Before and after, då och nu, före och efter…

I ett renoveringskaos har man olika roller. Jag har en god självinsikt och vet mycket väl att jag inte är något vidare händig. Mina renoveringskunskaper sträcker sig så långt som till att spraymåla en hylla, måla om en gustaviansk stol och rolla ett bord. Möbler är ett stort intresse och möblerna här hemma får ofta byta kulör . På gott och ont. Ibland blir möblerna ommålade utan någon som helst eftertanke. Som i somras då en svart hylla absolut skulle bli grön. Vid närmre eftertanke så slog det mig. Grön? Hur kom det sig att du valde just resedagrön?  Vi har ju absolut inget här hemma som passar med grönt. Så nu är den där snygga, grönmålade hyllan såld och hemflyttad till någon annan som förhoppningsvis tar hand om den väl. Men måla i ett par timmar i solsken fick jag ju göra, och målning kan faktiskt vara en väldigt, väldigt fin terapi. Testa du också.

Idag tänkte jag bjuda på ett par möbelrenoveringar, dvs en liten före- och efterparad.  Samtidigt som jag gör det kastar jag ut en hittelön till den som kan tipsa mig om ett tjusigt soffbord som kan komma att få flytta in här hemma. Soffbord är ta mig sjutton ingen enkel match. Bordet ska vara vitt, rektangulärt och lågt. Men det är klart, skulle det vara blått går det ju alltid att måla om. En helg  med terapimålning kan bli en riktigt bra helg.

 

Brun stol goes antikvit stol
Brun stol goes antikvit stol

3

4

5

6

7

Avlutar med ett fiffigt( i alla fall om du frågar mig) klädförvaringstips. Krokar i taket, en tamp genom kopparör, knyt några knutar och ett, tu, tre har du fått en perfekt klädstång  för dina jackor.

Trevlig helg till er alla! / Åsa

I Sundstedts spår, för framtids segrar

Vår trio fick inte bara se sig besegrade av ”naken Janne” utan även Marko Lehtosalo (Markoolio) som någonstans mellan Oxberg och Hökberg hojtade att han bara åkt sex kilometer längdskidor i sitt liv. Jag skulle uppenbarligen stannat hemma och gått på Guldfesten istället, denna succé som var och varannan prisat i olika medier. Stort grattis till alla pristagare, men även till arrangörerna. Tyvärr inträffade ju dessa event samma helg. Suck, tänkte jag när jag ställde mig sist i startled 10 i Berga By där Gustaf Vasa himself måste stått och huttrat en gång och undrat vad han höll på med. Och då bara med en stav.

Däremot var det lite spännande att stå längst bak. Bakom 16 000 luttrade skidåkare från alla möjliga nationer. De allra flesta med denna dag som största mål för året med mängder av mil i benen, snabba sportbrillor, tighta helkroppsdräkter och de hetaste skidutrustningarna. Det var inte läge att outa, att vår trio hade sex kilometer längdåkning i benen sammanlagt under försäsongen.

Andra hade en annan inställning och bjöd på sig själva. Den mest udda deltagaren måste ändå varit en stormtrooper.  Hoppas ”the force was with him” och att han fick gå i mål, nu när han ändå klätt upp sig.

1

Mums Måns Selmerlöf åkte tydligen också, men honom såg jag aldrig.  Det kanske var lika bra – eftersom jag omedelbart hade bett om hans autograf och en selfie. Det kanske han inte hade uppskattat, i passgång uppför Lundbäcksbacken innan Oxbergs blåbärsstation.

2

I övrigt har jag lätt för att ta till mig nya intressen och är den där som gärna ger allt i vad jag bestämmer mig för. Är det golf, så chip- och puttränar jag tills det är mörkt för att kunna sänka mig. Har jag bestämt mig för att åka Vasaloppet, så åker jag Vasaloppet, oavsett form och mil på skidor. Ett beslut är ett beslut, och så måste det få vara. Även om det idag innebär värkande ljumskar, såriga armar och svidande ögon.

Om jag är nöjd med min insats? Självklart.

Eller som mitt mantra var i tolv långa timmar; Only Gunde can judge me.

 

Vi hörs om en vecka!

/Alex, mäklare, Pontuz Löfgren AB

Hej! säger vi nu på Pontuz Löfgren AB

Vi är glada, tacksamma och förväntansfulla. Vi ha fått äran att bli en del av 24Kalmars bloggteam. Ni kommer få följa mig och mina kollegor både i jobb- och privatliv.

Åsa Jenny Holmkvist, ja det är jag som är först ut av oss. Varje torsdag kommer jag hojta till med ett nytt blogginlägg. Vad kan då tänkas dyka upp när jag håller i bloggpinnen? Tänk er ett högt jobbtempo, tankspriddhet, inredning, husrenovering, något enstaka joggingpass och kanske ett och annat musiktips.

För att göra presentationen av mig själv enkel och samtidigt ta er med på en nostalgitripp tänkte jag presentera mig i ”Mina vännerform”. Ni vet sådana där små söta böcker man hade när man var liten. En bok där alla kompisar skulle svara på diverse nonsensfrågor. Kommer du ihåg? Ja, sådana böcker hade vi i alla fall hemma i Ulricehamn, Åsundens pärla, staden där jag är uppvuxen. Håll till godo.

1

Namn: Åsa Jenny Holmkvist

Ålder: 34 starka år

Familj: Sjuåriga dottern Vega och sambon Erik

Bor: Nyinköpt hus i Berga

Favorithobby: Inredning, träning och musik.

Favoritämne i skolan: Idrott, idrott och idrott.

Bästa vän: ”Lotta”

Bästa egenskap: Humoristisk (I alla fall om du frågar mig. Skrattar till exempel väldigt ofta åt mina egna skämt, då måste man ju anses vara humoristiskt!?)

Sämsta egenskap: Dåligt tålamod. Väldigt dåligt tålamod. Och sen jobbar jag lite för många timmar varje vecka (I alla fall om du frågar familjen där hemma, men kanske inte om du ställer samma fråga till chefen).

Vill ha chans på: Erik (Och det har jag som tur är redan).

Favoritmat: Skaldjur

Favoritdricka: Vin i alla dess former.

Snyggaste kändisen: Persbrandt, klyschigt men sant.

Favoritartist: Peter LeMarc och Anders Wendin.

Det vill jag bli när jag blir stor: När mäklarkarriären är över och går över till att bli pensionär ska jag ägna mig åt möbelrestaurering, driva ett café på Gotland och skriva böcker. Den som lever kommer allt få se!

Jag tänkte avsluta premiärbloggen med ett konstaterade och för mig en helt ny kunskap. Nämligen följande, smörgåspapper och bakplåtspapper är INTE samma sak. Efter fem omgångar med bak av fröknäcke som inte låter sig lossna från pappret höll jag på att skicka ut såväl fröer, mjöl och hela jäkla ugnen genom villans nya, dyra fönster. Jag beklagade mig på jobbet gång efter gång. Till slut så öppnade min vackra och mycket klocka kollega ”Madde” sin näpna lilla mun och sa ” Men Åsa du har väl bakplåtspapper och inte smörgåspapper?”. Nej, tänkt för att jag inte har det! Så nu vet jag, det är skillnad på papper och papper. Ikväll lossnade det lilla knäcket så vackert från pappret. Från bakplåtspappret alltså. Äntligen hembakat till kvällsfikat.

2

På återhörande!

Åsa