MMA-proffs, världsmästare och Malmöbo – möt Pannie Kianzad!

Pannie ”Banzai” Kianzad

Den 8:onde december 1991 i Ahwaz, Iran, föddes Pannie Kianzad. På sociala medier och under tävlingar går hon idag under namnet Pannie ”Banzai” Kianzad. Pannie är en av de få svenska kampsportare som stolt kan benämna sig själv som både MMA-proffs och världsmästare!

Nu bor hon i Malmö och pendlar dagligen till sin nuvarande klubb – Rumble MMA i Köpenhamn, där all magin sker!

Pannie-Kianzad

 

Pannie resa som kampsportare började vid 13 års ålder, då fann hon sin passion för boxning! Sedan dröjde det inte länge innan hon redan som 16-åring startade sin elitsatsning inom sporten. 2008 var året som Pannie började sin kampsportskarriär, med ett ungdoms-SM som slutade med en silvermedalj för hennes del. Efterföljande år blev Pannie sedan utvald till juniorlandslagets elitsatsning. Hon inbjöds till landslagsläger och kammade hem brons årets under junior SM 2009.

Men intresset för boxning sipprade ut i sanden och när seriormatcherna nalkande sig fanns dock inte samma intresse att ställa upp i tävlingar kvar. Det var inte lika mycket glädje längre och Pannie bestämde sig för att att gå sin sista boxningsmatch som 18-åring.

Dock tog det inte lång tid därefter innan Pannie fann sin väg till MMA (Mixed Martial Arts) och tog sig an ett helt nytt sätt att fightas i ringen.

 

”Jag började rulla på små-tävlingar – tyckte att det var roligt – brydde mig inte om hur det gick och det var så skönt. Befriande!”, säger Pannie.

Hon började hon träna MMA i en lokal klubb i Malmö och testade att ”rulla” på små-tävlingar som hemmaklubben arrangerade. Det fick snabbt tävlingsglöden hos Pannie att tändas igen! (För er som inte riktigt är bekanta med jargongen inom MMA brukar tävlingar eller tränings-matcher benämnas som att man ”rullar”).

”Jag kände mig så mycket bättre som boxare när jag fick träna boxning på MMA:n än när jag tränade vanlig boxning. Vet inte riktigt vad det beror på. Kanske var det min nya tränare och klubb som peppade mig på ett helt annat sätt.”

Det tog inte ens ett år från det att Pannie hade börjat träna MMA för allra första gången tills hon gick sin första amatörmatch. 2010 gick Pannie sitt tredje SM som idrottare, men för första gången i shootfighting.

 

MiV1_svoEj_Ylerz9GB0j5ElPzA

 

”Jag förlorade matchen – blev utstrypt faktiskt. Men efter matchen kände jag att jag ska nog ge mig på detta och fortsätta ändå.”

Sagt som gjort fortsatte Pannie att tävla inom MMA och efter 2010 har hon stått som obesegrad hela vägen fram till 2015. Nu har hon 8-1 i record och hoppas på att få göra comeback i december!

Efter sin första tävling och förlust 2010 såg hon till att kamma hem SM-guld redan året därpå, på MMA-galan som hölls i Helsingborg 2011. Förhoppningsvis blir det en lika succéfylld comeback nu under 2016!

”Att vinna SM-guld 2011 var stort för mig. Galan hölls i Helsingborg som är min hemstad och det naturligtvis att det var extra kul att vinna just här. Efter den matchen visste jag att jag vill ha en karriär i detta – jag vill nog bli proffs!”

Pannie berättar att trots att hon tidigare har ställt upp i två SM och vunnit både silver och brons så kändes denna vinsten och tävlingen som något extra.

”Redan två veckor efter MMA-galan i Helsingborg fick jag ett erbjudande om att gå proffs-match – och jag kände att jag hade inget planerat så jag kan väl ….”, säger Pannie och skrattar lite lätt.

