Bröllopsäventyr!

Under min frånvaro i bloggen, har jag passat på att fylla jämnt och så har jag gift mig!

Födelsedagen, den 26 februari, firade jag med min kärlek, i Aspen Colorado. Gillar ni skidor och champange, så finns det inget bättre ställe. Amerikanarna är dessutom väldigt bra på service och vi kände oss väldigt uppassade. Se till att spara tillräckligt innan bara, för här flyger pengarna iväg…

097

Den 11 mars var det dags för bröllop. Exakt ett år sedan vår första date. Vi började redan på fredagkvällen med en ”get-together” på Ernestos övervåning, med Italienska delikatesser och mingel. Ett bra sätt att sammanföra mina och Peters vänner inför den stora dagen.

Vigseln hade vi Egby kyrka på Öland. Den sägs vara Ölands minsta och ligger intill en ladugård. Fantastiskt söt kyrka. Dagen blev precis så där magisk som vi hade önskat. Solen sken och vi kände oss avslappnade och njöt av varje sekund.

Eftersom vi båda varit gifta innan, valde jag att gå in i kyrkan med mina tre söner. Framme vid altaret stod min blivande make med sina två söner. Det blev en fin symbol för sammanförningen till en (stor) gemensam familj.

Festligheterna hölls på Halltorps Gästgiveri och alla gäster stannade över. Vi bjöds en underbar 5-rätters middag med champange genom hela middagen.

Det var så härligt att höra allt fint vår familj och våra vänner hade att säga om oss. Vilken ego-boost det är att gifta sig 😉 Som en rolig kompis sa, ”Nu har fröken Cava blivit fru Champange”. 

Eftersom vi reser så mycket, undrade alla vart vi skulle på bröllopsresa… men, den var vi faktiskt på redan i november när vi var på Maldiverna. Finns ingen mer perfekt bröllopsresa än den. Dessutom var vi ju även i Aspen två veckor innan bröllopet… det får vara någon måtta även på oss två res-galna. <3

FärgWEB-28

Foto: Ditt Ögonblick

Annorlunda äventyr!

Sen sist har vi hunnit med en långweekend till Åre med våra fem grabbar. #familjenannorlundaifjällen  Jag har tidigare mest hållit till i Alperna för jag har inte varit så imponerad av backarna i svenska fjällen. Men, nu har jag hittat det bästa Sverige har att erbjuda och jag tycker att Åre verkligen är riktigt bra.

När man reser med 5 barn gäller det att hålla saker och ting enkla. Nyinköpt 7-sitsig bil till trots, vi tog flyget från Kalmar via Arlanda till Östersund. Lägenhet mitt i Åre nära liftar och restauranger. Frukosten blev havregrynsgröt hemma, lunchen i skidbacken och de fyra middagarna blev fyllda pastakuddar i lägenheten, hämtpizza, Werséns härliga täljstensrestaurang och till sist en burgare på ”Broken”.

Åre 038 Åre 046

Bröllopsförberedelserna är i full gång. Blivande maken friade efter sju månader tillsammans och vi kommer gifta oss på vår 1-årsdag. Skillnaden när man träffas i den lite mer mogna åldern, är att man vet vad man vill och det finns ingen anledning att vänta, när det känns så rätt.

I helgen var vi i Stockholm för att shoppa bröllopskläder. Vi intog var sitt våningsplan på NK. Efter 40 minuter fick jag ett meddelande att Peter hittat sina kläder… ytterligare 40 minuter senare kunde jag meddela detsamma. Säga vad man vill men, effektiva är vi i alla fall.

Det slår oss hur ”inne” det är att hänga i hotellbarer. Vi bodde på Scandic Grand Central och deras Teaterbar var proppfull både fredag och lördag. Några hundra meter bort ligger fräscha Scandic Haymarket där vi tog ett par drinkar innan middagen. Bra gung med dj och riktigt fina cocktails. Något som Kalmar saknar… tur att det är så enkelt att flyga till Stockholm och dess fantastiska utbud. Dock rätt skönt att komma hem till underbara Kalmar igen sen!

