MMA-proffs, världsmästare och Malmöbo – möt Pannie Kianzad!

Pannie ”Banzai” Kianzad

Den 8:onde december 1991 i Ahwaz, Iran, föddes Pannie Kianzad. På sociala medier och under tävlingar går hon idag under namnet Pannie ”Banzai” Kianzad. Pannie är en av de få svenska kampsportare som stolt kan benämna sig själv som både MMA-proffs och världsmästare!

Nu bor hon i Malmö och pendlar dagligen till sin nuvarande klubb – Rumble MMA i Köpenhamn, där all magin sker!

Pannie-Kianzad

 

Pannie resa som kampsportare började vid 13 års ålder, då fann hon sin passion för boxning! Sedan dröjde det inte länge innan hon redan som 16-åring startade sin elitsatsning inom sporten. 2008 var året som Pannie började sin kampsportskarriär, med ett ungdoms-SM som slutade med en silvermedalj för hennes del. Efterföljande år blev Pannie sedan utvald till juniorlandslagets elitsatsning. Hon inbjöds till landslagsläger och kammade hem brons årets under junior SM 2009.

Men intresset för boxning sipprade ut i sanden och när seriormatcherna nalkande sig fanns dock inte samma intresse att ställa upp i tävlingar kvar. Det var inte lika mycket glädje längre och Pannie bestämde sig för att att gå sin sista boxningsmatch som 18-åring.

Dock tog det inte lång tid därefter innan Pannie fann sin väg till MMA (Mixed Martial Arts) och tog sig an ett helt nytt sätt att fightas i ringen.

 

”Jag började rulla på små-tävlingar – tyckte att det var roligt – brydde mig inte om hur det gick och det var så skönt. Befriande!”, säger Pannie.

Hon började hon träna MMA i en lokal klubb i Malmö och testade att ”rulla” på små-tävlingar som hemmaklubben arrangerade. Det fick snabbt tävlingsglöden hos Pannie att tändas igen! (För er som inte riktigt är bekanta med jargongen inom MMA brukar tävlingar eller tränings-matcher benämnas som att man ”rullar”).

”Jag kände mig så mycket bättre som boxare när jag fick träna boxning på MMA:n än när jag tränade vanlig boxning. Vet inte riktigt vad det beror på. Kanske var det min nya tränare och klubb som peppade mig på ett helt annat sätt.”

Det tog inte ens ett år från det att Pannie hade börjat träna MMA för allra första gången tills hon gick sin första amatörmatch. 2010 gick Pannie sitt tredje SM som idrottare, men för första gången i shootfighting.

 

MiV1_svoEj_Ylerz9GB0j5ElPzA

 

”Jag förlorade matchen – blev utstrypt faktiskt. Men efter matchen kände jag att jag ska nog ge mig på detta och fortsätta ändå.”

Sagt som gjort fortsatte Pannie att tävla inom MMA och efter 2010 har hon stått som obesegrad hela vägen fram till 2015. Nu har hon 8-1 i record och hoppas på att få göra comeback i december!

Efter sin första tävling och förlust 2010 såg hon till att kamma hem SM-guld redan året därpå, på MMA-galan som hölls i Helsingborg 2011. Förhoppningsvis blir det en lika succéfylld comeback nu under 2016!

”Att vinna SM-guld 2011 var stort för mig. Galan hölls i Helsingborg som är min hemstad och det naturligtvis att det var extra kul att vinna just här. Efter den matchen visste jag att jag vill ha en karriär i detta – jag vill nog bli proffs!”

Pannie berättar att trots att hon tidigare har ställt upp i två SM och vunnit både silver och brons så kändes denna vinsten och tävlingen som något extra.

”Redan två veckor efter MMA-galan i Helsingborg fick jag ett erbjudande om att gå proffs-match – och jag kände att jag hade inget planerat så jag kan väl ….”, säger Pannie och skrattar lite lätt.

Pannie tackade naturligtvis jag till erbjudandet och åkte till Estland med en av sina coacher från Helsingborg. Det slutade med hela 8 proffsvinster till Pannie. Hon tog hem det första bältet någonsin för kvinnor i klassen bantamvikt i Cage Warriors. Vilket också var en av de största framgångarna för svenska MMA-fighters någonsin!

