MMA-proffs, världsmästare och Malmöbo – möt Pannie Kianzad!

Pannie ”Banzai” Kianzad

Den 8:onde december 1991 i Ahwaz, Iran, föddes Pannie Kianzad. På sociala medier och under tävlingar går hon idag under namnet Pannie ”Banzai” Kianzad. Pannie är en av de få svenska kampsportare som stolt kan benämna sig själv som både MMA-proffs och världsmästare!

Nu bor hon i Malmö och pendlar dagligen till sin nuvarande klubb – Rumble MMA i Köpenhamn, där all magin sker!

Pannie-Kianzad

 

Pannie resa som kampsportare började vid 13 års ålder, då fann hon sin passion för boxning! Sedan dröjde det inte länge innan hon redan som 16-åring startade sin elitsatsning inom sporten. 2008 var året som Pannie började sin kampsportskarriär, med ett ungdoms-SM som slutade med en silvermedalj för hennes del. Efterföljande år blev Pannie sedan utvald till juniorlandslagets elitsatsning. Hon inbjöds till landslagsläger och kammade hem brons årets under junior SM 2009.

Men intresset för boxning sipprade ut i sanden och när seriormatcherna nalkande sig fanns dock inte samma intresse att ställa upp i tävlingar kvar. Det var inte lika mycket glädje längre och Pannie bestämde sig för att att gå sin sista boxningsmatch som 18-åring.

Dock tog det inte lång tid därefter innan Pannie fann sin väg till MMA (Mixed Martial Arts) och tog sig an ett helt nytt sätt att fightas i ringen.

 

”Jag började rulla på små-tävlingar – tyckte att det var roligt – brydde mig inte om hur det gick och det var så skönt. Befriande!”, säger Pannie.

Hon började hon träna MMA i en lokal klubb i Malmö och testade att ”rulla” på små-tävlingar som hemmaklubben arrangerade. Det fick snabbt tävlingsglöden hos Pannie att tändas igen! (För er som inte riktigt är bekanta med jargongen inom MMA brukar tävlingar eller tränings-matcher benämnas som att man ”rullar”).

”Jag kände mig så mycket bättre som boxare när jag fick träna boxning på MMA:n än när jag tränade vanlig boxning. Vet inte riktigt vad det beror på. Kanske var det min nya tränare och klubb som peppade mig på ett helt annat sätt.”

Det tog inte ens ett år från det att Pannie hade börjat träna MMA för allra första gången tills hon gick sin första amatörmatch. 2010 gick Pannie sitt tredje SM som idrottare, men för första gången i shootfighting.

 

MiV1_svoEj_Ylerz9GB0j5ElPzA

 

”Jag förlorade matchen – blev utstrypt faktiskt. Men efter matchen kände jag att jag ska nog ge mig på detta och fortsätta ändå.”

Sagt som gjort fortsatte Pannie att tävla inom MMA och efter 2010 har hon stått som obesegrad hela vägen fram till 2015. Nu har hon 8-1 i record och hoppas på att få göra comeback i december!

Efter sin första tävling och förlust 2010 såg hon till att kamma hem SM-guld redan året därpå, på MMA-galan som hölls i Helsingborg 2011. Förhoppningsvis blir det en lika succéfylld comeback nu under 2016!

”Att vinna SM-guld 2011 var stort för mig. Galan hölls i Helsingborg som är min hemstad och det naturligtvis att det var extra kul att vinna just här. Efter den matchen visste jag att jag vill ha en karriär i detta – jag vill nog bli proffs!”

Pannie berättar att trots att hon tidigare har ställt upp i två SM och vunnit både silver och brons så kändes denna vinsten och tävlingen som något extra.

”Redan två veckor efter MMA-galan i Helsingborg fick jag ett erbjudande om att gå proffs-match – och jag kände att jag hade inget planerat så jag kan väl ….”, säger Pannie och skrattar lite lätt.

