Swim Open Stockholm

Hej på er alla…

 

Just nu befinner jag mig i Stockholm för att försöka OS kvala… Vilken fantastisk tävling vi i Sverige har lyckats skrapa ihop. Otroligt… Himla tur är att vi som land har en hel del erfarenhet från stora internationella tävlingar. En hel del Malmö bor kanske kommer ihåg att världscupen i simning gick på Aq-va-kul i 10 år i sträck. Den var ansedd som en av dom absolut bästa tävlingarna i World Cup cirkusen eftersom simhallen var så himla kompakt och trycket var enormt.

 

För min egen del har det gått BRA. Jag vill inte sägaa att det har gått efter förväntan. Men jag är ändå

nöjd med min egen instats. Jag kvalade vidare från försöken på 200m frisim till A-finalen. I finalen sen simmade jag inte på personbästa… Men jag simmade på personbästa efter att ha fött Vincent 🙂 Tiden slutade på 2,00,27… Jag känner att jag har en tid klart under två minuter i min kropp. Men trotts all min erfarenhet var jag väldigt nervös innan mitt lopp… Och det har ju också sin charm.

 

Nu ska jag hoppa i säng och lägga mig. På lördag är det dags för 100m frisim och där skall det dundras loss så det ryker om det…

 

Jag vet att Stockholm är Sveriges huvudstad.

 

Men alla vi Malmöbor vet om att vart vi än befinner oss i världen så är himlen aldrig så himmelsblå som den är i Malmö

IDA

 

Intervju efter mitt lopp med några journalister.
Intervju efter mitt lopp med några journalister.
Presentationen innan loppet
Presentationen innan loppet
Jag slutade på en tredjeplats
Jag slutade på en tredjeplats
Så var jag startklar...
Så var jag startklar…

Simmaren Ida eller Ida som simmar….?

Det var väl ganska självklart att det skulle bli simning för min del. Jag är uppvuxen i vad jag ändå skulle vilja kalla en simmar familj.

Min mamma Åse har varit med och tagit SM medalj i lagkapp (stafett).

Min bror Johan har tagit flertalet Junior och Senior medaljer på SM. Han simmade också VM 1997 när det gick i Göteborg.

Min syster Petra har ett antal medaljer från Svenska Ungdomsmästerskapen.

Den som saknar medaljer i familjen är min pappa Bebbe…. Jag tror det grämer honom lite, men å andra sidan har han varit landslagstränare i många år med allt från kortbane EM och VM samt långbane EM och VM på CVt. Det han saknar på sin meritlista är det ädlaste av allt och det är att få vara tränare på ett Olympiskt spel. Med 40 års erfarenhet är han mer än välförtjänt av det.

 

Min egen sim karriär startade på Bråhögsbadet i Staffanstorp. Med pappa som chefstränare i simklubben Triton som håller till i Staffanstorp blev Bråhögsbadet mitt dagis. Flera gånger i veckan följde jag med min pappa på ”jobb” och lekte i bassängerna medans han var tränare. Detta resulterade i åtskilliga timmar i vattnet… Vattenvanan och vattenkänslan har jag på det sättet nästan fått gratis. När jag var 2,5 år simmade jag 200 meter, det tog sin lilla tid och pappa Bebbe stod tålmodigt på kanten och hejade på.

 

1993 när jag var åtta år gammal var jag reserv till Svenska Ungdomsmästerskapen i Söderhamn på 100 meter fjäril. Jag fick aldrig simma loppet men hade en jätte rolig resa som jag faktiskt fortfarande kommer ihåg. I och med att jag inte fick tävla så lekte jag i äventyrsbadet under hela helgen.

 

1994 kvalade jag med till SUM-SIM på 100 meter fjäril och slutade på en fjärdeplats mot dem som var två år äldre än mig själv. Under den tävlingen var lilla sportspegeln på plats och följde mig. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var jätte jobbigt. Jag har sett inslagen från det reportaget och jag kan verkligen se hur obekväm jag känner mig.

 

1998 kom det riktigt stora genombrottet för mig. Jag vann (som yngsta deltagare någonsin) Svenska Senior mästerskapen på 400m och 200m frisim. Det var även det året jag kvalde in i det Svenska Senior landslaget.

 

Idag, 18 år efter mitt stora genombrott, är jag en 31 årig ”ung” mamma som satsar mot sitt ”FJÄRDE OS” och jag simmar snabbare än någonsin!

