Vit vecka

Vitt som vispgrädde
Efter en härlig julhelg är det dags för terminsstart. Skolbarnen har firat Befana med godis och presenter, men nu är vardagen här. Fast snart stundar en bonus – nämligen settimana bianca ( vit vecka). Vi förknippar en vit vecka med sunda vanor och mindre bubbel i glasen, men för italienaren betyder vit snö och alpmiljö.

Dubbla boenden
Att vistas i fjällmiljö och åka skidor är ett stort intresse för italienarna. Trångbodda storstadsbor i norra delarna har inte sällan en egen lägenhet i en skidort.  Man jobbar som en liten iller under veckan, avslutar tidig fredag och på lördag morgon är det fullt av folk i alporterna. Från ingenstans dyker de upp. Fredag på byn är folktom, men lördag morgon sjuder av aktivitet. Relax, läsning, promenader eller spa bjuds för dem som inte vill  vara hela dagen i pisten. Alla kan få sitt – kropp och själ, mage och gom. Läckert så det förslår!

Vitt som vispgrädde
Just nu vräker snön ner i norra Italien och landet är lamslaget. Och det är inte lite snö! Systemen är stängda för att lavinfaran ska undanröjas, liftarna skottas fram och om ytterligare en dag eller två kommer det magiska stunder i backen. Det är flera decennier sedan januari bjöd på vita veckor med vispgrädde på toppen! Har du inte bokat resa – skynda fynda en restplats.

Jullpynt och paljetter

Allt som glimmar och glittrar är gott

Ja, så känner italienaren för jul. Speciella färger, teman eller stämningar? Oh no, ju mer det glittrar och blänker desto bättre. Den 8 dec tar alla  – och då menar jag alla – in granen. Den pyntas med band och snören, glitter och guld. Det glimrar och skimrar. Rustikt och naturligt som våra nordiska hem är inte att tänka på.

Advent är en månad de flesta förknippar med glögg och mingel, 1000 saker som ska göras och när tomten kommer pustar vi ut. Landar i soffan, tänder brasan och julstämningen kan infinna sig. Mina italienska vänner tittar konstigt på mig när jag förklara adventsmånaden för dem. De ställer den kloka frågan; Men varför gör ni så? Då är ni ju helt slut när det äntligen är jul? Visst har de rätt. Men advent är ju ändå så mysigt, eller hur?

1-2-3-4

För att inspirera och dela kulturella vanor har jag givit mina italienska bekanta en typisk  svensk present. Siffror att sätta på ljusen från 1:a till 4:e advent pryder nu ett antal hem.  Ingen av dem hade hört talas om att numrera ljus och fira fyra söndagar, men fina foton har landat i min telefon på adventsljus ”modello italiano”. Härligt! Och i år får samma gäng recept på hemgjord glögg. Med spänning ser jag fram emot nästa års juliga pysselbilder…!

Felice anno nuovo

Precis som jag ser fram emot ett riktigt spännande, energigivande och nyskapande 2018 önskar jag er alla trogna läsare ett galet bra år! Min passion för livet vill jag lägga under granen och med varma känslor ser jag fram emot att få dela livet i Italien på mitt vis med er under nästa år. Benvenuti 2018!

Det luktar jul…

Julen doftar

Dofterna är nog det som påminner oss om julen allra, allra mest. Vi minns ljud och smaker, men på något sätt är det ändå doften av jul som ger känslan.
Pepparkakskryddor och glögg, oset från ugnen som griljerar skinkan och hyacinter, granbarr och saffran. För det de flesta av oss är de dofterna = jul.
Men hos min väninna doftar det citron…

Limoncello sprider känslan i huset

Häromdagen fick jag ett foto på Whats App från min fina väninna Gilda. Hon skickade bilder på stora korgar med nyskördade citroner.  Så läckert! Hon och maken Stefano hade precis plockat trädgårdens gula frukter och ställt in krukorna på vinterförvaring. Med kärlek sköts citronträden då de ömtåliga träden kräver  gynsamma temperaturer under vinterhalvåret. I köket var det nu full aktivitet. Citronerna kokades, skalen strimlades och rena glasflaskor stod prydligt uppradade och väntade på att fyllas. Här blev det hemgjord Limoncello!

