Coca-Cola, W.P. Carey, NetEnt & Resurs Bank

Det som har hänt är att jag har köpt tillbaka samtliga tre i min kapitalförsäkring – men jag har skalat ner Coca-Colas andel i portföljen. Det frigjorde kapital som jag har använt till andra investeringar.

Läs om varför jag var tvungen att sälja Coca-Cola, Starbucks och Gjensidige.

Anledningarna till att jag skalade ner min position i Coca-Cola är flera. Men kortfattat så tror jag helt enkelt inte att det är en aktie som kommer att ge en riktigt bra avkastning på lång sikt. Visst, utdelningarna kommer stadigt att öka med en utdelningstillväxt som slår inflationen, men mycket mer än så tror jag inte att det blir.

***

För en del av Coca-Cola-pengarna har jag köpt en aktie som man kan placera i samma fack som Coca-Cola – i alla fall avkastningsmässigt. W.P. Carey är en REIT, som heller inte kommer att vara en kursdubblare de närmaste åren. Men däremot kommer utdelningarna att rulla in i portföljen med jämna mellanrum. Det som skiljer Coca-Cola och W.P. Carey (förutom bolagens kärnverksamhet såklart) är att den sistnämnda har en betydligt högre direktavkastning, men samtidigt en något lägre utdelningstillväxt.

Dessa investeringar har som uppgift att förse portföljen med pengar – någon vidare kurstillväxt räknar jag inte med.

***

Jag har också tagit en del av pengarna från Coca-Cola till att öka i NetEnt. NetEnt har pressats tillbaka något på grund av spelutredningen (som offentliggjordes idag) samt en större insiderförsäljning av styrelseledamoten Pontus Lindvall. En försäljning som kan förklaras av en pågående skilsmässa. Spelutredningen som Håkan Hallstedt lämnade till regeringen idag mottogs positivt av marknaden. Spelreglerna blir tydligare och en del av den riskpremie som är inpressad i aktiekurserna hos spelbolagen kan försvinna.

***

Sist och minst (sett till portföljandel) har jag tagit in Resurs Bank. Jag lockas här av den låga värderingen, höga direktavkastningen och fina utdelningstillväxten. Aktien står lägre än introduktionskursen (55 kr) förra året och då har bolaget infriat förväntningarna. Efter Nordic Capitals placing i februari sjönk aktien. På kort sikt kan fler placings tynga aktien. På längre sikt kan en stigande ränta påverka negativt samt bolagets skicklighet att ta låneverksamheten från butik till online. Jag tycker dock att möjligheterna väger över och har tagit en inledande position för att lära känna aktien och bolaget bättre.

***

Det omplaceringarna medfört är att jag diversifierat portföljen ytterligare och minskat bolagsrisken samt minskat min valutarisk i dollar. Att minska min exponering mot USD har varit min ambition i flera månader nu. Jag har gått från över 60 % när det var som allra högst till dagens ca 40 %.

Det har också medfört att portföljens direktavkastning stigit.

Finanschefen om CellaVision: ”Ett intressant case”

CellaVision är en ledande aktör inom global digitalisering och automatisering av blodanalyser.

Genom distributörer säljer CellaVision både hård- och mjukvara till sjukhus. Tanken med produkterna är att effektivisera en metod som annars sker manuellt.

Eftersom man tar bort den mänskliga delen i blodanalysen menar CellaVision på att man får en jämnare kvalité i analysen. Sjukhuspersonal är ofta tröttare efter en lång arbetsdag, vilket kan påverka kvalitén och effektiviteten i blodanalyserna. Medan CellaVisions produkter håller samma höga kvalité hela tiden.

Dessutom slipper sjukhusen lönekostnader för personal som annars varit tvungen att analysera blodet.

Först och främst riktar CellaVision in sig på större sjukhus och generellt brukar sjukhusen kunna räkna hem sin investering efter ett år.

Intervju med Magnus Blixt CFO CellaVision

Just nu kombinerar ni en väldigt fin tillväxt samtidigt som ni har en god lönsamhet. Men vad är viktigast för er i den fasen ni befinner er i? Tillväxt eller lönsamhet?

Jag skulle säga att tillväxten är vårt viktigaste mål just nu. Sen har vi en affärsmodell med hävstång i, vilket innebär att om vi bara får till den översta raden – så löser sig lönsamheten också. Men vår huvudfokus är tillväxt just nu.

Vilka är era viktigaste tillväxtdrivare?

Tillväxtdrivarna är främst makrofaktorer. Den demografiska trenden runt om i världen gör att vi lever lite längre och vi har ett ökat välstånd. Det medför ett ökat behov av sjukvård. Man konsumerar mer sjukvård.