Pannie tackade naturligtvis jag till erbjudandet och åkte till Estland med en av sina coacher från Helsingborg. Det slutade med hela 8 proffsvinster till Pannie. Hon tog hem det första bältet någonsin för kvinnor i klassen bantamvikt i Cage Warriors. Vilket också var en av de största framgångarna för svenska MMA-fighters någonsin!

 

 

Pannie-Kianzad-Sexy-Scramble

 

Hur kommer man på att man vill bli MMA-proffs?

Pannie har alltid varit intresserad i sport. Alltid tittat väldigt mycket på OS. Men hon säger själv att hon hatade idrottslektionen i skolan. ”Jag var absolut ingen sportfåne i under skoltiden”, säger Pannie.

”Jag kollade mycket på Rocky-filmer – tyckte att han var väldigt cool! Men egentligen så kunde jag nog ha börjat träna vad som helst. Det råkade bara bli boxning”, säger Pannie varför hon började träna just boxning. 

 

Pannie 1

 

”Jag doade av på det här med träning – tyckte att det var så skoj! Så när jag var i skolan så skrev jag mina prov och bara satt sen bara och väntade på att jag skulle kunna få gå och träna. Det var inte att jag var aggressiv eller behövde få slå ut mina känslor. Jag ville bara ha något att göra.”

 

Pannie arbetar idag som MMA-proffs. Vilket är ett heltidsarbete som man tyvärr inte får betalt för i Sverige. I alla fall inte som tjej. Pannie får sin ekonomi att gå runt genom att jobba timmar inom hemtjänsten i Malmö. ”Jag försöker att inte jobba för mycket även om det är svårt”, säger Pannie. Hon har tidigare gått in i väggen på grund av att hon har försökt att kombinera en heltidsanställning med att satsa 100% som MMA-proffs. Numera försöker hon hitta en sund balans i vardagen och hålla sig till cirka 50%-anställning så att hon kan lägga sitt fokus på träning, men även att coacha andra på kampsportsläger och under PT-timmar.

 

 

Därför tycker världsmästaren att du också bör testa MMA:

”MMA är en bra sport för att komma igång. Fungerar helt utmärkt som motionssport”, säger Pannie. När hon håller träningar på Nordic Wellness i Malmö ser hon till att alla hennes deltagare att finner glädjen i att träna. Det behöver inte handla om att bli bäst eller se bra ut, bara ha kul!

”Man behöver inte vara två för att kunna träna kampsport. Man kan vara själv också. Det tycker jag är bra. MMA kan bryta ner dina förutfattade meningar och åsikter – det är inte så farligt som det ser ut. Boxning är till och med skadligare än MMA. Jag har aldrig sett det som ”hur känns det som tjej att göra detta?” för enligt mig har kampsport inget kön. Det är för alla!”

Det som gör att MMA ”ser farligare ut” är alla cuts – det vill säga alla armbågar som lyckas skära upp huden, så det blir potentiellt mer blod.

 

Pannie-1024x683

 

 

Är det många tjejer som tävlar inom MMA idag?

”Idag finns det 3 tjejer som tävlar inom MMA i Sverige. Så det är inte så många. Jag har hittills slagit alla tjejer inom Sverige, norden och Europa i min viktklass.”, säger Pannie.

Pannie är nu med i den kvinnliga organisationen Invicta Fighting Chamåpionships (världens största organisation bara för kvinnor).

 

Sugen på att läsa och ser mer av Pannie?

Se ett inspirationsklipp om Pannies syn på träning vad som driver henne som fighter HÄR!

Pannie har även medverkat i två kortdokumentärer. Varav en av dem senast i sommras publicerades av SVT. Klicka på länken nedan om du vill se Pannies dokumentärer om livet som MMA-proffs och allt vad det innebär!

 

framtid, dåtid, trend?