Att göra sin egen gula dryck är så mysigt tycker jag. Känns som sommar, semester och Medelhav! Men dröm om min förvåning när kommentaren i meddelandet var: Nu är det julkänsla i huset!

Jul? tänkte jag. För Gilda och familjen är doften av citroner och egengjord Limoncello synonymt med jul. Efter julmiddagen dricker alla runt bordet högtidligt årets skörd av Limoncello. Flaskorna får inte öppnas innan helgerna, men väl där det en solgul, cintrondoftande jul. Tänk vad vi förknippar doften av jul med olika saker!

Recept kommer här!

Skolstart och pirr imagen

Skolstart och pirr i magen
Vi minns väl alla första dagen i förskolan. Och första dagen i skolan. Så spännande! Att köpa skolväska, papper och pennor var ett äventyr. Men vad förväntas du köpa själv och vad får du när du kommer till din klass på premiärdagen?

Eget ansvar i Italien
Den röda tråden som skiljer våra länder åt är framförallt graden av eget ansvar. Det gäller i princip allt. Från försäkringar, avtal, husköp och skolgång, hälsa- och sjukvård etc etc. Det som vi lätt tar för givet som en samhällsservice är för italienaren självklart att du som egen individ måste lösa/klara/ordna. Samma sak gäller skolan.

Som förälder betalar du för mat och böcker. Terminsavgiften är fri, men dagis kostar dubbelt så mycket som hos oss. Trots att skattetrycket är högt.  ”Själv är bäste dräng” präglar italienaren som vant sig vid eget ansvar och insikten om att det du skapar själv är det du får. Skyddsnätet har grova maskor…

Skapa din framtid
Barnen är förväntansfulla och glada inför skolan. De vet att det kommer ställas krav på dem och fogligt formar de sig i ledet av rosa och blå skoluniformer. Upp till ca 10 års ålder har alla barn samma skolkläder. Du köper dem på stormarknader eller Coop. Det är ett krav. Likadant förväntas du ha med böcker, pennor, papper, pärmar etc.

Kaos på Boccia di Carta
Favoritbutiken för papper, pennor, emballage och underbart härligt pynt till alla festligheter man kan tänka sig var det kaos i början av september. Alla mödrar och barn trängdes runt hyllorna för att välja färg och pennor, pynt och plock för att skoldagen ska börja på bästa sätt för de små.

Ja, om det är bra eller dåligt, rätt eller fel att lägga ansvaret på individen lämnar jag åt dig. Precis som frågan om uniform och könsrollers cementerade färgskala. Men oavsett vad du tycker kan vi konstatera att det skiljer sig åt. Dock är glittret i barnens ögon och förhoppningen om en ljus framtid precis lika.

Deg behöver alla

Passionen och plånbok – går de att förena?
Villkoren för att överleva är tuffa för alla. Men skam den som ger sig! Varje natt kl o3 sätter Tini degen i sitt nystartade bageri. Lagom tills vi andra vaknar möts vi av härliga dofter och ett brett utbud av egenhändigt bakat bröd. Knådat med kärlek!

Tini är en ung man med livlig familj som består av en glad hustru och pigga barn. Mitt i livspusslets värsta tid kände han att det var dags att förverkliga sin dröm. Ett eget bageri – Fornaio di Tini! Med kärlek och passion hämtar han det lokalproducerade mjölet i granngårdens kvarn, nötter och russin, salt och oljor är av högsta kvalitet. Han bakar det han själv tycker bäst om och stora knapriga limpor blir till exakt den storlek du vill köpa idag. Att handla en stor limpa som blir gammal och seg – det är inte den italienska modellen. Färskt, sprödbakat och knaprigt ska det vara. Varje dag.