 

 

Pannie-Kianzad-Sexy-Scramble

 

Hur kommer man på att man vill bli MMA-proffs?

Pannie har alltid varit intresserad i sport. Alltid tittat väldigt mycket på OS. Men hon säger själv att hon hatade idrottslektionen i skolan. ”Jag var absolut ingen sportfåne i under skoltiden”, säger Pannie.

”Jag kollade mycket på Rocky-filmer – tyckte att han var väldigt cool! Men egentligen så kunde jag nog ha börjat träna vad som helst. Det råkade bara bli boxning”, säger Pannie varför hon började träna just boxning. 

 

Pannie 1

 

”Jag doade av på det här med träning – tyckte att det var så skoj! Så när jag var i skolan så skrev jag mina prov och bara satt sen bara och väntade på att jag skulle kunna få gå och träna. Det var inte att jag var aggressiv eller behövde få slå ut mina känslor. Jag ville bara ha något att göra.”

 

Pannie arbetar idag som MMA-proffs. Vilket är ett heltidsarbete som man tyvärr inte får betalt för i Sverige. I alla fall inte som tjej. Pannie får sin ekonomi att gå runt genom att jobba timmar inom hemtjänsten i Malmö. ”Jag försöker att inte jobba för mycket även om det är svårt”, säger Pannie. Hon har tidigare gått in i väggen på grund av att hon har försökt att kombinera en heltidsanställning med att satsa 100% som MMA-proffs. Numera försöker hon hitta en sund balans i vardagen och hålla sig till cirka 50%-anställning så att hon kan lägga sitt fokus på träning, men även att coacha andra på kampsportsläger och under PT-timmar.

 

 

Därför tycker världsmästaren att du också bör testa MMA:

”MMA är en bra sport för att komma igång. Fungerar helt utmärkt som motionssport”, säger Pannie. När hon håller träningar på Nordic Wellness i Malmö ser hon till att alla hennes deltagare att finner glädjen i att träna. Det behöver inte handla om att bli bäst eller se bra ut, bara ha kul!

”Man behöver inte vara två för att kunna träna kampsport. Man kan vara själv också. Det tycker jag är bra. MMA kan bryta ner dina förutfattade meningar och åsikter – det är inte så farligt som det ser ut. Boxning är till och med skadligare än MMA. Jag har aldrig sett det som ”hur känns det som tjej att göra detta?” för enligt mig har kampsport inget kön. Det är för alla!”

Det som gör att MMA ”ser farligare ut” är alla cuts – det vill säga alla armbågar som lyckas skära upp huden, så det blir potentiellt mer blod.

 

Pannie-1024x683

 

 

Är det många tjejer som tävlar inom MMA idag?

”Idag finns det 3 tjejer som tävlar inom MMA i Sverige. Så det är inte så många. Jag har hittills slagit alla tjejer inom Sverige, norden och Europa i min viktklass.”, säger Pannie.

Pannie är nu med i den kvinnliga organisationen Invicta Fighting Chamåpionships (världens största organisation bara för kvinnor).

 

Sugen på att läsa och ser mer av Pannie?

Se ett inspirationsklipp om Pannies syn på träning vad som driver henne som fighter HÄR!

Pannie har även medverkat i två kortdokumentärer. Varav en av dem senast i sommras publicerades av SVT. Klicka på länken nedan om du vill se Pannies dokumentärer om livet som MMA-proffs och allt vad det innebär!

 

I huvudet på en proffsboxare!

Klara Svensson, är idag en av de fåtal kvinnor i Sverige som har lyckats göra sin framgång inom sporten till en yrkeskarriär. Hon har tävlat i boxning i snart 15 år och är en oerhört imponerande förebild för kvinnor, träningsfanatiker, svensk boxning och ja egentligen alla!

Klara är 28 år och bor för närvarande här i Malmö. Tränar gör hon dock i Köpenhamn. Klara har varit aktiv inom boxning sedan 15-årsåldern och sedan 5 år tillbaka kan hon dessutom benämna sig själv som proffsboxare.

