Börsberoende, äktenskap & en jäkla massa tankar

Börsen – ett beroende

För mig som i princip är beroende av börsen är det frustrerande att inte hitta några köpkandidater till portföljen på dagens kurser. Känslan av att trycka igenom ett köp med ett bolag som man förhoppningsvis ska äga för all framtid är tillfredsställande. Även om man ska akta sig för att gifta sig med en aktie, så blir det nästan som att man ingår ett äktenskap med bolaget. Man följer bolaget i media, föredrar deras produkter/tjänster framför konkurrenternas och försvarar bolagets agerande om någon skulle komma med negativ information om bolaget.

Det är onekligen lätt att bli blind när man har tagit en position i ett bolag. Därför bör man vara vaksam med att knyta alltför starka känslomässiga band till en aktie – och vara redo för en skilsmässa!

Bild: www.coca-colacompany.com/
Bild: www.coca-colacompany.com
Tankar om framtiden

Jag vill poängtera att alla aktietransaktioner som jag gör redovisas i bloggen. Senaste aktieinköpet var Bank of Nova Scotia i januari och dessförinnan Mekonomen i oktober. För en annan som gärna skulle köpa aktier varje månad är det frustrerande att inte köpa kontinuerligt. Jag har tänkt mycket under ett par månader nu om bland annat portföljsammansättning, inköpsförfarande, belåning och mäklare. Här är några funderingar:

– Tankar om att skapa en ny preffportfölj.

– Testa belåning – givetvis försiktigt och kontrollerat.

– Att vid nästa ”krasch” köpa varje/varannan månad oavsett. Jag kan inte veta när börsen toppar/bottnar.

– Lägga in mina ”gamla” aktier i en egen portfölj (slaskhinken).

– Tillåta mig själv att för 3-8 % (?) av portföljen köpa tillväxtaktier som nödvändigtvis inte har fokus på utdelning. Ny tillväxtportfölj?

– Tidigare tyckte jag det var jämt i matchen mellan Avanza och Nordnet. Men min känsla nu är att Avanza är i förarsätet och kommer med nya innovativa förbättringar hela tiden. Dags att steppa upp, Nordnet!

Ny preffportfölj?

Jag känner mig tillfreds med mitt kapital som är placerat i Spiltan Räntefond Sverige (som fyllts på varje månad under 2015). De pengarna är öronmärkta till min framtida bostad.

Det innebär att jag egentligen inte behöver avsätta mer pengar där i närtid. Alltså kan jag ta lite högre risk med ”överskottet”. Eftersom jag har svårt att hitta aktier till nuvarande priser och räntan är grymt deprimerande, är tanken att köra på något mellanting.

Därav ligger det mycket nära till hands att starta upp en ny portfölj med fokus på preferensaktier. Faktum är att tankarna är så långt gångna att om inget händer i helgen kan preffportföljen få sitt första innehav redan i början av nästa vecka.

Min helomvändning när det gäller preferensaktierna kan ha sin förklaring i att min ETF, SPFF, avkastat drygt 15 % sedan inköp den 7 november 2014. Det måste anses vara en mycket god utveckling sett till den låga risken. Det kan mycket väl bli så att jag ökar mitt innehav, dels för kronan stärkts lite mot dollarn och dels för att kursen försvagats ett par procent. Sen måste jag erkänna att det är fantastiskt att det trillar in en slant varje månad, utan att jag behöver göra någonting!


Jag skrev i november att jag kanske var sen på bollen med att investera i preferensaktier. Det var jag inte riktigt. Men med den preffhysterin som ägt rum under 2015, är jag definitivt sen på bollen nu.

Det viktiga blir att inte betala för mycket för preffarna, alltså aldrig mer än inlösenkursen. De svenska preferensaktierna som jag har sneglat på till en början är Akelius och Klövern.

Fördelar som jag tilltalar mig:

– Fin direktavkastning.
– Generellt lägre risk än vanliga stamaktier.
– Låg volatilitet.
– I regel utdelning kvartalsvis, vilket ger ett jämt kassaflöde till portföljen.

Nackdelar att ha i bakhuvudet:

– Får inte ta del av bolagets vinsttillväxt.
– Begränsad kurspotential.
– Känslig för räntehöjning.
– Känslig för en ökad inflation.
– Likviditetsrisk i aktien – stora spreadar.

Strategi