Passionen som drivkraft
Jag beundrar Tini som drivs av sin övertygelse. Oavsett vad du gör är det passionen som nyckeln till framgång. Lyssna på din mage, följ ditt hjärta och hitta passionen som drivkraft. Var du än bor i världen.

Prosciutto med kniven i hand

För hand med kärlek
Att skiva en prosciutto tunt och fint klarar de flesta. Knivskarpa skärmaskiner finns i de flesta kök. Har du ingen egen maskin kan slaktaren hjälpa dig och matbutikerna ger dig exakt det antal skivor – eller gram – som du önskar. Men Giovanni vill mer än så… För honom är det en viktig del av livets olika ritualer att skiva en tunn skiva prosciutto från den stora biten som ligger väl förvarad i familjens hem. Erfarna händer hanterade den vassa kniven galant. Tunna, läckra skivor formade under varsamma fingrars hantering. Och gissa om mannen i huset var stolt som en tupp när vi lät oss väl smaka?!

Äktenskapsprov
Med allvarlig röst berättade dotterns make att Giovanni värderat hans kompetens som blivande gemål utifrån flera perspektiv. Ett var att kunna skiva prosciutton med familjeklenoden i handen. Hur gick det då? Ja, den blivande maken tyckte att han gjorde det bra. Giovanni ansåg dock att skivorna blev för tjocka och skinkan blev sned. Precis som vi gör en kälkbacke på osten var det tabu för Giovanni att inte få raka fina snitt. Därmed fortsatt Giovanni att vara den som skivar skinkan. Men dottern blev trots att gift och äktenskapet har varat i över 25 år. Men kniven, skinkan och ritualen varje gång familjen samlas – den står Giovanni för. Ögonen lyser och gommen vattnas. Och för Giovanni är det ingen måltid, eller en bra dag, om han inte får en skiva egenhändigt skuren prosciutto.

Walk in… vadå?

Liten yta – stort hjärta
När vi nordbor tycker att vi har ont om plats i våra hem, tycker italienarna att det är dags att flytta. Men inte för att det är för trångt, utan för att det är för stort. När vi tycker det är lagom för 2 är det minst 4-5 st som delar på samma kvadratmeter här. Förvaring i allmänhet är ett bekymmer, och stora garderober hamnar långt ner på prioritetslistan. Men ändå är ju italienarna så piffiga, läckert dressade och alltid rätt. Hur går det ihop?

Säsongsuppdatering
Med lysande ögon och stor entusiasm berättade jag om mina dubbla walk- in – closets i mitt nya hus. Förvånat tittade väninnorna på mig och frågade, walk – in – vadå? Jag förklarade. De svarade;  vad ska du ha dem till? Jösses tänkte jag.

Men visst har det en poäng. Få galgar, smarta köp, plagg du gillar och trivs i. Säsongens fräschörer, men i liten skala. Så att det lagom får plats i en byrå och en extremt smal liten, liten garderob. Ny säsong- nya plagg. Ett annat sätt att tänka helt enkelt.

Återbruk högsta grad
Men är då inte detta lite slöseri med resurser tänker jag. slit och släng. Men icke. I varje kvarter finns en gul stor container för just återbruk av kläder. Lämna det du inte använder där och dagens efter ser du dina plagg vackert burna av någon annan som blivit otroligt glad. Slänga dem? Oh no, de kommer väl till nytta. Walk-in-closet passar nog bäst där 10 miljoner personer bor på en yta som är större än den som de 60 miljonerna italienare delar. Tjänsten som wardrobe-planner är fortfarande ledig:-)

Semesterplaner och klockan

Semester betyder nystart och förändring
I Italien lever man inte efter klockan på samma sätt som här. Behöver du en kopp kaffe – trots att du är sen och har en tid att passa – så tar du en kopp. Vad är viktigast? Klockans perfekta sekunder eller hur du mår? Svaren varierar beroende på vem som frågar såklart. Men jag gillar att kombinera tänket. Lite från det ena landet och lite från det andra. Vad hände då? Jo, det landade i mitt svenska lagom:-)