 

Som ni kan se saknas det en för att det ska bli enhetligt :)...
Som ni kan se saknas det en för att det ska bli enhetligt :)… För övrigt är det Sebbe Kompis som ritat tavlorna till mig. Tack Felipe…!

Min simkarriär har kantats av många framgångar och fantastiska upplevelser, men jag har också varit med om åtskilliga motgångar.

 

Jag får ofta frågan från släktingar och vänner: Hur orkar du IDA, vad motiverar dig….?

 

Om jag ska vara helt ärlig har jag ställt mig själv den frågan miljontals gånger…!

 

Vad är det som gör att jag går upp tidigt på mornarna för att sedan utsätta min kropp för diverse påfrestningar för att sedan åka hem och vila för att på eftermiddagen göra nästan det samma igen.

 

Det är väldigt svårt att beskriva för andra. Men den känslan man får i sin kropp när man sätter handen i kacklet och tittar upp på tavlan och ser att man har slagit personbästa eller nått sitt mål. Den känslan är obeskrivlig! Och allt blod, svett, tårar och timmar man har ”investerat” är då bara en självklarhet. Personligen kan den ultimativa känslan endast uppnås på tävlingar, men också som små nyanser på träningar.

 

Spelplanen har förändrats väldigt mycket sedan jag fick Vincent. Men bara till det bättre. Min satsning mot OS i London präglades faktiskt en hel del av ångest och motivationssvårigheter. Det fortsatte till trotts att jag väldigt tidigt fick klartecken från SOK (Sveriges Olympiska Kommittee). Så här sett i backspegeln är jag övertygad om att det handlade om tilltron till mig själv och mina egenskaper. Det spelade tyvärr ingen roll hur alla i min omgivning peppade eller försökte motivera mig eftersom jag inte hade den 100% tron inne i mig själv på att jag var duktig nog. OS i London blev tyvärr lite av ett antiklimax för mig. Resan mot OS och under OS uppnådde inte alls de förväntningarna jag hade, varken sportslig eller mentalt.

 

Jag valde därför att sluta simma efter OS i London 2012. Jag och Sebbe hade haft planer på att komma iväg och resa. Sebbe älskar att surfa så självklart var våra rese destinationer noga utvalda…! Det blev inte riktigt som planerat eftersom lilleman (som vi kalla Vincent ibland) hade andra planer 🙂

 

Jag höll mig väldigt aktiv under min graviditet med Vincent. Jag försökte simma 3-4 gånger i veckan men bara för att få motion. Det är väldigt skonsamt för kroppen eftersom du i princip nästan är viktlös i vattnet. Det visade sig att jag fortfarande var ganska snabb på träningarna. Ett år efter att Vincent hade fötts så jag blev ombedd av min tränare som i sin tur då också är min pappa att ställa upp för klubben och simma lagkapp på SM. Jag valde att också simma 200m fjäril… Jag vet… vem simmar 200 fjäril frivilligt?, men så blev det. Jag simmade så snabbt att jag vann mitt lopp överlägset och kvalade med till långbane EM som skulle gå några veckor senare i Berlin. Jag valde dock att avstå eftersom vi skulle åka iväg på vår omtalade resa… Så istället för EM i Berlin blev det 5 veckor bilsemester i Kalifornien, som för övrigt är min absolut bästa resa någonsin.

 

Resultatet på SM kom väldigt oväntat och det var inget varken jag eller Sebbe hade förberett oss på. Så under vår underbara resa i Kaliforninen kom vi fram till att jag kanske endå inte var riktigt färdig med min simning.

 

Idag är jag i fullgång i min satsning mot OS i Rio som kan komma att bli mitt fjärde. Med 18 ÅR i den internationella toppeliten är det först nu jag känner att jag har hittat harmoni i mig själv. Jag har något som är viktigare än allt annat och det är min underbara son Vincent. Han varken bryr eller förstår sig på min simning.

 

Jag har under hela min simkarriär beskrivit mig själv till andra som Ida simmaren. Idag beskriver jag mig själv för andra att jag är: Ida som simmar. Jag är inte bara en sak utan många…

Nä nu ska jag gå och hämta Vincent på dagis. Vi har otroligt fint väder här i Malmö igen…

Som vi alla Malmöbor vet så vart vi än befinner oss i världen så är himlen aldrig så himmelsblå som den är i Malmö

Hårdträningsvecka… :)

Hejsan…!!