Ombytliga äventyr!

Utvilade, solbrända och fortfarande nykära trillar vi in i vår lägenhet i Kalmarsundsparken. Våra efterlängtade fem pojkar ramlar in dagen därpå och lugnet liksom avtog plötsligt.

Vi har inte hunnit vara sambos speciellt länge men, både vi och pojkarna trivs utomordentligt bra tillsammans. Dock finns det anledning att omgående se över rutinerna… när tre och fyra plötsligt blev sju, krävs betydligt klarare rutiner och regler än tidigare.

Detta resulterade i ett inramat schema på vem som gör vad. Sin egna tvätt tar man dessutom hand om själv och fem nya tvättkorgar (en per pojke) har inhandlats. Mina tre pojkar har visserligen tvättat sina egna kläder själva tidigare också men, nu levt ett par månaders lyxliv i nya mannens hem med enbart EN (överfull) tvättkorg.

Utvärderingen är att det fungerar alldeles ypperligt bra. Hur går det för er andra? Sliter ni också långa dagar på jobbet och kommer hem till dukat bord och middag gjord av era barn?

Om inte hoppas jag att ni inspireras av en före detta ensamstående mamma som inte hade överlevt utan sina duktiga pojkars hjälp. Dessutom tänker jag att mina framtida svärdöttrar (eller svärsöner för den delen) inte ska kunna klaga på att våra pojkar inte vet hur man lagar mat eller tvättar sina kläder.

En liten reflektion som drabbat mig och blivande maken på sista tiden, är dessvärre hur missunnsamma folk kan vara.

Vårt svar på det är: -Nej, vi kommer inte sluta njuta av livet. Det är alldeles för kort för att levas efter andras synpunkter. Dock kommer vi fortsätta glädjas åt andras lycka, innerligt från våra hjärtan.

Jag önskar er ALLA en underbar nyårshelg! 

CHAMPANGE

 

Äventyr i paradiset…

Efter att jag fått frågan, ”varför ska jag läsa din blogg”, har jag avvaktat med att skriva förrän jag känt att jag har något vettigt att säga.

Jag befinner mig just nu i paradiset på jorden, en liten ö som heter Meedhuppuru och tillhör Maldiverna. Det tog ca 10 min att promenera runt hela ön som sägs vara 700m längs strandlinjen. Stranden är nästintill vit, havet turkost och den ena färgglada fisken efter den andra cirkulerar under vår ”over water villa”.

Ett totalt lugn har infunnit sig och jag som brukar ha hundra järn i elden, är för en gångs skull 100% avslappnad. Dagarna består av sovmorgon, nån timme i solen på terrassen, förstklassig mat, gymmet och så lite sol och bad igen. Eventuellt ska vi paddla lite kajak någon dag.. om vi känner för det.

15178218_10154565327740336_7910167532497816648_n

I detta rofyllda tillstånd får man tid att reflektera över livet. Livet som ibland är alldeles underbart och ibland får oss att stanna till och oroas över oss själva eller andra i vår närhet. Jag går inte närmare in på mina egna tragiska upplevelser, då jag vet att vi alla mer eller mindre drabbas någon gång av sorg bland familj och vänner.

Jag fick följande fråga under en jobbintervju, när jag bodde i Göteborg för många år sen. Frågan var en i raden av många och skulle svaras snabbt utan att tänka efter för mycket: ”-Motströms eller medströms?” Mitt svar kom blixtsnabbt och blev, ”Motströms!” Denna historia berättar jag då det säger ganska mycket om mig och om hur jag tycker alla borde leva sina liv. Jag har alltid kämpat emot alla ”måsten” och försökt gå min egna väg.

Jag har lyckan att ha träffat någon som attraheras mer av min personlighet än av mitt yttre. Dessvärre lever vi i en värld som ofta är ytlig och många vaknar varje dag med tankar om sin kropp och ifall den ”duger” eller inte. Hur detta kan vara den viktigaste frågan man ska ställa sig, är tragiskt. Jag har själv tänkt så periodvis i mitt liv men, tack gode Gud, inte längre.

