Q1 2017 – borde jag köpa indexfonder?

Tiden tickar som bekant vidare. Ännu ett kvartal att lägga till handlingarna. Jag brukar vanligtvis inte redovisa avkastningen från Mitt Företag på så här korta tidsperioder – det säger mig inte speciellt mycket.

Men jag tänkte använda det första kvartalets avkastning till att reflektera lite över min aktieportfölj kontra indexfonder.

***

Årets första kvartal har påverkats negativt av framförallt en svagare dollar och en fortsatt resa söderut för två av aktieportföljens större positioner; Hennes & Mauritz och Novo Nordisk.

Fram till och med kvartalets slut blev avkastningen -4,5 % för den storleksmässigt mindre svenska portföljen och drygt +1,5 % för den utländska portföljen.

Jämför man min avkastning med indexfonder med låga eller inga förvaltningsavgifter så blir jag utklassad. Jag brukar föreslå en globalfond (+4,8 %), en Sverigefond (+6,5 %) och en tillväxtmarknadsfond (+10 %) till personer som vill ha hjälp och tips med sitt sparande.

***

För majoriteten av alla sparare är jag övertygad om att indexfonder är det bästa alternativet.

Jag tillhör dock inte majoriteten. Det är visserligen möjligt att när vi tittar tillbaka i tiden om 20 år, så kan vi konstatera att jag hade fått en bättre avkastning på mina pengar om jag satsat på indexfonder. Det är kanske till och med ett sannolikt scenario.

Men för mig hade det varit alldeles för tråkigt. Jag tycker det är på tok för kul med ett direktägande i aktier för att sluta med det.

***

Och visst, den synliga avkastningen under första kvartalet kan verka trist. Men att utvärdera min avkastning under ett kvartal, eller för den delen ett år, är för kort tid för att kunna dra några slutsatser.

I det tysta jobbar jag metodiskt och målmedvetet med Mitt Företag. Bakom kvartalets siffror har jag tagit nya positioner i Resurs Bank och W.P. Carey. Jag har dessutom fortsatt att ackumulera aktier i NetEnt och Novo Nordisk. För mig är det steg i rätt riktning. Steg som kommer att ge en ekonomisk frihet.

Är du en engångsväljare?

September är pensionernas månad. Just nu pågår det events och föreläsningar runt om i landet för att uppmärksamma detta. Den 27 september rundas det av med tjänstepensionernas dag!

Dagens industri har också skrivit en hel del om pensioner senaste tiden. Det är bra. Vi behöver prata mer om detta. Framförallt om avgifternas betydelse.

Jag menar på att i 99 fall av 100 ska man välja indexfonder. Varför? Majoriteten är ”engångsväljare” av sina placeringar. Personer som rent ut sagt tycker det är skittråkigt att välja pensionsfonder.

Det du kan påverka när du väljer fonder är avgifterna. Det finns ingen fondförvaltare eller rådgivare som kan garantera att en fond levererar en avkastning som slår index över tid. Det enda de kan säga är att fonden ska försöka. Och med en avgift hängandes på ryggen behöver fonden inte bara slå index – den ska först och främst ”täcka” förvaltningsavgiften. Det innebär att fonden börjar i uppförsbacke redan från start.

Varför folk inte är mer engagerade i den här frågan tror jag handlar om vinsten det i slutändan ändå blir. Pensionspengarna är exponerade mot aktiemarknaden i många år och på lång sikt går börsen alltid upp. Det innebär att när det börjar bli dags att gå i pension och man går igenom sitt pensionskapital, så ser man en större summa än vad man satsat från början. Vad de flesta inte förstår är att det hade kunnat stå ett mycket högre belopp än vad det gör.

Jag hade gärna sett ytterligare en kolumn, bredvid utvecklingen, där det står i kronor och ören hur mycket man har lagt på avgifter under åren.

Det finns naturligtvis de som vill och tycker det är kul att byta fonder med sina pensionspengar. Det här gäller i förstahand inte dem (även om avkastningen sannolikt hade blivit bättre med indexfonder). Men för majoriteten av alla pensionssparare är indexfonder att föredra.