Sen lite mer konkret har vi fortfarande en del vita fläckar på kartan. Vi har lyckats väl i Europa och Nordamerika och på ett par marknader i Asien. Men det finns som sagt många vita fläckar kvar, och där vill vi också finnas.

Ni verkar ha en bra produkt som uppskattas av marknaden, en skalbar affärsmodell och ni ligger rätt i den demografiska utvecklingen. Finns det en chans/risk att ett större bolag lägger ett bud på CellaVision?

Ja, det där vet man ju aldrig. Det är inget som vi kan styra över och inget som vi tänker på i vardagen. Vår uppgift är att sprida den här tekniken på ett så bra sätt som möjligt. Vi sneglar också på vart man kan använda vår teknik på ett angränsande område. Det ser vi som ett framtidsscenario för oss.

Hur beroende är ni av era distributörer?

Vi kallar dem för våra partners. Vi har ju valt en indirekt affärsmodell där vi har outsourcat både vårt säljled och vår produktion. För oss är det viktigt att nå ut och då vill vi ha de bästa partners som finns där ute. Sen har vi en organisation som kan stötta dem, så de blir framgångsrika med att sälja våra grejer.

Som aktieägare i CellaVision har man fått vara med på en fantastisk aktieresa de senaste åren. Tittar man på de vanliga värderingsmultiplarna så kan man argumentera för att värderingen är hög för tillfället. Varför ska man äga CellaVision framöver?

Jag har själv aktier i CellaVision som jag gärna behåller. Jag tror det finns stora möjligheter. Vi har bara skrapat på ytan när det gäller digitala analyser av blodprover. Vi har tagit 16 % av marknaden där. Det finns många drivkrafter som gör att det är ett intressant case – men det är upp till var och en att göra en egen analys.

Kursutveckling CellaVision. Bild: Avanza
Kursutveckling CellaVision. Bild: Avanza

Rollén och Qvibergs nya försvarstaktik

Det var i går som uppgifterna kom ut att norska ekobrottsmyndigheten Økokrim beslutat att gå vidare med misstankarna mot Ola Rollén för insiderhandel och åtala honom. Ola Rollén har varit vd och frontfigur för börsbolaget Hexagon sedan millenniumskiftet. Åtalet gäller handel i Next Biometrics och ska ha ägt rum 6-7 oktober förra året.

Chefsåklagaren menar på att hon kan bevisa för en domstol att Ola Rollén är skyldig.

Ola Rollén själv hävdar att allt är ett missförstånd. Han kommer sitta kvar som vd under rättsprocessen och har styrelsens fulla förtroende, meddelar styrelseordförande Melker Schörling.

***

Det som jag har lagt märke till är försvarens nya taktik vid rättegångar med det här medieintresset.

Medierapporteringen av en sådan här händelse blir såklart massiv, både på gott och på ont. Och det är inte alltid som medierapporteringen faller försvaret i smaken.

På dagens presskonferens presenterade Ola Rolléns försvarsteam både ett Twitterkonto och en hemsida, vars syfte är att belysa fakta kring målet.

(www.olarollentruth.com)

Tanken är såklart att läsarna inte bara ska få den historia som medierna väljer att skriva om.

***

Det är inte första gången som ett försvar till en näringslivstopp använder sig av denna metod för att få fram sin version. Det allra tydligaste exemplet hämtar vi från det uppmärksammade målet om HQ-kraschen.

Carolina Neurath gav ut boken Den stora bankhärvan och tidningarna svartmålade Mats Qviberg. Men när brottmålsdomen kom så stod det klart att inget brott hade begåtts (civilmålet pågår fortfarande).

För att bemöta alla negativa skriverier kontrade Mats Qvibergs team med att skriva en bok (HQ-gate), som kom ut i slutet av förra året. De startade också upp en hemsida där de öppet redovisar alla källor till boken, så det är fritt fram för vem som helst att kontrollera.

(www.hqgatestory.com)

***

Boken har möts av i princip total tystnad.

***

Jag kanske var ung och naiv men efter att ha läst mediernas rapportering samt Den stora Bankhärvan av Carolina Neurath var jag säker på Mats Qvibergs skuld. Men efter att ha läst HQ-gate har jag ändrat uppfattning. Det är häpnadsväckande avslöjanden i boken!

***

HQ-gate av Jenny Hedelin och Christen Ager-Hanssen är måsteläsning för alla som har läst Den stora bankhärvan eller har följt HQ-kraschen i medierna.