Pannie tackade naturligtvis jag till erbjudandet och åkte till Estland med en av sina coacher från Helsingborg. Det slutade med hela 8 proffsvinster till Pannie. Hon tog hem det första bältet någonsin för kvinnor i klassen bantamvikt i Cage Warriors. Vilket också var en av de största framgångarna för svenska MMA-fighters någonsin!

 

 

Pannie-Kianzad-Sexy-Scramble

 

Hur kommer man på att man vill bli MMA-proffs?

Pannie har alltid varit intresserad i sport. Alltid tittat väldigt mycket på OS. Men hon säger själv att hon hatade idrottslektionen i skolan. ”Jag var absolut ingen sportfåne i under skoltiden”, säger Pannie.

”Jag kollade mycket på Rocky-filmer – tyckte att han var väldigt cool! Men egentligen så kunde jag nog ha börjat träna vad som helst. Det råkade bara bli boxning”, säger Pannie varför hon började träna just boxning. 

 

Pannie 1

 

”Jag doade av på det här med träning – tyckte att det var så skoj! Så när jag var i skolan så skrev jag mina prov och bara satt sen bara och väntade på att jag skulle kunna få gå och träna. Det var inte att jag var aggressiv eller behövde få slå ut mina känslor. Jag ville bara ha något att göra.”

 

Pannie arbetar idag som MMA-proffs. Vilket är ett heltidsarbete som man tyvärr inte får betalt för i Sverige. I alla fall inte som tjej. Pannie får sin ekonomi att gå runt genom att jobba timmar inom hemtjänsten i Malmö. ”Jag försöker att inte jobba för mycket även om det är svårt”, säger Pannie. Hon har tidigare gått in i väggen på grund av att hon har försökt att kombinera en heltidsanställning med att satsa 100% som MMA-proffs. Numera försöker hon hitta en sund balans i vardagen och hålla sig till cirka 50%-anställning så att hon kan lägga sitt fokus på träning, men även att coacha andra på kampsportsläger och under PT-timmar.

 

 

Därför tycker världsmästaren att du också bör testa MMA:

”MMA är en bra sport för att komma igång. Fungerar helt utmärkt som motionssport”, säger Pannie. När hon håller träningar på Nordic Wellness i Malmö ser hon till att alla hennes deltagare att finner glädjen i att träna. Det behöver inte handla om att bli bäst eller se bra ut, bara ha kul!

”Man behöver inte vara två för att kunna träna kampsport. Man kan vara själv också. Det tycker jag är bra. MMA kan bryta ner dina förutfattade meningar och åsikter – det är inte så farligt som det ser ut. Boxning är till och med skadligare än MMA. Jag har aldrig sett det som ”hur känns det som tjej att göra detta?” för enligt mig har kampsport inget kön. Det är för alla!”

Det som gör att MMA ”ser farligare ut” är alla cuts – det vill säga alla armbågar som lyckas skära upp huden, så det blir potentiellt mer blod.

 

Pannie-1024x683

 

 

Är det många tjejer som tävlar inom MMA idag?

”Idag finns det 3 tjejer som tävlar inom MMA i Sverige. Så det är inte så många. Jag har hittills slagit alla tjejer inom Sverige, norden och Europa i min viktklass.”, säger Pannie.

Pannie är nu med i den kvinnliga organisationen Invicta Fighting Chamåpionships (världens största organisation bara för kvinnor).

 

Sugen på att läsa och ser mer av Pannie?

Se ett inspirationsklipp om Pannies syn på träning vad som driver henne som fighter HÄR!

Pannie har även medverkat i två kortdokumentärer. Varav en av dem senast i sommras publicerades av SVT. Klicka på länken nedan om du vill se Pannies dokumentärer om livet som MMA-proffs och allt vad det innebär!

 

I huvudet på en proffsboxare!

Klara Svensson, är idag en av de fåtal kvinnor i Sverige som har lyckats göra sin framgång inom sporten till en yrkeskarriär. Hon har tävlat i boxning i snart 15 år och är en oerhört imponerande förebild för kvinnor, träningsfanatiker, svensk boxning och ja egentligen alla!