”Nyligen aktuell med att ha täppt till den där nollåtta-käften Mikaela Laurén”, säger hon själv när man frågar vad som är det senaste från livet som proffsboxare.

För er som inte är så insatta i svensk boxning så vann Klara Svensson en match mot Mikaela Laurén den 10:onde september i Stockholm. Matchen ansågs kunna varit något av det hittills största eventen inom svensk boxning, med Klara rankad nr 2 i världen i sin viktklass och Mikaela som är världsmästare i sin viktklass (två viktklasser över Klaras).

Är du intresserad av att se och höra mer om Klara Svensson och Mikaela Lauréns match kan du klicka på länkarna nedan:

 

Klara Svensson i Malmö

Men mer om denna oerhört imponerande, starka och framgångsrika tjej. Hur har hon tagit sig dit hon är idag och vad krävs det för att bli världsmästare? Hur startade Klaras resa?

Klara säger att hon höll på med fotboll i många år innan hon nästintill snubblade över en boxningsklubb som låg alldeles intill fotbollsplanen där hon vanligtvis brukade träna. Boxningsklubben körde motionsboxning för tjejer 2 gånger i veckan och det tog inte många träningspass för Klara innan fotbollen byttes ut till komplement träning.

”Tror alltid att jag har varit fascinerad av boxning. Men jag har aldrig sett på Rocky som liten och kände ingen som boxades. Jag tyckte helt enkelt att det kändes coolt att ha ett par handskar.”

Klara körde helt enkelt på med boxningen och snart ersatte boxningen fotbollen helt och hållet. Efter bara sex månader i motionsboxningsgruppen med tjejerna bytte Klara över till tävlingsgruppen. Vilket var en helt annan typ av träning med klar majoritet killar. ”Det blev lite mer på riktigt nu!”, säger Klara.

”Det var inget medvetet val att jag skulle börja tävla i boxning. Det bara blev så. Jag hade turen att komma till en bra klubb och tränare. Efter cirka 3 månader i tävlingsgruppen sa de att det var Öresunds-kuppen och jag bara körde på.”

Första tävlingen förlorade jag, säger Klara när jag ber henne berätta om hur hennes karriär som boxare startade. Jag mötte en duktig tjej som hette Priscilla. Hon hade vunnit diplom SM och var etablerad som boxare. ”Minns att jag var fruktansvärt nervös.” Varje gång jag gick in i lokalen blev jag kissnödig och fick vända tillbaka till omklädningsrummet. Jag kissade säkert 11 gånger den dagen. Det var mörkt i salen och ljust i ringen. Så det var en stor omställning från träningarna att stå i strålkastare. Jag vet att jag kunde ta in instruktionerna från min tränare under matchen, men jag minns att det var svårt. Jag förlorade matchen på poäng men jag fick höra att jag var duktig med tanke på att jag var helt ny och att hon var etablerad.

Efter det så körde jag 9st diplommatcher tills jag fyllde 15. Efter det kunde jag ju börja gå riktiga boxningsmatcher. (Diplom innebär att man inte får knocka sin motståndare så det är inte riktigt lika hårt, säger Klara för när jag ber henne förklara skillnaden mellan diplom-matcher och riktiga boxningsmatcher).

 

Taget från Twitter: @klaracosmetic

 

Min första riktiga boxningsmatch gick i Danmark mot en tjej som hette Jenny. Det var hennes hemmaplan och jag var fruktansvärt nervös. Men det gick bra. Jag hade väldigt långa armar gentemot henne och hon grät för att det gick för dåligt. Så jag körde på lite lättare för jag ledde ju ändå med poäng. Så när jag satte mig i ringhörnan igen fick jag en utskällning av min tränare Christer som frågade: ”Vad gör du?! Varför slår du inte ut henne”. Efter den utskällningen förstod jag att det var ju inte så det gick till. Det var ett uppvaknande. Det var vid denna matchen som jag gick över till att få det mindset jag har idag. Vad det innebär att vara en boxare.