***

Mats Qviberg har själv tagit kliv in i mediebranschen. I slutet av förra året klev han, genom sitt bolag Custos, in som storägare i Realtid och i februari i år köpte han upp gratistidningen Metro av Kinnevik.

***

Att Mats Qviberg inte varit nöjd med framförallt Svenska Dagbladets rapportering under HQ-härvan är ingen hemlighet. Frågan är om han vill använda de nyinköpta tidningarna för att belysa sin oskuld? Är programserien ”Vit som Snö” ett steg i den riktningen?

Bedöm själva: https://www.youtube.com/watch?v=-qBs1XMYOww

***

Johan Carlström är en annan näringslivstopp som medverkar i en ny bok som kommer ut i höst. Han är nämligen en av källorna till Patricia Hedelius pågående bok om Fingerprint Cards.

Skatteplanerar

Jag har vetat om det ett tag – men ändå dragit mig för att genomföra transaktionerna. När jag började köpa utländska aktier gjorde jag det till mitt ISK-konto. Det var innan jag hade koll på de fördelar som jag hade fått om jag istället hade köpte aktierna i en kapitalförsäkring.

Tidigare år har jag inte gått miste om pengar på grund av att jag har några (Coca-Cola, Starbucks och Gjensidige) utländska innehav på ett investeringssparkonto. Men i och med att jag numera har bolån och ränteutgifter så kan jag endast få tillbaka 500 kr från den utländska källskatten. Det medför att jag går miste om pengar i år. Helt i onödan.

Jag skrev om problematiken 2014 och öppnade i samband med det upp en kapitalförsäkring, som jag sedan dess har köpt alla mina utländska innehav i.

När deklarationen kom i min digitala brevlåda förra veckan, fick jag en påminnelse om att jag måste flytta mina aktier i Coca-Cola, Starbucks och Gjensidige från mitt ISK till min kapitalförsäkring.

Det blir lite som att börja om på ny kula. Anders Haskel brukar avsluta sina föreläsningar med att ställa en hypotetisk fråga; om du hade fått börja om på nytt, hade du köpt samma aktier igen?

Nu placerar jag visserligen inte om hela portföljen, men det är ändå tre stora innehav som hängt med genom flera år.

Ska jag köpa tillbaka samma poster som tidigare? Eller ska jag justera positionerna?

Jag har reflekterat över detta och kommit fram till att jag ska köpa tillbaka alla tre i min kapitalförsäkring.

Jag påbörjade omplaceringarna idag. Jag vill nämligen ha det klart innan sista mars, då kvartal ett slutar och en ny ”avläsningsperiod” för schablonbeskattningen för investeringssparkontot börjar.

***

Jag får bita i det sura äpplet nu och ta de valutaväxlingsavgifter och courtageavgifter som krävs för att genomföra omplaceringen. Förändringen kommer dock att skörda frukt redan nästa år – då behöver jag inte gå miste om mer pengar, tack vare att jag har alla mina utländska innehav i min kapitalförsäkring.

Och eftersom jag har Nordnet som bank kommer jag få tillbaka 100 % av källskatten.

Hur hanterar ni era utländska aktier?

Vad har du för boränta?

I början av varje ny månad släpps statistik för vilka snitträntor som bankerna just nu ger sina kunder.

Listräntorna hos de allra flesta storbanker ligger strax över 2 % för ett rörligt tremånaderslån. Det är högt och ska knappast ses som ett riktmärke.

Snitträntan avslöjar istället den verkliga bilden och ligger några tiondels procentenheter lägre. Den ska man använda som utgångspunkt vid ränteförhandlingarna med banken.

Bankernas marginaler på bolån är höga. Snitträntan ska som sagt endast ses som ett riktmärke. Nischbanker som Nordnet och Avanza kan erbjuda bolån med en ränta 0,79 %. Det kräver förvisso en lägre belåningsgrad och ett större engagemang hos bankerna, men samtidigt visar det på att det finns utrymme att pruta hos storbankerna.

Om nischbanker kan erbjuda en ränta på 0,79 % borde väl storbankerna kunna göra detsamma?

Även om räntorna är på historiskt låga nivåer finns det ingen anledning att sluta pruta på bolånen och ge bort pengar till banken.

Ska du förhandla om dina bolån? Ring Danske Bank, SEB och Swedbank och ställ deras erbjudande mot varandra – de hade lägst snitträntor i februari månad.

Skärmavbild 2017-03-09 kl. 17.12.13 Skärmavbild 2017-03-09 kl. 17.12.23 Skärmavbild 2017-03-09 kl. 17.12.31

Källa för snitträntorna: compricer.se

Den årliga lönerevisionen

Ett årligt återkommande inlägg i bloggen är min löneökning som jag får varje år från mina bolag. Ni kan hitta tidigare års inlägg om detta här och här.