Klara är 28 år och bor för närvarande här i Malmö. Tränar gör hon dock i Köpenhamn. Klara har varit aktiv inom boxning sedan 15-årsåldern och sedan 5 år tillbaka kan hon dessutom benämna sig själv som proffsboxare.

”Nyligen aktuell med att ha täppt till den där nollåtta-käften Mikaela Laurén”, säger hon själv när man frågar vad som är det senaste från livet som proffsboxare.

För er som inte är så insatta i svensk boxning så vann Klara Svensson en match mot Mikaela Laurén den 10:onde september i Stockholm. Matchen ansågs kunna varit något av det hittills största eventen inom svensk boxning, med Klara rankad nr 2 i världen i sin viktklass och Mikaela som är världsmästare i sin viktklass (två viktklasser över Klaras).

Är du intresserad av att se och höra mer om Klara Svensson och Mikaela Lauréns match kan du klicka på länkarna nedan:

 

Klara Svensson i Malmö

Men mer om denna oerhört imponerande, starka och framgångsrika tjej. Hur har hon tagit sig dit hon är idag och vad krävs det för att bli världsmästare? Hur startade Klaras resa?

Klara säger att hon höll på med fotboll i många år innan hon nästintill snubblade över en boxningsklubb som låg alldeles intill fotbollsplanen där hon vanligtvis brukade träna. Boxningsklubben körde motionsboxning för tjejer 2 gånger i veckan och det tog inte många träningspass för Klara innan fotbollen byttes ut till komplement träning.

”Tror alltid att jag har varit fascinerad av boxning. Men jag har aldrig sett på Rocky som liten och kände ingen som boxades. Jag tyckte helt enkelt att det kändes coolt att ha ett par handskar.”

Klara körde helt enkelt på med boxningen och snart ersatte boxningen fotbollen helt och hållet. Efter bara sex månader i motionsboxningsgruppen med tjejerna bytte Klara över till tävlingsgruppen. Vilket var en helt annan typ av träning med klar majoritet killar. ”Det blev lite mer på riktigt nu!”, säger Klara.

”Det var inget medvetet val att jag skulle börja tävla i boxning. Det bara blev så. Jag hade turen att komma till en bra klubb och tränare. Efter cirka 3 månader i tävlingsgruppen sa de att det var Öresunds-kuppen och jag bara körde på.”

Första tävlingen förlorade jag, säger Klara när jag ber henne berätta om hur hennes karriär som boxare startade. Jag mötte en duktig tjej som hette Priscilla. Hon hade vunnit diplom SM och var etablerad som boxare. ”Minns att jag var fruktansvärt nervös.” Varje gång jag gick in i lokalen blev jag kissnödig och fick vända tillbaka till omklädningsrummet. Jag kissade säkert 11 gånger den dagen. Det var mörkt i salen och ljust i ringen. Så det var en stor omställning från träningarna att stå i strålkastare. Jag vet att jag kunde ta in instruktionerna från min tränare under matchen, men jag minns att det var svårt. Jag förlorade matchen på poäng men jag fick höra att jag var duktig med tanke på att jag var helt ny och att hon var etablerad.

Efter det så körde jag 9st diplommatcher tills jag fyllde 15. Efter det kunde jag ju börja gå riktiga boxningsmatcher. (Diplom innebär att man inte får knocka sin motståndare så det är inte riktigt lika hårt, säger Klara för när jag ber henne förklara skillnaden mellan diplom-matcher och riktiga boxningsmatcher).

 

Taget från Twitter: @klaracosmetic

 

Min första riktiga boxningsmatch gick i Danmark mot en tjej som hette Jenny. Det var hennes hemmaplan och jag var fruktansvärt nervös. Men det gick bra. Jag hade väldigt långa armar gentemot henne och hon grät för att det gick för dåligt. Så jag körde på lite lättare för jag ledde ju ändå med poäng. Så när jag satte mig i ringhörnan igen fick jag en utskällning av min tränare Christer som frågade: ”Vad gör du?! Varför slår du inte ut henne”. Efter den utskällningen förstod jag att det var ju inte så det gick till. Det var ett uppvaknande. Det var vid denna matchen som jag gick över till att få det mindset jag har idag. Vad det innebär att vara en boxare.