”Matcher har blivit ett tillflykts ställe för mig. Här kan jag vara fri. Behöver inte ta hänsyn till någon annan. Det är äta eller ätas som gäller.”, säger Klara.

Det som utmärkte mig som boxare var inte att jag var byggd som en boxare eller för at boxas. Jag hade en otrolig vinnarskalle. Jag hade snabba reaktioner och gav inte upp. En fighter helt enkelt.

 

Men egentligen ser jag inte på mig själv som en idrottare. För jag är inte särskilt intresserad.  Egentligen så kan jag ibland vilja spy på allt det här med fitness och träning. Redan när jag var 15-16 och började vinna medaljer i landslaget och på VM och när det började gå bra så hade jag alltid ett slags komplex. Jag hade komplex för att jag inte var särskilt intresserad av träning, medan alla andra verkade vara så extremt intresserade av just den biten. För mig var träning mer något jag gjorde disciplinerat för att kunna göra det roliga, att tävla.

”Jag visste att jag var bra på att tävla, det var det som intresserade mig. Det har tagit lång tid för mig förstå att man inte behöver vara som alla andra och som det idealet som många bygger upp, alla behöver inte vara likadana.”

Nu när jag tänker efter så har jag ju varit aktiv med tävlingar i nästan halva mitt liv, i 15 år så har jag kontinuerligt ställt upp i tävlingar. Trots det är inte träning eller boxning mitt liv. Många andra idrottare utmärker sig som fighters. Tränar de inte, så vet de inte vad de ska göra.

”Det fascinerar mig, som inte alls är den typen. Efter ett tre månader långt träningsläger inför min match i Stockholm så är det nu skönt att kunna slappna och göra annat!”

Jag tror tyvärr att många har en slags stress och ångest när det gäller träning. De klarar inte av att ge sig själva en klapp på axeln, de kan inte vara nöjda med sig själva om de inte gjort sina burpees. Det här moderna hets-idealet som nästan vill att alla ska träna som elitidrottare, det är inte alltid sunt! Kanske hade det räckt om du hade ätit en halv portion mindre? Eller att folk som inte tävlar faktiskt tränar för att må bra helt enkelt?

 

Något som jag försöker säga framför allt till unga tjejer idag är att släppa lite fokus på det yttre ”Man behöver inte vara uppkittad i det senaste sport modet.” 

Jag blir ibland mörkrädd när jag kollar instagram, alla fitnessbloggare med flera uppe i Stockholm som inte tävlar men vars fokus är att vara snygga. Är det vad träning numera går ut på? Äta chia-pudding och se bra ut. Det är en stor skillnad på att se bra ut och att träna inför en fysisk prestation. Du bygger inte upp kroppen för att vara funktionell eller användbar. Det är absolut inget fel med att träna för att se snygg ut, men alla som tränar behöver inte se ut som fotomodeller! Jag tror det kan vara bra att påminna unga tjejer och killar som satsar på sin idrott om det.

 

Klara Svensson

Jag har haft en mamma som verkligen stärkt mitt självförtroende sedan barnsben. Hon har sagt åt mig att sträcka på mig, räcka upp handen i skolan. Ta plats! Jag tror att det har gett mig ett försprång gentemot många tjejer. Tjejer behöver våga ta plats. Kampsporten har definitivt hjälpt mig med det. Det är en sån otrolig utmaning att utsätta sig själv för kampsport, inte bara att träningen, vara en minoritet i kön utan också att våga och ta i.

Kampsport är ju helt och hållet individuellt, man är inget lag så man måste styra sig själv och du får också tillfälle att ta all beröm själv. Växa med dig själv när du har presterat. Jag tror det är det som är grejen i kampsport . Du växer snabbare och på ett helt annat sätt än när du tävlar i med ett lag.

”You gotta have your own back! Även om man har tränare ock klubbkamrater så är det ändå du som tar hand om dig själv. För allting handlar om dig, det är du som presterar, du som tränar och du som måste finnas där för dig.”

