Rödvita äventyr!

I lördags höll jag ett tjej-event på Guldfågeln arena, som vi kallar för ”Ladies Club”. Jag går ofta och hejar på Kalmar FF. Eller hejar förresten… om man inte står i klacken, vilket jag inte gör, känns det ytterst pinsamt att dra heja-ramsor eller skrika uppmuntrande tillrop till spelarna.

Nu i sällskap med ca 60 härliga tjejer, var det som upplagt för bra stämning på läktaren. Vi laddade med god mat, mingel, quiz, hårvårdstips, reseinspiration och bubbel i vår lounge. Vi fick besök av assisterande tränaren Henrik Rydström, som lät sig intervjuas av mig. Det blev frågor både om träningsmani och om hur gärna han vill hoppa in i laget för att visa var skåpet ska stå.

Ryktet om vår närvaro fick även Kalmar FF´s nya ordförande, Mattias Rosenlund, att svänga förbi tillsammans med två spelare, till tjejernas glädje. Frågorna de fick var dock inte speciellt fotbolls-relaterade men, det tror jag spelade mindre roll för både dem och oss.

Så var det dags för avspark och tjejerna utrustades med röda och vita flaggor, tutor och   FF-halsdukar. Ut på VIP-läktaren i samlad trupp. Med Anna Rydell i ena ändan och jag i den andra, drog vi av den ena hejar-ramsan efter den andra. Eller ärligt talat kom vi bara på två stycken men, de varvades flitigt. 😉

IMG_3815

Tänk så mycket roligare det är att gå på fotboll när man vågar skrika och gapa för full hals!

”-Hejsan brudar är ni klaaraaaa??? -Jajamensam fattas bara!!!!”

Två mål bjöds vi på. Det första omfamnades av ett glädjefyllt jubel och det andra kunde vi varit utan. Detta var den roligaste match jag sett på Guldfågeln och då främst på grund av det fantastiska sällskapet av alla er glada tjejer. Jag lovar, det blir fler gånger. Håll utkik efter inbjudan!

Vi fick såklart många avundsjuka blickar från den övriga publiken och jag har redan fått förfrågningar på liknande upplägg för ”Gentlemen Club”. Men då byter vi ut bubblet mot bärs, skönhetstipsen mot whiskeyprovning och Henrik Rydström mot..? Njae ni grabbar är nog rätt mycket mer intresserade av fotboll, så jag skulle nog helt enkelt hålla en ny intervju med Henke, denna gång av det lite mer seriösare slaget.

 

Skakiga äventyr!

Att hålla föredrag eller prata inför massa folk, kan få många nervösa. Jag har lärt mig att, så länge jag är ordentligt förberedd, känns det inte lika jobbigt. Det är nog också lättare ju oftare man gör det. Man blir van.

Man kan också bli nervös inför en match. Jag har spelat basket i över 30 år och blir fortfarande lika nervös… ett par timmar innan matchstart, går jag in i en ”bubbla” och det pirrar i magen. Jag gillar känslan och tror att man presterar bättre om man är nervös och taggad inför en uppgift. När det gäller basketen, är jag fortfarande innanför min comfort zone och även om inte skotten sitter, vet jag att jag i alla fall kommer kämpa och ge allt.

För några månaders sen frågade ett par nära vänner mig om jag ville sjunga en sång på deras dotters dop. Visst jag har sjungit lite i kör och gjort några sånger på bröllop och dop förut. Med stolthet och ära, svarade jag lika snabbt som självklart, ja.

VARJE gång, jag bara TÄNKT tanken på att jag ska stå där i kyrkan och sjunga, har jag blivit extremt nervös och hjärtat har galopperat. Jag undrar hur fasen jag kunde gå med på det här?!

Jag tänker att ju mer jag övar och ju bättre förberedd jag är, dess då mindre nervös kommer jag att vara…. men, nu är det ju så att rösten behöver underhållas och det var länge sen jag sist sjöng inför folk. Jag vet att rösten lätt kan spricka av ovana och nervositet och det gör mig ÄNNU mer skakig.

I lördags var det då dags för lilla sötnosen att döpas i Kalmar slottskyrka. Jag försöker få lite sympati av kantorn när vi övar men, han svarar bara ”-Vad är det du är nervös över?”… jaa du, vad är jag nervös över..?

”-Nu ska Tinna sjunga en sång för lilla Lykke Olivia”, säger prästen plötsligt. Jag rycker till, pulsen stiger, kinderna blossar upp och hela sången igenom skakar benen så klänningen fladdrar.

Men, det gick helt ok. Rösten brast inte, jag såg mina vänners leende och de berömde mig. Då blir jag glad att jag vågade stiga ur min comfort zone. Hur läskigt det än är, känns det oftast bra efteråt. Detta gjorde jag dessutom för kärleken till mina fina vänner. Det kommer nog dock dröja tills jag gör det igen….