”Matcher har blivit ett tillflykts ställe för mig. Här kan jag vara fri. Behöver inte ta hänsyn till någon annan. Det är äta eller ätas som gäller.”, säger Klara.

Det som utmärkte mig som boxare var inte att jag var byggd som en boxare eller för at boxas. Jag hade en otrolig vinnarskalle. Jag hade snabba reaktioner och gav inte upp. En fighter helt enkelt.

 

Men egentligen ser jag inte på mig själv som en idrottare. För jag är inte särskilt intresserad.  Egentligen så kan jag ibland vilja spy på allt det här med fitness och träning. Redan när jag var 15-16 och började vinna medaljer i landslaget och på VM och när det började gå bra så hade jag alltid ett slags komplex. Jag hade komplex för att jag inte var särskilt intresserad av träning, medan alla andra verkade vara så extremt intresserade av just den biten. För mig var träning mer något jag gjorde disciplinerat för att kunna göra det roliga, att tävla.

”Jag visste att jag var bra på att tävla, det var det som intresserade mig. Det har tagit lång tid för mig förstå att man inte behöver vara som alla andra och som det idealet som många bygger upp, alla behöver inte vara likadana.”

Nu när jag tänker efter så har jag ju varit aktiv med tävlingar i nästan halva mitt liv, i 15 år så har jag kontinuerligt ställt upp i tävlingar. Trots det är inte träning eller boxning mitt liv. Många andra idrottare utmärker sig som fighters. Tränar de inte, så vet de inte vad de ska göra.

”Det fascinerar mig, som inte alls är den typen. Efter ett tre månader långt träningsläger inför min match i Stockholm så är det nu skönt att kunna slappna och göra annat!”

Jag tror tyvärr att många har en slags stress och ångest när det gäller träning. De klarar inte av att ge sig själva en klapp på axeln, de kan inte vara nöjda med sig själva om de inte gjort sina burpees. Det här moderna hets-idealet som nästan vill att alla ska träna som elitidrottare, det är inte alltid sunt! Kanske hade det räckt om du hade ätit en halv portion mindre? Eller att folk som inte tävlar faktiskt tränar för att må bra helt enkelt?

 

Något som jag försöker säga framför allt till unga tjejer idag är att släppa lite fokus på det yttre ”Man behöver inte vara uppkittad i det senaste sport modet.” 

Jag blir ibland mörkrädd när jag kollar instagram, alla fitnessbloggare med flera uppe i Stockholm som inte tävlar men vars fokus är att vara snygga. Är det vad träning numera går ut på? Äta chia-pudding och se bra ut. Det är en stor skillnad på att se bra ut och att träna inför en fysisk prestation. Du bygger inte upp kroppen för att vara funktionell eller användbar. Det är absolut inget fel med att träna för att se snygg ut, men alla som tränar behöver inte se ut som fotomodeller! Jag tror det kan vara bra att påminna unga tjejer och killar som satsar på sin idrott om det.

 

Klara Svensson

Jag har haft en mamma som verkligen stärkt mitt självförtroende sedan barnsben. Hon har sagt åt mig att sträcka på mig, räcka upp handen i skolan. Ta plats! Jag tror att det har gett mig ett försprång gentemot många tjejer. Tjejer behöver våga ta plats. Kampsporten har definitivt hjälpt mig med det. Det är en sån otrolig utmaning att utsätta sig själv för kampsport, inte bara att träningen, vara en minoritet i kön utan också att våga och ta i.

Kampsport är ju helt och hållet individuellt, man är inget lag så man måste styra sig själv och du får också tillfälle att ta all beröm själv. Växa med dig själv när du har presterat. Jag tror det är det som är grejen i kampsport . Du växer snabbare och på ett helt annat sätt än när du tävlar i med ett lag.

”You gotta have your own back! Även om man har tränare ock klubbkamrater så är det ändå du som tar hand om dig själv. För allting handlar om dig, det är du som presterar, du som tränar och du som måste finnas där för dig.”

