Nyfikenhet ger ett långt liv

När jag träffade min härliga italienska granne som närmar sig 100-årsdagen, fråga jag henne: Vad är hemligheten? Hur gör man för att leva ett långt liv? Renza Emiliano svarade mig med ett stort, tandlöst leende: Man måste vara nyfiken!

Aha, tänkte jag. Hur gör andra? Vad ligger egentligen bakom handlingar och skeenden? Varför är vissa människor alltid glada, medan andra är sorgsna i sin uppsyn?

Nyfiken i en strut
Min egen nyfikenhet har främst gällt människor, relationer och gruppdynamik. Men också hur vi agerar i det samhället vi lever i. Varför är det så stort fokus på lycka i alla sociala medier? Man blir ju lite nyfiken på hur det ser ut bakom kulisserna. I det som kallas en verklighet, eller osminkad vardag. Men det är en annan femma…

Åter till Renza.
Italienarna lever i symbios med varandra. Vi i Sverige lever i ett egosamhälle. Ingen värdering, utan enbart en personlig uppfattning. När vi åker söderut och får en massa frågor om ditt och datt kan det kanske kännas jobbigt. Varför vill de veta? Jag har ju semester nu!

Men då ska du tänka så här, vad kul att den andra personen är nyfiken på mig och mitt liv. Berättar jag och svarar på hens frågor bidrar jag till ett långt liv. Och passa samtidigt på att förlänga ditt eget liv genom att nyfiket och engagerat ställa frågor tillbaka.  Jag undrar sa flundran om gäddan är en fisk…?

 

Efter mörker kommer det ljus
Så fort ljuset återvänder blir vi nordbor magiskt lyckliga. Vi pratar vårkänslor trots isande kyla och snörekord  i landets norra delar. Affärerna rear svart, grått, ull och stickat. På galgarna trängs läckra pasteller och glassiga färger med aptitliga mönster. Kort sagt. Ljuset har återvänt och vi vågar hoppas på en framtid…

Italienarna…
tycker vi löjliga som pratar ljus. Där snackar vi SOL! Det ska vara pirrande ljus på bleka näsor och årets ballaste brillor ska på. Vi snackar SOL. Vi snackar MODE och 2018!
En februaridag i jeans och t-shirt är det som räknas. Kaffet tar man ute, lunchmackan dito. När jag säger att snart är det vår tittar de konstigt på mig.
– Men det är ju iskallt i Sverige, hur kan du säga att det vår?
– Ja, svarar jag ynkligt; det är för att ljuset har återvänt.

Ett högljutt skratt mötte mig och min väninna krokade arm och sa, ja ni är för galna däruppe i kalla norden.