Äventyr i paradiset…

Efter att jag fått frågan, ”varför ska jag läsa din blogg”, har jag avvaktat med att skriva förrän jag känt att jag har något vettigt att säga.

Jag befinner mig just nu i paradiset på jorden, en liten ö som heter Meedhuppuru och tillhör Maldiverna. Det tog ca 10 min att promenera runt hela ön som sägs vara 700m längs strandlinjen. Stranden är nästintill vit, havet turkost och den ena färgglada fisken efter den andra cirkulerar under vår ”over water villa”.

Ett totalt lugn har infunnit sig och jag som brukar ha hundra järn i elden, är för en gångs skull 100% avslappnad. Dagarna består av sovmorgon, nån timme i solen på terrassen, förstklassig mat, gymmet och så lite sol och bad igen. Eventuellt ska vi paddla lite kajak någon dag.. om vi känner för det.

15178218_10154565327740336_7910167532497816648_n

I detta rofyllda tillstånd får man tid att reflektera över livet. Livet som ibland är alldeles underbart och ibland får oss att stanna till och oroas över oss själva eller andra i vår närhet. Jag går inte närmare in på mina egna tragiska upplevelser, då jag vet att vi alla mer eller mindre drabbas någon gång av sorg bland familj och vänner.

Jag fick följande fråga under en jobbintervju, när jag bodde i Göteborg för många år sen. Frågan var en i raden av många och skulle svaras snabbt utan att tänka efter för mycket: ”-Motströms eller medströms?” Mitt svar kom blixtsnabbt och blev, ”Motströms!” Denna historia berättar jag då det säger ganska mycket om mig och om hur jag tycker alla borde leva sina liv. Jag har alltid kämpat emot alla ”måsten” och försökt gå min egna väg.

Jag har lyckan att ha träffat någon som attraheras mer av min personlighet än av mitt yttre. Dessvärre lever vi i en värld som ofta är ytlig och många vaknar varje dag med tankar om sin kropp och ifall den ”duger” eller inte. Hur detta kan vara den viktigaste frågan man ska ställa sig, är tragiskt. Jag har själv tänkt så periodvis i mitt liv men, tack gode Gud, inte längre.

De som känner mig vet att jag tränar och är mån om mitt yttre. Men, sedan många år tillbaka, gör jag det för mitt egna välbefinnande och för min hälsa.

Min älskade Peter friade nyligen till mig efter enbart 7 månader tillsammans. På vår 1-årsdag kommer vi gifta oss men, varför göra allt så som alla andra gör. Vi är alltså redan på vår bröllopsresa, 3,5 månad före bröllopet. Vi är båda fast beslutna om att gå vår egna väg.

Mer än något annat, önskar jag att alla kunde älska sig själva och i den mån det går, leva det liv man önskade. Vi hör det ofta på föreläsningar från människor som fått en andra chans, men det behövs sägas igen och igen.”Lev livet för din egna skull och inte som andra förväntar sig”. Livet är Ditt och ingen annans.

15073288_1104179919630597_2032319602083827330_n

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.