För att kunna förutspå framtiden och vart dagens utveckling är det viktigt att se tillbaka på hur vi egentligen har kommit dit vi är idag (Mills, 1959). Den gånga tiden kan ge oss ett tummått för vad vi kan förvänta oss i framtiden, vad som inte har fungerat och vad som faktiskt gjorde det. Men det blir många gånger bortglömt att titta på det som existerar här och nu. Vilka förändringar är det som vi upplever just precis idag?

Vi lever i ett modernare, snabbare och mer teknologiskt samhälle idag. Men det är inte enbart inom samhället som denna utveckling har skett (Nixon, 2016). Med avancerad teknik kan vi nu mäta exakt hur mycket extra näringsämnen en elitidrottare behöver för att kunna bli lite snabbare, lite starkare och helt enkelt lite bättre. Vi mäter 100-meters lopp på hundradelars sekunder. Simmare använder sig av specialtillverkade simdräkter för att minska friktionen i vattnet. Gymnaster har tumbling-mattor med extra studs för att kunna få högre höjd i sina volter, allt för att kunna göra fler och svårare trick. I vårt postmodernistiska samhälle ser vi med kritiska ögon på allt runtomkring oss och tänker: ”kan det förbättras?”.

Vi människor i dagens samhälle är helt enkelt aldrig nöjda. Vi ser det inte bara i den idrottsliga kontexten utan även i våra privatliv. Skilsmässor är mer vanliga idag än någonsin. Allt fler barn blir diagnostiserade med utbrändhet redan så tidigt som vid sex års ålder. Trots att vi ständigt gör nya medicinska framsteg ökar också procentandelen individer med hälsoproblem. Vi vill gärna vända oss till dessa individuella människor och påpeka individuella misslyckanden eller rent av avsaknad av karaktär. De måste helt enkelt inte ha varit starka nog för att lyckas. Eller var de verkligen individerna som var problemet? 

Ibland kan det vara bra att ta ett steg tillbaka. Den mänskliga kroppen är gjord för rörelse, för ett liv på jakt och för att fly från omgivande faror. Att pressa sig själv till sin yttersta gräns så som elitidrottare måste göra för att kunna bli en idrottstalang, gärna varje träningspass och varje tävling, det är inte hållbart eller hälsosamt för kroppen. Kroppen behöver vila för att kunna stärkas och byggas upp inför nya utmaningar. Det finns en biologisk funktion som hindrar oss från att ta oss an för mycket, eller rättare sagt det brukade göra det. Idag pensioneras de flesta idrottsstjärnor vid en ålder av 35, eller 25 om man är gymnast. Deras kroppar orkar helt enkelt inte med längre och de flesta av dem får leva med dagliga smärtor resten av livet, som en ständig påminnelse av den forna karriären. Kroppen är byggd för rörelse, men inte för den rörelse elitidrottare utsätter sig själva för med dagens avancerade idrottsutrustning. Det är helt enkelt inte naturligt för kroppen att hoppa fyra meter upp i luften, göra en dubbel volt med 3½-skruv och sedan landa på fötterna helt blickstilla. Kanske borde vi fundera över hur bra dagens idrott verkligen är för individen och vad som kunde göras annorlunda?

oxieåsånt (78)

Detta gäller naturligtvis inte enbart elitidrottare. I och med teknikutveckling blir vi ständigt mer och mer stillasittande i vår vardag. Vi har gått från att vara ett bondesamhälle till ett industrisamhälle och verkar vara på väg i en riktning mot tjänstemannasamhälle. Dagligen spenderar vi längre och längre tid i kroppsligt onaturliga ställningar. Skrivandes vid datorn, sittandes framför tv:n i soffan eller med nacken framåtböjd över mobilskärmen i knät med krokig rygg. Det VI borde fundera över är kanske, vad skulle vi kunna göra annorlunda i vår vardag?

yogabrygga

Måndagens tre korta för att starta veckan på ett fantastiskt sätt!