Många såg på mig när jag började träna på sidan av fotbollen att jag hade fått ett helt annat självförtroende. Plötsligt förstod jag dem som ville träna två gånger om dagen, för det var roligt! Jag var duktig på fotboll, men det var nog inte helt min grej. Det var och är otroligt befriande för själen och för skallen att träna kampsport. Du fokuserar, det är adrenalin och du hinner inte gå omkring och tänka på din frisyr som när du står på en sjumannaplan i fotboll. Du gör din grej, slår och tömmer dig på en säck. Det är mycket positivitet och stark sammanhållning.

 

Klara har nu tävlat i boxning i nästan halva sitt liv. Hon lever numera på boxningen och fokuserar 100% på sin proffsboxningskarriär. ”Min fysik har utvecklats med åldern och med bättre kunskap, fystränare och att jag kan fokusera 100 % på mitt yrke som boxare. Det är lättare att bli bra på något när du kan lägga den tid som krävs. Jag har inte gjort detta för att jag älskar att träna. Jag har gjort det för att jag älskar sporten.”

 

Vad är Klaras framtidsdröm och mål för framtiden?

Min dröm är att använda mitt namn och kunna utveckla projekt och företaga. Göra saker jag brinner för och utvecklas på ett nya plan i framtiden. Det ser jag verkligen fram emot. Men självklart vill jag först nå min absoluta pontential som boxare. Jag vill se mitt namn som nummer ett, jag har ju varit nummer två ganska länge så jag ser fram emot att bli nummer ett.

Kampsport & Självförsvar – varför, hur och vad innebär det?

Självförsvar, vad bör man tänka på?

Efter gruppvåldtäkten föregående vecka och den våldtäktsvåg som tycks ha sköljt över Sverige i sommar bestämde jag mig för att lyfta fram vikten av självförsvar. Vad man bör tänka på, vad man kan göra och framförallt hur du finner mod till att faktiskt försvara dig själv när något händer. Min tanke är att under de närmaste veckorna lyfta fram olika kampsportsprofiler som faktiskt arbetar med just självförsvar och självskydd dagligen!

Naturligtvis bör vi starta detta kampsportstema med en lokalt förankrad och väl erfaren kampsport- och självförsvarsinstruktör! Därför mötte jag upp Tommy Karlsson på KFUM Malmö Taekwondo förra veckan. Tommy håller själv i både självförsvarskurser i Malmö med omnejd samt Taekwondo-träningar för ungdoms- och vuxengrupper. Med en 30årig kampsportsbakgrund, och snart ett 20års-jubileum som instruktör på KFUM Malmö Taekwondo, har han en hel del konkreta tips att ge oss om både varför man bör träna kampsport och vad man bör tänka på i en överfallssituation.

Tommy Karlsson

”Män och kvinnor blir utsatta av olika typer av våldsbrott!”

Män blir oftast utsatta av en annan typ av våld än vad kvinnor blir. Män blir ofta utsatta för det helt oprovocerade våldet, det vill säga nerslagning, misshandel, rån o.s.v, säger Tommy Karlsson.

”Kvinnor blir oftast fasthållna, nerdragna eller tafsade på. Då hjälper det inte att få ett armband det står ”tafsa inte”. För är man en förövare då läser man inga armband!”

2

Tyvärr är det så att när våldtäkter väl började uppmärksammas av svensk media så kändes det helt plötsligt som att det fler förövare. Om det faktiskt beror på att antalet våldtäkter har ökat med åren eller att fler kvinnor faktiskt vågar anmäla, det kan vi dock omöjligt veta.

Det vi vet är att det är oerhört lätt att frysa upp då man hamnar i en situation där man känner att man inte har kontroll. Så som när man blir utsatt för ett överfall, våldtäktsförsök, kränkande, tafsande eller rent maktspel från mannens eller förövarens sida. Man låser sig, vet inte hur man ska agera i situationen och blir helt passiv.

Det är bevisat ett flertal gånger att bara genom agera så är det fler kvinnor som undkommer med livet i behåll, med sin självkänsla i behåll och slipper uppsöka akutvård. Bara genom agera!

4

Detta kan vara några av de enkla saker man får lära sig när man tränar kampsport. Att på något sätt försvara sig, genom att skrika, att bita, riva, knipa, slå eller sparka. Det handlar om att mentalt bara våga göra motstånd, om att agera. Att inte blir passiv. Passiviteten ger förövaren makt.