 

Då var jag igång med min sista hårdtträningsvecka innan det är dags att börja toppa mot OS-kvalet. När jag pratar om ”toppning” så innebär det att jag minskar en hel del på volymen (METER) och ökar upp kvalitén, där med inte sagt att mina träningar idag inte innehåller kvalitet men den mentala och den fysiska fokusen börjar ställa in sig på ”competition mode”.

 

En vecka som denna kommer jag att i runda slängar runda 40 000m i vattnet. I tillägg på det kommer det tre styrketräningspass. För er läsare som kanske inte tränar eller är vana vid den mängdträning (meter träning) som simmare utsätter sig för så kan jag berätta att 40 000m på en vecka inte är i närheten av vad jag brukade komma upp i under mina YNGRE år som simmare… Då kunde jag vid vissa veckor komma upp och snudda 70-80 KM på en vecka.

 

Något som jag verkligen utvecklat mycket dom sista åren är min styrketräning. Idag har jag en personlig tränare som hjälper mig på Malmö Atleticum, Stellan. Vi funkar jätte bra ihop och jag kan märka en betydlig skillnad i min styrketräning. Stellan har hjälpt mig väldigt mycket med min teknik men framförallt har han pushat mig till att våga träna med tyngre vikter vilket är något jag varit lite mesig med förr. Jag kan inte uttala mig om andra elitidrotts utövare i Malmö men för mig har MIA (Malmö Idrottsakademi) verkligen gjort en skillnad i min satsning mot OS i Rio. Jag får hjälp med en liten del ekonomiskt men framförallt får jag hjälp med allt runt omkring så som styrketränare, olika tester som tillexempel kroppssammansättning där dom mäter hur mycket fett, muskler samt vätska du har i kroppen. Med mig på dom flesta styrketräningar har jag självklart också min jätte nära kompis och träningspartner Magdalena Kuras. Hon satsar också mot OS i Rio. Framförallt på 100m frisim. Magda är också en jätte stor del till att jag har vågat ta dom stora stegen och utvecklats i styrkerummet som jag har gjort.

Jag och Magda på träningslägret i Florida
Jag och Magda på träningslägret i Florida

 

 

Jag vet att vikt är ett väldigt känsligt ämne. Men det är för mig en väldigt viktig faktor med tanke på min prestation. Inför OS i London visade sig, genom olika tester, att min ideal vikt för max prestation skulle ligga på ca 62 KG. Idag har det förändrats väldigt, framför allt med tanke på att jag har fött lille Vincent. Idag ligger min ideal vikt någonstans mellan 65-66 KG. Kilo är självklart bara en del i hela ekvationen. Det är därför jätte viktigt för mig att veta hur stor del som är fett, muskler och vätska så att jag om några veckor i Stockholm verkligen kan hitta min formtopp!

Inte illa pinkat för en mamma med en tvåårig son som dessutom blivit en nybliven 31 åring... :)
Inte illa pinkat för en mamma med en tvåårig son som dessutom blivit en nybliven 31 åring… 🙂

 

Nu ska jag ut och gå en runda med Vincent. Tänkte att vi skulle ta en liten tur ner till Rörsjöparken. Han har tjatat om att han vill gunga, jätteroligt eftersom han första ord faktiskt var GUNGA. Sedan ska jag möta upp Sebbes syster Tillie och hans bror Toffe och äta en lunch. Hoppas vi kan komma överens om att äta på Spoonery. Dom har till stora delar den kosten jag kan äta.

 

Jag har sedan några år tillbaka valt att köra en helt glutenfri kost. Jag känner personligen en betydligt större skillnad i min kropp och humör. Men en stor anledning var också att jag har haft ganska mycket problem med min mage. Jag har gjort tusentals av olika undersökningar och prövat olika mediciner och alternativa mediciner. Men det som gjorde en stor skillnad var när jag ändrade om min kost och valde att ta bort allt som innehåller gluten. Vi är alla olika men det var något som fungerade för mig.

 

Vilket väder vi har idag i Malmö… Fantastiskt underbart… Solen skiner och vi vet alla att var vi än befinner oss i världen så är himlen aldrig så himmelsblå som den är i MALMÖ

IDA

 

Vingarna häller mig mot mina mål...
Vingarna häller mig mot mina mål…

 

Hemma igen…!

Hallojsan…!