Semester betyder för många av oss avslut, reflektion och nystart. I Italien är semestern kort. 1 vecka i augusti. Vad gör man då? Jo vilar till 100%!  Träffar vänner, sover, fullständigt struntar i klockan och bara låter livets rytm pulsera. När jag ställer frågan, använder du tiden till du är ledig till några nya tankar och funderingar? Eller kanske projekt hemma i form av renovering? Då tittar italienarna på mig och skrattar . – Under min semester när jag kan vara ledig?! Är du fullständigt galen? Är det något som har med arbetet att göra då sköter jag när jag är på jobbet. Punkt. Ingen tvekan. Nytt ämne någon?

 

 

 

 

Sol och värme – hat eller kärlek?

Van vid värme?
I min enfald trodde jag att italienarna var vana vid sol och värme. Att de, liksom vi, njöt. Därför blir jag alltid lika förvånad när de klagar att det är för varmt. Jag kan förstå när det kallt eller blåser, regnar,  åskar och blixtrar. Men sol?! Tänk att vi människor aldrig är nöjda. Så mycket roligare livet skulle bli om vi vad glada, nöjda och tacksamma istället. Vädret ändrar sig inte, men din egen upplevelse av dagen får en ny dimension. Eller hur?

SMS-bomb med sol
I dagarna har jag bombats av sms och hälsningar från min vänner söderut. Vad skriver de? Genomgående temat är; oj oj oj nu är det otroligt varmt! Lyx tänker jag som huttrar i septemberkyla trots att det per definition är högsommardatum…
Det intressant är att hälften tycker det är för varmt. Andra halvan tycker att dagarna så vackra, men pustar och flämtar. Regnar det sedan en dag – ja då klagar man på att vädret är dåligt och saknar solen. Människan blir aldrig nöjd.

Under solen är vi alla lika
Vad har jag lärt mig? Jo, den mänskliga faktorn och våra reaktioner är så lika. Oavsett vad det egentligen handlar om. Efter regn kommer solsken – det är det enda vi med säkerhet vet. Resten är oförutsägbart och då gäller det att njuta. Personligen hade jag gärna bytt prognosen på YR i Lucca mot den som visar vår del av världen. Men tänk så mycket bra saker jag får gjort inomhus när solen inte skiner!

Rent hus

cleaning 

Mopp is a must
Dammsugare är jag van vid. Tanken på att moppa ett golv utan att först dammsuga känns främmande. Men vad är det som säger att jag har städat på bästa sätt? Dags att ompröva och lära nytt. Det är ju detta som är den stora utmaningen och det underbart roliga i att ta del av andra kulturer och vanor. Tankarna breddas och sinnet öppnas. Så läckert! Även om det just nu handlar om städning…

Kloka råd
Sagt och gjort. Hur hanterar jag mitt marmorgolv på bästa sätt?
– Cara amica, sa min bästa väninna, hur kan du tro att det blir rent med en dammsugare? Snopet tittade jag på henne och bad henne visa hur man gör. Med stil och finess, snabb som en vessla plockade hon fram 5 moppar som var otroligt lätt fuktade. Inga blöta sjöar av vatten här inte! Ca 20 kvm per mopp blev skinande blanka och RENA under ledning av Gildas vana händer. Mopparna byttes för att hela tiden vara fräscha. Wow säger jag bara!

Så ska jag alltid göra
I mitt nya hus i Sverige har jag oljade trägolv och svart sten/granit. Gissa om jag kommer att moppa golven och kasta dammsugaren?! Det är ren fysik och friktion som gäller. Fuktgivande milda medel och sedan maskintvätt av 5 moppar. Dags att sätta på kaffet!

garbage-1922716__340