna – medan jag skrattar lite inombords och undrar om hon i själva verket har klippt sig alls. Dyrt vart det med…
Nåja, hos min frisör stegade jag självsäkert in, han visste precis. ”Samma som alltid?”
Jajjamen, säger jag och trimmern startar med ett surr…

7 minuter senare är jag färdig, inget speciellt skvaller, ingen massage eller espresso – som vanligt. Och jag är lycklig. Jag dricksar, han bjuder på någon typ av hårvax – jag stegar tillbaka och känner att vi är nog rätt bra polare, han och jag. Vi förstår varandra – jag och min frisör, det är en tyst överenskommelse. Arbetsdagen fortsatte. Luggen är på plats.

I veckan la jag också ut en av de häftigaste villorna jag besökt, där eftertanke och stil finns i allt. Kika in den, garanterad klickfrenesi: http://www.pontuzlofgren.se/till-salu/beskrivning/425JUVDFV35DT9IF

Btw: Maila mig om ni önskar veta mer om denna chef till frisör. Jag vågar inte dela med mig av honom till alla. Min gode kollega Jacob delar numera samma uppfattning, kanske rentav samma frisyr.

So long, så länge!

Before and after, då och nu, före och efter…

I ett renoveringskaos har man olika roller. Jag har en god självinsikt och vet mycket väl att jag inte är något vidare händig. Mina renoveringskunskaper sträcker sig så långt som till att spraymåla en hylla, måla om en gustaviansk stol och rolla ett bord. Möbler är ett stort intresse och möblerna här hemma får ofta byta kulör . På gott och ont. Ibland blir möblerna ommålade utan någon som helst eftertanke. Som i somras då en svart hylla absolut skulle bli grön. Vid närmre eftertanke så slog det mig. Grön? Hur kom det sig att du valde just resedagrön?  Vi har ju absolut inget här hemma som passar med grönt. Så nu är den där snygga, grönmålade hyllan såld och hemflyttad till någon annan som förhoppningsvis tar hand om den väl. Men måla i ett par timmar i solsken fick jag ju göra, och målning kan faktiskt vara en väldigt, väldigt fin terapi. Testa du också.

Idag tänkte jag bjuda på ett par möbelrenoveringar, dvs en liten före- och efterparad.  Samtidigt som jag gör det kastar jag ut en hittelön till den som kan tipsa mig om ett tjusigt soffbord som kan komma att få flytta in här hemma. Soffbord är ta mig sjutton ingen enkel match. Bordet ska vara vitt, rektangulärt och lågt. Men det är klart, skulle det vara blått går det ju alltid att måla om. En helg  med terapimålning kan bli en riktigt bra helg.

 

Brun stol goes antikvit stol
Brun stol goes antikvit stol

3

4

5

6

7

Avlutar med ett fiffigt( i alla fall om du frågar mig) klädförvaringstips. Krokar i taket, en tamp genom kopparör, knyt några knutar och ett, tu, tre har du fått en perfekt klädstång  för dina jackor.

Trevlig helg till er alla! / Åsa