 

Då var jag och lille Vincent precis hemkomna från mitt träningsläger i Florida. Och nu kan bloggandet komma igång på allvar :)…Det har varit ett fantastiskt bra träningsläger och allt har flytet på som planerat. Dock kan jag verkligen känna av jet-lagen nu efter att ha kommit hem. Det är min andra resa till Florida inom bara 1,5 månad. Så andra gången nu kan jag verkligen märka av tidsskillnaden mer än jag gjorde första gången när jag kom hem i mitten på januari.

 

Vincent har också haft det lite svårt att anpassa sig till tidsskillnaden. Det märktes framförallt första natten vi kom hem. Klockan 03.00 kunde Sebbe (min man) och jag höra hur någon satt utanför sovrummet och lekte med sina bilar. Han blev avslöjad när han började leka med sin polisbil eftersom den är väldigt högljudd med sina sirener, samtidigt som den inte är speciellt diskret när lamporna börjat blinka :)…. Otroligt nog tog det bara 20 minuter så satt han där ute igen med sina bilar… och självklart skulle han leka med polisbilen… Avslöjad IGEN..!

Alla utmärkande bilar. framförallt sportbilar kallar Vincent på "mormorbilar"
Alla utmärkande bilar. framförallt sportbilar kallar Vincent på ”mormorbilar”

 

Sebastian eller Sebbe som alla kallar honom har jag känt sen jag var 11-12 år gammal. Sebbe simmade för en annan klubb och vi möttes på olika tävlingar runt om i Skåne och Sverige. Otroligt nog blev vi ihop med varandra när jag var 13 år och han var 14. Det förhållandet varade i inte mindre än ett helt DYGN :)….

Sedan tog det några år tills en morgon då han bjöd ut mig på frukost efter morgonträningen inne på Aq-va Kul. Han var intresserad hur det hade varit på dom Olympiska spelen i Aten 2004. Det komiska med hela historien är att när det väl var dags att betala för frukosten som han hade bjudit ut MIG på så visade sig att han inte hade någon plånbok med sig. Så det slutade med att jag fick betala för oss båda. Detta var i September/oktober 2004. Den 14 Maj 2005 förlovade vi oss med varandra och nästan exakt ett år efter närmare bestämt den 12 augusti 2006 gifte vi oss med varandra. Jag var 21 år och Sebbe var 22 år gammal. Och i ett annat inlägg ska jag berätta mer om vårt fantastiskt underbara bröllop i Budapest…

 

Jag och Sebbe på Universiaden i Bangkok 2007.
Jag och Sebbe på Universiaden i Bangkok 2007.

Lite om min andra halva….

 

Nu har nedräkningen börjat på allvar mot OS-kvalet som ska gå i Stockholm. Idag är det exakt 23 dagar tills tävlingen börjar… Och det kommer att bli en ”simfest” som Europa inte hat skådat förr. Det har satsats enormt av Svenska simförbundet på tävlingen med Project ledaren Dennis Fredriksson i spetsen. Det ska bli jättekul och jag tror detta kommer att bli en av dom största tävlingarna i Europa. Ni kan läsa mer och följa med på resultat från tävlingarna här: http://www.swimopenstockholm.se

 

För min egen del känns det jätte bra och det ska bli jättekul att få komma upp till Stockholm och få simma snabbt. Under mina två träningsläger i Florida har jag lagt en väldigt bra grund för att kunna prestera på topp i Stockholm.

 

Jag hoppas verkligen att jag i framtiden kommer att antingen som utövare eller tränare få lov att stå på kanten i Sveriges nu simarena i MALMÖ….

 

Vi vet ju alla Malmöbor att oavsett var vi befinner oss i världen så är himlen aldrig så himmelsblå som den är i MALMÖ

IDA

 

Under OS jacka gömmer sig Vincent på en av våra morgonträningar
Under OS jacka gömmer sig Vincent på en av våra morgonträningar
På väg upp på rummet efter träningen...
På väg upp på rummet efter träningen…

Vad kul med mitt första inlägg på min nya blogg här på 24malmö.se

BloggJust nu ligger jag i hårdträning vilket betyder att jag tränar mellan 4-5 timmar om dagen, ca 10000 meter per dag. Mitt mål just nu är att försöka kvala in till OS i slutet på mars i Stockholm. Jag känner att jag har stor chans om inte huvudet börjar spöka. Just idag så är jag faktiskt ledig.

Ledig kan definieras på olika sätt jag har ju min lille son Vincent med mig som är mycket aktiv så det kommer väl bli en hel del springa des på stranden dag med han idag