De som känner mig vet att jag tränar och är mån om mitt yttre. Men, sedan många år tillbaka, gör jag det för mitt egna välbefinnande och för min hälsa.

Min älskade Peter friade nyligen till mig efter enbart 7 månader tillsammans. På vår 1-årsdag kommer vi gifta oss men, varför göra allt så som alla andra gör. Vi är alltså redan på vår bröllopsresa, 3,5 månad före bröllopet. Vi är båda fast beslutna om att gå vår egna väg.

Mer än något annat, önskar jag att alla kunde älska sig själva och i den mån det går, leva det liv man önskade. Vi hör det ofta på föreläsningar från människor som fått en andra chans, men det behövs sägas igen och igen.”Lev livet för din egna skull och inte som andra förväntar sig”. Livet är Ditt och ingen annans.

15073288_1104179919630597_2032319602083827330_n

Stjärnklara äventyr!

IMG_5241[1]

I helgen gjorde min mellan-son matchdebut på en fullstor basketplan. Det var helt ljuvligt att se killarnas nervösa förtjusning. Att äntligen få spela en riktig match. Vi pratar om Kalmar Saints Pojkar 13 (födda 04-05). Den ena grabben är dubbelt så lång som den andra och passningarna lyser med sin frånvaro. Men, det viktigaste av allt, de har så kul. Ledare och anhöriga ropar uppmuntrande ord från sidan av plan.

Samma helg uppkommer en diskussion hemma med våra totalt fem söner. Den handlar om ödmjukhet och om att tex Zlatan aldrig skulle kunna bli stjärna utan hela laget på plan som stöd. Alla i laget är lika viktiga och det är inte smakfullt att säga att man är bättre än någon annan. Att uppmuntra och berömma, även om man vet att man själv gör saker och ting bättre, gör dig till en trevligare person som andra gillar att hänga med.

Samma gäller i alla lagsporter. Vi vet alla vilka ”stjärnorna” är men, det krävs mer än så för att skapa ett vinnande team. Det krävs positiv energi och uppmuntran. Det krävs laganda.

Det är därför jag tycker idrotten är extra viktig i ungdomsåren. Det är bra för barnen/ungdomarna att vara del av ett lag. Ett lag som förhoppningsvis har en bra ledare och som förhoppningsvis visar att det är bara när vi jobbar tillsammans, som vi lyckas. Det har du med dig hela livet på din arbetsplats. Att skapa negativ energi i ett arbetslag och inte fokusera på att peppa dina arbetskollegor, hindrar inte minst arbetsmiljön men också resultaten.

Jag har spelat basket i 30 år och gör så fortfarande i Kalmar Saints damlag. Dessutom coachar jag klubbens Flickor 16 (födda 01-02). Mina tjejer är nu steget innan seniorspel och det är dags att börja ”toppa” laget. Mitt sätt att göra detta, är att låta de med största engagemang och bäst inställning, få mest speltid på matcherna.

Jag råkar ha en hel himmel med lysande stjärnor i mitt flicklag, dvs positiva tjejer som gärna ger komplimanger till sina lagkamrater. Det kommer ta dem långt, inte enbart inom idrotten.

”Du kan aldrig vinna ensam när Du är del av ett team och det är aldrig enbart Din ansträngning som leder laget till vinst.”

IMG_5201[1]

 

Fotoäventyr!

Förra veckan frågade min fina vän Nina om hon fick fota mig och kärleken. Hon är en duktig fotograf och ville testa en ny teknik som hon lärt sig på en kurs. Konceptet kallas ”Beloved” och gick ut på att vi skulle känna att vi var på date. Hon ville fånga våra känslor på bild.

Nina hade flera olika uppdrag man fick välja mellan som vi skulle förbereda. Man kunde välja t ex att överraska sin partner, ta med en present osv. Vi valde att skriva varsitt kärleksbrev till varandra, som vi läste medan hon tog kort på oss.

