Det TUFFASTE året hittills!

Hej Joacim heter jag,
jag är alkoholist & narkoman……….

Så tilltalar jag mig varje dag mig själv när jag står framför badrumsspegeln och skall förbereda mig för ännu en dag i mitt nya fantastiska liv, en rutin som hjälper mig att skapa fokus och på så sätt ta kontroll på MIN dag.

Detsamma gäller i det mesta jag gör nu förtiden, vardagsrutinerna, träningsrutinerna, matrutinerna etc…..jag säger till mig själv vad jag skall göra av dagen och vad den skall innehålla, en för mig behaglig och NÖDVÄNDIG rutin som faktiskt får saker gjorda…..

” Det här låter kanske inte så märkvärdigt för många, men för mig har det tagit 3 år att nå hit.”

Men nu när jag tittar på MITT NYA LIV, så är det en fantastiskt härlig, jobbig, skön, smärtsam, plågsam, underbar resa där jag med er hjälp, träningen, och en massa bearbetande av ett sargat inre efter ett liv i missbruk varit en resa med mycket innehåll, och där ni, berörda personer i Team Jesper varit en avgörande faktor för mig att vara där jag är idag.

TRYGGHETEN i att veta att det man gör är rätt, en plan att hålla sig efter, ett gemensamt utstakat mål, gör det lättare att utvecklas och skapar trygghet. Jag som så många andra behöver EN GUIDELINE i det jag gör för att lyckas. En väl avvägd plan att hålla sig till är oerhört stärkande.

” Tusen tack för det!”

Min resa började den 2 Oktober 2012

Ett behandlingshem hade beslutat sig för att ta sig an en 102 kg tung, sliten, trasig Joacim i en usel form, med kramper, allergier mm, som missbrukat mer eller mindre sedan han var 13 år.

” De var i alla fall fulla av entusiasm och optimism att lyckas, själv hade jag gett upp hoppet……..kanske inte helt.”

Så här i efterhand kan jag nog säga att det fanns en liten, liten eld som fortfarande glödde där inne, men att se det då, när man i de senaste fem åren, varje dag stått framför spegeln, tittat sig djupt i ögonen med tårarna rinnande, och lovat sig själv att lägga av innan man dör i skiten, en underbar son som skulle bli utan pappa, för att hela tiden svika sig själv, hade inte precis skapat något självförtroende.

Kan tänka tillbaka på den tiden ibland, att den egentligen inte är så olik sättet jag lever mitt fantastiska liv idag. Där rutiner, kost, motion och vikten av att göra saker, omge mig med människor som jag mår bra av ger samma känsla av välmående, trygghet och självförtroende, vikten av att ta hand om livets hela innehåll.

Jag tror inte jag i vissa avseenden på något sätt är unik i mitt sätt att leva idag. Jag har naturligtvis en historik som gör sig påmind varje dag, en ryggsäck jag hela tiden bär med mig, men som dock känns lättare för varje dag som går. Jag tror människan reflekterar alldeles för lite över hur de faktiskt har det, hur de mår, hur de egentligen skulle vilja ha det.

” Jag tror dock att allt egentligen handlar om att man bara måste våga, och skapa förutsättningar att ta kontroll över sitt egna liv.”

Människan är lat av sig i sin natur, tror att det krävs så mycket av dem för att förändra sin situation. Människor som jag mött igenom åren har uppfattningen att de vill ändra på allt, gärna samtidigt och storartat.

” Jag har gjort det för att jag var tvungen till de stora förändringarna, istället för att inse att det är de många små förändringarna som skapar de stora underverken.”

Människan är ivrig och otålig, allt skall hända NU och DIREKT. Jag har själv varit i den situationen, men där jag idag har blivit överbevisad, såväl i mitt tillfrisknande som på gymmet har visat mig att tålamod, kontinuitet och vikten av att göra rätt vinner före genvägar och ”quickfix-sökande”.

Har jag missbrukat i 30 år, lagt på mig med fula ovanor, stoppat i mig saker som skapat en kraftig övervikt under flera år, så måste man faktiskt vara så pass ödmjuk mot sig själv, och inse att det tar tid att ändra på skutan.

” Jag fick lära mig på behandlingshemmet att om man missbrukat i 10 år så tar det motsvarande 1 år att komma på fötter, 20 år tar 2 år osv, stämmer nog ganska bra, även när det gäller min ”karriär” hos er på gymmet stämmer det rätt bra.”

Tränade mest för mig själv, tills jag träffade en golfkompis som också tränade på Malkars. Han tränade där ute där de stora grabbarna var, så jag hakade på honom. Släppte mitt egna program och hakade på hans, som så många har, ”hemsnickrade” program. Visste inte bättre då utan körde på med olika muskelgrupper, olika dagar, olika tungt. Tyckte till en början att det kändes bra, nu fick jag i alla fall hålla till där jag ville vara, bland de fria vikterna.

Min träningskompis tröttnade efter ett tag, då han inte pallade med den kontinuiteten jag vant mig vid, och som JAG mådde bra av. Så där stod jag med ett hemsnickrat program.