Många såg på mig när jag började träna på sidan av fotbollen att jag hade fått ett helt annat självförtroende. Plötsligt förstod jag dem som ville träna två gånger om dagen, för det var roligt! Jag var duktig på fotboll, men det var nog inte helt min grej. Det var och är otroligt befriande för själen och för skallen att träna kampsport. Du fokuserar, det är adrenalin och du hinner inte gå omkring och tänka på din frisyr som när du står på en sjumannaplan i fotboll. Du gör din grej, slår och tömmer dig på en säck. Det är mycket positivitet och stark sammanhållning.

 

Klara har nu tävlat i boxning i nästan halva sitt liv. Hon lever numera på boxningen och fokuserar 100% på sin proffsboxningskarriär. ”Min fysik har utvecklats med åldern och med bättre kunskap, fystränare och att jag kan fokusera 100 % på mitt yrke som boxare. Det är lättare att bli bra på något när du kan lägga den tid som krävs. Jag har inte gjort detta för att jag älskar att träna. Jag har gjort det för att jag älskar sporten.”

 

Vad är Klaras framtidsdröm och mål för framtiden?

Min dröm är att använda mitt namn och kunna utveckla projekt och företaga. Göra saker jag brinner för och utvecklas på ett nya plan i framtiden. Det ser jag verkligen fram emot. Men självklart vill jag först nå min absoluta pontential som boxare. Jag vill se mitt namn som nummer ett, jag har ju varit nummer två ganska länge så jag ser fram emot att bli nummer ett.

Costa Rica runt på 30 dagar!

Ett land fullt av äventyr och grönska!

Mina senaste 30 dagar har varit fyllda av adrenalin och förundran. Både över Costa Ricas fantastiska djurliv, grönskande djungel och omväxlande valmöjligheter. Vart jag än har rest har det funnits alternativ både såväl den våghalsiga som den rädda, experter och nybörjare, gamla som unga. Några av de fantastiska upplevelser jag får ta med mig från Costa Rica är:
– En vulkanisk vandrig upp för vulkan Arenal
– Forsränning i Pacuare
– Zipline och trädtoppsvandring i Montverde
– Surfing i Tamarindo
– Hiking i Bahia Drake
– Kajakpaddling i mangroverna runt Dominical
– Strandhäng i Nosara
– Djurskådning i Santa Rosa
– Dykning i Playas del Coco
– Snorkling på Playa Conchal (stranden av tusen snäckor)

13626444_10154370687586584_8167381045721421723_n

 

Under en zipline- och trädtoppsvandring genom Costa Ricas primära regnskog i Montverde hade vi sällskap av två pigga pensionärer som hade fullt upp med att njuta av livet och friheten. 2 kilometer flög vi genom molnen och över regnskogens trädtoppar. Vem hade inte blivit kär i Costa Rica efter en sådan erfarenhet?

 

 

13731804_10154423368366584_1179485786108104187_o

 

Höga berg och vulkaner i så gott som varje lite by skapar även möjligheter till extremt vackra naturliga vattenfall som går att besökas på de mest besynnerliga, och ibland väl-turistade, ställen. Men likväl, så fascineras man gång på gång över naturens underverk.

 

 

13620761_10154423367981584_3696790980185136667_n

 

 

Vi får absolut inte glömma att nämna Costa Ricas vackra stränder. Färgade svarta av den vulkaniska stenen.

 

 

13580512_10154351263651584_1232196408649078879_o

 

Bländande grönska och mängder med hiking alternativ för den som vill komma i personlig kontakt med både natur och djurliv. Costa Rica har verkligen satt sitt spår i mitt hjärta med vad som tycktes vara oändligt många äventyr och upptäcktsfärder. För att inte tala om alla de vackra platser jag har fått utöva min kroppsviktsträning och alla utvecklande yogaklasser som jag har fått äran att delta i utmed Costa Ricas västkust.