Fa__rgWEB-56Fa__rgWEB-25

Det var viktigt att vi inte hade stressat till vår date utan att vi var avslappnade. Hon ställde frågor om hur vi träffades och vad vi tyckte var så fantastiskt med varandra. Vi fick inte så strikta direktiv utan vi busade, pussades och skrattade oss igenom fotograferingen. Verkligen en supermysig upplevelse och det var underbart att se efteråt hur hon hade fångat oss med kameran.

Ett uppdrag hon gav oss under vår date var att kramas på tio olika sätt… efter tredje kramen insåg vi att den fjärde blev en upprepning av en tidigare kram. Seriöst, försök själv komma på åtminstone fem och du kommer upptäcka att det är svårare än det låter. Tack Nina, det blev en perfekt date som vi avslutade på Tullhuset med en utsökt middag (men då fick inte fotografen följa med…)!

SVWEB-46

 

Macho-äventyr

Jag har alltid fallit för män som verkar starka och självsäkra. Sportiga män, vältränade män, macho-män… De som till ytan verkar kunna ta sin kvinna med storm och ändå stå stadigt vid hennes sida. De som också verkar äventyrliga, spontana och passionerade.

Efter ett par misslyckade förhållanden, inser jag att ju mer yta en man har, dess då mindre innehåll. Jag inser också att det krävs en riktig man, för att inte känna sig hotad av en självständig och stark kvinna.

En ”riktig” man kan ta för sig och vara passionerad. Han har också självförtroende nog att ge sin kvinna egen tid. Han är så trygg i sig själv, att han alltid vet att hon behöver honom lika mycket som han behöver henne. En riktig man är sig själv och behöver inte spela någon han inte är.

Jag är den första att erkänna att jag letat på helt fel ställen. Min rädsla över ”tråkiga” män, fick mig att söka det som på ytan såg spännande ut. Det satt långt inne men, när jag äntligen lyfte blicken, stod han där.

Aldrig kunde jag tro, att den där snälla killen, skulle vara den manligaste jag någonsin träffat. Att han dolde alla de egenskaper jag sökte.

På äventyr i huvudstaden!

Därmed blev det också en tur till Stockholm i sommar, med alla våra (tillsammans) fem söner…

Pojkvännen prickade in vänskapsmatchen mellan FC Barcelona och Leicester på Friends arena, som var fantastiskt kul att se. Neymar var inte med men, storstjärnorna Messi i nyblonderat hår (!) och den öronattackerande Suarez, fanns på plan. Grabbarna tyckte såklart det var stort att få se sina idoler. Det enda som blir lite trist i en vänskapsmatch är att det är för tyst på läktarna… i övrigt njöt vi av både det målrika spelet och den fantastiska arenan.

Gröna Lund är ju tydligen ett måste, så det var bara att åka dit, på med åkband på oss alla sju och kötta runt bland attraktionerna tills nöjesfältet stängde. Insane, Fritt fall, Kvasten och Vilda Musen (?) samt nostalgi i Lustiga huset. Inte samma känsla att se in i de konkava och konvexa speglarna nuförtiden, med alla appar som finns och förvränger våra ansikten…

I övrigt spenderades även lite tid för shopping… för vissa av oss. Två av sönerna hade nämligen hittat ett minfält av pokémons i Humlegården och valde därför att spendera hela fem timmar där istället. De går numera under benämningen ”(Poké-)Mongos”.

På tal om ”Mongos” så anordnade min kollega och galna vän, Jimmy, ett Pokémontåg här i Kalmar i söndags. Ett litet tuff-tuff-tåg som under några timmar cirkulerade i godkänd hastighet (för att få tillgodoräkna sig sträckan), mellan två heta Pokéstops (eller vad det nu kallas). Bara ett av alla upptåg den mannen hittar på.