Körde på ett tag som vanligt, men märkte efter ett tag att effekten började avta. Började plocka in fler och fler övningar, lassade på mer och mer vikt. Utan resultat. Det började sprida sig en osäkerhet i det jag gjorde…….
Gjorde jag rätt?
Hade jag rätt teknik?
För lite vikt?
Frågetecken blev bara fler och fler…

” Den fina känslan i kroppen efter ett pass började försvinna, oron blev större, lusten började avta.”

I takt med att det började halta på gymmet, så började jag också må dåligt även utanför. Jag såg inte då den kopplingen , utan tyckte mest att allt bara var jobbigt, meningslöst, förhandlingarna mellan mig och missbrukaren kom tätare och tätare. Var tvungen att springa på fler AA och NA-möten för att hålla mitt liv i schack. Livet kändes på många sätt väldigt komplicerat. Den trygga tillvaron som gymmet var för mig då höll på att försvinna.

Idag ser man tyvärr alldeles för många människor som lever sina liv på andras villkor, utefter andras normer och förutsättningar. Men det är väl så att vi människor innerst inne är skapta sökare efter något hela tiden, och det kan väl vara bra.

” Men oftast känns det som vi söker andras lycka snarare än att skapa ett liv som vi själva faktiskt blir lyckliga av.”

Vad skulle jag göra nu då?
Hur skall jag gå till väga för att inte tappa träningen,
och mig själv……

Jo, jag tar och kontaktar de i Team Jesper, de verkar ju veta vad de pysslar med, måste ju göra något för att förändra situationen jag var i. Fått lära mig i mitt tillfrisknande, att när det krisar, så måste man aktivera sina livlinor, våga be om hjälp, ja vad som helst egentligen för att bryta det tillståndet man befinner sig i, så det var inte särskilt svårt för mig att söka upp er, även om det dock fanns en viss smula rädsla i det, dem kanske inte vill ta emot mig….

” Tveklöst det bästa jag har gjort för mig själv i hela mitt liv.”

Är så tacksam för att jag tog mod till mig för det. Visste att det kostade lite, men kände att om jag nu lagt så mycket pengar på skitmat, droger och annat skräp, så vore det väl faan om inte jag och min kropp skulle få lite vettig avkastning på de pengarna.

Träffade PT Mia för en genomgång av min situation och lite fysiska tester/mätningar . Upprättade en tid för genomgång av det första passet i min ”Team Jesperkarriär”. Blev i samband med det tipsad av Mia, att jag skulle gå och träffa Jenny för kostrådgivning.

” Kommer ihåg att jag tänkte, att jag som minsann nu för tiden äter nyttigt och bra, hahaha, det var väl inte katastrofalt, men dock långt ifrån det jag idag stoppar i mig.”

Mia och jag hade vår genomgång av det FÖRSTA schemat, har kvar det än idag, värt att sparas. Mycket stabiliserings och basövningar, var dock grymt jobbiga. Körde på med dem, insåg att jag egentligen inte kunde någonting om kroppens uppbyggnad.
Vikten av att stärka upp leder, kroppsdelar.
Vikten av teknik före vikten av kilo (även om jag fuskar ibland).
Allas vår olika förutsättningar etc…..
listan kan göras lång på mina nyvunna upptäckter.

”Kände mig dock som en nybörjare igen , MEN JAG MÅDDE BRA IGEN.”

Tryggheten av att ha er kunskap i ryggen, säkerheten i att jag gjorde rätt saker, i rätt ordning, och den fantastiska stämningen och glädjen ni förmedlade var helt underbar. Jag hade hittat rätt!

”Kändes som en stor, inre seger att jag faktiskt tog modet att göra något för min egen skull, bara för mig. Var så otroligt glad, och är det fortfarande.”

Nu träffade jag Jenny, som skulle ta och omkullkasta många av mina ”föreställningar” om vad det handlade om när det gäller kost och träning. Det blev ett möte som faktiskt var startskottet på mitt viktras. Kan även ibland tänka tillbaka på det mötet med värme. Vi gjorde inga stora förändringar kommer jag håg, utan fick ännu en gång lära mig att ”det är de små förändringarna som skapar de stora underverken” vikten av skynda långsamt så kommer man längst är ett vinnande koncept, även fast jag tycker att det hände jättemycket på kort tid när det gäller min viktnedgång.

Allt eftersom jag gick hos Jenny, fick jag nya insikter om kroppens stöttepelare, vad jag skulle äta för typ av kost för att ge min kropp bäst förutsättningar, inte bara när det gäller framsteg i kroppsuppbyggnaden av muskler, utan även i att bli piggare, friskare m.m. Listan går att göra lång. En för mig helt avgörande roll i utvecklingen för mig och min kropp, tusen tack!

”Har hela mitt liv varit van vid att styra och ställa, i allt, och med alla för att få mina drogbehov tillfredsställda. Att nu bara få släppa det och bara göra som någon annan säger till mig vara både nytt och nyttigt.”

