Om det inte är tillräckligt spännande att bara vara ute och resa, kan man ju passa på att göra några pulshöjande aktiviteter under tiden. Här är mina tre bästa reseminnen som gav mig en härlig adrenalin-kick.
1) Bungy jump – Lake Taupo, Nya Zealand
Jag och några av mina barndomsvänner reste till fantastiska Nya Zeeland. Som jag tidigare skrivit, tar jag seden dit jag kommer… ni vet att Bungy Jump kommer från NZ? Jo, det gör det och var det därför någon gång jag skulle kasta mig handlöst ut för ett stup med en gummisnodd runt vristerna, så var det här.
Tanken hade inte slagit mig tidigare, när jag sett lyftkranar över kajkanter runt om i Sverige och övriga världen. Men, här med NZ´s djupaste sjö under oss och en välordnad timmerstuga intill en gedigen avsats, kändes det helt rätt. Underbar, tät och grön vegetation och grönblått vattnet nedanför, gjorde platsen inbjudande och vacker.
One, two, three Bungy, ropade instruktören och fick ge mig en lätt knuff i ryggen eftersom jag tvekade… Blodsmaken i munnen fanns kvar i flera dagar efteråt. I särklass den värsta (bästa?) kick jag upplevt.
2) Zip-lining – Puerto Vallarta, Mexico
Under min drömkryssning, som jag berättade om i mitt förra inlägg, hade vi en heldag i Puerto Vallarta. Här ”lurade” en liten levnadsglad grupp amerikanska pensionärer, med oss på Ziplining i Mexicos djungel. Jag hade inte hört talas om det innan och övertygade min kompis om att det säkert var som en linbana. Kunde pensionärerna så kunde väl vi?
Jeepar tog oss högt upp i bergen och vi stannade till vid en stuga mitt i djungeln. Där fick vi instruktioner… vi skulle hålla oss i ett handtag som löpte i en lina. En säkerhetssele skulle hålla oss hängande under linan. Lämpligt nog hade de även Tequila-försäljning i stugan. Guiderna såg vår nervositet och bjöd oss på varsin shot innan vi gav oss ut till första stationen.
Tio sträckor färdades vi, högt över marken, mellan träden. Med skräckblandad förtjusning skrek vi oss modiga, tills våra skakiga ben fick hjälp av åsnor upp till stugan igen. En av våra 75-åriga, nyfunna väninnor, som till och med maxat upplevelsen genom att hänga upp och ner i selen, var mäkta imponerad av oss efteråt. Som hon uttryckte det: ”Ni är unga, jag förstår inte att ni vågade. Men, se på mig, tänk vilket underbart sätt att dö på!”
3) Tigersafari – Ranthambore, Indien
Min första riktiga safari! Tigrar har alltid fascinerat mig och jag tycker det är ett av världens vackraste djur. Därför var spänningen påtaglig när vi med jeepar tog oss ut i nationalparken. Andra gäster på vårt hotell, hade besökt parken fem gånger utan att få en skymt.
Vi hade fått den bästa ”rangern” och redan efter en halvtimme såg vi en ung tigerhona bara 50 meter ifrån oss. Pulsen steg ännu mer när vi i den över 40-gradiga värmen, ställde oss nära ett av få vattenhål. En annan tigerhona låg i det höga gräset intill vattenbrynet, samtidigt som en törstig hjord med gaseller letade sig ner för att dricka. I över en timme satt vi alldeles tysta och blickstilla, i väntan på att tigern skulle se och ta sin chans till en matbit. Men, det blev ingen jaktlycka för tigern den här gången. Det kändes i efterhand helt ok att inte ”behöva” se något av de fina djuren bli uppätna. Även om det är naturens lag.
Den ”värsta” adrenalin-kicken jag hjälpt en kund med, är hajsafari i Kapstaden… Något jag aldrig skulle våga mig på själv. På samma resa hade jag rekommenderat ett stopp vid Knysna, längs Garden Route. Där finns nämligen världens högsta bungy jump, vilket han också klarade av under samma resa…