Hur funkar det med nya kärleken och alla våra söner, undrar många? -Jag skulle vilja säga att det funkar över förväntan och barnen är fantastiska på att anpassa sig. När kärleken dessutom har samma o-curlade syn på uppfostran, gör det att alla grabbarna i stort, uppför sig relativt lika. Framför allt reagerar vi vuxna likadant i olika situationer. Vi är helt enkelt väldigt synkade. Eller så är det min underbara kärlek som anpassar sig till mig… utan att jag märker det… Idel pluspoäng till honom för detta i så fall. =)

Dessutom har vi väldigt kul tillsammans både när vi är själva, eller när vi är alla tillsammans. Positiva och glada män är ta mig tusan det bästa som finns!  Varje dag, med roliga människor omkring sig, blir ett äventyr…

Regnbågsfärgade äventyr i San Francisco!

Underbara, vackra San Francisco, inbäddat mellan massa kullar och hav. Så mycket finare och mer inbjudande än jag hade föreställt mig.

Första dagen lånade vi hotellets cyklar, för att hinna se så mycket som möjligt. Härliga färgglada cyklar med knall-orange cykelkorg. Skitcoola tyckte jag tills vi fick hjälmarna… Mannen i mitt liv drog på sig sin ryggsäck, den alltför färgglada cykelhjälmen och hoppade upp på cykeln, med något för låg sadel. Liknelsen till en skolpojke var dock alltför slående och jag brast ut i skrattanfall.

058

Efter några kvarter med mig gapskrattande och av rädsla för de förbipasserandes säkerhet, stannade vi och tog av oss hjälmarna. Folk glömde nämligen se sig för, utan iakttog istället de två förvuxna dagisbarnen som susade ner för den trafikerade gatan. Vi fick helt enkelt sätta omgivningens säkerhet framför vår egen.

Utan hjälm och därmed i lite lugnare tempo, upplevde vi denna fantastiska stad och deras otroligt (pust!) kuperade gator. Vi cyklade uppför både Russian- och Nob Hill… ni vet de där gatorna som man brukar se i biljakter på film. Just precis, de cyklade vi uppför… mjölksyra är bara förnamnet.

055

Vi spenderade även en heldag i magiska vindistriktet, Napa Valley. Vi besökte två genuina och förtrollande fina vingårdar, som fick oss att tänka på Falcon Crest (för er som växte upp till den tv-serien). Jag hade absolut kunnat leka ”Angela Channing” där en stund till.

040

Jag har ju svårt att hitta negativa saker om mina resemål. San Francisco klämmer sig dock in före både Los Angeles och Miami och är numera en av mina absoluta favoriter i USA!

 (”For the record” -När jag drar liknelsen gayvänligt och färgglatt, syftar jag självklart på Pride-flaggan som är i regnbågens färger.)

Spontana äventyr!

Både jag och kärleken är kända för att vara spontana. Dessutom älskar vi båda att resa, alltså det är som en drog. Ingen av oss gillar att säga nej. Jag är förvånad att jag ens kunde stava till det… Tillsammans blir det löjligt mycket aktiviteter och resor.

Jag kan inte minnas en tråkig stund, de senaste 4 månaderna. Lägg till allt detta till ett mycket stimulerande arbete som jag brinner för. Känner mig extremt lyckligt lottad, eller är det verkligen tur? Kanske man med positiv inställning bidrar till sin egna lycka..? I alla fall lite grann.

Mellan alla resor njuter jag av allt det härliga Kalmar har att erbjuda. Jag älskar verkligen min stad och är alltid lika glad att komma hem, efter mina äventyr. Några av höjdpunkterna, hittills denna sommar, är först och främst streetbasketplanerna i Långviken. Sen alla kulturella smällkarameller som teatern på Krusenstiernska, Walk in the park och mitt första Victoriafirande på Öland. I sällskap med de finaste vänner man kan ha, blir dessa kvällar extra underbara. 1013

På tal om spontana äventyr, fick jag och min fina vän Inez frågan om att ställa upp som mannekänger på årets Nöjesnytt gala. Vilket vi självklart tackade ja till. Stolta över förtroendet, skred vi längs catwalken med liten erfarenhet, men stor självsäkerhet. Enligt säkra källor, såg det i alla fall ut som vi var vana. Riktigt kul var det hur som helst.

Nästa gång får ni se hur jag har det bland vingårdarna i Napa Valley utanför San Fransisco! Njut av sommaren och av livet! =)