Den stora förändringen som det egentligen varit att i två år snart fått ta del av Team Jespers expertis har jag egentligen märkt allra mest ganska nyligen. Det är att jag sakta men säkert, tack vara all kunskap inom kost, muskeluppbyggande, fysiska förutsättningar människan besitter, jag har lärt mig av er är att jag faktiskt lagt om hela mitt liv idag.

” Jag äter inte nyttigare för att jag måste, eller tränar bara för att jag vill ha större muskler, jag tvingar mig inte till gymmet bara för att svettas och plåga mig, jag går inte upp kl 05.30 bara för att jag måste för att hinna träna innan jobbet…..
Nej, jag gör det idag för att jag mår bra av den här livsstilen som det blivit för mig, jag gör det för att jag vill, jag gör det för min egen skull, för Mr Strandbergs skull.”

Jag känner mig idag så otroligt levande och glad. Mycket starkare som människa.

” Det har givit mig styrka och mod att välja bort sådant jag inte behöver eller mår bra av, givit mig en fysik som jag inte kunde drömma om.”

Jag råkade för ett år sedan ut för en sjukdom som på väldigt många sätt kan vara direkt dödlig. Naturligtvis påverkade det mig i form av stunder med katastroftänk, självömkan m.m.

Efter diverse läkarbesök, provtagningar och undersökningar var det dags för möte med specialistläkare för domen. Jag fick min dom lite försiktigt inlindad som om de var rädda för hur man skulle reagera. Efter lite samtalande, undrade läkaren hur jag kunde vara så positiv och relativt oberörd av beskedet.

–jaa du, sade jag, du har precis berättat att värdena inte är katastrofala, det är behandlingsbara, och sedan är det faktiskt så att min kropp har aldrig varit i så bra form på 47 år, så jag klarar det här, ge mig bara det som behövs så ordnar det till sig.

Han satt där och tittade på mig med ett leende på läpparna. En situation jag bär med sig som ett bevis vad träningen ännu en gång gett mig, ett mentalt försprång att tackla en fysisk sjukdom på ett sätt som jag tror har varit avgörande för mig. Medicineringen fick ner värdena, jag började trappa upp mitt tränande igen, segern var ett faktum.

”Sjukdomen drog naturligtvis ner mig lite, men tanken att inte klara det fanns aldrig, snarare tvärtom.”

Fick för ett halvår sedan tillbaks det igen, träningen haltade igen, men kunde även ännu en gång plocka fram, kampviljan man fått efter många svettiga gympass, mentala övertaget av att skapat ett stort självförtroende när det gäller att gå emot sin bekvämlighet när det tar emot att gå till gymmet.

”Jag hade alla verktygen i min verktygslåda att fixa detta, inga skänkta, gamla verktyg man ärvt, utan nya friska fina blanka verktyg jag själv införskaffat, kämpat ihop, svettats fram, kokat ihop på spisen. Min, och bara min verktygslåda som är bra för MIG, ingen annan, de får skramla ihop sina egna verktyg, som är bra för dem.”

Jag är idag en fantastiskt, levnadsglad och stolt 47-åring som aldrig har varit i bättre form någonsin!

Har ett eget företag, Calmare Måleri & Inredning AB, som drivs med framsteg.
Har en fantastisk kontakt med min underbara son
Ett underbart samboförhållande
Och allt detta på bara 3 år…………………..får nypa mig i armen ibland!

”Jag ser idag ödmjukt på livet, och dess innehåll, tar inget för givet.”

Men kan ödmjukt säga att allt går om man bara vill. Har man bara rätt människor omkring sig, som man mår bra av.
Modet att förändra sin situation, och möjligheten att göra det…….SÅ TA DEN…..värt varenda sekund.

” Att skapa en livssituation för sig själv är inte på något sätt en enkel sak, men har man bara tålamodet och insikten att det får ta tid, då klarar man det, oavsett hinder.”

Jag vill bara avsluta med att säga att ni skall veta vilken otrolig stor betydelse ni har varit för mig i mitt liv, på många sätt avgörande för vad jag är idag, så väl på gymmet som i livet utanför.

” Tack Jenny för att du är du, tack Jesper för att du är du, och till Mia som har varit helt fantastisk för mig.”

Trots att 2015 har varit det tuffaste året hittills i mitt nya liv, med svåra sjukdomar, medicinering, skiktröntgen, farande mellan sjukhus så har det samtidigt varit ett väldigt utvecklande år för mig rent fysiskt. Har fått ihop ca 160 pass, skall vi slå 2016.

Ser fram emot ett nytt fantastiskt år med er!

” Gott nytt år på er alla!”

Joacim Strandberg

Joacim4

Detta inlägget är ett utdrag ur Joacims berättelse. Hela Joacims inlägg kan du läsa på Jesper Personlig Tränares facebooksida.

Ha en fin nyårsafton, ta hand om varandra!
Det bästa har vi framför oss 🙂

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.