De människor som vill utsätta andra individer för fysiskt våld de går inte och letar upp den kvinna, eller man, som de tror försvarar sig. De letar precis som ett hungrigt vargpack upp den svagaste individen. Bara genom att få en människa att sträcka på sig, våga möta blicken och på så sätt få förövaren att känna ”försöker något så kommer det vara jävligt jobbigt!”, det är faktiskt första steget. För förövaren vill inte ha det jobbigt, de vill bara ha makt.
Så sträck på dig, ha självförtroende och våga!

3

Kampsport – vad är det?

Det är en fysisk träning, kamratskap, glädje, respekt och disciplin. Man tränar hjärtat, hjärnan och kroppen.”

Det är få människor som någonsin har varit i en kampsituation och kan tyvärr bli rentav avskräckta av namnet – kampsport. Bara tanken om att ställas emot någon i en kamp är rentav skräckinjagande. Men det är egentligen inte vad kampsport handlar om. Kampsport handlar om självförsvar och att ställa upp för den lilla människan, d.v.s hjälpa våra medmänniskor omkring oss. Kampsport handlar om att bygga självförtroende och individuell utveckling.

”Genom kampsporten kan vi bygga en oerhört stark självkänsla. Kampsport är individbaserat. Kampsport fokuserar på: ”Hur du ska växa, hur du ska utvecklas och hur du ska komma framåt”.

Inom kampsporten kan träningen anpassas efter var och en efter deras egna förutsättningar. Här är man inte tvingad att följa en mall. I kampsporten kan du utvecklas helt i din egen takt. Om du tar ett år på dig eller två år på dig, det spelar ingen roll. Individen måste få en chans att utvecklas i sin egen takt annars blir du omkullsprungen av dig själv. Du hinner alltså inte med att utvecklas, på rätt sätt och då snubblar oftast innan mållinjen.

5

Varför ska man träna kampsport?

För att stärka individen och ge individen en individuell utvecklingskurva utan att man på något sätt måste följa andra!”, säger Tommy Karlsson.

Barn som tränar kampsport får lära sig två saker:

  1. Busa & ha kul.
  2. Disciplin & respekt.

Barn får lära sig att stanna upp och lyssna, att man måste lyssna, lära och följa någon annan. Att man tränar tillsammans med en annan person och att man måste anpassa sig efter den personen. Är den mindre? Då kanske jag inte i så hårt. Är den större? Ja, då kan jag köra på lite mer!

Man utvecklas genom att kämpa och lära sig sina egna begränsningar, utvecklingsmöjligheter och möjligheter. Kampsport ger individen en inre styrka. Kampsporten lär oss kämpa igenom det som är tungt, att ta ansvar för vår egen utveckling. Du kommer in här i dojangen med en oändlig variation av människor som alla har kommit hit för att förbättra sin kondition, sin styrka, sin snabbhet, flexibilitet, lust och mognad.

Du ser en del tjejer komma in här och inte vågar göra ett högt kampskrik. (För det är lite skämmigt, när någon annan tittar på och jag ska skrika. Gud vad jobbigt!). Sex månader senare ser du dem här svettas, skrika och sparka för kung och fosterland!”, säger Tommy.

Det är exakt det som ger mig en kick av att hålla träningarna här. Man ser tydligt vilken utveckling de får och hur människor växer som individer. Vi har 16-åringar som utvecklas och 60-åringar som utvecklas. Alla kan utvecklas och alla kan träna kampsport, eftersom alla kan träna efter sina egna förutsättningar. Kommer man till ett fotbollslag så helt plötsligt så platsar du inte längre och får sitta på bänken, eller hamnar i B-laget eller måste gå till en annan klubb. Hur jobbigt är inte det? Går man till en kampsportklubb så platsar du hela tiden. Alla är lika värda. Vi tränar killar och tjejer tränar tillsammans. Alla kan lära sig och alla kan bli duktiga eftersom man tränar efter sin egen nivå, och därför tycker jag att man ska träna kampsport!”