 

 

13590312_10154356487931584_8389133533088732115_n

 

Världen är vår lekplats!
Vi får inte vara rädda att använda oss av den och låta den arbeta för vår fördel. Strunta i vad alla andra gör och vad alla andra skulle kunna tycka om att du gör som du gör. Gör det som du blir glad av! Lek, lev livet och älska världen omkring dig. Var inte rädd för att göra det du vill.

/S

Happy international yoga day!

Happy international yoga day!

Den 21:a juni har firats som den internationella yoga dagen sedan förslaget fastslogs i december 2014. Det var Indiens premiärminister Narendra Modi var den som lade fram förslaget vilket backades av 177 FN nationer. Modi utövar själv yoga varje dag och har till och med utsett en minister som har ansvar för yoga och Indiens traditionella läkekonsten Ayurveda.

”Yoga should not be just an exercise for us, but it should be a means to get connected with the world and with nature,” declaring yoga “India’s gift.” – Narendra Modi

image

 

Självklart firade jag den internationella yoga dagen med ett yogapass tillsammans med min svenska yogie favorit – Stina Gustafsson Dahan! Stina håller bland annat pass på Hot Yoga House i Malmö men dagen till ära hölls passet på Clarion Malmö Live.

 

image

 

Yoga finns i oerhört många olika former och stilar. Självklart finns det också minst lika många anledningar till varför man utövar yoga. Stina berättar att yoga för henne handlar om personlig utveckling. Att yoga är ett sätt att lära känna sig själv och sina gränser. Där det som praktiseras på yogamattan sedan används både i vardagen och arbetslivet. Träningen på yogamaytan blir som en trygghetszon där man bygger upp och stärker sig själv inför det som komma skall.

 

Mer om yoga och Stinas tankar runt yoga kommer imorgon, men just nu vill jag bara passa på att önska er – HAPPY YOGA DAY! Hoppas du spenderade den med massor av kärlek, inre frid och fysiskt välmående. Namaste!

Ruffie – utomhusträning för alla!

Ruffie med Oscar Salazar Aros

Ruffie är, kort sagt, kamsportsinfluerad fysträning. Det är ett träningskoncept som bygger på enkelhet och samarbete. Mer specifikt är Ruffie uppbyggt på fyra block. Dessa block innehåller i sin tur tre olika delar som repeteras i två omgångar under varje träningspass. Varje block består därefter av tre olika delar:

  • En parövning där vi samarbetar.
  • En parövning där vi kämpar mot varandra.
  • En enkel fysövning där vi tömmer ut den sista energin vi har kvar.

 

Ruffie (18)

 

Oscar är en av Ruffie-instruktörerna, baserad i Malmö som instruerar under årets alla årstider runt om i Malmös parker. I onsdags höll han ett av sina gratis träningspass i samarbete med Träna i Parken, utöver det håller han självfallet i vanliga ruffie-pass, rörlighetsträning och OCR-pass tillsammans med Toughest. Oscar kommer ursprungligen från en bred kamsportsbakgrund och utbildade sig till Ruffie-instruktör 2013, då han insåg att han inte längre ville satsa som elitidrottare.

”Coaching är min grej! Det känns ärligare mot mig själv. Att kunna finnas där för andra, hjälpa dem som behöver och kunna ge dem en knuff mot att kunna ta kontroll över sin egen kropp.”

 

Ruffie (16)

”Alla människor behöver bekräftelse. Vi är alla sociala varelser som behöver social bekräftelse för att kunna må bra. Ett välmående kan sedan leda till egen makt, det vill säga att man tar kontroll över sin egen kropp. Kontroll att bestämma hur vi vill att vår kropp ska vara och hur vi ska vara. Inom Ruffie använder jag den fysiska aktiviteten för att skapa en koppling mellan det fysiska och det mentala.”

Ruffie (15)

”Det är ruffe, vi kramas!”, säger Oscar glatt.

Musse Hasselvall grundade träningskonceptet Ruffie år 2008. Han menar själv på att en kombination av par-, kamp- och individuella fysövningar gör Ruffie till ett innovativt träningskoncept som skapar funktionell styrka, kondition, koordination och balans.

