Att börja nytt jobb!

Dagen var kommen! 2 November skulle jag börja ett nytt jobb som Platschef på träningsanläggningen Actic. Mycket pirr i magen inför mötet med alla nya människor. Jag skulle få ansvar för hela anläggningen: Driftansvar, personalansvar, budget, försäljning, marknad, schemaläggning av personal plus mycket mera. Efter 14 dagar kände jag mig oerhört förvirrad av alla nya intryck och jag tänkte vad har jag gett mig inpå. Dock var mötet med alla kunder som tränar hos oss mycket uppmuntrande för jag kände så många och alla önskade mig lycka till. Det dyker upp nya saker hela tiden som man får ta tag i realtid men det mesta löser sig. Personalen är fantastisk och gör ett mycket bra jobb och det underlättar jättemycket. Nu har jag varit igång en månad och mycket börjar sätta sig i huvudet. Vi har många spännande aktiviteter innan jul och även efter så nu känns det mycket stimulerande. Vår PT-verksamhet (Personlig tränare) blomstrar och det känns mycket bra. Det är alltid ovisst att börja ett nytt jobb men ibland måste man ge sig ut i det okända och prova nya vingar! Prova du med om du får möjligheten!

Att ta upp båten för vintern!

Då var dagen kommen för att båten skall upp på land. Tjocktröja och flytväst på.  Halvmulen dag och över 1 meter höga vågor så skulle jag köra från Lindö till Bergaudd för upptagning där fru och son väntade. Motorn ville först inte starta men efter diverse hot om att den skulle hamna på sjöbotten så gick den igång

Den gick bra till en början och utanför Kullö möttes jag av vågor modell XL. Jag har en sjösäker båt och är aldrig rädd för att åka ut i blåsigt väder.

Strax söder om Ölandsbron dog motorn plötsligt och jag drev upp med båtens sida mot vågorna vilket inte är speciellt bra, det guppade rätt bra om man säger och pulsen gick upp över rödmarkeringen.

Den ville inte starta och jag ringde frugan och säger som det är. Jag är med i Sjöräddningssällskapet och nu var det dags att ringa dom.

Jag ringer och meddelar min situation och dom säger att vi är där inom 15 minuter- så oerhört skönt tänker jag. Tiden gick sakta och jag ankrar upp.  20 minuter och ingen Sjöräddning och av någon konstig anledning började jag stimma upp mig själv. Efter ytterliggare 10 minuter så ser jag Sjöräddningens båt komma ut från hamnen.

10 minuter senare bogseras jag av 5 hjältar till Kullö där jag äntligen får båten upp på släpet. Jag är givetvis mycket glad att jag varje år betalar in till Sjöräddningsällskapet och hoppas jag inte behöver ringa dom igen.

20151011_115906[1]

Lidingöloppet

Det kändes som en klok idé när jag bokade in mig på Lidingöloppet julen 2014. Lidingöloppen är en 30 km mycket kuperad löptävling ute på Lidingö i Stockholm. Tiden gick och jag tränade på. Ca 3 veckor innan loppet började fundera på vad jag gjort. Ökade löpträningen och en vecka innan loppet började jag känna halsont!! Hjälp!! Halsontet gick över dagen innan vi bilade till Stockholm, min dotter Anna skulle också springa samt min kompis Mia.

Kvällen innan satt vi och våndades och undrade vem som hade kommit på denna ide egentligen. Väl ute vid starten var jag lugn som en filbunke för jag hade bestämt mig. Jag skall i mål. Planen var att hålla ett lugnt tempo hela loppet vilket jag lyckades med. Banan var extremt kuperad och backarna tog aldrig slut, kunde inte springa varken uppför eller nerför pga lutningen. Efter 2 mil började låren att värka och löpningen gick över i stappling. Den ökända  Aborrbacken närmade sig som skulle vara den värsta och det var den, tror den är ca 600 meter lång men jag plågade mig uppför. Sedan en mindre backe och efter den kunde jag stappla in i mål helt slut. Direkt efter dusch körde jag hem till Kalmar och när vi skulle äta senare på kvällen längs vägen fick jag hjälp ut ur bilen. På söndagen hade jag stora problem med att gå och måndagens löpträning fick jag ställa in. Vill du verkligen testa dina gränser och vad din kropp klarar så rekommenderar jag Lidingöloppet. Du klarar det med rätt förberedelse och ett stort pannben!