Sol och värme – hat eller kärlek?

Van vid värme?
I min enfald trodde jag att italienarna var vana vid sol och värme. Att de, liksom vi, njöt. Därför blir jag alltid lika förvånad när de klagar att det är för varmt. Jag kan förstå när det kallt eller blåser, regnar,  åskar och blixtrar. Men sol?! Tänk att vi människor aldrig är nöjda. Så mycket roligare livet skulle bli om vi vad glada, nöjda och tacksamma istället. Vädret ändrar sig inte, men din egen upplevelse av dagen får en ny dimension. Eller hur?

SMS-bomb med sol
I dagarna har jag bombats av sms och hälsningar från min vänner söderut. Vad skriver de? Genomgående temat är; oj oj oj nu är det otroligt varmt! Lyx tänker jag som huttrar i septemberkyla trots att det per definition är högsommardatum…
Det intressant är att hälften tycker det är för varmt. Andra halvan tycker att dagarna så vackra, men pustar och flämtar. Regnar det sedan en dag – ja då klagar man på att vädret är dåligt och saknar solen. Människan blir aldrig nöjd.

Under solen är vi alla lika
Vad har jag lärt mig? Jo, den mänskliga faktorn och våra reaktioner är så lika. Oavsett vad det egentligen handlar om. Efter regn kommer solsken – det är det enda vi med säkerhet vet. Resten är oförutsägbart och då gäller det att njuta. Personligen hade jag gärna bytt prognosen på YR i Lucca mot den som visar vår del av världen. Men tänk så mycket bra saker jag får gjort inomhus när solen inte skiner!