Oscar försöker att sprida konceptet här i Malmö samtidigt som han försöker få malmöborna att ta del av stadens aktiva platser. Vi har fantastiska parker och allt fler utegym runt om i staden. Använd dem! Du behöver inget gymkort för att träna. Ta kontakt med en instruktör om du inte känner dig bekväm med utegym eller vet hur du ska använda dem. Oscar till exempel bara en av dem instruktörer som håller i utomhusträningspass i utegymmen varje vecka!

 

Ruffie (27)

 

”Enkelheten gör att det krävs inga redskap, inget gym eller några förkunskaper, All you need is Heart!”

 

Om man är sugen på att läsa mer om eller prova på någon av de olika träningsformerna som Oscar instruerar kan man klicka in sig på någon av Oscars sidor:
Facebook: Revolutionary Fitness Sweden
Instagram: @revfitsweden.oscar
Youtube: Revolutionary Fitness Sweden

 

Ruffie (1)

”I bildgalleriet finner ni tre enkla övningar som ni kan testa nästa gång ni går förbi ett av Malmös utegym i helgen!” 

Ha en fantastisk fredag och träningshelg!
/S

 

One breath at a time


Efter en relativt kritiserande vecka så tänkte jag påbörja denna veckan med kärlek. Förhoppningsvis får detta citat från Kino dig lika glad som det fick mig:

”Someone asked me yesterday on Periscope if I like Muslims. My response: why do you ask? I like good people. I don’t care what color your skin is, what your religious faith is, how much or how little is in your bank account, what sexual orientation you feel most comfortable with, whether you’re liberal or conservative or whatever. I won’t make you wrong if I disagree, I will try to understand where you’re coming from and respect our differences. I will do my best to meet you on common ground. I will do this because #ibelieveinlove
Yogis are held to a higher standard of accountability. And I think that’s fair enough. To sit at the helm of an ancient spiritual tradition built on the promise of lasting peace isn’t something to be taken lightly. It means something to practice yoga and to live the yogi’s life. I appreciate every time someone called me out for being out of my integrity because I’ve learned from it. We aren’t perfect and we need the mirror of a loving community strong enough to offer constructive criticism in the effort of expansion and evolution. We need the support of one another to venture into new territories and create a more peaceful world. The yogi’s path is laid with the bricks of forgiveness, patience and tolerance. If we devolve into name-calling tirades aimed at convincing people to be peaceful then we betray the spiritual heart of the practice. Besides, the least effective way to change someone’s mind is by yelling at them. Win their trust rather by your example, by the steadfast faith expressed in your actions, by your calm even temper, and by your tenacious spirit. Rant and rave and it gets us nowhere. History has shown us that to stand up to the biggest bullies we need the power of peace, not more war.
I believe in love. Love is enlightened action. Love is reaching across hard lines to understand where we are coming from. Love is a sense of community and togetherness. Love is healing, teaching and kindness. Love is patient, hopeful and eternal.
#ibelieveinlove
.
How about you?”

 

 

 

 

 

*Hämtat från:
https://www.instagram.com/p/BC6T91mMOkV/

Difference is empowering!

 Integration, HBTQ, jämställdhet och genusfrågor

Igår var jag på besök hos VILJAN för att prata med en oerhört inspirerande och medveten instruktör- Marco Vega. I Malmö har han bland annat varit med och startat träningsklubben Viljan, som är en av de föreningar som dagligen försöker aktivera fler människor i integrations-, HBTQ-, jämställdhets- och genusfrågor. Genom träningsklubben Viljan har Marco valt att ta en medveten ställning till dessa frågor och uppmanar alla oss andra att göra detsamma – difference is empowering!