⇒ njut av solen – ta vara på vårvädret genom att väcka endorfinerna i kroppen och starta veckan med ett leende.
⇒ välj vitt istället för rött – fågel, fisk och skaldjur är ”smalare”-kött.
⇒ drick vatten! många gånger äter vi trots att vi egentligen inte riktigt är hungringa. Småsugen? Det kan vara så att kroppen är en aning uttorkad. Drick ett glas vatten innan maten.

 

 

Ny vecka, nya tag & en ny möjlighet att följa dina drömmar!
Kan det bli bättre?
/S

Sport in a changing world!

Wake-up call?

Vi lever i ett samhälle där integration och jämställdhet är A och O. Nästintill alla, om inte till och med alla, idrottsorganisationer har detta som policy eller till och med nedskrivna handlingsåtaganden i föreningsstadgarna. Hur som helst är det lätt att ta detta för givet. Att anta att alla har samma förutsättningar när det gäller sport. Anta att idrottsorganisationer ger alla samma chans oavsett kön, sexualitet, hudfärg, religion eller socioekonomisk bakgrund. Det är lätt att anta och tro att allting är som det borde vara.

 

Vi lever i ett allt mer accepterande samhälle med en ökad tolerans för homosexualitet och samkönade äktenskap, men hur ligger det egentligen till med homosexualitet inom sport? Vi måste vara försiktiga att inte överskatta mängden acceptans i dagens samhälle. Trots att vi på många områden i samhället har blivit oerhört moderna så är det faktiskt just i sport som könsdiskriminering och segregering är institutionaliserat. Frågar vi kollegan på jobbet imorgon om de såg ”matchen” kvällen innan, finns en bakomliggande självklarhet om att det är herrarnas match som vi refererar till. Denna företeelse kallas manlig hegemoni, vilket är något som vi oftast inte ens reflekterar över i samhället. Det vill säga, man utgår alltid från mannen som norm. Det är så normaliserat i vår vardag att inte ens människor med maktposition gör någonting för att ändra på det. Man antar helt enkelt att situationen är som den är för att den borde vara så. För så har det alltid varit.

 

Det är dock inte enbart kvinnor och damidrott som detta påverkar. Den manliga standaren sätter även en ribba för hur män borde vara och bete sig inom sport för att bli accepterad. Det skapar en idrottslig norm för ”vem” man får lov att vara inom den idrottsliga kontexten, vilket är en av många anledningar till varför många elitidrottare runt om i världen idag fortfarande väljer att inte vara öppna med sin sexuella läggning under idrottskarriären.

Enligt vetenskapliga åsiktsundersökningar ska länder runtom i världen ha en acceptans för homosexualitet på cirka 60-88%. (USA cirka 60%, Tyskland 87%, Spanien 88%, Storbritannien 76% och Italien 74%, enligt statistik från 2013*). För de flesta av dessa länder innebar detta en ökad acceptans med ett genomsnitt på 11% sedan 2007. Hur skulle samma typ av undersökning se ut för acceptansnivån inom sport tror du?

Intressant nog, och möjligen föga förvånande, så har Ryssland en avsevärt lägre acceptansnivå mot homosexualitet som faktiskt sjönk från 20% 2007 till 16% 2013. Detta kan bland annat förklaras med president Putins anti-gaylag som godkändes i juni 2013 och förbjuder propaganda mot icke-traditionella sexuella läggningar. Vilket blev något obekvämt eftersom lagen godkändes mindre än ett år innan Ryssland skulle stå som värd för vinter-OS i Sochi. Speciellt obekvämt blev det för IOC eftersom en anti-gay lag ställer sig i direkt konflikt med den olympiska karaktären som står emot ”alla typer av diskrimination”.

 

 

 

*statistisk data och vetenskapliga antaganden är hämtade från Nixon II: Sport in a changing world, 2016. Routledge, New York.