Allra störst löneökning ger mitt senaste tillskott NetEnt. Jag började köpa in mig i januari och har fortsatt fylla på nu i februari, men det är fortfarande ett av mina minde innehav. NetEnt höjer sin utdelning med hela 69 %, vilket förstås är fantastiskt bra. Men vi ska dock inte räkna med samma tillväxttakt i utdelningen framgent. Utdelningsandelen (utdelning/vinst) överstiger nämligen 100 %. Det är inte hållbart i längden.

Starbucks är som vanligt väldigt generös med min löneökning. Jag har skrivit det flera gånger – Starbucks kommer bli en utdelningsaristokrat!

Novo Nordisk är numera en trevlig utdelningsaktie med en god direktavkastning och fin utdelningstillväxt. Delar upp sin utdelning på två tillfällen. Goda möjligheter att fortsätta öka min lön i många år framöver.

Investor är den där tråkiga aktien som aldrig överraskar. Det passar mig perfekt. Jag tackar för ytterligare en krona per aktie i utdelning, vilket ger en löneökning om fina 10 %!

Walt Disney fortsätter och höja min lön. 9,9 % i löneökning det här året. Tack för det!

Hos Johnson & Johnson och Coca-Cola behöver jag inte ens gå på lönesamtalet – jag vet att jag får en löneökning som överstiger inflationen i alla fall. 54 respektive 55 raka år med löneförhöjningar. Fenomenalt bra!

Att höja utdelningen sitter i väggarna hos Bank of Nova Scotia. De har alltid delat ut pengar ända sedan mitten av 1800-talet (!). Numera höjer de min lön två gånger om året dessutom. En sådan arbetsgivare skulle alla ha!

Nordea höjde min lön med nöd och näppe. Över tid vill jag egentligen ha en löneökning som överstiger inflationen i samhället. En riktigt hög ingångslön kompenserar en del.

Lönehöjningarna från Hennes & Mauritz har stått stilla alldeles för länge. Nu är det upp till Karl-Johan Persson att steppa upp och leverera innan jag tröttnar. Han får 2017 och 2018 på sig, sen vill jag se en ökning i lönekuvertet!

Skärmavbild 2017-03-06 kl. 20.24.16

 

Rör inte min pension, Stefan Löfven!

Det är ingen nyhet att Socialdemokraterna vill skrota PPM. I Stefan Löfvens sommartal 2013 kallade han PPM en dyr flopp och menade på att fondavgifterna slukar enorma summor varje år.

Här är hela Stefan Löfvens sommartal 2013.

Frågan om våra pensioner berör många och är ständigt på tapeten. De som upplever att de har (eller förväntas få) en låg pension är sannolikt mer benägna att vilja göra en förändring. Och eftersom många upplever pensionssystemet som krångligt, kan politiker plocka enkla poäng genom att argumentera för att det är premiepensionssystemets fel.

Men faktum är att om politikerna bestämmer sig för att skrota PPM-systemet, och istället flytta över pengarna till inkomstpensionssystemet (den andra delen av det allmänna pensionssystemet), skulle det innebära en lägre förväntad avkastning på pengarna.

Värdeutvecklingen i premiepensionssystemet har sedan starten år 2000 utvecklats bättre än inkomstpensionen. Betydlig bättre till och med.

Man behöver ta risk med sina pensionspengar. Det är en så pass lång sparhorisont att du hamnar på efterkälken om du inte tar risk med dina pengar.

Speciellt krångligt är inte PPM-systemet heller. De som inte gör ett aktivt val får sina pengar placerade i AP7-Såfa, vilket är ett utmärkt alternativ. Förra året levererade AP7-Såfa en avkastning 16,5 % och de senaste fem åren har fonden stigit med 128 %.

Fondavgifterna inom PPM-systemet är dessutom prisvärda. Pensionsmyndigheten har nämligen avtalat med fondbolagen om kraftig rabatt. Avgiften i AP7-Såfa är exempelvis 0,12 %. Vem kan matcha det för liknande exponering?

Nej, skrota inte PPM och därmed valfriheten för en del av vår pension. Straffa inte framtidens pensionärer på grund av att några fåtal aktörer missköter sig.

Ta istället tag i det riktiga problemet och ställ högre krav på fondbolagen.

Att kasta PPM i papperskorgen skulle innebära lägre pensioner, vilket i sin tur skulle leda till att pensionsåldern kommer höjas i snabbare takt än vad som är nödvändigt.