 

På Viljan är de medvetna om fördomar. Fördomar existerar, alla har fördomar. Utan dessa fördomar hade vår vardag försvårats oerhört. Vilket bland annat kan förklaras med hjälp av utvecklingspsykologin. I utvecklingspsykologin myntade Jean Piaget begreppet kognitiva scheman, vilka Piaget förklarar är ytterst nödvändiga för människors mentala balans och behov av att förstå sin omvärld. Kognitiva scheman består av de erfarenheter och lärdomar vi har tagit in genom vår livstid. Går vi exempelvis in på ett badhus vet vi att man betalar i kassan, får en nyckel till skåpet i omklädningsrummet och byter om till sina medhavda badkläder. Detta är inprogrammerat i vårt kognitiva schema. Vi vet eller har en föreställning om hur ett besök på badhuset kommer att se ut. Det vill säga en fördom.
Piaget förklarar vidare att fördomar, eller våra kognitiva scheman, kan assimileras eller ackommoderas. Detta sker när vi utvecklar vår kunskaps vy med nya erfarenheter. Nästa gång vi kommer till badhuset kanske personalen ger oss en liten bricka som de förklarar ska blippas på dörren till omklädningsrummet för att komma in och på skåpet för att låsa in våra behörigheter. Att få en blipp-bricka istället för en nyckel är inte helt främmande från våra tidigare erfarenheter, vilket gör att denna nya kunskap kan assimileras till den gamla kunskapen, det vill säga läggas till. Om ny kunskap däremot är så pass olik alla tidigare erfarenheter kan våra gamla scheman eller fördomar behöva struktureras om helt för att få en enhetlig förklaring. Detta kallas inom utvecklingspsykologin för ackommodation.

marco

 – ”Vi arbetar med empowerment”, säger Marco. ”Vi finns till här för att stärka människor, med en fysisk ingång. Äg din kropp!”

På Viljan arbetar man med workshops, medveten marknadsföring genom sociala medier och genom att aktivt ta upp detta med alla tränande medlemmar. På viljan har man fördomar, och man har accepterat det!

Genom att acceptera sina fördomar kan man arbeta med dem och aktivt förändra sina fördomar. Fördomar behöver inte vara negativa, även om ordet ”fördom” i de flestas huvuden har en negativ klang. Att vara medveten om sina fördomar och acceptera dem gör att man aktivt kan börja arbeta med dem, och därmed bli mer accepterande. I Viljan har man medvetet valt att arbeta normkritiskt med hjälp av lust – lust till rörelse, lust till sociala sammanhang och att få känna sig som hemma på träningsklubben.

viljan (2)

– ”Instruktörer har en position att påverka! – De har en position och en situation där de kan få medlemmar att känna sig välkomna. Genom att erbjuda en välkomnade miljö kan de hjälpa medlemmar att börja växa, både som människor och till fysiskt välmående.”

viljan (3)

 

Sist men inte minst har Marco några tips för er som ännu inte har lyckats finna lusten till rörelse och träningsglädjen. Här kommer några konkreta tips till hur du kan sätta igång med din träning redan i helgen!

  1. Röj vinden

    – våren är här. Snart ska utemöblerna fram. Vinterkläderna kan packas ner och kanske behöver du plocka fram skidjackan inför påsklovet. Ett träningspass behöver inte utföras på gymmet! Du lyfter saker, går upp och ner för trappan, är i aktiv rörelse i flera timmar. Första träningspasset – DONE √ Vad kommer att vara ditt nästa träningspass?

  2. Vardagsrörelse!

    – ta trappan, gå ut och gå en sväng i vårsolen på lunchrasten. Du är mer aktiv än du tror! Frågan är inte hur du kan börja träna eller röra på dig, frågan är hur du kan lägga in mer rörelse i din vardag.

  3. Småbarnsförälder?

    – Perfekt! Då har du ju redan en kettlebell i handen! Som dessutom kommer att öka i vikt med tiden, helt gratis! Använd det du har hemma. Lyft, bär och rör dig tillsammans med dina barn.

  4. Rörelseglädje

    – se till att hitta lusten till rörelseglädje! Vi människor mår bra av att röra oss, vi är skapta för rörelse. För en del kan detta ha blivit ovant och kännas mer som ett tvång än glädje. Precis som allt annat är rörelse väldigt personligt, se till att finna det som gör dig glad.

 

Trevlig träningshelg till er alla!
/S